29.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/24

1.1

Kooperativen bidrar genom sin utformning och affärsmodell till Europa 2020-strategin. De hanterar förändringar på ett ekonomiskt effektivt och socialt ansvarsfullt sätt. De bidrar till social och territoriell sammanhållning. De utvecklar nya och innovativa affärsmodeller för att öka konkurrenskraften. Allt detta bör uppmärksammas under år 2012, det internationella året för kooperativ.

1.2

Med undantag för vissa sektorer utgör kooperativen en begränsad del av den europeiska ekonomin. Uppgifter i detta yttrande visar dock att kooperativen i kristider är mer motståndskraftiga och stabila än andra företagsformer, och att de utvecklar nya företagsinitiativ. Detta kan tillskrivas de kooperativa företagens särdrag: deras långsiktiga perspektiv och starka geografiska rötter, deras främjande av medlemmarnas intressen och inriktning på samarbete sinsemellan. Denna tydliga kooperativa spetskompetens måste spridas och utvecklas i nationell politik och i EU:s politik.

1.3

Mångfalden av företagsformer erkänns i fördraget, och särdragen i den kooperativa modellen har nyligen konstaterats av EU-domstolen (domstolens dom (första avdelningen) av den 8 september 2011 i de förenade målen C-78/08–C-80/08), som legitimerar riktade åtgärder.

1.4

Hänsyn bör därför tas till kooperativ i all EU-politik som bidrar till smart och hållbar tillväxt för alla samt i de relevanta flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin. Lika villkor för kooperativ och andra företagsformer måste säkerställas, samtidigt som man bevarar kooperativens mål och arbetsmetoder.

1.5

För att lyfta fram de specifikt kooperativa erfarenheterna av omstruktureringar bör kooperativa företag inbegripas i målsättningarna och åtgärderna i EU:s industripolitik, även i det specifika flaggskeppsinitiativet.

1.6

Europeiska kommissionen och EIB/EIF måste se till att finansiella mekanismer på EU-nivå – bland annat den handlingsplan för finansiering av små och medelstora företag som föreslås i inremarknadsakten – blir tillgängliga även för de kooperativa företagen, och de bör göra en särskild insats tillsammans med den kooperativa banksektorn för att se till att de verkligen blir det genom utveckling av specifika instrument. Den förmedlande funktion som EIB:s finansiella instrument har för små kooperativa banker bör också underlättas, särskilt genom att de administrativa kraven förenklas.

1.7

De nya reglerna för offentlig upphandling och statligt stöd (Almunia-paketet) bör träda i kraft snarast. Dessa regler och deras tillämpning i medlemsstaterna bör förenklas, och de bör innehålla särskilda åtgärder för att förbättra möjligheterna för sociala kooperativ som anställer personer med funktionshinder eller från andra missgynnade grupper. De bör också omfatta erfarenheterna från kooperativ som sköter egendomar som har konfiskerats från illegal verksamhet (jfr det italienska fallet med maffiaegendomar).

1.8

Åtgärder för att underlätta överlåtelse av företag till anställda bör vidtas i enlighet med EESK:s förslag om ett ramverk för att underlätta arbetstagarnas ekonomiska deltagande. Arbetstagarkooperativ/arbetstagares uppköp bör stödjas av en särskild EU-budgetpost som också inkluderar finansiella instrument.

1.9

De program och fonder som har fastställts för EU:s kommande budgetperiod 2014–2020 måste bli viktiga instrument för att stödja kooperativen, särskilt strukturfonderna. När operativa program definieras bör prioriteringar och åtgärder inriktas på att ge stöd till hållbar utveckling av företag och ansvarsfull omstrukturering, och de bör inbegripa åtgärder för företagsöverlåtelser till anställda och för sociala kooperativ, lokal utveckling och social innovation med hjälp av globala stöd och andra finansiella instrument.

1.10

EESK anser att en förenklad förordning för europeiska kooperativ bör antas under 2012. Den bör kompletteras av en uppdatering av hur kooperativa principer tillämpas i nationella lagar.

