Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52007IE1003

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förbindelserna mellan EU och Centralamerika

OJ C 256, 27.10.2007, p. 138–143 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 256/138


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förbindelserna mellan EU och Centralamerika”

(2007/C 256/24)

Vid plenarsessionen den 17 januari 2007 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett initiativyttrande om ”Förbindelserna mellan EU och Centralamerika”.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 14 juni 2007. Föredragande var Mário Soares.

Vid sin 437:e plenarsession den 11-12 juli 2007 (sammanträdet den 12 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 63 röster för, inga röster emot och 2 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK är sedan flera år tillbaka övertygad om att förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika utgör en del av en strategi som omfattar mer än handelsförbindelser, och förverkligar EU:s ambition att vara en viktig samtalspartner när det gäller att upprätta en samhällsmodell som vilar på grundvalar som rättsstaten, demokratin och respekten för mänskliga rättigheter, fred och solidaritet mellan folken (1).

1.2

Dessutom har förbindelserna med Latinamerika och Västindien ur historisk synvinkel en betydelse som går utöver enbart ekonomiskt eller geostrategiskt partnerskap. Folken i Latinamerika upprätthåller sedan länge kulturella, politiska, sociala, språkliga och känslomässiga band till Europa – och även en gemensam syn på omvärlden. Denna aspekt varken kan eller bör glömmas bort. Tvärtom bör den utvecklas vidare inom ramen för den förhandlingsprocess som skall inledas.

1.3

Genom att inleda förhandlingar mellan Europeiska unionen och Centralamerika, med målet att upprätta ett associeringsavtal mellan de två regionerna, vill EESK uppmana till en kraftansträngning för att snabbt försöka uppnå ett avtal som är fördelaktigt för båda parter, och som också kan tjäna som exempel i samband med pågående eller framtida förhandlingar med hela Latinamerika och Västindien genom att visa på de ömsesidiga fördelar som ett strategiskt partnerskap kan innebära. Det handlar om fördelar som avser mycket annat än handel och grundas på ekonomisk, social och hållbar utveckling i regionen, med respekt för rättsstatsprincipen och alla människors värdighet.

1.4

EESK hoppas att förhandlingarna kommer att bidra till att regeringarna i Centralamerika intensifierar dialogen med det organiserade civila samhället i respektive länder. Det skall vara en demokratisk och öppen dialog som grundar sig på ömsesidiga, konkreta förslag. EESK uppmanar dessutom den rådgivande kommittén för det centralamerikanska integrationssystemet (SICA) att fortsätta sina ansträngningar för att ta fram samförståndslösningar som avspeglar hela det centralamerikanska civila samhällets ståndpunkt med avseende på förhandlingarna och gör det möjligt att genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att övervaka hela processen.

1.5

EESK rekommenderar att följande aspekter beaktas under förhandlingarna:

1.5.1.

Behovet av att stärka det civila samhället i Centralamerika, särskilt genom en institutionell förstärkning av den rådgivande kommittén för SICA i dess roll som rådgivande organ för det centralamerikanska integrationssystemet. Europeiska unionen måste verka för ett ökat erkännande från sina förhandlingspartner av den avgörande roll som den rådgivande kommittén för SICA har spelat och måste fortsätta att spela för en framgångsrik regional integration. Samtidigt bör EU studera vilket finansiellt stöd som kan sättas in till denna organisation i enlighet med den målsättning som kommissionen utformat i dokumentet om regionalt samarbete.

1.5.2.

Införandet av sociala klausuler är nödvändigt för att associeringsavtalet skall bli till fördel för hela samhället och en avgörande faktor för att stärka demokratin, för att bekämpa fattigdom, socialt utanförskap och arbetslöshet, samt för att utveckla en modell som inte ökar eller förstärker orättvisorna. Avtalet skall också bidra till att öka den sociala sammanhållningen liksom respekten för mångfalden i miljön, (i detta avseende bör avtalet också omfatta de tusentals småbrukare som vill bedriva ett jordbruk som är mer miljövänligt). Vid förhandlingarna och senare under tillämpningen av associeringsavtalet bör särskild uppmärksamhet fästas vid efterlevnad och fullständig tillämpning från regeringarnas sida av ILO:s internationella arbetsnormer.

