Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52008AE1209

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Nytt europeiskt socialt handlingsprogram

OJ C 27, 3.2.2009, p. 99–107 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

3.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 27/99


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Nytt europeiskt socialt handlingsprogram”

(2009/C 27/22)

Den 25 oktober 2007 fick Europeiska ekonomiska och sociala kommittén en remiss från det kommande franska ordförandeskapet om

”Ett nytt europeiskt socialt handlingsprogram”.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 10 juni 2008. Föredragande var Jan Olsson.

Vid sin 446:e plenarsession den 9–10 juli 2008 (sammanträdet den 9 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 133 röster för, 2 emot och 4 nedlagda röster.

Vid detta yttrandes antagande, och mot bakgrund av folkomröstningen om Lissabonfördraget den 12 juni, måste situationen och framtiden för detta fördrag klargöras. I yttrandet finns omfattande hänvisningar till Lissabonfördraget och dess socialpolitiska dimension och potential. Kommittén anser att det fortfarande är viktigt och än mer nödvändigt med ett ambitiöst nytt europeiskt socialt handlingsprogram präglat av deltagande.

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1

Ett nytt europeiskt socialt handlingsprogram behövs för att den sociala utvecklingen i EU ska kunna hålla jämna steg med den ekonomiska utvecklingen och marknadsutvecklingen. Det är lämpligt också mot bakgrund av det nya Lissabonfördraget, som skapar nya möjligheter, förpliktelser och mål för återlanseringen av ett mer dynamiskt socialt Europa präglat av deltagande. Det nya europeiska sociala handlingsprogrammet bör på ett konkret och praktiskt sätt främja EU:s socialpolitiska mål och ambitioner långt bortom 2010, och utgöra en övergripande färdplan för de politiska åtgärderna.

1.2

Den sociala dialogen förblir en av de centrala pelarna och bör förstärkas. Programmet bör knyta an till medborgarna och det organiserade civila samhället och möjliggöra deltagande ”nedifrån och upp” – inklusive den civila dialogen – och samspel med avseende på EU-initiativ.

1.3

Programmet bör särskilt ta upp sådana politiska aspekter som livskvalitet, grundläggande sociala rättigheter, människors egenmakt, social solidaritet, sysselsättning och arbete av hög kvalitet, samhälleligt entreprenörskap, hantering av förändringar samt främjande av de grundläggande sociala rättigheterna i EU:s yttre förbindelser, framför allt på handelsområdet. Alla tillgängliga instrument och verktyg bör användas. Gemenskapsmetoden bör tillämpas även fortsättningsvis men anpassas och kompletteras med andra ”nya metoder”. Ekonomiska resurser i den befintliga budgeten kan överföras för att stödja programmet. Budgetreformen efter 2013 måste inriktas på social sammanhållning.

2.   Inledning – bakgrund

2.1

Det kommande franska ordförandeskapet har remitterat frågan om att skapa ett europeiskt socialt handlingsprogram till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

2.2

Den franska remissen kan betraktas som en uppföljning av kommitténs tidigare yttrande om Det europeiska samhället – en lägesbeskrivning där följande föreslogs: ”För att åstadkomma ett förnyat samförstånd om de sociala utmaningar Europa står inför skulle man kunna utforma ett nytt 'socialt handlingsprogram' och därvid ta hänsyn både till ekonomiska förhållanden och sociala förväntningar” (1).

2.3

I det yttrandet hänvisades till 1989 års europeiska sociala handlingsprogram som bildade en integrerad del av vad som kan beskrivas som den europeiska sociala modellen och behandlade olika aspekter av den sociala dimensionen på inre marknaden. Det var ett treårigt handlingsprogram, det ”centrala stödet för kommissionens initiativ inom det sociala området” med 45 tydliga åtgärder som betraktades som nödvändiga för att på gemenskapsnivå kunna ge ett konkret uttryck för de principer som fastställts i gemenskapens stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare (2). Det rörde sig om åtgärder både på och utanför lagstiftningsområdet omfattande gemenskapens verksamhet inom nästan alla sociala områden i syfte att uppnå fördragets mål om att ”förbättra levnads- och arbetsvillkor”.

2.4

Den europeiska sociallagstiftning som blev resultatet av 1989 års europeiska sociala handlingsprogram har inte hållit jämna steg med de ekonomiska och sociala utmaningar som globaliseringen, klimatförändringarna och den demografiska utvecklingen innebär i dag. Dessa förändringar har blivit än mer kännbara i och med den minskade ekonomiska tillväxten, den finansiella oron och den hotande livsmedelskrisen. Vissa grupper och medborgare menar till och med att den europeiska socialpolitiken har hamnat i ett dödläge jämfört med framstegen i politiken för inre marknaden.

2.5

Lägesbeskrivningen på det sociala området visade att ett rikt europeiskt samhälle i snabb förändring erbjuder fler möjligheter, men även att nya sociala risker uppkommer. Under arbetet med lägesbeskrivningen uppmärksammades frågor som inkomstskillnader och lika möjligheter, förändringar på arbetsmarknaden, jämställdhet mellan könen och löneklyftor, barnfattigdom och social utslagning, ”generationsbrottet”, förändrade familjemönster, tillgång till bostäder och barnomsorg, situationen för de funktionshindrade samt migration och integration.

3.   En ny ram för ett europeiskt socialt handlingsprogram

3.1

Det finns en ökad medvetenhet bland politiker om att det krävs en ny inriktning av politiken för att ta itu med de utmaningar den europeiska samhällsmodellen står inför. EU-medborgarna förväntar sig nya socialpolitiska åtgärder som är socialt progressiva och ekonomiskt hållbara.

