Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52013IE2103

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Integrerad produktion i EU” (yttrande på eget initiativ)

OJ C 214, 8.7.2014, p. 8–12 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

8.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 214/8


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Integrerad produktion i EU” (yttrande på eget initiativ)

2014/C 214/02

Föredragande: Pedro NARRO

Den 12 februari 2013 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

”Integrerad produktion i EU”.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 12 februari 2014.

Vid sin 496:e plenarsession den 26–27 februari 2014 (sammanträdet den 26 februari) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 143 röster för, 6 emot och 9 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Integrerad produktion är ett konkret exempel på hur jordbrukssektorn arbetar med hänsyn tagen till de heltäckande ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekterna av hållbarhet. EESK anser att det är önskvärt att stärka de modeller för livsmedelsproduktion som främjar såväl ett rationellt utnyttjande av naturresurserna som respekten för de strikta miljönormerna.

1.2

EESK anser att jordbruket bör sträva efter att uppnå en balans mellan miljöskydd, lönsamhet och samhällskrav. Hållbart jordbruk är ett grundläggande krav från det civila samhället som skulle kunna uppnås genom olika produktionsmodeller. Integrerad produktion är ett bevis för att de europeiska jordbrukarna har ett intresse av att uppfylla standarderna för en hållbar produktion i ännu högre grad.

1.3

I samband med genomförandet av den nya gemensamma jordbrukspolitiken på nationell nivå bör medlemsstaterna se till att skapa nya incitament för integrerad produktion inom landsbygdsutvecklingsplanerna och främja integrationen i de nya jämförelsesystem som ska upprättas för det så kallade ”gröna stödet”.

1.4

EESK uppmanar kommissionen att genomföra en detaljerad analys av den integrerade produktionen i EU:s medlemsstater. Skillnaderna i lagstiftning, utvecklingen av privata certifieringssystem och olikheter mellan länder – och till och med mellan regioner – motverkar utvecklingen av denna produktionsmodell. Utarbetandet av ett meddelande från kommissionen om integrerad produktion skulle kunna bidra med ny information på EU-nivå om den integrerade produktionens omfattning i Europa.

1.5

För att göra systemet konsekvent och i viss mån harmoniserat skulle det vara lämpligt att inleda en diskussion på EU-nivå om möjligheten att fastställa vissa miniminormer inom EU. Dessa EU-riktlinjer skulle bidra till att öka medvetenheten om modellen för integrerad produktion bland jordbrukare och konsumenter, och de bör stödja sig på de instrument inom ramen för den europeiska säljfrämjande politiken som för närvarande håller på att ses över.

1.6

Kommittén konstaterar att informationen till konsumenterna är otillräcklig och att det krävs en bättre förståelse för jordbrukens verkliga situation. Det finns ett stort antal kvalitetsmärkningar, vilket skapar förvirring bland slutanvändarna. Man bör därför göra större insatser för att allmänheten ska komma mer i kontakt med jordbruksprodukter som respekterar höga ekonomiska, sociala och miljömässiga standarder.

1.7

För att utveckla den integrerade produktionen behövs ytterligare insatser när det gäller forskning, teknisk utbildning, främjande av gemensamma initiativ samt naturligtvis kommunikation med konsumenter och jordbrukssektorn, som saknar kunskap om de potentiella fördelarna med en produktionsmodell där naturresurserna utnyttjas på ett optimalt och professionellt sätt utifrån miljökraven.

1.8

EESK menar att ett integrerat produktionssystem i Europa bör vara frivilligt. Även om många aspekter av den integrerade produktionen håller på att bli obligatoriska är det enbart genom ett frivilligt system som jordbrukare kan bli mer miljömedvetna och lönsamheten i jordbruken förbättras.

2.   Inledning

2.1

EESK har i sina yttranden tagit upp några av de viktigaste utmaningarna som det europeiska samhället står inför när det gäller livsmedelsproduktion: tryggad livsmedelsförsörjning, jordbruksrelaterad forskning och innovation, klimatförändringen, de minskande naturresurserna och bevarandet av den biologiska mångfalden. Av denna anledning är det lämpligt att analysera en produktionsmodell som svarar mot jordbrukarnas och konsumenternas förväntningar: Integrerad produktion.

