22.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 234/27

1.1

Den 14 juli 2004 antog Europeiska kommissionen sina förslag om reform av sammanhållningspolitiken för tidsperioden 2007–2013. Dessa förslag skall avlösa de strukturfondsförordningar som gäller fram till och med den 31 december 2006. I förordningsförslagets motivering hänvisar kommissionen till de väsentligt ökade skillnaderna inom den utvidgade unionen och till de utmaningar som unionen står inför i och med globaliseringen, den ekonomiska strukturomvandlingen och den demografiska utvecklingen.

1.2

Mot denna bakgrund föreslår Europeiska kommissionen att man skall öka stödmedlen för strukturfonderna och samtidigt koncentrera stödet till prioriterade mål. Med en budget på 336,1 miljarder euro, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av gemenskapens budget, skall det framtida strukturstödet leda till följande:

1.3

Detta skall uppnås genom en ny definition av målen, nämligen konvergens, regional konkurrenskraft och sysselsättning samt territoriellt samarbete.

Förordningspaketet omfattar följande:

1.4

Detta yttrande behandlar huvudsakligen den roll som ESF spelar inom ramen för det europeiska strukturstödet. Eftersom viktiga förutsättningar för ESF:s stödåtgärders funktionssätt och inriktning omfattas av den allmänna förordningen, tas denna också med i utvärderingen.

2.1

I enlighet med förslaget skall EU:s strukturstöd från 2007 koncentreras till de tre målen om konvergens, regional konkurrenskraft och sysselsättning samt det europeiska territoriella samarbetet.

2.2.1

Detta mål har stora likheter med det nuvarande mål 1 och syftar till att främja ekonomisk konvergens i de minst utvecklade regionerna genom investeringar i kapital och mänskliga resurser, genom främjande av innovation och utveckling av kunskapssamhället, genom stöd för strukturomvandlingar, genom skydd och förbättring av miljön samt genom en effektivare förvaltning. Med en budget på 264 miljarder euro (ungefär 78,5 % av de sammanlagda medlen) utgör det nya regionalstödet tyngdpunkten i EU:s strukturstöd. Både ERUF, ESF och Sammanhållningsfonden skall bidra till uppfyllandet av detta mål.

2.3.1

Detta mål är en kombination av nuvarande mål 2 och mål 3. Det syftar till att stödja den regionala konkurrenskraften och sysselsättningen i regioner som inte tillhör de mest eftersatta regionerna och medlemsstaterna. Detta mål följer därmed en tvådelad strategi: dels skall omställningen i de industri-, stads- och landsbygdsområden som drabbats hårdast av strukturomvandlingen stödjas genom regionala utvecklingsplaner (ERUF) i form av stöd till innovation, kunskapssamhället, företagande och miljöskydd, Dels skall integrationen av arbetstagare som drabbats av strukturomvandlingen på arbetsmarknaden främjas genom nationella och regionala program som finansieras av ESF, och mer generellt skall sysselsättningen främjas genom insatser för att förbättra kvalifikationerna och genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessa åtgärder skall bidra till att uppnå full sysselsättning, förbättrad arbetskvalitet och arbetsproduktivitet samt social integration, och på det hela taget bidra till genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin. Budgeten för åtgärderna skall uppgå till 57,9 miljarder euro (ca. 17,2 % av de sammanlagda medlen) med en lika fördelning mellan ERUF och ESF.

2.4.1

Detta mål bygger på erfarenheter från de nuvarande gemenskapsinitiativen inom Interreg och syftar till att stödja samarbete i gränsregioner, inbegripet unionens inre sjögränser och vissa av dess yttre gränser, genom gemensamma program, inrättande av nätverk och utbyte av erfarenheter (ERUF). Budgeten för detta mål skall uppgå till 13,2 miljarder euro (ca. 3,9 % av de sammanlagda medlen).