1.5.3.

Det allmänna preferenssystemet, Europeiska unionens unilaterala instrument för stöd till utvecklingsländer, är ett stöd som redan finns, men avtalets handelskapitel bör ge fördelaktigare villkor för länderna i Centralamerika än preferenssystemet, vilket i sig redan är ganska förmånligt, något som är viktigt att framhålla.

1.5.4.

Det organiserade civila samhället måste få regelbunden och relevant information för att kunna följa förhandlingarna på institutionell nivå. Dessutom bör det ske samråd före förhandlingsrundorna för att det organiserade civila samhällets synpunkter skall kunna beaktas. Man bör också organisera forum för en bredare publik så att hela samhället kan följa förhandlingarna på nära håll. För att underlätta det civila samhällets medverkan är det nödvändigt att inrätta en uppföljningskommitté med den formella uppgiften att bevaka förhandlingarna fortlöpande. Den skall fungera som en bro mellan förhandlingsprocessen och det civila samhället generellt.

1.5.5.

För att associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika i alla sina delar verkligen skall ge utrymme för det civila samhällets deltagande rekommenderar EESK att den gemensamma rådgivande kommittén, som skall bestå av EESK och den rådgivande kommittén för SICA, i enlighet med artikel 52.4 i den politiska överenskommelsen mellan de två regionerna, inleder sin verksamhet omedelbart efter avtalets undertecknande med uppdraget att följa upp avtalet.

2.   Inledning

2.1

Rent allmänt har förbindelserna mellan Europeiska unionen och Centralamerika hittills inte varit särskilt intensiva, trots att Europeiska unionen gjorde en betydelsefull insats genom att delta i freds- och demokratiseringsprocessen i regionen och 1984 inledde en dialog på ministernivå som fortfarande tjänar som en referenspunkt för regionen, nämligen San José-dialogen.

2.2

År 2003 undertecknade EU och Centralamerika en överenskommelse om att fördjupa den politiska dialogen och samarbetet. Under det fjärde toppmötet för stats- och regeringschefer från Europeiska unionen, Centralamerika och Västindien i maj 2006 uttalade man sedan en vilja att gå vidare och sluta ett associeringsavtal så snart som möjligt (2).

2.3

I Wien-deklarationen som antogs i april 2006 under det fjärde mötet mellan civila samhällsorganisationer i EU respektive Centralamerika och Västindien fastställdes att associeringsavtalet mellan EU och dessa länder inte skulle begränsas till handel och ekonomi, utan också ta hänsyn till politiska, kulturella och sociala faktorer i syfte att uppnå en ökad social sammanhållning.

2.4

Även i samarbetsprotokollet mellan EESK och den rådgivande kommittén för det centralamerikanska integrationssystemet anges att riktlinjerna för de två institutionernas insatser är att verka för att det framtida associeringsavtalet även innehåller en social dimension och att påverka förslaget så att en gemensam rådgivande kommitté som företräder det organiserade civila samhället inrättas inom den institutionella ramen för det framtida associeringsavtalet. Avgörande för om man skall lyckas sluta ett associeringsavtal är att de civila samhällsorganisationerna i båda regionerna verkligen kan bevaka förhandlingarna och hålla medborgarna informerade om förhandlingsläge, problem och framsteg.

