Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52016DC0265

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN om tillämpningen 2015 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna

COM/2016/0265 final

Bryssel den 19.5.2016

COM(2016) 265 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om tillämpningen 2015 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna

{SWD(2016) 158 final}


1. Inledning

Under 2015 ställdes EU inför en rad utmaningar: säkerhetshot, en tillströmning av flyktingar och invandrare utan motstycke och en ökning av populism och främlingsfientlighet. EU:s värderingar och solidaritet sattes på prov. Inför utmaningar av det här slaget är det mycket viktigt att EU upprätthåller sina gemensamma värderingar om demokrati, grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen.

Stadgan om de grundläggande rättigheterna trädde i kraft 2009. Den har visat sig vara en viktig referenspunkt för europeiska 1 och nationella domstolar. Europeiska kommissionen främjar respekten för stadgan i alla EU:s åtgärder och arbetar nära tillsammans med nationella, europeiska och internationella organisationer i detta syfte.

Denna sjätte årsrapport innehåller en översikt av hur EU och dess medlemsstater tillämpade stadgan under 2015. I fokusavsnittet presenteras 2015 års årliga symposium om grundläggande rättigheter, där man diskuterade temat ”Tolerans och respekt: Att förebygga och bekämpa antisemitiskt och antimuslimskt hat i Europa”.

2016 kommer symposiet om grundläggande rättigheter att handla om frågan ”Mediepluralism och demokrati”. Vid symposiet kommer diskussioner att föras om sambandet mellan mediepluralism och demokrati mot bakgrund av det föränderliga medielandskap som kännetecknas av ökad likriktning och utvecklingen av den digitala inre marknaden. Man kommer att utforska mediepluralismens många aspekter, alltifrån mediernas oberoende och mediereglering till frågor om yttrandefrihet och journalistisk frihet. Symposiet kommer att föregås av samråd med det civila samhället och berörda parter.

2. Stadgans tillämpning i och av EU

2.1 Integrering av stadgan och bättre lagstiftning

Systematiska kontroller vad gäller de grundläggande rättigheterna under lagstiftningsprocessen är nödvändiga för att säkerställa att lagförslag är förenliga med stadgan. I sin agenda för bättre lagstiftning 2 reviderade kommissionen de befintliga riktlinjerna för att förbättra konsekvensbedömningarna av lagstiftningsförslag och förslag om politiska åtgärder. Bättre lagstiftning syftar till att öka insynen i EU:s beslutsprocess och förbättra kvaliteten på lagstiftningen. Verktygslådan för bättre lagstiftning 3 innehåller en checklista för de grundläggande rättigheterna som kommissionen kommer att använda i sina bedömningar. Under 2015 utbildade kommissionen särskilda avdelningar för att se till att tjänstemännen har de verktyg som krävs för att tillämpa ett tillvägagångssätt baserat på grundläggande rättigheter i politik och lagstiftning.

I september 2015 antog Europaparlamentet en resolution om de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 20132014 4 . I resolutionen betonar parlamentet sin oro över situationen för de individuella grundläggande rättigheterna i vissa medlemsstater och efterlyser en ram för att övervaka rättsstatsprincipen. I juni 2015 antog rådet slutsatser om stadgans tillämpning 2014. 5

2.2 Integrering av stadgan i lagstiftningsåtgärder och politiska åtgärder

EU:s institutioner är förbundna att respektera stadgan i alla sina åtgärder. Efterlevnaden granskas av EU-domstolen. Under 2015 fortsatte kommissionen att säkerställa systematiska efterlevnadskontroller av sin lagstiftning och politik. Dessutom lade den fram lagstiftningsprojekt för att främja de grundläggande rättigheterna.

I december 2015 enades parlamentet och rådet om ett reformpaket för uppgiftsskydd. 6  Paketet är nödvändigt för att skydda de grundläggande rättigheterna till privatliv och skydd av personuppgifter (artiklarna 7 och 8 i stadgan) och är en viktig byggsten i den digitala inre marknaden. Det består av en allmän uppgiftsskyddsförordning 7 och ett uppgiftsskyddsdirektiv för polismyndigheter och rättsliga myndigheter 8 . Direktivet kommer att ersätta befintlig lagstiftning och blir tillämpligt i början av 2018.

