EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52005IE0376

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Prioriteringar på inre marknaden 2005–2010”

OJ C 255, 14.10.2005, p. 22–28 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

14.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/22


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Prioriteringar på inre marknaden 2005–2010”

(2005/C 255/03)

Den 29 juni 2004 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om Prioriteringar på inre marknaden 2005–2010

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 16 mars 2005. Föredragande var Bryan Cassidy.

Vid sin 416:e plenarsession (sammanträdet den 7 april 2005) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 97 röster för, 58 röster emot och 15 nedlagda röster:

1.   Inledning

1.1

I enlighet med observationsgruppen för inre marknadens (OIM (1)) arbetsprogram föreslår facksektionen för inre marknaden, produktion, konsumtion (INT) att man utarbetar ett tilläggsyttrande om Inre marknadens prioriteringar under perioden 2005–2010. Liksom tidigare bidrar OIM till översynen av målsättningarna och metoderna för genomförandet av inre marknaden.

1.2

Man får inte underskatta de resultat EU uppnådde 2004. En kort tid efter den historiska utvidgningen med tio nya medlemsländer röstade medborgarna i de nu 25 medlemsstaterna fram ett nytt Europaparlament, och i slutet av 2004 tillträdde de 25 ledamöterna i den nya kommissionen sin femåriga mandatperiod.

1.3

Under tiden har både Kok-rapporten (2) och EESK:s yttrande (3) om genomförandet av Lissabonstrategin offentliggjorts. Båda utarbetades till följd av Europeiska rådets begäran i mars 2004. Kommitténs initiativyttrande om prioriteringarna för den inre marknaden för perioden, vilken sammanfaller exakt med mandatperioden för det nya parlamentet och för den nya kommissionen, skulle komplettera detta arbete på ett idealiskt sätt och utgöra ett pragmatiskt bidrag från det civila samhällets organisationer.

1.4

Det är alltså viktigt att förbereda för EESK:s deltagande i de överläggningar som den nya kommissionen planerar att hålla.

1.5

Detta yttrande är en uppföljning av kommitténs yttrande om ”Kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Strategin för den inre marknaden – Prioriteringar för 2003–2006” (KOM(2003) 238 slutlig). I det yttrandet (4), för vilket Bryan Cassidy var föredragande, fokuserade kommittén på några prioriterade aspekter för en välfungerande inre marknad, minskade konsekvenser av skattehinder, bättre villkor för företagen, ett stabilt rättssystem, höga och tydliga kvalitetsnormer, särskilt för tjänster i allmänhetens intresse, mer och bättre information till medborgarna osv.

1.5.1

Samtidigt betonade kommittén i det yttrandet att vi inte kommer att kunna öka välfärden ytterligare inom EU uteslutande genom att liberalisera marknaderna och främja konkurrensen, men att en kompletterande makroekonomisk politik inriktad på tillväxt och sysselsättning kommer att ge ett tungt bidrag till fullbordandet av EU:s inre marknad. Diskussionen om socialsystemens framtida utformning får inte enbart föras med utgångspunkt i inre marknaden och budgetkraven. Man måste betrakta systemen som helhet och ta hänsyn till deras målsättningar.

1.6

Detta yttrande bygger även på broschyren ”What is the State of the Enlarged Single Market? 25 Findings by the Single Market Observatory”, som innehåller 25 konstateranden om den inre marknaden och publicerades av OIM i samband med dess tioårsjubileum i oktober 2004. OIM påpekade att trots mycket stora framsteg under de senaste åren kännetecknas inre marknaden fortfarande av alltför många förseningar och brister, vilket drabbar användarna inom EU och påverkar EU:s konkurrenskraft, tillväxt, innovation och sysselsättning i jämförelse med övriga parter på det internationella planet.

1.7

Det fleråriga strategiska program som de sex ordförandeskapen (5) utarbetat för perioden 2004–2006 utgör en grundval för utredning av denna fråga och för utformning av rekommendationer om den avgörande perioden 2005–2010, då – vid sidan av de nya medlemsstaternas integration – kommissionen och Europaparlamentet kommer att ombildas. Tanken är alltså att sätta in EU:s prioriteringar i ett större sammanhang och behandla operativa problem som under lång tid har hamnat i bakgrunden. De sex ordförandeskapens program innebär en välkommen politisk kontinuitet. Tidigare har nytillträdda ordförandeskap alltför ofta försökt att införa sina egna dagordningar, vilket har lett till förvirring och skapat en bild av att EU inte har några tydliga politiska mål.