3.   En ny fas i förbindelserna mellan EU och Centralamerika

3.1

Såväl den politiska dialogen som samarbetet och handelsförbindelserna mellan Europeiska unionen och Centralamerika sker för närvarande inom ramen för det allmänna preferenssystemet som EU lanserade på sjuttiotalet. Systemet är nu utökat med ett speciellt system för att uppmuntra till utveckling och god samhällsstyrning (GSP Plus), vilket även inkluderar bekämpning av narkotikahandel.

3.2

EU är Centralamerikas näst största handelspartner med 12 % av den totala handeln efter USA (46 %). Med avseende på samarbete och utvecklingsbistånd är EU Centralamerikas främsta bidragsgivare och bidrog med anslag på 563,2 miljoner euro under perioden 2002-2006. Därtill kommer 74,5 miljoner euro i enlighet med det memorandum som kommissionen och det centralamerikanska integrationssystemets generalsekretariat har undertecknat. Ytterligare 279 miljoner euro har beviljats av EU som hjälpinsats efter de katastrofer som drabbat regionen, särskilt efter orkanen Mitch och den jordbävning som senare drabbade El Salvador. EU har lovat att under perioden 2007-2013 öka utvecklingsbiståndet till 840 miljoner euro. Mängden europeiska direktinvesteringar i Centralamerika ökar också.

3.3

I alla händelser omfattar förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika mycket mer än bara handel och samarbete, eftersom de grundas på en bredare strategisk vision som inbegriper områden som i dag är mycket angelägna, nämligen säkerhet, terrorismbekämpning, miljöskydd och en modell för hållbar utveckling, problemet med migrationen och behovet att kontrollera den till förmån både för länder som tar emot och för länder som exporterar arbetskraft, liksom införande av en ny ekonomisk världsordning som grundar sig på goda styresformer som respekterar såväl mänskliga som ekonomiska och sociala rättigheter.

3.4

Det beslut som fattades i Wien i maj 2006 om att inleda förhandlingar med Centralamerika för att åstadkomma ett associeringsavtal med Centralamerika är i sig en utmaning och möjlighet som vi inte får missa.

3.5

Med tanke på att EU:s strategi för associeringsavtal grundar sig på en dialog mellan regionerna är det viktigt att analysera det aktuella läget med avseende på integrationen i Centralamerika.

3.5.1

Arbetet med integration i Centralamerika är ett projekt som funnits länge och kan härledas till de centralamerikanska staternas oberoende. Tegucigalpa-protokollet från 1991 och det allmänna avtalet om ekonomisk integration i Centralamerika från 1993 har blåst nytt liv i projektet.

3.5.2

Trots att det finns ett brett samförstånd när det gäller regional integration har mycket få framsteg av betydelse gjorts, antingen på grund av att det varit svårt att konkret genomföra beslut som fattats på politisk nivå eller på grund av betydande ekonomiska brister, eller också på grund av bristen på regional solidaritet. Man kan dock säga att från och med 2002 tycks integrationen ha tagit fastare form (3).

3.5.3

Det är dock flera faktorer som förhindrar mer påtagliga framsteg i integrationsprocessen, nämligen de regionala institutionernas svaghet, vilket hindrar beslutsfattande på överstatlig nivå, skillnaderna i de olika ländernas ekonomiska utveckling i regionen samt den nästan totala bristen på deltagande från de sociala sektorernas sida i beslutsprocessen och när det gäller att öka medvetenheten om fördelarna med regional integration.

3.5.4

Trots svårigheterna finns det dock skäl till en viss optimism när det gäller den regionala integrationen, i synnerhet med tanke på de traditioner och den kultur som förenar de olika länderna, förekomsten av relativt stabila och adekvata rättsliga och institutionella strukturer samt det kännbara behovet av att reformera vissa institutioner, som till exempel Parlacen (4), så att man kan uppnå större effektivitet i genomförandet av regionala politiska strategier. En större medvetenhet och delaktighet från det civila samhällets sida är också en anledning till optimism och tillförsikt.