3.2

Det ändrade Lissabonfördraget skapar nya möjligheter att genomföra ett europeiskt socialt handlingsprogram genom att ge EU nya sociala mål (3) som ”full sysselsättning och sociala framsteg” och ”bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter”.

3.3

Reformfördraget stärker EU:s ansvar att uppnå dessa sociala mål.

3.4

Möjligheterna till ett mer socialt inriktat Europa kan särskilt spåras i Stadgan om de grundläggande rättigheterna, i det tvingande villkoret i den ”övergripande sociala klausulen” och i protokollet om tjänster av allmänt intresse. Fördraget ger också möjligheter till ”fördjupat samarbete” som medlemsstaterna kan främja och använda på det sociala området (4).

3.5

I fördraget bekräftas arbetsmarknadsparternas roll när det gäller att bidra till ett Europa som präglas av ekonomiska och sociala framsteg. Bestämmelserna om deltagandedemokrati ger också nya möjligheter och ytterligare instrument – bl.a. ”medborgarinitiativet” – som kan användas för att involvera medborgarna och deras organisationer i uppbyggandet av ett mer socialt Europa. EESK måste spela en aktiv roll i detta avseende.

3.6

EESK skulle även vilja hänvisa till den deklaration (5) från nio regeringar som underströk behovet av att stärka den europeiska sociala modellen eftersom den har lett till sociala framsteg och kan hantera dagens utmaningar. I deklarationen underströks EU-institutionernas ansvar för att återlansera ett socialt Europa och använda de verktyg som står till deras förfogande och betona den sociala dialogen. ”EU-27 kan inte bara vara ett frihandelsområde utan måste också säkerställa den nödvändiga balansen mellan ekonomisk frihet och sociala rättigheter så att inre marknaden också kan regleras på den sociala nivån.” I sin externa politik bör EU främja värdena i sin sociala modell i syfte att verka för en rättvis globalisering och anständigt arbete åt alla.

3.7

Kort sagt behövs ett nytt europeiskt socialt handlingsprogram för att den sociala utvecklingen i EU ska kunna hålla jämna steg med den ekonomiska utvecklingen och marknadsutvecklingen samt för att genomföra Lissabonstrategin och verka för sociala, ekonomiska och miljömässiga framsteg. Mot bakgrund av det nya Lissabonfördraget är det också lämpligt att återlansera ett mer dynamiskt socialt Europa präglat av deltagande som motsvarar medborgarnas behov och förväntningar. Det europeiska sociala handlingsprogrammet måste därför vara fullt integrerat i den strategi som följer på Lissabonfördraget och som grundar sig på arbete, tillväxt, social sammanhållning och hållbarhet, där den sociala dimensionen ska vara likställd med den ekonomiska dimensionen.

4.   Principer och element i ett nytt europeiskt socialt handlingsprogram

4.1

Det nya europeiska sociala handlingsprogrammet måste vara väl grundat i EU:s värderingar och mål som de kommer till uttryck i Lissabonfördraget. Det bör vara en referensram för ett demokratiskt, solidaritetsbaserat, hållbart, socialt inkluderande och konkurrenskraftigt välfärdsområde för alla EU-medborgare grundat på bredare spridning av goda livsmöjligheter där ingen lämnas utanför, och ett centralt verktyg för att kunna garantera medborgarnas rättigheter såsom de fastställs i stadgan om grundläggande rättigheter. Handlingsprogrammet måste grundas på positivt samarbete mellan medlemsstaterna, inte på konkurrens grundad på de sämsta villkoren när det gäller sociala rättigheter, socialt skydd och arbetsvillkor. Europeiska unionen kan därmed visa att man menar allvar med sina ambitioner i fråga om de mänskliga rättigheterna och att man åtar sig att stå som garant för dem på bästa möjliga nivå.

4.2

Det europeiska sociala handlingsprogrammet bör understödja en vision av en europeisk samhällsmodell som på samma gång omfattar de båda koncepten social marknadsekonomi och europeisk social modell. Det stämmer överens med människors behov och ambitioner, stärker medborgarnas ställning genom att ge dem rättigheter och ansvar samtidigt som det främjar deltagardemokratin, identifierar och aktiverar aktörer inom ramen för en förstärkt social dialog och en välfungerande civil dialog. Det nya europeiska sociala handlingsprogrammet ska underlätta en kreativ och innovativ strategi för hanteringen av nya utmaningar och risker.

4.3

Det nya programmet bör bygga på långsiktiga sociala och samhälleliga prognoser och svara mot nya förväntningar och förhållanden. Denna strävan efter långsiktig hållbarhet bör också prioritera åtgärder till förmån för barnen och den unga generationen.

4.4

Programmet måste därför uppdatera och åter bekräfta målen, förslagen och ambitionerna med avseende på EU:s socialpolitik efter 2010. Det bör utgöra en övergripande färdplan för de politiska åtgärderna på alla nivåer för att blåsa nytt liv i det sociala Europa, med stöd av regelbundet uppdaterade ”sociala dagordningar” (6) med utgångspunkt i gemensamma värderingar.

4.5

Det europeiska sociala handlingsprogrammet går hand i hand med en dynamisk europeisk social modell (7). Modellens styrka ligger främst i dess kapacitet att bygga på gemensamma värden tillämpliga i en mängd situationer för att gemensamt inrätta instrument, förfaranden och åtgärder med berättigade deltagare, genom att möjliggöra en verklig, framstegsinriktad konvergens. EU:s finansieringskapacitet är en avgörande faktor för att säkerställa en sammanhållen utveckling och göra det möjligt för de länder som strukturellt sett är på efterkälken att komma ifatt.