2.   Regelverket borde ha förenklats för länge sedan

2.1

När det gäller inre marknaden bygger de sex ordförandeskapens prioriteringar på Lissabonstrategin. I denna fastställs som unionens mål ”att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning”. Kommissionen har utarbetat ett dokument med titeln Handlingsplan för en bättre och enklare lagstiftning  (6). Sedan 1 maj 2004 berörs en stor marknad bestående av 25 stater. Som EESK redan påpekat och i enlighet med Lissabonstrategin finns det en skillnad mellan å ena sidan onödig byråkrati inom rättsväsende och förvaltning och å andra sidan nödvändig byråkrati för att skapa de levnads- och arbetsvillkor som krävs med hänsyn till EU:s gemensamma mål.

2.2

En viktig orsak till oro är att vissa medlemsstater komplicerar frågorna på ett onödigt sätt när de omsätter EU-direktiven i nationell lagstiftning. Olika aktörer är frustrerade över att ”kommittéförfarandet” är ogenomskinligt och att man i detta förfarande diskuterar detaljbestämmelserna för genomförande av ramdirektiven bakom stängda dörrar utan att ens Europaparlamentet eller de nationella parlamenten kan granska dem.

2.3

Ett av de allvarligaste problemen är att det tar lång tid att omsätta ett direktiv i nationell lagstiftning efter det att det har godkänts av rådet och Europaparlamentet.

2.4

Medlemsstaterna misslyckas ofta med att omsätta gemenskapsförordningar i nationell lagstiftning, vilket skapar många hinder med åtföljande ekonomiska nackdelar. Om hindren skall kunna undanröjas krävs en välgrundad mix av harmonisering, ömsesidigt erkännande och förenkling.

2.5

Komplexiteten i de villkor som styr verksamheten på inre marknaden är en svårighet som framhålls av aktörerna. Även om förenklingen i hög grad är en fråga om god praxis och om hur lagstiftningen genomförs, saknas alltjämt bestämmelser som är grundläggande för en förenkling, särskilt när det gäller gemenskapspatent, avskaffandet av dubbelbeskattning, en stadga om företags gemenskapsrättsliga status som är öppen för små och medelstora företag, europeiska standardregler för företagssammanslagningar och förenklade momsregler inom gemenskapen.

2.6

Kommissionen är inte utan skuld till detta. De preliminära konsekvensanalyserna bakom vissa initiativ till gemenskapslagstiftning ger inte alltid ett tillräckligt underlag, och de brister ibland när det gäller noggrannhet och tydlighet. Ett exempel är förslaget om ett andra direktiv om hamntjänster (7). Europeiska direktiv är ofta ett resultat av komplicerade politiska kompromisser mellan medlemsstaterna eller mellan rådet och Europaparlamentet, vilket inte gör livet lättare för dem som skall följa bestämmelserna.

3.   Självreglering och samreglering i syfte att skapa en inre marknad med ökad delaktighet

3.1

Det är just i syfte att förenkla regelverket som aktörerna på inre marknaden bör ges medbestämmanderätt. Ursprungligen uppstod därför självreglering och samreglering på den europeiska inre marknaden på två områden: hänvisningar till standarder i syfte att konkretisera direktiven om tekniska hinder, och den sociala dialogens autonomi, som erkändes i Maastricht-fördraget

3.2

Denna metod utsträcktes gradvis till andra områden genom etiska regler och frivilliga avtal: konsumenträttigheter, särskild när det gäller e-handel (t.ex. information, märkning, märken, betalningssäkerhet), tjänster, inbegripet finansiella tjänster (t.ex. ömsesidigt erkännande av kvalifikationer) och miljöskydd (t.ex. uppfyllande av gällande normer).

