Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52011AE0365

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr […/…] om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå – KOM(2010) 611 slutlig – 2010/0303 (COD)

OJ C 107, 6.4.2011, p. 68–71 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

6.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 107/68


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr […/…] om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå

KOM(2010) 611 slutlig – 2010/0303 (COD)

2011/C 107/14

Föredragande: Jan SIMONS

Den 22 och den 10 november 2010 beslutade rådet respektive Europaparlamentet att i enlighet med artikel 100.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr […/…] om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå

KOM(2010) 611 slutlig – 2010/0303 (COD).

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 2 februari 2011.

Vid sin 469:e plenarsession den 16–17 februari 2011 (sammanträdet den 16 februari) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 114 röster för och 1 nedlagd röst.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Kommittén ställer sig positiv till den roll som Europeiska sjösäkerhetsbyrån spelar när det handlar om att förbättra sjösäkerheten i medlemsstaterna. Också i framtiden är det enligt kommittén mycket viktigt att byråns uppgifter och befogenheter utökas på ett ansvarsfullt sätt.

1.2   Med formuleringen ”på ett ansvarsfullt sätt” vill kommittén betona att byråns uppgifter, ansvarsområden och befogenheter måste formuleras och fastställas på ett tydligare sätt än hittills, så att det inte kan uppstå några missförstånd om ansvarsfördelningen mellan byrån, kommissionen och medlemsstaterna.

1.3   När det gäller proportionalitetsprincipen vill kommittén påpeka att kommissionen i sitt förslag i vissa delar föregriper den roll som byrån skulle kunna spela i framtiden. Först måste denna fråga bli föremål för beslutsfattande på EU-nivå.

1.4   Kommittén är förvånad över att det i artikel 2.2 d plötsligt talas om ”inlandssjöfart”. Detta utvecklas inte vidare, vare sig de i den befintliga lagstiftningen som, vilket framgår av själva titeln, endast avser maritima transporter, eller i motiveringen, konsekvensbedömningsrapporten eller övervägandena kring ändringsförslaget i fråga. Inte en enda gång talas det om skäl, behov, räckvidd, tekniskt genomförande eller om hur man ska hantera skillnaderna i politiken på sjöfartens och inlandssjöfartens område och de helt olika styrnings- och förvaltningsinstitutioner som finns på nationell och internationell nivå. Bara detta är skäl nog för att utelämna detta ord. Ett annat, innehållsligt argument är att de båda transportsättens mycket olika egenskaper redan föranlett separata sjötrafikinformationstjänster.

1.5   Kommittén kan däremot tänka sig att det så snabbt som möjligt skapas en rättslig grund, och därmed också utrymme i budgeten, för att byrån ska kunna bistå kommissionen med relevant och väldefinierad kompetens och sakkunskap som den skaffat sig genom sin verksamhet på sjöfartsområdet. Detta bör i så fall inte bara gälla alla transportsätt utan också andra politikområden än transportområdet.

1.6   Kommittén instämmer för övrigt i förslaget om att låta den ursprungliga förordningen knyta bättre an till EU-bestämmelserna i det tredje sjösäkerhetspaketet.

1.7   Kommittén anser att man bör förtydliga byråns, kommissionens, medlemsstaternas och styrelsens roll, framför allt när det handlar om att anordna inspektioner.

1.8   Kommittén ställer sig därför positiv till kommissionens förslag om att Europeiska byrån för luftfartssäkerhet bör ses som en förebild när man fastställer Europeiska sjösäkerhetsbyråns operativa arbetsmetoder vid inspektioner.

1.9   Kommittén anser att byrån, eftersom den redan bevisat sitt mervärde, måste få de personal- och budgetresurser den behöver för att även i framtiden kunna fortsätta fullgöra sin roll på ett tillfredsställande sätt. Att fortsätta med regelbundna externa utvärderingar är ur kommitténs synpunkt ett led i detta.

