52003IE1180

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Industriella förändringar i Europa: Sammanfattning och prognoser - ett helhetsperspektiv"

(2004/C 10/21)

Den 22 och 23 januari 2003 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om "Industriella förändringar i Europa: Sammanfattning och prognoser - ett helhetsperspektiv".

Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI), som svarat för beredningen av arbetet, antog sitt yttrande den 1 september 2003. Föredragande var Joost Van Iersel och medföredragande var Rafael Varea Nieto.

Vid sin 402:a plenarsession den 24 och 25 september 2003 (sammanträdet den 25 september) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 53 röster för och en röst emot.

1. Inledning och målsättning

1.1. Då tidpunkten för EKSG-fördragets upphörande närmade sig bad medlemsstaterna Europeiska kommissionen att redogöra för sina idéer om en framtida strukturerad dialog(1). Man föreslog att ett organ skulle inrättas inom EESK(2) med befogenheter som sträcker sig utanför kol- och stålområdet och omfattar samtliga aspekter av industriell omvandling, framför allt i ljuset av utvidgningen(3).

Rådgivande utskottet för industriell omvandling inrättades genom ett beslut som fattades av EESK:s plenarförsamling den 24 oktober 2002. Beslutet vittnar om det mervärde CCMI kan ge åt EESK. CCMI har 24 medlemmar från EESK och 30 externa delegater som inledningsvis har rekryterats från de tidigare medlemmarna i den rådgivande EKSG-kommittén. Medlemskap kan komma att utökas till andra sektorer i framtiden.

1.2. Inrättandet av CCMI öppnar nya perspektiv. Frågor i samband med industriell omvandling kan studeras ur alla aspekter, både ekonomiska och sociala samt avseende miljöskydd och hållbar utveckling, med särskild tonvikt på problemen i de blivande medlemsstaterna.

1.3. Den tidigare EKSG-kommittén gjorde värdefulla insatser för de berörda sektorerna. De innefattade, inom ramen för den europeiska integrationen, en fungerande modell för samråd mellan arbetsmarknadens parter och myndigheterna samt ett gemensamt ansvar för utvecklingen i dessa sektorer och således en speciell form av industripolitik. En del av de huvudsakliga resultaten av detta löpande samråd återges nedan:

- Gemenskapsanalys av marknader och marknadsvillkor under åren som lett till omstruktureringsprocesser.

- Program för regioner som drabbats särskilt hårt av oundviklig omstrukturering.

- Gemenskapsprogram för forskning och teknisk utveckling (finansieras delvis genom återbetalning av lån till företag och bostäder till anställda).

- Utbildningsprogram på gemenskapsnivå.

- (Finansierings-)program för omstrukturering inom kol- och stålsektorn.

- Ett stort antal yttranden om olika frågor, med huvudinriktning på handelspolitik och på myndigheternas disciplin i fråga om statligt stöd inom dessa sektorer.

- Andra resultat (gemensamma kommittéer för harmonisering av arbetsvillkor, vilket senare ledde till att en kommitté inrättades för social dialog inom kolsektorn och i framtiden eventuellt också inom stålsektorn).

- Inrättande av sociala program (ersättning vid arbetslöshet och förtidspension).

Tillsammans har alla dessa insatser bidragit till att skapa en ytterst konkurrenskraftig stålindustri och en vinstgivande export av europeisk teknik och know-how inom gruvindustrin.

1.4. Man har också ansett att det krävts stödåtgärder för omställning och regional utveckling för de mest berörda regionerna. De finansiella omstruktureringsprogrammen har finansierats via strukturfonderna och har innefattat särskilda program för de regioner som påverkas av förändringar: Rechar I (1990-1993), Rechar II (1994-1999), Resider I (1988-1993) och Resider II (1994-1999). Inom ramen för dessa program utvecklades sociala åtgärder och programmen inriktades främst på att förbättra lokal och regional infrastruktur, vilket underlättade tillgången till nya företag och bidrog till att sanera områden som förorenats av kol- och stålindustrier.

1.5. När EKSG-fördraget löpte ut avskaffades den rådgivande EKSG-kommitténs särskilda samrådsform och ersattes av CCMI. Tidigare erfarenheter är fortfarande värdefulla, men omständigheterna kring industriell omvandling har förändrats. Samrådsinstrumenten måste finjusteras med utgångspunkt i Lissabonstrategin, i syfte att kombinera konkurrenskraft med en hållbar utveckling och social och territoriell sammanhållning. Utöver allmänna industripolitiska målsättningar kommer dessa aspekter även att kräva sektorsspecifika metoder.

1.6. Syftet med detta yttrande är att betona CCMI:s roll att föra en direkt dialog med samtliga aktörer som påverkas av industriell omvandling och att tillämpa lärdomarna från kol- och stålsektorn samt andra sektorer. Detta yttrande är det första i en serie yttranden.

1.7. EESK anser att CCMI:s framtida arbete bör ha följande inriktning:

- Analysera industriell omvandling och dess orsaker ur ekonomiska, sociala och regionala aspekter, samt miljöaspekter, och bedöma konsekvenserna av industriell omvandling för sektorer, företag, arbetskraft, regioner och miljö.

- Söka positiva gemensamma vägar att förutse och hantera industriell omvandling, samt söka vägar för EU och medlemsstaterna att förbättra företagens konkurrenskraft och lönsamhet, med stöd av dialogen mellan arbetsmarknadens parter och samverkan mellan alla berörda aktörer.