2.2

Dagens jordbruk erbjuder nya möjligheter och tekniska framsteg som kan minska miljöpåverkan samtidigt som jordbrukarna gynnas genom att de kan förbättra gårdarnas förvaltning och lönsamhet. Jordbruket står inför en enorm utmaning när det gäller att tillhandahålla säkra livsmedel för en världsbefolkning som kommer att öka till över 9 miljarder människor fram till år 2050.

2.3

Den jordbruksverksamhet som bedrivs inom detta område kännetecknas av en stor komplexitet och många svårigheter, vilket innebär att jordbrukarna behöver vara bättre förberedda och ha den tekniska och miljörelaterade kunskap som kan bidra till miljöskydd, insyn i produktionen och livsmedelstrygghet. Jordbruket är en strategisk sektor som kräver en konsekvent och samordnad utveckling när det gäller de ekonomiska, sociala och miljömässiga behoven.

2.4

Jordbruks- och skogsmark täcker 80 procent av EU:s territorium. När jordbrukarna använder naturresurser tar de också på sig ansvaret för att bevara dem och utnyttja dem på ett hållbart sätt. Innovation och forskning bidrar till detta mål, som ligger i såväl jordbrukarnas som konsumenternas intresse, eftersom de främjar utvecklingen av nya integrerade produktionstekniker som möjliggör ett mer rationellt utnyttjande av resurserna.

2.5

Modellen för integrerad produktion representerar en form av hållbart jordbruk som bör göra jordbruksverksamheten mer lönsam samtidigt som de höga sociala och miljömässiga standarderna upprätthålls. I vilket fall som helst bör den vara ett instrument som på ett pedagogiskt sätt bidrar till att klargöra det nya förhållandet mellan miljön och livsmedelsproduktionen för konsumenterna. Leveranskedjan bör stödja och erkänna denna produktionsmodell. Det är ytterst viktigt att det finns ett kommersiellt intresse som framhåller värdet av integrerad produktion.

2.6

Systemets effektivitet undergrävs ofta av en komplicerad certifieringsprocess som i vissa länder är en mycket tung börda.

3.   Begreppet integrerad produktion

3.1

Internationella organisationen för biologisk bekämpning (OILB) definierar integrerad produktion som ett jordbrukssystem för livsmedelsproduktion som utnyttjar naturresurser och naturliga regleringsmekanismer på ett optimalt sätt, vilket säkerställer ett bärkraftigt och hållbart jordbruk på lång sikt. Inom ramen för detta system används noggrant utvalda odlingstekniker och kemiska processer där man strävar efter en balans mellan miljö, lönsamhet och sociala krav.

3.2

I grunden handlar det om en frivillig modell som baseras på en praktisk och kontinuerlig tillämpning (genom utbyte av kunskap och erfarenhet mellan tekniska avdelningar, jordbrukare och gårdar) av innovativa och tekniska verktyg som, om de används på ett effektivt sätt, kan göra det möjligt att uppnå de normer för kvalitet, säkerhet och miljöskydd som efterfrågas i dagens samhälle.

3.3

Begreppet ”integrerad produktion” används ofta som en synonym till ”integrerat jordbruk”, och i många länder används dessa termer utan åtskillnad. Visserligen handlar det om parallella system med många gemensamma inslag, men i verkligheten skiljer de sig åt och de utgör två olika modeller som jordbrukaren kan välja mellan. Integrerad produktion utgår från en sektorsspecifik strategi med olika regler för olika produkter, medan integrerat jordbruk handlar om den övergripande förvaltningen av en gård.

3.4

Integrerad produktion omfattar jordbrukets ekologiska, etiska och sociala aspekter, samt frågor med koppling till livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet. För närvarande anses den vara en av de högsta standarderna i världen när det gäller livsmedelsproduktion. Som helhet har riktlinjerna för integrerad produktion och verktygen med koppling till dessa visat sig vara användbara och de har utgjort en inspirationskälla för organisationer för jordbrukare som vill producera livsmedel av hög kvalitet som uppfyller högt ställda miljömässiga och sociala krav.

