EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52002IE0525

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Små och medelstora företag i Europeiska unionens öregioner"

OJ C 149, 21.6.2002, p. 68–72 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

52002IE0525

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Små och medelstora företag i Europeiska unionens öregioner"

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 149 , 21/06/2002 s. 0068 - 0072


Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Små och medelstora företag i Europeiska unionens öregioner"

(2002/C 149/15)

Den 30 maj 2001 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 23.3 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om "Små och medelstora företag i Europeiska unionens öregioner".

Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 9 april 2002. Föredragande var Nikólaos Vassiláras.

Vid sin 390:e plenarsession den 24-25 april 2002 (sammanträdet den 25 april) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 87 röster för, en röst emot och 7 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Kommittén har för avsikt att göra rådet och kommissionen uppmärksamma på ett nytt politiskt perspektiv till följd av slutsatserna från toppmötet i Nice (den 7-8 december 2000, punkt J (57)) och att genom sina förslag bidra till att utarbeta särskilda åtgärder som bör vidtas i syfte att främja utvecklingen av små och medelstora företag i Europeiska unionens öregioner inom ramen för gemenskapspolitiken.

1.2. Kommittén anser att anledningen till att små och medelstora företag i öregionerna inte är konkurrenskraftiga på inre marknaden är de ständiga problem som dessa regioner lider av på grund av sin geografiska situation.

1.3. Kommittén har tagit del av "Första lägesrapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen"(1), där man ägnar ett stycke åt "områden som lider av svåra geografiska eller naturbetingade handikapp", vilket är något som kommittén efterlyst ett flertal gånger. Vi noterar även att man har tagit hänsyn till de kriterier som kännetecknar öregionerna (havsmiljö, storlek och avstånd till andra landområden) och till att vissa öar lider av flera sådana handikapp (utöver att de utgör öar kan de också vara bergiga och glesbefolkade). Detta är ett steg i rätt riktning.

1.4. Kommittén har för avsikt att granska befintlig gemenskapspolitik för små och medelstora företag samt gängse mönster vad gäller stöd och subventioner i gemenskapslagstiftningen. Man kommer bland annat att ta hänsyn till följande:

a) Artikel 158 i Amsterdamfördraget som rättslig grund.

b) Förklaring nr 30 som fogats till Amsterdamfördraget.

c) Gemenskapens framtida utvidgning.

d) Översynen av Sammanhållningsfonden och regionalpolitiken efter 2006.

e) Konkurrensen och globaliseringen.

f) Att arbetstillfällena i de små och medelstora företagen i öregionerna ofta är säsongsbetonade.

g) Bristen på diversifiering av verksamheten och ekonomin.

h) Kommitténs tidigare yttranden.

i) NUTS-nomenklaturen för strukturfondernas och Sammanhållningsfondens genomförande.

j) Genomförandet av Europeiska stadgan för småföretag.

2. Kännetecknande drag för små och medelstora företag i öregionerna

2.1. Gemenskapen består av regioner med olika utvecklingsnivåer. Därför indelas de i regionalpolitiken i olika nivåer eller mål (1 och 2). Man kan dock konstatera att de mindre gynnade öregionerna har en eftersläpande utveckling, trots att 95 % av öborna täcks av mål 1 och 2.

2.2. Man bör framhålla att de små och medelstora företagen i öregionerna hindras från att delta i gemenskapsprogrammen på grund av problem med att genomföra projekten, brist på egna resurser, den geografiska och demografiska situationen, begränsade marknader, beroendet i förhållande till storstäderna, en instabil ekonomi, sysselsättningens säsongsbetonade karaktär och en ekonomi utan diversifiering.

2.3. De små och medelstora öföretagen har en mycket liten kapacitet för administrativ organisation och förvaltning, vilket gör att de ställs utanför såväl informations- som förvaltningsförfarandena i de olika nationella eller europeiska programmen. Dessa upplevs ofta som teknokratiska och utan förankring i mikroföretagen, som efterlyser större enkelhet. Vad som är ännu allvarligare är att dessa förvaltningsproblem ställer dem maktlösa inför finanssektorn, antingen det rör sig om bankväsendet eller inte, som de har problem att kommunicera och följaktligen också att förhandla med, och samarbete är därför nästintill omöjligt. Att tillgången till information i allmänhet är undermålig försvårar tillgången till gemenskapsmedel och banklån. Detta förklaras främst av isolering, bristande kunskap och dålig informationsspridning. Utvalda förmedlingscentrum av samma typ som euroinfocenter vore en lämplig lösning på en del av dessa problem, som bör bedömas och analyseras.

