Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52007IE0996

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Innovation: betydelse för industriell omvandling och EIB:s roll

OJ C 256, 27.10.2007, p. 88–93 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 256/88


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Innovation: betydelse för industriell omvandling och EIB:s roll”

(2007/C 256/17)

Den 6 juli 2006 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett initiativyttrande om ”Innovation: betydelse för industriell omvandling och EIB:s roll”.

Rådgivande utskottet för industriell omvandling, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 20 juni 2007. Föredragande var János Tóth och medföredragande Enrique Calvet Chambon.

Vid sin 437:e plenarsession den 11-12 juli 2007 (sammanträdet den 11 juli 2007) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 138 röster för, 1 röst emot och 3 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Efter att EESK har granskat sambanden mellan innovation och industriell omvandling, samt de talrika initiativ som tagits på såväl EU-nivå som på nationell nivå på dessa områden, har kommittén beslutat att utarbeta ett initiativyttrande i syfte att analysera sådana aspekter i innovationssystemet som kan tänkas bidra till att forskningsresultaten direkt kan utnyttjas kommersiellt och som kan leda till förstärkning av och tillväxt inom det europeiska näringslivet och den europeiska ekonomin.

1.2

EESK anser att man bör uppmärksamma det nära samband som finns i många länder och regioner mellan framgångsrik innovation å ena sidan, och öppenheten i samhället och utbildningssystemet å den andra. I vårt århundrade förekommer innovation (och är dessutom en avgörande faktor) inte bara i det ekonomiska livet utan på alla verksamhetsområden, och de mänskliga resurserna kan helt klart vara en tillväxtfaktor. EESK anser att denna faktor kommer att bli allt mer avgörande som katalysator för utvecklingen och att innovationen som en följd av detta kommer att bygga på framför allt en bred utbildningsbas, i linje med kriterierna för livslångt lärande, med lika tillgång till öppna och kostnadsfria kunskapsbaser.

1.3

För EESK är det viktigt att företagen uppnår synergieffekter mellan innovation och den mänskliga kunskapssektorn, samverkanseffekter som inte enbart fungerar som grundval för innovation utan också gör det möjligt för den att blomstra. Samtidigt måste man försöka få utvecklingen av anställningssystemet att flexibelt följa den industriella omvandlingen och försöka skapa de nödvändiga ekonomiska villkoren.

1.4

EESK anser att det är mycket viktigt att öka allmänhetens medvetenhet om framgångsrika innovationsinitiativ så att de synliggörs och får en positiv inverkan. Den sociala innovationen har en viktig roll som är av central betydelse i innovationskedjan. Den icke-tekniska innovationen, t.ex. nya företagsmodeller, förbättrad planering, ökad kvalitet i fråga om organisationen av arbete och befogenheter, är lika viktig som den tekniska innovationen. Rent allmänt är organisatorisk innovation och utveckling nödvändigt för att den tekniska innovationens potential skall kunna komma till uttryck på bästa möjliga sätt.

1.5

Arbetsmarknadsparterna samt aktörer och institutioner i det organiserade civila samhället spelar i detta sammanhang en mycket viktig roll när det gäller att se till att innovationens förnyande budskap förs fram, befästs och accepteras. Vi menar emellertid att det finns skäl att stärka denna roll genom att också tillfoga fastställande av strategiska prioriteringar och utarbetande av politiken.

1.6

Kommittén är övertygad om att svaret på den europeiska paradoxen att vi är duktiga på grundforskning men sämre på att omsätta den i praktiska, kommersiella tillämpningar – är att lägga mindre tonvikt på att öka den andel av BNP som satsas på FoU och att satsa mer på att förändra utgiftsstrukturen. Det krävs visserligen ökade utgifter, men vi måste också vara öppnare för nya synsätt.

1.6.1

I EU:s medlemsstater är utbudsmarknaden ofta dominerande på FoU-området: Utbudet av forskningsresultat inom FoU-området är större än entreprenörernas efterfrågan. Det är nödvändigt att stärka efterfrågemarknaden genom att begränsa de risker som är förknippade med entreprenörskap, samtidigt som man måste skapa gynnsammare villkor för företagens forskning, ändra företagsklimatet och stimulera samarbete mellan universitet, forskningsinstitut och företag.

