Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52006IE0966

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förbindelserna mellan EU och Andinska gemenskapen

OJ C 309, 16.12.2006, p. 81–90 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

16.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 309/81


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förbindelserna mellan EU och Andinska gemenskapen

(2006/C 309/18)

Den 14 juli 2005 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om Förbindelserna mellan EU och Andinska gemenskapen.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 juni 2006. Föredragande var Juan Moreno Preciado.

Vid sin 428:e plenarsession den 5–6 juli 2006 (sammanträdet den 5 juli) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 156 röster för, 2 röster emot och 10 nedlagda röster:

1.   Inledning

1.1

I den slutdeklaration som antogs vid det tredje mötet om det civila samhället i EU, Latinamerika och Västindien föreslås att ett genuint partnerskap inrättas baserat på ett nätverk av överenskommelser mellan Europeiska unionen och olika organ i regionen, samt att förhandlingar inleds med Andinska gemenskapen (1).

1.2

I Guadalajara-deklarationen, som antogs av det tredje toppmötet med stats- och regeringscheferna från Latinamerika, Västindien och Europeiska unionen (2), anges det gemensamma strategiska målet vara att nå fram till en överenskommelse mellan EU och Andinska gemenskapen (i likhet med de överenskommelser som nåtts med Mexiko och Chile, och som håller på att förhandlas fram med Mercosur), en överenskommelse som även skulle inkludera ett frihandelsområde.

1.3

Vid detta toppmöte med företrädare för EU, Latinamerika och Västindien beslutade man även att göra en gemensam analys av läget vad gäller den ekonomiska integrationen inom Andinska gemenskapen, och analysarbetet inleddes i januari 2005.

1.4

Än så länge har EU:s medlemsstater inte kunnat utnyttja den ekonomiska och handelsmässiga potential som finns i Andinska gemenskapen. Trots att EU utgör den näst största handelspartnern (efter USA) i detta område har handeln inte nått några betydande nivåer. Andinska gemenskapens insatser för att stärka integrationen (trots de svårigheter och begränsningar som tas upp i detta dokument) ökar chanserna att nå ett associeringsavtal som skulle kunna innebära en ordentlig uppgång i handeln mellan EU och Andinska gemenskapen, en utveckling som man redan kunnat konstatera inom andra områden.

1.5

När det gäller EESK:s förbindelser med det civila samhället inom Andinska gemenskapen har kommittén regelbundna kontakter med de två organ som representerar arbetsmarknadsparterna inom hela regionen, dvs. de andinska arbetstagarnas rådgivande organ Consejo Consultivo Laboral Andino (CCLA) och de andinska arbetsgivarnas rådgivande organ Consejo Consultivo Empresarial Andino (CCEA).

1.6

Den 6–7 februari 2006 anordnade EESK en hearing i Lima tillsammans med Andinska gemenskapens generalsekretariat. I denna hearing deltog de andinska arbetstagarnas och arbetsgivarnas rådgivande organ, samt andra organisationer inom det andinska civila samhället, och det värdefulla bidraget från dessa organ har inkorporerats i detta yttrande. Deltagarna välkomnade att förhandlingar inletts med EU, även om de påpekade att man i samband med en associering med EU bör beakta den obalans som råder mellan de två regionerna, undvika beroendeskapande utvecklingsmodeller och hjälpa till att minska den sociala skulden i denna region och främja en reell social sammanhållning.

1.7

Detta yttrande skall tjäna som information till myndigheterna om det organiserade civila samhällets ståndpunkt när det gäller förbindelserna med Andinska gemenskapen, i linje med de förslag som lades fram i slutdeklarationen för det fjärde mötet med det civila samhällets organisationer i EU, Latinamerika och Västindien som hölls i Wien i april 2006 (där man återigen påtalade behovet av att EU hjälper till att stärka integrationsprocessen i Latinamerika) och slutrekommendationerna från toppmötet mellan EU och Latinamerika–Västindien (i maj 2006) om möjligheterna att nå ett associeringsavtal mellan EU och Andinska gemenskapen, som återfinns i slutdeklarationen från detta möte:

”Mot bakgrund av den gemensamma strategiska målsättningen i Guadalajara-deklarationen, välkomnar vi Europeiska unionens och Andinska gemenskapens beslut att under 2006 inleda en process som skall leda fram till förhandlingar om ett associationsavtal, som inbegriper politisk dialog, samarbetsprogram och ett handelsavtal.”

2.   Situationen i Andinska gemenskapens fem stater

2.1

Det är svårt att ge en kort och koncis sammanfattning av situationen i de fem länder som trots det gemensamma geografiska läget (Anderna) uppvisar stora skillnader vad gäller ekonomisk nivå, demografi, politiska utvecklingstrender etc. Detta yttrande kommer därför endast att belysa några av de mer anmärkningsvärda aspekterna när det gäller situationen i vart och ett av länderna.

2.2

Bolivia är det fattigaste av de fem andinska partnerländerna och är också ett av de minst utvecklade länderna i hela Latinamerika. Detta har delvis att göra med att landet saknar direkt förbindelse med havet, även om det också finns andra bidragande orsaker, t.ex. liten folkmängd (och utvandringen fortsätter att öka), brist på land som lämpar sig för ett konkurrenskraftigt jordbruk, ett historiskt beroende av ett fåtal naturresurser, marginaliseringen av ursprungsbefolkningen (som utgör mer än halva befolkningen) och växande spänningar mellan traditionella politiska maktcentrum uppe på högplatån och nya områden med ekonomisk makt som håller på att växa fram på slättlandet i östra delen av landet. Bolivia har lyckats hitta demokratiska lösningar, men den långa period med instabilitet har hämmat landets ekonomiska utveckling. Den nya regeringen som inledde sin mandatperiod i januari 2006 håller på att genomföra långtgående reformer för att försöka hitta rätt väg för den fortsatta utvecklingen utan att för den skull underminera rättssäkerheten i samband med investeringar och gällande internationella överenskommelser och bilaterala avtal.

2.3

Situationen i Ecuador har mycket gemensamt med den i Bolivia, med en stor ursprungsbefolkning och betydande politiska och kulturella skillnader mellan slättområdena vid kusten och områdena uppe på högplatån. Även om landet under de senaste åren inte i samma utsträckning drabbats av en öppen social konflikt har den politiska instabiliteten varit ännu större. 49 % (3) av befolkningen lever under fattigdomsnivån. Det senaste decenniets ekonomiska kris och ”dollarifieringen” av ekonomin har bidragit till landets höga fattigdomsnivå, liksom det faktum att 10 % av landets arbetsföra befolkning har utvandrat. Pengaöverföringar från utvandrare uppgick till 1,74 miljarder USD år 2004 och utgör därmed den näst största inkomstkällan (efter oljan) när det gäller utländsk valuta.