2.4. Trots stora ansträngningar de senaste åren, ofta tack vare stöd från EU, släpar öregionerna fortfarande efter i utvecklingen, och för ett stort antal regioner håller situationen på att förvärras. Denna situation förklaras av att inte ens klassificeringen som mål 1-regioner, som de delar med fastlandsregionerna eller motsvarande medlemsstat, gynnar dem i egenskap av öregioner.

2.5. De europeiska öarnas totala yta uppgår till 110000 km2 (dvs. 3,4 % av unionen) och antalet invånare till nästan 13 miljoner (eller 3,5 % av EU:s befolkning). Trots olikheter i fråga om storlek eller folkmängd har de många gemensamma problem, bland annat ekonomiska och sociala, och ofta är det endast problemens frekvens som skiljer sig åt (se bifogade tabell, källa: Eurostat, Eurisles).

2.6. Som kommittén framhållit ett flertal gånger i sina yttranden står alla mindre gynnade öregioner som avses i artikel 158 i Amsterdamfördraget inför samma problem, oavsett storlek.

2.6.1. Problemen är bland annat följande:

- Nätverken i allmänhet (transporter, främst de höga transportkostnaderna, energi, telekommunikationer och vattenförsörjning).

- Befolkningens (särskilt ungdomarnas) utflyttning till storstäderna.

- De små och medelstora företagens utveckling och konkurrenskraft samt bristen på kännedom om mikroföretagens reella behov.

- Hälsa, utbildning, yrkesutbildning och arbetsbaserad inlärning.

- Miljön.

- Bristen på diversifiering inom ekonomin.

- Bristen på interregionalt samarbete med fastlandsregionerna och med regionerna i tredje land.

- Sysselsättningens och den ekonomiska verksamhetens säsongsbetonade karaktär.

- Kulturarvets och de historiska och kulturella byggnadernas skörhet.

2.7. Infrastruktur är en förutsättning för att säkerställa de små och medelstora öföretagens utveckling och konkurrenskraft. Transporter, energi, telekommunikationer och vattenförsörjning är avgörande för en hållbar utveckling i öregionerna. Öregionernas invånare kämpar för att förbättra de lokala levnadsförhållandena, och denna förbättring är avhängig av ekonomins och sysselsättningens utveckling. De gemenskapspolitiska åtgärderna bör utgå från detta perspektiv, oavsett den territoriella enheten eller den mänskliga potentialen.

2.8. De stora ekonomiska utvecklingscentrumen och EU:s fastlandsregioner kan lättare dra fördel av regionalpolitiken. Folk hittar arbete och lever under gynnsammare förhållanden i städerna, kvarteren och bostäderna på fastlandet. Det är tack vare regionalpolitiken som det i dag finns motorvägar och snabbtåg och som flygplatser har byggts eller renoverats. Det är avsevärt enklare att bygga ut infrastrukturnäten i dessa områden än på öarna. Infrastruktur av denna typ främjar utvecklingen och gör de små och medelstora företagen på fastlandet konkurrenskraftiga. Det är meningslöst att tala om samarbete och att öregionerna skall delta i utvecklingssamarbete; så länge man inte beaktar de juridiska bestämmelserna och inte ser till att infrastrukturerna byggs ut till att omfatta dessa regioner är öarna och deras invånare dömda till undergång.

2.9. Andelen små och medelstora företag är ofta större i öregionerna än på fastlandet. Andelen ökar beroende på följande två strukturella faktorer:

- Geografin: Andelen små och medelstora företag är högst i södra Europa, och främst i Medelhavsområdet.

- Sektorer: Den största andelen, som utmärker sig mest i förhållande till övriga EU, finns som väntat inom turist-, transport-, energi- och informationssektorn.

2.10. När man talar om små och medelstora öföretag avser man ofta ett nätverk av mikroföretag med färre än tio anställda, eller ett mycket stort antal enmansföretagare som inte har några anställda. Tillsammans utgör företagen utan anställda och mikroföretagen i vissa fall mer än 90 % av öföretagen och står för mer än 70 % av den totala sysselsättningen.

