Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52010AE0972

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om konsekvenserna av en åldrande befolkning för sjukvårdssystemen och de sociala systemen (förberedande yttrande)

OJ C 44, 11.2.2011, p. 10–16 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

11.2.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 44/10


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om konsekvenserna av en åldrande befolkning för sjukvårdssystemen och de sociala systemen (förberedande yttrande)

2011/C 44/02

Föredragande: Renate HEINISCH

I en skrivelse av den 18 september 2009 bad Europeiska kommissionens vice ordförande Margot Wallström Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget att utarbeta ett förberedande yttrande om

”Konsekvenserna av en åldrande befolkning för sjukvårdssystemen och de sociala systemen”.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 16 juni 2010.

Vid sin 464:e plenarsession den 14–15 juli 2010 (sammanträdet den 15 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 89 röster för och 5 nedlagda röster:

1.   Rekommendationer

1.1   För att man ska kunna hantera ”konsekvenserna av en åldrande befolkning för sjukvårdssystemen och de sociala systemen” krävs enligt EESK följande åtgärder:

1.1.1

På nationell nivå:

”Sunt åldrande” bör förankras som en övergripande fråga.

Förebyggande åtgärder, hälsofrämjande åtgärder och hälsoupplysning bör stärkas i alla åldersgrupper.

Kvaliteten på hälso- och sjukvård för äldre bör förbättras.

Palliativ vård bör integreras i vårdsystemet.

Behandlingsformer bör utvecklas och anpassas så att de blir åldersadekvata, bland annat genom att äldre deltar i kliniska studier och studier om samsjuklighet.

Åldersadekvata vårdinrättningar och alternativa boendemöjligheter bör utvecklas.

Fjärrstyrd vård (telecare) och tekniska lösningar bör analyseras och utvärderas med hjälp av HTA (Health Technology Assessment – utvärdering av medicinska metoder), inklusive IT-stöd i boendet (Ambient Assisted Living – AAL) och annan hälsoteknik (vårdomgivning) som syftar till att främja de äldres möjligheter att leva ett självständigt liv samt till att förbättra effektiviteten och kvaliteten inom äldrevården.

Man bör skapa en heltäckande, decentraliserad och bostadsnära infrastruktur, som möjliggör direktkontakt mellan de äldre och vårdpersonalen (avinstitutionalisering).

Stöd bör ges till regionala och lokala nätverk för alla berörda i syfte att genomföra målet ”hälsa och åldrande”.

Medlemsstaterna bör ha skyldighet att genom nationell lagstiftning säkra tillgången till äldrevård (t.ex. via vårdförsäkring).

För att skapa dynamik i systemen bör de nationella sjukvårdssystemen och systemen för social trygghet öppnas för pilotprojekt som sedan ska utvärderas.

Systemen för tilläggsbetalningar och kompletterande försäkringar bör göras mer flexibla.

Nationella strategier och politiska åtgärder för livslångt lärande bör utarbetas och genomföras på nationell, regional och kommunal nivå.

Man bör se till att det går att kombinera familj, arbete och omvårdnad.

Det ideella arbetets roll bör stärkas.

Man bör erkänna vårdarnas värde och deras behov.

1.1.2

På EU-nivå:

En handlingsplan om ett sunt och värdigt åldrande bör utarbetas med hänvisning till slutsatserna av den 30 november 2009 från EPSCO-rådet (ministerrådet för sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor).

Temat ett aktivt, sunt och värdigt åldrande bör prioriteras i Europa 2020-strategin.

Terminologi, definitioner, analysverktyg, handledningar, kriterier, tillvägagångssätt osv. måste harmoniseras. Det har redan gått 20 år sedan detta problem noterades för första gången, men hittills har det inte skett några större framsteg.

Vikten av ett aktivt, sunt och värdigt åldrande bör framhållas under de olika europeiska år som uppmärksammas under 2010 (Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning), 2011 (Europeiska året för volontärarbete) och 2012 (Europeiska året för aktivt och sunt åldrande och solidaritet mellan generationerna) samt även under de olika rådsordförandeskapen.

Demografisk förändring bör ingå som en faktor i kommissionens gemensamma forskningsprogramplanering (Joint Programming).

En EU-stadga bör utarbetas om hjälp- och vårdbehövande människors rättigheter.