3.5.5

Vid de senaste sammanträdena för den gemensamma kommittén EU-Centralamerika i april 2007 åtog sig de centralamerikanska regeringarna att presentera en lagstiftningsram med förslag på inrättande av en centralamerikansk tullunion och en tidsplan för genomförande innan associeringsförhandlingarna slutförts. Detta innebär ett viktigt och avgörande steg i riktning mot en centralamerikansk integration och en möjlighet till ett avtal mellan de två regionerna.

3.6

Den förhandlingsprocess som nu pågår är en unik möjlighet att vinna ömsesidiga fördelar på en rad områden, vilket kan och bör tas till vara på bästa sätt. I det följande ges exempel på olika aspekter av detta:

3.6.1

Att utveckla och stärka tullunionen och eliminera ekonomiska hinder och tullhinder mellan länderna i regionen är en strategi som Europeiska unionen stöder. Detta kan i hög grad hjälpa länderna i Centralamerika att utveckla sina ekonomier genom bättre konkurrenskraft i förhållande till aktuella och framtida ekonomiska partner. Detta kommer också att underlätta eventuella europeiska investeringar i regionen och även göra det lättare att upprätta utvecklingssamarbete.

3.6.2

En ökad och mer harmonisk social sammanhållning kan bidra till att stärka de unga demokratierna i Centralamerika, minska risken för konflikter och stärka rättsstaten samtidigt som handeln mellan EU och denna region kan bedrivas på grundval av tydliga, gemensamma regler som respekteras. I flera olika undersökningar som genomförts av FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Västindien, ECLAC, har man visat att politisk, ekonomisk och social utveckling till stor del beror på vilken nivå av social sammanhållning som man lyckas uppnå. Därför är det nödvändigt att involvera det organiserade civila samhället under hela förhandlingsprocessen.

3.6.3

Av gemensamt intresse för båda regionerna är att finna lösningar för att förebygga naturkatastrofer, och på så sätt göra länderna i Centralamerika mindre olycksdrabbade. Denna region är mycket ofta utsatt för dessa naturfenomen som orsakar förluster av människoliv och försämrar levnads- och arbetsvillkoren för tusentals människor. Förhandlingarna bör ta hänsyn till detta och genomföra förebyggande åtgärder och insatser för att hantera dessa naturfenomen. Samtidigt skulle dessa åtgärder också underlätta bistånd i nödsituationer och sänka kostnaderna för kollektiva internationella hjälpinsatser.

3.6.4

Utan någon ambition att behandla frågan uttömmande vill vi slutligen ta upp en angelägen fråga av gemensamt intresse för EU och Centralamerika, nämligen åtgärder för att skydda miljön och mångfalden genom konkreta strategier, program och insatser. I och med att förhandlingarna uppmuntrar till en rationell användning av naturresurser, till att man avstår från metoder eller produkter som är skadliga för naturen, till att lantbruksarbetarnas arbetsrättigheter och fackliga rättigheter respekteras samt till erkännande av att det finns naturområden som behöver skyddas, innebär associeringsavtalet förutom en framgång för de två regionerna också en modell för ett nytt slags associering som kan tjäna som ett exempel i samband med andra förhandlingar.

4.   Den politiska, ekonomiska och sociala situationen i Centralamerika

4.1

Länderna i Centralamerika hör till de fattigaste i Latinamerika, med svåra problem när det gäller den ekonomiska utvecklingen och en bräcklig social struktur som äventyrar den sociala sammanhållningen i varje enskilt land och i regionen som helhet. Utbredd fattigdom och mycket ojämnt fördelat välstånd medverkar till denna bräcklighet.

