Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52008AR0349

Yttrande från Regionkommittén om grönbok om jordbruksprodukters kvalitet

OJ C 120, 28.5.2009, p. 29–33 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

28.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/29


Yttrande från Regionkommittén om ”grönbok om jordbruksprodukters kvalitet”

2009/C 120/06

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

För att skapa långsiktig stabilitet för investeringar efterlyser Regionkommittén stödramar som omfattar marknadsinriktade åtgärder, inklusive lagstiftning som innebär ett införande av ursprungsmärkning för förädlade livsmedel och främjande av EU:s produktionsnormer.

ReK förespråkar stöd till geografiska beteckningar och system för privat certifiering inom jordbruket på villkor att de kompletteras med en garanti från de offentliga myndigheternas sida vad gäller produkternas kvalitet och ursprung.

Kommittén vill se en tydlig gemenskapsdefinition för ”reserverade begrepp” som betecknar regionala produktionsmetoder som t.ex. ”gårdsprodukter”, ”traditionellt framställd produkt”, ”produkt från bergsområde” och ”produkt utan GMO”.

Kommittén efterlyser en utvidgning av den obligatoriska ursprungsmärkningen för jordbruksprodukter till alla primärprodukter och halvförädlade produkter.

Rek anser att systemet med geografisk märkning bör utvidgas till förädlade produkter.

Kommittén vidhåller att man i stället för att överväga nya system bör stödja de existerande systemen.

ReK anser att man bör främja utökat skydd för märkningen skyddad ursprungsbeteckning (SUB) och skyddad geografisk beteckning (SGB) inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO).

Regionkommittén anser det nödvändigt att uttryckligen förbjuda användning av genetiskt modifierade organismer i alla produktionssteg för produkter med skyddad ursprungs-beteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB) och garanterad traditionell specialitet (GTS) i syfte att säkerställa och skydda fortlevnaden av traditionella produktionsmetoder och utmärkande karaktäristika hos produkter.

ReK uppmanar kommissionen att granska behovet av en mer flexibel och mer omfattande marknadsföringsbudget.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att ompröva GTS-beteckningen (garanterad traditionell specialitet).

Föredragande

:

Milner Whiteman (UK–UEN-AE), ledamot i Bridgnorth District Council

Referensdokument

Grönbok om jordbruksprodukters kvalitet: produktnormer, produktionskrav och kvalitetsordningar

KOM(2008) 641 slutlig

POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänt

1.

ReK välkomnar grönboken eftersom den syftar till att dels utarbeta regler för stöd till och skydd av kvalitetsproduktion inom EU:s jordbruk, dels öka konsumenternas förtroende för denna produktion samtidigt som man hindrar konkurrenssnedvridning genom bedräglig användning av befintliga beteckningar. På så sätt kan man skapa långsiktig hållbarhet i regionerna och på landsbygden i regionerna, vars identitet formas av jordbrukarna och deras produktion, och därigenom bidra till den framtida regionala utvecklingen och minska risken för avflyttning från landsbygden.

2.

För att skapa långsiktig stabilitet för investeringar efterlyser kommittén stödramar som omfattar marknadsinriktade åtgärder, inklusive lagstiftning som innebär ett införande av ursprungsmärkning för förädlade livsmedel och främjande av EU:s produktionsnormer, framförallt på områdena livsmedelssäkerhet och livsmedelshygien, miljöskydd och traditionella produktionsmetoder.

3.

Kommittén hoppas att den gemensamma jordbrukspolitiken när det gäller kvalitetsproduktion stimuleras och stärks genom grönboken. Det är uppenbart att förordningarna 510/2006 och 509/2006 om ursprungsbeteckningar hittills har tillämpats i ganska liten utsträckning samtidigt som det finns välgrundade farhågor om att en stor del av konsumenterna inte är helt på det klara med förkortningar och uttryck som SUB, SGB, GTS eller ”ekologiskt jordbruk”. Det finns alltså behov av att ompröva och omstrukturera mångfalden av initiativ för att främja och informera om sådan produktion och att i större utsträckning knyta samman verksamheten inom GJP:s första respektive andra pelare till stöd för kvalitetsproduktion och sänkta kostnader i samband med certifierings- och kontrollförfaranden.