3.1

Europeiska socialfonden kommer enligt förslaget att erbjuda stöd både för konvergensmålet och målet om regional konkurrenskraft och sysselsättning. Med tanke på den budget som föreslagits är det stödet till eftersatta regioner som har störst betydelse. Europeiska sysselsättningsriktlinjer och rekommendationer utgör den politiska ramen för ESF:s insatser, och insatserna kommer att fokuseras på fyra nyckelområden:

3.2

Särskilt i de minst gynnade regionerna, som faller inom ramen för konvergensmålet, skall ESF också främja förbättring av utbildnings- och fortbildningssystemen och utveckling av institutionell kapacitet och effektivitet i offentlig förvaltning på nationell, regional och lokal nivå för att genomföra gemenskapens regelverk. De innovativa åtgärder och det transnationella samarbete som hittills har erhållit stöd inom ramen för gemenskapsinitiativet Equal skall integreras i Europeiska socialfondens stöd. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt främjande av lika möjligheter i form av en integrering av jämställdhetsperspektivet, med särskilda åtgärder för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och deras utvecklingsmöjligheter i arbetslivet.

3.3

ESF är ett finansieringsinstrument för genomförande av EU:s sysselsättningsriktlinjer, dvs. en fond som stöder medlemsstaternas arbetsmarknadspolitik och politik för social integration genom framför allt en mer målinriktad integration på arbetsmarknaden, förbättrad arbetskvalitet och arbetsorganisation samt utbildningsåtgärder som ökar anställbarheten.

3.3.1

På insatsområdet ”ökad anpassningsförmåga hos arbetstagare och företag” stöder ESF åtgärder som syftar till att

3.3.2

På insatsområdet ”ökad tillgång till arbete och förebyggande arbetsmarknadspolitik” stöder ESF

3.3.3

På insatsområdet ”integration av missgynnade grupper och bekämpning av diskriminering” skall främjande av anställbarheten för eftersatta och marginaliserade personer genom lämpliga integrationsåtgärder och framför allt sociala hjälp- och omsorgstjänster samt medvetandegörande av diskriminering när det gäller tillgång till arbetsmarknaden stå i förgrunden.

3.3.4

Utöver detta stöder ESF åtgärder inom ramen för konvergensmålet:

3.4

Beträffande programplaneringen föreslår kommissionen ett antal förändringar som har sin grund i de allmänna bestämmelserna för de europeiska strukturfonderna. Den nya formen av programarbete, som innefattar stöd från ESF, skall i huvudsak bestå av följande:

4.1

EU:s utvidgning är en stor ekonomisk och social utmaning för unionen som måste hanteras inte bara med avseende på strukturpolitiken utan även med hjälp av denna. EESK stöder den av kommissionen föreslagna koncentrationen av medlen till de ekonomiskt svagaste regionerna, vilket framför allt skulle komma de nya medlemsstaterna, där de flesta av de minst utvecklade regionerna finns, till godo. Med tanke på att strukturfondsmedlen nu skall fördelas på 25 medlemsstater anser kommittén att det är rimligt med den föreslagna höjningen av medlen från cirka 276 miljarder euro till 336,1 miljarder för perioden 2007–2013 (vilket motsvarar 0,41 % av unionens BNP). EESK anser emellertid att strukturstödet måste fortsätta, även om det sker i reducerad form, i de gamla medlemsstaterna, åtminstone i de områden som är särskilt drabbade av strukturomvandlingen i industrin och har de högsta arbetslöshetsnivåerna. Dessutom måste rättvisa övergångsregler skapas för de hittillsvarande mål 1-områden som på grund av den så kallade statistiska effekten inte längre är stödberättigade. EESK välkomnar kommissionens avsikt att säkerställa att gemenskapsinitiativet Equal verkligen integreras fullständigt i Europeiska socialfonden i syfte att göra det möjligt att dra full nytta av de obestridliga fördelar som detta initiativ har, särskilt de stödda projektens innovativa karaktär, stödet till spridande av erfarenheter och bästa praxis inom EU samt främjandet av principen om partnerskap mellan olika aktörer i genomförandet av åtgärder. Efter en integrering av Equal-initiativet skulle Europeiska kommissionen kunna uppmana medlemsstaterna att införa Equal-liknande åtgärder i sina nationella operativa program.