1.6.2

För att företagens långsiktiga innovationsförmåga skall öka krävs samordnade insatser kring finansiering, FoU, näringslivspolitik, skattepolitik, utbildning, miljöskydd, medier och kommunikation, på både europeisk och nationell och regional nivå.

1.6.3

Vi anser att det finns skäl att överväga en lösning som redan har prövats i medlemsstaterna och som innebär att företag (som själva sysslar med utveckling och som lägger ut uppdrag på forskningsinstitut) genom ett anbudsförfarande får tillgång till ytterligare finansiering antingen från den offentliga budgeten eller från privata källor.

1.7

EESK vill understryka att erkännandet och skyddet av immateriella rättigheter inom EU i allt mindre utsträckning motsvarar de ökade krav som ställs genom den globala konkurrensen. Det är viktigt att även fortsättningsvis erkänna vikten av att publicera forskningsrön och den roll som utvärderingen av dessa resultat har, dvs. ”den vetenskapliga marknaden”. Det är också viktigt att finna lösningar när det gäller det kommersiella utnyttjandet och patenteringen av forskningsresultaten, att öka respekten för de immateriella rättigheterna, att ta bättre vara på gemenskapsintressena. Allt detta kräver större uppmärksamhet på dessa ämnen och övergripande åtgärder. EESK anser att det är viktigt att medlemsstaterna parallellt med utvecklingen av gemenskapsrätten undersöker politiska instrument för att stärka skyddet av intellektuella rättigheter och utsträcka detta så att det omfattar institutionell patentbevakning, samt att samarbetet inom EU förbättras.

1.8

För att kunna fokusera på innovation och på ett dynamiskt sätt öka konkurrenskraften och arbeta för hållbar utveckling måste man, enligt kommittén, inrätta förvaltningsfunktioner för strategisk innovation och ta fram lösningar på frågan om utbildningen av forskare och sakkunniga från näringslivet inom området. Det är särskilt viktigt att integrera informations- och kommunikationsteknik (1) i utbildningen så att e-lärandet kan rikta särskild uppmärksamhet på innovationsförvaltning och utveckling av åtföljande system för stimulansåtgärder och tillhandahållande av ramvillkor.

1.9

EESK menar att satsningar måste göras på att få huvudlinjerna för industriell omvandling respektive utbildning och fortbildning samstämmiga så att det blir möjligt att även på utbildningsområdet reagera i tid på marknadens krav och förändringar. Vid sidan av den fria rörligheten för forskare är det viktigt att se till att mekanismerna för innovationsförvaltning kännetecknas av tillräcklig flexibilitet och att ett brett samarbete skapas mellan ansvariga ledare för innovationsinstitutioner och forsknings- och teknikparker.

1.10

EESK anser att lednings- och organisationsstrukturer som kan förbättra effektiviteten i tekniköverföringen spelar en viktig roll för att stimulera den industriella strukturomvandlingen. Industri-, vetenskaps- eller teknikparker och tekniska centrum är mycket viktiga instrument för att tillhandahålla nödvändig sakkunskap och stöd tillsammans med de laboratorier som krävs för att små och medelstora företag skall kunna startas, bli etablerade, vinna marknadsandelar och följa med i den tekniska utvecklingen. För att företagen till en relativt låg kostnad skall kunna få de förutsättningar som krävs för innovation med ett innehåll av hög kvalitet, måste tekniköverföringsorganen arbeta i nätverk så att de logistiska uppgifterna kan utföras med informations- och kommunikationsteknik. Kommissionen måste överväga olika möjligheter att utveckla sådan struktur med särskild tonvikt på att främja utvecklingen av tekniska och vetenskapliga centrum (för konkurrenskraft) och kunskapscentrum. Dessa vetenskapliga centrum (för konkurrenskraft) som omfattar universitet, vetenskaps- eller teknikparker, företagskuvöser och teknikcentrum bör ges en nyckelroll via genomförandet av EU:s utvecklings prioriteringar, och det finns skäl att driva på inrättandet av sådana strukturer.