4.

ReK understryker att standardiseringen av produkterna och koncentrationen av produktionen är faktorer som utsätter jordbrukarna för den internationella marknadens fluktuationer och hotar den regionala mångfalden.

5.

Kommittén välkomnar att de nära kopplingarna mellan kvalitet inom jordbruket och regionala traditioner, utveckling och hållbarhet erkänns i grönboken. Dessa måste dock förstärkas och skyddas från de alltför många förfalskade beteckningar som förekommer, genom exempelvis system för geografiska beteckningar och inrättande av ett internationellt register som skyddar deras immateriella rättigheter.

6.

Regionkommittén anser att det är viktigt att stödja utvecklingen av initiativ som Bondens egen marknad (farmers' market) och direktförsäljning, som genom att undanröja mellanhänder kortar försäljningskedjan. Förutom att sänka konsumentpriserna och minska olje-förbrukningen och därmed minska miljöförstöringen framhäver sådana initiativ ett säsongs-bundet utbud av traditionella lokala produkter, som kan erbjudas med bättre garantier i fråga om färskhet, äkthet och smak. Sådana produkter är också lättare att kontrollera.

7.

Regionkommittén håller till fullo med om att EU-jordbrukarnas främsta vapen är ”kvalitet” och att konsumenterna efterfrågar livsmedel som smakar gott, som är traditionella, äkta och, framför allt, som är producerade i den egna regionen, samtidigt som de värnar om djurens välbefinnande och om miljön. EU:s jordbrukare har därför en verklig möjlighet att arbeta på ett sätt som gör att deras produkter blir lätta att känna igen på marknaden, vilket i sin tur ger positiva återverkningar.

8.

Regionkommittén håller med om att det, med hänsyn till förhandlingarna inom WTO, på en öppen och global marknad är absolut nödvändigt att EU:s normer för livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet kan förmedlas till konsumenterna som någonting gynnsamt, som i många fall särskiljer just dessa produkter. Vi uppmanar kommissionen att förmå EU:s handelspartner att erkänna de geografiska beteckningarna.

9.

ReK framhåller behovet av ett ramverk som gör att man kan hålla jämna steg med de ständigt växande kraven från världens konsumenter och EU:s jordbrukare. Jordbrukarna behöver således stödåtgärder som t.ex. en flexiblare och mer omfattande budget för att marknadsföra certifieringssystem, oavsett om det handlar om geografiska beteckningar eller privata, producentstyrda system, under förutsättning att de kompletteras med en garanti från de offentliga myndigheternas sida vad gäller dessa produkters kvalitet och ursprung. Sådana system är flexibla och kan snabbt anpassas till nya behov bland jordbrukarna och på marknaden.

De lokala och regionala myndigheternas roll

10.

ReK menar att lokala och regionala myndigheter, genom sin breda erfarenhet och sakkunskap, är väl lämpade att påverka och stödja kvalitetsproduktionen inom jordbruket genom de åtgärder de vidtar inom ramen för förvaltningen av EU:s planer för utveckling av landsbygden, fysisk planering och regionala utveckling. Det finns många exempel på att myndigheter har främjat kvalitet genom att stödja olika system, t.ex. system för geografiska beteckningar.

11.

Kommittén har tagit del av den gemensamma jordbrukspolitikens nya utformning (frikopplat stöd) och noterar att unionens jordbrukare har en alltmer oskyddad ställning på den internationella marknaden. Det är därför mycket viktigt att erkänna att EU:s jordbrukare uppfyller produtions- och kvalitetsnormer (på områden som t.ex. hållbarhet, hygien- och hälsonormer för odling och produkter, säkerhetskrav och respekt för arbetstagarnas rättigheter, djurskydd och fysisk utveckling i enskilda regioner) som ligger mycket högre än de som tillämpas i tredjeländer och att dessa höjda krav även efter 2013 bör kompenseras genom direktstöd från EU. Detta är av särskilt stor vikt för de lokala och regionala myndigheterna eftersom EU:s jordbruk bidrar till att forma samtliga regioners ekonomi, landskap och samhälle.