1.11

EESK uppmanar Eurofound (Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor), och i synnerhet dess Europeiska centrum för övervakning av förändringar, att samarbeta med den kooperativa sektorn för att ingående undersöka kooperativens roll i omstruktureringen.

1.12

EU:s nya forskningsprogram Horisont 2020 bör också innehålla specifika hänvisningar beträffande studier av faktorer bakom motståndskraften i kristider.

1.13

Kooperativens mål och ledningsmodell gör dem till en naturlig part i det initiativ för socialt företagande som nyligen lanserades av kommissionen. De viktigaste föreslagna åtgärderna bör därför också inriktas på den kooperativa sektorn. En viktig fråga är att ta hänsyn till kooperativens erfarenheter av skräddarsydda finansiella instrument också i det förslag som nyligen lagts fram om Europeiska fonder för socialt företagande.

1.14

I enlighet med ILO:s rekommendation 193/2002 om främjande av kooperativ, bör medlemsstaterna skapa en gynnsam miljö för erkännande och utveckling av kooperativ inom alla områden och sektorer och anta en sammanhängande politik för att stödja den kooperativa affärsmodellen. De bör i synnerhet främja utbildning om kooperativ för både studerande och arbetstagare, förbättra statistiken för att kartlägga den kooperativa sektorn och göra den mer synlig, modernisera lagstiftningen för kooperativ, införa lämpliga finansiella verktyg och erkänna kooperativens roll i den nationella sociala dialogen. De bör undersöka möjligheten att lagstifta om odelbara tillgångar eller ”asset lock” för kooperativ, något som redan gjorts i många av EU:s medlemsstater och har visat sig vara ett viktigt utvecklingsverktyg.

1.15

EESK rekommenderar de nationella ekonomiska och sociala råden att anta yttranden i anslutning till det internationella året för kooperativ.

1.16

Kooperativen bör sträva efter att bli mer synliga och förstärka det ömsesidiga lärandet både inom och utanför den kooperativa rörelsen. Internt bör de fokusera på ”samarbete mellan kooperativa föreningar”. De bör utarbeta riktlinjer och aktivt sprida bästa praxis med särskilt fokus på förändringshantering. Externt bör de inleda partnersamarbeten med andra privata företag, offentliga myndigheter och andra aktörer.

1.17

Rapporter om kooperativt socialt ansvarstagande (företagens sociala ansvar ur kooperativ synvinkel) bör utgöra ett viktigt verktyg för synliggörande och marknadsföring. Den kooperativa sektorn bör också införa regler för god förvaltning och strikt internrevision i syfte att undvika missbruk av den kooperativa företagsformen.

2.1

Målet med detta yttrande är att belysa hur kooperativa företag genom sin unika affärsmodell förutser och hanterar förändringar inom industri- och tjänsteverksamheter under den nuvarande krisen, som har haft särskilt allvarliga effekter på sysselsättningen, vilket har påpekats i nyligen utkomna ILO-rapporter. Det syftar till att öka kunskapen om den roll kooperativen har som en form av verksamhet som ger nya perspektiv på social innovation och bidrar till ett hållbart skapande och en hållbar fördelning av välstånd.

2.2

I den kooperativa affärsmodellen står människan i centrum. Kooperativa företag har definierats av International Cooperative Alliance (ICA) och erkänts av olika internationella institutioner (FN, ILO, EU) som ”en självständig sammanslutning av personer som frivilligt gått samman för att tillgodose sina gemensamma ekonomiska, sociala och kulturella behov och önskemål genom ett gemensamt ägt och demokratiskt kontrollerat företag”.

2.2.1

Yttrandet bör också utgöra underlag för CCMI:s aktuella arbete med frågan om strukturomvandling (1).

2.3

Den kooperativa identiteten förstärks genom värderingar om demokrati, jämlikhet, rättvisa, solidaritet, öppenhet och socialt ansvar. ICA har fastställt sju principer som kooperativ ska följa: ”frivilligt och öppet medlemskap, demokratisk medlemskontroll, medlemmarnas ekonomiska deltagande, självständighet och oberoende, medlemmarnas rätt till utbildning, praktik och information, samarbete mellan kooperativa föreningar och samhällshänsyn.”