Under 2015 antog parlamentet och rådet direktiv om oskuldspresumtion och rätten att närvara vid rättegång 9 och särskilda skyddsåtgärder för barn i straffrättsliga förfaranden. 10 Syftet med direktiven är att främja de grundläggande rättigheterna till ett effektivt rättsmedel och en rättvis rättegång, och till oskuldspresumtion och rätt till försvar (artiklarna 47 och 48 i stadgan). Direktivet om brottsoffers rättigheter 11 trädde i kraft i november 2015. I det fastställs bindande rättigheter för brottsoffer, inklusive rätten att erkännas och behandlas på ett respektfullt, hänsynsfullt, individuellt, professionellt och icke-diskriminerande sätt.

Dessutom antogs direktivet om samordnings- och samarbetsåtgärder för underlättande av konsulärt skydd till icke-företrädda unionsmedborgare i tredjeländer 12 . Direktivet klargör bland annat när och hur EU-medborgares familjemedlemmar från tredjeländer kan få skydd med tanke på behovet att säkerställa effektiviteten gällande rätten till konsulärt skydd och rätten till respekt för privatlivet och familjelivet som erkänns i artikel 7 i stadgan.

I maj 2015 lade kommissionen fram en europeisk migrationsagenda 13 14 med akuta åtgärder för att bättre hantera migration på EU-nivå. I den föreslås en utveckling av ordförande Jean-Claude Junckers politiska riktlinjer baserat på fyra övergripande pelare:

1.Minska incitament till irreguljär migration.

2.Gränsförvaltning – rädda liv och säkra de yttre gränserna.

3.Fullgöra EU:s skyldighet att skydda genom en stark gemensam asylpolitik.

4.Utforma en ny politik för laglig invandring.

Särskilt fokus lades på brådskande åtgärder för att förhindra dödsfall till sjöss. Detta innefattade ett förslag till ett EU-täckande vidarebosättningsprogram i alla medlemsstater för att erbjuda 20 000 platser för fördrivna personer i klart behov av internationellt skydd i Europa 15 och, mer nyligen, ett förslag om ett frivilligt humanitärt mottagandesystem med Turkiet. 16

De föreslagna politiska initiativen är direkt relevanta för skyddet och främjandet av de grundläggande rättigheterna. När det gäller återvändande offentliggjorde kommissionen t.ex. en handbok om återvändande 17 för att stödja handlingsplanen för återvändande från september 2015. 18 Handboken ger vägledning för nationella myndigheter, bland annat om hur de kan se till att alla insatser för återvändande helt överensstämmer med de grundläggande rättigheterna, särskilt när det gäller ensamkommande barn.

Som en omedelbar åtgärd för att hjälpa medlemsstater i främsta linjen som står inför ett oproportionerligt migrationstryck vid EU:s yttre gränser, föreslog kommissionen att en krisplatsmetod skulle tas fram. Krisplatser kan hjälpa medlemsstaterna att bättre säkra garantier för de grundläggande rättigheterna i praktiken, om gemensamma insatser görs för att se till att tillräckliga resurser och personal finns på plats. Sedan toppmötet för ledarna i länderna längs västra Balkanrutten i oktober 2015 har kommissionen noga följt utvecklingen utmed västra Balkanrutten. I ledarnas uttalande åtog sig Grekland och länderna på västra Balkan att öka sin mottagningskapacitet för att bättre och på ett mer förutsägbart sätt kunna hantera migrationsströmmar. I detta syfte har kommissionen beviljat både akut och humanitärt bistånd.

Förslaget från december 2015 till en förordning om inrättande av en europeisk gräns- och kustbevakning (nedan kallad byrån) 19  är också viktigt för skyddet av de grundläggande rättigheterna. Det förutser antagande av en uppförandekod som ska vara tillämplig på alla gränskontrollinsatser som samordnas av byrån och en uppförandekod för återvändande. Ett ombud för grundläggande rättigheter övervakar att byrån respekterar de grundläggande rättigheterna och att ett system för klagomål införs för att behandla eventuella kränkningar av de grundläggande rättigheterna under operativ verksamhet. Gemensamma insatser eller snabba ingripanden vid gränserna kan avbrytas eller stoppas vid brott mot grundläggande rättigheter eller skyldigheter i fråga om internationellt skydd. Byrån ska utarbeta en strategi för grundläggande rättigheter med särskild inriktning på barn, offer för människohandel, människor i behov av medicinsk hjälp eller internationellt skydd, människor i sjönöd och andra som befinner sig i en utsatt situation. Den gemensamma grundplanen för byråns utbildning av gränsbevakningspersonal kommer att vara förenlig med stadgan.