2.   Bakgrund

2.1   Den 28 oktober 2010 offentliggjorde kommissionen förslaget till förordning om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (KOM(2010) 611 slutlig). Kommissionen beslutade också att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt uppmana Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att yttra sig om detta förslag.

2.2   Kommittén tillmötesgår gärna detta önskemål eftersom den betraktar detta förslag om ändring av förordning nr 1406/2002 som ytterligare ett viktigt steg i riktning mot ökad sjösäkerhet.

2.3   Man måste konstatera att det politiska intresset för sjösäkerheten inte väcktes på allvar förrän olyckan med oljetankern ”Erika”, där oljeutsläppen orsakade allvarliga skador.

2.4   Kommissionen lade i slutet av 2000 fram ett förslag till förordning om att inrätta en europeisk sjösäkerhetsbyrå. Byrån skulle fungera som ett tekniskt organ med uppgift att säkra en hög, enhetlig och effektiv sjösäkerhetsnivå i EU och förhindra föroreningar från fartyg.

2.5   Förordningen trädde i kraft i augusti 2002 och Europeiska sjösäkerhetsbyrån inledde sin verksamhet i mars 2003. Sedan dess har förordningen ändrats tre gånger.

2.6   Den första ändringen, genom förordning nr 1644/2003, handlade framför allt om finansiella förfaranden och budgetförfaranden och syftade till större öppenhet.

2.7   Den andra ändringen, genom förordning nr 724/2004, som föranleddes av olyckan med ”Prestige” 2002, innebar att byrån fick ett antal nya uppgifter. Det handlade framför allt om dess reaktionsförmåga och bekämpning av föroreningar. Vid denna översyn tog man också hänsyn till hur EU:s befogenheter på sjösäkerhetsområdet utvecklats.

2.8   Byrån uppmanades vid denna översyn att ge tekniskt stöd vid de inspektioner som kommissionen var skyldig att genomföra enligt förordning nr 725/2004, för att uppnå bättre sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar.

2.9   Dessutom uppmanades byrån att ge kommissionen stöd vid bedömningen av certifieringsförfaranden och undervisningsanstalter för sjöfolk i länder både inom och utanför EU. Det handlar här om de normer för utbildning, certifiering och vakthållning som fastställts i Internationella sjöfartsorganisationens konvention.

2.10   Den tredje ändringen ägde rum 2006 med förordning nr 2038/2006. Detta innebar att Europeiska sjösäkerhetsbyrån fick en budgetram på 154 miljoner euro för insatser vid föroreningar från fartyg under perioden 2007–2013.

2.11   Utvecklingen står dock inte still. För att byrån ska kunna fortsätta verka på ett effektivt och ändamålsenligt sätt är det aktuella förslaget till en fjärde ändring av förordning nr 1406/2002 en nödvändighet.

2.12   Syftet med kommissionens ändringsförslag är å ena sidan att förtydliga byråns nuvarande uppgifter och roll och å andra sidan att utvidga byråns ansvarsområde till nya områden som håller på att växa fram på internationell och/eller europeisk nivå.

2.13   När det gäller dagens verksamhet ger byrån medlemsstaterna och kommissionen tekniskt och vetenskapligt stöd för att hjälpa dem att på ett korrekt sätt tillämpa EU-lagstiftningen på området för sjösäkerhet, sjöfartsskydd och förhindrande av föroreningar från fartyg, att bevaka genomförandet av denna lagstiftning, att utvärdera befintliga åtgärders effektivitet samt att hjälpa till vid utarbetandet av nya åtgärder.

2.14   Kommissionen förklarade i sitt meddelande ”Strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018” att den avsåg att se över mandatet för byrån och dess verksamhet för att ytterligare förbättra byråns tekniska och vetenskapliga stöd till medlemsstaterna och kommissionen.

