Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52007AE0991

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Linjekonferenser – Förenta nationernas konvention KOM(2006) 869 slutlig – 2006/0308 (COD)

OJ C 256, 27.10.2007, p. 62–65 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 256/62


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Linjekonferenser – Förenta nationernas konvention”

KOM(2006) 869 slutlig – 2006/0308 (COD)

(2007/C 256/12)

Den 20 mars 2007 beslutade rådet att i enlighet med artikel 80 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämda yttrande.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs presidium beslutade den 14 februari 2007 att ge facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället i uppdrag att bereda ärendet.

Med tanke på ärendets brådskande karaktär utnämnde Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Anna Bredima-Savopoulou till huvudföredragande vid sin 437:e plenarsession den 11-12 juli 2007 (sammanträdet den 11 juli) och antog följande yttrande med 86 röster för och 3 nedlagda röster.

1.   Slutsatser

1.1

EESK stöder förslaget att upphäva förordning 954/79, eftersom detta är en oundviklig konsekvens av upphävandet av förordning 4056/86 om gruppundantag för linjekonferenser. EESK noterar att dessa två förordningar har utgjort ett lagstiftningspaket.

1.2

I rådets förordning nr 954/79 behandlas medlemsstaternas ratifikation av eller anslutning till Förenta nationernas konvention om en uppförandekod för linjekonferenser, nedan kallad UNCTAD:s linjekod eller koden. Man kan notera att UNCTAD:s linjekod har ratificerats av 81 länder, inklusive de nya motorerna i världshandeln (dvs. Kina, Indien, Ryssland och Brasilien) samt Australien, Kanada, Japan, Nigeria, Mexiko, Indonesien, Saudiarabien och Singapore. Koden har också ratificerats av 16 av EU:s medlemsstater. Dessutom sker 60 % av det totala värdet av den internationella handeln via linjesjöfart, i huvudsak med container. Ett upphävande av förordning 954/79 (och förordning 4056/86) kommer därför utan tvekan att få konsekvenser som inte skall underskattas.

1.3

EESK uppmanar särskilt kommissionen att klargöra det rättsliga läget för EU:s linjefartyg internationellt efter upphävandet av förordning 954/79. Med tanke på hur viktig en integrerad europeisk sjöfartspolitik är för EU:s roll i världsekonomin och mot bakgrund av sjöfartens betydelse, inbegripet EU:s sjöfart, i den europeiska och globala handeln, anser EESK att man måste vara extra vaksam i samband med upphävandet. Man måste noga överväga konsekvenserna på både europeisk och internationell nivå. När det gäller kommissionens föregående förslag att upphäva förordning 954/79 menar kommittén att kommissionen inte har tagit tillräcklig hänsyn till följande två faktorer: a) Den diskriminering av EU:s linjefartyg som kan bli följden av upphävandet och som bör undvikas (i linje med artikel 12 i EG-fördraget), och b) De europeiska linjefartygens konkurrenskraft (inbegripet aktörer inom närsjöfarten), som måste säkerställas (i linje med den reviderade Lissabonstrategin).

1.4

Mot bakgrund av föregående yttranden från EESK och betänkanden från Europaparlamentet uppmanar EESK kommissionen att ta itu med de (politiska, rättsliga och praktiska) konsekvenser som skulle kunna bli följden av ett upphävande av förordningarna 4056/86 och 954/79 i syfte att undvika negativa följder för europeiska sjöfartsintressen på internationell nivå.

1.5

Uppenbarligen innebär de riktlinjer för tillämpningen av EU:s konkurrenslagstiftning på sjöfarten som kommer att vara tillämpliga på linjefarttjänster efter det att linjekonferenserna till och från EU avskaffats den 18 oktober 2008 i huvudsak att linjeoperatörer ges möjlighet att göra en egenutvärdering med avseende på avtalens förenlighet med EU:s konkurrenslagstiftning. Följaktligen anser EESK att det är föga sannolikt att dessa riktlinjer kommer att vara tillräckliga för att hantera de internationella (politiska, rättsliga och praktiska) följderna av ett upphävande av förordningarna 4056/86 och 954/79. EESK har i likhet med Europaparlamentet upprepade gånger i sina yttranden uppmanat kommissionen att analysera dessa konsekvenser och beakta dem i samband med upprättandet av ett nytt system i framtiden. Kommittén vill därför så småningom höras i fråga om utkastet till riktlinjer för tillämpningen av EU:s konkurrenslagstiftning på sjöfarten och få tillfälle att utarbeta ett yttrande i frågan.