3.3

Ett mellaninstitutionellt avtal (8) som slöts den 16 december 2003 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen innebar att självreglering och samreglering på inre marknaden för första gången definierades och organiserades. Kommittén konstaterar med förvåning att arbetsmarknadsparterna, som har en viktig roll i utarbetandet av de rättsliga bestämmelserna, inte rådfrågades i detta sammanhang.

3.4

Under de senaste tio eller femton åren har bruket av självreglering och samreglering utförd av berörda parter ökat starkt på Europanivå, vilket framgår av EESK:s databas PRISM (9). Bland dessa initiativ har Observationsgruppen för inre marknaden noterat följande:

Självreglering inom reklambranschen, restaurang- och turistnäringarna.

Etiska regler för ingenjörer, jurister, konsulter, advokater, kapitalförvaltare och fastighetsmäklare.

Branschövergripande avtal om föräldraledighet, deltidsarbete, tillfällig anställning och distansarbete.

Arbetsmarknadsinitiativ och avtal inom byggbranschen, hotellnäringen, frisörbranschen, jordbruket, sockerindustrin och den civila luftfarten.

Förvaltning av pensionsfonder inom den sociala ekonomin.

Konsumentregler rörande säkerheten inom e-handel, leverantörer av Internettjänster, webbaserade försäkringar, gränsöverskridande postorderhandel och bostadslån.

Miljöavtal om minskade utsläpp och lägre energikonsumtion.

Alternativa metoder för tvistlösning, särskilt för konsumenter.

3.5

Om självregleringen och samregleringen skall nå framgång beror i första hand på följande faktorer:

Tillräcklig frihet för näringslivet och det civila samhället.

De offentliga myndigheterna bör ha en öppen attityd, eller till och med vara inställda på partnerskap.

Representativiteten hos dem som medverkar i självregleringen.

Tydliga förfaranden och ett effektivt genomförande.

Stränga kontroller av resultat och uppföljning, med sanktioner om så krävs.

3.6

Självreglering och samreglering kan endast ge lösningar i enskilda fall som komplement till arbetet inom lagstiftningsmyndigheten, vilken alltjämt innehar de avgörande befogenheterna som en del av sin uppgift att tillvarata allmänintresset. Det skulle bidra till att förenkla lagstiftningen inom bestämda områden om självreglering vore mer allmänt utbredd inom de europeiska branschorganisationerna.

3.7

I en informationsrapport om dagsläget beträffande samreglering och självreglering på inre marknaden, som antogs av EESK den 10 februari 2005, utvecklas dessa analyser och uppgifter (CESE 1182/2004) (10).

4.   Tullarrangemang i ett utvidgat Europa

4.1

Kommissionens förslag om ändring av gemenskapens tullkodex syftar till att förenkla den gällande lagstiftningen och uppnå mer omfattande harmonisering och integration. Utvidgningen kommer att leda till förändringar både i EU:s lagstiftning och i existerande tullarbetsmetoder. Tullarbetet vid EU:s yttre gränser uppvisar stora variationer mellan olika medlemsstater, särskilt när det gäller bemanning och resurser, och kanske även grundlighet. Detta reser en fråga som har fått ökad relevans i och med utvidgningen, nämligen hur effektiva tullkontrollerna är på europeisk nivå och därför hur skyddad inre marknaden är mot illojal konkurrens, smuggling och varumärkesförfalskning. Det skulle vara värt att undersöka möjligheten att inrätta en motsvarighet till OLAF på tullområdet i syfte att skydda intäkterna från tullar och jordbruksavgifter. Om det ömsesidiga förtroendet mellan tullmyndigheter i olika medlemsstater går förlorat, hotar detta att leda till att kontroller inom gemenskapen återinförs, vilket skulle äventyra såväl inre marknadens enhet som friheterna på denna marknad.

4.2

EU:s tullarbete måste organiseras mer effektivt och på ett mer homogent sätt om inre marknaden skall kunna fungera ordentligt. Idealet skulle kunna vara att inrätta en gemensam europeisk tullmyndighet, men medlemsstaterna har hittills visat ett svagt intresse för en sådan åtgärd, till stor del beroende på att de inte har tillräckligt stort ömsesidigt förtroende för effektiviteten i de olika ländernas tullmyndigheter. EESK skulle därför vilja att samarbetet gradvis ökar mellan de 25 nationella myndigheterna. Flera gemensamma utbildningsprogram och utbyte av tulltjänstemän behövs för att närma sig detta mål, men det finns inte många tecken på politisk vilja bland medlemsstaterna.