En särskild enhetsövergripande arbetsgrupp bör inrättas inom kommissionen med inriktning på åldrande och hälsa (inklusive hälso- och sjukvård, omvårdnad, pensioner och ekonomisk hållbarhet).

Inom EESK bör man skapa en rundabordsdiskussion, en särskild sektorsgruppering eller en permanent studiegrupp på temat ”En dialog mellan generationerna om ett aktivt, sunt och värdigt åldrande” för att utarbeta en sektionsövergripande strategi för dessa frågor.

Forskning om gerontologi och demografi bör ingå som prioriterade områden i det åttonde ramprogrammet för forskning.

Ett projekt på temat ”äldre människor och kunskapsförmedling” bör lanseras inom forskningsområdet ”vetenskapen i samhället”.

Medlemsstaternas mål och skyldigheter på hälsoområdet bör sammanställas i en lista så att jämförelser kan göras.

Vid genomförandet av ovannämnda åtgärder bör medlemsstaterna få stöd genom struktur- och sammanhållningsfonderna och genom den öppna samordningsmetoden.

Medel ur strukturfonderna bör användas till stöd för utbyte av god praxis när det gäller individanpassade informations- och kommunikationstekniska lösningar (IKT-lösningar), t.ex. i samband med Interregprogrammet.

HTA-analyser som omfattar flera länder och syftar till att utvärdera nya IKT-lösningar vad gäller äldre personers vårdbehov bör understödjas.

Ett kontinuerligt fokus bör ligga på det livslånga lärandet, liksom på utbyte inom och samordning av EU:s utbildningsprogram med betoning på åldrande och hälsa: från ”ett livslångt lärande” till ”att lära för ett långt liv”.

En ny bild av åldrande bör skapas, inte minst i medierna.

EU-riktlinjer bör utarbetas för hur familj, arbete och omvårdnad kan kombineras.

2.   Allmänna kommentarer

2.1   Inledning

2.1.1   Andelen äldre i EU:s befolkning ökar till följd av en ökad medellivslängd. Enligt Eurostats prognoser kommer andelen personer i åldern 65 år eller äldre att öka från 17,1 % år 2008 till 30 % år 2060. I dag är det genomsnittliga förhållandet mellan personer i arbetsför ålder (15–64 år) och personer som är 65 år eller äldre 4:1, medan det år 2050 kommer att vara 2:1.

2.1.2   En stor del av den förvärvsarbetande befolkningen kommer att lämna arbetsmarknaden mellan 2026 och 2030. Sjunkande födelsetal innebär att andelen icke-arbetande personer ökar i förhållande till den arbetande delen av befolkningen.

2.1.3   I ett meddelande som kommissionen nyligen offentliggjort (1) konstateras att regeringarna har mycket kort tid på sig att vidta åtgärder för att lösa problemen i samband med den åldrande befolkningen, innan de flesta ur generationerna med höga födelsetal går i pension. Den 18 september 2009 bad kommissionen därför EESK att utarbeta ett förberedande yttrande i syfte att ta reda på hur medlemsstaternas insatser för att lösa dessa problem skulle kunna stödjas genom EU-initiativ på hälso- och sjukvårdsområdet. Detta yttrande bygger på flera tidigare EESK-yttranden (2).

2.1.4   Ett sunt, värdigt och aktivt åldrande har funnits på dagordningen såväl under det tjeckiska ordförandeskapet första halvåret 2009 och det svenska ordförandeskapet andra halvåret 2009 som under det spanska ordförandeskapet första halvåret 2010.

2.1.5   Samhället och de ansvariga på hälso- och sjukvårdsområdet måste skapa en ny bild av åldrandet som återspeglar den demografiska förändringen och värnar om äldre människors värdighet.

2.1.6   Det är inte befolkningens åldrande i sig utan ohälsan bland de äldre som leder till ökade utgifter. I detta yttrande rekommenderas därför huvudsakligen åtgärder för ett sunt åldrande.