Fullständigt beaktande av grundläggande rättigheter är en av fem vägledande principer i den europeiska säkerhetsagendan. 20 Den betonar att säkerhet och respekt för de grundläggande rättigheterna inte är mål som står i strid med varandra, utan kompletterande politiska mål. Garanterad säkerhet är en nödvändig förutsättning för skydd och fritt utövande av de grundläggande rättigheterna. Samtidigt måste alla säkerhetsåtgärder respektera de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen och följa principerna om nödvändighet, proportionalitet och laglighet, med lämpliga garantier för ansvarstagande och rättslig prövning. Kommissionens förslag om terrorismbekämpning efter Paris-attackerna i november 2015  återspeglar detta tillvägagångssätt. I det föreslagna direktivet om terrorism 21 betonas vikten av att respektera de grundläggande rättigheterna vid införlivandet av straffrättsliga bestämmelser i nationell lagstiftning. Det skyddar de grundläggande rättigheterna för offer och potentiella offer. Förberedande aktiviteter kriminaliseras, t.ex. utbildning och resor utomlands för terroriständamål, medhjälp eller främjande av, anstiftan till och försök att begå terroristhandlingar, och finansiering av terrorism. Det syftar också till att säkerställa att eventuella inskränkningar av de grundläggande rättigheterna för misstänkta och tilltalade inte går längre än vad som är absolut nödvändigt, för att upprätthålla principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff (artikel 49 i stadgan).

Vikten av att värna grundläggande rättigheter i säkerhetsåtgärder framgår av den betydelse som förebyggande åtgärder tillmäts inom ramen för insatserna mot terrorism. EU:s reaktion på extremism får inte leda till stigmatisering av några grupper eller samhällen, utan ska snarare bygga på de gemensamma europeiska värderingarna om tolerans, mångfald och ömsesidig respekt. Syftet med säkerhetsagendan är att hantera de bakomliggande orsakerna till extremism genom utbildning, ungdomars deltagande, interreligiös och interkulturell dialog samt sysselsättning och social integration. Vikten av att bekämpa diskriminering, rasism och främlingsfientlighet lyfts fram och EU:s centrala åtgärder på detta område betonas.

Detta återspeglades också i förklaringen om främjande av medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning (Parisförklaringen) 22 från det informella mötet mellan EU:s utbildningsministrar den 17 mars i Paris, som innehåller en uppsättning rekommendationer om utbildningens viktiga roll för att främja grundläggande värderingar som aktivt medborgarskap, ömsesidig respekt, mångfald, jämställdhet och social integration, och förebygga våldsam extremism. Som en uppföljning till Parisförklaringen enades kommissionen och medlemsstaterna om en uppsättning nya prioriterade områden för samarbete på EU-nivå fram till 2020. 23

Slutligen stod kommissionen den 19 oktober 2015 värd för ministerkonferensen om straffrättsliga åtgärder mot radikalisering (Criminal justice response to radicalisation) för att utbyta erfarenheter om förebyggande av radikalisering i fängelser och rehabiliteringsprogram för utländska kombattanter och återvändande. Medlemsstaternas gemensamma åtagande att agera inom detta område bekräftades i rådets slutsatser om förstärkning av de straffrättsliga åtgärderna mot radikalisering som leder till terrorism och våldsam extremism av den 20 november 2015. 24

2.3 Integrering av stadgan i internationella avtal och säkerställande av konsekvens i fråga om mänskliga rättigheter

Artikel 21 i fördraget om Europeiska är vägledande för EU:s yttre åtgärder.