2.4

Den kooperativa företagsmodellen är helt i linje med värderingarna i EU-fördraget och målen i Europa 2020-strategin. Med sina både ekonomiska och sociala mål är kooperativen en oumbärlig del av den ”sociala marknadsekonomin”.

2.5

Kooperativen har som långsiktigt mål att nå ekonomisk och social hållbarhet genom att ge människor möjlighet till inflytande, förutse förändringar och använda resurserna så effektivt som möjligt. Deras vinster används inte för att maximera avkastningen på kapitalet utan för att placera resurserna i långsiktigt hållbara investeringar.

2.6

Eftersom kooperativa företag är inriktade på människor och styrs av medlemmarna har de en stark lokal förankring. Detta hindrar inte att de kan vara verksamma på nationella och internationella marknader.

2.7

Den kooperativa metodens flexibilitet och kreativitet har gjort det möjligt för kooperativ att vara verksamma inom alla ekonomiska sektorer, både traditionella och nya.

2.8

I Europa finns det 160 000 kooperativa företag som ägs av 123 miljoner medlemmar och ger arbete åt 5,4 miljoner människor.

2.9

Kooperativet som företagsform är inte välkänt bland medborgarna i allmänhet, och inte heller i det privata näringslivet eller i den offentliga sektorn. I vissa länder har ordet ”kooperativ” till och med dålig klang, särskilt i länderna i Central- och Östeuropa. Kooperativen ses inte som fullvärdiga företag på samma sätt som vanliga bolag. I vissa medlemsstater har hindren för kooperativens utveckling blivit större på senare år (till exempel i Polen, där ett förslag till ny lagstiftning om kooperativ innebar ett försök att minska kooperativens autonomi och oberoende, och i Italien, där de skattefördelar som kooperativen får som kompensation för den samhällsroll de spelar kraftigt har reducerats).

2.10

Det är svårt för kooperativen att få tillgång till riskkapital och lån på den vanliga kapitalmarknaden.

2.11

Villkoren är inte alltid lika, eftersom man inte alltid tar hänsyn till kooperativens särskilda förutsättningar i nationella och europeiska lagstiftningar och program för företagsstöd.

3.1

Vi bevittnar just nu en storskalig omstrukturering som en konsekvens av krisen i den europeiska ekonomin. Det är mycket viktigt att använda socialt ansvarsfulla omstruktureringsstrategier för att undvika fler företagsnedläggningar och konkurser, för att bevara och skapa arbetstillfällen och organisera en social välfärd genom att förstärka konkurrenskraften och den lokala utvecklingen.

3.2

Europeiska kommissionen anser att en omstrukturering inbegriper en mer omfattande definition av företagsinnovationer som bör ”integreras i en långsiktig vision av utvecklingen och styrningen av EU:s ekonomi, för att förändringarna verkligen ska vara ett sätt att stärka konkurrenskraften”, inklusive organisationsrelaterade och sociala mönster, så att en hållbar territoriell utveckling kan säkerställas. I detta syfte ser kommissionen innovationer som något som inte bara ”genereras […] genom forskning och ny teknik utan också genom nya lösningar som rör marknadsföring och företagsledning”.

3.3

Kommissionen har konstaterat att ”företag som kan hantera omstruktureringar på ett ansvarsfullt sätt från social synpunkt ofta är de som har bättre resultat i fråga om konkurrenskraft på marknaden och återhämtningsförmåga” (2).

3.3.1

Kommissionen har också uttryckt en önskan om att en ansvarsfull omstrukturering ska innefatta arbetstagarnas engagemang och delaktighet (3). Arbetsmarknadens parter på EU-nivå har slagit fast principerna för en ”socialt intelligent” omstrukturering i en gemensam text där man betonar vikten av att skapa och rädda arbetstillfällen.

3.4

Kommissionen vill göra det lättare att överlåta företag till anställda:

3.5

Kommissionen har uppmanat medlemsstaterna att utveckla ett ramverk för företagsöverlåtelser till anställda baserat på bästa praxis för att undvika nedläggning. Två exempel på detta är engångsutbetalningarna i Spanien (pago unico) och Legge Marcora i Italien, som gör det möjligt för nystartade kooperativ att använda arbetslöshetsersättning som finansiering.

