Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52008AE1200

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Klimatförändringarna och jordbruket i Europa

OJ C 27, 3.2.2009, p. 59–65 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

3.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 27/59


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Klimatförändringarna och jordbruket i Europa”

(2009/C 27/14)

I ett brev av den 25 oktober 2007 bad det franska ordförandeskapet för rådet Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget utarbeta ett förberedande yttrande om

”Klimatförändringarna och jordbruket i Europa”.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 4 juni 2008. Föredragande var Lutz Ribbe och medföredragande Hans-Joachim Wilms.

Vid sin 446:e plenarsession den 9–10 juli 2008 (sammanträdet den 9 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 94 röster för, 30 röster emot och 13 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

I ett brev av den 25 oktober 2007 bad det franska ordförandeskapet för rådet EESK att utarbeta ett förberedande yttrande om klimatförändringarna och jordbruket i Europa. Kommittén ombads i detta sammanhang särskilt att ta upp biobränsleproblematiken.

1.2

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är i högsta grad bekymrad över de negativa konsekvenser som klimatförändringarna kan få för det europeiska jordbruket och därmed för många landsbygdsregioners ekonomi. De allvarligaste konsekvenserna torde drabba Sydeuropa, särskilt på grund av de längre torrperioder och den därmed sammanhängande vattenbrist som kan förväntas där, och som i värsta fall kan leda till ett fullständigt sammanbrott i jordbruksverksamheten. Även i andra regioner i Europa kommer lantbrukarna att ställas inför svåra problem i samband med klimatförändringarna, till exempel på grund av stora förändringar i nederbördsmönstren. Till detta kommer eventuellt problem med nya eller mer utbredda växtsjukdomar eller skadedjursangrepp.

1.3

Det finns därför skäl att handla snabbt och integrera klimatskyddspolitiken i alla politikområden.

1.4

Jordbruket är inte enbart ett offer för klimatförändringarna, utan bidrar också till utsläppen av växthusgaser. I första hand handlar det då inte om koldioxidutsläpp, utan om metan och dikväveoxid som uppstår i samband med ändrad markanvändning och egentlig jordbruksproduktion. EESK uppmanar kommissionen att göra en noggrann analys av hur olika jordbruksmetoder skiljer sig åt med avseende på klimatpåverkan för att kunna ställa upp olika handlingsalternativ, till exempel inom ramen för stödpolitiken. I det sammanhanget välkomnar kommittén kommissionens intentioner att i större utsträckning integrera klimatskyddet i den gemensamma jordbrukspolitiken i framtiden.

1.5

Jordbruket kan lämna viktiga bidrag till kampen mot klimatförändringarna, bland annat genom att se till att inte bara bevara de kolsänkor som redan finns, utan utöka dem genom en målinriktad uppbyggnad av humuslagret, genom att minska energianvändningen och genom att producera biomassa för energiändamål med natur- och miljövänliga metoder.

1.6

Den EU-strategi för biobränslen som kan börja urskiljas och som enligt kommissionen inbegriper en avsevärd import av jordbruksprodukter tycks enligt EESK:s mening inte lämpad att på ett ekonomiskt effektivt sätt både uppfylla klimatmålen och skapa nya arbetsplatser och därmed ytterligare inkomster inom jordbruket. I stället för denna strategi för biobränslen borde en ny biomassastrategi läggas fram, som inte är inriktad på import utan som syftar till att i ökad utsträckning omvandla biprodukter och avfall från jordbruksverksamheten till användbar energi, och som erbjuder jordbrukarna en aktiv roll i de nya, decentraliserade energikretslopp som bör upprättas.

2.   Huvuddragen i och bakgrunden till yttrandet

2.1

Jordbruket är troligtvis den ekonomiska sektor som är mest beroende av naturförhållanden (inbegripet klimatförhållanden), och som genom sin verksamhet mest använder, påverkar och förändrar dessa förhållanden.

2.2

I princip handlar det om ett systematiskt utnyttjande av solenergi som genom växternas fotosyntes omvandlas till energi som människan kan dra nytta av i form av livsmedel och foder. Den energi som binds genom fotosyntesen kan också användas som värmekälla (t.ex. biomassa i form av trä).