2.2   Vidareutveckling och förnyelse av sjukvårdssystemen och systemen för social trygghet samt av hälso- och sjukvården

2.2.1   Den demografiska utvecklingen gör att man måste vidareutveckla organisationen och kapaciteten inom sjukvårdssystemen och systemen för social trygghet, hälso- och sjukvården och andra närliggande tjänster så att 1) de äldres behov möts, 2) alla får den vård de behöver och kan behålla sin självständighet och värdighet och 3) alla befolkningsgrupper oavsett ålder, kön, ekonomi och hemort får lika tillgång till hälso- och sjukvård av hög kvalitet (vilket innefattar hälsofrämjande åtgärder, förebyggande åtgärder, behandling, rehabilitering och palliativ vård).

2.2.2   I samband med detta bör man inte bara ta hänsyn till äldre människors krav på sjukvårdssystemen och systemen för social trygghet utan även se till att människor tillräckligt långt i förväg tar ansvar för sitt eget åldrande, dvs. även samhällets krav på människor som åldras bör beaktas.

2.2.3   EU bör lista medlemsstaternas mål (3) och skyldigheter vad gäller hälso- och sjukvård och jämföra dessa så att gemenskapspolitiken kan stödja hälsovård och långtidsvård för alla äldre. Likaså bör man undersöka om förebyggande och hälsofrämjande åtgärder redan ingår i sjukvårdssystemen.

3.   Särskilda kommentarer

3.1   Områden som särskilt bör beaktas

3.1.1   Förebyggande åtgärder

3.1.1.1   Människan börjar åldras redan vid födseln och detta fortgår sedan kontinuerligt. Det är därför viktigt att förutsättningarna, så långt det är möjligt, är goda under hela livet. Avgörande är en god början och ett gott slut på livet. Ett sunt åldrande grundläggs långt före pensionsåldern, och är bland annat avhängigt av levnads- och arbetsvillkoren och av tillgången till resurser. Det är därför logiskt att man själv bör ta ansvar för sitt åldrande (4). För ansvarsfullt åldrande krävs livslångt lärande. Därför måste nya strategier och politiska åtgärder för livslångt lärande utarbetas på nationell, regional och lokal nivå inom området hälso- och sjukvårdsutbildning. Strategierna och åtgärderna ska omfatta alla former av lärande (formellt, icke-formellt och informellt) och alla steg i lärandet, från förskola till vidareutbildning. Att ta eget ansvar för sin hälsa genom aktivt deltagande i förebyggande åtgärder (kost, idrott, sund livsstil, undvikande av riskfaktorer etc.), åtgärder för att främja bättre hälsa och hälsoupplysningsåtgärder bidrar till att de äldre kan bo kvar hemma så länge som möjligt och stanna kvar i sin invanda sociala miljö. Dessutom bör man fortsätta att kontinuerligt utreda och utvärdera teknikens roll i detta sammanhang.

3.1.1.2   Förebyggande åtgärder i sjukvårdssystemen måste främjas ytterligare. Detta kan innebära inte bara att det blir möjligt för människor att stanna kvar längre på arbetsmarknaden utan även att deras förmåga att anpassa sig till arbetsmarknaden främjas. Ett arbetarskydd av hög kvalitet och en bättre ergonomisk anpassning av arbetsplatserna kan i väsentlig grad bidra till en längre livsarbetstid med hälsan i behåll, vilket i sin tur även kan bidra till att bemöta den demografiska utmaningen.

3.1.1.3   Förlängd livsarbetstid kan åstadkommas genom att arbetsuppgifterna ändras över tid och anpassas efter förmåga och behov (t.ex. från genomförande till förberedande uppgifter eller till rådgivande och handledande samt mer undervisnings- eller planeringsbetonat arbete). Detta innebär dessutom att äldre stannar kvar längre i ett socialt och socioekonomiskt sammanhang och därmed fortsätter att få nyttig stimulans. På så vis kan ett ökat antal sunda levnadsår även bli ett ökat antal tillfredsställande och även produktiva år. Detta innebär naturligtvis att lämpliga utbildningsåtgärder och kompletterande åtgärder måste finnas till hands för att få igång och vidareutveckla de föreslagna processerna (livslångt lärande, yrkesmässiga kvalifikationer, inklusive intyg på den kompetens som uppnåtts under arbetslivet osv.). Företagen måste vidta såväl hälsofrämjande som sjukdoms- och olycksfallsförebyggande åtgärder i syfte att skapa sunda arbetsförhållanden.