1.11

EESK anser att de mål som EU har framhållit särskilt, exempelvis Lissabonstrategins ambition att inom rimlig tid göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi, inte återspeglas i budgetdiskussionerna och i synnerhet inte i de faktiska budgetanslagen. Kommissionen ställer stora resurser till förfogande för FoU-program, men deras roll och betydelse växer inte i takt med förväntningarna. Dessa program skulle kunna bli verkligt effektiva om deras genomslagskraft kunde ökas i medlemsstaterna och om de gav upphov till program som tog hänsyn till varje lands särart. Detta är inte fallet. EESK anser att kommissionen måste ompröva sitt innovationssystem och tillhandahålla stöd för att uppnå en bättre samordning mellan medlemsstaternas satsningar och för att FoU-resursernas multiplikatoreffekt skall märkas tydligare, särskilt med hänsyn till EU:s prioriteringar på utvecklingsområdet.

1.12

När det gäller finansieringen välkomnar EESK Europeiska investeringsbankens (EIB-gruppen) olika investeringssatsningar som syftar till att stärka kraften och innovationsförmågan i den europeiska ekonomin på både utbuds- och efterfrågesidan. EESK vill påpeka att detta endast är en beståndsdel i en lång rad finansieringsinstrument: Det är nödvändigt att EU-budgeten säkerställer att innovationsfinansieringen motsvarar Lissabonstrategins mål. Det krävs dessutom bidrag av liknande storlek från de nationella och regionala budgetarna.

1.13

EESK anser att erfarenheterna visar att EIB:s verksamhet ger upphov till en grundläggande hävstångseffekt. Det är av precis detta skäl som EESK uppmanar EIB-gruppen att kontinuerligt och noggrant se över sina möjligheter att främja en hävstångseffekt, i samarbete med kommissionen och finansvärlden i allmänhet, i syfte att åstadkomma maximal hävstångseffekt.

1.14

EESK anser att EIB-gruppen fortfarande har mycket stort manöverutrymme i egenskap av offentlig bank, men också i egenskap av tjänsteleverantör. EESK uppmanar EIB-gruppen att utvidga sin verksamhet som fondförvaltare utanför gemenskapsbudgetens resurser så att den även omfattar privata kapitalmarknader.

2.   Ett modernt, innovationsvänligt Europa

2.1

I Europeiska kommissionens meddelande KOM(2006) 589, som offentliggjordes i anslutning till det inofficiella mötet för stats- och regeringschefer i EU i Lahtis den 20 oktober 2006 under ledning av det finländska ordförandeskapet i rådet, behandlas ett flertal ärenden avseende innovationens betydelse för omvandlingen av industristrukturer. I dokumentet konstateras att EU och medlemsstaterna har många fördelar i fråga om innovation, men att det samtidigt finns en rad paradoxer. Vi européer uppfinner och nyskapar, men alltför sällan leder uppfinningarna till nya produkter, arbetstillfällen eller patent. Många små företag med stor innovationspotential uppstår, men växer sällan till stora företag med världsomfattande framgångar. Dessutom har vissa sektorer som anammat innovationer (IKT), till exempel telekombranschen, uppnått betydande produktivitetsökningar, medan det finns andra exempel som visar på motsatsen. Innovation och industriell omvandling kräver genomtänkt och flexibel lagstiftning i fråga om patent och intellektuella rättigheter. Därför krävs en ny granskning av förslaget till rådets förordning om gemenskapspatent från den 1 augusti 2000 i syfte att åstadkomma en bättre anpassning till den ekonomiska verkligheten, som utvecklas snabbt (jfr t.ex. tvångslicensiering och skälen till gemenskapspatentets utgång). Av denna anledning krävs förfaranden för att underlätta användningen av registrerade patent i olika industriella eller kommersiella tillämpningar och erkännandet av enskilda aktörers – bl.a. forskare, ledare och ingenjörer – eller grupper av aktörers intellektuella äganderätt till innovationer även om dessa ingår i en administrativ eller företagsrelaterad struktur och innovationen inte finns inom denna struktur.