- Söka gemensamma vägar att främja hållbar utveckling och förbättra den sociala och territoriella sammanhållningen för att stärka Lissabonstrategin, samt att främja ramar och villkor inom vilka industriell omvandling kan äga rum på ett sätt som är förenligt både med företagens behov av god konkurrenskraft och med den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

- Främja samordning och konsekvens i gemenskapens åtgärder för de större industriella förändringarna i samband med utvidgningen: forskning, konkurrens, ekonomiska, sociala, regionala frågor, miljö- och transportfrågor m.m.

2. Industriell omvandling och dess främsta drivkrafter

2.1. Arbetsprincip

2.1.1. Den industriella omvandlingen i Europa har ofta setts som en form av omstrukturering. Det är emellertid i praktiken fråga om ett betydligt mer dynamiskt begrepp. Det handlar å ena sidan om en process inom vilken företagen genomgår en löpande utveckling (etablering, utveckling, diversifiering, justering). Å andra sidan har företagsklimatet nära koppling till det europeiska politiska och arbetsmarknadsmässiga klimatet, som i sin tur påverkar den industriella omvandlingsprocessen.

Industriell omvandling äger i huvudsak rum på två sätt: genom en anpassad utveckling och genom radikala förändringar. En annan distinktion kan göras: förändringen som en reaktion på omständigheterna, och förändring i förhand, när det finns ett klart behov av förändring som dock inte är tvingande eller tydligt(4).

Det är i dagens läge viktigt att studera begreppet "industriell omvandling" med målsättningen att på ett bättre sätt kunna föregripa och hantera den industriella omvandlingens ekonomiska, sociala, organisatoriska och miljömässiga konsekvenser.

2.1.2. Omvandlingarna har varit en konstant företeelse under industrialismens epok. De har varit särskilt omfattande sedan 1970-talet i sektorer som järn- och stålindustrin, gruv-, textil- och varvsindustrin. Ända tills helt nyligen har de ekonomiska och sociala konsekvenserna varit föremål för en särskild behandling.

2.1.3. I dag är företagen utsatta för en snabb förändringsrytm som beror på att marknaderna blir alltmer öppna och att nya tillkommer, och på att de kännetecknas av utvecklade kommunikations- och transportmedel, av avancerad teknik och dess tillämpning, av en alltmer livaktig konkurrens och av krävande aktieägare, och befinner sig i en ständig kamp för att hävda sin position. Det är därför som företagen i dag genomför andra, snabbare anpassningsåtgärder än de tidigare mekanismerna för att utveckla organisationen i fråga om personal, ekonomi och teknik. Omstruktureringarna har blivit mer genomgripande och komplexa och mer omfattande både tidsmässigt och geografiskt. Detta gäller särskilt med avseende på underleverantörer. De berör alla sektorer inom tillverknings- och tjänsteindustri, många kategorier av anställda samt regionerna.

2.1.4. Att man på senare tid använt termen "industriell omvandling" avspeglar denna förändring i företagens anpassningsprocess(5) och innefattar "alla de förändringar som berör företagen, deras organisation, deras anställda och kompetens, samt deras etablering lokalt". Förändringarna berör också företagens omgivande miljö.

2.2. Bakgrundsmiljön för industriella förändringar

Industriella förändringar drivs på av en rad olika faktorer. En del synnerligen viktiga sådana faktorer behandlas nedan.

2.2.1. Globaliseringen

2.2.1.1. Trots den nuvarande ekonomiska nedgången sker industriell omvandling överallt där marknader blir alltmer internationaliserade (WTO). Det finns ett tydligt samspel mellan internationell handel och industriell strukturomvandling.

2.2.1.2. Nästan alla regioner i världen genomgår samma utveckling, men utvecklingsgraden varierar beroende på hur de ekonomiska och sociala strukturerna lämpar sig för denna process. Europas industrier möter global konkurrens när det gäller produktivitet. De står inför utmaningar som ekonomisk och teknisk konkurrens från USA (ibland illojal sådan)(6), snabb utveckling i Asien och även Sydamerika, i synnerhet inom högteknologisektorn. De måste också komma till rätta med de illojala konkurrensformer som inte alltid respekterar WTO:s regler.

2.2.1.3. Det förekommer också omplaceringar av investeringar och verksamhet till länder med låga kostnader (arbetskraft, energi osv.), direkt marknadstillträde, en hög utbildningsnivå och teknisk kompetens. I dessa länder är miljö- och skattelagstiftning och annan lagstiftning ofta mindre rigorös. Denna omlokalisering till länder utanför EU har i vissa fall negativa effekter på sysselsättningen inom gemenskapen och kan få allvarliga konsekvenser för vissa europeiska regioner.

Denna trend går vanligen hand i hand med skapandet av teknologiskt sett mer avancerade processer i länder med höga arbetskraftskostnader, vilket kan vara till gagn för utvecklingen av nya verksamhetsgrenar och bidra till att förbättra personalens kompetens.

2.2.1.4. Till följd av ökade kunskaper och tekniska innovationer och som ett resultat av liberaliseringen av kapitalmarknaderna är globala investeringar inte längre begränsade till stora eller multinationella företag. Allt färre medelstora och även små företag, i synnerhet högteknologiska företag, är kopplade till en viss plats eller ett visst land. Outsourcing och nätverkssamarbete bidrar till ytterligare global diversifiering av investeringar och till internationell samverkan och partnerskap.

2.2.2. EU:s inre marknad, lagstiftning och genomförande

2.2.2.1. I Europa intar genomförandet av inre marknaden en central plats i EU:s integrationsarbete, och leder som en verksam del av globaliseringsprocessen till en betydande integration mellan europeiska ekonomier och företag.

