Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52012AE1046

Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning […] om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden” COM(2011) 883 final – 2011/0435 (COD)

OJ C 191, 29.6.2012, p. 103–107 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

29.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/103


Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning […] om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden”

COM(2011) 883 final – 2011/0435 (COD)

2012/C 191/18

Huvudföredragande: Arno METZLER

Den 19 januari 2012 och den 27 januari 2012 beslutade Europaparlamentet respektive rådet att i enlighet med artiklarna 46 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning […] om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden

COM(2011) 883 final – 2011/0435 (COD).

Den 17 januari 2012 gav kommitténs presidium facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet.

Med tanke på ärendets brådskande karaktär utnämnde kommittén vid sin 480:e plenarsession den 25–26 april 2012 (sammanträdet den 26 april) Arno METZLER till huvudföredragande och antog följande yttrande med 164 röster för, 1 röst emot och 3 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Erkännande av yrkeskvalifikationer från andra medlemsstater är ett viktigt instrument för att främja EU-medborgares rörlighet och därmed genomföra den inre marknaden. Detta bidrar till att förbättra medlemsstaternas konkurrensförmåga, stödja en hållbar tillväxt och minska arbetslösheten. De nationella ekonomierna drar nytta av de olika yrkeserfarenheter som deras medborgare skaffar sig när de bedriver yrkesverksamhet i olika medlemsstater.

1.2   Potentialen hos EU-medborgare som vill bedriva yrkesverksamhet i en annan medlemsstat utnyttjas ännu inte till fullo. Orsaken till detta är de olika hinder som finns för erkännande av yrkeskvalifikationer från andra medlemsstater. EU-medborgarna anser att de nuvarande förfarandena är alltför utdragna och svåröverskådliga.

1.3   Därför ställer sig kommittén i princip positiv till förslaget om ändring av direktiv 2005/36/EG, som syftar till att undanröja dessa hinder vid erkännande av yrkeskvalifikationer med hjälp av förenklade förfaranden och ökad insyn för EU-medborgarna. Förslaget till direktiv stöder effektivt de mål om ökad rörlighet för EU-medborgarna som formuleras i Europa 2020-strategin.

1.4   EESK välkomnar det europeiska yrkeskortet som en markant förenkling av förfarandena. Vissa enskilda bestämmelser kan ur EESK:s perspektiv dock leda till att konsumenters och patienters säkerhet och hälsa äventyras. Framför allt borde därför de föreslagna bestämmelserna om det europeiska yrkeskortet ses över:

De viktigaste allmänna kriterierna och förfarandereglerna för införandet av det europeiska yrkeskortet måste fastställas i själva direktivet.

Man måste utesluta varje möjlighet till missbruk av ett europeiskt yrkeskort genom en begränsad giltighetstid och särskilda åtgärder för förfalskningsskydd.

EESK har kraftiga invändningar mot en bestämmelse som innebär att ett europeiskt yrkeskort ska anses vara giltigt om en värdmedlemsstat inte har fattat beslut om huruvida det ska erkännas. Om tidsfristen inte iakttas borde man välja andra former av rättsligt skydd, t.ex. rätt till besked eller skadestånd.

1.5   Med tanke på de många europeiska system som finns för personliga kvalifikationer befarar EESK överlappningar, konkurrerande bestämmelser eller till och med motstridigheter. Man måste därför klargöra var i hierarkin direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer står i förhållande till den europeiska referensramen för kvalifikationer och de europeiska normerna. Dessutom måste det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (ECTS) tillämpas i större utsträckning.

1.6   Kommittén välkomnar de utökade möjligheterna till automatiskt erkännande genom gemensamma utbildningsprinciper. Förfarandevillkoren, själva förfarandet och de kriterier som kommissionen ska tillämpa för att fastställa gemensamma utbildningsprinciper borde dock fastställas i själva direktivet. Minimiantalet medlemsstater borde dock höjas till 50 % + 1 medlemsstat.