5.   Hinder för inre marknaden

5.1

En bättre kartläggning bör göras av sådana hinder som kränker principen om en inre marknad och som därför bör avlägsnas så snart som möjligt (t.ex. blockering av gemenskapspatentet, dubbelbeskattning, offentliga upphandlingskontrakt med en lydelse som gynnar ”nationella mästare” och fragmentering av regler som gäller för immateriella rättigheter), och av sådana hinder som kommer att finnas kvar på grund av olika medlemsstaters egenart och som aktörerna helt enkelt måste anpassa sig till (t.ex. kulturell mångfald, språkliga egenheter och skillnader i beskattning). Kommissionens Solvit-nätverk är alltjämt inte tillräckligt känt men har börjat visa resultat och bör utvecklas.

6.   Företagen och inre marknaden

6.1

Småföretag drabbas i särskilt hög grad av överdriven byråkrati och förekomsten av handelshinder. Många vill lättare få tillträde till inre marknaden, särskilt i olika gränsområden. De har inte någon möjlighet att få tillgång till en förenklad rättslig status med Europaomfattande räckvidd.

6.2

EESK har efterlyst en förenklad europeisk bolagsstadga (11) som är öppen för företag av alla storlekar i syfte att underlätta deras verksamhet på inre marknaden. En genomförandestudie håller på att genomföras, och med utgångspunkt i denna skall kommissionen besluta om huruvida det är lämpligt att utarbeta ett förslag för att uppnå detta och hur förslaget i så fall skall se ut. (Kommissionen räknar med att studien skall vara klar i juni 2005.)

6.3

EESK ser även fram emot resultaten av kommissionens utredning av alla de olika former av dubbelbeskattningsavtal som föreligger mellan medlemsstaterna och mellan dem och tredje land (12). En utredning pågår, och resultaten av denna och förslag till möjliga lösningar kommer att läggas fram senare i år.

7.   Konsumenter – och arbetstagare – är vinnarna på inre marknaden

7.1

Alla EU-länder erkänner att framstegen på inre marknaden har gett konsumenterna mycket större valmöjligheter, särskilt när det gäller varor (utbud och prisvärdhet). Vid sidan av olika EU-regler till skydd för konsumentintressena har frivillig eller avtalsgrundad självreglering växt fram under senare år, särskilt för e-handel. Denna självreglering omfattar betalningssäkerhet, garantier, kundservice efter köpet och alternativa metoder för tvistlösning. Bland prioriterade förbättringar kan särskilt nämnas konsekvensanalyser av planerad lagstiftning, ett realistiskt men inte onödigt betungande genomförande av försiktighetsprincipen, ett verkningsfullt skydd av konsumenternas rättigheter över gränserna och ett effektivt alternativt tvistlösningssystem.

7.2

Vi får inte glömma bort att inre marknaden har ytterligare ett syfte: att skapa nya arbetstillfällen. Detta är möjligt endast om beslutsamma insatser görs för att undanröja existerande hinder. Nu när utvidgningen just har ägt rum anser EESK att det för att åstadkomma en verklig multiplikatoreffekt är viktigare än någonsin att ha en proaktiv informationspolitik där medlemsstaternas nationella myndigheters medverkan är nödvändig, samt att se till att medlemsstaterna har ansvarsskyldighet. Informationsnätverken (exempelvis Eures och problemlösningstjänster som Solvit) finns på plats men används för lite till följd av bristande stöd och information.

7.3

Skapande av ny sysselsättning och arbetstagares rörlighet är också några av målen på inre marknaden, och olika utbildningsprogram måste fokuseras mer på anpassning till den ”kunskapsbaserade ekonomin”. Som redan påpekats i det EESK-yttrande som omnämns i punkt 1.5 vill kommittén dessutom understryka att det inte räcker med att skapa den inre marknaden för att lösa problemen på den europeiska arbetsmarknaden. Det kommer dessutom att behövas ytterligare aktiva åtgärder.

