1.   I denna förordning fastställs särskilda bestämmelser, med tanke på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands (nedan kallat Förenade kungariket) utträde ur Europeiska unionen, för vissa säkerhetsintyg och säkerhetstillstånd som utfärdats enligt direktiv 2004/49/EG, vissa förarbevis för lokförare som utfärdats enligt direktiv 2007/59/EG och vissa tillstånd för järnvägsföretag som utfärdats enligt direktiv 2012/34/EU.

2.   Denna förordning ska tillämpas på följande intyg, tillstånd och bevis som är giltiga dagen före denna förordnings tillämpningsdag, nämligen

1.   De säkerhetstillstånd som avses i artikel 1.2 a och de säkerhetsintyg som avses i artikel 1.2 b ska fortsätta att gälla för en period av nio månader från och med denna förordnings tillämpningsdag. De säkerhetsintyg som avses i artikel 1.2 b ska gälla endast för tågtrafik till de gränsstationer och gränsterminaler som avses i bilagan till denna förordning från Förenade kungariket, eller tågtrafik från dessa stationer och terminaler till Förenade kungariket.

2.   De tillstånd som avses i artikel 1.2 c ska fortsätta att gälla för en period av nio månader från och med denna förordnings tillämpningsdag. Genom undantag från artikel 23.1 i direktiv 2012/34/EU ska dessa tillstånd vara giltiga endast inom det territorium som ligger mellan de gränsstationer och gränsterminaler som avses i bilagan till denna förordning och Förenade kungariket.

3.   De förarbevis som avses i artikel 1.2 d ska fortsätta att gälla för en period av nio månader från och med denna förordnings tillämpningsdag för lokförare när dessa framför tåg på det territorium som ligger mellan de gränsstationer och gränsterminaler som avses i bilagan till denna förordning och Förenade kungariket.

1.   De säkerhetstillstånd, säkerhetsintyg, trafiktillstånd och förarbevis som regleras av artikel 3 i denna förordning ska omfattas av de regler som är tillämpliga på dem i enlighet med direktiv 2004/49/EG, direktiv (EU) 2016/798 från och med den dag då den blir tillämplig för dessa tillstånd, direktiv 2012/34/EU och direktiv 2007/59/EG, och i enlighet med de genomförandeakter och delegerade akter som antas enligt dessa direktiv.

2.   Innehavare av sådana säkerhetstillstånd, säkerhetsintyg, trafiktillstånd och förarbevis som avses i artikel 1.2 och, i tillämpliga fall, den myndighet som utfärdar dem om den skiljer sig från den nationella säkerhetsmyndighet i vars territorium infrastrukturen är belägen i unionen, eller som har behörighet över de gränsstationer och gränsterminaler som förtecknas i bilagan, ska samarbeta med den nationella säkerhetsmyndigheten och tillhandahålla den alla relevanta upplysningar och handlingar.

3.   Om upplysningar eller handlingar inte har tillhandahållits inom de tidsfrister som fastställts i begäranden från den nationella säkerhetsmyndighet som avses i punkt 2 i denna artikel, får kommissionen, efter anmälan från den nationella säkerhetsmyndigheten, anta genomförandeakter för att återkalla den förmån som innehavaren har erhållit i enlighet med artikel 3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.2.

4.   Innehavare av sådana säkerhetstillstånd, säkerhetsintyg och förarbevis som avses i artikel 1.2 a, b och d i denna förordning ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och Europeiska unionens järnvägsbyrå om alla åtgärder som vidtas av andra behöriga säkerhetsmyndigheter, och som kan strida mot deras skyldigheter enligt denna förordning, direktiv 2004/49/EG, direktiv 2007/59/EG eller direktiv (EU) 2016/798.

Innehavare av sådana trafiktillstånd som avses i artikel 1.2 c ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla åtgärder som vidtas av andra behöriga myndigheter, och som kan strida mot deras skyldigheter enligt denna förordning eller enligt direktiv 2012/34/EU.

5.   Innan den återkallar de förmåner som har erhållits enligt artikel 3 ska kommissionen i god tid underrätta den nationella säkerhetsmyndighet som avses i punkt 2 i den här artikeln, den myndighet som har utfärdat de säkerhetstillstånd, säkerhetsintyg, trafiktillstånd och förarbevis som avses i artikel 1.2 samt innehavare av sådana intyg, tillstånd och bevis om sin avsikt att vidta ett sådant återkallande och ge dem möjlighet att lämna synpunkter.