4.2

Kommittén anser att den nya indelningen av målen är ändamålsenlig, och särskilt integrationen av arbetsmarknadspolitiska och strukturpolitiska mål i det nya målet ”konkurrenskraft och sysselsättning”, vilka måste ges likvärdig betydelse. Just i de områden som i särskilt hög grad drabbats av den ekonomiska strukturomvandlingen är det speciellt angeläget att det genomförs samordnade åtgärder för att stödja investeringar och innovationer (ERUF) och hantera de sociala konsekvenserna av strukturomvandlingen (ESF). Den nya målstrukturen skapar möjligheter om man ser till att programplaneringen också integreras i arbetet. En integration av åtgärderna avses visserligen ske genom de nationella strategiska referensramarna, men den fortsatta programplaneringen är uppdelad på de enskilda fonderna. Kommittén anser att de operativa programmen inom målen ”konvergens” och ”regional konkurrenskraft och sysselsättning” måste stämmas av mot varandra så att de kompletterar varandra på ett effektivt sätt. Därutöver är det nödvändigt att de arbetsmarknadspolitiska insatserna från ESF kan ges regionala prioriteringar beroende på arbetslöshetens struktur. Regioner som har särskilt hög arbetslöshet måste prioriteras, och i samband med det skall också lokala sysselsättningsinitiativ och regionala sysselsättningspakter ges stöd.

4.3

De prioriteringar som anges för stödområdena i ESF motsvarar i huvudsak EU:s sysselsättningsstrategi och de gällande riktlinjerna för sysselsättningen. EESK anser att man för att nå Lissabonmålen i första hand måste lägga tyngdpunkten i arbetsmarknadspolitiken på aktiva, preventiva åtgärder för att undvika arbetslöshet och för att integrera eftersatta grupper på arbetsmarknaden. I enlighet med förslagen från expertgruppen för EU:s framtida socialpolitik bör man ägna särskild uppmärksamhet åt aktiv integrering av ungdomar i ett tidigt skede, åt en ökad förvärvsfrekvens för kvinnor och åt integrering av äldre personer i förvärvslivet. Det senare ställer framför allt krav på ökat deltagande i vidareutbildning, och förbättrad arbetskvalitet genom lämpliga åtgärder inriktade på arbetets utformning och organisation. I samband med detta är det viktigt att åtgärderna inom ramen för de nationella sysselsättningsramarna är inriktade på innovation. Detta betonas också i ESF-kommitténs yttrande (1)

4.4

ESF, tillsammans med de andra strukturfonderna, skall också ses som ett instrument som stöder det övergripande målet att bekämpa diskriminering, vilket sker genom olika åtgärder på EU-nivå. Vid sidan av ungdomar, kvinnor och äldre hör funktionshindrade, invandrare och etniska minoriteter till de särskilt eftersatta grupperna på arbetsmarknaden. Vissa kan även bli diskriminerade på grund av sin sexuella läggning. Integrationen av dessa grupper måste därför ägnas särskild uppmärksamhet genom åtgärder för socialt stöd, utbildning och utformning av arbetet, t.ex. genom inrättande av arbetsplatser som är anpassade för funktionshindrade. Dessutom bör man – särskilt för invandrare – vidta adekvata utbildningsåtgärder för att upplysa dem om vilka rättigheter de har, bland annat på arbetsmarknaden. ESF-insatserna bör därför också samordnas med de nationella handlingsplanerna för social integration och innehålla åtgärder som förbättrar dessa gruppers möjligheter på arbetsmarknaden. Även här är EESK överens med ESF-kommitténs åsikter. Medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna måste också se till att stödet från strukturfonderna inte av misstag bidrar till att det skapas barriärer som hindrar tillträdet för dessa eftersatta grupper.

4.5

ESF skall inom konvergensmålet också stödja åtgärder som är inriktade på en reform av det allmänna och det yrkesinriktade utbildningssystemet, för att anpassa dessa till kunskapssamhällets behov och för att de kunskaper och färdigheter som utbildningssystemen förmedlar skall vara bättre anpassade till arbetsmarknadens behov. Dessutom skall stöd kunna ges till ansvarsfull förvaltning som förbättrar kapaciteten och effektiviteten hos offentliga förvaltningar och tjänster på nationell, regional och lokal nivå. Eftersom konvergensmålet rör regioner som släpar efter i utvecklingen är dessa insatser främst inriktade på de nya medlemsstaterna. EESK vill påpeka att det är en statlig uppgift att se till att det finns moderna utbildningssystem och att de offentliga förvaltningarna är effektiva. EU:s riktlinjer för sysselsättningen anger visserligen också mål för en reform av utbildningssystemen. Att genomföra denna är dock i första hand en uppgift för den nationella politiken. I vissa medlemsstater, t.ex. Tyskland, ligger ansvaret för detta t.o.m. på delstatsnivå. ESF är främst ett instrument som skall komplettera den nationella arbetsmarknadspolitiken genom innovativa åtgärder – bl.a. för att förbättra kvalifikationerna – och dess insatser bör enligt vår åsikt koncentreras på detta.