2.4

Peru har följt en annan väg och fått uppleva en period präglad av terrorism (under 1980-talet och början av 1990-talet) och därefter en regering (under Alberto Fujimoris tid som president) som blev alltmer auktoritär och korrupt. Även om ekonomin växer i relativt snabb takt har den nuvarande regeringen ännu inte lyckats utforma ett hållbart program för politisk och social reform, och har mycket svagt stöd bland befolkningen. I relation till Andinska gemenskapen, vars generalsekretariat har sitt högkvarter i Lima, har Peru ställt sig tveksamt till vissa aspekter av den subregionala integrationen.

2.5

Utvecklingen i Venezuela (4) följs i hela regionen och även i resten av världen. Under de senaste åren har det sociala och politiska läget varit mycket spänt, med intensiv rivalitet mellan president Chávez anhängare och motståndare. Venezuelas ekonomi har blivit alltmer beroende av oljeexporten. Eftersom världspriset på olja ligger högt har regeringen kunnat föra en aktiv internationell politik, och man förfogar över en omfattande budget för att genomföra inrikespolitiska åtgärder.

2.6

Trots det betydande politiska och sociala våldet i landet, som förvärrats av narkotikahandeln, har Colombia ändå lyckats bevara sin demokratiska institutionella struktur, vilket är ovanligt i Latinamerika. Vid sidan av dessa politiska insatser är landets ekonomiska framsteg också anmärkningsvärda. Även om våldet minskat i Colombia relativt sett fortsätter emellertid kidnappningen och mördandet av fackföreningsföreträdare, journalister, affärsmän och medlemmar i olika organisationer för mänskliga rättigheter.

3.   Integrationen i Andinska gemenskapen

3.1   Institutionell utveckling

3.1.1

Andinska gemenskapen är den äldsta integrationsmodellen i Sydamerika. De ursprungliga medlemmarna (Bolivia, Colombia, Chile, Ecuador och Peru) undertecknade Cartagena- avtalet 1969, varigenom vad som då kallades Andinska pakten bildades. Tre år senare gick Venezuela med i pakten, och 1976 gick Chile ur. De nuvarande fem medlemmarna (Bolivia, Colombia, Ecuador, Peru och Venezuela) har en sammanlagd befolkningsmängd på 120 miljoner och en total BNP på ca 265 miljarder USD. Den inre marknadens värde uppgår till ca 8,6 miljarder USD.

3.1.2

Under de 35 år som sammanslutningen existerat har den utvecklats från ett protektionistiskt synsätt (baserat på att försöka undvika importprodukter), som var vanligt under 60- och 70-talet, till en modell inriktad på ”öppen regionalism”. Parallellt med denna utveckling har pakten varit föremål för en rad olika institutionella reformer i syfte att göra den till en allt mer sluten integrationsmodell, en utveckling som kulminerade 1997 då Andinska gemenskapen skapades. Ett resultat av det är att Andinska gemenskapen har en högt utvecklad institutionell struktur och en relativt omfattande gemenskapslagstiftning.

3.1.3

Syftet med Andinska integrationssystemet (Sistema Andino de Integración, SAI) (5), som infördes i enlighet med Trujilloprotokollet 1996, är att skapa samordning mellan de olika gemenskapsorganen så att den andinska integrationen kan fördjupas och stärkas. Integrationssystemet består av mellanstatliga gemenskapsorgan med verkställande, lagstiftande, rättsskipande, beslutsfattande och skatteindrivande befogenheter.

3.1.4

Systemets två viktigaste beslutsfattande organ, Andinska utrikesministerrådet (Consejo Andino de Ministros de Relaciones Exteriores) och Andinska kommissionen (Comisión de la Comunidad Andina) har mellanstatlig karaktär. Kommissionens roll är att utarbeta lagstiftning för ekonomi, handel och investeringar. Andinska utrikesministerrådet handhar alla övriga frågor som inte faller på kommissionen, främst politiska, sociala och miljörelaterade frågor, migrationspolitik, människors fria rörlighet, samt samordning av de olika gemenskapsorganens externa verksamhet.

3.1.5

Det högsta politiska organet inom Andinska integrationssystemet utgörs av Andinska presidentrådet (Consejo Presidencial Andino) som består av medlemsstaternas statschefer. Presidentrådet yttrar sig via deklarationer eller riktlinjer som integrationssystemets övriga organ och institutioner utgår ifrån i sin verksamhet. Ordförandeskapet i Andinska presidentrådet byts varje halvår och sker i alfabetisk ordning, en turordning som också tillämpas inom övriga mellanstatliga organ.

3.1.6

Ett organ som särskilt bör lyftas fram bland gemenskapens organ och institutioner inom Andinska integrationssystemet är Andinska gemenskapens generalsekretariat (Secretaría General de la Comunidad Andina, SG–CAN). Det har sitt säte i Lima (6) och skall ge tekniskt stöd till de mellanstatliga institutionerna. Generalsekretariatet har lagstiftningsbefogenheter på vissa områden (antagande av resolutioner), initiativrätt och vissa andra specifika uppgifter.

3.1.7

Andra gemenskapsorgan är gemenskapsdomstolen (Tribunal de Justicia de la Comunidad Andina) och Andinska parlamentet (Parlamento Andino), medan officiella sidoorgan omfattar de andinska arbetstagarnas och arbetsgivarnas rådgivande organ, Andinska utvecklingsorganisationen (Corporación Andina de Fomento, CAF), Latinamerikanska reservfonden (Fondo Latinoamericano de Reservas, FLAR), Simón Rodríguez- och Hipólito Unanue-avtalen samt Simón Bolívar-universitetet.

3.2   Den andinska integrationen – en lägesrapport

3.2.1

Vid varje analys av den andinska integrationen finns det två aspekter som man alltid bör hålla i minnet. Den ena är det faktum att även om Andinska gemenskapen existerat i över tre decennier består den fortfarande av fem utvecklingsländer (med en genomsnittlig inkomst per capita på 2 364 euro, att jämföra med EU-25-genomsnittet på 20 420 euro), med alla de konsekvenser detta har i institutionella och ekonomiska termer.

3.2.2

Den andra, som har kopplingar med den första, är att även om konventionella integrationsfaktorer (dvs. sådana som har att göra med skapandet av en inre marknad) inte verkar ha kommit särskilt långt i utvecklingen inom Andinska gemenskapen så är andra områden relativt välutvecklade. Trots de problem som försvårar en handelsintegration har andra dimensioner inom Andinska gemenskapen stärkts (t.ex. kulturella, sociala, finansiella etc.).