3.1.1.4   Efter avslutat arbetsliv är det ytterst viktigt med social och sociokulturell integration. Om man förebygger social isolering förebygger man också depression. Särskilt äldre människor kan få användning för sin sociala kompetens och erfarenhet genom t.ex. ideellt arbete. Men intresset för ideellt arbete bör grundläggas redan i unga år.

3.1.2   Hälso- och sjukvård

3.1.2.1   Allt mer vikt läggs vid att tillhandahålla patientfokuserade hälso- och sjukvårdstjänster och vid att säkerställa att patienter involveras i utvecklingen och utformningen av hälso- och sjukvårdstjänsterna.

3.1.2.2   Med stigande ålder ökar förekomsten av kroniska sjukdomar (diabetes, reumatism och hjärt- och kärlsjukdomar), degenerativa sjukdomar i nervsystemet (demens och Alzheimer), sjukdomar i rörelseapparaten och ögonsjukdomar samt även förekomsten av cancer. Detta ställer särskilda krav på vårdyrkena, på diagnostik- och behandlingsarbetet och på hälso- och sjukvårdsapparaten som sådan.

3.1.2.3   Hälso- och sjukvården måste utvecklas till en integrerad och individanpassad vård där patienten står i centrum.

3.1.2.4   Det krävs en bättre och mer specialiserad utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal. Såväl hälso- och sjukvårdspersonalen (läkare, apotekare och omvårdnadspersonal) som forskarna måste bli bättre insatta i geriatrikens speciella förutsättningar och även få bättre utbildning inom detta område. Hälso- och sjukvårdspersonalen bör dessutom få specialiserad utbildning om vikten av hälsofrämjande och förebyggande åtgärder för äldre (t.ex. förhindrande av fall, hälsosam kost osv.).

3.1.2.5   Behandlingsformerna bör utvecklas och anpassas så att de blir åldersadekvata. Multisjuklighet, förändrad ämnesomsättning hos äldre och ofta även multibehandling kräver ingående kunskaper om interferens mellan olika organ och system i kroppen på en äldre människa. Detta kräver en särskild läkemedelshantering, och valet av läkemedel och doseringen måste anpassas till äldre människors ämnesomsättning. Med hjälp av personlig rådgivning på offentliga apotek och undersökningar av läkemedlens samverkan, samt välfungerande IKT i offentliga apotek med information om läkemedlen och deras samverkan, kan man minimera antalet oönskade biverkningar av läkemedel och åstadkomma ett så bra behandlingsresultat som möjligt.

3.1.2.6   Direkt och regelbunden kontakt mellan de äldre och hälso- och sjukvårdspersonalen bör främjas. Ju större vårdbehovet är hos de äldre, desto viktigare är denna kontakt för att man ska lyckas med behandlingen och förhindra isolering och depression.

3.1.3   Omvårdnadstjänster

3.1.3.1   Kvaliteten på omvårdnadstjänster bör säkras genom att man upprättar standarder som kan granskas och utvärderas. En EU-stadga för hjälp- och vårdbehövande människors rättigheter bör utarbetas och bör bland annat omfatta skydd mot våld i vården. Ny teknik (t.ex. IT-stöd i boendet) som möjliggör ett självständigt liv kan bidra till detta. Potentiell ny teknik måste emellertid utvärderas på ett lämpligt sätt och får absolut inte leda till nya nationella ojämlikheter när det gäller tillhandahållandet av hälso- och sjukvård samt omvårdnadstjänster.

3.1.3.2   För äldre människor ska principen rehabilitering före vård gälla. Institutionaliserad vård får inte vara en resa med enkelbiljett, utan det måste också finnas möjligheter att komma tillbaka hem från vården. De hälso- och sjukvårdsinrättningar som finns i dag följer inte denna princip i tillräckligt hög grad.

3.1.3.3   Åldersadekvata vårdinrättningar samt alternativa boendemöjligheter bör utvecklas. Övergången mellan hälsa, sjukdom, vård och socialt liv bör vara flytande och flexibel, så att man vid behov kan ge god medicinsk och omvårdnadsmässig hjälp, samtidigt som de äldre så länge som möjligt får stanna kvar i en ”normal”, dvs. generationsövergripande, omgivning. Detta kräver god samordning av hälso- och sjukvård samt omvårdnadstjänster. Vid sidan av inrättningar för långtidsvård måste man samtidigt även planera för såväl utökad sluten och öppen hospicevård som andra inrättningar för palliativ vård samt främja en ”hospicekultur”.