2.11. Det är anledningen till att mikroföretagen i öregionerna spelar såväl en social som en ekonomisk roll. Förutom att deras ekonomiska lönsamhet är liten är deras sociala skydd dessutom ofta dåligt, vilket inverkar på folkhälsan och pensionerna. När det gäller öföretagens sociala dimension bör man ta hänsyn till de olika banden inom familjen och i lokalsamhället och beakta särskilda behov.

3. Förslag till förmån för små och medelstora öföretag

3.1. En anpassad ekonomisk miljö tack vare den offentliga sektorn

3.2. För att kunna ta hänsyn till de små och medelstora öföretagens särskilda behov, bör en av de främsta utgångspunkterna vara att säkerställa ett allmänt sett gynnsamt företagsklimat som gör det möjligt att främja lika möjligheter. Detta klimat är viktigt för såväl de offentliga myndigheterna och branschorganisationerna som företagen själva. De små och medelstora företagen och mikroföretagen på öarna bör kunna dra nytta av särskilda stödåtgärder.

3.2.1. Man bör säkerställa de grundläggande offentliga tjänsterna som skall garantera de små och medelstora öföretagen och de slutliga konsumenterna god tillgång till energi, vatten, bränsle, transporter, innovationer osv. till samma kostnad som man på fastlandet uppnår genom konkurrens mellan större enheter. I syfte att uppnå jämvikt kan man använda sig av alltifrån nationella utjämningssystem till kompensationssystem som anpassas till de olika tjänsterna och områdena. Åtgärderna till förmån för de små och medelstora företagen i öregionerna faller inom området för ekonomisk och social sammanhållning, och insatser bör göras i ljuset av kommissionens senaste beslut i samband med fördragen och toppmötet i Nice. Undantag från den gemenskapsrättsliga statusen (små undantag för små marknader) bör genomföras. Det får inte leda till att man snedvrider konkurrensen utan skall tvärtom göra den möjlig och rättvis.

3.3. De allra flesta öföretag är mycket små och geografiskt isolerade, vilket innebär att de - trots Internets utveckling - inte har tillgång till den information och service som krävs för att de skall kunna utvecklas i enlighet med de ständigt förändrade marknadsförhållandena och upprätthålla den konkurrensställning som är nödvändig för att överleva. De lokala marknaderna är små och det är svårt att få tillträde till den större inre marknaden, vilket bidrar till att företagsverksamheten försvagas. Det finns problem såväl när det gäller yrkeskompetens och anpassning till kvalitets- och säkerhetskrav som när det gäller marknadsföring och till och med export.

3.4. På den lokala marknaden måste producenterna i unionens öregioner visa sig konkurrenskraftiga i förhållande till de europeiska producenterna, som i mycket större utsträckning kan dra nytta av stordriftsfördelar. Över en viss tröskelnivå - som varierar beroende på vilka varor det gäller - räcker inte transportkostnaderna för att uppväga skillnaderna i produktionskostnader. Det är därför vanligt att livsmedel från jordbruket som importeras från Europa slår ut även de vanligaste lokala produkterna i butikshyllorna.

3.4.1. På marknaden i närområdet måste företagen i unionens öregioner inte bara försöka sälja varor och tjänster som produceras till europeiska sociala kostnader och lönekostnader, utan även övervinna tulltaxor och andra handelshinder som ofta åläggs dem av tredje land. Allt detta sker på områden som regleras av WTO och AVS-länderna, vilka kan konstatera att EU stöder produktionen i tredje land.

3.4.2. Slutligen är producenterna i unionens öregioner föga konkurrenskraftiga på den europeiska marknaden. Antingen konfronteras de med sina grannars varor, som är mycket billigare på grund av lägre löner och sociala kostnader eller högre produktionsnivåer, eller så konfronteras de med etablerade producenter på det europeiska fastlandet som inte har några transportproblem och vars närmarknad är oändligt mycket större. Man bör lagstifta om ersättningen till de små och medelstora företagen i unionens öregioner, och de bör utgöra ett undantag till gemenskapens bestämmelser.

3.5. Sammanfattningsvis erfordras en kreativ insats för att inrätta effektiva stödsystem och särskilda åtgärder för att främja öföretagen. Det kommer också att medföra kostnader som inte kan finansieras på egen hand av öarnas ekonomier eller regionala förvaltningar.