2.   Sammanfattning av kommissionens dokument

2.1   Kvalificerade yrkesutövare i Europeiska unionen har för låg rörlighet. Det finns en stor outnyttjad potential för rörlighet. Erkännandet av yrkeskvalifikationer är en förutsättning för att EU:s befolkning i praktiken ska kunna utnyttja den inre marknadens friheter. Samtidigt får rörligheten inte medföra negativa konsekvenser för konsumenterna. Sjukvårdspatienter har exempelvis rätt att förvänta sig att vårdpersonalen har tillräckliga språkkunskaper.

2.2   Modernisering av direktivet skulle också tillgodose behoven i de medlemsstater som upplever en ökande brist på kvalificerad arbetskraft. Rörlighet för EU-medborgare på den inre marknaden är en viktig fråga i detta hänseende. Brist på arbetskraft kommer inte bara att förekomma även i framtiden utan förväntas också öka, inte minst i hälso- och sjukvårdssektorn, inom utbildningssektorn, samt i tillväxtsektorer som byggbranschen och företagstjänster.

2.3   Den föreslagna moderniseringen av de befintliga bestämmelserna har följande målsättningar:

Mindre komplexa förfaranden genom ett europeiskt yrkeskort som ytterligare skulle utnyttja fördelarna med det redan framgångsrika informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Reformer av de allmänna reglerna för etablering i en annan medlemsstat eller tillfällig flytt.

Modernisering av systemen för automatiskt erkännande, särskilt för sjuksköterskor, barnmorskor, apotekare och arkitekter.

Tillhandahållande av en rättslig ram, i direktivet, för delvis kvalificerade yrkesutövare och för notarier.

Tydliga garantier för patienter vars krav på yrkesutövarnas språkkunskaper och oro för felbehandlingar bättre bör återspeglas i den rättsliga ramen.

Rättsliga krav för tillhandahållande av användarvänlig och ämnesspecifik information om reglerna för erkännande av kvalifikationer, baserade på omfattande e-förvaltningstillämpningar för hela erkännandeprocessen.

En systematisk genomgång och ömsesidig utvärdering för alla reglerade yrken i medlemsstaterna.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   I Europa 2020-strategin (1) formulerades målet att underlätta och stödja arbetstagarnas rörlighet i EU. I ”En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen: EU:s bidrag till full sysselsättning” (2) identifierade kommissionen bristen på kvalificerade yrkesarbetare som ett hinder för hållbar tillväxt. Å ena sidan finns det en brist på kvalificerade arbetstagare i områden med konstant hög tillväxt, och å andra sidan finns det områden med konstant hög arbetslöshet. Geografisk rörlighet är därför av stor betydelse när det handlar om att minska regional arbetslöshet. Som en av tolv åtgärder för att främja tillväxt och förtroende nämner kommissionen i inremarknadsakten ”Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet” (3) också medborgarnas rörlighet. Den europeiska ekonomin kan bli mer konkurrenskraftig om arbetskraftens rörlighet ökar. För att detta ska ske måste man i tider av brist på arbetskraft förbättra möjligheterna att föra samman arbetsgivare och kvalificerade arbetstagare från olika medlemsstater. EESK förväntar sig därför att direktivet bidrar till kraftigt ökad tillväxt.

3.2   Det nuvarande yrkeskvalifikationsdirektivet uppvisar fortfarande en rad brister. EU-medborgarna har t.ex. flera olika möjligheter att få sina yrkeskvalifikationer erkända. Det är dock svårt för EU-medborgarna att ta reda på vilka förfaranden de kan använda sig av, till vilken myndighet de kan vända sig och vilka handlingar de måste lägga fram. Dessa brister i det nuvarande yrkeskvalifikationsdirektivet är ett hinder för EU-medborgarnas rörlighet och därmed också för genomförandet av den inre marknaden (4). Långa erkännandeförfaranden gör att EU-medborgare ofta inte har någon möjlighet att reagera snabbt på platsannonser, eftersom de måste ta sig igenom erkännandeförfarandet innan de kan tacka ja. Det krävs därför en reform av de administrativa förfarandena och ökad insyn i samband med erkännandet av yrkeskvalifikationer. Slutligen har de gemensamma plattformerna visat sig vara ogenomförbara och sakna effekt. Sedan direktivet infördes har inte en enda gemensam plattform inrättats.