2.3

Klimatförhållandena, som i Europa hittills i stort sett har varit lämpliga för jordbruk, är en avgörande faktor för jordbruket i alla dess skilda strukturer och former. Detta betyder också att förändrade förutsättningar med nödvändighet påverkar jordbruket och de därmed förbundna ekologiska, ekonomiska och sociala regionala strukturerna.

3.   Allmänna kommentarer

Jordbruket som offer för klimatförändringarna

3.1

Klimatförändringarna, i synnerhet de förväntade temperaturökningarna och de ännu större förändringarna i nederbördsmängd, kommer att drabba jordbruket i vissa europeiska regioner på ett förödande sätt. Speciellt i Sydeuropa kommer långvariga perioder av torka och vattenbrist, som möjligen kan resultera i ökenspridning, eventuellt att omöjliggöra all jordbruksproduktion. Dessutom kan skogsbränder drabba jordbruksmark i massiv utsträckning (1). Enligt alla vetenskapliga studier över klimatförändringarna kommer dessa att påverka skadedjur och sjukdomar, som i hög grad kommer att minska avkastningen av de odlingar som är viktigast för livsmedelsproduktionen. Förändringen i patogenernas livscykel kommer att leda till följande:

förändringar i patogenernas geografiska spridning,

förändringar i sjukdomarnas effekter och art,

förändringar i den strategi som används för att kontrollera sjukdomarna.

3.2

EESK vill i detta sammanhang hänvisa till kommissionens olika publikationer och initiativ i ämnet, bl.a. meddelandet om ”Problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen”  (2) och de koncept och planer som där läggs fram, och ”Grönboken om anpassning till klimatförändringarna”. Kommissionen har ofta understrukit nödvändigheten i att utveckla kloka strategier för markanvändning. Sådan verksamhet pågår också i många länder.

3.3

Det överstiger förmodligen de flesta medborgares – och politiska beslutsfattares – föreställningsförmåga vad det kommer innebära när stora arealer t.ex. i Sydeuropa inte längre kan användas som jordbruksmark eftersom vattentillgången inte räcker till eller på grund av perioder med extremt höga temperaturer. Detta kommer också att få negativa effekter på sysselsättningen i de berörda regionerna till följd av förändringar när det gäller markanvändningen.

3.4

EESK uppmanar därför alla beslutsfattare att vidta alla tänkbara åtgärder för att i största möjliga utsträckning minska de negativa konsekvenserna för lantbruket genom ett omfattande och heltäckande klimatskyddsprogram. Dessutom är det nödvändigt att göra insatser för att anpassa jordbruket till klimatförändringarna. Jordbrukssektorn måste på ett effektivt och snabbt sätt anpassa sig till förändringar och störningar i klimatet, eftersom jordbruksverksamhetens kontinuitet hänger samman med huruvida man lyckas eller inte med detta.

3.4.1

Enligt OECD:s och FAO:s senaste rapporter bör forskning och innovation vara avgörande faktorer i kampen mot klimatförändringar. Man bör överväga att i anpassningsinsatserna införliva främjande av nya växtsorter som är bättre anpassade till klimatförändringarna. Särskilt viktiga i detta sammanhang är de framsteg som gjorts inom förbättring av växtmaterial och animaliskt material.

Jordbrukets bidrag till klimatförändringarna

3.5

Enligt kommittén är det nödvändigt att inte bara diskutera de negativa konsekvenserna av klimatförändringarna för jordbruket, utan också se på jordbrukets bidrag till klimatförändringarna och vidta åtgärder för att minska jordbrukets negativa effekter på klimatet. Det är också viktigt att beakta de olika bidrag som jordbruket kan lämna i kampen mot klimatförändringen.

3.6

Kommittén välkomnar därför att kommissionen i sitt meddelande ”Förberedelser inför 'hälsokontrollen' av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken”  (3) lyfter fram klimatpolitiken som en av fyra nya utmaningar för GJP.

3.7

Enligt IPCC-definitionen uppgår de utsläpp som direkt härrör från jordbruket till 10–12 %. Jordbrukets samlade bidrag till de globala utsläppen av växthusgaser uppskattas till 8,5–16,5 miljarder ton CO2e (4), vilket motsvarar en andel på 17 %–32 % av totalutsläppen (5).