4. Tillgång till privat finansiering

4.1. De små och medelstora företagens tillgång till finansiering i allmänhet och banklån i synnerhet är frågor som sysselsätter centralbankerna, EU:s institutioner och diverse konsulter. På en kreditmarknad som helt styrs av utbudssidan är de små öföretagen utestängda från de öppna och globaliserade finansmarknaderna och har fortfarande svårt att få tillgång till det kapital som krävs för att genomföra sina tillväxt- och investeringsstrategier. Möjligheterna att tillgodose de långsiktiga resursbehoven är dock inte det enda problemet för dessa företag.

4.2. Den logik som styr bankernas riskanalys bör undvikas, och det är viktigt att i stället vidta åtgärder som syftar till att minska bankernas riskrelaterade kostnader och att ge lånegarantier åt ungdomar som startar egna företag. På öarna, där företagskulturen är svagare än på fastlandet är det viktigt att göra ungdomarna dynamiska och att stödja utvecklingen av företagaranda och kreativitet, i syfte att förhindra att ungdomarna lämnar ön samt att förmå dem som lämnat ön att återvända.

4.3. Det finns ett påtagligt behov av information. I en ekonomi som präglas av en stor mångfald aktörer, som är alldeles för många för att man skall kunna göra en bedömning av antalet anställda, den årliga balansomslutningen eller omsättningen, är det viktigt att arbeta med instrument som tagits fram just för att analysera de små och medelstora öföretagens ekonomiska bärkraft. Tillämpningen av de bästa metoderna för olika typer av produktion bör göra det möjligt att beakta den mångfald som är typisk för små och medelstora öföretag, genom att man tar hänsyn till de särdrag som kännetecknar den marknad på vilken dessa företag är verksamma samt deras olika strategier, organisationsmodeller, tillverkningsstrukturer och finansiella strukturer.

4.4. Ekonomiska och sociala kommittén bör främja och bidra till ett förfarande för bedömning av de små och medelstora företagens möjligheter att få tillgång till kapital, som skall användas internt av banker och företag men även externt av leverantörer, offentliga organ och kommissionen.

5. Särskild utvecklingshjälp

5.1. Ekonomiska och sociala kommittén anser att man bör hjälpa de små och medelstora öföretagen på två sätt: att bevara och modernisera de små och medelstora öföretagens strukturer, att främja och ge drivkraft åt små och medelstora öföretag.

5.2. Att bevara och modernisera de små och medelstora öföretagens strukturer

5.2.1. Kommittén anser att man bör hjälpa de små och medelstora företagen att bevara de sociala nätverken på öarna samt slå vakt om sysselsättningen. Detta mål bör utformas och anpassas för olika kategorier av öar och branscher. Man bör särskilt uppmärksamma "traditionella" företag som producerar kvalitetsprodukter som faller utanför fastställda normer, men som tillverkas för den lokala marknaden (livsmedel, kulturella produkter m.m.).

5.2.2. I linje med de studier som genomförts av kommissionen är det viktigt att fastställa de små och medelstora öföretagens verkliga behov. Om man konkret genomför rekommendationerna i Europeiska stadgan för småföretag och verkar för en bättre samverkan med företagarna blir det lättare att fastställa dessa behov(2).

5.2.3. Många gemenskapsprogram vänder sig till små och medelstora företag i detta hänseende. Det är viktigt att se till att de små och medelstora öföretagen inte hamnar vid sidan om gemenskapsprogrammens omfattande verksamhet på fastlandet.

5.2.4. Kommittén understryker behovet av att framför allt förstärka utbildningen på samtliga nivåer: grundutbildning, yrkesutbildning, fortbildning, lärlingsutbildning m.m. För mikroföretagen på öarna bör detta gälla både företagens chefer och anställda. Förutom att inrätta utbildningscentrum eller förstärka befintliga program, bör man stödja en aktiv strategi för utbyte av utbildad personal.

5.3. Att främja och ge drivkraft åt små och medelstora öföretag

5.3.1. Kommittén anser att man samtidigt bör genomföra pilotprojekt som är anpassade till de särskilda marknadsförhållanden som råder på öarna. De särskilda utvecklingsstrategier som finns bör beaktas, och såväl den offentliga förvaltningen som privata företag bör inbegripas. Pilotprojekten bör inriktas på den ekonomiska verksamhet som bedrivs i en specifik lokal ekonomi, i syfte att göra det möjligt för de små och medelstora öföretagen att dels utveckla denna marknad, dels starta verksamhet som riktar sig till marknader utanför den egna ön.