3.3   EESK välkomnar därför förslaget om ändring av direktiv 2005/36/EG. Friheten att tillhandahålla tjänster, etableringsfriheten och den inre marknaden främjas ytterligare genom förenklade förfaranden för ett ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer och genom ökad insyn. De mål som kommissionen formulerar i Europa 2020-strategin och i åtföljande dokument främjas genom förslaget till direktiv.

3.4   I princip betraktar EESK de förenklingar av förfarandena som planeras inom ramen för reformen som ett lämpligt instrument för att främja EU-medborgarnas rörlighet inom EU. På så sätt kan man få i gång en ny dynamik som efter den senaste tidens kriser skapar möjlighet till större tillväxt och rörlighet samt nya arbetstillfällen i medlemsstaterna.

3.5   Framför allt unga förvärvsarbetande är intresserade av att skaffa sig yrkeserfarenheter i olika medlemsstater. De tar på så sätt med sig en mängd yrkeserfarenheter av olika slag till andra medlemsstater och inverkar på yrkesutövningen både i värdländerna och, efter återvändandet, i sina hemländer.

3.6   De positiva effekterna av rörligheten väger tyngre än de möjliga negativa effekterna i form av kompetensflykt. Även om risken för kompetensflykt inte kan uteslutas har erfarenheterna fram tills nu visat att detta fenomen är betydligt ovanligare än väntat och att EU-medborgarna på grund av sina kulturella band och familjeband ofta återvänder till sina hemländer efter en period av yrkesmässig rörlighet.

3.7   Den yrkesmässiga rörligheten mellan medlemsstaterna måste ske med respekt för de sociala normerna. Framför allt får ett tillfälligt migrationstryck som kan uppstå i en medlemsstat inte missbrukas för att sänka de sociala normerna i en annan medlemsstat.

3.8   Det europeiska yrkeskortet leder till en välkommen förenkling av förfarandena. Sökanden kan vända sig till myndigheterna i sitt ursprungsland. Dessa är i princip bättre lämpade att granska de handlingar som läggs fram än myndigheterna i andra medlemsstater. Handlingar som har granskats och arkiverats i IMI-akten kan användas i senare förfaranden. Konsumenternas och patienternas säkerhet måste dock garanteras genom att värdlandet därefter erkänner det europeiska yrkeskortet.

3.9   EESK välkomnar direktivets inriktning på IMI. Ändå finns det redan strukturer för nationella yrkesintyg i medlemsstaterna. För att undvika onödiga administrativa bördor, kostnader och byråkrati borde man involvera dessa strukturer i förfarandet för utfärdande av det europeiska yrkeskortet. Man borde framför allt göra det möjligt att inkorporera en utskrift av ett erkänt europeiskt yrkeskort i ett av de befintliga nationella yrkesintygen. I direktivet måste man framför allt fastställa kriterierna inom ramen för artikel 58 (artikel 4a VI) och de förfaranden som kommissionen ska använda för att fastställa vilka yrken som ska få använda sig av det europeiska yrkeskortet. Samma sak gäller ansvaret för översättningarna av nödvändiga förfaranden och handlingar.

3.10   Bolognaprocessen och den europeiska kvalifikationsramen ökar överskådligheten och jämförbarheten hos nationella utbildningsbevis, framför allt från högskolan. De får dock inte leda till överlappningar med bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet. I yrkeskvalifikationsdirektivet måste man därför klargöra att erkännandet av yrkeskvalifikationer endast får ske enligt bestämmelserna i det direktivet eller enligt bestämmelserna i särskilda direktiv. Ett erkännande av yrkeskvalifikationer får varken underlättas eller försvåras av bestämmelser i den europeiska kvalifikationsramen. Samma sak gäller förhållandet mellan yrkeskvalifikationsdirektivet och europeiska normer.