4.6

I programmet konstateras att ekonomisk utveckling och sociala framsteg är ömsesidigt stärkande och beroende av varandra. Att kombinera ekonomisk konkurrenskraft med social rättvisa och solidaritet är det lämpligaste sättet att främja människors välbefinnande i Europa. Programmet kan – förutsatt att vissa garantier uppfylls för målgrupperna – kombinera privata och offentliga initiativ också för att finna långsiktigt hållbara ekonomiska resurser för en inkluderande social välfärd. Det bör också skapa en ram för att säkerställa att tjänster av allmänt intresse är samhällsomfattande, tillgängliga och av hög kvalitet.

4.7

Det nya sociala handlingsprogrammet bör därför vara ett stöd för socialt ansvarstagande företag och för rättvis konkurrens på lika villkor, vilket gör det möjligt för inre marknaden att blomstra utan att potentiellt undermineras av ”social dumpning”. I detta sammanhang bör man också särskilt fokusera på arbetstillfällen av hög kvalitet för framtiden och det tillhörande kunskapssamhälle som behövs.

4.8

Att främja företagaranda i bred bemärkelse – enligt kommissionens definition (8) – kommer att förbättra både de ekonomiska och sociala prestationerna (9). Mångfald inom företagen måste garanteras och främjas i syfte att dra nytta av de särskilda förhållanden som råder inom småföretag och företag inom den sociala ekonomin och deras bidrag till den sociala dimensionen. Det behövs europeiska stadgar för sammanslutningar, stiftelser, fonder och småföretag för att skapa lika villkor för alla ekonomiska aktörer.

4.9

Ett europeiskt socialt handlingsprogram bör baseras på ett övergripande och samstämmigt synsätt. Även möjligheterna att låta socialpolitiken genomsyra andra politikområden bör utredas. Handlingsprogrammet måste bli en naturlig del av den makroekonomiska politiken, skatte- och konkurrenspolitiken, strategin för hållbar utveckling, industripolitiken, territoriell sammanhållning och EU:s externa dimension.

4.10

Ett nytt europeiskt socialt handlingsprogram skulle på ett konkret sätt stärka den nya sociala vision om ”möjligheterna i livet” inför tjugohundratalet som kommissionen nyligen lade fram (10). Kommissionen föreslår en ram för EU-politiken och understryker att agendan för möjligheter, tillgång och solidaritet kräver långsiktiga investeringar i social- och humankapital. Sådana investeringar kommer att öka de ekonomiska prestationerna, och kan också rättfärdigas ur ett perspektiv av hållbar utveckling. Kommittén ger sitt fulla stöd till denna idé och menar att innovativa sätt att finansiera human- och socialkapitalet måste tas fram både på EU-nivå och i medlemsstaterna. EU:s budget bör anpassas i linje med detta. Möjligheterna till en omfattande europeisk lånefacilitet för utveckling av den sociala infrastrukturen bör också utforska.

4.11

Det europeiska sociala handlingsprogrammet bör också bidra till en rättvisare och mer välbalanserad globalisering genom att främja den europeiska sociala modellens principer och värderingar i EU:s yttre förbindelser. Partnerskap med tredjeländer åtföljda av ökat tekniskt och ekonomiskt bistånd bör erbjudas för att främja den sociala och civila dialogen samt den sysselsättningsfrämjande politiken och politiken för social välfärd. Handelsförbindelserna bör utvecklas med respekt för grundläggande mänskliga och sociala mänskliga rättigheter, t.ex. i linje med ILO:s principer och normer (11).

5.   Förvaltning på flera nivåer

5.1

EU-institutionerna måste leva upp till sin ledarskapsroll och de plikter som åläggs dem i fördraget när det gäller att uppnå sociala framsteg. Ett nytt europeiskt socialt handlingsprogram är därför på sin plats. Alla de instrument och åtgärder som fördraget (12) tillhandahåller i detta syfte bör användas i praktiken i den mån detta är praktiskt och effektivt, samtidigt som principerna om subsidiaritet och proportionalitet bör respekteras.

5.2

1989 års europeiska sociala handlingsprogram i kombination med 1992 års program för inre marknaden påvisade gemenskapsmetodens värde. Eftersom denna metod fortfarande är användbar för den pågående översynen av inre marknaden anser kommittén att den också bör användas för att blåsa nytt liv i det sociala Europa. Det finns således utrymme för lagstiftningsåtgärder inom ett EU med 27 medlemsstater.

5.3

Samtidigt kan ett omfattande och varierat engagemang från arbetsmarknadsparterna och de övriga organisationer i det civila samhället på olika nivåer bidra till en större känsla av ”ägarskap”. Alla berörda aktörer måste delta för att det europeiska sociala handlingsprogrammet ska bli relevant, konkret, praktiskt och flexibelt i förhållande till medborgarna. Ett proaktivt arbetssätt ”nedifrån och upp” i enlighet med nedanstående beskrivning bör användas i samspel med EU-initiativ.

5.4

Medborgarnas behov, problem och förhoppningar måste identifieras. Kommissionens initiativ till att inventera den sociala verkligheten kan tjäna som modell och organiseras på en mer permanent basis där den även når den lokala nivån. Det civila samhällets representativa organisationer har en avgörande roll när det gäller att kanalisera medborgarnas krav till lämplig nivå, inklusive EU-nivå. De måste systematiskt engageras i de inventeringar och samråd som lanseras av kommissionen, där kommittén fungerar som förmedlande länk.