5.3.2. Kommittén vill särskilt framhålla behovet av att det inrättas strukturer för stöd till mikroföretag och mycket små företag med färre än 50 anställda. Sådana förmedlingsstrukturer bör ges omfattande stöd, så att hänsyn kan tas till de små öföretagens löpande behov. De kan också bli en strategisk komponent i en sammanhängande politik i syfte att skapa ett företagarnätverk på öarna. En prioriterad fråga i detta sammanhang är att tillhandahålla kompletterande tjänster samt följa upp projekt som fått stöd genom särskilda kvalitetsråd. Genom att anställda fast personal inom dessa strukturer kan man tillgodose behoven av

- assistans i samband med uppföljningen och förvaltningen av gemenskapsprogrammen,

- teknikförmedling och miljösäkerhet,

- kompletterande tjänster i samband med att man förbereder eller följer upp olika låneärenden,

- kvalitets- och säkerhetskontroll.

5.3.3. Kommittén vill också framhålla behovet av att främja och stärka samtliga nätverk som knyter samman mikro- och småföretag på öarna - med utgångspunkt i dessa företags behov - i syfte att få till stånd ett utbyte av lyckade lösningar avseende förvaltning och kommunikation.

5.3.4. Kommittén föreslår år 2005 som de Europeiska öarnas år. Kommissionen skulle då kunna utvärdera resultaten av de åtgärder som redan vidtagits till förmån för öregionerna samt anta en ambitiösare politik i samband med reformen av strukturfonderna och regionalpolitiken.

6. Mot en integrerad politik för alla öar i EU

6.1. Kommittén vill fästa kommissionens och rådets uppmärksamhet på att det parallellt med en utveckling av insatserna för små och medelstora företag krävs en integrerad politik som gör det möjligt att vidta särskilda stödåtgärder på öarna och i öregionerna i de yttersta randområdena. Tre åtgärder verkar kunna uppfylla de allmänna mål som bör fastställas för den branschinriktade politiken.

6.2. Kommittén anser att betydelsen av artikel 158 i fördraget bör klargöras, så att den återspeglar andan i förklaring nr 30 som fogats till fördraget och slutsatserna från Europeiska rådet i Nice. Denna artikel bör stärkas genom särskilda hänvisningar till principen om territoriell sammanhållning och till olika geografiska områden som konfronteras med varaktiga strukturproblem, t.ex. öregioner, regioner med låg befolkningstäthet och bergsregioner med samma nackdelar. I "Första lägesrapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen"(3) erinras om "betydelsen av de regioner i gemenskapen som utgörs av bergs- och kustområden, öar och ögrupper".

6.2.1. Kommittén hoppas på översynen av strukturfonderna från och med 2006 och införandet av ett särskilt finansiellt styrinstrument för områden som inte är mål 1-regioner men som har ständiga geografiska och demografiska problem, särskilt öar. Ett sådant finansiellt styrinstrument skulle bl.a. kunna finansiera en del av kostnaderna för fast eller rörlig transportinfrastruktur samt stärka de nätverk av vilka öarna är beroende (energi, vatten, avlopp m.m.)(4).

6.2.2. Ett sådant styrinstrument skulle medföra ett mervärde för gemenskapen genom de förbättrade möjligheterna att utvärdera förfarandenas effektivitet och även innebära ett stöd för utbyte mellan regioner i syfte att dra nytta av olika positiva erfarenheter vid utarbetande av projekt, benchmarking m.m.

6.3. På grundval av förslagen i vitboken om styrelseformerna i EU bör öarna få ett större erkännande. Kommissionen bör systematiskt tillämpa en övergripande strategi för samtliga enheter eller inrätta ett generaldirektorat för att få en överblick och åstadkomma en integrerad förvaltning av den politik som rör och påverkar öarna.

6.4. Kommittén anser att ett sådant integrerat tillvägagångssätt som förstärks genom nationella mekanismer för samråd med medlemsstaterna före införandet av ny lagstiftning som rör öarna skulle möjliggöra ett verkligt samarbete mellan öregionerna, medlemsstaterna och kommissionen.

Bryssel den 25 april 2002.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) KOM(2002) 46 slutlig.

(2) Kommitténs yttrande om "Europeiska stadgan för små och medelstora företag", EGT C 204, 18.7.2000, s. 57.

(3) KOM(2002) 46 slutlig, s. 16.

(4) Kommitténs yttrande om "Transeuropeiska transportnät och öregionerna".

Top