3.11   Yrkeskvalifikationsdirektivet avser endast yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en medlemsstat. I ”En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen: EU:s bidrag till full sysselsättning” (5) formulerade kommissionen målet om att förbättra integrationen av invandrare på arbetsmarknaden. Detta mål ska bl.a. uppnås genom att man avvecklar sysselsättningshinder som uppstår till följd av att kvalifikationer inte erkänns. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att förenkla erkännandet av yrkeskvalifikationer som har förvärvats i tredjeländer.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   Europeiskt yrkeskort

4.1.1   EESK välkomnar inrättandet av det europeiska yrkeskortet enligt förslaget i artiklarna 4a–4e. Genom att det europeiska yrkeskortet inrättas i anslutning till IMI-systemet förenklas och påskyndas erkännandeförfarandena i många fall betydligt.

4.1.2   Genom artikel 4a.7 görs det möjligt att ta ut avgifter för att utfärda det europeiska yrkeskortet. Kommissionen bemyndigas att fastställa kriterier för beräkning och fördelning av avgifterna i enlighet med artikel 58a. Kostnaderna får dock inte vara så höga att de avskräcker sökande från att utnyttja förfarandet.

4.1.3   EESK har kraftiga invändningar mot den föreslagna bestämmelsen i artikel 4d.5, enligt vilken ett europeiskt yrkeskort anses ha erkänts om den behöriga myndigheten inte fattat något beslut inom fristerna i artikel 4d.2 och 4d.3. Den ytterst korta fristen uppgår i allmänhet till en månad, och två månader om kompensationsåtgärder begärs. Detta skulle kunna göra att de behöriga myndigheterna nekar erkännande också när de på grund av eftersläpning i handläggningen av ansökningar eller avsaknad av ytterligare uppgifter inte anser sig kunna fatta ett välgrundat beslut. Det medför i praktiken att förfarandet förlängs snarare än påskyndas, eftersom ett sådant beslut kan överklagas.

4.1.4   Om det faktiskt skulle bli så att många europeiska yrkeskort godkänns enligt artikel 4d.5 skulle det medföra en risk för konsumenternas och patienternas säkerhet. Man kan nämligen inte utesluta att sökande på detta sätt får ett europeiskt yrkeskort på felaktiga grunder. Det skulle dessutom vara svårt att i efterhand ogiltigförklara europeiska yrkeskort som godkänts på felaktiga grunder.

4.1.5   För att tillgodose såväl den sökandes som konsumenternas intresse föreslås ett överklagandeförfarande enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna bör i direktivet åläggas att införa ett sådant överklagandeförfarande. Möjliga instrument skulle kunna vara rätt till beslut och rätt till ersättning. En sådan rätt bör endast kunna hävdas när den behöriga myndigheten underlåter att fatta ett positivt beslut eller fastställa en kompensationsåtgärd inom den föreskrivna fristen.

4.1.6   Dessutom bör fristerna fastställas så att hela förfarandet (granskningen av ansökan i ursprungsmedlemsstaten och erkännandet i den mottagande medlemsstaten) inte varar längre än fyra månader. Om den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten begär information av den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten bör fristen upphöra att löpa, i motsats till vad som föreskrivs i artikel 4d.3 tredje meningen.

4.1.7   Enligt artikel 4e.5 ska innehavaren av ett europeiskt yrkeskort bl.a. påminnas om sina rättigheter enligt artikel 4e.5 vartannat år efter utfärdandet av kortet. Denna påminnelse utgör en ytterligare administrativ börda utan att innebära något mervärde för innehavaren. Det är brukligt och tillräckligt att informationen ges en gång.