12.

Kommittén vill peka på att lokala och regionala myndigheter måste ges förutsättningar att genom EU:s program för landsbygdsutveckling främja och på alla sätt främja kvaliteten inom jordbruket. Lokala och regionala myndigheter har en avgörande roll att spela när det gäller att fastställa prioriteringar och genomföra dessa program, som har visat sig ge EU:s jordbrukare verkliga fördelar.

13.

ReK noterar de positiva resultaten av initiativ för en ny territorialisering av jordbruket som skapar starkare band mellan ursprungsregionen, konsumenterna och jordbruket. Jordbruks-marknaderna och insatser i skolan utgör konkreta exempel med vars hjälp allmänheten och i synnerhet barnen får bekanta sig med växtprodukter, deras produktionsmetoder, deras organoleptiska egenskaper och deras säsongkoppling. Vi uppmanar kommissionen att stödja spridningen av dessa välfungerande metoder.

14.

ReK menar att de lokala och regionala myndigheterna genom sitt arbete för att främja efterfrågan på jordbruksprodukter av god kvalitet, t.ex. genom åtgärder för att förbättra den offentliga upphandlingen inom samtliga områden (inklusive måltider inom skolan och vården), kan bidra till att uppnå grönbokens målsättningar. Kommittén hoppas därför att detta arbete genom olika former av stöd kan utvidgas successivt och få generell spridning. Vi uppmanar kommissionen att beakta resultaten från dessa projekt som initierats av de lokala och regionala myndigheterna och väga in vissa faktorer som minskat matavfall i skol- och personalmatsalar som lägger vikt vid kvaliteten på jordbruksprodukterna.

15.

ReK betonar också de åtgärder som flera lokala och regionala myndigheter i EU har vidtagit i tredjeländer – inom ramen för utvecklingsprogrammen – för att stödja traditionella jordbruksmetoder, respekten för ekosystemen, den biologiska mångfalden och lokala konsumentbehov.

Produktionskrav och handelsnormer

16.

Kommittén vill påminna kommissionen om att jordbrukarna, konsumenterna och livsmedelsindustrin fortfarande avvisar en EU-ordning och en EU-logotyp (detta framgick tydligt vid kommissionens konferens om gemensamma normer i februari 2007). Det vore bättre om man informerade konsumenterna och vann deras förtroende genom att tydligt ange produktens ursprung och speciella kvalitet på etiketten. Dessutom har man inte fäst något värde vid den tid som går åt för att ta fram en logotyp, jordbruksinspektionernas kostnad eller konsumenternas godkännande. Marknaden och jordbrukarna har utformat egna ordningar för att uppnå dessa mål. För bättre valuta för pengarna och större acceptans bland konsumenterna förespråkar kommittén därför stöd till geografiska beteckningar och system för privat certifiering inom jordbruket på villkor att de kompletteras med en garanti från de offentliga myndigheternas sida vad gäller produkternas kvalitet och ursprung för att öka tydligheten för konsumenterna men utan att skapa nya administrativa och ekonomiska bördor.

17.

ReK efterlyser en förenkling av handelsnormerna men framhåller behovet av att upprätta ett närmare förhållande mellan produktionsbehoven och den produkt som erhållits genom en tydligare terminologi, rättslig tillämpning och korrekt information till konsumenterna med hjälp av märkning. Handelshinder som inte fyller någon egentlig funktion måste avlägsnas liksom mängden variationer på begreppet livsmedelskvalitet. Vi välkomnar därför det förslag som kommissionen nyligen lagt fram om att avskaffa normerna för storleken och formen på olika frukter och grönsaker. Stränga bestämmelser måste dock bibehållas så att skyddet för jordbrukarna och konsumenterna upprätthålls och att förtroendet inte skadas. Särskilt viktigt är detta när det gäller genmodifierad mat med GMO. Sådana åtgärder bör dock inte överlappa skydd som ges genom annan lagstiftning och som förhindrar att konsumenter vilseleds. Tydliga definitioner vad gäller produktionsbehov eller fastställande av egenskaper som reglerar bruket av vissa termer, t.ex. ”utegående djur” och ”låga koldioxidutsläpp” kan bidra till att uppnå detta. Det kan finnas skäl att definiera både generiska produkter och minimikrav för utsläppande på marknaden av dessa. Det vore dessutom lämpligt att fastställa en tydlig gemenskapsdefinition för ”reserverade begrepp” som betecknar regionala produktionsmetoder som t.ex. ”gårdsprodukter”, ”traditionellt framställd produkt”, ”produkt från bergsområde” och ”produkt utan GMO”. Sådana beteckningar, som skulle regleras genom egenkontroll med möjlighet till fortlöpande kontroll, skulle kunna införas på etiketterna på frivillig väg.