4.2

Det handlar om en region som för närvarande genomgår demokratiseringsprocesser, där diktaturer och långvariga väpnade konflikter har lämnat djupa spår (med undantag för Costa Rica). Vi vill dock helt kort redovisa vilka de viktigaste hindren för regionens utveckling är:

a)

En fortsatt bräcklig demokratisk situation, som t.ex. yttrar sig i otillräckligt skydd av grundläggande mänskliga rättigheter, strafflöshet och korruption samt brist på insyn i det ekonomiska och politiska beslutsfattandet och i den offentliga förvaltningen.

b)

Svag ekonomi, främst på grund av bristen på konkurrens mellan de olika länderna och på grund av deras sårbarhet för förändringar på de internationella marknaderna.

c)

Svag social sammanhållning som i huvudsak beror på den utbredda fattigdomen och det ojämnt fördelade välståndet, vilket leder till att den ekonomiska tillväxten inte kommer de minst gynnade till del: Alternativa överlevnadsstrategier blir då emigration och i övrigt ett samhälle präglat av våld.

d)

Miljöns sårbarhet i många olika fall, på grund av dels de naturfenomen som regionen drabbas av (jordbävningar, översvämningar, långvarig torka), dels den omdömeslösa exploateringen av naturresurserna: Enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) är de faktorer som ökar miljöns sårbarhet i Centralamerika bland annat den ogenomtänkta och bristfälligt planerade urbaniseringsprocessen, överexploateringen av vattenresurserna, den överdrivna användningen av bekämpningsmedel i jordbruket samt avskogningen.

4.3

Ur ekonomisk synvinkel har den centralamerikanska regionen haft en viss tillväxt, som dock visar sig vara otillräcklig för att möta de sociala utmaningar som regionen står inför. Under de senaste åren har den årliga tillväxttakten i regionen legat mellan 3,2 % och 3,5 %. De centralamerikanska ekonomiernas svaga konkurrenskraft, med undantag för Costa Rica och El Salvador, placerar länderna i denna region långt ner på den ranking av konkurrenskraften som ”World Economic Forum” sammanställt för 2006: plats 53 (Costa Rica), 61 (El Salvador), 75 (Guatemala), 93 (Honduras) och 95 (Nicaragua) i en lista med 125 länder.

4.4

På det sociala planet är det viktigt att nämna att samhällena i Centralamerika är mycket komplexa och olikartade, med grupper av ursprungsfolk och en stor befolkningsgrupp av afrikanskt ursprung, som i allmänhet försummats eller till och med marginaliserats.

4.5

När det gäller ursprungsfolkens samhällen är det vanligt att man associerar dem till fattiga landsbygdsområden och glömmer inflyttningen till städerna på grund av den allt sämre ekonomiska situationen på landsbygden, vilket har lett till att fattiga stadsområden brett ut sig.

4.6

Befolkningen av afrikanskt ursprung, som är spridd i alla länderna (utom El Salvador), har inte fått den politiska och sociala uppmärksamhet som den förtjänar och utsätts därför för etnisk, arbetsmarknadsrelaterad och social diskriminering.

4.7

Den brist på jämlikhet mellan kvinnor och män som alla socioekonomiska indikatorer påvisar är en företeelse som på grund av sin omfattning inte kan ignoreras. På grund av arbetslöshet, otrygga arbetsvillkor, arbetets kvalitet, låga lönenivåer eller ofullständig skolgång, vilket främst drabbar flickor, har det uppstått en situation som är oerhört nedbrytande för kvinnorna i det centralamerikanska samhället. Detta får ännu mer dramatiska proportioner på grund av att en hög procentuell andel av dessa kvinnor av olika skäl är familjeöverhuvud.

4.8

Bristen på aktuella och jämförbara data om situationen för flickor och kvinnor kan tolkas som ointresse för denna fråga, trots att regeringarna i regionen har undertecknat och ratificerat internationella konventioner på detta område, t.ex. ILO:s konventioner eller FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Våld mot kvinnor (i olika former, från våld i hemmet till våld på arbetsplatsen) är fortfarande ett stort problem, trots de ansträngningar som görs av kvinnorörelsen.