2.15   I sina slutsatser av den 30 mars 2009 uppmanade rådet kommissionen att utarbeta åtgärder för att inför de förestående utmaningarna stärka byråns arbete med att bistå medlemsstaterna och kommissionen med tekniskt och vetenskapligt stöd.

2.16   På begäran av Europaparlamentet och rådet genomförde kommissionen en undersökning där den kom fram till att byråns insatser skulle kunna ge större samverkan på EU-nivå inom kustbevakningsverksamheten. Detta skulle kunna uppnås genom att utöka byråns arbetsuppgifter, särskilt när det gäller övervakning av vattenvägar för sjötrafik och sjöfart och stöd till medlemsstaterna i samband med spårning av misstänkta förorenare.

2.17   I enlighet med förordning nr 1406/2002 beställde byråns styrelse 2007 en oberoende extern utvärdering av förordningens tillämpning. I rapporten från denna utvärdering förklaras att det finns utrymmer för förbättringar och förtydliganden på vissa områden, men den allmänna slutsatsen är att byrån har bidragit positivt till sektorn i allmänhet och framför allt till dess båda huvudaktörer, medlemsstaterna och kommissionen.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Kommittén har i tidigare yttranden (1)  (2) uttalat sig positivt om den roll som Europeiska sjösäkerhetsbyrån spelar när det handlar om att förbättra sjösäkerheten i medlemsstaterna. Med tanke på den kontinuerliga utvecklingen på sjösäkerhetsområdet och det åtföljande behovet av inspektioner och bekämpning av föroreningar är det enligt kommittén mycket viktigt att byråns uppgifter och befogenheter utökas.

3.2   Den utökning av befogenheterna som föreslås avser bland annat följande: stöd från byrån inom internationella organisationer, t.ex. Internationella sjöfartsorganisationen, den roll som operativa tjänster såsom SafeSeaNet spelar för att bidra till en integrerad havsövervakning och för att få system att fungera tillsammans, bekämpning av föroreningar vid oljeborrning till havs, tekniskt samarbete med tredjeländer och stöd till kommissionen vid säkerhetsinspektioner.

3.3   Ändringen av förordningen grundas framför allt på det tredje sjösäkerhetspaketet, de nya teman som tas upp i byråns femårsstrategi för 2010–2014 och de rekommendationer som byråns styrelse utfärdat i fråga om den externa utvärderingen av byrån.

3.4   Byråns uppgifter måste avgränsas tydligare och fastställas mer noggrant när det gäller det stöd som byrån ska ge kommissionen och medlemsstaterna, framför allt mot bakgrund av den senaste tidens utveckling, t.ex. det tredje sjösäkerhetspaketet, EU:s integrerade sjöfartspolitik, övervakning till havs och möjligheterna till en europeisk kustbevakning.

3.4.1   Kommittén är förvånad över att det i artikel 2.2 d plötsligt talas om ”inlandssjöfart”. Detta utvecklas inte vidare, vare sig i den befintliga lagstiftningen som, vilket framgår av själva titeln, endast avser maritima transporter, eller i motiveringen, konsekvensbedömningsrapporten eller övervägandena kring ändringsförslaget i fråga. Det talas inte alls om skäl, behov, räckvidd, tekniskt genomförande eller om hur man ska hantera skillnaderna i politiken på sjöfartens och inlandssjöfartens område och de helt olika styrnings- och förvaltningsinstitutioner som finns på nationell och internationell nivå. Bara detta är skäl nog för att utelämna detta ord. Ett annat, innehållsligt argument är att de båda transportsättens mycket olika egenskaper redan föranlett separata sjötrafikinformationstjänster.

3.4.2   Kommittén kan däremot tänka sig att det så snabbt som möjligt skapas en rättslig grund, och därmed också utrymme i budgeten, för att byrån ska kunna bistå kommissionen med relevant och väldefinierad kompetens och sakkunskap som den skaffat sig genom sin verksamhet på sjöfartsområdet. Detta bör i så fall inte bara gälla alla transportsätt utan också andra politikområden än transportområdet.