2.2

Innovationen kan utnyttjas fullt ut vid industriell omvandling om det finns ett system för samordning av instrument som kan användas av företag, sektorer, regioner, medlemsstater och EU, och om instrumenten är lättillgängliga och användarvänliga för företag, löntagare, läroinrättningar, forskningsinstitut och andra organisationer som berörs av processen.

2.3

I den enskilda företagen är de stimulerande faktorerna bakom innovation särskilt följande: i) strategisk hanteringen av innovationsfrågan, ii) strategisk hantering av de mänskliga resurserna, iii) utveckling av kompetens, iv) användning av nya metoder för organisering av arbetet, och v) innovationsavtal på företagsnivå. Övergången från en statisk till en mer dynamisk arbetsorganisation som fokuserar på respekt för och kompetens- och kapacitetsutveckling hos varje enskild medarbetare och yrkesman och som ger möjlighet att välja mellan fortbildnings- och omskolningsprogram måste präglas av kunskap och innovation och en bredare och mer övergripande produktion av innovativa idéer.

2.4

I den enskilda företagen är de aktiva faktorerna bakom hanteringen av omvandlingar framför allt följande: i) utvärdering av kompetens och individuella karriärutvecklingsplaner, ii) utläggning av tjänster på entreprenad, iii) kontinuerlig fortbildning samt nyutbildning för omplacering och iv) kollektivavtal och sociala planer för företagsomorganisation.

2.5

Följande faktorer kan betraktas som stimulerande och kan genomföras såväl sektorsvis som på regional nivå: i) utveckling av lokala produktionssystem (kluster), ii) innovationsnätverk och -partnerskap, iii) centrum för vetenskap, teknik, industri och innovationsgrupper, iv) regionala innovationsstrategier och regionala utvecklingsplaner samt myndigheter som säkerställer genomförandet, och v) ”kunskapsregioner”.

2.6

Europeiska kommissionen granskar fortlöpande inom vilka sektorer som innovationen i Europatycks ha fått störst genomslag.

2.7

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén vill också påpeka att man inte inom någon sektor kan utesluta snabb tillväxt av innovationskapaciteten eller en ökning av mervärdets andel. Kommittén rekommenderar stöd till alla innovativa idéer om nya metoder för materialanvändning och teknik- och produktutveckling som garanterar högre kvalitet och ökat mervärde.

2.8

Det är framför allt genom att föra en nationellt anpassad politik när det gäller sysselsättning, industri, innovation, miljöskydd, utbildning och handel samt genom nationell politisk samordning på alla offentliga förvaltningsnivåer som medlemsstaternas regeringar proaktivt kan främja genomslag för innovationer. I denna process är det uppenbart att ett partnerskap med arbetsmarknadens parter och aktörer i det organiserade civila samhället tillför ett mervärde. På nationell nivå bör man dessutom lägga tyngdpunkten på följande: i) forskning och ett system för att förutse nya sysselsättningsmöjligheter, ii) kontinuerliga program för utbildning och fortbildning samt omskolning, iii) en strategi för livslångt och iv) regelverket för arbetsmarknaden som är gynnsamma för ökad kompetens och mobilitet.

2.9

Innovativa former av gränsöverskridande samarbete kan fungera som en synnerligen viktig katalysator för innovation och omvandling av industristrukturer. Mot den bakgrunden finns det skäl att understryka vikten av gemensamma teknikinitiativ, nanoteknik, innovativa läkemedel, väte- och bränsleceller, integrerade datorsystem, flyg- och rymdteknik och lufttransporter, global övervakning av miljö och säkerhet. Man bör dessutom peka på betydelsen av europeiska teknikplattformar samt vikten av att fortsätta utveckla dessa. Det vore tillexempel särskilt lämpligt att ge stor spridning åt erfarenheterna från den tekniska plattformen för kol och stål samt plattformen Waterborne, som redan uppvisar solida resultat.