3.1.3.4   I samband med detta måste man bygga upp en heltäckande, decentraliserad och hemortsnära infrastruktur för vård i hemmet (avinstitutionalisering). En icke-institutionell vårdinfrastruktur bör främjas, där alla tjänster som behövs är integrerade (öppen vård, uppsökande vård och mindre stödtjänster). Detta måste motsvaras av en organisation på regional nivå och en bättre strukturell finansiering, så att adekvata inrättningar och strukturer inte bara skapas i städerna utan överallt, även på landsbygden.

3.1.3.5   Ett samhälle utmärker sig genom sättet att behandla de äldre. Ideell verksamhet har fått en särskild betydelse i kontakten med äldre människor och i äldrevården. I framtiden måste varje enskild medborgare allt efter förmåga ta ansvar för sjuka, funktionshindrade och gamla, men sådana insatser måste också belönas.

3.1.4   Forskning inom ovanstående områden

Demografisk förändring bör ingå i kommissionens gemensamma forskningsprogramplanering (Joint Programming). Som uppföljning till projekten WhyWeAge och Futurage inom sjunde ramprogrammet bör man inom det åttonde ramprogrammet prioritera forskning inom gerontologi (forskning om äldre och åldrande) och demografi. Temat ”äldre människor och kunskapsförmedling” borde även ingå som en del av forskningsområdet ”vetenskapen i samhället” inom generaldirektoratet för forskning. I övrigt behövs det forskning om följande områden:

3.1.4.1   Forskning om förebyggande åtgärder

Vilka förebyggande åtgärder behövs i framtiden för bibehållen hälsa i arbetslivet?

Hur påverkas hälsotillståndet i allmänhet och vissa sjukdomar på lång sikt av vissa levnadsvanor?

Vilken betydelse har olika köns-, kultur- och migrationsspecifika levnadsvanor för ett sunt åldrande?

Hur kan fallskador och frakturer undvikas?

Vilka förebyggande åtgärder bidrar till att en människa kan behålla sina fysiska, sensoriska, kognitiva och sociala färdigheter?

Hur kan man skapa motivation till ett ansvarsfullt sätt att sköta den egna hälsan och hantera det egna åldrandet? (främjande av hälsosamma vanor och incitament för äldre att dra nytta av åtgärder och erbjudanden för att bevara hälsan)

Hur ska man göra människor motiverade att ändra sina levnadsvanor för att anpassa sig bättre till den sociala omgivningen?

3.1.4.2   Forskning om sjukdomar och behandling

Forskning om epidemiologin och etiologin för åldersrelaterade sjukdomar för att få bättre möjligheter att förebygga dessa.

Forskning om det biologiska åldrandet från vaggan till graven.

Forskning om multisjuklighet, kroniska sjukdomar, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, reumatism och sjukdomar i rörelseapparaten, synnedsättningar (t.ex. grå starr), neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimer etc. I detta sammanhang bör man också fästa avseende vid förbättrade diagnosmöjligheter för att möjliggöra tidig diagnos och därmed en snabb inledning av behandlingen.

Forskning om behandlingsmöjligheter för äldre när det gäller åldersrelaterade sjukdomar. Det krävs bättre kunskaper om de biokemiska processer som påverkar näringsupptag, ämnesomsättning, vilka effekter ett läkemedel får samt medicinering och dosering. Hänsyn till dessa processer måste även tas i samband med behandlingen. Ofta saknas det behandlingsmässigt underlag, eftersom kliniska prövningar och läkemedelstester i stor utsträckning bara utförs på yngre vuxna personer.

3.1.4.3   Omvårdnadsforskning

Hur kan ny teknik utvecklas som motsvarar de äldres behov?

Hurdan är en optimal vårdmiljö och de optimala formerna för tillhandahållande av vård?

Hur ska man förbättra kompetens och arbetsförhållanden för omvårdnadspersonal, inte minst i samband med ny teknik?

På vilket sätt kan tekniska lösningar (t.ex. robotik) bidra till att avlasta vårdande anhöriga och skapa bättre arbetsvillkor för omvårdnadspersonal, utan att det inkräktar på vårdtagarens integritet och värdighet?