7.4

EESK kommer fullt ut att stödja kommissionen i dess strävan att uppnå framsteg på dessa viktiga politikområden och hoppas att de nationella regeringarna samarbetar genom att göra allt de kan för att skynda på antagandet och genomförandet av sina åligganden. EESK beklagar att några ”gamla” medlemsstater har infört restriktioner för den fria rörligheten för arbetstagare från ”nya” medlemsstater, och efterlyser en översyn av ”övergångsperioderna”.

8.   En tjänstemarknad som släpar efter

8.1

Om hindren skall kunna undanröjas krävs en dynamisk jämvikt mellan marknadstryck, ömsesidigt erkännande och harmonisering. Detta innebär ett nytt partnerskap mellan EU-institutionerna, medlemsstaterna, tjänsteleverantörerna och användarna i syfte att bättre kunna bedöma befintliga hinder, förhindra att nya uppstår, samordna olika strategier, förenkla regler, skapa förutsättningar för möjliga övergångsprocesser och beakta handelns globalisering.

8.2

Marknadspotentialen för tjänster är alltjämt till största delen outnyttjad på grund av nationella krav som är oförenliga med ett fritt tillhandahållande av tjänster. Fullbordandet av inre marknaden för tjänster har blivit oumbärligt på grund av a) handelns internationalisering och de aktuella WTO-förhandlingarna om tjänster, och b) euron, som har lett till ökad konkurrens och ett ökat behov av en inre marknad för tjänster.

8.3

När det gäller finansiella tjänster som försäkrings- och banktjänster är det vissa medlemsstaters förhalningstaktik som ligger bakom både de långsamma framstegen med att förverkliga handlingsplanen för finansiella tjänster och det långsamma genomförandet med avseende på försöken att realisera Lissabonagendan. Det händer alltför ofta att somliga regeringschefer kommer överens om politiska deklarationer vid Europeiska rådets möten, med instruktioner till kommissionen att vidta åtgärder, och därefter glömmer bort hela saken när de väl har återvänt till sina egna huvudstäder.

8.4

Lagstiftningsfasen i handlingsplanen för finansiella tjänster håller på att avslutas. Vad som nu är viktigt är ett enhetligt genomförande av lagstiftningsåtgärderna i medlemsstaterna.

8.5

Kommissionens återhämtningsstrategi är nödvändig. Den innebär dock att mångfalden i de berörda branscherna måste beaktas. Ett sätt att klara av denna mångfald är att i högre grad använda sig av professionell samreglering och självreglering på europeisk nivå. De berörda socioekonomiska intressegrupperna bör ta nya initiativ i syfte att fullt ut kunna medverka i denna öppningsprocess.

8.6

I ett yttrande som antogs den 10 februari 2005 presenteras kommitténs synpunkter på ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden” (CESE 137/2005) (13).

9.   Sammanfattning

9.1

Såväl inre marknaden som arbetsmarknaden är under ständig utveckling. Hur man hanterar förändringar utgör en viktig utmaning för Europeiska kommissionen och i synnerhet för arbetsmarknadens parter.

9.1.1

Kommissionen bör fokusera sitt arbete på att förenkla de befintliga EU-bestämmelserna, konsolidera dem och öka enhetligheten mellan dem, så att både tjänsteleverantörer och konsumenter kan utnyttja inre marknadens potential till fullo.

9.2

EESK uppmanar också medlemsstaternas regeringar att visa politisk vilja genom att införa mekanismer för ett ökat tullsamarbete.

9.3

EESK anser att det främsta hindret för att fullborda inre marknaden är medlemsstaterna. Några förhalar genomförandet, andra genomför lagstiftning på ett alltför detaljerat sätt, vilket skapar antagonism mot inre marknaden och EU. Andra lägger hinder i vägen, t.ex. genom att anta nationella lagar som förbjuder gränsöverskridande uppköp av finansinstitut, exempelvis banker. Andra tillåter den egna nationaliserade industrin att genomföra gränsöverskridande företagsuppköp utan att medge motparterna samma möjlighet. Tillgången till obegränsade ekonomiska resurser för nationaliserade företag i vissa länder utgör en snedvridning av konkurrensen och är ett problem som kommissionen hittills har dragit sig för att angripa.