4.1.8   En förutsättning för att förfarandena och fristerna ska efterlevas är att IMI-systemet fungerar smidigt. Med tanke på det förväntat stora antalet ärenden måste IMI-systemets effektivitet säkerställas när direktivet träder i kraft. Ett fel i IMI-systemet kan hanteras betydligt bättre med det rättsskyddssystem som föreslås här än med automatiskt godkännande, som måste anses vara oförenligt med systemet.

4.1.9   Det europeiska yrkeskortet bör inte enbart finnas som en fil i IMI-systemet. Den sökande bör få en utskrift av yrkeskortet efter erkännandet. Utskriften kommer att kunna användas som legitimationshandling i rättsliga sammanhang. Därför måste minimikrav på förfalskningsskydd för en sådan utskrift fastställas.

4.1.10   Dessutom får utskriften av ett europeiskt yrkeskort inte ha obegränsad giltighet. Annars kan den missbrukas som legitimationshandling fastän utövandet av yrket förbjudits på grundval av uppgifter som lämnats till medlemsstaterna enligt artikel 56.2 första stycket eller enligt varningsmekanismen i artikel 56a. Utskriften bör därför upphöra att gälla efter tio år – fem år för vårdyrken – och innehavaren måste lämna in en ny ansökan. Det europeiska yrkeskortets obegränsade giltighet i IMI-systemet bör dock inte påverkas av utskriftens begränsade giltighet. Vid förbud mot yrkesutövning bör även utskriften dras tillbaka.

4.2   Partiellt tillträde

4.2.1   Genom kodifieringen av partiellt tillträde i artikel 4f övertas de villkor som EU-domstolen fastställt i mål C-330/03. En begränsning skulle strida mot artiklarna 45 och 49 i EUF-fördraget.

4.2.2   Det praktiska tillämpningsområdet för partiellt tillträde är begränsat. Kodifieringen får inte leda till social dumpning.

4.3   Även i fallen i artikel 5.1 b måste missbruk förhindras på ett effektivt sätt. EESK föreslår därför att det inrättas en strängare kontrollmekanism.

4.4   I artikel 7.4 femte stycket övertas bestämmelsen från den tidigare lagstiftningen, enligt vilken tjänsten får tillhandahållas om den behöriga myndigheten inte reagerar. Liksom i artikel 4d.5 är andra rättsmedel att föredra för att få myndigheten att fatta ett beslut (se punkt 4.1.3f. ovan).

4.5   I artikel 11 fastställs fem kvalifikationsnivåer för tillämpningsområdet för direktivet om yrkeskvalifikationer. Dessa kvalifikationsnivåer har ingen koppling till den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQR) eller det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet). Vid fastställandet av minimikraven i avdelning III kapitel III hänvisas det till ECTS-meritpoäng. För att skapa större tydlighet för de sökande och de behöriga myndigheterna bör kommissionen utveckla ett förfarande som utesluter olikheter och överlappningar och gör det möjligt att inordna de fem kvalifikationsnivåerna i EQR, Ecvet och den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (EQAVET, tidigare EQARF) samt Bolognaprocessen och Köpenhamnsprocessen.

4.6   Lämplighetsprov enligt artikel 14.1 ska anordnas av medlemsstaterna minst två gånger per år enligt artikel 14.7. Denna skyldighet kan medföra en börda för små medlemsstater i synnerhet och yrkesgrupper med mycket få sökande i allmänhet. Det skulle vara bättre med en bestämmelse om att medlemsstaterna ska se till att ingen sökande måste vänta längre än sex månader på att få genomgå ett lämplighetsprov efter beskedet om att han eller hon måste genomgå provet.

4.7   Genom ändringen av artikel 31.1 blir tolv års allmän skolutbildning en förutsättning för utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård. Detsamma gäller enligt artikel 40.2 för utbildning till barnmorska. EESK framhåller att detta inte får leda till att mindre kvalificerade unga människor utesluts från utbildningsutbudet. Kommittén uppmanar kommissionen att se till att de höga kvalitetskrav som ställs står i proportion till yrkeskraven.