2.10

På EU-nivå bör man på ett samordnat och proaktivt sätt utnyttja och vidareutveckla följande element, iii) partnerskapet för tillväxt och sysselsättning, iv) den europeiska sociala dialogen (sektorsvis och över sektorsgränserna), v) gemenskapsprogram för FoU, innovation, sysselsättning, utbildning och livslångt lärande, vi) gemenskapens regionalpolitik, vii) Europeiska socialfonden (ESF) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och viii) det europeiska centrumet för övervakning av förändringar, ix) ett europeiskt system för att förutse nya sysselsättningsmöjligheter.

2.11

Initiativet att inrätta det Europeiska tekniska institutet (EIT) är lovande (2). I föreliggande yttrande bör det understryka att den nuvarande fasen i utformningen av institutet, dvs. inledningsfasen, är den lämpligaste för att se till att institutet verksamt bidrar till att innovationer kan ge upphov till produkter och arbetstillfällen.

2.12

Bland Europeiska kommissionens initiativ bör man särskilt nämna meddelandet (KOM(2006) 728 slutlig) som offentliggjordes den 22 november 2006 med titeln ”I riktning mot en effektivare användning av skattelättnader till förmån för forskning och utveckling”.

2.13

Lika viktigt är Europeiska kommissionens målsättning att främja FoU och innovation genom ändring av bestämmelserna om statligt stöd (3).

2.14

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén anser att det är särskilt vikigt att: i) lägga grunden till en ledande roll för Europa inom strategiska framtidstekniker, ii) kraftigt stärka förbindelserna mellan högskolor, forskning och företag, och iii) vidareutveckla ramvillkoren.

2.15

När det gäller de allmänna ramvillkoren bör man fästa särskild uppmärksamhet vid följande aspekter: i) den gemensamma inre marknaden, ii) finansieringen av innovation, och iii) immaterialrätt under 2000-talet, iv) stöd till de europeiska företagens yttre kommersiella och ekonomiska förbindelser samt tillgång till marknaden i tredjeländer.

2.16

Dessutom bör sektorsvisa utvärderingar genomföras snarast i syfte att göra de sektorsspecifika villkoren så gynnsamma som möjligt. I detta sammanhang bör man särskilt uppmärksamma följande aspekter: i) frågor som rör små och medelstora företag, ii) bidrag till genomförandet av Lissabonstrategin, och iii) nätverksbildning på regional nivå.

3.   Europeiska investeringsbanksgruppens roll

3.1

För att innovation skall få optimal inverkan via industriell omvandling är det nödvändigt att tillhandahålla hela utbudet av finansieringsinstrument och att dessa fungerar på ett samordnat sätt. Alla adekvata produkter på finans- och kapitalmarknaden måste vara tillgängliga, oberoende av om de tillhandahålls av traditionella finansinstitut, regional eller nationella myndigheter eller EU. De finansiella instrumenten måste vara tillgängliga under hela innovationsprocessen ända tills den är slutförd, och ekonomiska resurser måste säkerställas för teknikdrivande och marknadsdrivande innovation (”market push/pull”). Finansieringsfrågan är vittomfattande, och föreliggande yttrande är framför allt inriktat på en av de centrala aktörerna på området, Europeiska investeringsbankgruppen som omfattar Europeiska investeringsbankens (EIB) och Europeiska investeringsfondens (EIF) instrument.

3.2

Ett huvudmål för EIB och EIF är att stärka de ekonomiska resultaten och innovationen i Europa. För att uppnå detta mål, som är ett bidrag till Lissabonstrategin och den europeiska aktionen för tillväxt, kommer lämpliga mekanismer att utnyttjas och utvecklas. Innovation 2010-initiativet (”i2i”) är EIB:s främsta bidrag till den process som skall leda till att Europa blir mer innovativt och konkurrenskraftigt, med ett utlåningsmål 50 miljarder euro under decenniet för att stödja investeringsprojekt i hela Europa inom grundutbildning och yrkesutbildning, forskning, utveckling och innovation, avancerad informations- och kommunikationsteknik (IKT) (inbegripet audiovisuella medietjänster och deras innehåll) samt Internetbaserade tjänster.