5.5

EESK understryker i det sammanhanget att det är viktigt att skapa en ständig debatt på alla nivåer för att ta itu med framtida utmaningar och strategiska val inom det socialpolitiska området. Syftet med debatten bör vara att bidra till ett nytt progressivt samförstånd om den europeiska socialpolitiken som grundar sig på ömsesidigt engagemang från alla inblandade.

5.6

Branschöverskridande, sektorsomfattande och gränsöverskridande social dialog är en av huvudpelarna i den sociala modellen i medlemsstaterna och på EU-nivå. Arbetsgivare och fackföreningar har en huvudroll när det gäller att ta itu med de sociala utmaningarna eftersom de är starka pådrivande faktorer för att uppnå ekonomiska och sociala framsteg. Gemensamma analysrapporter och de prioriteringar som gjorts av de europeiska arbetsmarknadsparterna kommer att bli viktiga inslag i en ram för lämpliga åtgärder på både EU-nivå och nationell nivå (13).

5.7

Den civila dialogen – som är något helt annat än den sociala dialogen – kommer i framtiden att bli ytterligare en huvudpelare. Att engagera medborgarna och deras organisationer på alla nivåer för att bygga upp ett socialt Europa kommer att bli en verklig utmaning.

5.8

Europeiska och sociala råd och liknande organ bör av sina regeringar ges möjlighet att delta i alla faser när det gäller utformningen och genomförandet av det europeiska sociala handlingsprogrammet.

5.9

Existerande partnerskap och dialoger på området för socialpolitik måste stärkas i praktiken. Positiva erfarenheter och partnerskapsmodeller från medlemsstater och EU:s sammanhållningspolitik som har bidragit till socialt välstånd måste spridas och eventuellt utvecklas ytterligare.

5.10

Oberoendet och förmågan hos de sociala och ekonomiska aktörerna måste främjas och stödjas av lämpliga offentliga insatser för att skapa förutsättningar för utveckling som förbättrar deras möjligheter att använda sig av perspektivet ”nedifrån och upp” och kartlägga centrala politikområden.

6.   Centrala politikområden

6.1   Ett hållbart liv

att stödja individuella levnadsbanor genom kollektiva åtaganden. Gemensamma principer för att kunna hantera övergångar mellan olika skeden i livet, inte minst för att stödja ”flexicurity” (14) genom utbildningsgarantier, tillgång till tjänster, säkerställda rättigheter och tillräcklig inkomst samt genom en tillräcklig offentlig och/eller privat finansiering som står i överensstämmelse den valda typen av social trygghet. De sociala trygghetssystemen bör anpassas och kompletteras genom kollektiva överenskommelser och ömsesidigt grundade finansieringsarrangemang,

förbättrad livskvalitet genom en stadga för social hållbarhet som omfattar till exempel grundläggande sociala rättigheter, socialt skydd, sociala tjänster, rättigheter avseende hälsovård och patienträttigheter (inbegripet mentalsjuka).

6.2   Säkerställa grundläggande sociala rättigheter

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Stadgans principer och bestämmelser bör vägleda och stimulera utformningen av EU:s socialpolitik och dess åtgärder,

vaksamhet i kampen mot alla former av diskriminering. Kompletterande lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av fördragets bestämmelser (15) så att alla former av diskriminering omfattas,

ratificering av internationella och europeiska instrument för mänskliga rättigheter. Åtgärder för att säkerställa det rättsliga och praktiska genomförandet av bestämmelserna i dessa instrument och bättre övervakning från EU:s och medlemsstaternas sida. FN:s barnkonvention måste beaktas särskilt.

6.3   Ge människor ökade möjligheter – kapacitetsutveckling

EU-program: kunskapslyftet  (16). De viktigaste prioriteringarna och åtgärderna för livslångt lärande, i syfte att ge dem en rättslig grund samt tillhandahålla tillräckliga finansiella medel,

genomförande av den europeiska ungdomspakten, särskilt

ett ungdomssysselsättningspaket baserat på rejäla investeringar som ger ungdomar tillgång till ett första anständigt arbete som kan leda vidare till en fast anställning på arbetsmarknaden,

en ny chans för elever som lämnar skolan i förtid,

ett ramprogram för gemenskapens integrationspolitik. En effektiv integrationspolitik baserad på enhetliga rättigheter för invandrare, flyktingar och minoriteter, med ambitiösa ekonomiska resurser. Permanent stöd till det föreslagna europeiska integrationsforum som EESK och kommissionen ska inrätta för att invandrare ska kunna göra sig hörda.

6.4   Mot ett samhälle för alla

att utrota fattigdomen,

upprätthålla målet att utrota fattigdom i alla medlemsstater,

förverkliga visionen om att avskaffa barnfattigdomen,

anständiga pensioner för att bekämpa fattigdom hos äldre,

fastställa gemensamma principer för anständig minimiinkomst med respekt för subsidiariteten,

jämställdhet,

genomföra jämställdhetspakten (genom lagstiftning, den öppna samordningsmetoden och gemensamma principer),

säkerställa individuella rättigheter för kvinnor,

öka kvinnors deltagande i alla samhällssektorer,

bekämpa fattigdom bland kvinnor,

investera i ekonomiskt och praktiskt överkomlig barnomsorg och äldrevård,

se över skatte- och socialförsäkringssystemen,

bekämpa våld mot kvinnor,

att uppfylla behoven i ett åldrande samhälle,

göra den europeiska alliansen för familjen – som har antagits av statscheferna i EU – operativ i detta avseende,

skapa en allians för seniorer (17),

garantera allmän tillgång till långtidsvård och en hållbar finansiering av långtidsvårdssystemen,