3.2.3

För att försöka förstå hur Andinska gemenskapen fungerar brukar man ofta börja med att titta på den ekonomiska integrationen. Här har Andinska gemenskapen genomgått en ojämn utveckling. Det dröjde ända till 1993 innan man lyckades skapa ett frihandelsområde, ett samarbete som Peru omedelbart drog sig ur. Planerna på att skapa en gemensam tulltaxa för samtliga medlemsländer har fortfarande inte fullbordats, även om framsteg har gjorts i riktning mot en handelsharmonisering. För att båda sidor fullt ut skall kunna dra nytta av fördelarna är det i samband med en framtida överenskommelse mellan EU och länderna i Andinska gemenskapen därför viktigt att länderna i Andinska gemenskapen lyckas få till stånd en riktig tullunion.

3.2.4

Denna begränsade framgång på lagstiftningsområdet har resulterat i begränsad handel inom gemenskapen, en handel som varierar stort från ett år till ett annat. Under 90-talet ökade handeln avsevärt mellan Andinska gemenskapens medlemsstater; från 4,1 % av den totala handeln 1990 till 14,2 % 1998 (7). I jämförelse med de handelsnivåer som registrerades inom gruppen under 70-talet är dock denna siffra fortfarande låg och ligger under genomsnittet för Latinamerika (20,2 %). Sedan 1998 har handeln inom Andinska gemenskapen varit på nedgång (10,4 % år 2004), även om en uppgång registrerades under 2005.

3.2.5

Den interna handeln inom Andinska gemenskapen har uppvisat lägre nivåer än handeln med USA (46,6 % av den totala handeln 2004) och ligger på nästan exakt samma nivå som handeln med EU (11,0 % under 2004). Tre av Andinska gemenskapens nuvarande fem medlemmar skickar mindre än 12 % av sin export till den subregionala marknaden.

3.2.6

Även om vissa framsteg har gjorts vad gäller integrationen har det funnits många problem, delvis på grund av brist på politisk vilja, samt på grund av andra faktorer som t.ex. marknadsstrukturen, skillnader mellan olika ekonomiska modeller, olika nivåer i ekonomisk utveckling, geografiskt läge (en faktor som försvårar handeln inom gemenskapen) och interna politiska problem. Trots alla dessa svårigheter har Andinska gemenskapen i över tre decennier lyckats fortsätta sitt arbete i riktning mot ökad integration. Ett av de största hindren för fullbordandet av en inre gemenskapsmarknad och för den allmänna utvecklingen i Andinska gemenskapen är att det saknas en modern kommunikations- och transportinfrastruktur.

3.2.7

Det bör påpekas att länderna inom Andinska gemenskapen inte visat särskilt stort intresse när det gäller att samordna de externa relationerna. Bolivia och Venezuela har närmat sig Mercosur, medan Peru och Colombia har undertecknat frihandelsavtal med USA.

3.2.8

Denna brist på samstämmighet underblåstes den 22 april 2006 då Venezuela meddelade att man tänkte gå ur Andinska gemenskapen. Denna situation och undertecknandet av Nafta-avtalet för frihandel med Nordamerika har skapat en djup politisk kris inom Andinska gemenskapen, som skall diskuteras vid ett extra toppmöte.

3.3   Utmaningar i samband med social sammanhållning

3.3.1

Som tidigare påpekats handlar den Andinska gemenskapen emellertid inte enbart om handelsintegration. Det har alltid funnits större ambitioner att föra in politiska och sociala dimensioner i den andinska integrationsprocessen. Denna önskan avspeglar de senaste årens kamp för demokrati i många länder och behovet av att stärka den andinska befolkningens profil i Latinamerika och internationellt. Det är också ett resultat av den socioekonomiska situationen i Anderna.

3.3.2

Statistiska uppgifter visar en förkrossande bild av den sociala sammanhållningen i Anderna: 50 % av befolkningen – ca 60 miljoner människor – lever under fattigdomsgränsen. De fem länderna i Andinska gemenskapen är bland de länder där skillnaderna i levnadsförhållanden är som störst (enligt Gini-indexet), inte enbart när det gäller inkomst, utan även rörande andra former av marginalisering såsom diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, ras, födelseplats, osv.

3.3.3

I detta sammanhang är det viktigt att betona att informellt arbete, intern och extern migration (som i stor utsträckning påverkar kvinnor) och andra fenomen, såsom marginalisering av ursprungsbefolkningarna som bildar omfattande minoriteter (Ecuador och Peru) eller majoriteter (Bolivia) i regionen är mycket utbredda. Det är också i denna region som större delen av världens kokain produceras, vilket bidrar till att svartekonomin breder ut sig, att stora grupper människor drivs på flykt och att våld och korruption ökar, vilket när det gäller Colombia är ytterligare belastningar som läggs till en mångårig väpnad konflikt.

3.3.4

Mot denna bakgrund kan avreglering av handeln inte vara det enda instrumentet att främja sammanhållningen mellan länderna i Anderna. I den nya strategi som generalsekretariatet för Andinska gemenskapen har drivit på (8) fästs mindre vikt vid avlägsnande av tullar än andra utmaningar såsom förbättrad konkurrenskraft, immaterialrätt, undanröjande av handelshinder, infrastruktur, fri rörlighet för personer, energi, miljö och säkerhet.

3.3.5

En av huvudpunkterna i denna nya strategi som går ut på att använda integration som ett instrument för utveckling och globalisering är social utveckling. Ett av Andinska gemenskapens viktigaste beslut under senare tid har därför varit den integrerade utvecklingsplanen (9) (Plan Integrado de Desarrollo Social – PIDS) som antogs i september 2004 i syfte att komma till rätta med fattigdom, utslagning och sociala skillnader i området. På medellång sikt skulle PIDS kunna fungera som underlag för en övergripande strategi för social sammanhållning. Den öppna samordningsmetod som EU tillämpar på det sociala området är av stort intresse för den Andinska gemenskapen. Även tanken på en socialfond i likhet med EU:s strukturfonder är ett attraktivt alternativ. Det innebär att Andinska gemenskapen är den första region utanför EU som planerar att anta aspekter av den europeiska sociala modellen.

3.3.6

Den sociala dimensionen har visat sig vara ett allt vanligare inslag i politiska utfästelser och beslut av Andinska gemenskapen sedan 1999 (10) och under de senaste fem åren har ett par särskilda initiativ börjat ta form.

3.3.7

I den andinska dialogen på presidentnivå om integration, utveckling och social sammanhållning konstateras att de andinska ekonomierna, som ett led i sina internationaliseringsåtgärder, bör sträva efter produktdiversifiering och allomfattande konkurrenskraft. Denna process som bör omfatta såväl mikroföretag som små och medelstora företag bör vara inriktad på att främja samarbete och gemenskapsåtgärder samt skapa gynnsamma villkor för lokal utveckling och regionalisering via territoriella utvecklingsstrategier.

3.3.8

Andinska gemenskapens generalsekretariat konstaterar att de centrala gemenskapsmålen är globalisering i kombination med integration, utveckling i kombination med konkurrenskraft och social sammanhållning samt social sammanhållning i kombination med stärkt demokratiskt styre. Den pågående sociala agendan täcker alla dessa frågor och är genomförbar under förutsättning att den prioriterar den andinska regionen i förhandlingar om avreglering med tredje land, i synnerhet sådana förhandlingar som riskerar att leda till ökade klyftor i regionen och inom de andinska samhällena (som präglas av marginalisering av vissa samhällsgrupper på grund av etnisk tillhörighet och kön).