3.2.1

Det beräknade värdet vid slutet av 2006 av de stöd som avsatta till i2i-projektet sedan år 2000 uppgick till 46 miljarder euro, vilket tyder på att målet på 50 miljarder euro fram till 2010 troligtvis kommer att överskridas. För att kunna styra ekonomiska resurser till avancerade och innovativa produkter, procedurer och system, har EIB utökat möjligheterna för finansiellt stöd till investeringar genom sin strukturfinansieringsfond, som får användas även för annat än FoU. Det handlar om att stödja deltagare i projekt med hög kreditrisk eftersom projekten inte har något investeringsvärde. För att finansiera de små och medelstora företagens investeringsverksamhet inrättar EIB kreditmöjligheter genom lämpliga finansieringsintermediärer.

3.2.2

Innovativa transaktioner utvecklas också, bl.a. mekanismer för riskdelning eller kombinationer mellan nationella och regionala stödinstrument och EIB:s produkter i syfte att tillgodose de små och medelstora företagens särskilda behov. EIF arbetar med särskild inriktning på små och medelstora företag genom riskkapital och garantier. EIF:s verksamhet kompletterar EIB:s stöd till de små och medelstora företagen.

3.2.3

Något som bör noteras är de negativa effekter som Basel II-avtalet har fått på krediter till små och medelstora företag. Detta avtal fastställer rent generellt särskilda skyldigheter för banksystemet i och med att bankerna tvingas fastställa en ”rating” för de små och medelstora företag som ansöker om lån. För att denna ”rating” skall kunna genomföras måste de små och medelstora företagen förfoga över en mycket mer omfattande samling kvantitativa och kvalitativa uppgifter än tidigare. De små och medelstora företag som inte har informationssystem av ERP-typ (Enterprise Resource Planning) kommer inte att kunna lämna all nödvändig information. ERP-systemen är kostsamma och majoriteten av de små och medelstora företagen saknar sådana och riskerar alltså att inte kunna få lån med gynnsamma villkor, vilket får negativ inverkan på företagens utveckling. EIB och kommissionen uppmanas att uppmärksamma detta och bevaka i vilken grad som små och medelstora företag får den finansiering som de behöver och effekterna av Basel II-avtalet.

3.3

Innovationsstöd från EIB-gruppen kräver att det utvecklas nya finansieringsformer som lämpar sig för verksamhetens riskprofil, och motsvarande produkter. I syfte att öka mervärdet i och samverkanseffekterna mellan gemenskapens olika finansieringsinstrument genomförs också nya gemensamma initiativ mellan EIB-gruppen och kommissionen i form av partnerskap med program som finansieras från EU-budgeten, till exempel det sjunde ramprogrammet och programmet för konkurrenskraft och innovation. Sådana gemensamma initiativ begränsar sig inte enbart till finansieringsinstrument för riskdelning (RSFF), som införs från och med 2007, eller EIF:s nya samarbetsinitiativ inom ramen för programmet för konkurrenskraft och innovation, men dessa är särskilt tydliga exempel.

3.4   Finansieringsinstrument för riskdelning (RSFF)

3.4.1

Finansieringsinstrument för riskdelning (RSFF) är en utvecklingsplan som införts i samarbete mellan Europeiska kommissionen och Europeiska investeringsbanken i syfte att främja investeringar i Europa i forskning, teknisk utveckling och demonstration samt innovation, i synnerhet i den privata sektorn, genom lämpliga garantier för lån som täcker europeiska högriskprojekt på innovationsområdet. Detta nya instrument syftar till att underlätta tillgången till finansiering genom lån för verksamhet som kännetecknas av högre riskprofil än genomsnittet, på grundval av en riskdelning mellan Europeiska gemenskapen, EIB och ledarna för projekten. EIB:s finansiering inom ramen för RSFF kommer att vara tillgänglig för det europeiska forskarsamfundet som ett komplement till medlen inom sjunde ramprogrammet för forskning.