inleda forskningsprogram,

inrätta en observationsgrupp för goda metoder,

en omfattande EU-strategi för funktionshinder,

föreslå en ram med särskild inriktning på funktionshinder och arbetet mot diskriminering,

förstärka principen om integrering av frågor om funktionshinder i olika typer av politik,

formulera ett övergripande lagstiftningspaketet och genomföra konsekvensanalyser av övrig lagstiftning,

förbättrade tjänster av allmänt intresse,

införa den rättsliga stabilitet som behövs för att säkerställa välfungerande tjänster av allmänt intresse – i synnerhet sociala tjänster av allmänt intresse – och för att upprätthålla en hög kvalitetsnivå med hänsyn till aktörernas befogenheter,

utveckla kvalitetssäkringsmetoder för att utvärdera tjänsternas genomslag i syfte att höja effektiviteten, också i fråga om kostnader,

främja investeringar genom instrument som kombinerar offentlig och privat finansiering (offentlig-privata partnerskap), i synnerhet i fråga om samhällsinfrastruktur som genererar vinst genom att den används.

6.5   Skapa sysselsättning och arbetstillfällen av hög kvalitet

en ambitiös och effektiv europeisk sysselsättningsstrategi, med mätbara och jämförbara mål i synnerhet när det gäller aktivering, livslångt lärande, sysselsättning för ungdomar och jämställdhet. Kommissionen bör få större befogenheter att se till att dessa mål uppfylls,

göra rörlighet till en möjlighet för alla. Inre marknadens fördelar bör utnyttjas och arbetskraftens fria rörlighet inom EU bör genomföras fullt ut, i kombination med:

lämpliga åtgärder vad avser socialt skydd (effektiv gränsöverskridande samordning av det sociala skyddet samt möjligheter att överföra sociala rättigheter i fråga om pensioner och hälsovård),

tillgång till bostad, barnomsorg och utbildning,

likabehandling av utstationerad och rörlig arbetskraft som jämställs med arbetstagarna i mottagarlandet,

effektivare och bättre samordnade kontrollmekanismer för utstationering av arbetstagare,

arbetstillfällen av hög kvalitet med rättvisa löner,

gemensamma principer om att främja arbetstillfällen av hög kvalitet med rättvisa löner och minska arbete under osäkra anställningsförhållanden,

åtgärder för att minska bristen på kompetent och kvalificerad arbetskraft,

kraftåtgärder för att komma till rätta med odeklarerat arbete,

utveckling av ett europeiskt index för arbetslivskvalitet,

åtgärder för att förbättra arbetsmiljön med effektiva åtgärder för att ta itu med nya risker, även i fråga om nya typer av arbeten,

eliminera diskriminering på arbetsmarknaden genom effektiva strategier för att minska skillnaderna mellan könen, motverka utslagning och öka integreringen.

6.6   Främja socialt företagande

Företagaranda i dess bredaste mening bör föras fram för att skapa tillväxt och bättre arbetstillfällen, uppnå social sammanhållning och bekämpa social utslagning.

företag, framför allt sociala företag och andra typer av sysselsättningsskapande entreprenörskap, ger en möjlighet till en effektiv integration i samhälle och arbetsliv,

kommissionens program för stöd till entreprenörskap bör även i fortsättningen inriktas på arbetstillfällen av hög kvalitet,

företagens sociala ansvar. Göra EU till ett kompetenscentrum i fråga om företagens sociala ansvar genom gemensamma åtgärder från arbetstagarnas, fackföreningarnas, de icke-statliga organisationernas och de offentliga myndigheternas sida genom att utveckla modeller och god praxis på ett hållbart sätt med stöd av EU-incitament, vid sidan av en fullständig respekt av arbetsrätten.

6.7   Förutse och övervaka strukturförändringar

hantera förändringar i partnerskap mellan företag och alla berörda aktörer, där arbetstagarna och deras företrädare bör delta och höras för att lämpliga lösningar ska kunna utvecklas,

integrering av miljömässiga, näringslivsrelaterade, ekonomiska och sociala dimensioner i EU:s förslag på områdena industripolitik, klimatförändringar och miljö i kombination med särskilda finansieringsinstrumenten för att stödja ny teknik och sysselsättning.

6.8   Framhålla den yttre dimensionen

främja den europeiska sociala modellen i EU:s yttre förbindelser (särskilt begrepp som anständigt arbete, social dialog och civil dialog, t.ex. inom handelspolitiken, AVS och grannskapspolitiken),

ökad betydelse för ILO,

ratificera och genomföra alla relevanta ILO-konventioner, inbegripet de som rör icke-diskriminering, i medlemsstaterna,

integrera ILO:s grundläggande arbetstagarrättigheter i handelsavtal,

stärka ILO:s övervakningssystem,

främja miljömässig och social märkning,

göra GSP Plus-systemets konventioner till referenspunkt  (18),

främja internationella förvaltningssystem för nya tekniska och miljörelaterade alternativ samt nya internationella finansregler,

främja internationella överenskommelser om företagens sociala ansvar,

utveckla och förvalta en invandringspolitik i samarbete med ursprungsländerna.

7.   Metoder och verktyg

7.1   Allmänna kommentarer

7.1.1

Det är av största betydelse att man finner lämpliga och effektiva metoder för att hantera de nya utmaningarna och främja sociala framsteg.

7.1.2

Både de befintliga och nya delarna av fördraget som omnämndes ovan bör utnyttjas fullt ut, och genomförandet av gemenskapens sociallagstiftning bör stärkas. Detsamma gäller andra typer av åtgärder.