18.

Kommittén vill peka på de belägg som visar att konsumenterna i EU begär att få veta i vilket land livsmedlen producerats. Allt fler exempel visar att konsumenterna vilseleds i detta hänseende. Kommittén efterlyser därför en utvidgning av den obligatoriska ursprungsmärkningen för jordbruksprodukter till alla primärprodukter, halvförädlade produkter och huvudingredienser i färdiga produkter, som t.ex. skinka och ost.

19.

Regionkommittén anser att man bör harmonisera mervärdesskatten på jordbruksprodukter i medlemsstaterna. Om producenterna (jordbrukarna) får konkurrera på lika villkor, kommer nämligen kvaliteten på produktionen att höjas.

Gemenskapens särskilda kvalitetssystem

20.

ReK betonar behovet av att världens konsumenter hyser förtroende för EU:s system för geografiska beteckningar. Konsumenterna behöver helt klart erbjudas bättre information om systemens beskaffenhet, hur de immaterialrättsliga aspekterna därav efterlevs på internationell nivå samt om de nära kopplingarna till det regionala samhället. Det är följaktligen mycket viktigt att, med hjälp av en särskild budget, starta reklamkampanjer i syfte att informera konsumenterna om dessa frågor. Inom EU ska medlemsstaterna på eget initiativ vidta nödvändiga åtgärder för att stoppa den olagliga användningen av beteckningarna SUB och SGB på sitt territorium i enlighet med artikel 13.1 i förordning (EG) nr 510/2006.

21.

Kommittén framhåller behovet av att vinna konsumenternas förtroende genom full öppenhet och insyn. Därför bör systemet med geografisk märkning utvidgas till förädlade produkter. För att systemet med geografisk märkning inte ska undermineras i framtiden måste man, i de fall sådana produkter med geografisk märkning finns upptagna på slutproduktens etikett, säkerställa att den aktuella ingrediensen är betydande nog för att påverka produktens karaktär samt att dess användning godkänns av behöriga skyddsorganisationer och myndigheter.

22.

När det gäller geografiska beteckningar är det viktigt att fastställa kriterier på basis av vilka man kan avgöra om det är fråga om en generiskt beteckning eller om namnet kan skyddas genom en geografisk beteckning. Produktförteckningen skulle kunna utvidgas till att omfatta skogsbär och vildsvamp samt produkter som tillverkas av dessa. Man bör också se till att produktförteckningen omfattar bär- och fruktprodukter. Kommissionen bör också beakta de erkända och certifierade beteckningar som finns i medlemsstaterna (särskild kvalitet) och föreslå gemensamma bestämmelser för medlemsstaterna för erkännandet av dessa kvalitetsinstrument.

23.

ReK anser att organen och kontrollförfarandena för och certifieringen av ekologiska produkter måste bli mer enhetliga, så att konsumenterna kan känna sig trygga och få förtroende genom en ny EU-logotyp för ekologiskt jordbruk. Logotypen ska garantera att samma produktions-, kontroll- och certifieringskriterier uppfylls på gemenskapsnivå och bidra till att lösa problem och främja den inre marknaden för ekologiska produkter i ännu högre grad. Den kan på ett tillfredsställande sätt bidra till bättre konsumentinformation i fråga om befintliga bestämmelser samt gemensamma och effektiva kontroller av ekologiska livsmedel inom hela EU.

24.