4.9

Ett antal särdrag som utmärker regionen måste tas i beaktande för att förstå bristen på social sammanhållning i Centralamerika, nämligen att praktiskt taget hälften av befolkningen eller mer (utom i Costa Rica) lever i fattigdom, att odeklarerat arbete utgör ca 40 % av sysselsättningen, att budgetanslagen till sociala sektorer som hälsa, utbildning och arbetslöshet är alldeles otillräckliga.

4.10

Det är också viktigt att framhålla att det generellt saknas en politik präglad av respekt för mänskliga rättigheter. I synnerhet saknas respekt för arbetsrätt och fackliga rättigheter, trots att de olika länderna i Centralamerika har ratificerat en stor del av ILO-konventionerna, vilket naturligtvis innebär att regeringarnas ansvar att följa dem blir ännu större. Att utöva sina samhälleliga och fackliga rättigheter innebär många gånger enorma personliga uppoffringar, och kan till och med innebära risk för livet.

5.   Kriterier som bör tillgodoses inom associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Centralamerika

5.1

När man skall försöka få till stånd ett framtida associeringsavtal är det viktigt att klargöra några kriterier som bör tillgodoses, och som i EESK:s mening är grundläggande komponenter för att nå framgång inte bara med nämnda avtal utan delvis också med en mer övergripande strategi för hela Latinamerika.

5.2

Skillnader: En av de första frågorna som bör beaktas är de enorma skillnader som finns mellan de två regionerna på en mängd områden – geografisk utbredning, befolkning, BNP, handelsförbindelser och socioekonomisk utveckling.

5.2.1

I och med att det finns så stora skillnader mellan de två regionerna blir det nödvändigt att införa kompenserande åtgärder för att associeringsavtalet skall bli framgångsrikt. Syftet med dessa åtgärder är att sätta upp målsättningar för handels- och samarbetspolitiken som är konsekventa och inte divergerar.

5.3

Främjande av den sociala sammanhållningen: Social sammanhållning bör vara ett de centrala kriterierna i det framtida avtalet inte bara för att detta utgör ett strategiskt element i Europeiska unionens förbindelser med tredjeländer, utan därför att det är nyckeln till utveckling i den centralamerikanska regionen, som brottas med enorma problem med fattigdom och socialt utanförskap.

5.3.1

Därför måste nödvändiga åtgärder vidtas för att utveckla politiken på olika områden, t.ex. sociala politikområden som utbildning, folkhälsa och social trygghet eller när det gäller beskattning, så att samhället i sin helhet kan dra nytta av den ekonomiska utvecklingen och de möjligheter som kommer att skapas genom associeringsavtalet.

5.4

Att stärka demokratin och institutionerna: För Centralamerika, som har en så komplex samhällsstruktur med en historia av fattigdom, långa perioder av diktatur och inbördeskrig, är det viktigt att avtalet blir en möjlighet att stärka demokratin, särskilt deltagardemokratin, och de institutioner som är delaktiga.

5.4.1

Organisationer av skilda slag, t.ex. sådana som försvarar mänskliga rättigheter, ursprungsfolkens rättigheter, rättigheterna för befolkningen av afrikanskt ursprung, kvinnors rättigheter, arbetstagarnas rättigheter liksom miljöskyddsorganisationer kräver att få medverka i den politiska, ekonomiska och sociala beslutsprocessen i större utsträckning, trots de svårigheter de måste övervinna för att få delta med likvärdiga rättigheter. Det är viktigt att avtalet blir en pådrivande kraft för att rätten till denna medverkan skall erkännas.

5.4.2

När det gäller den rådgivande kommittén för det centralamerikanska integrationssystemet SICA som inrättats genom artikel 12 i Tegucigalpa-protokollet måste dess roll som företrädare för det organiserade civila samhället erkännas, och kommittén måste tilldelas de medel och budgetanslag som är nödvändiga för genomförandet av dess uppdrag.