7.2   Ny och planerad lagstiftning

7.2.1

Inom ramen för artiklarna 136 och 137 i fördraget behöver vissa lagstiftningsåtgärder vidtas, t.ex. följande:

sluta blockera lagstiftning som väntar på antagande (arbetstid, arbete i bemanningsföretag, överföring av kompletterande pensionsrättigheter osv.),

förbättra vissa direktiv,

fasa ut möjligheter att undantas från bestämmelserna,

skapa ramar för nya anställningsformer och nya former av risktagande på arbetsplatsen.

7.3   Stärka förfarandena för införlivande, övervakning och utvärdering av åtgärderna

beslut av EG-domstolen och deras konsekvenser för sociallagstiftningen måste bevakas noggrant och vid behov måste politiska och lagstiftningsmässiga åtgärder vidtas för att omöjliggöra överträdelser av elementära grundläggande rättigheter (19),

arbetsmarknadsparternas och det organiserade civila samhällets fulla potential i införlivandet och genomförandet av gemenskapens lagstiftning, åtgärder och program måste utnyttjas,

kontroll- och inspektionskapaciteten på arbetsmiljöområdet och genomförandet av arbetstagarnas rättigheter måste förbättras.

7.4   Samreglering och självreglering

7.4.1

Samreglering och självreglering (överenskommelser, frivilliga uppförandekoder, normer osv.) kan komplettera EU:s ramlagstiftning och andra åtgärder också på det sociala området. Den sociala dialogen är en beståndsdel i detta instrument. Samreglering och självreglering kan vara en dynamisk process som reagerar på den snabba utvecklingen på det sociala området. Dessa regleringsformer måste emellertid noggrant bedömas och baseras på deltagande och ansvar från alla berörda aktörer, och resultatet får inte innebära en svagare rättslig status än den som finns tillgänglig i gemenskapsmetoden.

7.5   Den sociala dialogens autonomi och effektivitet måste stärkas

7.5.1

De europeiska arbetsmarknadsparternas gemensamma arbetsprogram för 2006–2008 visar att den europeiska sociala dialogen ligger i linje med de utmaningar som Europa står inför, under förutsättning att de europeiska arbetsmarknadsparterna hittar sätt att skapa en välfungerande och dynamisk kultur som inbegriper självständiga näringslivsrelationer på alla nivåer. EU kan stödja detta på följande sätt:

se till att de europeiska arbetsmarknadsparterna hörs i enlighet med artikel 138 i fördraget,

garantera ett smidigt genomförande av de gemensamma långsiktiga arbetsprogrammen,

stärka fackföreningarnas och arbetsgivarnas kapacitet på utbildningsområdet och vidta nya typer av åtgärder, särskilt i de nya medlemsstaterna,

främja kollektiva gränsöverskridande överenskommelser genom att säkerställa att arbetsmarknadsparterna får en stabil rättslig ram för kollektivförhandlingar som omfattar hela Europa, inbegripet bestämmelser om införlivande av kollektivavtalen,

vidareutveckla direktivet om arbetstagarinflytande, i synnerhet arbetstagarnas rättigheter till information och samråd.

7.6   Den civila dialogen – stärkt deltagandedemokrati

7.6.1

Bestämmelserna (20) om deltagandedemokrati i Lissabonfördraget ger nya möjligheter att involvera andra organisationer i det civila samhället än arbetsmarknadsparterna fullt ut i utformningen av EU:s socialpolitik och i synnerhet i grunddragen för det europeiska sociala handlingsprogrammet.

7.6.2

EESK är den institution som företräder det organiserade civila samhället på EU-nivå. Lissabonfördraget erbjuder kommittén ytterligare tillfällen att till fullo spela sin roll som en mellanhand mellan det organiserade civila samhället och unionens beslutsfattande instanser. EESK har ett särskilt ansvar för att främja deltagandedemokratin. Kommittén kommer att ta initiativ och utforska sätt att få den nya fördragsartikeln att fungera i praktiken samt utvärdera de olika metoder vad gäller deltagande, samråd och konsekvensbedömning som används av kommissionen och övriga EU-institutioner, i syfte att göra metoderna mer pålitliga, användbara och inriktade på deltagande. Mot den bakgrunden upprepar kommittén sitt krav på en europeisk stadga för föreningar (21).

7.7   Medborgarinitiativet – ett viktigt verktyg

7.7.1

Medborgarnas initiativrätt (22) kan betraktas som ett av de viktigaste verktygen för det organiserade civila samhället när det gäller att främja ett socialt Europa i närmare kontakt med medborgarna och deras sociala förväntningar.

7.7.2

Det civila samhällets organisationer måste därför utvärdera effektiviteten i denna nya fördragsartikel. De måste undersöka under vilka omständigheter initiativrätten kan användas och hur den kan göras operativ. EESK kan bidra till den analysen också genom att engagera nationella ekonomiska och sociala råd samt de nationella organisationer som dess ledamöter företräder.

7.8   Fördjupat samarbete

7.8.1

Mångfalden ökar ständigt inom Europeiska unionen, vilket är ett skäl till fördjupat samarbete. De medlemsstater som vill avancera längre och snabbare inom socialpolitiken kan använda denna möjlighet att ta fram gemensamma och lämpliga lösningar. Detta får naturligtvis inte leda till social dumpning eller till att de som inte deltar hamnar hopplöst på efterkälken. Det bör i detta sammanhang noteras att det redan existerar samarbete mellan vissa medlemsstater inom vissa områden (23).