4.8   I artikel 24.2 sänks minimilängden på den medicinska grundutbildningen med ett år, från sex till fem, medan kravet på minst 5 500 timmars undervisning bibehålls. Även om antalet undervisningstimmar förblir detsamma leder förkortningen av minimiutbildningstiden till fem år till en minskning av de förmedlade teoretiska och praktiska kunskaperna, på grund av den rationalisering som blir nödvändig. För patientsäkerhetens skull bör minimiutbildningstiden därför förbli sex år. Tandläkarna anser fem år och 5 000 timmar vara lämpligt.

4.9   Kapitel IIIa – Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper

4.9.1   Erkännande på grundval av en gemensam utbildningsram eller ett gemensamt slutprov måste välkomnas, eftersom detta främjar tjänsteleverantörernas rörlighet, samtidigt som tjänsternas kvalitet säkras genom en enhetlig utbildningsnivå.

4.9.2   Kommissionen ska i enlighet med artikel 58a fastställa den gemensamma uppsättning av kunskaper, färdigheter och kompetenser samt de kvalifikationer som ska gälla för en gemensam utbildningsram (artiklarna 49a.3 och 49b.3). I detta sammanhang får det inte ske en anpassning till den lägsta kvalifikationsnivån i EU. Förfarandereglerna, förfarandet och de kriterier som kommissionen ska tillämpa för att besluta om den gemensamma uppsättningen av kunskaper, färdigheter och kompetenser måste fastställas i direktivet.

4.9.3   Minimiantalet medlemsstater där den gemensamma uppsättningen av kunskaper, färdigheter och kompetenser ska gälla (artikel 49a.2 c), för närvarande en tredjedel, är för lågt. Det finns en risk för att minimistandarderna för utbildningens längd och kvalitet sänks till den minsta gemensamma nämnaren. Minimiantalet medlemsstater borde höjas till minst 50 % + 1 medlemsstat. Därigenom undanröjs risken för att en minoritet medlemsstater blir dominerande, och det säkerställs att de gemensamma utbildningsprinciperna accepteras.

4.9.4   I motsats till det tidigare systemet med gemensamma plattformar har kommissionen exklusiv initiativrätt i förfarandet enligt artikel 58a. Initiativrätten beträffande de gemensamma utbildningsprinciperna bör ligga kvar hos medlemsstaterna eller de representativa yrkessammanslutningarna och yrkesorganisationerna på nationell eller europeisk nivå.

4.9.5   Artikel 55a gör det lättare att få avlönad praktik som genomförts utomlands erkänd i ursprungsmedlemsstaten. EESK välkomnar denna bestämmelse, som främjar de utexaminerades rörlighet mellan medlemsstaterna.

4.10   Enligt artikel 57a.4 ska alla frister börja löpa vid den tidpunkt då en elektronisk ansökan lämnas in till den enda kontaktpunkten. Eftersom de frister som fastställs i direktivet är mycket korta (se punkt 4.1.3 ovan) verkar det bli mycket svårt för de behöriga myndigheterna att behandla ärendena ordentligt. EESK förstår dock viljan att skapa överensstämmelse med tjänstedirektivet.

Bryssel den 26 april 2012

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  Se Meddelande från kommissionen ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” av den 3 mars 2010, COM(2010) 2020 final.

(2)  Meddelande från kommissionen av den 23 november 2010, COM(2010) 682 final, punkt 2.

(3)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 13 april 2011: ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden: ’Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt’ ”, COM(2011) 206 final.

(4)  Enligt kommissionen i rapporten om EU-medborgarskapet 2010 ”Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter” av den 27 oktober 2010, COM(2010) 603 final.

(5)  Meddelande från kommissionen av den 23 november 2010, COM(2010) 682 final, punkt 2.5.


Top