3.8

För Europas del beräknas jordbrukets andel av växthusgasutsläppen vara betydligt mindre än det globala genomsnittet för jordbruket. Enligt kommissionen rör det sig om 9 % om man använder samma beräkningsmetod som IPCC. Sedan 1990 har jordbruket i EU-27 minskat utsläppen med 20 % (11 % i EU-15) (6). IPPC:s beräkningsmetod tar emellertid inte hänsyn till vare sig utsläpp som uppstår i samband med ändrad markanvändning eller energikostnaderna för framställning av gödningsmedel och växtskyddsmedel eller traktorbränsle. Av detta skäl beräknar kommissionen jordbrukets andel av utsläppen i Tyskland till 6 %, medan den tyska förbundsregeringen uppskattar andelen till 11 %–15 %, eftersom den i sin bedömning tar hänsyn till alla de utsläpp som jordbruket förorsakar.

Konsekvenserna av jordbrukets utsläpp av växthusgaser

3.9

Jordbruket svarar endast för en liten del av nettoutsläppen av CO2. Detta beror framför allt på att växter i första hand tar upp koldioxid och omvandlar det till biomassa. När biomassan sedan använts frigörs det bundna kolet åter som koldioxid. Det föreligger alltså ett slutet kolkretslopp.

3.10

Enligt IPCC:s fjärde bedömningsrapport (7) är det framför allt utsläppen av metan och dikväveoxid som måste beaktas inom ramen för jordbrukets klimatpolitik. Jordbruket står för cirka 40 % av Europas sammanlagda utsläpp av CH4 och N2O, som är av stor betydelse för klimatet: Dikväveoxidens uppvärmningspotential är cirka 296 gånger högre än koldioxidens, och metanets uppvärmningspotential är ungefär 23 gånger så stor som koldioxidens.

3.11

Det är i huvudsak fyra förhållanden inom jordbruket som är särskilt relevanta för klimatet:

a)

Omvandlingen av skogar, mossar, våtmarker eller ängsmarker till åkermark.

b)

De växthusgaser som jordbruksmark och husdjur förorsakar.

c)

Energianvändningen i jordbruksverksamheten samt i de led i kedjan som ligger före och efter jordbruket, t.ex. i form av drivmedel och bränsle, mineralgödsel och bekämpningsmedel och andra former av processenergi (8).

d)

Produktionen av biomassa för energiändamål.

3.12

Totalt sett är omvandlingen till jordbruksmark av sådan mark som tidigare inte utnyttjats för jordbruksändamål av enorm betydelse. Omvandlingen är en mycket viktigare källa till växthusgaser än själva jordbruksproduktionen eller energianvändningen inom jordbruket. All omvandling till åkermark leder till frisättande av växthusgaser eftersom åkermark i genomsnitt binder mindre kol än andra marktyper (med undantag av öknar, halvöknar och bebyggd mark) (9).

3.13

Debatten om avverkningen av regnskogen i Amazonas eller Indonesien är därför av grundläggande betydelse. EESK vill peka på att den massiva avverkning som där äger rum har betydelse för Europa och det europeiska lantbruket (10).

Förändringar i markanvändningen/kolsänkor

3.14

Ett stort problem är att stora arealer i Europa dagligen hårdgörs och därmed går förlorade för jordbruksproduktion och som kolsänkor. EESK beklagar att det planerade direktivet om markskydd, som skulle kunna lämna viktiga bidrag på detta område, ännu inte har antagits.

3.15

Det finns sex stora typer av kolsänkor (11) som bör beaktas i klimatpolitiken. För jordbruket är det framför allt biomassan ovan jord och marken som är relevanta. Eftersom jordbruket bygger på principen att man varje år skördar den producerade biomassan binder jordbruket ingen relevant mängd kol i ny biomassa ovan jord.

3.16

Omvandlingen av skogar, mossar och ängsmarker till åkermark leder till att man frigör kol som tidigare varit bundet i marken. För det europeiska lantbruket gäller det därför att bevara de områden som fortfarande innehåller stora mängder kol. Incitament genom lämpliga stödinstrument bör därför inrättas för att se till att goda bruksmetoder används.

3.17

Med utgångspunkt i de kunskaper som vi har i dag måste man av klimatskyddsskäl omedelbart införa förbud mot omvandling av mossar och skogar.

3.18

I Europa har under de senaste årtiondena en massiv omställning av ängsmark till åkermark genomförts, en utveckling som trots olika begränsningar (12) inte har kunnat hindras, utan som i vissa regioner tvärtom ökar i omfattning mot bakgrund av den tilltagande odlingen av energigrödor.