6.   När det gäller de trafiktillstånd som avses i artikel 1.2 c ska hänvisningar till en nationell säkerhetsmyndighet, vid tillämpningen av punkterna 1–5 i den här artikeln, förstås som hänvisningar till en tillståndsmyndighet enligt definitionen i artikel 3.15 i direktiv 2012/34/EU.

1.   Den nationella säkerhetsmyndighet som avses i artikel 4.2 ska övervaka standarder för järnvägssäkerhet som tillämpas på järnvägsföretag som är etablerade i Förenade kungariket och som nyttjar den gränsöverskridande infrastruktur som avses i artikel 1.2 a, och som tillämpas på denna gränsöverskridande infrastruktur. Dessutom ska den nationella säkerhetsmyndigheten kontrollera att infrastrukturförvaltarna uppfyller säkerhetskraven i unionslagstiftningen och att de lokförare som framför tåg på det territorium som omfattas av dess jurisdiktion uppfyller kraven i relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen. Den nationella säkerhetsmyndigheten ska förse kommissionen och Europeiska unionens järnvägsbyrå med rapporter om denna fråga, som i lämpliga fall ska åtföljas av en rekommendation för kommissionen att agera i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

Den tillståndsmyndighet som avses i artikel 4.2 och 4.6 i denna förordning ska övervaka huruvida sådana järnvägsföretag som beviljats tillstånd av Förenade kungariket och som avses i artikel 1.2 c i denna förordning fortsätter att uppfylla kraven i artiklarna 19–22 i direktiv 2012/34/EU.

2.   När kommissionen har välgrundade skäl att betvivla att de säkerhetsstandarder som tillämpas på driften av gränsöverskridande järnvägstrafik eller gränsöverskridande infrastruktur som omfattas av denna förordning eller den del av samma infrastruktur som är belägen i Förenade kungariket är förenliga med relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen, ska den utan onödigt dröjsmål anta genomförandeakter för att återkalla den förmån som innehavaren beviljats i enlighet med artikel 3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.2. Detta ska i tillämpliga delar gälla när kommissionen har välgrundade skäl att betvivla tillämpningen av kraven för att erhålla ett trafiktillstånd som järnvägsföretag eller ett förarbevis för lokförare.

3.   Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel får den nationella säkerhetsmyndigheten eller den tillståndsmyndighet som avses i artikel 4.2 respektive 4.6 begära information från relevanta behöriga myndigheter, med fastställande av en rimlig tidsfrist. Om dessa berörda behöriga myndigheter inte tillhandahåller begärd information inom den fastställda tidsfristen eller tillhandahåller ofullständig information, får kommissionen, efter anmälan från den nationella säkerhetsmyndigheten eller, i förekommande fall, den tillståndsmyndighet som avses i artikel 4.2 och 4.6, anta genomförandeakter för att återkalla den förmån som innehavaren beviljats i enlighet med artikel 3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.2.

4.   Innan den drar tillbaka de förmåner som erhållits enligt artikel 3 ska kommissionen i god tid underrätta den nationella säkerhetsmyndighet som avses i artikel 4.2, den myndighet som utfärdat de säkerhetstillstånd, säkerhetsintyg, trafiktillstånd och förarbevis som avses i artikel 1.2, innehavare av sådana intyg, tillstånd och bevis liksom Förenade kungarikets nationella säkerhetsmyndighet och tillståndsmyndighet om sin avsikt att vidta ett sådant återkallande och ge dem möjlighet att lämna synpunkter.

1.   De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska vid behov samråda och samarbeta med de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket för att säkerställa genomförandet av denna förordning.

2.   Medlemsstaterna ska på begäran och utan onödigt dröjsmål tillhandahålla kommissionen all information som erhållits i enlighet med punkt 1 eller annan information som är relevant för genomförandet av denna förordning.

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté som avses i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 (7) och av den kommitté som avses i artikel 62 i direktiv 2012/34/EU. Dessa kommittéer ska vara kommittéer i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

1.   Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Den ska tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen.

3.   Denna förordning ska inte tillämpas om ett utträdesavtal som ingåtts med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i fördraget om Europeiska unionen har trätt i kraft senast den dag som avses i punkt 2.

4.   Denna förordning ska upphöra att gälla nio månader efter den dag då den blev tillämplig i enlighet med punkt 2.