4.1

Kooperativa företag visar större återhämtningsförmåga i kristider jämfört med vanliga bolag. Detta gäller särskilt kooperativa banker, arbetstagarkooperativ inom industrin och tjänstesektorn, sociala kooperativ och kooperativ bildade av små och medelstora företag. Kooperativet som affärsmodell börjar också användas i nya sektorer (energibranschen, fria yrkesutövare osv.). Genom omstruktureringen har kooperativen fått fler möjligheter att bidra till en verklig mångfald i ekonomin, och särskilt i näringslivet då man söker efter mer hållbara modeller för produktion och konsumtion.

4.2

Enligt ILO-rapporten ”Resilience of the Cooperative Business Model in Times of Crisis” förblir finanskooperativ finansiellt stabila, konsumentkooperativ rapporterar ökad omsättning och arbetskooperativ upplever tillväxt då människor väljer kooperativet som företagsform för att hantera en ny ekonomisk verklighet.

4.3

Detta är särskilt tydligt i banksektorn. Ingen kooperativ bank har ännu gått omkull inom EU. Data från European Association of Cooperative Banks visar att de har en marknadsandel på cirka 20 % av inlåningen. De finansierar cirka 29 % av de små och medelstora företagen i Europa. De har stadigt ökat sin marknadsandel de senaste åren. I Storbritannien har de kooperativa bankerna fyrdubblat sin marknadsandel från 1,2 % 2009 till 5 % 2010. I Italien ökade BCC – Banche di credito cooperativo system – insättningarna de senaste fem åren med 49 %, utlåningen med 60 % och personalstyrkan med 17 % (samtidigt som sysselsättningen i resten av den italienska banksektorn minskade med 5 %). I Cypern ökade de kooperativa kreditinstituten enligt myndigheten för övervakning och utveckling av kooperativa föreningar sin marknadsandel under 2011 (från 35 till 38 % av inlåningen och från 27 till 29 % av utlåningen), vilket visar att invånarna i Cypern ser de kooperativa kreditinstituten som säkra i kristider.

4.4

Internationella valutafonden (”Redesigning the Contours of the Future Financial System”, IMF:s arbetsdokument av den 16 augusti 2010, SPN/10/10) betonar de kooperativa bankernas grundläggande roll: ”Mindre, kooperativa banker eller ömsesidiga institutioner kan också vara framgångsrika. Dessa banker, som inte är lika beroende av aktieägarnas förväntningar, kunde generellt undvika många av de misstag som gjordes av större institutioner i den privata sektorn. Även om de inte alltid ses som de mest effektiva, spännande eller nyskapande institutionerna tillgodoser de i många länder på ett pålitligt och säkert sätt de små och medelstora företagens och många hushålls kreditbehov.”

4.5

Europeiska federationen för arbetskooperativ, sociala kooperativ och sociala och medarbetarägda företag (Cecop) har sedan 2009 granskat effekterna av krisen på företagen i dess nätverk. Kooperativ i länder med mer omfattande kooperativ företagsverksamhet och med större kooperativa erfarenheter (Frankrike, Italien, Spanien) verkar ha bättre motståndskraft mot krisens effekter än vanliga företag som är verksamma i samma sektorer och samma territorier.

4.6

Olika typer av sociala kooperativ spelar en viktig roll i omstruktureringsprocessen och har fungerat som viktiga tillskyndare till social innovation. Kooperativ för arbetsintegration anställer många personer som har permitterats och inte kunnat komma tillbaka till den vanliga arbetsmarknaden. I vissa länder är sociala kooperativ stora arbetsgivare för funktionshindrade (till exempel Bulgarien, Tjeckien, Polen och Italien). Kooperativ som erbjuder sociala tjänster är aktiva i samband med omstruktureringen av den offentliga sektorn. En specifik ny företeelse är de italienska kooperativen, som sköter egendom som konfiskerats från illegal verksamhet.