Kommittén vidhåller att man i stället för att överväga nya system bör stödja de existerande systemen på t.ex. djurskyddsområdet. Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen skulle kunna erbjuda stöd genom att utarbeta riktlinjer och verka för ökat förtroende. Förslag som avser framtagande av nya logotyper är dock onödiga på en marknad där konsumenterna redan erkänner och värdesätter de existerande logotyperna (t.ex. ”label rouge” i Frankrike).

25.

ReK anser att man i stället bör införa ett system med sanktioner mot olaglig användning av skyddade beteckningar och i samtliga EU-medlemsstater utse särskilda personer med uppgift att noga kontrollera att bestämmelserna följs och att föreslå sanktioner.

26.

I fråga om skyddade beteckningar anser kommittén att man bör göra det obligatoriskt för alla medlemsländer att rutinmässigt skydda alla ursprungsbeteckningar mot förfalskningar och imitationer. Kommittén vill också föreslå att man differentierar former och normer för skydd av produkter med skyddade beteckningar så att man gör en skillnad mellan sådana som är väl kända internationellt och i stor omfattning går på export och som därmed löper högre risk att förfalskas eller missbrukas å ena sidan, och sådana som i huvudsak sprids på den lokala marknaden och som följaktligen är mindre utsatta för olaglig användning av ursprungsbeteckningen å andra sidan. För den senare produktkategorin föreslås ett förenklat erkännandeförfarande som ger nationellt eller regionalt skydd. Med hänsyn till den mycket snabba utvecklingen inom vissa sektorer, produktionstekniker och bearbetningstekniker bör man beakta möjligheten att anpassa produktspecifikationerna genom förenklade förfaranden.

27.

En god idé vore att främja utökat skydd för märkningen skyddad ursprungsbeteckning (SUB) och skyddad geografisk beteckning (SGB) inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). Ansträngningar bör göras för att ingå bilaterala avtal med länder utanför unionen om ömsesidigt erkännande av beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Inför tillströmningen av nya ansökningar om geografiska beteckningar från tredje land föreslår vi att man överväger att inrätta en europeisk byrå för jordbruksproduktionens kvalitet. Både de produkter som exporteras och de som inte gör det bör erkännas av EU. Graden av internationellt skydd skulle eventuellt kunna anpassas till risken för produktförfalskning. Man skulle kunna överväga ett extra starkt skydd för produkter som löper hög risk för förfalskning och som exporteras, och som behöver internationellt skydd inom ramen för WTO. För produkter som löper en mer måttlig risk för förfalskning och för den lokala marknaden kunde man föreslå ett förenklat förfarande med ett erkännande från medlemsstaten som meddelas till Bryssel (detta skulle vara jämförbart med det nuvarande, tillfälliga skyddet) och ett europeiskt rättsligt skydd. Det är också viktigt att se till att de geografiska beteckningarna skyddas inom EU, genom att medlemsstaterna åläggs att på eget initiativ anmäla förfalskning eller imitation av skyddade produkter på det egna territoriet. Vi föreslår en särskild artikel 13 i förordning 510/2006 i detta hänseende. Lagligt skydd bör garanteras av kommissionen internationellt och framför allt på EU-nivå.

28.

Regionkommittén anser att det är nödvändigt att uttryckligen förbjuda användning av genetiskt modifierade organismer i alla produktionssteg för produkter med skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB) och garanterad traditionell specialitet (GTS) i syfte att säkerställa och skydda fortlevnaden av traditionella produktionsmetoder och utmärkande karaktäristika hos produkter.

Certifieringssystem

29.

ReK förespråkar att en mer aktiv medverkan av producentorganisationerna uppmuntras och att marknaderna får ta initiativ på detta område. Privata system som är väl strukturerade och producentstyrda är mer anpassningsbara än lagstiftningssystem och gör det därför möjligt att reagera snabbare och anpassa sig till den lokala efterfrågan. System av detta slag finns i Sverige, Storbritannien och Tyskland.

30.

Kommittén menar att de existerande certifieringssystemen för mervärdesprodukter skulle svara bättre mot samhällets behov om de gav tydlig och tillförlitlig information om var och hur produkterna tillverkats samt om produkternas näringsinnehåll.

