Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62018CA0453

Förenade målen C-453/18 och 494/18: Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 december 2019 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de Primera Instancia no 11 de Vigo, Juzgado de Primera Instancia no 20 de Barcelona - Spanien) – Bondora AS mot Carlos V. C. (C-453/18), XY (C-494/18) (Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Europeiskt betalningsföreläggande – Förordning (EG) nr 1896/2006 – Ingivande av kompletterande handlingar till stöd för fordran – Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13/EEG – Prövning av den domstol till vilken ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande lämnats in)

EUT C 68, 2.3.2020, p. 11–11 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

2.3.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 68/11


Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 december 2019 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de Primera Instancia no 11 de Vigo, Juzgado de Primera Instancia no 20 de Barcelona - Spanien) – Bondora AS mot Carlos V. C. (C-453/18), XY (C-494/18)

(Förenade målen C-453/18 och 494/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Europeiskt betalningsföreläggande - Förordning (EG) nr 1896/2006 - Ingivande av kompletterande handlingar till stöd för fordran - Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal - Direktiv 93/13/EEG - Prövning av den domstol till vilken ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande lämnats in)

(2020/C 68/07)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia no 11 de Vigo, Juzgado de Primera Instancia no 20 de Barcelona

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Bondora AS

Svarande: Carlos V. C. (C-453/18), XY (C-494/18)

Domslut

Artikel 7.2 d och e i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande samt artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, såsom dessa har tolkats av domstolen och lästa mot bakgrund av artikel 38 i stadgan, ska tolkas så, att de ger möjlighet för en ”domstol” i den mening som avses i nämnda förordning, till vilken en ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande lämnats in, att från borgenären begära in kompletterande upplysningar om de avtalsvillkor som åberopas till stöd för fordran, för att ex officio kunna pröva huruvida dessa villkor är oskäliga, och följaktligen att nämnda bestämmelser utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken kompletterande handlingar som ingetts för detta ändamål inte får beaktas.


(1)  EUT C 381, 22.10.2018.


Top