Den ekonomiska integrationen visar sig inte bara inom handeln utan också i utvecklingen av fusioner och företagsförvärv, delvis med en gemenskapsdimension(7). Den långsiktiga trenden visar en tydlig ökning i det avseendet.

2.2.2.2. Nittiotalets sista år präglades av blomstrande ekonomisk tillväxt. Kombinationen av ekonomisk tillväxt och EMU stärkte de europeiska företagen. Det fanns dock fortfarande brister i den ekonomiska och sociala dynamiken och kunskapsutvecklingen i Europa. Det var anledningen till att Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000 antog ett nytt strategiskt mål att bli "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning" före 2010. För att uppnå detta mål utformade man en övergripande strategi som gör det möjligt att förutsäga och hantera de förändringar som påverkar Europas ekonomier. Målet är att skapa den mest konkurrenskraftiga ekonomin inom en stabil makroekonomisk ram.

2.2.2.3. Delvis som en konsekvens av krisen inom sektorerna för informations- och kommunikationsteknologi (IKT) och telekommunikation samt dramatiska fall på internationella aktiemarknader upplever Europa nu låg tillväxt, omfattande ekonomisk osäkerhet och bristande förtroende hos företag och konsumenter, långsammare investeringar och förlorade arbetstillfällen i olika näringsgrenar.

2.2.2.4. Europeiska kommissionen och Europeiska rådet har beslutat att även i fortsättningen verka för att skapa ett klimat som främjar industriell förändring i alla avseenden. En konkret åtgärd är Lissabonstrategin, vars målsättningar har utarbetats vid toppmötena i Göteborg och Barcelona. Vid vårtoppmötet i Bryssel år 2003 beslutades om en inriktning på följande fyra prioriteringsområden, som alla har nära koppling till industriell förändring:

- Innovation och entreprenörskap.

- Inrättande av en arbetsgrupp med inriktning på sysselsättning.

- Stärkande av den inre marknaden: Den nya rådskonstellationen med inriktning på konkurrenskraft har bekräftats.

- Miljöskydd för tillväxt och arbetstillfällen.

2.2.2.5. Än en gång betonade rådet i sina utförliga slutsatser behovet av att förverkliga EU:s vision om ett kunskapsbaserat samhälle och att "placera konkurrenskraften i fokus". Rådet formulerade målsättningar som ett snabbt genomförande av handlingsplanen för en bättre och enklare lagstiftning och en omfattande effektbedömning av alla viktiga lagstiftningsförslag på det ekonomiska och sociala området (bland annat genom systematiskt samråd med arbetsmarknadens parter).

2.2.2.6. I sina slutsatser nämner Europeiska rådet även specifika sektorer, exempelvis el- och gasdirektiven, transportsektorn, handlingsplanen för finansiella tjänster, upphandling inom FoU och på försvarsområdet, EU:s rymdpolitik, informationssamhället och bioteknik. Man anser att särskild uppmärksamhet bör fästas vid tjänster i allmänhetens intresse och deras kvalitet och tillgänglighet, med hänsyn tagen till EU:s bestämmelser om statligt stöd och konkurrens(8).

2.2.2.7. I linje med slutsatserna från toppmötet lade Europeiska kommissionen den 7 maj 2003 fram en plan med tio punkter som syftar till att stärka EU, med tonvikt på bland annat genomförandet av lagstiftningen. EESK beklagar att Europeiska rådet, som utarbetar allt fler politiska riktlinjer på EU-nivå, hittills har fäst alltför liten vikt vid det praktiska genomförandet av politiken. Genomförandet är viktigt med tanke på den industriella strukturomvandlingen, och det är framför allt viktigt med tanke på det europeiska rättssamhället.

2.2.2.8. I denna tiopunktsplan efterlyser kommissionen med rätta ny enighet och beslutsamhet, eftersom det förefaller som om en stor del av inre marknadens potential inte utnyttjas, eftersom antalet överträdelser har ökat. Målet är att minska antalet interna överträdelser med minst 50 % fram t.o.m. 2006(9).

2.2.2.9. Sektorsspecifika lösningar föreslogs även av kommissionsledamot Erkki Liikanen när han den 29 januari konstaterade att man samtidigt som det övergripande perspektivet är av avgörande betydelse måste noga övervaka effekterna på de enskilda industrisektorerna, i synnerhet de sektorer som står inför särskilda utmaningar, och om så är möjligt göra nödvändiga justeringar för att hantera specifika situationer.

2.2.2.10. EESK stöder de riktlinjer som presenteras i kommissionens meddelande "Industripolitiken i ett utvidgat Europa" men anser att man även bör betona behovet av sektorsinriktad politik, med tanke på att en sådan politik skulle kunna vara synnerligen användbar i samband med utvidgningsländernas ekonomiska omvandling. Man måste ta hänsyn till att det för närvarande inte finns någon sådan dialog i dessa länder.

2.2.2.11. Direkta statliga interventioner i näringslivet har minskat även om statsstöden behöver minskas ytterligare. Ett minskat statsstöd främjar rättvisa europeiska spelregler inom de berörda sektorerna.

2.2.2.12. Den makroekonomiska politiken, den monetära politiken och skattepolitiken får direkta följder för företagsklimatet i EU och medlemsstaterna. Det framgångsrika införandet av euron har ännu inte lett till tillräcklig enhetlighet i medlemsstaternas ekonomiska politik. Skattesystemen skiljer sig fortfarande åt i stor utsträckning. I viss mån kan den industriella omvandlingen i Europa påverkas negativt av dessa makroekonomiska skillnader mellan medlemsstaterna.

