EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32019R0946

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/946 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 vad gäller tilldelningen av finansiering från unionens allmänna budget för att täcka utvecklingen av EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd

C/2019/2032

OJ L 152, 11.6.2019, p. 41–44 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_del/2019/946/oj

11.6.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 152/41


KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2019/946

av den 12 mars 2019

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 vad gäller tilldelningen av finansiering från unionens allmänna budget för att täcka utvecklingen av EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering och om upphävande av beslut nr 574/2007/EG (1), särskilt artikel 15 andra stycket, och

av följande skäl:

(1)

Genom förordning (EU) nr 515/2014 anslås 791 000 000 euro för utveckling av it-system som stöd för hanteringen av migrationsströmmar över de yttre gränserna, med förbehåll för att de relevanta unionsrättsakterna antas.

(2)

Artikel 15 i förordning (EU) nr 515/2014 ger kommissionen befogenhet att anta en delegerad akt som fastställer fördelningen av det belopp som anges i artikel 5.5 b i förordning (EU) nr 515/2014 för utveckling av it-system, om fördelningen av detta belopp inte görs i de relevanta unionsrättsakterna.

(3)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 (2) inrättades ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias). Etias är en viktig komponent i de it-system som avses i förordning (EU) nr 515/2014.

(4)

I förordning (EU) 2018/1240 fastställs varken den totala storleken på den finansiering som ska tas i anspråk från den finansieringsram på 791 000 000 euro som föreskrivs i förordning (EU) nr 515/2014 för att täcka kostnaderna för utvecklingen av Etias, eller fördelningen per typ av kostnad och stödmottagare. Det är därför nödvändigt att fastställa ett anslag och fördelningen mellan stödmottagarna, genom en delegerad akt från kommissionen, i enlighet med förordning (EU) nr 515/2014.

(5)

I förordning (EU) nr 515/2014 fastställs [i artikel 6.3a] ett totalt belopp på 96,5 miljoner euro som medlemsstaterna ska erhålla för att täcka kostnaderna för utvecklingen av Etias.

(6)

Från det belopp som föreskrivs i artikel 5.5 b i förordning (EU) nr 515/2014 bör ett totalt anslag på 209 904 000 euro göras tillgängligt för att täcka kostnader som uppkommer vid den utveckling av Etias som avses i artikel 85.1 i förordning (EU) 2018/1240.

(7)

Av det totala anslaget bör ett belopp på 100 873 000 euro anslås till Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av storskaliga informationssystem inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 (3). Denna finansiering bör, i enlighet med artikel 85.1 i förordning (EU) 2018/1240, omfatta kostnader som uppstår för eu-Lisa vid utvecklingen av Etias informationssystem, bl.a. inrättandet av det centrala systemet, ett enhetligt nationellt gränssnitt i varje medlemsstat, en säker kommunikationsinfrastruktur mellan det centrala systemet och de enhetliga nationella gränssnitten, en offentlig webbplats och en mobilapp för mobila enheter, en e-posttjänst, en säker kontotjänst, en nätport för transportörer, en webbtjänst och en programvara som möjliggör för Etias centralenhet och Etias nationella enheter att behandla ansökningarna.

(8)

Av detta totala anslag bör ett belopp på 12 531 000 euro anslås till Frontex som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 (4). Denna finansiering bör, i enlighet med artikel 85.1 i förordning (EU) 2018/1240, omfatta de kostnader som uppkommer för Frontex vid inrättandet av Etias centralenhet, däribland förberedelserna av kontorsutrymmen, upphandling och installation av den it-utrustning som ska användas av personalen samt rekrytering och utbildning av personal vid den centrala enheten.

(9)

Av detta totala anslag bör ett totalt belopp på 96 500 000 euro anslås till de medlemsstater som genomför Etias. Denna finansiering bör, i enlighet med artikel 85.1 i förordning (EU) 2018/1240, omfatta medlemsstaternas kostnader vid integreringen av befintlig nationell gränsinfrastruktur och anslutningen till det enhetliga nationella gränssnittet, vid inhysningen av det enhetliga nationella gränssnittet och inrättandet av Etias nationella enheter, däribland upphandling och installation av den it-utrustning som ska användas av personalen samt rekrytering och utbildning av personal. Eftersom kostnaden per medlemsstat för dessa verksamheter är mycket lika, oberoende av landets storlek, längden på de yttre gränserna, antalet gränsövergångsställen, antalet personer som passerar gränserna osv., bör detta belopp fördelas i lika delar mellan de deltagande medlemsstaterna.

(10)

Eftersom förordning (EU) 2018/1240 bygger på Schengenregelverket har Danmark, i enlighet med artikel 4 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, beslutat att införliva förordning (EU) 2018/1240 med sin nationella lagstiftning (5). Danmark är därför enligt internationell rätt skyldigt att genomföra denna förordning.

(11)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (6). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(12)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (7). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(13)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av Schengenregelverket (8) som omfattas av de områden som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG (9).

(14)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (10) som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (11).

(15)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (12), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (13).

(16)

Denna förordning utgör en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.1 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.1 i 2005 års anslutningsakt respektive artikel 4.1 i 2011 års anslutningsakt.

(17)

Med tanke på att det praktiska genomförandet av förordning (EU) 2018/1240 ofördröjligen bör inledas så att Etias som planerat är fullt operativt tre år efter ikraftträdandet av den förordningen, och för att möjliggöra ett snart genomförande av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning, bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(18)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttranden från experter från alla medlemsstater som rådfrågats särskilt för detta ändamål.

(19)

Förordning (EU) nr 515/2014 bör därför kompletteras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Ett totalt belopp på 209 904 000 euro ska anslås från unionens allmänna budget för att täcka kostnaderna som avses i artikel 85.1 i förordning (EU) 2018/1240.

2.   Det belopp som avses i punkt 1 ska tas från det belopp på 791 000 000 euro som öronmärkts för utveckling av it-system som avses i artikel 5.5 b i förordning (EU) nr 515/2014.

Artikel 2

1.   Det belopp som avses i artikel 1.1 ska användas enligt följande:

a)

100 873 000 euro ska anslås till Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa) för att täcka de kostnader som uppstår i samband med utvecklingen av Etias informationssystem, i enlighet med artikel 85.1 i förordning (EU) 2018/1240.

b)

12 531 000 euro ska anslås till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) för att täcka de kostnader som uppstår i samband med inrättandet av Etias centralenhet, i enlighet med artikel 85.1 i förordning (EU) 2018/1240.

c)

96 500 000 euro ska anslås till medlemsstaterna för att täcka de kostnader som uppkommer vid integreringen av befintlig nationell gränsinfrastruktur och anslutningen till det enhetliga nationella gränssnittet, vid inhysningen av det enhetliga nationella gränssnittet och vid inrättandet av Etias nationella enheter, i enlighet med artikel 85.1 i förordning (EU) 2018/1240.

2.   Det belopp som avses i punkt 1 c ska fördelas lika mellan medlemsstaterna.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den 12 mars 2019.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 150, 20.5.2014, s. 143.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA), om ändring av förordning (EG) nr 1987/2006 och rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av förordning (EU) nr 1077/2011 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 99).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG (EUT L 251, 16.9.2016, s. 1).

(5)  Danmark meddelade den 21 december 2018, i enlighet med artikel 4 i protokoll 22, sitt beslut att tillämpa förordning (EU) 2018/1240 i sin nationella lagstiftning.

(6)  Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

(7)  Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

(8)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(9)  Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

(10)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(11)  Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

(12)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(13)  Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).


Top