3.19

Orsaken till den ökande omvandlingen från ängsmark till åkermark är att åkermark innebär betydligt större bruttomarginal för lantbrukaren. Omställning till betesmark är mer arbetskrävande, och dagens högpresterande kor når inte längre de ”önskade” målen enbart med vanligt gräs. De måste ha ”kraftfoder”, som emellertid endast kan framställas med väsentligt högre energiinsats.

3.20

EESK kommer att noga följa hur miljö- och jordbrukspolitiken beaktar detta, till exempel inom ramen för lagstiftningsförslagen om en ”hälsokontroll” för den gemensamma jordbrukspolitiken. Kommittén anser att det behövs en intensiv debatt om hur ett markutnyttjande som är förenligt med naturskydd och klimatskydd åter ska kunna göras ekonomiskt attraktivt för lantbrukarna.

Växthusgaser orsakade av jordbruksproduktion

3.20.1

Användningen av kvävegödsel, både syntetisk och organisk, utgör den främsta källan till dikväveoxidutsläpp. I samband med större kvävegivor finns det alltid en risk för att kvävet inte tas upp snabbt nog eller inte tas upp fullständigt av växterna, utan frisätts i form av dikväveoxid i miljön. Hittills har de miljöpolitiska farhågorna framför allt gällt belastningen på ytvatten och grundvatten, men genom klimatfrågan kommer ett nytt skäl att kritiskt granska kretsloppet av näringsämnen in i diskussionen.

3.20.2

Klimatforskaren professor Crutzen har granskat dikväveutsläppen i produktionskedjan från raps till biodiesel (13) och kommit till slutsatsen att klimateffekterna av rapsmetylester just på grund av de höga utsläppen av dikväveoxid i samband med mineralgödsling under vissa omständigheter rentav kan vara skadligare än klimateffekterna av diesel från petroleum.

3.20.3

En annan (kvantitativt mindre betydelsefull) källa till utsläpp av dikväveoxid är nedbrytningen av biomassa i marken, i synnerhet i samband med åkerbruk.

3.20.4

Den metan som bildas till följd av jordbruk kommer i Europa främst från idisslare, framför allt nötkreatur. Kommittén är medveten om att idisslarnas omfattande metanutsläpp håller på att få ökad betydelse (14) och att allt större djurbesättningar kommer att bli ett problem i hela världen. Visserligen har de europeiska nötkreatursbestånden minskat på senare år (15), men Europa är ändå en nettoimportör på detta område.

3.21

Köttkonsumtionen är i sin helhet relevant för klimatet. Cirka tio vegetabiliska kalorier behövs för att framställa en kalori med animaliskt ursprung. Om köttkonsumtionen ökar måste man odla mer foder, vilket kräver energi och ökar avkastningstrycket på jordbruksmarken. Europa har en relativt hög köttkonsumtion och importerar en stor andel av sitt foder, och dessa odlingar (t.ex. soja i Amazonas) förorsakar ofta ytterst stora problem. Därför förespråkar EESK även att en europeisk proteinstrategi utarbetas och genomförs.

3.22

Inte bara köttproduktionens omfattning utan även typen av djurhållning har betydelse. Kött och mjölk kan till exempel framställas genom energiextensiv betesdrift där korna betar på ängsmark – vars betydelse för klimatskyddet har underskattats – under odlingssäsongerna. Kött och mjölk kan dock också komma från jordbruk där man använder mycket energi, avstår från bete och främst utfordrar djuren med majsensilage eller andra energirika jordbruksgrödor.

Energiförbrukningen inom jordbruket

3.23

Jordbrukets fördel består i att solenergi omvandlas direkt till användbar växtenergi. Ju större mängd energi från fossila energikällor som används i produktionsprocessen och ju färre vegetabiliska produkter som konsumeras direkt av människor och i stället ”förädlas” till animaliska produkter, desto mindre blir emellertid denna fördel.

3.24

Medan man exempelvis inom ekologiskt jordbruk avstår från industriellt framställd, vattenlöslig mineralgödsel och dito växtskyddsmedel, används de inom det konventionella jordbruket som därmed får mycket negativa energi- och klimateffekter.