3.4.2

RSFF, som fungerar enligt samma bestämmelser som EIB:s regler för strukturfinansieringsfonden, består av två delar som finansieras av kommissionen (sjunde ramprogrammet) respektive EIB. Från var och en av dessa kan upp till 1 miljard euro erhållas under perioden 2007-2013. Sjunde ramprogrammets resurser kan användas till att finansiera projekt för forskning, utveckling och demonstration. EIB:s medel kan å sin sida användas som komplement för att finansiera innovationsprojekt. Genom dessa två aktörer kan upp till 2 miljarder euro erhållas för riskfinansiering, vilket innebär ökade finansieringsmöjligheter för program på områdena forskning, utveckling och innovation med en riskprofil som är högre än vanligt. EIB förväntas också kunna lämna ytterligare finansiellt stöd inom ramen förkompletterande finansiering upp till 10 miljarder euro. RSFF:s syfte är att stödja såväl europeiska forskningsinitiativ, t.ex. Europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur (ESFRI), den europeiska teknikplattformen, gemensamma teknikinitiativ eller projekt som inleds inom ramen för Europeiska programmet för forskningssamordning (Eureka).

3.4.3

Utifrån idén om riskfördelning mellan gemenskapen, EIB och mottagarna kan RSFF utgöra ett kompletterande instrument för finansiering av forskning, utveckling och innovation och därmed erbjuda en lång rad möjligheter för den privata sektorn och inom forskningssamfundet. Därmed skulle man också komplettera det befintliga utbudet av finansieringsmöjligheter för forskning, utveckling och innovation. RSFF ger EIB möjlighet att ta fram finansprodukter som kompenserar svagheterna på marknaden och som svarar mot särskilda målinriktade krav inom varje enskild sektor och varje enskilt projekt. Därmed kommer antalet potentiella stödmottagare att utvidgas. RSFF skall vara tillgängligt för rättssubjekt av alla storlekar och varierande status, bland annat stora företag, medelstora företag, småföretag, forskningsorganisationer, universitet, samarbetsstrukturer, gemensamma företag eller tillfälliga strukturer bildade för särskilda ändamål (Special Purpose Vehicles). Genom avtal om riskdelning med banksektorn kommer RSFF att bidra till att förbättra de ekonomiska aktörernas totala kapacitet att stödja verksamhet som rör forskning, utveckling och innovation, i synnerhet inom småföretagens områden.

3.4.4

Ministerrådet (konkurrenskraft) som sammanträdde i juli 2006 beslöt att i ett första skede att anslå 500 miljoner euro till RSFF fram till halvtidsöversynen av det sjunde ramprogrammet. Syftet är att säkerställa att RSFF kan inledas snabbt och få en tillräcklig kritisk massa vad avser finansieringsinstrument. Ytterligare 500 miljoner euro kan göras tillgängliga från gemenskapsbudgeten fram till 2013 beroende på resultatet av halvtidsutvärderingen och förväntade äskanden. Inom ramen för programmen Samarbete och Kapacitet inom det sjunde ramprogrammet fastställs de allmänna villkoren för användning av medlen och för handläggningen av RSFF, inklusive stödkriterier, bestämmelser och riskfördelning mellan institutionerna. De detaljerade åtgärderna kommer däremot att fastställas genom ett bilateralt avtal mellan Europeiska kommissionen och EIB som undertecknades den 5 juni 2007.

3.5   EIF:s stöd till innovation

3.5.1

EIF utför det uppdrag som fonden fått av sina aktieägare (EIB, kommissionen) eller av tredje part (på medlemsstatsnivå) i syfte att stödja småföretagens innovation och finansiering i enlighet med gemenskapens målsättningar. I slutet av 2006 uppgick EIF:s totala transaktioner till 15 miljarder euro, varav 11,1 miljarder euro var garantier och 3,7 miljarder var riskkapital.