Som svar på det gemensamma meddelandet Hålla de mänskliga rättigheterna högt på EU:s dagordning 25 från april 2015, antog rådet i juli EU:s handlingsplan om mänskliga rättigheter och demokrati (20152019). Den innehåller fler än 100 åtgärder för mänskliga rättigheter och demokrati uppdelade i 34 punkter. 26 Handlingsplanen har tagits fram för att genomföra artikel 21 och syftar till att genomföra åtagandena i den strategiska ramen för mänskliga rättigheter och demokrati 27 . Den utgör ett stöd för alla EU-myndigheters och berörda aktörers deltagande och syftar till att förbättra integreringen av mänskliga rättigheter i alla EU:s utrikespolitiska åtgärder. De planerade åtgärderna omfattar metoder för att hantera människorättsfrågor i konsekvensanalyser av politiska åtgärder som kan ha en betydande inverkan på tredjeländer. I handlingsplanen fastställs åtgärder kopplade till kommissionens arbete för att se till att de grundläggande rättigheterna följs internt, i synnerhet människors integritet i samband med risken för massövervakning, reform av rättsväsendet, barns rättigheter, jämställdhet, kampen mot rasism och främlingsfientlighet, migration och kampen mot terrorism.

Kommissionens strategi Handel för alla från oktober 2015 innehåller åtgärder för att se till att de grundläggande rättigheterna respekteras i EU och i länder utanför EU 28 , bland annat rätten att reglera och bedöma vilken inverkan handelspolitik och handelsavtal har på de grundläggande och de mänskliga rättigheterna. Strategin kopplar ihop handelspolitiken med främjandet av mänskliga rättigheter i länder utanför EU, i synnerhet när det gäller barnarbete, tvångsarbete för interner och tvångsarbete som en följd av människohandel och markrofferi. Människorättsfrågor införlivas allt oftare i EU:s bilaterala frihandelsavtal och i EU:s politik avseende exportkontroller.

I september 2015 slutförde kommissionen förhandlingarna om paraplyavtalet mellan EU och USA om uppgiftsskydd. Avtalet kommer att säkerställa uppgiftsskydd i alla överföringar av personuppgifter mellan EU och USA i allt polisiärt eller rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor. Enligt avtalet kommer EU-medborgare som inte är bosatta i USA att kunna få rättelse i amerikanska domstolar om deras personuppgifter överförs till amerikanska brottsbekämpande myndigheter, och dessa uppgifter bearbetas felaktigt eller olagligt. 29 Det utgör en betydande förbättring av situationen när det gäller talan inför domstol i USA.

I augusti 2015 genomförde EU för första gången en dialog med FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om EU:s genomförande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 30 EU företräddes av kommissionen, som kontaktpunkt för EU enligt konventionen. Konventionens kommitté antog sina slutsatser i oktober 2015 och kommissionen gjorde ett åtagande om att genomföra dem.

I juli 2015 antog kommissionen som ett led i programmet för bättre lagstiftning  riktlinjer för att analysera konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna i handelsrelaterade konsekvensbedömningar. 31 Riktlinjerna kommer att underlätta analysen av hur handelspolitiska initiativ påverkar de mänskliga rättigheterna i både EU och partnerländer. Agendan för bättre lagstiftning förutser också konsekvensanalyser avseende mänskliga rättigheter när det gäller förslag med en internationell dimension i allmänhet.

2.4 Domstolens kontroll av EU:s institutioner

I målet Schrems 32  ogiltigförklarade EU-domstolen kommissionens safe harbour-beslut 33  från år 2000. Detta var ett beslut om adekvat skyddsnivå enligt artikel 25.6 i uppgiftsskyddsdirektivet. 34 Kommissionen hade tillåtit överföring av personuppgifter till ett land utanför EU, i det här fallet USA. Skyddsnivån hade befunnits godtagbar genom nationell lagstiftning eller USA:s internationella åtaganden. Överföringen av personuppgifter till servrar i USA av Facebooks irländska dotterbolag, godkända genom detta konstaterande av adekvat skyddsnivå, ifrågasattes inför en irländsk domstol, i synnerhet på grund av avslöjanden om massövervakning 2013 av amerikanska underrättelsetjänster.