2.2.2.13. Utvecklingen av inre marknaden lider av att det på viktiga områden skett mycket långsamma framsteg eller inga alls. Som exempel kan nämnas en dåligt fungerande kapitalmarknad i EU, brister i konkurrenssystemet, frånvaron av ett direktiv om upphandling, de ytterst utdragna förhandlingarna om ett europeiskt patent vilka enbart delvis kan betraktas som framgångsrika samt i vissa fall bristen på ett effektivt genomförande av EU-lagstiftningen.

2.2.2.14. För att skapa bättre villkor för en industriell omvandling som bygger på social sammanhållning och konkurrenskraft framför EESK på nytt sina krav om effektiv politik för att åstadkomma följande:

- Utveckling av de mänskliga resurserna.

- Fler och bättre arbetstillfällen på en arbetsmarknad med ökat tillträde för olika grupper.

- Särskild uppmärksamhet visavi den åldrande förvärvsarbetande befolkningen och åtgärder som främjar kvinnornas tillträde till arbetsmarknaden.

Dessa mål fordrar alla livslångt lärande på alla nivåer och en effektivare utbildning. Det är också mycket önskvärt att man genomför analyser av de metoder som lämpar sig bäst i de olika fallen.

2.2.2.15. Innovationspolitiken är ett centralt inslag i Lissabonprocessen. Det finansiella stödet varierar emellertid från ett land till ett annat. Vidare är samarbetet mellan universitet och kunskapscentra å ena sidan och näringsliv å den andra helt klart inte det bästa tänkbara i ett antal medlemsstater, vilket också påpekas i slutsatserna från rådet i mars 2003. I det avseendet ligger Europa exempelvis sämre till än USA. Följaktligen väger den sektorsvisa handelsbalansen mellan EU och USA över till förmån för USA.

2.2.2.16. Hållbar utveckling är en princip som EESK stöder. Kommittén har utarbetat ett flertal yttranden som bör tas i beaktande i samband med den industriella omvandlingsprocessen.

3. Industriella och sociala förändringar

3.1. De senaste åren har ett antal välkända rapporter publicerats i EU om grundläggande förändringar i näringsliv och företagsklimat(10).

Även Europaparlamentet, Europas fackliga samorganisation och Unice har antagit resolutioner om industriell omvandling(11).

3.2. Förändringar har alltid ingått som en naturlig del i näringslivscykeln. Under de senaste årtiondena har förändringarna fått stora sociala och ekonomiska följder. För närvarande visar statistiken en betydlig ökning av den andel av den förvärvsarbetande befolkningen som är aktiv inom tjänstesektorn. Detta beror delvis på ökad användning av extern arbetskraft och underleverantörer, men också på framväxten av dynamiska sektorer som underhållning och medier.

3.3. Tekniska framsteg leder till att omsättningshastigheten för produkter och tjänster blir allt högre. Öppna marknader dominerar, vilket innebär att anpassning krävs. Många företag, även de som är krisdrabbade eller har tvingats till omstruktureringar, genomgår en delvis eller total omvandling. Det är viktigt att uppnå en lämplig balans mellan flexibilitet (anpassningsförmåga och ny kompetens) och sysselsättningsstabilitet genom social dialog. Analyser av konkreta fall visar att det finns flera orsaker till omstruktureringsbehovet: kapacitetsförändringar, ekonomisk övergång, konkurrenskraft, produktivitetsjusteringar, omdefiniering av företagets ställning, rationalisering, organisatoriska förändringar och konkurs(12). I några av de fall som undersöktes ledde omvandlingen till helt nya produkter och tjänster, omplacering av arbetskraft och i vissa fall till och med till en utökning av antalet anställda. Dessa förändringar av och inom företag hänger oftast samman med sektorsspecifika förändringar. Det sätt som omstruktureringen genomförs på är från social synpunkt resultatet av en fruktbar social dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare.

3.4. Dessa processer fortsätter trots den ekonomiska lågkonjunkturen i dagsläget. Faktum är att denna situation stimulerar konkurrens, eftersom varje företag strävar efter att säkra sin ställning och undvika att företaget går i konkurs. Även om ledningen i dag kanske fäster större uppmärksamhet vid kostnader, arbetar företagen fortfarande med att förnya den interna organisationen och profilera sig för framtiden, bland annat genom företagskoncentrationer i form av sammanslagningar och nyförvärv.

Denna intensiva omstruktureringsaktivitet har inneburit en kraftig ökning av antalet förlorade arbetstillfällen. Under de första månaderna 2001 uppgick förlusten av arbetstillfällen till 230000 i eurozonen och 350000 i hela EU. Följderna av dessa sysselsättningsförluster är stora, inte bara för de enskilda löntagarna utan också för hela områden eller regioner, och kräver kompletterande åtgärder och planer för att skapa alternativa arbetstillfällen. Detta arbetssätt används för övrigt redan i ett antal medlemsstater.

I samband med detta vill EESK peka på IKT-paradoxen. Den ekonomiska stagnationen under de senaste åren föregicks av en kraftig nedgång i investeringarna i den överhettade IKT-sektorn. Detta har dock inte hindrat IKT (kommunikationer, information, Internet) från att åstadkomma radikala förändringar i tillverknings- och tjänstesektorerna, vilket har inneburit att dessa traditionella sektorer har fått ett helt nytt utseende och genererat nya företag, nya allianser mellan marknadspartner och ett nytt tillverknings- och tjänsteutbud. Alla branscher har berörts av denna förnyelseprocess. IKT fungerar som en ny vara. Nästa förnyelseprocess är omedelbart förestående. Denna gång gäller det bioteknik.