4.   Det civila samhällets deltagande i den andinska institutionella ramen

4.1   De andinska arbetsgivarnas och arbetstagarnas rådgivande råd

4.1.1

Trots att den andinska integrationsprocessen har pågått i årtionden var det inte förrän under den senaste etappen i den andinska gemenskapens historia som det civila samhällets deltagande formaliserades genom inrättandet av de andinska arbetsgivarnas och arbetstagarnas rådgivande organ. Innan dess hade arbetsgivare och fackföreningar, som aktörer i den andinska integrationsprocessen, enbart begränsade möjligheter att delta i samråd på regional nivå. De hade visserligen indirekt deltagit i den andinska integrationen via de nationella regeringarna.

4.1.2

De andinska arbetstagarnas rådgivande råd (CCLA) inrättades genom beslut 441 (11) och omfattar fyra delegater från vart och ett av de andinska länderna. Dessa högt uppsatta delegater och deras suppleanter väljs bland ledarna för de representativa fackföreningar som varje land utser. De mest representativa landsorganisationerna och sammanslutningarna i varje land deltar i de andinska arbetstagarnas rådgivande råd. I dag är 16 landsorganisationer representerade från de fem länderna (12).

4.1.3

De andinska arbetsgivarnas rådgivande råd (CCEA), som inrättades genom beslut 442, omfattar arbetsgivarorganisationer verksamma i regionen och består av fyra högt uppsatta delegater som valts bland ledarna för de representativa arbetsgivarorganisationer som varje land utser.

4.1.4

De rådgivande rådens uppgifter fastställdes genom beslut 464 (13). I beslutet fastställs att de kan framföra sina synpunkter till det andinska utrikesministerrådet, Andinska gemenskapens kommission eller generalsekretariat, närvara vid och tala vid möten inom det andinska utrikesministerrådet och Andinska gemenskapens kommission samt möten med regeringens sakkunniga eller arbetsgrupper kopplade till den andinska integrationsprocessen.

4.1.5

De andinska arbetstagarnas rådgivande råd har utarbetat ett flertal yttranden varav ett antal rör Andinska gemenskapens sociala eller utrikespolitiska agenda. Det är särskilt viktigt att nämna yttrande nr 27 (14) om uppföljning av ett eventuellt associeringsavtal mellan EU och Andinska gemenskapen, av vilket framgår att CCLA delar förväntningarna på framsteg mot en politisk, ekonomisk och social allians med EU.

4.1.6

CCEA har i en av sina förklaringar (15) betonat att frågan om ett associseringsavtal med EU är av avgörande betydelse och att den publicitet som omger förhandlingarna med EU måste präglas av största försiktighet så att förhandlingarna inte påverkas negativt.

4.1.7

Både CCLA och CCEA har betonat vikten av förstärkt samarbete med såväl aktörer inom det civila samhället i den andinska regionen som med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) i syfte att samrodna gemensamma ståndpunkter och driva på initiativ som syftar till att säkerställa grundläggande arbetsnormer i alla avtal mellan EU och Andinska gemenskapen.

4.2   Andra deltagarkanaler

4.2.1

Utöver ovannämnda forum för det civila samhällets institutionella representation besitter Andinska gemenskapen andra instrument för deltagande på det socialpolitiska området, exempelvis Simón Rodríguez-avtalet (1973, ett av de ”socialpolitiska avtalen” (16)), som består av ett trepartsforum mellan arbetsmarknadsministrar, arbetsgivare och arbetstagare för diskussion, deltagande och samordning av arbetsrelaterade ärenden på regional nivå.

4.2.2

Simón Rodríguez-avtalet var ett av de första instrumenten i den andinska samhälls- och arbetsmarknadsintegrationen och behandlar olika aspekter av social och arbetsrelaterad utveckling. Genomförandet av avtalet skedde inte helt utan framgång. Det följdes av stort intresse av alla de sektorer som såg fördelar i att framsteg gjordes på arbetsmarknadsplanet. Trots det måste det konstateras att de ogynnsamma, främst institutionella, förhållandena hade stort flytande på integrationsprocessen och år 1983 upphörde avtalet att gälla.

4.2.3

Avtalet fick sin nuvarande form i ersättningsprotokollet för Simón Rodríguez-avtalet som antogs av det andiska presidentrådet den 24 juni 2001. Avtalet syftar till följande:

a.

Att lägga fram och diskutera förslag om frågor som är kopplade till den sociala och arbetsrelaterade miljön som på ett värdefullt sätt kan bidra till utvecklingen av regionens sociala dagordning och verksamheten i övriga organ inom det andinska integrationssystemet.

b.

Att fastställa och samordna gemenskapspolitiken om främjande av sysselsättning, yrkes- och arbetsmarknadsutbildning, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, social trygghet, arbetsrelaterad migration, och andra frågor som medlemsstaterna anser är av intresse.

c.

Att föreslå och utforma åtgärder för samarbete och samordning mellan medlemsländerna om sociala och arbetsmarknadsrelaterade frågor i den andinska regionen.

4.3   Den roll som icke-statliga organisationer och organisationerna inom det civila samhället spelar

4.3.1

Den andinska dimensionen omfattar även nationella och globala sociala aspekter. Vid sidan av de arbetsmarknadsrelaterade förhållandena tas andra aspekter i samhället upp såsom mänskliga rättigheter, ursprungsbefolkningens rättigheter, kvinnors rättigheter, kultur, miljö, konsumenter, familjelantbruk, mindre lantbruk, osv.

4.3.2

Dessa särintressen representeras av ett stort antal organisationer som företräder olika sektorer och som redan spelar en mycket aktiv roll i den regionala integrationen. Deras roll kommer att förstärkas ytterligare i samband med det framtida associeringsavtalet mellan EU och Andinska gemenskapen.

4.3.3

Det är också värt att framhålla andra typer av civila samhällsorganisationer. Det kan röra sig om sammanslutningar eller rörelser (av ursprungsbefolkningar till exempel), och icke-statliga organisationer, forum och nätverk av icke-statliga organisationer, koalitioner eller forum för riktade åtgärder, forskningscentrum, universitet osv.

4.3.4

Dessa rörelser och det så kallade icke-organiserade civila samhället är mycket aktiva i den andinska regionen. Ett hinder är dock att själva organisationen och verksamheten ofta är begränsad till det nationella planet och att organisationerna ofta inte lyckas få tillgång till det formella andinska integrationssystemet. Andinska gemenskapens generalsekretariat har därför efterlyst ett decentraliserat andinskt nätverk för akademiska sammanslutningar och icke-statliga organisationer.