Bryssel den 7 april 2005

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Anne-Marie SIGMUND


(1)  Observationsgruppen för inre marknaden är en enhet inom facksektionen för inre marknaden, produktion, konsumtion (INT). Den består av 30 medlemmar och har en ordförande och två vice ordförande (med ett tvåårigt mandat).

(2)  Vid Europeiska rådets vårtoppmöte 2004 tillsattes en arbetsgrupp under Wim Koks ledning med uppgift att göra en halvtidsutvärdering av Lissabonstrategin och att lägga fram en rapport senast den 1 november 2004.

(3)  EUT C 120, 20.5.2005, föredragande: Bruno Vever.

(4)  EUT C 234, 30.9.2003, s. 55.

(5)  Irland, Nederländerna, Luxemburg, Storbritannien, Österrike och Finland.

(6)  KOM(2002) 278 slutlig.

(7)  KOM(2004) 654 slutlig.

(8)  EUT C 321, 31.12.2003.

(9)  PRISM (Progress Report on Initiatives in the Single Market).

(10)  Föredragande: Bruno Vever.

(11)  EGT C 125/100, 27.5.2002, yttrandet om ”Små och medelstora företags gemenskapsrättsliga status”, föredragande: Henri Malosse.

(12)  EUT C 117/10, 30.4.2004.

(13)  Föredragande: Arno Metzler och Ernst Erik Ehnmark.


BILAGA

till yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

A.   Följande ändringsförslag som fått en fjärdedel av de avgivna rösterna avslogs under plenarsessionen:

Ny punkt 7.4

Stryk samtidigt sista meningen i f.d. punkt 7.4 (ny punkt 7.5):

”När det gäller arbetskraftens fria rörlighet påpekar kommittén på nytt att de överenskomna övergångsbestämmelserna måste åtföljas av aktiva åtgärder för att skärpa de ekonomiska och sociala normerna i de nya medlemsländerna om man vill åstadkomma en gemensam arbetsmarknad som fungerar för alla medlemsstater. Unionens politik på alla områden måste syfta till att undanröja de rådande skillnaderna, som hindrar framsteg, och snabbt skapa förutsättningar för arbetskraftens fria rörlighet.”

Motivering

Undanröjandet av ekonomiska och sociala skillnader måste prioriteras så att medborgarna – även arbetstagarna – kan dra nytta av inre marknaden och social dumpning undvikas.

Röstningsresultat

Röster för: 67

Röster emot: 68

Nedlagda röster: 9

Punkt 8.2

Ändra enligt följande:

”Marknadspotentialen för tjänster är alltjämt till största delen outnyttjad på grund av nationella krav som är oförenliga med ett fritt tillhandahållande av tjänster. Fullbordandet av inre marknaden för tjänster kan öka denna potential. I sitt yttrande (1) om Europaparlamentets och rådets tjänstedirektiv (2) rekommenderade kommittén en omfattande omarbetning av förslaget och uttalade sig emot ett generellt införande av principen om ursprungsland. Kommittén grundade sin inställning på den utjämning nedåt av konsument-, arbetstagar- och miljöskyddsnormer som skulle bli resultatet av konkurrensen mellan systemen. har blivit oumbärligt på grund av a) handelns internationalisering och de aktuella WTO-förhandlingarna om tjänster, och b) euron, som har lett till ökad konkurrens och ett ökat behov av en inre marknad för tjänster.”

Motivering

De orsaker till upprättandet av den europeiska inre marknaden som nämns här (internationaliseringen, konkurrensen till följd av eurons införande samt utvidgningen) är inte övertygande och togs inte upp på det sätt som beskrivs här i diskussionerna vid utarbetandet av EESK:s yttrande om förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden. Den breda diskussion som fördes inom EESK om tjänster inom EU återges på ett mycket vilseledande sätt i den nuvarande versionen av punkt 8.2. Med en utjämning nedåt motsätter man sig också de mål som EU fastställt i fördragen och i utkastet till konstitution.