3.5. Strukturell omvandling är dock en fristående process som äger rum i medlemsstaterna. EESK ger ett antal exempel på regional strukturomvandling som leder till en omfördelning av arbetstillfällen, förnyad företagsutveckling och nya företag. Bakom sådan strukturomvandling ligger ofta komplicerade processer. Många europeiska regioner präglas av egenskaper som är resultatet av deras ekonomiska historia, geografiska belägenhet och regionala traditioner. I vissa fall förutsåg man inte i tillräcklig utsträckning vilken anpassning av den industriella strukturen som krävdes. Samtidigt kan man notera att de regionala aktörerna - företagare, fackföreningar, regionala och lokala myndigheter - ofta har verkat för att anlägga en grund för nya framtidsperspektiv, på senare tid också i nära samarbete med nationella myndigheter och EU (t.ex. i programmen Rechar, Resider och Retext). Strukturomvandling och modernisering genom industriell omvandling har pågått och pågår fortfarande, ibland med förvånansvärt positiva resultat.

Exempel på regioner som har skapat ett antal nya företag och förändrat funktionssättet i de befintliga företagen är Ruhrområdet (Tyskland) och Birmingham (Storbritannien), där man har gått från tung industri till tjänsteföretag, Uleåborg (Finland), där man har en stark telekommunikationssektor samt Barcelona (Spanien), som förändrades genomgripande i samband med de olympiska spelen 1992.

3.6. Trots framgångsrika exempel i vissa delar av Europa har man dock i andra områden bara kommit en bit på väg, t.ex. i Asturien, en spansk region där stål- och gruvindustrin under 1990-talet genomgick stora förändringar. Inom stålsektorn föll sysselsättningen från 23000 arbetare till dagens 8000, en nettoförlust på 15000 arbetstillfällen. Regionen förlorade också mer än 17000 arbetstillfällen inom gruvindustrin. Satsningar har gjorts av spanska staten och av de regionala myndigheterna, och kommissionen har gett olika former av stöd (EKSG-fördraget, programmen Rechar och Resider), men problemen är fortfarande inte lösta. Ekonomin har visserligen börjat ta fart, men man har inte lyckats ersätta ens hälften av de arbetstillfällen som gick förlorade i de sektorer som berördes direkt eller indirekt. Detta visar tydligt behovet av fortsatta stödåtgärder om man skall lyckas ta igen det som har förlorats och om det ekonomiska livet i regionen skall kunna utvecklas i full utsträckning.

Andra aktuella fall är Liège (Belgien) och Bremen (Tyskland). Arcelor, resultatet av en sammanslagning av Arbed, Aceralia och Usinor, har - på grund av strukturell överkapacitet när det gäller produktionen av platta stålprodukter och för att uppnå bättre samverkanseffekter - beslutat att successivt stänga stålverken i Liège och dra ned på produktionen i Bremen. Med hänsyn till de arbetstillfällen som därmed kommer att försvinna har Arcelor sagt att ingen skall stå ensam inför dessa problem, och man har åtagit sig att återställa berörda produktionsområden i gott skick samt att i samarbete med övriga berörda parter bidra till omstruktureringen av den lokala ekonomin. Med hjälp av stödåtgärder liknande dem som togs fram för ett par år sedan inom ramen för Rechar- och Residerprogrammen bör man kunna undvika att dessa regioner drabbas alltför hårt. Förutsättningar för en hållbar utveckling bör också skapas i dessa regioner.

3.7. En viktig aspekt av den pågående utvecklingen är att det nu inte bara är enskilda företag som förändras, utan att det blir svårare än tidigare t.o.m. att särskilja de olika branscherna från varandra. En central förändring är att den tidigare tydliga skillnaden mellan olika branscher har ersatts av nya spelregler, präglade av ömsesidigt beroende, samverkan, samarbete i nätverk och outsourcing. Eftersom de flesta företag väljer sin egen strategi mot bakgrund av sin bedömning av framtiden och sin marknadsposition kan situationen variera mellan enskilda fall och företag. Därför behövs en lämplig kombination av flexibilitet, deltagande från arbetstagare, kontinuerliga förbättringar och stabilitet.

3.8. Denna skissartade framställning av olika förnyelseprocesser, internationaliseringen och omorienteringen i tillverknings- och tjänstesektorerna visar att hela ekonomin påverkas av dessa förändringar, som är kännbara för alla typer av företag. Detta förklarar varför arbetsmarknadsparterna i de flesta länder så starkt betonar nya utbildningsformer och kompetensutveckling. Den yrkesmässiga rörligheten är ett kännetecken för vårt nuvarande produktions- och tjänstesystem. Traditionella sysselsättningsstrukturer (t.ex. skoindustrin i Choletais, Frankrike(13)) existerar sida vid sida med nya strukturer, och många företag befinner sig naturligtvis fortfarande i en övergångsperiod mellan det traditionella och det nya. Man kan dock också notera att traditionella sektorer som återförsäljning och distributionscentraler ibland omstruktureras helt och hållet, med gott resultat. Utbildning och dialog är i alla händelser nödvändiga om man vill påbörja dessa förändringar. Den omorganiserade yrkesutbildningen och de breda möjligheter som erbjuds (och som måste erbjudas) för att ge arbetarna största möjliga säkerhet inför framtiden är grundläggande och bör åtfölja de förändringar som har behandlats ovan.