5.4.3

EESK erkände den rådgivande kommittén för det centralamerikanska integrationssystemet SICA som sin institutionella samarbetspartner genom det avtal som slöts i april 2006, och som innebär ett åtagande att försvara demokratiska, mänskliga, ekonomiska och sociala rättigheter samt en ambition att delta i samtalen om en utveckling av närmare ekonomiska förbindelser och samarbete mellan Europeiska unionen och det centralamerikanska integrationssystemet.

5.5

Att stärka den regionala integrationen: Den regionala integrationen skall inte bara ses som ett europeiskt krav i syfte att sluta ett handelsavtal, utan också som en möjlighet för länderna i Centralamerika att bemästra sina ekonomiska svagheter och dra nytta av de gemensamma fördelar som avtalet kan medföra.

5.5.1

Man får dock inte ha en alltför radikal inställning i denna fråga. Regional integration är en process som tar tid och kräver stöd och fortlöpande insatser. Därför bör avtalet innehålla ett antal mekanismer (t.ex. fonder för tullkompensation och för ekonomisk och social sammanhållning) som stimulerar, stöder och underlättar integrationsprocessen i den centralamerikanska regionen.

5.6

Att införa en social dimension i associeringsavtalet: Associeringsavtalet innehåller tre pelare som har en stark inbördes koppling – med inriktning på politik, handel och samarbete – vilket innebär att samtliga är viktiga och att man vid förhandlingarna inte kan överbetona det område som verkar mest invecklat och problematiskt.

5.6.1

På det politiska planet bör det i associeringsavtalet fastställas konkreta åtgärder för att stödja goda styresformer, och det måste innehålla en social dimension som syftar till att öka den sociala sammanhållningen. Det bör också innehålla tilläggsbestämmelser som beaktar kvinnornas roll, försvar av mänskliga rättigheter, arbetstagarnas rättigheter, miljöskydd samt rättigheterna för ursprungsfolken och grupper av afrikansk härkomst.

5.6.2

Avtalet bör dessutom behandla emigrationen från Centralamerika, vilken kan få helt olikartade konsekvenser för utvecklingen i länderna i regionen (överföring av pengar kontra kompetensflykt och förlust av aktiv arbetskraft). I samband med detta bör man uppmärksamma de immigranter som är bosatta och arbetar i Europeiska unionen och att de skall åtnjuta vederbörlig respekt för sin värdighet och sina rättigheter.

5.6.3

I samarbetsplanen bör avtalet föreskriva fortsatt och till och med ökat gemenskapsstöd till regionen för att länderna skall kunna komma till rätta med sina politiska, ekonomiska, sociala och miljörelaterade svagheter. Avtalet kan – och bör enligt EESK – omfatta stöd till institutioner med specialinriktning på olika områden som ILO, Unesco eller WHO så att dessa kan analysera utvecklingen när det gäller de känsligaste frågorna.

5.6.4

För att uppfylla förväntningarna från länderna i den centralamerikanska regionen, som redan har erfarenhet av andra internationella avtal (särskilt Cafta med USA) måste Europa visa att detta avtal har mer övergripande målsättningar som utgår ifrån en världsomfattande social vision, i enlighet med EU:s egna grundprinciper, vilket inbegriper en ekonomisk modell som kan leda till en hållbar utveckling av regionen.

6.   EESK:s rekommendationer

Mot bakgrund av det som framförts ovan vill EESK avge följande rekommendationer:

6.1

Associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika skall utgöra en politisk prioritering för unionen eftersom det kan leda fram till mellanregionala överenskommelser mellan EU och andra parter i Latinamerika.

6.2

Avtalet skall lägga lika stor vikt vid alla områden som ingår: politik, handel och samarbete.