3.24.1

Vissa jämförande studier över material- och energiförbrukningen i jordbruket, men också över kolbindningen, visar tydligt att man inom det ekologiska jordbruket i genomsnitt använder mindre energi och kväve än inom det konventionella jordbruket. Även om man tar med i beräkningen att det konventionella jordbruket i genomsnitt ger högre avkastning är det ekologiska jordbrukets uppvärmningspotential mindre (16). Därför anser exempelvis Tysklands förbundsregering att främjande av ekologiskt jordbruk bidrar till klimatskyddet (17).

3.24.2

Andra studier leder delvis till olikartade resultat.

3.25

De uppgifter som föreligger är därför på flera områden för få och motstridiga. Det är en av anledningarna till att EESK uppmanar kommissionen att analysera skillnaderna mellan olika typer av markanvändning både inom och utom jordbruket och deras klimatpåverkan, så att man kan utarbeta politiska åtgärder t.ex. inom ramen för jordbruksstödspolitiken.

Hur jordbruket kan bidra till att lösa problemen med klimatförändringarna

3.26

Jordbruket kan följaktligen på flera sätt bidra till att minska de nuvarande utsläppen av växthusgaser. Ett sätt är att avstå från att omvandla skogar, mossar, våtmarker eller ängsmarker till åkermark och att minska utsläppen av dikväveoxid och metan genom miljövänliga odlingsmetoder och mesta möjliga marktäckning (mellanradsgrödor), växelbruk (t.ex. för att minimera problemen med skadeinsekter), lämplig gödselanvändning etc.

3.27

Energianvändningen sågs länge inte som något problem, eftersom man hade tillgång till mycket billig energi. Kommittén anser att man i framtiden måste uppmärksamma och främja särskilt energieffektiva jordbruksmetoder mer. I detta sammanhang kan det ekologiska jordbruket och s.k. lågenergiproduktion (t.ex. extensivt bete) ge ett bidrag.

3.28

Försök med s.k. blandodling har gett mycket goda resultat. Det innebär t.ex. att spannmål odlas på samma åkermark som baljväxter och oljeväxter. Användningen av gödsel och bekämpningsmedel kan minska avsevärt samtidigt som den biologiska mångfalden ökar och uppbygganden av humuslagret främjas.

3.29

Behandlingen av humuslagret har stor betydelse för klimatskyddet. Framför allt på åkermark måste man i framtiden i högre grad se till att humushalten blir så stabil och hög som möjligt, vilket ofta kräver en ändring av växtföljden. Kommittén uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaternas forskningsinstitut utvärdera de undersökningar som gjorts och eventuellt genomföra nya, för att kartlägga och stödja bästa möjliga metoder.

3.30

Här bör man också uppmärksamma frågan om vilken betydelse den traditionella användningen av fastgödsel har. Vidare måste det klargöras huruvida användning av hela växter, något som planeras för andra generationens biobränslen, motverkar uppbyggnaden av humuslagret.

4.   Bioenergi/biobränslen från jordbruket

4.1

Det franska ordförandeskapet har bett EESK att även ta upp frågan om biobränslen i detta yttrande. Kommittén vill naturligtvis gärna tillmötesgå detta önskemål, men hänvisar även till sina yttranden (18) på detta tema, i vilka kommitténs kritiska hållning till den nuvarande strategin för biobränslen tydligt framkommer.

4.2

På grund av de höga koldioxidutsläppen av kol, olja och naturgas börjar man med rätta överväga att i högre grad använda energi med växtursprung. Kommittén har flera gånger uttryckt sig i grunden positivt om användningen av bioenergi, men vi vill återigen framhålla vissa grundläggande principer som vi tycker är oundgängliga.

4.2.1

EESK understryker att rätten till tillräcklig föda uttryckligen erkänns som en viktig del av de mänskliga rättigheterna i vid bemärkelse. Produktionen av baslivsmedel måste få företräde framför energiproduktionen.

4.2.2

Dessutom är det viktigt att odling av energigrödor inte sker på mark som antingen fungerar som kolsänka eller har avgörande betydelse för den biologiska mångfalden. EESK ser positivt på att kommissionen inser att det är nödvändigt att odlingen av energigrödor uppfyller hållbarhetskriterier. I sitt yttrande om förslaget till direktiv om förnybar energi kommer EESK ingående att gå in på frågan om huruvida hållbarhetskriterierna i detta direktiv bör betraktas som tillräckliga. Kommittén förespråkar därför att tillräckliga hållbarhetskriterier ska fastställas för alla bränslen, oavsett ursprung, och även för foder.