1.6

Samtidigt som EESK ställer sig bakom upphävandet av förordning 954/79 har kommittén svårt att förstå varför det är så bråttom att upphäva den att man måste göra det innan de internationella följderna av EU:s politik för linjefart på senare år har analyserats och behandlats på ett korrekt sätt.

2.   Inledning

2.1

Den containerbaserade linjefarten är en central faktor för den europeiska ekonomin. Containertransport till sjöss står för runt 40 % av EU:s (EU-25) externa handel med avseende på värdet. De tre största linjeoperatörerna i världen är europeiska, och traderna mellan Asien och Europa är tillsammans med traderna mellan Asien och USA utan tvekan de viktigaste handelsvägarna (1). Dessutom finns det i världen 150 internationella linjekonferenser varav 28 har en verksamhet som berör EU. Bland de medlemsstater som har reguljär linjetrafik finns Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien, Storbritannien, de baltiska länderna och Cypern. Enligt de senaste uppgifterna (2) står reguljär sjöfart, inbegripet linjekonferenserna, för 60 % av det totala värdet av den internationella handeln och 25 % av de 5,9 miljarder ton som transporteras sjövägen.

2.2

Det aktuella förslaget syftar till att upphäva rådets förordning (EEG) nr 954/79 av den 15 maj 1979 om medlemsstaternas ratifikation av eller anslutning till Förenta nationernas konvention om en uppförandekod för linjekonferenser. Förslaget är ett resultat av upphävandet av förordning (EEG) nr 4056/86 som avser gruppundantaget för linjekonferenser i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1419/2006 av den 25 september 2006. Genom förordning 1419/2006 utvidgas också tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1/2003 till att även omfatta cabotage och internationell trampfart.

2.3

FN:s konvention om en uppförandekod för linjekonferenser (Genève den 6 april 1974) formulerades under beskydd av Förenta nationernas konferens för handel och utveckling (UNCTAD) i syfte att dra upp riktlinjer för en harmoniserad internationell ram för linjekonferenser. UNCTAD:s uppförandekod för linjekonferenser antogs som ett svar på utvecklingsländernas rimliga önskan om större delaktighet för deras transportörer inom linjefarttransportområdet. Koden var resultatet av utdragna multilaterala förhandlingar mellan utvecklade länder och utvecklingsländer (3). Dess metoder för uppdelning av last mellan operatörer i länder i tradens ändpunkter och operatörer i tredje länder syftade till att undvika protektionism. Förordning 954/79 syftade till att göra kodens mekanismer förenliga med principerna i fördraget.

2.4

Följande medlemsstater har ratificerat eller anslutit sig till UNCTAD:s linjekod: Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Malta, Nederländerna, Portugal, Rumänien, Slovakien, Spanien, Sverige och Storbritannien. Norge, som ingår i EES-området, har också anslutit sig till koden.

2.5

I diskussionen om upphävandet av linjekonferenssystemet i EU underströk Europaparlamentet i två betänkanden (2005 och 2006) följande: ”Eftersom tillämpningen av denna förordning (4) (upphävande av förordning 4056/86) kommer att skapa en lagkonflikt när det gäller vissa medlemsstaters anslutning till UNCTAD:s uppförandekod för linjekonferenser, rekommenderas medlemsstaterna att säga upp koden, även om de inte kan tvingas till detta. På grund av dessa omständigheter behövs det ett entydigt förfarande för att hantera de internationella lagkonflikter som skulle kunna uppstå”. Kommissionen skall inför Europaparlamentet lägga fram ”en överskådlig översikt över tredjeländers ståndpunkter (Kina, Förenta staterna, Kanada, Japan, Singapore och Indien) när det gäller EU:s nya politik för linjetjänster (accepterande, anpassning, protester, negativa effekter, etc.) och deras beredskap att anpassa sina egna system.” Kommissionen bör emellertid ”noggrant undersöka vilka handelsmässiga och politiska konsekvenser” en uppsägning av UNCTAD:s linjekod skulle innebära. Kommissionen bör undersöka om det är nödvändigt att ändra eller upphäva annan EU-lagstiftning, såsom rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land (5). Europaparlamentet ”uppmanar kommissionen (6) att inte driva förslaget om att slopa artikel 9 i förordning (EEG) nr 4056/86 enligt vilken förhandlingar skall föras om en konflikt uppstår mellan gemenskapsrätten och rätten i tredje länder, detta i synnerhet med tanke på att kommissionen avser att revidera konkurrenslagen om sjötransporter”. I strid mot Europaparlamentets rekommendationer har emellertid artikel 9 slopas helt och hållet tillsammans med förordning 4056/86 samtidigt som den efterfrågade grundliga genomgången av rättsliga och politiska konsekvenser av upphävandet av linjekonferenssystemet i EU ännu inte har genomförts.