7.8.2

Några sådana områden där fördjupat samarbete kan ske är till exempel följande:

gemensamt arbetssätt när det gäller att integrera den ekonomiska politiken och socialpolitiken i euroområdet,

möjligheter att överföra andra sociala rättigheter än sådana som omfattas av lagstiftningen om samordningen av sociala trygghetssystem (24),

åtgärder för att stärka olika EU-strategier där befogenheterna i huvudsak innehas av medlemsstaterna, t.ex. på utbildningsområdet.

7.9   Den öppna samordningsmetoden

7.9.1

I olika yttranden har kommittén uttryckt sitt stöd för den öppna samordningsmetoden, samtidigt som man har menat att den kunde vara effektivare. Den öppna samordningsmetoden har givit vissa resultat, men alltför ofta har medlemsstaterna inte visat något verkligt engagemang för de mål och åtgärder som man beslutat om.

7.9.2

Kommittén har föreslagit att den öppna samordningsmetoden ska användas för att fastställa både kvantitativa och kvalitativa mål åtföljda av bättre sociala indikatorer, och användas inom nya områden, exempelvis politiken avseende integration, solidariteten mellan generationerna och funktionshinder.

7.9.3

Den öppna samordningsmetoden bör också användas lokalt i ökad utsträckning och därmed återspegla ett arbetssätt nedifrån och upp som präglas av deltagande och den samordning mellan partner och politikområden som krävs för att uppnå lokal och regional utveckling med stöd av strukturfonderna.

7.9.4

Några förslag

lokala, regionala och nationella handlingsplaner är en väsentlig beståndsdel i det europeiska sociala handlingsprogrammet,

den öppna samordningsmetoden kunde själv utvärderas med avseende på resultaten genom användning av mål och indikatorer, inbördes granskning och utbyte av goda metoder. I samband med detta skulle styresskick och i synnerhet det organiserade civila samhällets och de nationella ekonomiska och sociala rådens deltagande på alla nivåer betonas.

7.10   Gemensamma principer

7.10.1

Kommissionens initiativ från senare tid om till exempel flexicurity har fört fram en ny metod baserad på gemensamma principer som fungerar som rekommendationer som medlemsstaterna kan följa (25) på ett sätt de anser vara lämpligt.

7.10.2

Metoden kan vara intressant när det gäller mycket specifika ämnen där medlemsstaterna vill se framsteg även om EU:s befogenheter är begränsade. Eftersom många politikområden är inblandade krävs ett integrerat arbetssätt.

7.10.3

Denna ”de gemensamma principernas metod” ger också det organiserade civila samhället möjlighet att delta i utformningen av och eventuellt i förhandlingarna om principerna, samt i genomförandet.

7.10.4

Det finns emellertid ett stort behov av att hitta kopplingar till andra EU-instrument och metoder, exempelvis den öppna samordningsmetoden och de integrerade riktlinjerna i Lissabonstrategin, för att kunna utvärdera och mäta effektiviteten i denna nya metod och formerna för hur den bör tillämpas. Vid genomförandet är det viktigt att de gemensamma principerna efterlevs i praktiken i syfte att undvika snedvriden konkurrens.

7.11   Indikatorer

7.11.1

Kommittén föreslår att man inom ramen för det europeiska sociala handlingsprogrammet vidtar särskilda åtgärder med avseende på hur indikatorer ska införas med aktivt deltagande av de berörda aktörerna. Man bör

fastställa nya ”välbefinnandeindikatorer” som inte direkt baseras på BNP/BNI utan som gör det möjligt att visa framsteg på området social utveckling (26),

utarbeta högkvalitativa, tillförlitliga och jämförbara sociala indikatorer för att få en tillräckligt detaljerad och sann bild av framstegen när det gäller målsättningarna,

utveckla kvalitativa indikatorer för att kunna mäta till exempel tillgänglighet och kvalitet i förhållande till förväntningarna samt brukardeltagande och brukarvänlig behandling som visar hur medborgarnas behov uppfylls.

7.12   Konsekvensanalyser av EU-politiken

7.12.1

EU:s lagstiftning, politik och program bör granskas med avseende på de sociala konsekvenserna. Kommissionen har ett särskilt ansvar för sådana konsekvensanalyser, som bör involvera alla berörda aktörer. Alla viktiga socialpolitiska områden, i synnerhet effekterna på sysselsättning, tillväxt, social sammanhållning och hållbarhet bör utvärderas vart femte år. Kvalitetskriterier bör fastställas som stöd för den nödvändiga analysen och utvärderingen.

7.13   Finansiella resurser

7.13.1

Det budgetinstrument som krävs för att genomföra ett socialt handlingsprogram bör utgöra en del av en övergripande vision som omfattar både EU:s ekonomiska resurser och nationella sådana.

7.13.2

I budgetreformen bör särskild tonvikt läggas på åtgärder till stöd för ekonomisk och social sammanhållning. En överföring av resurser krävs för att kunna säkerställa och främja sammanhållning, sysselsättning och den europeiska sociala modellen, och därigenom det europeiska sociala handlingsprogrammet, i linje med de analyser som genomförs vart femte år (se punkt 7.12.1).

7.13.3

Tills den nya budgeten träder i kraft (2013) kan vissa överföringarna göras inom den befintliga budgeten både med och utan omförhandlingar mellan medlemsstaterna.

7.13.4

Större enhetlighet och mer samordning krävs mellan de olika fonderna (t.ex. Sammanhållningsfonden, regionalfonden, socialfonden, landsbygdsutvecklingsfonden och globaliseringsfonden) för att kunna integrera den sociala dimensionen inom olika politikområden.