6.3

Man skall ta hänsyn till att EU:s förhandlingspartner bland annat omfattar Latinamerikas fattigaste länder och att de enorma skillnaderna mellan de två regionerna kräver förstärkta samarbetsprogram för att undvika att negativa konsekvenser kan komma att uppstå. De handelsförbindelser som inleds bör överensstämma med denna bedömning.

6.4

Avtalet skall omfatta åtgärder som stärker företagens konkurrenskraft och garanterar rättslig säkerhet när det gäller investeringar, samtidigt som det skall finnas kompensationsinstrument för att övervinna de naturliga svårigheter som genomförandet av en gemensam centralamerikansk marknad medför på grund av skillnaderna i ekonomierna i denna region.

6.5

Avtalet skall på ett kraftfullt sätt bidra till att stärka sammanhållningen i regionen så att fördelarna blir uppenbara för alla och inte enbart gagnar vissa sektorer som redan är gynnade.

6.6

Avtalet skall innehålla en social och arbetsmarknadsinriktad dimension, särskilt med tanke på respekten för ILO:s normer. Associeringsavtalet bör främja de undertecknande parternas efterlevnad av de principer och värderingar som finns i ILO:s stadga och dess viktigaste sociala instrument, exempelvis deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet (1998), trepartsförklaringen om multinationella företag och socialpolitik (1977, ändrad 2000) och resolutionen från Internationella arbetskonferensen om fackliga rättigheter och medborgerliga friheter (1970).

6.7

Avtalet skall innehålla en tydlig social dimension, där inte bara arbetsrättsliga frågor betonas utan också miljöskyddet och strävan efter framsteg i hela regionen och för alla dess folk.

6.8

Avtalet skall ta hänsyn till de mest utsatta grupperna i befolkningen, såsom kvinnor, ursprungsbefolkningar och grupper av afrikanskt ursprung.

6.9

Avtalet skall omfatta mekanismer som gör det möjligt för det civila samhället att verkligen delta från förhandlingarnas inledning till avtalets genomförande.

6.10

Därför måste stödet stärkas till det organiserade civila samhällets samrådsorgan, och särskilt den rådgivande kommittén för SICA som är det formella organet för integrationsprocessen i den centralamerikanska regionen, så att de kan få de mänskliga, logistiska och finansiella resurser som är nödvändiga för att kunna genomföra sitt uppdrag.

6.11

Snarast möjligt bör också den gemensamma uppföljningskommittén för förhandlingarna konstitueras, som skall bestå av medlemmar från EESK och den rådgivande kommittén för SICA, och som efter gemensamt beslut kan låta andra organisationer vara med och granska förhandlingsprocessen om det är nödvändigt och relevant.

6.12

Slutligen bör diskussioner mellan den rådgivande kommittén för SICA och EESK inledas om sammansättning, funktion och verksamhetsform för den planerade gemensamma rådgivande kommittén, dvs. det formella rådgivande organ som skall bevaka det framtida associeringsavtalet.

Bryssel den 12 juli 2007

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Dimitris DIMITRIADIS


(1)  ”Social sammanhållning i Latinamerika och Västindien”, EUT C 110, 10.4.2004, ”Relationerna mellan Europeiska unionen och Mexiko”, ”Relationerna mellan Europeiska unionen och Andinska gemenskapen”, EUT C 309, 16.12.2006.

(2)  I punkt 31 i slutdeklarationen från toppmötet i Wien anges följande: ”Med hänvisning till det gemensamma strategiska målet i Guadalajaradeklarationen och det positiva resultatet av den utvärdering av regional integration som gjordes tillsammans med Centralamerika välkomnar vi det beslut som fattades av Europeiska unionen och Centralamerika om att inleda förhandlingar om ett associeringsavtal, inklusive skapandet av ett frihandelsområde.”.

(3)  Exporten mellan länderna i Centralamerika ökade med cirka 60 % mellan 1995 och 2002. ”Informe Centroamericano 2004”, Banco Interamericano de Desarrollo.

(4)  Centralamerikanska parlamentet.


Top