4.7

I en sektor som drabbats allvarligt av krisen har bostadsrättsföreningarna visat sig vara mycket mer motståndskraftiga än den privata sektorn när det gäller produktionen av nya bostäder. De arbetar också mycket aktivare med att minska utsläppen av växthusgaser genom att öka energieffektiviteten. Denna roll är särskilt viktig i vissa EU-länder, till exempel i Tjeckien och Polen, där stora kooperativa upprustningsprojekt genomförs, ofta finansierade via Europeiska regionala utvecklingsfonden.

4.8

En snabböversikt över några europeiska länder visar att kooperativa företag når relativt sett bättre resultat när det gäller tillväxt, antal anställda, överlevnadsgrad och nystarter (se särskilt Zevi, A., Zanotti, A., Soulage, F., och Zelaia, A., ”Beyond the crisis: Cooperatives, Work, Finance”, Cecop Publications, Bryssel, 2011).

4.8.1

År 2009 ökade omsättningen i de brittiska kooperativen med 10 % samtidigt som den brittiska ekonomin krympte med 4,9 %. År 2010 fortsatte den kooperativa sektorn att växa med 4,4 %, medan hela den brittiska ekonomin hade en tillväxttakt på 1,9 %. Antalet kooperativ i Storbritannien ökar stadigt, och ökade 2010 med 9 %. Det råder kooperativ tillväxt i alla delar av ekonomin.

4.8.2

I Tyskland växer den kooperativa sektorn, särskilt på områdena energi, små och medelstora företag och hälso- och sjukvård. De tre senaste åren har det tillkommit ovanligt många nya kooperativ: 370 under 2011, 289 under 2010 och 241 under 2009 (enligt ”Genossenschaften in Deutschland” från DZ-Bank). Enligt DGRV Geschäftsbericht 2010, baserat på siffror från Creditreform-Datenbank, var 2010 endast 0,1 % av de företag som kom på obestånd kooperativa, vilket är den lägsta siffran för någon företagsform. Det har emellertid också konstaterats att medlemskap i ett kooperativ minskar konkursrisken betydligt för de enskilda medlemsföretagen.

4.8.3

I Frankrike är överlevnadsgraden för arbetstagarkooperativ efter tre år 74 %, vilket ska jämföras med det nationella genomsnittet på 66 %. 329 företag omvandlades till arbetstagarkooperativ mellan 2000 och 2009. Fler än 250 av dem har överlevt. Siffrorna för 2010 bekräftade den uppåtgående tendens som kunnat ses särskilt de tre senaste åren. Fler än 50 nya omvandlingar gjordes (CG Scop, årsrapport 2010).

4.8.4

I Italien ökade sysselsättningen i kooperativen med 3 % år 2010, samtidigt som sysselsättningen i hela den privata sektorn minskade med 1 %. Välfärdskrisen har gjort att antalet sociala kooperativ har ökat snabbt. De flesta nya kooperativ är nystartade, men ungefär ett av fyra är avknoppningar från andra kooperativ. Kooperativ är generellt mer långlivade. En tredjedel av alla kooperativ som bildades 1970–1989 finns fortfarande kvar, att jämföra med en fjärdedel av övriga företag. Färre av dem läggs ned: 4 % av kooperativen lades ned mellan 2006 och 2009, vilket ska jämföras med över 6 % av övriga företag. Konkurs var den mest dramatiska orsaken till nedläggning, vilket berörde 2 promille av kooperativen under 2009, att jämföra med 6 promille för övriga företag. Sysselsättningen i kooperativen är säkrare med avseende på anställningsform. 6 % av de nyanställda har tillfällig anställning, jämfört med 11 % i övriga företag. Utbildning gavs till 40 % av personalen i kooperativen, jämfört med det nationella genomsnittet på 26 %.

4.8.5

I Spanien, som har drabbats särskilt hårt av krisen, minskade antalet arbetstillfällen 2008 och 2009 med 4,5 % i den kooperativa sektorn, jämfört med 8 % i vanliga företag. År 2010 ökade dock antalet anställda i arbetstagarkooperativ med 0,2 % samtidigt som den totala sysselsättningen minskade med 3,2 % i vanliga företag.