3.9. Utvecklingen av de mänskliga resurserna är naturligtvis av största vikt. Förändringsprocessen i företagen, skapandet av nya arbetstillfällen och ökningen av Europas konkurrenskraft grundar sig på forskning och innovation samt på arbetstagarnas kreativitet och anpassningsförmåga, vilket slogs fast av Europeiska rådet i Lissabon. Ett erkännande av humankapitalets strategiska betydelse innebär att man

- investerar i att fortbilda arbetstagarna och öka deras kompetens genom hela arbetslivet,

- ökar företagens förmåga att anpassa sig,

- gör arbetstagarna delaktiga i förändringarna och skapar en ny sorts trygghet,

- gör det lättare för lågutbildad arbetskraft att få anställning,

- utvecklar mekanismerna för den sociala dialogen i företagen(14).

Dagens anställda är också själva en källa till förändring av företagsledningen och därigenom också till den industriella omvandlingen. Gamla hierarkiska strukturer ersätts ofta av organisatoriska ramar som i full utsträckning tar hänsyn till den högre kompetensen hos dagens anställda.

3.10. På senare tid har man börjat lägga större vikt vid företagsstyrning ("corporate governance"), dvs. summan av alla regler, kodexar och handlingssätt inom företagen som syftar till att beakta alla berörda aktörers intressen. Företagen, särskilt sådana med många anställda, har också ett samhälleligt ansvar, naturligtvis inom ramen för vad den internationella konkurrensen tillåter. Företagsstyrning är en kanal för ett antal problem som rör god företagssed i ett vitt perspektiv. När det gäller industriell omvandling är företagsstyrningen av intresse för företagen själva. Den är relevant för frågor som hållbarhet, öppenhet, effektiv övervakning osv., och den syftar till goda arbetsförhållanden samt ett ansvar utåt, mot samhället. Det är på detta område som den europeiska sociala modellens värderingar och särart bör växa fram. Därför är också kommissionens förslag att sätta upp företagsstyrningen på EU:s dagordning ett steg i rätt riktning, för att våra resurser skall användas effektivare och för att förbättra produktionskvaliteten.

4. Slutsatser och rekommendationer

4.1. Det är viktigt att förtroendet när det gäller den ekonomiska situationen återställs. I detta avseende stöder EESK de huvudlinjer och målsättningar som fastställdes av kommissionen och rådet vid vårtoppmötet 2003, liksom dem som presenterades i kommissionens tiopunktsplan. Planen är inriktad på ekonomisk nyorientering, skapande av sysselsättning och mer allmänt genomförande av Lissabonstrategin. Europa behöver ett ekonomiskt klimat som gynnar ett nytt paradigm där tyngdpunkten fästs vid "industriell omvandling med ett mänskligt ansikte", som bygger på konkurrenskraft, en hållbar utveckling samt social och territoriell sammanhållning.

4.2. EESK rekommenderar resultatjämförelser, inbördes påtryckningar och spridning av bra metoder i områden som berörs av industriell omvandling, och anser att jämförande analyser behöver inriktas på teknisk utveckling, innovation och sociala aspekter. Kommittén välkomnar kommissionens initiativ att offentliggöra konkreta analyser i vilka de olika länderna jämförs.

4.3. EESK stöder en industripolitik med övergripande målsättningar som samtidigt möjliggör en utveckling av sådana sektorsspecifika strategier som är direkt inriktade på industriell omvandling.

En sektorsspecifik politik bör åtföljas av stärkta samrådsförfaranden, deltagande av alla aktörer samt förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter inom ramen för den industriella och ekonomiska omvandlingen, särskilt i kandidatländerna.

4.4. EESK ser positivt på systematiska kontroller för att se till att de regler och beslut som upprättats och godkänts på gemenskapsnivå upprätthålls. Undantag skulle leda till ett "Europa à la carte".

4.5. Det är mycket viktigt att säkerställa att företrädare för sektorn är delaktiga i alla stadier av lagstiftningsprocessen i EU ("bottom-up"), så att man bedömer vilka effekter bestämmelser och beslut inom olika politikområden får för industriell omvandling. EESK betonar behovet av att säkerställa att konkurrenskraft och strategier för industriell omvandling är effektiva och får ett konsekvent genomförande. CCMI kommer att följa denna process på nära håll.

EESK betonar vikten av att säkerställa att lokaliseringen av näringsverksamhet inte styrs av de ökande skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstiftning, till exempel på skatte- eller miljöområdet.

4.6. Nyligen inrättades en ny rådskonstellation, rådet (konkurrenskraft). EESK välkomnar denna nyhet. Det vore bra om frågorna granskades i sitt sammanhang mot bakgrund av de lagstiftningsmässiga lösningarna samtidigt som man säkerställer en god arbetskvalitet.

EESK betonar att en sammanhängande gemenskapspolitik är nödvändig inom olika områden för att åstadkomma en effektiv politik för industriell omvandling. Det gäller t.ex. på det sociala området, inom näringsliv, skatter, regionala frågor, energi, transport, konkurrens, utbildning och forskning.

4.7. En effektiv konsekvensanalys av europeisk lagstiftning efterlyses. Därför stöder EESK förslaget att inrätta en oberoende rådgivande grupp för att analysera gemenskapslagstiftningens konsekvenser för företagen, i syfte att förbättra kvaliteten på densamma.

