Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62015CN0341

Mål C-341/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Wien (Österrike) den 8 juli 2015 – Hans Maschek

OJ C 346, 19.10.2015, p. 3–4 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

19.10.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 346/3


Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Wien (Österrike) den 8 juli 2015 – Hans Maschek

(Mål C-341/15)

(2015/C 346/03)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Wien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hans Maschek

Motpart: Magistratsdirektion der Stadt Wien

Tolkningsfrågor

1)

Är en nationell bestämmelse såsom den aktuella bestämmelsen i 41a § andra stycket Wiener Besoldungsordnung 1994, enligt vilken en arbetstagare som på egen begäran avslutar en anställning vid en viss tidpunkt i princip inte har någon rätt till semesterersättning i den mening som avses i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG (1) av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden, förenlig med artikel 7 i direktiv 2003/88/EG?

Om frågan besvaras nekande önskas svar på om en nationell bestämmelse är förenlig med artikel 7 i direktiv 2003/88/EU om denna bestämmelse fastslår att en arbetstagare som på egen begäran avslutar en anställning är skyldig att vidta alla skäliga åtgärder för att ta ut innestående semester före anställningens slut, och att rätt till semesterersättning i fall då anställningen avslutas på begäran av arbetstagaren endast uppstår i de fall arbetstagaren, även om denne hade begärt semester med början på dagen för begäran om anställningens upphörande, inte skulle ha haft möjlighet att ta ut semester i sådan omfattning att ingen rätt till semesterersättning längre hade kunnat göras gällande.

2)

Kan rätt till semesterersättning endast göras gällande om arbetstagaren på grund av arbetsoförmåga inte var i stånd att ta ut sin semester omedelbart innan anställningen avslutas om denne a) utan onödig tidsspillan (således i princip före den tidpunkt då anställningen upphör) har upplyst arbetsgivaren om sin arbetsoförmåga (till exempel på grund av sjukdom), och b) utan onödig tidsspillan (i princip alltså innan tidpunkten då anställningen upphör) har uppvisat intyg (till exempel sjukskrivning av en läkare) på sin arbetsoförmåga (till exempel på grund av sjukdom) för sin arbetsgivare?

Om frågan besvaras nekande önskas svar på om en nationell bestämmelse är förenlig med artikel 7 i direktiv 2003/88/EG om denna bestämmelse fastslår att anspråk på semesterersättning endast kan göras gällande om arbetstagaren på grund av arbetsoförmåga inte var i stånd att ta ut sin semester omedelbart innan anställningen avslutas om denne a) utan onödig tidsspillan (således i princip före den tidpunkt då anställningen upphör) har upplyst arbetsgivaren om sin arbetsoförmåga (till exempel på grund av sjukdom), och b) utan onödig tidsspillan (således i princip före tidpunkten då anställningen upphör) har uppvisat intyg (till exempel sjukskrivning av en läkare) på sin arbetsoförmåga (till exempel på grund av sjukdom) för sin arbetsgivare?

3)

Enligt domstolens praxis (se dom av den 18 mars 2004 i mål C-342/01, Gomez, REG 2004, s. I-2605, punkt 31, dom av den 24 januari 2012 i mål C-282/10, Dominguez, REU 2012, s. I-0000, punkterna 47–50, och dom av den 3 maj 2012 i mål C-337-10, Neidei, REU 2012, s. I-0000, punkt 37) får medlemsstaterna i nationell lag bevilja arbetstagare rätt till semester eller semesterersättning som är gynnsammare än vad som följer av artikel 7 i direktiv 2003/88/EG. Dessutom har de anspråk som beviljas enligt artikel 7 i direktiv 2003/88/EG direkt effekt (se domen i det ovannämnda målet Dominguez, punkterna 34–36, och dom av den 12 juni 2014 i mål C-118/13, Bollacke, punkt 28).

Innebär denna tolkning av artikel 7 i direktiv 2003/88/EG att i ett fall där den nationella lagstiftaren beviljar en viss personkrets semesterersättning som tydligt går utöver vad den aktuella bestämmelsen i direktivet stadgar, den direkta effekten av artikel 7 i direktiv 2003/88/EG medför att även personer, som i strid med direktivet inte ges rätt till semesterersättning enligt de nationella bestämmelserna, har rätt till semesterersättning som går utöver vad bestämmelsen i direktivet stadgar, genom att den nationella lagstiftningens ersättningsregler tillämpas?


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, s. 9).


Top