4.8.6

I vissa länder liknar situationen den som beskrivs ovan. I t.ex. Sverige har antalet nystartade kooperativ varit proportionellt högre än antalet andra nystartade företag. Färre kooperativ än vanliga företag läggs ned. Också i Cypern växer de kooperativa företagen. Regeringen understryker att deras bidrag till samhällets ekonomiska och sociala uppbyggnad är av mycket stor betydelse.

5.1

Den specifikt kooperativa styrningsmodellen, som bygger på gemensamt ägande, demokratiskt deltagande och medlemskontroll samt kooperativens möjlighet att förlita sig på egna finansiella resurser och stödnätverk är förklaringen till varför kooperativen är mer flexibla och innovativa i hanteringen av omstruktureringar i det långa loppet och när det gäller att skapa nya affärsmöjligheter.

5.2

Ett långsiktigt perspektiv är grundläggande i ett kooperativt företag. Krisen har förstärkt denna långsiktighet för att uppnå ekonomisk och social hållbarhet för medlemmarna. Ett kooperativt företag offrar kapitalavkastningen för att skydda sysselsättningen och göra investeringar.

5.3

Ett annat grundläggande drag i kooperativens styrning är att de är förankrade i det område där de är verksamma. Till skillnad från privata företag flyttar de inte, men detta utesluter inte globalisering.

5.4

Beroende på kooperativens lokala förankring blir deras roll allt viktigare, eftersom de främjar en lokalt hållbar utveckling, skapar nya arbetstillfällen och därigenom arbetar för det allmänna intresset. Då omstrukturering sker lokalt är det viktigt att använda kooperativens erfarenhet för att hitta lösningar. På landsbygden upprätthåller kooperativen ekonomiska och sociala verksamheter och minskar därmed också mängden utflyttningar.

5.5

Deras territoriella förankring och deras inriktning på medlemmarnas (hushållens eller småföretagens) intressen är förklaringen till varför de kooperativa bankerna har klarat sig bra under finanskrisen. Kooperativa banker har också en mycket stark inriktning på hållbar och socialt ansvarsfull finansiering. Effekterna av deras agerande har förstärkts av att kunder flyttar sina tillgångar och lån från privatbanker till kooperativa banker.

5.6

Kooperativen skyddar arbetstillfällen genom en modell där intern rörlighet kombineras med sysselsättningstrygghet. Arbetskooperativ och sociala kooperativ föredrar att anpassa lönenivåerna eller antalet arbetade timmar framför att minska antalet anställda. När det har varit möjligt har de införlivat verksamheter som de tidigare utkontrakterat. Anställningstryggheten har förstärkts genom att man har fördelat tillgängliga arbetstillfällen mellan företag inom samma kooperativa nätverk eller koncern. Modellen för att skapa trygghet för de anställda under övergångsprocessen stöds genom yrkesutbildning, då kooperativen inriktar sig på kompetensutveckling.

5.7

Kooperativen har under lång tid utvecklat olika sätt att samarbeta permanent med varandra, både genom representantorganisationer på alla nivåer och genom företagskonstruktioner som koncerner, konsortier och sekundära kooperativ. De senaste åren och årtiondena har vi kunnat se en stark konsolidering av denna tendens, med ett tydligt positivt samband mellan kooperativens tillväxt och utvecklingen av de institutioner som knyter ihop dem med varandra.

5.8

Möjligheterna med representantorganisationer framgår tydligt av exemplet Italien. Italien kännetecknas av att det finns flera kooperativa sektoröverskridande förbund. Alla typer av kooperativ (arbetskooperativ, konsumentkooperativ, jordbrukskooperativ osv.) är medlemmar i något av dessa förbund. Detta mönster har underlättat skapandet av gemensamma ekonomiska strukturer mellan olika sektorer, vilka är mycket viktiga faktorer. Tack vare möjligheten att överföra mänskliga och ekonomiska resurser, och dessutom erfarenhet, mellan olika sektorer kan många kooperativa företag och sektorer klara sig igenom även mycket svåra perioder.