4.2.3

Användning av jordbruksavfall och t.ex. biomassa som härrör från naturvård har i Europa en hög energipotential som för närvarande endast utnyttjas till en liten del, eftersom (mer energikrävande) odling av energigrödor är lönsammare. Här ger stödpolitiken fel signaler.

4.2.4

När man använder bioenergi måste man se till att effektiviteten blir så hög som möjligt. Det är meningslöst att t.ex. framställa biogas med majs som odlats på ett energiintensivt sätt när den värme som alstras genom elproduktion inte kan säljas. Cirka två tredjedelar av energivinsten går då förlorad.

4.2.5

I dag är odling av energigrödor ofta mycket energikrävande och de växter eller den olja som framställs måste bearbetas i industriella processer som också innebär energiförbrukning. Detta leder till att många biobränslen har ringa eller till och med negativa energi- och klimateffekter, vilket kan vara katastrofalt.

4.2.6

Gemensamma forskningscentret (GFC) vid kommissionen uttrycker därför i sin studie Biofuels in the European Context tvivel om att kommissionens mål att minska utsläppen av växthusgaser genom att se till att 10 % av bränslet utgörs av biobränsle över huvud taget går att uppnå. Andra studier (19) har gett liknande resultat.

4.2.7

GFC:s studie tar upp en viktig fråga som enligt kommitténs åsikt bör fungera som en politisk princip. Den biomassa som framställs bör användas där den gör störst nytta. Nyckelordet är effektivitet (20). Varför ska energiintensiva grödors molekylstruktur förändras industriellt när de kan producera energi direkt? GFC hävdar att stationära värme- och elverk i EU förbrukar lika mycket olja som dieselfordon. Om man använde energigrödor i stället skulle man kunna ersätta cirka 0,95 megajoule (MJ) fossil olja med 1 MJ biomassa. Men 1 MJ biomassa ersätter bara cirka 0,35–0,45 MJ råolja när den används inom transportsektorn.

4.2.8

Transportsektorns utsläpp av växthusgaser kan emellertid minskas genom en satsning på eldrivna fordon som använder energi framställd vid bränning av biomassa.

4.3

I sitt yttrande om ”Energimix inom transportsektorn” (21) konstaterar kommittén att förbränningsmotorer kommer att ersättas med elektriska motorer inom transportsektorn. Det är meningslöst att hantera energi från växter på ett så ineffektivt sätt som man gör när det gäller biobränslen.

4.4

I en jämförande studie från Empa (22) har följande beräkning gjorts: För att en Volkswagen Golf ska kunna köra 1 000 mil behövs rapsodlingar på 2 062 m2 för biodiesel. Solceller skulle dock kunna ge den energi som krävs för 1 000 mils körning på en yta av 37 m2, det vill säga cirka en sextiondedel av rapsodlingens yta.

4.5

Man måste också ifrågasätta om det är meningsfullt att ”förädla” vegetabiliska oljor för användning i förbränningsmotorer. Varför anpassar man inte motorerna till växternas molekylstrukturer? För traktorer och lastbilar har man redan utvecklat motorer som kan drivas med ren vegetabilisk olja och uppfyller alla de gränsvärden för avgaser som EU har infört och planerar att införa. Sådana innovationer bör få mer stöd.

4.6

Den olja som behövs till sådana motorer kan framställas av växter som odlas tillsammans med andra grödor, bearbetas i regionen och används lokalt. Detta innebär att jordbrukare genom miljövänliga, klimatvänliga och energisnåla metoder inte bara kan framställa den energi för drivkraft som de själva behöver, utan även skapa nya regionala energicykler. Energiintensiva industriella bearbetningsprocesser blir då överflödiga!

4.7

Kommittén anser därför att Europa inte behöver rena biobränslen, utan en mer genomtänkt europeisk biomassastrategi som påverkar klimatet mer positivt och leder till fler arbetstillfällen än den nuvarande strategin för biobränslen, vilken i hög grad bygger på import av energigrödor.

5.   Arbetstillfällen som skapas genom ett jordbruk och en jordbrukspolitik med positiv klimatpåverkan

5.1

Klimatförändringarna utgör visserligen ett hot mot jordbruket i delar av Europa, men de kan även medföra nya möjligheter för jordbruket och arbetstagarna om man inom denna sektor inser att man spelar en viktig roll för klimatpolitikens nya inriktning och lyfter fram denna roll.