Hur ska man anpassa omvårdnadsutbudet till behoven och kraven hos vårdbehövande äldre?

Vilka nya koncept kan bidra till att utveckla och stödja omvårdnad i hemmet? Det kan exempelvis röra sig om ekonomiskt stöd och samhällets erkännande av det arbete som vård av en anhörig innebär (t.ex. genom att göra det möjligt för arbetsgivare och arbetstagare att komma överens om en tidsbegränsad reduktion av arbetstiden på grund av vård, tillgodoräknande av pensionspoäng, vårdnadsbidrag etc.)

Vilka nya vägar finns det för att utforma omvårdnad, smärtlindring och vård i livets slutskede för att en människa ska kunna sluta sitt liv på ett värdigt sätt?

3.1.4.4   Forskning om hälso- och sjukvårdssystemen

Forskningen inom offentlig hälso- och sjukvård bör vara inriktad på hälso- och sjukvårdssystem, långtidsvård och integrering av tjänster samt på att ta fram en färdplan för forskningen om åldrandet. Det behöver utvärderas om medlemsstaternas sjukvårdssystem och sociala system har anpassats till de utmaningar som den demografiska förändringen medför. Hur prioriteras exempelvis förebyggande åtgärder? Hur stor är andelen sjukvårdsutgifter för förebyggande åtgärder? Hur många personer vårdas hemma respektive vid institutioner?

Hur stora resurser sparar man genom ideellt arbete och ideell omvårdnad, och hur mycket obetalt arbete utför i synnerhet kvinnor i hemmet?

Det behövs hälsoresultatinriktad forskning och utvärdering av medicinska metoder (HTA), i synnerhet när det gäller användning av ny teknik och e-hälsovård vid behandling och omvårdnad av äldre, innan man inför sådan teknik. Håller tekniken måttet när den testas i praktiken? Har de mest sårbara grupperna nytta av denna teknik?

I samarbete med medlemsstaterna bör man bedriva klinisk och socioekonomisk forskning om effektiviteten hos och effekterna av investeringar i förbättrad hälso- och sjukvård och omvårdnad för de äldre.

Hur kan man förbättra kopplingarna mellan sjuk- och hälsovård samt sociala tjänster?

3.1.5   Framtagning av ny teknik

3.1.5.1   Den demografiska förändringen innebär inte bara belastningar utan också stora möjligheter, framför allt nya produkter och tjänster för ett åldrande samhälle. Den ekonomiska faktorn ”ålder” kan fungera som en ekonomisk drivkraft och skapa större tillväxt och sysselsättning inom områdena omvårdnadstjänster, ny teknik, läkemedel, medicinska produkter, medicinsk teknik samt även inom turismen och wellness-industrin. Enligt kommissionens uppskattning kan följderna av den demografiska förändringen få avsevärd effekt på utgifterna för hälso- och sjukvården. De offentliga hälso- och sjukvårdsutgifternas andel av BNP i EU kommer enligt prognoserna att fram till 2060 ha ökat med 1,5 procentenheter. Nya produkter och tjänster bör utvecklas och erbjudas på marknaden. Därvid påverkas det tillförda värdet av marknadsvolymen, priset och mervärdets storlek.

3.1.5.2   Inom den offentligfinansierade hälso- och sjukvården är det de möjliga kostnadsbesparingarna som prioriteras och som avgör huruvida IT-stöd i bostaden ska ingå i det offentligfinansierade vårdutbudet. I detta avseende är den privatfinansierade hälso- och sjukvården mycket friare och mer flexibel. Det finns där ett behov av att utarbeta ekonomiskt hållbara affärsmodeller som bär sig genom försäljning, uthyrning eller leasing. Samtidigt måste man se till att den privatfinansierade vården inte ger upphov till ojämlikheter.

3.1.5.3   Man bör främja sammanställning och utbyte av erfarenheter om de sociala och ekonomiska följderna av tekniska lösningar i vården, t.ex. mot bakgrund av de pilotprojekt som pågår och som lanserades inom ramen för programmet för konkurrenskraft och innovation. Samtidigt bör man även stödja beprövade IKT-lösningar som ger bättre livskvalitet åt äldre, t.ex. i samband med Interregprogrammet och via strukturfonderna. Denna forskning bör särskilt utvärdera teknikanvändarnas åsikter, framför allt med avseende på användarvänligheten och fördelarna med tekniken.