5.9

Med hjälp av koncerner, konsortier och sekundära kooperativ kan enskilda företag förbli små samtidigt som de utnyttjar stordriftsfördelar. Italien är ett bra exempel på konsortier i bygg- och tjänstesektorerna och på området sociala kooperativ, som ger ett betydande bidrag till utvecklingen av små och nya kooperativ. Små konsortier av sociala kooperativ finns också i andra länder, till exempel Sverige. Viktiga kooperativa koncerner finns i andra sektorer, till exempel inom jordbruket, tillverkningsindustrin, banksektorn och distributionsbranschen i vissa andra EU-länder, till exempel Frankrike, Tyskland, Spanien och Nederländerna.

5.10

Den spanska Mondragon-koncernen är ett mycket bra exempel på hur enskilda kooperativa företag på frivillig grund kan organisera sig till en storskalig företagsgrupp som omfattar områden som industri, jordbruk, distribution, finans, forskning och utveckling samt högre utbildning. En slående egenskap hos Mondragon är förmågan att bevara arbetstillfällen i globaliserade industrisektorer och att kontinuerligt omstrukturera produkter, processer och service efter köpet, via företagets industriella plattformar över hela världen och via en innovationstriangel som omfattar koncernens industriföretag, universitet och forsknings- och utvecklingscentrum.

5.11

Små och medelstora företag kan också organisera sig i kooperativ, genom att använda samma metod för att öka verksamhetens skala. Detta har gjorts med stor framgång i bland annat Tyskland, där kooperativ bestående av småföretag är viktiga i exempelvis bageri- och slakteribranscherna.

5.12

Nya företeelser uppstår som svar på behoven hos vissa grupper. De kooperativ bildade av läkare i Tyskland som nämnts tidigare är ett exempel på detta. Särskilt i Italien börjar en yngre generation specialister använda kooperativet som företagsmodell för att utnyttja möjligheterna på marknaden. På så sätt kombinerar de egenföretagande med en kollektiv form av entreprenörskap. En nyligen antagen italiensk yrkeslag, som ingick i det allmänna paketet med ekonomiska reformer, stöder dessa initiativ.

5.13

Så kallade ”aktivitets- och sysselsättningskooperativ” har skapats i Frankrike och i mindre utsträckning i Belgien och Sverige. I dessa får arbetslösa personer hjälp att bli egna företagare, och både deras affärsverksamhet, yrkesutbildning och sociala trygghet organiseras i ett kooperativt företag.

5.14

Kooperativ kan normalt inte få in stora mängder kapital från sina medlemmar och har ingen enkel tillgång till kapitalmarknaderna. Kooperativen har utvecklat egna finansieringsmekanismer. Kooperativa aktier är vanligen inte överlåtbara och vinsterna används inte för att ge avkastning på kapitalet, utan återinvesteras normalt i företaget i form av reserver, vilket är en återspegling av den långsiktiga strategin: Det ligger i medlemmarnas intresse att undvika stora risker och att investera i verksamheter som direkt tillgodoser deras behov.

5.15

I vissa EU-länder, som Frankrike, Spanien och Italien, är dessa reserver odelbara, vilket betyder att de inte får delas ut till medlemmarna ens vid likvidation, utan måste användas för kooperativrörelsens utveckling. Odelbara tillgångar har visat sig ha en starkt avskräckande effekt på upphörande av ömsesidigheten.

5.16

Rättsliga föreskrifter har införts i vissa länder för att göra det möjligt för utomstående parter att tillföra riskkapital, antingen med eller utan rösträtt, till kooperativ (till exempel ”socio sovventore” i den italienska lagen 59/1992). Särskilda institutioner har inrättats för detta syfte, i Italien t.ex. kooperativutvecklingsfonderna (Fondi mutualistici) och Cooperazione Finanza Impresa (CFI), i Frankrike Ides och i Spanien investeringsstrukturerna i Mondragon Corporation. Detta har också gjort det möjligt för kooperativen att förbättra sin dialog med andra finansinstitut.