4.3.5

För att skapa möjligheter för dessa aktörer att delta i den formella verksamheten inom ramen för den andinska integrationsprocessen har Andinska gemenskapen inrättat ett antal arbetsgrupper. Den arbetsgrupp som behandlar ursprungsbefolkningarnas rättigheter (17) inrättades som ett rådgivande organ inom det andinska integrationssystemet i syfte att främja ett aktivt deltagande från ursprungsbefolkningarnas sida när det gäller ekonomiska, sociala, kulturella och politiska aspekter av den subregionala integrationen. Arbetsgruppen hanterar känsliga frågor såsom nyttjanderätt till gemensam mark eller mark som tillhör ursprungsbefolkningen, landsbygdskommuner och produktion, ekonomisk utveckling, social rättvisa och politiskt deltagande, kulturell identitet och institutionalisering, osv.

4.3.6

Man har även inrättat en andinsk arbetsgrupp om konsumenträttigheter (18) i form av ett rådgivande organ inom det andinska integrationssystemets ramar för att främja de offentliga och privata konsumentskyddsorganisationernas aktiva deltagande i arbetsmarknadsrelaterade samråd och beslut om social integration inom deras intresseområden.

4.3.7

Dessa rådgivande organ (19) får inte del av Andinska gemenskapens budget till stöd för sin verksamhet. Detta innebär att enbart de organisationer som själva kan mobilisera personal och resurser kan närvara vid sammanträden inom Andinska gemenskapens arbetsgrupper och organ.

5.   Förbindelserna mellan EU och Andinska gemenskapen

5.1   De första avtalen mellan EU och Andinska gemenskapen

5.1.1

De första samarbetsavtalen mellan EU och Latinamerika var de som ingicks med Andinska pakten år 1983, dvs. 14 år efter paktens inrättande.

5.1.2

Avtalet ingick i den så kallade andra generationens samarbetsavtal. I motsats till den första generationen avtal, som i huvudsak var handelsinriktade (och icke-förmånsberättigande), var den andra generationens avtal mer omfattande och täckte även politiska och samarbetsrelaterade aspekter, som skulle komma att bli mycket centrala i senare avtal. Avtalen var också ett tydligt uttryck för den betydelse som EU hade för den regionala integrationen i Latinamerika.

5.1.3

Dynamiken i förbindelserna mellan EU och Latinamerika skapade snabbt behov av en ny generation avtal efter 1991. År 1993 undertecknade EU en tredje generations avtal med den andinska gruppen. Nya inslag i detta avtal var den demokratiska klausulen som var ett uttryck för det gemensamma engagemanget för demokrati, och en klausul om den framtida utvecklingen, som skapade utrymme för utvidgade samarbetsområden i framtiden.

5.1.4

Parallellt med detta ledde narkotikabekämpningen under 1990-talet till att relationerna med Andinska gemenskapen fick större betydelse. EU ville erbjuda ett annat tillvägagångssätt än USA, som var inriktat på stränga kontrollåtgärder. Strategin omfattade två olika angreppssätt: För det första beslutades som svar på en anmodan från Andinska gemenskapen att det allmänna preferenssystemet skulle utvidgas till att även omfatta de andinska länderna genom ett särsystem kallat GSP-Narkotika. Genom systemet tilläts tullfri import av 90 % av de andinska varorna till EU:s marknad. För det andra etablerades en dialog på hög nivå om droger.

5.1.5

Avtalet från 1993 ersattes snabbt av en ny ram för förbindelser med Latinamerika som EU hade lagt grunden för under mitten av 1990-talet, vid förhandlingarna om den fjärde generationen avtal med Mercosur, Chile och Mexiko. Dessa dokument hade utarbetats som ett första steg mot associeringsavtal som skulle komma att omfatta ett frihandelsavtal. Andinska gemenskapen önskade ett liknande avtal, men EU ansåg att det vore bättre att gå försiktigt fram och börja med ett interimsavtal. EU:s förslag antogs vid det andra toppmötet mellan EU, Latinamerika och Västindien som hölls i Madrid i maj 2002.

5.2   Avtalet 2003 – ett steg på vägen

5.2.1

Den 15 december 2003 undertecknades avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Andinska gemenskapen. Trots att detta var ett steg framåt i förhållande till föregående avtal, uppfyllde det inte de andinska ländernas förväntningar (20). En anledning till att Andinska gemenskapen var tveksam till avtalet var att det inte förbättrade tillgången till EU-marknaden. Avtalet omfattar dock en ny viktig komponent: institutionalisering av en politisk dialog. Det omfattar även nya möjligheter till mellanregionalt samarbete (migration, terrorism, osv.) och stärker det civila samhällets deltagande på dessa områden (21).

5.3   Handeln mellan EU och Andinska gemenskapen

5.3.1

Som framgår av tabellen nedan har handelsförbindelserna mellan EU och Andinska gemenskapen präglats av viss stagnation. Trots att EU för närvarande är Andinska gemenskapens näst största handelspartner står unionen för knappt 12–13 % av regionens utrikeshandel, jämfört med USA:s 40 %. Den andinska exporten till EU sjönk från 19 % av den sammanlagda exporten 1994 till 12 % 2004. EU stod för 19 % av Andinska gemenskapens import år 1994 jämfört med 13 % år 2004.

EU:s HANDEL MED ANDINSKA GEMENSKAPEN

(miljoner euro)

 

Import

Export

Saldo

(för EU)

Imp+Exp

Omfattning

Årlig förändring

i %

Andel av sammanlagd EU-import

Omfattning

Årlig förändring

i %

Andel av sammanlagd EU-import

2000

8 153

 

0,82

7 020

 

0,82

-1 134

15 173

2001

8 863

8,7

0,90

7 908

12,6

0,89

-955

16 771

2002

8 853

-0,1

0,94

7 085

-10,4

0,79

-1 768

15 938

2003

7 911

-10,6

0,84

5 586

-21,2

0,64

-2 325

13 497

2004

8 904

12,6

0,87

5 988

7,2

0,62

-2 916

14 892

Genomsnittlig årlig tillväxt (%) 

 

2,2

 

 

-3,9

 

 

-0.5

Källa: Eurostat

5.3.2

EU är Andinska gemenskapens största källa till direkta investeringar, trots att dessa har minskat markant sedan år 2000 då de uppgick till över 3,3 miljarder dollar, jämfört med enbart 1 miljard år 2003.

5.3.3

Framtidsutsikterna för handelsförbindelserna är osäkra. Det nya tullpreferenssystemet (GSP) som trädde i kraft år 2006 har inte lett till förbättrad tillgång till EU:s marknad, trots att antalet varor som omfattas av systemet har ökat. Att systemets giltighetstid har förlängts till tio år innebär emellertid att förutsägbarheten ökar (vilket skulle kunna främja investeringar). Mot denna bakgrund skulle ett associeringsavtal utgöra ett betydligt större framsteg när det gäller de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Andinska gemenskapen.