3.4.3   I artikel 2.1 anges de områden där byrån ska bistå kommissionen. De olika formuleringarna i artikel 2.2 om att denna stödverksamhet ska falla inom byråns ansvarsområde är förvirrande och ibland (under bokstav e) otydliga. Lösningen är att stryka dessa tillägg i artikel 2.2 eftersom de redan följer av artikel 2.1.

3.5   När det gäller proportionalitetsprincipen instämmer kommittén i förslaget om att låta den ursprungliga förordningen knyta bättre an till EU-bestämmelserna i det tredje sjösäkerhetspaketet. Kommittén vill emellertid påpeka att förslaget i vissa delar föregriper den roll som byrån skulle kunna spela i framtiden, t.ex. när det handlar om att inrätta regionala centrum, trots att denna fråga ännu inte varit föremål för något beslutsfattande.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   När det gäller styrningsaspekterna påpekar kommittén i förslaget att man bör förtydliga byråns, kommissionens, medlemsstaternas och styrelsens roll, framför allt när det handlar om att anordna inspektioner.

4.2   Medlemsstaternas företrädare i styrelsen kan hamna i en intressekonflikt. Å ena sidan ska de besluta om byråns verksamhet och medel, bland annat om inspektionspolitiken. Å andra sidan företräder de nationella myndigheter som själva är föremål för byråns inspektioner för kommissionens räkning, vars syfte är att kontrollera hur nationell lagstiftning och praxis överensstämmer med EU-lagstiftningen.

4.3   Kommittén stöder därför den anpassning av texten i artikel 3 som avser byråns inspektioner och instämmer i kommissionens förslag om att Europeiska byrån för luftfartssäkerhet bör ses som en förebild när man fastställer byråns operativa arbetsmetoder vid inspektioner (kommittéförfarande).

4.4   Fördelen med detta är att alla berörda aktörer, byrån, kommissionen och medlemsstaterna involveras, samtidigt som man respekterar de berörda parternas ansvarsområden och befogenheter.

4.5   Kommittén anser också att man bör uppmärksamma sjöfolks levnads- och arbetsförhållanden, i synnerhet vad gäller genomförandet av ILO-konventionen om arbete till sjöss (MLC ILO), i den mån denna fråga ligger inom byråns befogenheter.

4.6   Kommittén har en kommentar till den ändring som föreslås i artikel 5.3 i förslaget. Den föreslagna ändringen innebär att de lokala kontor som ska inrättas inte enbart behöver koncentrera sig på frågor som rör övervakning av sjötrafik. Kommittén vill framhålla att insatsernas effektivitet förutsätter entydiga överenskommelser mellan medlemsstaterna och byrån om vem som har ansvar och befogenheter för vad.

4.7   Övriga ändringar i artiklarna 10–19 avser framför allt befintliga eller nya organ inom byrån, deras ansvarsområden och befogenheter, ökade personalresurser och finansieringskällor.

4.8   Kommittén anser att byrån i de fall där den redan visat sig kunna bidra med ett stort mervärde också måste ges förutsättningar att fortsätta fullgöra dessa och nya uppgifter i framtiden på ett tillfredsställande sätt. En inskränkning av personal- och budgetresurser som leder till att byråns möjligheter att fullgöra vissa uppgifter minskar måste alltid vägas mot de – negativa – konsekvenser som detta medför i form av utebliven verksamhet.

4.9   Slutligen instämmer kommittén i rekommendationen från Europeiska sjösäkerhetsbyråns styrelse om att en oberoende extern konsultfirma regelbundet bör göra en extern utvärdering av byråns verksamhet.

Bryssel den 16 februari 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  EUT C 28, 3.2.2006, s. 16.

(2)  EUT C 108, 30.4.2004, s. 52.


Top