4.8. EESK anser det vara av största vikt att innovation och forskning stöder Europas ledande ställning i fråga om såväl konkurrenskraft som social välfärd. Delvis är detta samtidigt ett svar på den politik som förs i andra regioner i världen, som t.ex. i USA där man genom statligt stödda åtgärder inom försvarsområdet främjar en viss industriutveckling(15).

4.9. EESK anser det vara önskvärt att ta initiativ för att främja samarbete mellan universitet/kunskapscentra och företag(16).

4.10. Kommittén anser att större uppmärksamhet bör riktas mot de konsekvenser som vissa av gemenskapens åtgärder och regler kan ha för små och medelstora företag.

4.11. Enhetliga regler för kvarvarande statsstöd bör bibehållas i Europa. Samtidigt måste EU huvudsakligen agera genom WTO mot missbruket av tullar, så som USA:s tullar på stålprodukter. Detta är viktigt för att uppnå rättvisa spelregler i den internationella handeln.

4.12. För att skapa ett lämpligt klimat för industrier i omvandling uppmanar EESK kommissionen att säkerställa att WTO:s regler tillämpas där det finns brister(17).

4.13. Kommittén framhåller behovet av att fokusera på olika typer av industriell omvandling. Den tydligaste skillnaden är å ena sidan strukturomvandlingen i regioner uppbyggda kring en enda industri och å andra sidan industriell omvandling som en pågående anpassningsprocess i tillverkningsindustri och servicenäring. I det första fallet kan man planera för särskilda åtgärder under en begränsad period i berörda regioner.

EESK rekommenderar att de positiva erfarenheterna med sektorsspecifika program som Rechar, Resider och Retext beaktas i samband med moderniseringen av regioner som är beroende av en enda industri såväl i de blivande medlemsstaterna som i de nuvarande och att nya former av social dialog främjas i dessa länder.

I regioner som särskilt drabbas av att företag flyttar kan särskilda stödåtgärder under en begränsad tid bli nödvändiga.

4.14. I många fall finns det i regioner som genomgår industriell omvandling ett nära samarbete mellan företag, offentliga myndigheter, arbetsmarknadsparterna och eventuellt andra socioekonomiska sektorer. EESK anmodar kommissionen att sprida kunskap om de erfarenheter som finns på området både när det gäller framgångar och begränsningar, något som kan vara till nytta för regioner stadda i omvandling, särskilt i de framtida medlemsstaterna.

4.15. EESK betonar vikten av utbildningsprogram för personalen och anmodar kommissionen att i samband med utarbetandet av nya förslag ta hänsyn till tendenser och resultat från alla dessa särskilda program för yrkesutbildning och lärlingskap, inklusive programmen i den privata sektorn. Rundabordssamtal med arbetsmarknadsparterna inom olika sektorer är lämpliga i dessa frågor.

4.16. En värdefull roll skulle kunna spelas av centrum för övervakning av förändringar (EMCC), inrättat 2001 av Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor (Dublinfonden) som ett direkt svar på en framställan från Gyllenhammargruppen. I samarbete med det ekonomiska livets olika aktörer (företag, arbetsmarknadsparter osv.) och nationella forskningsinrättningar tillhandahåller centrumet riktad information om förändringar i särskilda sektorer och i näringslivet i stort, samt olika sätt att förutse och bemöta förändringarna. EESK har för avsikt att vidareutveckla samarbetet mellan CCMI och centrumet.

4.17. EESK anser att man genom att sektorsvis inrätta sådana centrum skulle öka möjligheterna att förutse och genomföra industriell omvandling, utarbeta lämpliga alternativ och minimera de negativa konsekvenserna. Som EESK redan har påpekat(18) skulle man också kunna öka möjligheterna att förutse och hantera industriell omvandling genom att "alla företag - både europeiska och utlandsägda - med över 1000 anställda inom EU skall uppmuntras att frivilligt utarbeta någon form av 'rapport om att hantera förändring'. En sådan rapport skulle kunna informera om förväntade strukturella förändringar och ligga till grund för en aktiv strategi för att möta förändringarna"(19).

4.18. För att dra nytta av goda metoder föreslår EESK att man gör en utvärdering av företag som har det bästa resultatet när det gäller strukturomvandlingsprocesser, på grundval av en bedömning av kunskap, hållbarhet och sociala program (Lissabonstrategin).

4.19. EESK anser att den sociala dialogen i företagen och, i tillämpliga fall, dialogen med lokala aktörer och offentliga myndigheter, är av central betydelse för att utveckla en produktiv balans mellan konkurrenskraft, sociala förhållanden, sysselsättning och miljöhänsyn. Erfarenheten från EESK och tidigare EKSG visar att en kontinuerlig, branschbaserad dialog på EU-nivå där företrädare för producenter, anställda och andra grupper deltar som representerar det organiserade civila samhället (konsumenter, återförsäljare osv.) kan fungera som utgångspunkt för en förnyad industripolitik.

4.20. CCMI:s framtida arbete inom EESK kommer att inriktas på de sektorer eller regioner där den industriella omvandlingen är särskilt märkbar, och kommittén kommer att stödja sig på de riktlinjer som finns i punkt 1.7 samt på föreliggande slutsatser.

Bryssel den 25 september 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) Vid rådets (industri) möte den 18 maj 2000.

(2) Meddelande av den 27 september 2000 (KOM(2000) 588 slutlig).

(3) Parallellt med yttrandet utarbetar CCMI ett yttrande om "Omstrukturering av utvidgningsländernas tunga industri".