3.5

Förutom de syften vi har nämnt bidrar den integrerade produktionen också till att skapa struktur inom jordbrukssektorn genom att inlemma tjänster för kvalificerad teknisk rådgivning för planeringen av den odlingsverksamhet som producenterna bör bedriva på sina gårdar på basis av de metoder som fastställs i bestämmelserna om integrerad produktion. Det handlar om en kontinuerlig praktisk tillämpning av generella begrepp som innovation och teknik.

3.6

Den integrerade produktionen kombinerar traditionella metoder med modern teknik. Man använder nya kunskaper och teknikformer som är resultatet av kontinuerlig och dynamisk utvärdering. Ett exempel är precisionsjordbruket, som med hjälp av den mest avancerade GPS-tekniken sparar pengar åt jordbrukaren och minskar föroreningarna tack vare en mindre användning av gödningsmedel och bekämpningsmedel. Innan jordbrukaren bestämmer när, hur och var han ska bedriva sin produktion utför man förhandsanalyser av bland annat markförhållanden, klimat, vatten och näringsämnen.

3.7

Integrerad produktion underlättar en snabb kunskapsöverföring mellan jordbruksproducenter, tekniska rådgivare och offentliga myndigheter, och begränsar dessutom vissa risker med koppling till gårdarnas förvaltning.

3.8

Denna produktionsmodell erbjuder konsumenterna mer kvalitet och säkerhet och ökar deras förtroende för de produkter de tänker köpa och konsumera. Syftet är också att optimera respekten för växt- och djurlivet med hjälp av mindre aggressiva metoder samt att bevara den biologiska mångfalden genom en lämplig förvaltning av naturresurser.

3.9

För jordbrukarnas del kan detta system leda till sänkta produktionskostnader och en bättre och modernare organisation av gårdarnas förvaltning. På så sätt kan man åstadkomma bättre lönsamhet genom att produkterna stiger i värde, bättre livskvalitet på landsbygden och en välbehövlig minskning av avfolkningen av landsbygden.

3.10

Den integrerade produktionen är utan tvekan en central beståndsdel i genomförandet av det som brukar kallas för hållbart jordbruk, och den kan utgöra ett riktmärke som visar i vilken riktning EU:s jordbruksmodell bör utvecklas.

4.   Integrerad produktion i EU

4.1

För närvarande finns det bestämmelser i fråga om ekologiska produkter och rättvis handel, men när det gäller integrerad produktion finns det däremot vare sig någon rättslig ram på EU-nivå eller några EU-riktlinjer för denna frivilliga produktionsmodell.

4.2

De senaste åren har man emellertid lanserat åtskilliga offentliga initiativ på området integrerad produktion, i vissa fall med nationella eller regionala regelverk (Portugal, Frankrike, Storbritannien, Belgien och Spanien) och i andra fall har de utvecklats på privat initiativ under kontroll av den storskaliga detaljhandeln (1). Denna splittrade situation har lett till snedvridningar beträffande den integrerade produktionens definition, målsättningar och utveckling.

4.3

Mot bakgrund av detta inrättade man år 2001 det europeiska initiativet för hållbar utveckling inom jordbruket (European Initiative for Sustainable Development in Agriculture, EISA) i syfte att främja och slå vakt om vissa enhetliga principer för integrerad produktion inom EU. En av organisationens första uppgifter var att utarbeta en europeisk kodex för integrerad produktion (2) som har legat till grund för FAO:s definition av hållbara metoder inom jordbruket. År 2002 uttryckte AREFLH (förbundet för europeiska regioner för frukt-, grönsaks- och trädgårdsodling) sitt stöd för en europeisk förordning, och i april 2013 publicerade förbundet en handledning för integrerade produktionsmetoder i Europa (3).