5.4   Mot ett associeringsavtal

5.4.1

Trots att det gjorts avsevärda framsteg i förbindelserna mellan EU och Andinska gemenskapen skulle relationerna nu kunna hamna i ett dödläge, kännetecknat av ett relativt omfattande samarbete, men med avstannande ekonomiska kontakter, och en politisk dialog med ett institutionellt ramverk, men utan någon gemensam dagordning. Trots de problem som finns, föreslår EESK därför att åtgärder skall vidtas så snabbt som möjligt för att få till stånd ett associeringsavtal i likhet med de avtal som undertecknats med Chile och Mexiko och som det för närvarande pågår förhandlingar om med Mercosur-länderna.

5.4.2

Detta avtal skulle inbegripa ett frihandelsavtal, en bredare politisk dialog och nya samarbetsmöjligheter. Det skulle också innefatta en mer omfattande social dimension med större möjligheter att involvera arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

5.4.3

Andra viktiga frågor som ökad konkurrenskraft, rättssäkerhet för investeringar och utveckling av en verklig andinsk inre marknad där företagen kan bedriva verksamhet med garantier skulle också ingå i avtalet.

5.4.4

Europeiska unionen gick slutligen med på att behandla denna möjlighet vid det tredje toppmötet mellan de båda regionerna, som hölls i Guadalajara i Mexiko i maj 2004. EU ställde dock upp en rad förhandsvillkor (t.ex. att varje frihandelsavtal skall ta hänsyn till resultaten av Dohaprogrammet för utveckling och på en tillräcklig regional ekonomisk integration i Andinska gemenskapen), som EU och Andinska gemenskapen gemensamt skall ta ställning till.

5.5   Det sociala innehållet i partnerskapet mellan EU och Andinska gemenskapen

5.5.1

I linje med målsättningen om ett fullt partnerskap måste förhandlingsparterna fokusera på övervakningen av grundläggande sociala och arbetsmarknadsrelaterade rättigheter och på försvaret av de demokratiska och mänskliga rättigheterna. En mekanism bör inrättas för att främja alla dessa rättigheter, och man bör uttryckligen visa sin beslutsamhet att bekämpa narkotikahandel och korruption samt se till att ekonomisk utveckling åtföljs av social sammanhållning och rättvisa.

5.5.2

Det framtida avtalet bör utformas på ett sådant sätt att det uppfyller det fastställa målet för ett politiskt, ekonomiskt och socialt partnerskap. Texten bör därför inbegripa ett socialt kapitel som kompletterar och utgör en motvikt till de avsnitt som ägnas åt handelsrelationer och den politiska dialogen.

5.5.3

Det sociala kapitlet bör omfatta arbetsgivarnas och arbetstagarnas rättigheter, med utgångspunkt i de kriterier som nämnts ovan, och uttryckligen ta upp associeringsfrihet, social dialog och socialt samråd (22).

5.5.4

Den påtagliga bristen på säkerhet när det gäller utövandet av de mänskliga rättigheterna, pressfriheten och de fackliga rättigheterna i vissa andinska länder gör att det är ännu viktigare med ett kraftfullt bidrag från EU.

5.5.5

Genom avtalet skulle de undertecknande parterna förbinda sig att främja de sociala rättigheterna i de båda regionerna genom tekniskt samarbete och andra biståndsprogram.

5.6   Samarbete

5.6.1

EU har varit en tydlig ledare när det gäller utvecklingssamarbetet med de andinska länderna. Lite mer än en tredjedel av EU:s samarbete med Latinamerika har avsett Andinska gemenskapen och dess medlemsstater. Bolivia och Peru hörde till de tre länder som fick störst officiellt bistånd från EU mellan 1994 och 2002.

5.6.2

Europeiska kommissionen håller för närvarande på att upprätta en ny subregional samarbetsstrategi för Andinska gemenskapen och en särskild strategi för vart och ett av de andinska länderna i syfte att fokusera och styra upp sina insatser från 2007 till 2013.

5.6.3

Europeiska kommissionens förslag till regionala strategidokument för Andinska gemenskapen (2007–2013) grundar sig på tre områden: regional integration, social sammanhållning och narkotikabekämpning.

6.   Det organiserade civila samhällets medverkan i relationerna mellan EU och de andinska länderna

6.1

Målsättningen med detta yttrande är att förse EU-institutionerna med grundläggande kriterier för en social dimension och det civila samhällets medverkan. Detta är något som enligt EESK:s uppfattning bör ligga till grund för förbindelserna med Andinska gemenskapen och studeras av den framtida förhandlingskommittén för associeringsavtalet.

6.2

Det finns inte några tidigare yttranden eller resolutioner från EESK om förbindelserna med Andinska gemenskapen, men de ovannämnda kriterierna skulle kunna baseras på följande:

a)

De punkter som redan ställts upp i detta syfte i avtalet om politisk dialog och politiskt samarbete, särskilt artiklarna 42 (socialt samarbete), 43 (det organiserade civila samhällets medverkan i samarbetet) och 44 (samarbete mot könsdiskriminering), som bör anpassas för att uppfylla målsättningarna i det framtida associeringsavtalet.

b)

Vissa dokument och uttalanden som mer allmänt rör förbindelserna med Latinamerika och som utarbetats av EESK eller det civila samhället.

6.3

I detta sammanhang är det viktigt att bära i minnet det underförstådda åtagande som gjordes av deltagarna vid det tredje mötet för det civila samhället i EU, Latinamerika och Västindien. Där efterlyste man att avtalen med EU skall innehålla en kraftfull social dimension och se till att främja och stärka den roll som spelas av de sociala organisationerna och av deltagande och rådgivande organ som företräder det organiserade civila samhället. Vidare underströks beslutsamheten att stimulera förbindelserna mellan de regionala rådgivande organen i de latinamerikanska länderna samt mellan EESK och dessa organ (23).

6.4

Vidare har EU och länderna i Andinska gemenskapen antagit de principer och värderingar som finns i ILO:s stadga och dess viktigaste sociala instrument, exempelvis deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet (1998), trepartsförklaringen om multinationella företag och socialpolitik (1977, ändrad 2000) och resolutionen från Internationella arbetskonferensen om fackliga rättigheter och medborgerliga friheter (1970). De stöder även den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948) och Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1976).

6.5

EESK och Andinska gemenskapens rådgivande organ bör spela en central roll när det gäller det andinska och europeiska civila samhällets gemensamma insatser och stödja deras medverkan i förhandlingarna mellan de båda regionerna och i de framtida strukturerna för samråd och deltagande, som EESK anser bör inrättas genom det framtida associeringsavtalet.