5.2

Jordbruket är fortfarande en viktig källa till sysselsättning i Europa. Kommissionen har i ett meddelande utförligt resonerat runt sysselsättningstrenderna i landsbygdsområden (23). Man framhåller här att jordbruket trots sin totalt sett ganska ringa andel av de yrkesverksamma på landsbygden är en viktig sektor. Sysselsättningen inom jordbruket förväntas minska (räknat i heltidsekvivalenter) först från och med 2014, från 10 miljoner till 4–6 miljoner arbetstagare.

5.3

Samtidigt förutspår man brist på kvalificerad arbetskraft i många europeiska länder, särskilt när det gäller företagsledning och avancerad teknik. Bristen på kvalificerad arbetskraft förstärks genom att befintliga jobb är oattraktiva. Denna utveckling har redan behandlats ingående av kommittén, som tydligt har gjort klart att man måste föra en diskussion om kvaliteten i arbetet (24).

Bioenergins potential för att skapa arbetstillfällen

5.4

Den miljövänligt producerade biomassans energipotential undersöktes 2006 i en studie från Europeiska miljöbyrån. Om biomassa från avfall (t.ex. hushållsavfall) och skogsbruk tas med i beräkningen kan man 2030 tillgodose 15–16 % av det förväntade primärenergibehovet i EU med 25 medlemsstater. Därigenom skulle mellan 500 000 och 600 000 jobb kunna bibehållas eller skapas på landsbygden.

5.5

Huruvida och i vilken utsträckning nya jobb kan skapas genom bioenergiproduktion avgörs av den strategi man väljer. Det tyska federala jordbruksministeriets forskningsråd förväntar sig att de mest positiva effekterna i fråga om arbetstillfällen och klimatskydd kommer att visa sig när man fokuserar på ”framställning av bioenergi genom värmekraftgenerering, t.ex. i uppvärmningssystem som drivs med flis eller biogas från naturgödsel och restmaterial”. Om främjande av bioenergi leder till att man upphör med animalieproduktion eller, vilket man för närvarande kan se, förlitar sig på import av biobränslen, påverkas sysselsättningen på landsbygden negativt.

5.6

Exempel på lyckad omställning till slutna bioenenergisystem visar att framställning av vissa former av bioenergi kan löna sig också för jordbruket och den regionala arbetsmarknaden i både ekonomiskt, ekologiskt och socialt hänseende. (Kommunerna Mureck och Güssing (båda i Österrike) eller Jühnde (Tyskland), där försörjningsgraden för förnybar energi uppgår till 170 %). Detta imponerande miljöresultat åtföljs av positiva effekter för den lokala arbetsmarknaden (lokalt hantverk), och då är inte ens de jordbrukare som levererar råvaror medräknade (25).

5.7

Eftersom man kan vänta sig att skillnaderna i inkomster och välfärd mellan stadsområden och landsbygd ökar, är det viktigt att landsbygden uppmärksammas i sysselsättningspolitiskt hänseende. Hållbar produktion av energigrödor och deras omvandling till energi kan leda till att arbetstillfällen bibehålls och uppstår om mervärdet stannar i regionen.

Att säkra en högkvalitativ sysselsättning inom jordbruket

5.8

Klimatskyddsmålet kan endast uppnås med hjälp av kvalificerad arbetskraft. För detta ändamål måste företagen erbjuda sina anställda tillräcklig fortbildning.

Att fastställa och säkerställa sociala standarder

5.9

Den allmänna uppfattningen är att efterfrågan på importerad biomassa från utvecklingsländer och tillväxtekonomier kommer att öka ännu mer. I detta sammanhang får man inte använda eventuella kostnadsfördelar om de påverkar de miljömässiga och sociala livsvillkoren i producentländerna negativt. Därför måste ILO:s grundläggande arbetsnormer och arbetsmiljöstandarder respekteras i produktionen av bioenergi (26).