4.4

På samma sätt som när det gäller andra produktionsmodeller måste produkter som framställs inom ramen för systemet för integrerad produktion kontrolleras och certifieras av behöriga certifieringsorgan för att kunna förses med en garantimärkning. Garantimärkningen kan användas på de produkter som uppfyller både de allmänna bestämmelserna och de särskilda tekniska bestämmelserna för varje slags gröda. I vissa fall (Danmark, Nederländerna) är det inte en särskild produkt som tilldelas garantimärkningen, utan hela den gård som bedriver denna typ av produktion. För närvarande finns det parallella kvalitetsmärkningar på nationell och regional nivå.

5.   Nyckelfrågor när det gäller integrerad produktion

I nuläget finns det många tvivel, frågor och oklarheter beträffande denna produktionsmodells roll inom det europeiska jordbruket. Enligt EESK:s mening måste man reda ut några av de mest omtvistade aspekterna, som på grund av okunskap eller vinklad information riskerar att skapa större förvirring i samhället.

5.1   Förhållandet mellan konventionellt och integrerat jordbruk

5.1.1

Konventionellt, ekologiskt och integrerat jordbruk är tre legitima modeller. Det finns skillnader och likheter mellan dem och de är under alla omständigheter acceptabla alternativ när det gäller produktion av livsmedel.

5.1.2

Några av de metoder och teknikformer som används inom det konventionella jordbruket återfinns även inom det integrerade. Bland annat innehåller direktivet om en hållbar användning av bekämpningsmedel (4) ett krav på en integrerad bekämpning av skadedjur från och med 2014, och detta innebär att de två produktionsmodellerna har ännu ett inslag gemensamt. Den integrerade produktionen visar i vilken riktning det konventionella jordbruket sakta men säkert kommer att utvecklas. Det handlar om ett positivt inflytande som bör upprätthållas.

5.1.3

Den integrerade produktionen tillför dock ett viktigt mervärde som är ett resultat av att producenten frivilligt väljer att ansluta sig till en modell som innebär att man måste gå igenom en noggrann certifiering baserad på strikta kontroller som kräver rådgivning från högkvalificerade fackmän, personligt anpassad fortbildning, energieffektivitet och ett minskat koldioxidavtryck, användning av tekniska system för bevattning, gödsling, beskärning, markförvaltning etc.

5.1.4

I dag finns det många jordbrukare som är på väg att gå över till integrerad produktion för att optimera gårdarnas produktionskapacitet och samtidigt öka markens bördighet, undvika eller minska bekämpningsmedelsrester samt göra grödan sundare (5).

5.1.5

Både det konventionella och det ekologiska jordbruket regleras på EU-nivå, bl.a. med hjälp av en kvalitetsmärkning för det ekologiska jordbruket. Det integrerade jordbruket utvecklas däremot bara på medlemsstats- eller regionnivå, och det präglas av stor splittring och ett allt större kaos i fråga om regelverken.

5.1.6

Den ökande betydelsen av integrerad produktion motiverar dock ytterligare insatser för att effektivt kunna informera EU-medborgarna om denna produktionsmodell.

5.2   EU:s roll i utvecklingen av det integrerade jordbruket

5.2.1

EU bör göra en detaljerad analys av den integrerade produktionen i Europa för att ge en bild av dess nuvarande situation och dess utvecklingsmöjligheter. Av de mekanismer som EU har tillgång till skulle det vara särskilt värdefullt om kommissionen utarbetade ett meddelande som tar upp de utmaningar som denna modell står inför samt EU:s roll i sammanhanget.

5.2.2

Med hänsyn till de många olika nationella och regionala reglerna för integrerad produktion undrar vi om det finns ett behov av att vidta åtgärder på EU-nivå för att i viss mån harmonisera den befintliga lagstiftningen. För närvarande kanaliserar EU sitt stöd till integrerad produktion via planerna för landsbygdsutveckling och de operativa programmen för gemensam organisation av marknaden för till exempel frukt och grönsaker. Hållbarheten kommer att vara en grundläggande faktor vid utformningen av den nya gemensamma jordbrukspolitiken, och därför är det logiskt att den integrerade produktionen bidrar på ett värdefullt sätt till den praktiska samordningen av det nya gröna stödet via delegerade akter. Det nya europeiska innovationspartnerskapet kan också innebära nya möjligheter för denna produktionsmodell (6).