6.6

De tre organen har tagit ett viktigt första steg mot en institutionalisering av sina förbindelser genom att underteckna en interinstitutionell samarbetsplan. Denna plan kommer att förbättra förståelsen mellan EESK och de rådgivande nämnderna i syfte att stärka och stabilisera det ömsesidiga samarbetet.

6.7   Den interinstitutionella samarbetsplanen har följande målsättningar:

1.

Stödja det civila samhällets organisationer i Andinska gemenskapen.

2.

Bidra till den civila samhällsdialogen mellan Andinska gemenskapen och EU.

3.

Framhålla betydelsen av en social dimension i det framtida associeringsavtalet mellan EU och Andinska gemenskapen.

4.

Stödja CCEA och CCLA:s initiativ att arbeta på förslaget att skapa ett andinskt ekonomiskt och socialt råd.

5.

Få till stånd ett större deltagande från de organisationer i det andinska civila samhället som motsvarar de organisationer som ingår i EESK:s grupp III.

6.

Etablera starkare ekonomiska band mellan de båda regionerna.

6.8

De två andinska rådgivande organen har lagt fram ett gemensamt förslag (24) för Andinska gemenskapens myndigheter om att inleda diskussioner som snarast möjligt kan leda till att det bildas ett andinskt ekonomiskt och socialt råd.

6.9

EESK välkomnar detta initiativ och det samförstånd som råder om det. Genom att basera detta andinska ekonomiska och sociala råd på en flerpartsmodell, med företrädare för arbetsgivarna, arbetstagarna och olika intressegrupper i det organiserade civila samhället, anser vi att man kommer att underlätta för erkännandet och bildandet av en mycket välbehövlig gemensam rådgivande kommitté som kan bidra till att de civila samhällets organisationer i EU och Andinska gemenskapen kan delta i det institutionella ramverket för det framtida associeringsavtalet.

6.10

Den 3 mars 2005 anordnade Europeiska kommissionen en inledande konferens om framtiden för förbindelserna mellan EU och Andinska gemenskapen, där olika samhällsorganisationer och företrädare för EESK deltog. Möjligheten att inleda förhandlingar gör det lämpligt att göra om och utveckla denna erfarenhet genom att framöver involvera existerande instanser, där det civila samhällets organisationer i de andinska länderna finns representerade (CCLA, CCEA och Andinska gemenskapens arbetsgrupper om konsumentfrågor och ursprungsbefolkningen).

6.11

För att utveckla partnerskapet mellan de båda regionerna anser EESK att de organisationer som företräder olika sektorer inom det civila samhället i EU och Andinska gemenskapen bör trappa upp sina bilaterala relationer och gemensamma insatser och bygga vidare på de framsteg som redan gjorts i förhållande till denna målsättning (25).

7.   Slutsatser samt ekonomiska och sociala förslag

7.1

I linje med tidigare EESK-yttranden vill vi framhålla att ökad demokratisk stabilitet är beroende av förstärkta statliga institutioner och närmare relationer mellan dessa och samhället i övrigt; bättre social välfärd; ökad jämlikhet; insatser för att främja utveckling och ekonomisk tillväxt; social integration med avseende på sektorer som historiskt sett varit marginaliserade; samt nya plattformar för en bred politisk dialog på lokal, nationell och regional nivå.

7.2

EESK anser att det skulle vara fördelaktigt för både EU och Andinska gemenskapen att inleda förhandlingar (som inte måste vara beroende av Doha-rundans resultat) om ett associeringsavtal mellan de två regionerna. Vi uppmanar parterna att arbeta vidare i denna riktning.

7.3

Detta avtal bör lägga grunden till ett fullödigt och välbalanserat partnerskap, som inbegriper ett frihandelsområde samt en dialog om politiska frågor och samarbetsfrågor. Den sociala dimensionen i detta partnerskap bör uttryckligen skrivas in i avtalstexten med utgångspunkt i åtagandet att uppfylla ILO:s konventioner om grundläggande rättigheter och andra dokument som nämns i det här yttrandet.

7.4

I ekonomiskt hänseende bör avtalet

a)

omvärdera näringslivets samhällsroll i Andinska gemenskapen som en avgörande faktor för ekonomisk och social utveckling,

b)

främja konkurrenskraften med hjälp av FoU och infrastrukturuppbyggnad,

c)

stimulera till investeringar och värna om den rättsliga säkerheten i samband med detta,

d)

underlätta tillträde till finansiering, särskilt för små och medelstora företag, samt andra sätt att öka den ekonomiska tillväxten,

e)

stimulera utvecklingen inom sektorn för social ekonomi,

f)

främja skapandet av en fungerande andinsk tullunion.

7.5

På det sociala planet bör avtalet framför allt främja och värna om

a)

utbildning (inkl. yrkesutbildning) samt samarbete mellan universiteten som ett sätt att utveckla vetenskaplig forskning och högre utbildning,

b)

jämlikhet och icke-diskriminering med avseende på kön, ras, etnisk bakgrund, religion, funktionshinder osv.,

c)

jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsplatsen med hjälp av planer för lika lön och andra arbetsrelaterade sociala aspekter,

d)

integration av invandrare och respekt för deras rättigheter, inbegripet garantier i fråga om penningförsändelser till deras ursprungsländer; på basis av detta bör EU och Andinska gemenskapen enas om en emigrationspolitik,

e)

planer för att utrota barnarbete,

f)

den sociala dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare och förstärkning av deras organisationer,

g)

andra former av yrkesinriktade och sociala föreningsbildningar (för lantarbetare, konsumenter osv.) och det civila samhällets organisationer i allmänhet,

h)

rättvisa arbetsvillkor med avseende på hälsa och miljö samt gradvis avskaffande av informellt arbete.

7.6

Europeiska unionen bör bygga vidare på sitt redan nu betydande samarbete med de andinska länderna som en bra grund för att förbättra levnadsförhållandena i dessa länder. Detta kan leda fram till ett associeringsavtal i linje med den prioritet som kommissionens nyligen offentliggjorda meddelande ger den sociala sammanhållningen (26). EESK stöder förslaget att Europeiska investeringsbanken skall utvidga sin finansiering för Latinamerika så att en betydande del av dessa medel går till små och medelstora företag. När det gäller att uppnå detta och andra mål skulle Andinska utvecklingsorganisationen kunna vara en lämplig partner.

7.7

Vidare uppmanar EESK kommissionen att ingående analysera Europaparlamentets förslag om att inrätta en solidaritetsfond för de två regionerna. En sådan fond skulle framför allt vara till nytta för de andinska (och centralamerikanska) länderna. Kommittén anser också att ibero-amerikanska programmet för institutionellt samarbete för utveckling av små och medelstora företag (Iberpyme) är ett bra exempel på hur man kan främja företagsaktiviteten och menar att den erfarenhet som vunnits genom detta program skulle kunna användas i ett liknande projekt mellan EU och Andinska gemenskapen.