4.6

De ändringar som föreslås av Europeiska kommissionen visar att man strävar efter en mer strategisk programplanering. Genom EU:s strategiska riktlinjer för sammanhållningspolitiken och en motsvarande ram på nationell nivå skall man stärka förbindelsen mellan de allmänna politiska målen från Lissabon och Göteborg, den ekonomiska politikens huvuddrag och riktlinjerna för sysselsättningspolitiken. Genom upprättande av nationella handlingsplaner har man redan skapat en förbindelse mellan EU:s sysselsättningsriktlinjer och ESF:s insatser. Dessa handlingsplaner omfattar ESF:s särskilda bidrag till genomförandet av EU:s sysselsättningsstrategi. Därutöver upprättas vartannat år en nationell handlingsplan för social integration som också omfattar arbetsmarknadspolitiska åtgärder. EESK anser att Europeiska kommissionens intresse i att kontrollera användningen av medlen är berättigat, men frågar sig om det är nödvändigt att varje år kräva genomföranderapporter om både den nationella strategiska referensramen och de operativa programmen, utöver styrkande handlingar som visar hur de beviljade medlen har använts. Vad beträffar ESF rekommenderar EESK att man i stället överväger om de nationella handlingsplanerna för genomförande av EU:s sysselsättningsriktlinjer inte kan kopplas till kraven på programplanering för ESF-insatser. Detta skulle främja den förenkling av programplaneringen som man eftersträvar. ESF-kommittén fruktar att ytterligare en byråkratisering kommer att äga rum, istället för en förenkling. När det gäller ESF-insatserna uppmanar EESK, av effektivitetsskäl, till en noggrann undersökning av dessa betänkligheter.

4.7

EESK välkomnar att de hittillsvarande principerna för EU:s strukturstöd, dvs. koncentration, programplanering, additionalitet och partnerskap, skall behållas. EESK anser emellertid att man i högre grad bör framhålla den särskilda roll som arbetsmarknadens parter spelar i samband med ESF:s arbetsmarknadspolitiska insatser, liksom nödvändigheten av deras deltagande på både central och regional nivå. Arbetsmarknadens parter har ett medansvar både i de institutionella strukturerna och i det praktiska genomförandet av arbetsmarknadspolitiken i medlemsstaterna. Ytterligare ESF-insatser måste planeras och genomföras i samordning med de nationella arbetsmarknadspolitiska strategierna. Detta kräver att arbetsmarknadens parter involveras i planeringen och genomförandet av programmen på såväl central som regional nivå. I likhet med ESF-kommittén stöder EESK förslaget om att man i konvergensregionerna skall avsätta en begränsad del av de finansiella medlen till stöd för arbetsmarknadsparternas genomförande av EU:s sysselsättningsstrategi.

4.8

EESK välkomnar att medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna för vart och ett av de operativa programmen skall säkerställa att icke-statliga intressenter rådfrågas på lämpligt sätt när program med ESF-stöd utarbetas, genomförs och övervakas. Kommittén anser därför att det är nödvändigt att i artikel 5.2 klargöra att detta samråd skall äga rum på central och regional nivå. Kommittén välkomnar också att inte bara arbetsmarknadens parter, utan också icke-statliga organisationer, kan delta i och ha tillgång till verksamheter som finansieras genom dessa åtgärder. Inom ramen för det föreskrivna partnerskapet måste också hänsyn tas till den arbetsmarknadspolitiska betydelse som icke vinstdrivande sociala tjänsteleverantörer har. Därför rekommenderar EESK att dessa aktörer i högre grad skall involveras i utarbetandet, genomförandet och övervakningen av ESF-stöden.

4.9

EESK rekommenderar att man i större utsträckning tillgriper tekniskt stöd som är knutet till ESF för att finansiera åtgärder rörande utbildning och information till alla icke-statliga aktörer som bidrar till genomförandet av ESF:s mål.