2.6

EESK har också diskuterat upphävandet av förordning 4056/86, och antagit två yttranden i denna fråga (2004 och 2006). År 2006 framförde EESK sina reservationer och menade att man måste undersöka om det föreslagna upphävandet av förordning 4056/86 skulle få hållbara effekter. Kommittén påpekade att konferenssystemet fortfarande bygger på ”multilaterala och bilaterala avtal där EU:s medlemsstater och/eller gemenskapen är avtalsslutande parter”. EESK noterade också att ”kommissionen konstaterar att dessa avtal leder till att upphävandet av vissa bestämmelser i förordning 4056/86 (artiklarna 1.3.b-c, 3-8 samt 26) bör uppskjutas i två år för att gemenskapen skall hinna säga upp eller omförhandla dessa avtal med tredje länder”. EESK ansåg att kommissionen också borde ”ta hänsyn till de små och medelstora företagens intressen i samband med upphävandet av förordning 4056/86. De små och medelstora företagen utgör ryggraden i EU:s ekonomi och de spelar en viktig roll i den reviderade Lissabonstrategin. Marknaderna bör förbli öppna för den nuvarande och potentiella konkurrensen, inklusive små och medelstora rederier”. EESK menade slutligen att ”en konsolidering visserligen kan få positiva effekter för EU:s näringsliv (effektivitetsvinster, skalfördelar, besparingar), men att försiktighet bör iakttas så att inte den konsolidering som upphävandet av förordning 4056/86 kan leda till resulterar i färre aktörer på de relevanta marknaderna, dvs. mindre konkurrens”.

3.   Kommissionens förslag

3.1

Förslaget till förordning innehåller endast två artiklar: Artikel 1 om upphävande av förordning 954/79, och artikel 2 om den nya förordningens ikraftträdande den 18 oktober 2008.

4.   Allmänna kommentarer

4.1

EESK har noga bevakat konkurrensbestämmelserna för sjöfarten, och särskilt frågan om linjekonferenserna, under mer än två årtionden, och i samband med detta uttryckt olika åsikter vad gäller upphävandet av gruppundantaget för linjekonferenserna. Genom upphävandet av förordning 4056/86 i enlighet med förordning 1419/2006 kommer emellertid linjekonferenser till och från EU nu att förbjudas från den 18 oktober 2008.

4.2

Förordning 4056/86 och förordning 954/79 utgör ett lagstiftningspaket där den senare förordningen antogs som en följd av ratificeringen av UNCTAD:s linjekod i vissa medlemsstater. Följaktligen innebär upphävandet av förordning 4056/86 också att förordning 954/79 måste upphävas. Därmed måste EESK, som ursprungligen hade invändningar mot upphävandet av förordning 4056/86, men som senare tvingades acceptera upphävandet samtidigt som kommittén varnade för följderna, stödja förslaget till upphävande av förordning 954/79 eftersom detta skulle innebära en förenkling av EU-lagstiftningen. Trots detta skulle kommittén, precis som i samband med upphävandet av förordning 4056/86, ännu en gång vilja betona att man allvarligt måste begrunda de eventuella rättsliga och politiska återverkningarna (och potentiellt negativa effekterna) av det föreslagna upphävandet av förordning 954/79. EESK noterar emellertid att förslaget till upphävande av förordning 954/79 ännu en gång tycks sakna en utvärdering av de potentiella politiska, rättsliga och praktiska problem som kan bli följden av upphävandet. Samtidigt som behovet av ett upphävande inte ifrågasätts eftersom det är en logisk konsekvens av upphävandet av förordning 4056/86 vill EESK än en gång framhålla att de eventuella återverkningarna, politiska, rättsliga och praktiska, bör tas upp till behandling av EU.

4.3

UNCTAD:s linjekod och linjekonferenskonceptet omnämns i gemenskapslagstiftningen och andra rättsliga instrument som antagits av EU. Det är till exempel grundvalen för förordningarna 4055/86, 4058/86 (7) samt 823/2000 om linjefartkonsortier. Koden nämns också särskilt i vissa bilaterala avtal, t.ex. mellan EU och Ryssland (art. 39.1 a) och associationsavtalet mellan EU och Algeriet från 2005 (art. 34.3).