Arbetstagarnas och fackföreningarnas deltagande

5.10

De strukturella förändringarna inom jordbruket kommer i hög grad att påverka jobbens kvalitet och inkomsterna. Därför måste arbetstagarna och fackföreningarna involveras i dessa förändringsprocesser. Eftersom medbestämmandemodellerna i Europa varierar stort, måste man ägna större uppmärksamhet åt frågor som rör jordbruksanställdas medverkan i europeiska och nationella strukturer. Det är särskilt viktigt att detta sker på så sätt att kommunikationen och diskussionerna leder till att jobb får vara kvar och att nya jobb skapas.

5.11

Den europeiska kommitté för social dialog inom jordbruket som inrättades 1999 är en representativ sammanslutning av arbetsmarknadsparter för frågor om sysselsättning och framtida utveckling av jordbrukets nya uppgifter, och den fungerar som ett kvalificerat rådgivande organ med sakkunniga. Kommittén rekommenderar kommissionen att stärka detta organs roll, också i förhållande till klimatpolitiken. I egenskap av sakkunniga i klimatrelaterade jordbruksfrågor bör arbetsmarknadsparterna få mer att säga till om i kommittéerna för landsbygdsutveckling.

Bryssel den 9 juli 2008.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Dimitris DIMITRIADIS


(1)  Jfr skogsbränderna i Grekland 2007 som förintade t.ex. olivodlingar.

(2)  KOM(2007) 414 av den 18.7.2007, EESK:s yttrande CESE 988/2008 av den 29 maj 2008.

(3)  KOM(2007) 722 slutlig

(4)  CO2e = kolekvivalenter.

(5)  Cool Farming: Climate impacts of agriculture and mitigation potential, Greenpeace-studie, december 2007.

(6)  Källa: Europeiska miljöbyrån, rapport 5/2007.

(7)  IPCC WG III kapitel 8 (2007), jordbruk.

(8)  Till detta kommer foderproblematiken.

(9)  Mark utgör den största kolsänkan efter haven. Några siffror (vi är medvetna om att avvikelser i detta sammanhang kan förekomma): Åkermark innehåller cirka 60 ton kol per hektar, ängsmark eller skogsmark dubbelt så mycket (när det gäller skogen måste dessutom det kol som finns lagrat i träden beaktas), och i ett hektar mossmark finns upp till 1600 ton kol lagrat.

(10)  Nyckelord: sojaproduktion som foder för europeisk boskap, framställning av palmolja eller jatrophaolja för energiändamål (”biobränsle”).

(11)  Olje-, kol- och gasfyndigheter, biomassan ovan jord, kol lagrat i marken samt i haven.

(12)  Se t.ex. tvärvillkoren.

(13)  ”N2O release from agro-biofuel production negates global warming reduction by replacing fossil fuels”, i: Atmos. Chem. Phys. Discuss., 7, 11191–11205, 2007.

(14)  Cirka 3,3 miljarder ton CO2e per år.

(15)  Nötkreatursbeståndens omfattning i hela världen: 1 297 miljoner djur (1990), 1 339 miljoner djur (2004), i EU med 25 medlemsstater: 111,2 miljoner djur (1990), 86,4 miljoner djur (2004) och i Kina: 79,5 miljoner djur (1990), 106,5 miljoner djur (2004).

(16)  Se bl.a. avsnittet om klimatskydd och ekologiskt jordbruk ”Klimaschutz und Öko-Landbau” i Ökologie & Landbau, 1/2008.

(17)  Förbundsregeringens svar på en fråga från den parlamentariska gruppen BÜNDNIS 90/Die Grünen om jordbruk och klimatskydd, dokumenterat i Drucksache 16/5346, punkt 13.

(18)  EUT C 44, 16.2.2008, s. 34 och yttrandet TEN/338 om förslaget till direktiv om förnybar energi, KOM(2008) 019, som är under utarbetande.

(19)  T.ex. från det tyska federala jordbruksministeriets forskningsråd.

(20)  EUT C 162, 25.6.2008, s. 72.

(21)  EUT C 162, 25.6.2008, s. 52.

(22)  Empa är ett forskningsinstitut för materialvetenskap och teknik. Det är en del av den tekniska högskolan Eidgenössischen Technischen Hochschule (ETH) i Zürich.

(23)  KOM(2006) 857 ”Sysselsättning i landsbygdsområden: att överbrygga sysselsättningsklyftan”.

(24)  EUT C 120, 16.5.2008, s. 25.

(25)  Se vidare på www.seeg.at

(26)  http://www.ilo.org/global/What_we_do/InternationalLabourStandards/lang--en/index.htm


Top