5.2.3

Systemen för ekologiskt jordbruk och rättvis handel var tidigare föremål för en liknande debatt om huruvida det behövdes lagstiftning på området eller inte. Det finns många parallella regionala och nationella kvalitetsmärkningar som används för att intyga integrerad produktion, och därför pågår det en öppen debatt om lämpligheten i att skapa en ny EU-logotyp eller i att förenkla de befintliga. Först och främst bör dock EU förbättra kommunikationen med konsumenterna om de befintliga märkningar som används för att framhålla värdet av produktens kvalitet eller ursprung.

5.2.4

Sektorn för integrerad produktion är varierande och splittrad, men den efterlyser enhälligt minimiriktlinjer på EU-nivå för att främja harmonisering och ökad medvetenhet på detta område.

5.3   Behovet av en bättre kommunikation mellan konsumenter och jordbrukare

5.3.1

För närvarande är den integrerade produktionen på uppgång eftersom det stadigt är allt fler jordbrukare som inser behovet av att öka sin lönsamhet genom att förbättra jordbrukets miljöpåverkan och bidrag till bevarandet av naturresurser. Trots det växande intresset inom jordbrukssektorn kan man konstatera att det finns en bristande kännedom i samhället om vad integrerad produktion innebär och vad den kan bidra med till en modell för hållbart jordbruk.

5.3.2

EESK konstaterar att denna produktionsmodell inte främjas tillräckligt och anser att man bör göra satsningar på fortbildning av jordbrukare och uppmuntra producenterna att utveckla kollektiva initiativ för att skydda miljön. Jordbrukaren bör ge konsumenterna största möjliga insyn i sina produktionsmetoder och försöka visa hur innovation kan vara av nytta för det hållbara jordbruket. I många EU-länder genomför man initiativ med syftet att ge konsumenterna en bättre inblick i det verkliga livet på en gård och lära sig mer om en så pass grundläggande verksamhet som livsmedelsproduktionen.

5.4   På väg mot en ny produktionsstandard?

5.4.1

En integrerad bekämpning av skadedjur är ett inslag i den integrerade produktionen som kommer att vara obligatoriskt från och med 2014, i enlighet med artikel 14 i direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel. Denna skyldighet för alla jordbrukare utgör ett mycket viktigt steg i riktning mot utvecklingen av en integrerad produktion inom EU, och det innebär en ny europeisk produktionsstandard när det gäller bekämpningen av skadedjur.

5.4.2

Vissa av den integrerade produktionens traditionella inslag håller sakta men säkert på att bli obligatoriska inslag i jordbrukarnas verksamhet, men detta får inte leda till en förändring av den frivilliga karaktären i systemet för integrerad produktion, som gör det lättare för jordbrukare att ansluta sig på grundval av deras ekonomiska, miljömässiga eller geografiska förutsättningar. En jordbrukares beslut att gå över till integrerad produktion förutsätter betydande förändringar av hans eller hennes sätt att förvalta gården och framför allt omfattande investeringar i teknisk rådgivning, fortbildning, kontroller, material och särskilda produkter.

Bryssel den 26 februari 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  EUREP-GAP, QS, QSGAP, BRC, Nature’s choice etc.

(2)  A Common Codex of Integrated Farming. EISA:s ram för integrerat jordbruk (Integrated Farming Framework) offentliggjordes 2006 och omarbetades 2012.

(3)  www.areflh.org.

(4)  Direktiv 2009/128/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel.

(5)  I Spanien, såsom framgår av landsbygdsutvecklingsplanerna, är en majoritet av stödmottagarna jordbrukare med gårdar på mindre än 10 hektar, huvudsakligen i områden med särskilda nackdelar.

(6)  http://ec.europa.eu/agriculture/eip/index_en.htm.


Top