4.4

I samband med upphävandet av förordning 4056/86 angav kommissionen att den skulle utfärda riktlinjer om tillämpningen av EU:s konkurrenslagstiftning på sjöfarten, inbegripet linjefarttjänster. Med avseende på dessa tjänster skulle riktlinjerna fungera som grundval för linjefartsoperatörerna efter den 18 oktober 2008 (dvs. efter det att linjekonferenserna till och från EU avskaffats) i egenutvärderingen av avtalens förenlighet med EU:s konkurrensbestämmelser (t.ex. art. 81-82 i EG-fördraget). Huruvida dessa riktlinjer kommer att erbjuda några lösningar på potentiella rättsliga problem som skulle kunna uppstå på internationell nivå med anledning av upphävandet av förordning 954/79 återstår emellertid att se. Uppenbarligen är utkastet till riktlinjer av mycket allmän natur och kan därför inte garantera den rättssäkerhet som krävs för en sjöfartsnäring som förväntas genomföra egenutvärderingar. Utkastet till riktlinjer tycks inte heller ta upp de internationella konsekvenserna av upphävandet av förordningarna 4056/86 och 954/79. EESK vill därför uttrycka en önskan om att så småningom höras så att kommittén noga kan följa den vidare utvecklingen och vid behov bistå med stöd eller sakkunskap i utarbetandet av de slutgiltiga riktlinjerna.

4.5

EESK menar att den centrala frågan är om förslaget till upphävande av förordning 954/79 också innebär en rättslig skyldighet att säga upp anslutningen till UNCTAD:s linjekod. Kommittén noterar att kommissionen inte tagit upp denna fråga i motiveringen till förslaget om upphävande av förordning 954/79. Man kan emellertid dra slutsatsen att kommissionen anser att medlemsstaterna, som är kodens avtalsslutande parter, inte har någon rättslig skyldighet att säga upp anslutningen till koden. I så fall skulle det rättsliga läget efter upphävandet av förordning 954/79 vara följande: EU:s medlemsstater behöver inte säga upp koden, men de får inte längre tillämpa den på trader till och från EU. Koden kommer emellertid att fortsätta att gälla på andra kontinenter. Samtidigt kommer de EU-medlemsstater som ännu inte har ratificerat koden att efter den 18 oktober 2008 inte längre kunna göra det, något som förklaras i motiveringen och som föreskrivs i det femte skälet till förslaget om upphävande av förordning 954/79. Om följaktligen en medlemsstat som inte är en avtalsslutande part till UNCTAD:s linjekod skulle vilja ansluta sig till den i syfte att säkra sina linjefartsoperatörers intressen på trader utanför EU, skulle detta vara omöjligt.

4.6

Mot den bakgrunden skulle följande rättsliga paradox kunna uppstå efter den 18 oktober 2008: Operatörer från medlemsstater som är avtalsslutande parter till linjekoden men som inte avsagt sig anslutning till koden skulle fortfarande kunna hänvisa till dess bestämmelser med avseende på rättigheter för crosstraders, oberoende parter i enlighet med artikel 2.4 a och b samt resolution 2. Å andra sidan skulle operatörer från medlemsstater som inte är avtalsslutande parter till linjekoden och som inte längre har möjligheter att ratificera eller ansluta sig till koden efter den 18 oktober 2008 inte längre kunna hänvisa till dess bestämmelser. Följande frågor kommer då att uppstå: Är det möjligt att anta ett förslag som skulle innebära en särbehandling mellan EU-operatörer, i strid mot artikel 12 i EG-fördraget? Skulle inte en sådan situation dessutom påverka konkurrenskraften i europeiska företag inom EU och globalt, i strid mot den förnyade Lissabonstrategin? Skulle inte en sådan situation visa på behovet av ett övergripande arbetssätt i EU:s politik, i synnerhet på områdena transportpolitik och konkurrenspolitik med avseende på sjöfarten, i linje med grönboken om unionens framtida havspolitik?