7.13.5

Förslag till halvtidsinitiativ:

se över globaliseringsfonden med särskild betoning på räckvidd, tillämpningsmetoder och bättre tillgång till finansiering, inbegripet större koppling till ESF. Möjligheterna att utvidga globaliseringsfonden till att omfatta klimatförändringarnas och miljöpolitikens konsekvenser på sysselsättningen bör övervägas,

EU:s strukturfonder borde vara öppnare för småskaliga men effektiva stödstrukturer på gräsrotsnivå,

en social innovationsfond skulle kunna inrättas för att stödja nya initiativ av experimentell karaktär i linje med de positiva erfarenheterna av Equal-programmet,

en demografisk fond (27) bör inrättas på det snaraste,

den europeiska integrationsfonden bör förstärkas.

Bryssel den 9 juli 2008.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Dimitris DIMITRIADIS


(1)  EESK:s yttrande av den 18 januari 2007 om ”Det europeiska samhället – en lägesbeskrivning”, föredragande: Jan Olsson (EUT C 93, 27.4.2007), punkt 5.8.

(2)  Se stadgan till programmet för ett socialt Europa 1/90, s. 28.

(3)  Se ovan, art. 2.

(4)  Avdelning IV, artikel 10.

(5)  ”Enhancing Social Europe”, deklaration framlagd av arbetsmarknadsministrarna i Belgien, Bulgarien, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Luxemburg och Ungern,

http://www.obreal.unibo.it/File.aspx?IdFile=816

(6)  Kommissionen antog en uppdaterad social dagordning den 2 juli 2008 (KOM(2008) 412 slutlig).

(7)  Se EESK:s yttrande av den 6 juli 2006 om ”Den europeiska sociala modellen”, föredragande: Ernst Ehnmark (EUT C 309, 16.12.2006).

(8)  Kommissionens definition: ”Företagaranda är individens förmåga att omvandla idéer till handling. Det innebär kreativitet, innovation och risktagande och förmågan att planera och leda projekt för att uppnå de mål som ställts upp. Detta är ett stöd för alla i vardagslivet (både hemma och ute i samhället) och gör arbetstagarna både mer medvetna om det sammanhang de verkar i och mer benägna att utnyttja de möjligheter som står till buds. Det är också en grund för mer specialinriktade färdigheter och kunskaper som företagare behöver för att etablera en social eller kommersiell verksamhet”. Se EESK:s yttrande av den 25 oktober 2007 om ”Entreprenörsanda och Lissabonagendan”, punkt 2.2. Föredragande: Madi Sharma, medföredragande: Jan Olsson (EUT C 44, 16.2.2008).

(9)  Se ovannämnda yttrande.

(10)  ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Möjligheter, tillgång och solidaritet: mot en ny samhällsvision för tjugohundratalets Europa”, KOM(2007) 726 slutlig.

(11)  EESK:s yttrande av den 22 april 2008 om ”Förhandlingar om nya handelsavtal – EESK:s ståndpunkt”. Föredragande: Jonathan Peel, medföredragande: Evelyne Pichenot, EUT C 211, 19.8.2008, s. 82.

(12)  I synnerhet artikel 136 i Lissabonfördraget.

(13)  T.ex. den gemensamma analysrapporten ”Key challenges facing European Labour markets” som publicerades av Business Europe CCEP och ETUC i oktober 2007.

(14)  EESK:s yttrande av den 22 april 2008 om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Gemensamma principer för 'flexicurity': Fler och bättre arbetstillfällen med en kombination av flexibilitet och trygghet”. Föredragande: Thomas Janson, medföredragande: Christian Ardhe, EUT C 211, 19.8.2008, s. 48.

(15)  Artikel 16 E i Lissabonfördraget (tidigare artikel 13).

(16)  Se Günther Schmied: ”Transitional Labour Markets: Managing Social Risks over the Life Course”, bidrag till det informella mötet mellan sysselsättnings – och socialministrarna, Guimarães, Portugal, juli 2007:

http://www.mtss.gov.pt/eu2007pt/en/preview_documentos.asp?r=29&m=pdf, s. 69.

(17)  SOC/308, utkast till yttrande om ”Beaktande av de äldres behov”, föredragande: Renate Heinisch, ännu ej öffentligjort i EUT (yttrandet antogs i september 2008).

(18)  Se punkt 5.7 i EESK:s yttrande av den 22 april 2008 om ”Förhandlingar om nya handelsavtal – EESK:s ståndpunkt”. Föredragande: Jonathan Peel, medföredragande: Evelyne Pichenot, EUT C 211, 19.8.2008, s. 82.

(19)  T.ex. Laval un Partneri Ltd., mål C-341/05, 18.12.2007. Viking och Rüffert, mål C 346/06.

(20)  Artikel 8 B.

(21)  Se t.ex. EESK:s yttrande av den 28 januari 1998 om ”Ideella föreningars roll – ett bidrag till ett europeiskt samhälle”, föredragande: Jan Olsson (EUT C 95, 30.3.1998).

(22)  Artikel 8 B 4.

(23)  T.ex. euroområdet och Schengen.

(24)  Förordning 883/04.

(25)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Gemensamma principer för ”flexicurity”: Fler och bättre arbetstillfällen med en kombination av flexibilitet och trygghet, KOM(2007) 359 slutlig, m.fl., EUT C 211, 19.8.2008, s. 48.

(26)  I linje med det arbete som Armatya Sen, Nobelpristagare i ekonomi, utfört.

(27)  Se EESK:s yttrande av den 18 december 2007 om den fjärde sammanhållningsrapporten, föredragande: Olivier Derruine (EUT C 120, 16.5.2008).


Top