3.1.5.4   Å ena sidan är tekniska framsteg samt nya metoder för diagnostisering i ett tidigt skede och nya behandlingsmetoder en viktig orsak till de ökade utgifterna, men å andra sidan kan tekniska framsteg som tillämpas med förnuft leda till kostnadsbesparingar på lång sikt. Utvärdering av medicinska metoder (Health Technology Assessment, HTA) bör få en viktigare roll så att omfattningen av och kostnaderna för hälso- och sjukvården kan fastställas. Ett effektivt införande och effektiv hantering av ny teknik är därför avgörande för hur stora utgifterna blir i framtiden. Men ny teknik varken kan eller får ersätta den direkta kontakten mellan de äldre, och hälso- och sjukvårdspersonalen och får inte heller vara för dyr.

3.1.6   Finansiell hållbarhet

3.1.6.1   I nästan alla medlemsstater ingår vård och stöd till äldre i socialförsäkringen, vilket kräver en hållbar och säker finansiering av de enskilda systemen för social trygghet.

3.1.6.2   Att vara i behov av vård innebär fortfarande en risk för fattigdom, i synnerhet för pensionärer med låg pension eller små inkomster. Det är många äldre i Europa som inte har råd med adekvat vård. Därför måste alla medlemsstater införa ett vårdkostnadsskydd i linje med organisationen av ländernas sociala trygghetssystem (socialförsäkringssystem eller skattefinansierade system). De befintliga garantierna måste under de kommande årtiondena anpassas till de demografiska förändringarna för att säkerställa att alla medborgare får tillgång till vårdtjänster, i enlighet med EU-lagstiftningen och de enskilda ländernas lagstiftning och praxis samt det individuella behovet. Detta vårdkostnadsskydd bör omfatta tjänster inom såväl den öppna som den slutna vården.

3.1.6.3   En överföring av delar av kostnaderna för långtidsvården till privata sjukförsäkringar måste genomföras efter noggrant övervägande och i samråd med de inblandade parterna, för att undvika att denna trend gör det ännu svårare att få tillgång till de berörda tjänsterna. Medlemsstaterna bör även i fortsättningen se till att äldre får allmän tillgång till primärvård och förebyggande vård. Detta ambitiösa mål kräver en mobilisering av alla tillgängliga finansieringsinstrument både inom de lagstadgade och de kompletterande trygghetssystemen.

3.1.6.4   Nya strukturer för kostnadsersättning bör göra det möjligt även för andra släktingar än bara de allra närmaste att få ersättning för omvårdnad av hjälpbehövande anhöriga. Men kvaliteten på omvårdnaden måste säkerställas även i sådana fall. Dessutom bör det finnas ledighet för vård på samma sätt som det finns föräldraledighet. Det är ytterst angeläget att genom politiska åtgärder – och i överenskommelse med arbetsmarknadsparterna inom ramen för den sociala dialogen (såsom fallet är t.ex. vad gäller föräldraledigheten) – göra det möjligt att kombinera familj, arbete och omvårdnad.

3.1.6.5   Det ekonomiska trycket på socialförsäkringssystemen kan minskas genom en rad nationella åtgärder, t.ex. ökad användning av generiska läkemedel, sänkt moms på läkemedel och prisförhandlingar med läkemedelsindustrin.

3.2   Lokala nätverk – den minsta enheten är mest effektiv och ligger närmast medborgaren

3.2.1   Äldre människor har, beroende på hälsotillstånd, väldigt mycket att tillföra samhället. Personliga eller yrkesmässiga omständigheter gör att det blir allt ovanligare att familjer lever i flergenerationshushåll. Här finns det en lucka som kan fyllas av privata och kommunala aktörer med lokala nätverksstrukturer, eftersom strukturerna för tjänster av allmänt intresse måste utformas inom respektive region och kommun för att en god nivå när det gäller stöd- och hjälpinsatser ska kunna upprätthållas.