31.

Kommittén anser att det vore användbart att ha gemensamma riktlinjer och på så sätt förbättra konsumentinformationen om minimikrav för grundläggande livsmedelskvalitet. Riktlinjerna bör utarbetas av oberoende instanser, under förutsättning att samtliga aktörer i livsmedelskedjan, oberoende av var de befinner sig, är överens.

32.

ReK stöder uppfattningen att nyckeln till de privata systemens framgång ligger i att producenterna är delaktiga. På motsvarande sätt är det viktigt att på alla sätt stödja samarbetet mellan producenter. Därigenom säkerställer man att EU:s jordbrukare verkligen gagnas av kontrollerna, kostnaderna och normerna.

33.

Regionkommittén betonar kravet på att beakta den ekonomiska och administrativa börda som drabbar de små producenter som tillämpar hantverksmässiga jordbruksmetoder. I detta sammanhang anser vi att man bör behålla de undantag som beviljas för denna produktion, som av strukturella skäl inte kan uppfylla vissa normer.

Andra punkter

34.

ReK uppmanar kommissionen att granska behovet av en mer flexibel och mer omfattande marknadsföringsbudget. De prioriterade delarna i marknadsföringsbudgeten måste ses över för att större hänsyn ska kunna tas till certifieringssystem hur de än ser ut.

35.

Kommittén menar att EU:s jordbrukare skulle kunna ges större erkännande och utveckla bättre marknadsföringssystem om mindre strikta statsstödsregler tillämpades i fråga om marknadsföring av livsmedel, och om gemenskapens offentliga kvalitetscertifieringssystem (SUB, SGB, skyddad särart, den grafiska symbolen för yttersta randområden, ekologiskt jordbruk) förstärktes och förbättrades.

36.

Rek efterlyser möjligheter till mikrokrediter för småskaliga jordbrukare som investerar i ökad produktion av kvalitetsprodukter och i lokal livsmedelssäkerhet. I detta sammanhang anser vi att man bör överväga möjligheten att styra de resurser som i dag anslås till interventionsåtgärder till producenter som inför produktionsmetoder som främjar ett rättvist och hållbart jordbruk.

37.

ReK anser inte att det är nödvändigt att främja inrättandet av nya certifieringssystem inom gemenskapen eftersom detta kan leda till förvirring och administrativa komplikationer. Kommittén anser emellertid att det vore lämpligt att utfärda riktlinjer som säkerställer det objektiva innehållet i övriga märkningar (ISO, ekologiskt, osv.) för andra produkter än SUB- och SGB-produkter. Dessutom anser ReK att det vore lämpligt att intensifiera och bättre samordna samarbetet mellan olika kontrollorgan.

38.

Regionkommittén anser att kommissionen bör ompröva GTS-beteckningen (garanterad traditionell specialitet) och i stället införa en särskild europeisk livsmedelsklassificering som kan fungera som ett nytt kvalitetsmärkningssystem för traditionella och lokala varor och hantverksprodukter, som skulle utgå från en rad minimikrav på kvalitet och även ta hänsyn till andra aspekter som har koppling till det område där produkten tillverkats och därmed den lokala och regionala ekonomin, hållbar markförvaltning, deras bidrag till bevarandet av landsbygdsbefolkningen, turism, livskvaliteten i närområdet, etc. I kvalitetsmärkningssystemet bör man använda sådana beteckningar som traditionell produkt, lokal produkt, regional produkt osv.

39.

Kommissionen uppmanas att bevilja finansiellt stöd både inom inre marknaden och i tredje-land för upplysnings- och reklamkampanjer i syfte att främja och informera om de olika europeiska märkningssystemen för jordbruksprodukter och de långtgående produktionsvillkor och produktionskrav som de europeiska jordbrukarna måste uppfylla i jämförelse med de bestämmelser som gäller i andra länder (beträffande miljö, djurskydd, stränga normer för livsmedelssäkerhet osv.).

Bryssel den 13 februari 2009.

Regionkommitténs

ordförande

Luc VAN DEN BRANDE


Top