Röstningsresultat

Röster för: 76

Röster emot: 77

Nedlagda röster: 9

Punkt 8.7

Lägg till text enligt följande:

”I ett yttrande som antogs den 10 februari 2005 presenteras kommitténs synpunkter på ’Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden’ (CESE 137/2005) (3). Detta yttrande innehåller en bilaga I med ett stort antal ändringsförslag som avslogs under debatten, trots att de fick minst en fjärdedel av de angivna rösterna.”

Motivering

Ett yttrande om ett så komplicerat och omdiskuterat direktiv kan inte vara entydigt, som punkt 8.7 antyder. Därför vore det rimligt att nämna att yttrandet också innehåller en bilaga med ändringsförslag som inte antogs, trots att de fick mer än en fjärdedel av rösterna.

Röstningsresultat

Röster för: 58

Röster emot: 114

Nedlagda röster: 4

Lägg till en ny punkt 9.4

”Verkliga miljöskydds- och konsumentskyddsfrågor måste respekteras och få helt och fullt stöd. Kommittén vill dock uppmärksamma att de kan framföras på ett felaktigt sätt av vissa medlemsstater, som vill hindra genomförandet av gemenskapslagstiftning eller framhärda med nationell lagstiftning som strider mot principerna för den inre marknaden.”

Motivering

Medlemsstaterna har rätt att sätta sig emot förslag som påverkar miljöskyddet eller konsumentskyddet negativt. Det finns dock exempel på att dessa frågor missbrukats när det verkliga skälet till motstånd ligger i nationella intressen.

Röstningsresultat

Röster för: 80

Röster emot: 83

Nedlagda röster: 10

B.   Följande texter från facksektionens yttrande avslogs till förmån för ändringsförslag som antogs av församlingen men fick minst en fjärdedel av de avgivna rösterna:

2.1

När det gäller inre marknaden bygger de sex ordförandeskapens prioriteringar på Lissabonstrategin. För att göra det lättare att uppnå Lissabonmålen, och rent generellt för att sätta fart på den europeiska ekonomin, har kommissionen utarbetat ett dokument med titeln Handlingsplan för en bättre och enklare lagstiftning  (4). Sedan 1 maj 2004 berörs en stor marknad bestående av 25 stater.

Röstningsresultat

Röster för: 53

Röster emot: 72

Nedlagda röster: 3

3.3

Ett mellaninstitutionellt avtal (5) som slöts den 16 december 2003 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen innebar att självreglering och samreglering på inre marknaden för första gången definierades och organiserades.

Röstningsresultat

Röster för: 50

Röster emot: 83

Nedlagda röster: 3

8.6

Fullbordandet av inre marknaden är fortfarande det främsta målet, med det välkomna tillägget att försök görs att öppna EU-marknaden för internationell konkurrens inom ramen för WTO:s Doha-runda. Det kommer att krävas större flexibilitet och ökad konkurrenskraft om EU skall kunna förverkliga sin fulla potential. De tio nya medlemsstaterna kommer att vara angelägna om att detta resultat verkligen uppnås – de har mest att vinna på liberaliseringen.

Röstningsresultat

Röster för: 68

Röster emot: 85

Nedlagda röster: 10

9.1.1

Enligt EESK:s åsikt borde kommissionen lägga in ett uppehåll i lagstiftningsarbetet för att ge medlemsstaterna tillräcklig tid att införliva i synnerhet åtgärderna i handlingsplanen för finansiella tjänster i det nationella rättssystemet och pröva deras effektivitet. Denna andhämtningspaus kunde kommissionen utnyttja för att förenkla de befintliga EU-bestämmelserna, konsolidera dem och öka enhetligheten mellan dem, i syfte att utnyttja inre marknadens potential vad avser såväl utbuds- som efterfrågesidan. Nya initiativ bör däremot endast läggas fram i undantagsfall, och då först efter en sträng kostnads-/nyttoanalys som visar att nya rättsakter krävs.

Röstningsresultat

Röster för: 76

Röster emot: 94

Nedlagda röster: 5


(1)  CESE 137/2005

(2)  ’Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden’ (KOM(2004) 2 slutlig).

(3)  Föredragande: Arno Metzler och Ernst Erik Ehnmark

(4)  KOM(2002) 278 slutlig.

(5)  EUT C 321, 31.12.2003.


Top