(4) Beträffande orsakerna till olika förändringar jfr:

- Prahalad, C.K. och Hamel, G. (1994): "Strategy as a field of study: 'Why search for a new paradigm?'", Strategic Management Journal, vol. 15.

- López, J. och Leal, I. (2002): "Cómo aprender en la sociedad del conocimiento", Gestión 2000, Barcelona.

(5) Jfr F. Aggeri och F. Pallez "Les nouvelles figures de l'État dans les mutations industrielles"Cahiers de recherche du centre de gestion scientifique n° 20, École des mines de Paris, 2002 eller Bernard Brunhes consultants "La gestion des crises industrielles locales en Europe", Cahiers n° 6, 2000.

(6) Exempelvis tillämpning av avsnitt 201, som höjer tullsatserna för vissa platta stålprodukter från och med mars 2002, eller lagen om "Foreign Sales Corporation", som fördömts av WTO och som gör det möjligt för vissa företag att dra nytta av exportstöd.

(7) Under 1991 var företag inom EU inblandade i 8239 fusioner och förvärv. För 1999 var siffran ännu högre: 12796. Källa: "Mergers and Acquisitions" (European Economy. Bilaga A. Economic trends. No 5/6, 2000, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer).

(8) Europeiska kommissionen har nyligen offentliggjort en grönbok om tjänster i allmänhetens intresse (KOM(2003) 270 slutlig, 21.5.2003).

(9) Antalet pågående överträdelseförfaranden har ökat från 700 under 1992 till nästan 1600 idag. I tiopunktsplanen läggs särskild tonvikt på integrering av tjänstemarknaderna och "nätverksamheter" som energi, transport, telekommunikationer och post, som är viktiga för alla medborgare i EU och som dessutom utgör en väsentlig del av företagens omkostnader. Andra viktiga komponenter i tiopunktsplanen är genomförandet av en handlingsplan för bättre lagstiftning och fler öppna marknader för offentlig upphandling.

(10) De viktigaste är "Att hantera förändringar" från november 1998, som utarbetades av en grupp under ledning av Pehr Gyllenhammar (EESK publicerade ett positivt - om än kritiskt - yttrande: EGT C 258, 10.9.1999), och rapporten från högnivågruppen om industriella förbindelser och industriell omvandling i Europeiska unionen från januari 2002 under ledning av Maria João Rodrigues.

(11) "Europaparlamentets resolution om de sociala konsekvenserna av industriell omstrukturering" (B5-0089/2001), där parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta en mer förebyggande inställning till omstruktureringar inom industrin och deras sociala följder, understryker behovet av att kontinuerligt utveckla den sociala dialogen och påminner om EG-fördraget, som föreskriver att målet att uppnå en hög sysselsättningsnivå skall beaktas när gemenskapens politik och verksamhet utformas och genomförs. I resolutionen från Europas fackliga samorganisation (EFS) den 11-12 mars 2002 betonas behovet av att i alla faser inbegripa arbetarna i förändringsprocessen, att genomföra omvandlingen med respekt för principen om minsta möjliga sociala kostnad och att genomföra fortlöpande forskning och analys för att kunna utvärdera storleken och konsekvenserna av omvandlingen i företagen med avseende på sektor, land och region. Unice förespråkar i sin resolution av den 8 mars 2002 att man organiserar erfarenhetsutbyte i fråga om att förutse och hantera förändringar.

(12) Jämför fallstudier om hantering av de sociala effekterna och arbetsmarknadseffekterna av omfattande industriell omstrukturering, Case studies, Bernard Brunhes, konsult för Europeiska kommissionen, GD V (http://www.brunhes.com/Etudligne /Cahiers/6/Cahier6.htm).

(13) Skoindustrin i Choletais har behandlats av Franck Aggeri och Frédérique Pallez - Centre de Gestion Scientifique, École des mines de Paris, september 2001.

(14) Se kommissionens dokument: "Anticipating and managing change: a dynamic approach to the social aspects of corporate restructuring - First phase of consultation of the Community cross-industry and sectoral social partners" (Att förutse och hantera förändringar: Ett dynamiskt arbetssätt i fråga om de sociala aspekterna av strukturomvandlingen inom företagen - Första fasen av samrådet med gemenskapens sektorsövergripande och sektorsspecifika löntagar- och arbetsgivarorganisationer, punkt 1.3).

(15) EESK:s yttrande om "Grönbok om EU:s rymdpolitik" - EUT C 220, 16.9.2003. s. 19; se även EESK:s yttrande om kommissionens meddelande om Europeiskt försvar - industri- och marknadsfrågor - på väg mot en EU-politik för försvarsutrustning (till vilket man förberett ett kompletterings yttrande av CCMI).

(16) I detta sammanhang är det intressant att notera att den nederländska regeringen, i likhet med den finska, har inrättat en plattform för samverkan mellan kunskapscentra och företag under premiärministerns ledning.

(17) Som exempel kan nämnas Kina när det gäller kvoterna för mikroelektronik, Sydkorea i fråga om subventioner till varvsindustrin samt USA när det gäller stöd till stålindustrin.

(18) EESK:s yttrande om "Att hantera förändringar - Högnivågruppen om ekonomiska och sociala konsekvenser av industriell förändringar", punkt 3.2.3, EGT C 258, 10.9.1999.

(19) Sammanfattning: Att hantera förändringar - Högnivågruppen om ekonomiska och sociala konsekvenser av industriell förändringar (Gyllenhammarrapporten).