3.5.2

Lissabonstrategin, som syftar till att stärka den europeiska konkurrenskraften, är en av de viktigaste drivkrafterna bakom EIF:s verksamhet (fonden är det enda EU-organet som sysslar med finansiering av småföretag). 3,7 miljarder euro har investerats i 244 riskkapitalfonder, vilket innebär att EIF har bidragit till att överbrygga klyftan i fråga om innovation genom att fungera som hävstång, vilket har inneburit en finansiering på 20 miljarder till småföretag och nystartade företag med kraftig tillväxt (varav vissa har vunnit framgångar på den globala scenen, exempelvis Skype, Bluetooth/Cambridge Silicon Radio och Kelkoo). I slutsatserna från Europeiska rådets ordförandeskap i mars 2005 uppmuntrar Europeiska rådet EIF att bredda sin verksamhet med finansiering av tekniköverföring. År 2006 undertecknades de första transaktionerna för tekniköverföring för licensiering och skapande av nya avknoppningsföretag (spin-offs).

3.5.3

Inom ramen för den nya budgetplanen skall EIF ansvara för förvaltningen av programmet för konkurrenskraft och innovation och vara en av de främsta aktörerna i Jeremie-initiativet. Dessa två program syftar till att förbättra finansieringen för små och medelstora företag och bättre finansieringsteknik.

3.5.3.1

Programmet för konkurrenskraft och innovation utgör ett av EU:s viktigaste instrument för de små och medelstora företagen och för innovation. Programmet skall erbjuda riskkapital (inbegripet finansiering av verksamhet för tekniköverföring, nätverk för företagsänglar och miljöinnovation) och garantisystem för småföretag.

3.5.3.2

Inom ramen för initiativet Jeremie (Joint European Resources for Micro to Medium Enterprises) kommer de nationella och regionala myndigheterna att kunna fördela resurser från ERUF i form av finansieringsinstrument som är anpassade till marknadens funktionssätt, t.ex. eget kapital, riskkapital, garantier eller lån. Jeremie-initiativet har utformats för att kunna dra största möjliga nytta av ERUF:s finansiering genom att fungera som hävstång för ytterligare resurser samtidigt som genomförandet skall underlättas genom en flexibel regelram. 2007 skall EIF:s kapital ökas i syfte att komplettera resurserna i programmet för konkurrenskraft och innovation och Jeremie. Enligt beräkningarna kommer fram till 2013 mer än en miljon småföretag att ha dragit nytta av EIF:s finansieringsinstrument.

3.5.3.3

Om detta kan ske med hög hävstångseffekt (så att till exempel 1 euro från gemenskapsbudgeten skapar 50 euro för småföretagen i form av garantier) och om finansieringsinstrumenten kan spela en aktiv roll som katalysator gentemot de ekonomiska aktörerna (i synnerhet riskkapitalfonder) finns det skäl att se gemenskapens finansieringsinstrument som en av de bästa metoderna inom ramen för Lissabondagordningen. För att se till att de tekniska tillämpningarna utnyttjas mer inom ramen för programmet för konkurrenskraft och innovation vore det lämpligt med målinriktning på universitet och småföretag och att lägga större tyngdpunkt på identifieringen av immateriellt kapital, överenskommelser, samarbetsavtalen och de eventuella vinsterna. Ett lyckat genomförande bör säkerställas genom Jeremie-initiativet på ett liknande sätt som gäller regleringen av statsstöd.

3.5.4

2006 kom EIB och EIF överens om gemensamma operationer som innebär en samordning av EIB:s krediter och EIF:s garantier för innovativa små och medelstora företag. Det är troligt att ytterligare sådana operationer kommer att utvecklas, i synnerhet inom ramen för Jeremie.

Bryssel den 11 juli 2007

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Dimitris DIMITRIADIS


(1)  ”Livslångt lärande med stöd av IT och industriell omvandling”, CCMI/034, 13 september 2006.

(2)  KOM(2006) 604 slutlig.

(3)  Kommissionens förordning (EG) nr 364/2004 av den 25 februari 2004 om ändring av förordning (EG) nr 70/2001 för att utvidga tillämpningsområdet till att omfatta stöd till forskning och utveckling, EUT L 63, 28.2.2004.


Top