7.8

Med hänsyn till Andinska gemenskapens svårigheter att genomföra de tjugo projekt som utgör dess integrerade sociala utvecklingsplan, bör den erhålla tekniskt eller finansiellt bistånd från Europeiska kommissionen. Detta är särskilt viktigt eftersom EU-ministrarna har gett Andinska gemenskapen en eloge för planen och menar att den är ett mycket användbart instrument när det gäller att främja den sociala sammanhållningen i Andinska gemenskapen (27).

7.9

EESK vill framhålla det beslut som CCLA och CCEA fattat om att inrätta ett andinskt ekonomiskt och socialt råd i enlighet med den europeiska modellen, och kommer att stödja beslutet via de åtgärder som man kommit överens om inom ramen för den internationella samarbetsplanen.

7.10

EESK anser att en gemensam kommitté bör inrättas mellan EESK och Andinska gemenskapens rådgivande organ (och så småningom mellan EESK och det andinska ekonomiska och sociala rådet). Denna gemensamma kommitté skulle kunna bildas innan associeringsavtalet undertecknas, genom att man utnyttjar möjligheterna i avtalet om politisk och social dialog från 2003, när det ratificerats.

7.11

Europeiska kommissionen och Andinska gemenskapens generalsekretariat bör tillsammans – i samarbete med EESK och de andiska rådgivande organen – verka för ett regelbundet återkommande forum för det civila samhället i EU och de andinska länderna, där samhällsorganisationer och föreningar från båda regionerna kan framföra sina synpunkter på förbindelserna mellan EU och Andinska gemenskapen.

Bryssel den 5 juli 2006

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Anne-Marie SIGMUND


(1)  Mexico City den 13–15 april 2004. En annan, mer sällan förekommande beteckning är Andinska nationernas gemenskap (Communidad Andina de Naciones, Andean Community of Nations).

(2)  Guadalajara (Mexiko) den 28–29 maj 2004.

(3)  United Nations Statistics Division Millennium Indicators (15.10.2003).

(4)  I detta yttrande (och i samband med de indikatorer som presenteras i det) ses Venezuela som medlem i Andinska gemenskapen.

(5)  I princip består Andinska gemenskapen av en uppsättning institutioner och organ, inklusive medlemsstaterna, medan Andinska integrationssystemet utgör förbindelserna mellan dessa organ. I praktiken finns det dock ingen klar skiljelinje mellan Andinska integrationssystemet och Andinska gemenskapen.

(6)  Artikel 30 a i avtalet.

(7)  Uppgifterna är hämtade från The Economic Commission for Latin America and the Caribbean (ECLAC): Latin America and the Caribbean in the world economy, 2004. Trends 2005. Santiago de Chile, 2005.

(8)  Se exempelvis Globalisering genom integration, tal av ambassadör Allan Wagner Tizón, generalsekreterare för Andinska gemenskapen vid invigningsceremonin, i Lima den 15 januari 2004 (finns att tillgå på

http://www.comunidadandina.org/index.asp).

(9)  Se

http://www.comunidadandina.org/normativa/dec/DEC601.pdf

(10)  Artikel 1 och kapitel XVI i Cartagena-avtalet om ekonomisk och social integration och samarbete. Andinska sociala stadgan, antagen av Andinska parlamentet 1994, men ännu inte ratifierad av de enskilda regeringarna. Cartagena-deklarationen från det XI:e presidentrådet med uppmaning till utrikesministerrådet att lägga fram ett förslag om det civila samhällets deltagande som komplement till närings- och arbetsliv såsom föreskrivs i besluten 441 och 442. Andinska presidentdialogen om integration, utveckling och social sammanhållning, Cuzco, 2004.

(11)  Cartagena de Indias, Colombia, den 26 juli 1998.

(12)  Marcos-Sánchez, José, La experiencia de participación de la sociedad civil en el proceso de integración andino (Erfarenheterna av det civila samhällets deltagande i den andinska integrationsprocessen), det första civila samhällsforumet, Bryssel, Belgien, mars 2005.

http://europa.eu.int/comm/external_relations/andean/conf_en/docs/jose_marcos-sanchez.pdf

(13)  Cartagena de Indias, Colombia, den 25 maj 1999.

(14)  CCLA, Lima, Peru, den 7 april 2005.

(15)  CCEA:s sjunde ordinarie sammanträde (Lima, april 2005).

(16)  Andra avtal är Andrés Bello-avtalet om utbildningspolitik i den andinska regionen, samt Hipólito Unanue-avtalet om hälsopolitik.

(17)  Beslut 524, den 7 juli 2002.

(18)  Beslut 539: Andinsk arbetsgrupp om det civila samhällets roll i skyddet av konsumenternas rättigheter, Bogota, Colombia, den 11 mars 2003.

(19)  En rådgivande arbetspanel som även omfattar de lokala myndigheterna har också inrättats.

(20)  En del författare hänvisar till avtalet som ett generation 3+-avtal, eller generation 4- -avtal med hänsyn till avtalets interimsstatus mellan avtalet från 1993 och de avtal som tecknats med Mercosur, Chile och Mexiko: Javier Fernández och Ana Gordon, ”Un nuevo marco para el refuerzo de las relaciones entre la Unión Europea y la Comunidad Andina” (En ny ram för stärkta förbindelser mellan EU och Andinska gemenskapen), Revista de Derecho Comunitario Europeo, 1989, Nr 17, januari–april 2004.

(21)  Artikel 52.3 i avtalet ger utrymme för inrättande av en rådgivande kommitté i syfte att främja en dialog med ekonomiska och sociala organisationer inom det organiserade civila samhället.

(22)  Denna fråga tas upp i punkt 6.8.3 i EESK:s yttrande om social sammanhållning i Latinamerika och Västindien: ”Förstärkningen av organisationer som företräder ekonomiska och sociala intressen med möjlighet att sluta avtal samt av egenföretagare är ett viktigt villkor för att uppnå social dialog och en framgångsrik civil dialog och följaktligen för att undan för undan skapa utveckling i de latinamerikanska länderna.” (EUT C 110, 30.4.2004, s. 55).

(23)  Punkterna 4 och 5 i slutförklaringen från mötet.

(24)  Det femte gemensamma mötet för de andinska arbetsgivarnas rådgivande råd och de andinska arbetstagarnas rådgivande råd i Lima i Peru den 2–3 november 2004.

(25)  Den 7 april 2003 undertecknade Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) och CCLA en förklaring som innebär löpande kontakter och där man tillkännagav att ett samarbetsavtal skulle utarbetas. Det latinamerikanska nätverket för icke-statliga organisationer, ALOP, och det katolska universitetet i Lima anordnade ett möte för icke-statliga organisationer i EU och Andinska gemenskapen den 17 februari 2005 i Lima.

(26)  Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: ”Ett stärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika” KOM(2005) 636 slutlig.

(27)  EU och Andinska gemenskapens ministermöte (Luxemburg den 26 maj 2005).


Top