3.2.2   De lokala nätverken kan exempelvis utgöras av plattformar för kommunala aktörer, arbetsmarknadens parter, frivilligorganisationer och ansvariga inom hälso- och sjukvården som bidrar till samarbete och samordning av tjänsterna. Sådana initiativ har goda möjligheter att få bidrag ur struktur- och sammanhållningsfonderna. EU bör upprätta modeller för bästa praxis, som exempelvis initiativ för stöd till medborgerligt engagemang och självhjälp på området vård och omvårdnad i hemmet.

3.2.3   S.k. flergenerationshus är också en ny form av utbyte mellan generationer utanför familjen. Där finns förskola, ungdomsgård och pensionärsförening under ett och samma tak (5).

3.2.4   Ytterligare tjänster måste inrättas, såsom dag- och nattomvårdnad (framför allt för demenssjuka).

3.3   EU:s hälso- och sjukvårdspolitik

3.3.1   Medlemsstaternas sjukvårdssystem måste anpassas till de utmaningar som den demografiska förändringen medför, vilket innebär att de måste utökas. Man bör komma ihåg att det enligt Lissabonfördraget är medlemsstaternas uppgift och ansvar att organisera och styra sjukvårdssystemen, och att EU:s institutioner endast ska understödja medlemsstaterna i denna uppgift. Medlemsstaternas sjukvårdssystem ser mycket olika ut när det gäller organisation (vid sidan om statsfinansierade system enligt Beveridge-modellen, Bismarck-modellen eller blandade modeller förekommer även privata försäkringar), utveckling, ekonomi samt krav och förväntningar. Men i enlighet med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna måste rätten till hälso- och sjukvårdstjänster garanteras.

3.3.2   Den öppna samordningsmetoden kan bidra till att hälso- och sjukvårdspolitiken utformas och styrs på ett effektivare sätt. Samarbetet bör vara inriktat på att utbyta erfarenheter och ge exempel på praxis utifrån de tre huvudaspekterna tillgång, kvalitet och långsiktig finansiering.

3.3.3   Enligt subsidiaritetsprincipen har medlemsstaterna även det primära ansvaret för att utforma socialpolitiken. Men EU kan tillhandahålla stödåtgärder som kompletterar eller främjar samarbetet mellan medlemsstaterna. Inom det sociala området har den öppna samordningsmetoden visat sig vara ett användbart instrument för att ge bättre social trygghet enligt principerna om tillgång, anpassning och hållbarhet.

3.3.4   Temat ett aktivt, sunt och värdigt åldrande måste prioriteras i Europa 2020-strategin genom att en handlingsplan utarbetas. Detta kräver ett ännu intensivare och kontinuerligt samarbete mellan kommissionens generaldirektorat. Därför bör man inrätta en enhetsövergripande arbetsgrupp för åldrande och hälsa som ska arbeta med frågor som hälso- och sjukvård, omvårdnad, pensioner och ekonomisk hållbarhet. Man bör utöka de förebyggande och hälsofrämjande åtgärderna och hälsoupplysningen och förankra dessa principer i alla politikområden, något som sedan kan fungera som förebild för medlemsstaterna.

3.3.5   Inom EESK bör man fortsätta att arbeta med temat ett aktivt, sunt och värdigt åldrande inom ramen för en dialog mellan generationerna genom en rundabordsdiskussion, en särskild sektorsgruppering eller en permanent studiegrupp för att utarbeta en sektionsövergripande demografistrategi.

3.3.6   Med hjälp av struktur- och sammanhållningsfonderna bör EU stödja medlemsstaterna i genomförandet av nationella åtgärder.

3.3.7   Dessutom förordar EESK ett fortsatt stöd på EU-nivå till livslångt lärande på området för åldrande och hälsa samt att egna strategier för förverkligandet av denna princip utarbetas på nationell, regional och lokal nivå.

Bryssel den 15 juli 2010

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI


(1)  KOM(2009) 180 slutlig.

(2)  Se en förteckning över EESK:s yttranden på http://www.eesc.europa.eu/sections/soc/index_en.asp.

(3)  Se hemsidan för det europeiska observationsorganet för hälso- och sjukvård http://www.euro.who.int/en/home/projects/observatory/activities/research-studies-and-projects.

(4)  ”Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet” (Psaltaren 90:12).

(5)  http://www.mehrgenerationenhaeuser.de.


Top