4.7

EESK vill kraftigt understryka vikten av att inte underskatta de internationella följderna av upphävandet av linjekonferenssystemet. EESK noterar att man på andra rättsområden för närvarande bibehåller systemen för kartellförbud. Vissa länder utanför EU har uttryckt oro för upphävandet av linjekonferenssystemet inom EU. Vi kan här hänvisa till ett uttalande som nyligen gjordes av Asian Shipowners Forum (Bussan, Korea 29.5.2007):

”Medlemmarna tog del av den senaste tidens utveckling i Australien, Kina, Hongkong, Japan och Singapore, och noterade med oro EU:s beslut att häva gruppundantaget för linjekonferenser. Delegaterna bekräftade den ståndpunkt som ASF sedan länge intagit och som innebär att kartellförbudet är nödvändigt för sjöfartsnäringen och för dess förmåga att stimulera till de investeringar som krävs för att möta det ökade behovet av internationell handel, och att systemet främjar hela handelsnäringen. Parterna kom överens om att operatörerna skall fortsätta sträva efter förståelse hos relevanta aktörer som befraktare och regeringar för den viktiga roll som överenskommelser mellan operatörerna spelar när det gäller att stödja handeln. ASF noterade att dess medlemmar, särskilt sammanslutningarna KSA, JSA och SSA, lämnat in skriftliga inlagor till Europeiska kommissionen och andra relevanta organ där de uttryckte sitt motstånd mot upphävandet av kartellimmuniteten. KSA hade också fått svar från kommissionen med innebörden att förordning 4056/86 skulle upphävas, men att man planerade andra alternativ samtidigt som man skulle upprätthålla konsortieförordningen, som är en av de två grundpelarna i antikartellsystemet.” EESK noterar uttalandet från Asian Shipowners' Forum som ett tecken på behovet av att utvärdera, eller åtminstone ordentligt granska, de internationella konsekvenserna av att upphäva linjekonferenssystemet i EU på global bas och med avseende på den globaliserade ekonomin, i enlighet med flera tidigare framställningar i samma riktning från EESK och Europaparlamentet.

4.8

Mot bakgrund av ovanstående vill EESK framhålla att denna fråga inte kan granskas enbart ur ett konkurrenslagstiftningsperspektiv. De politiska och sjöfartspolitiska dimensionerna av att upphäva linjekonferenssystemet i EU och därmed också förordning 954/79 får inte underskattas. EESK kan därför inte förstå kommissionens brådska att lägga fram ett förslag om att upphäva förordning 954/79 eftersom de internationella återverkningarna av att tillämpa EU:s konkurrenslagstiftning på sjöfarten, och i synnerhet upphävandet av linjekonferenssystemet, ännu inte har granskats ordentligt, trots ett flertal framställningar om detta, även från EESK.

5.   Särskilda synpunkter

5.1

När det gäller det nuvarande läget i fråga om ratificering av linjekoden noterar EESK att kommissionen i sin motivering till förslaget om att upphäva förordning 954/79 hänvisar till att 13 av EU:s medlemsstater är avtalsslutande parter till UNCTAD:s linjekod. I själva verket är det 16 medlemsstater som har ratificerat koden, senast Rumänien, Bulgarien och Malta.

I förordning 954/79 har vissa förbehåll funnits för att värna vissa operatörers intressen bl.a. rederier som transporterar gods mellan utländska hamnar (crosstraders). Förslaget om upphävande av denna förordning innehåller emellertid inga sådana garantier. Man bör i detta sammanhang inte underskatta intresset hos de europeiska linjefartaktörer vars verksamhet äger rum mellan andra kontinenter (där linjekoden tillämpas). Man kan också notera att UNCTAD:s linjekod har ratificerats av 81 länder, inklusive de nya motorerna i världshandeln (dvs. Kina, Indien, Ryssland och Brasilien) samt Indonesien, Mexiko, Nigeria, Saudiarabien, Australien, Kanada, Japan och Singapore.

Bryssel den 11 juli 2007

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Dimitris DIMITRIADIS


(1)  Global Insight – slutrapport om tillämpningen av konkurrensreglerna på linjesjöfarten, oktober 2005.

(2)  UNCTAD – 2003, Clarksons – 2003.

(3)  EUT C 157, 28.6.2005.

(4)  Europaparlamentets betänkande A6-0217/2006 av den 22 juni 2006.

(5)  EGT L 378, 31.12.1986, s. 1.

(6)  Europaparlamentets betänkande A6-0314/2005 of 24/10/05.

(7)  Förordning 4055/86 (”tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land”) bygger på UNCTAD:s linjekod. I artikel 4.1 a) b) anges en utfasning av befintlig uppdelning av linjefartlast med direkt hänvisning till linjekoden. Förordning 4058/86 av den 22 december 1986 (”samordnade åtgärder för att säkerställa fri tillgång till last på oceantrader” bygger på linjekoden. I artikel 1 anges åtgärder beträffande linjetrafik som regleras och inte regleras av koder – EGT L 378, 31.12.1986, s. 4.


Top