Domstolen ansåg att ett beslut om adekvat skydd var beroende av kommissionens konstaterande att det i tredjelandet i fråga finns en nivå på skyddet av personuppgifter som, även om den inte nödvändigtvis är identisk, i huvudsak motsvarar den som garanteras i EU enligt direktivet mot bakgrund av stadgan. Domstolen ansåg att safe harbour-beslutet från år 2000 inte innehöll tillräckliga uppgifter om gränserna för amerikanska myndigheters åtkomst till uppgifter som överförts enligt beslutet, och om förekomsten av ett effektivt rättsligt skydd mot inblandning. Domstolen fastställde att lagstiftning som ger offentliga myndigheter allmän tillgång till innehållet i elektronisk kommunikation äventyrar själva kärnan i den grundläggande rätten till respekt för privatlivet. Domen gav ytterligare motivation till kommissionens strategi sedan november 2013 i granskningen av safe harbour-systemen: kommissionen strävar efter att säkerställa uppgiftsskyddets förenlighet med EU:s lagstiftning. I november 2015 utfärdade kommissionen vägledning 35 om möjligheterna att överföra uppgifter mot bakgrund av domen i Schrems-målet, med alternativa system för överföring av personuppgifter till USA tills en ny ram införs. 36

2.5 Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna

Kommissionen står fast vid sitt åtagande att EU ska ansluta sig till konventionen. Detta kommer att stärka de grundläggande värderingarna, öka effektiviteten i EU:s lagstiftning och göra skyddet av grundläggande rättigheter i Europa mer förenligt. I sitt yttrande av den 14 december 2014, där domstolen förklarade 2013 års förslag till anslutningsfördrag som oförenligt med fördragen, tog den upp juridiskt och politiskt komplicerade frågor. Efter en period av eftertanke, då kommissionen har övervägt hur man bäst kan gå vidare i denna fråga, överlägger kommissionen nu, i egenskap av EU-förhandlare, med den särskilda kommitté som utsetts av rådet för att hitta konkreta lösningar på de olika problem som togs upp i domstolens yttrande.

3. Stadgans tillämpning i och av medlemsstaterna

Under överinseende av domstolen kontrollerar kommissionen medlemsstaternas efterlevnad av stadgan i deras tillämpning av EU-lagstiftningen. Vid brott mot stadgan kan kommissionen inleda ett överträdelseförfarande. Nationella domstolar tillämpar också stadgan för att säkerställa efterlevnaden av de grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna. Om en nationell domstol är tveksam när det gäller stadgans tillämpning eller den korrekta tolkningen av dess bestämmelser kan den eller, när det gäller en nationell domstol som utgör sista instans, måste den begära ett förhandsavgörande från domstolen. Det stöder utvecklingen av en rättspraxis för stadgans tillämpning och ger de nationella domstolarna en större roll i att upprätthålla den. År 2015 hänsköt nationella domstolar 36 ärenden för förhandsavgörande. 37

3.1 Överträdelseförfaranden

Eftersom stadgan riktar sig till medlemsstaterna endast när de tillämpar unionsrätten kan överträdelseförfaranden angående stadgan endast inledas när en tillräcklig koppling till EU-rätten har fastställts, vilket innebär att stadgan blir tillämplig.

Ett exempel från 2015 på relevanta överträdelseförfarandena avser garantin för rätten till en rättvis rättegång i genomförandet av direktivet om asylförfaranden.

Genom att följa upp det andra genomförandepaketet i den europeiska migrationsagendan intensifierade kommissionen sina ansträngningar för att garantera en fullständig tillämpning av EU:s lagstiftning för migration och asyl. Mellan september och december 2015 antog den 49 överträdelsebeslut mot medlemsstater för otillräckligt genomförande av lagstiftning som ingår i det gemensamma europeiska asylsystemet. Bland dessa finns ett överträdelseärende mot Ungern till följd av ändringar i landets asyllagstiftning. 38 Klagomålen rörde rätten till effektiva rättsmedel, som anges i artikel 46 i direktivet om asylförfaranden tillsammans med artikel 47 i stadgan, särskilt på grund av den begränsade räckvidden för och effektiviteten hos överklagandeförfaranden samt eventuella brister i rättsväsendets oberoende. Ungern anmäldes formellt den 10 december 2015. Kommissionen har begärt ytterligare klargöranden av andra kvarstående frågor och kommer att fortsätta att samarbeta med de ungerska myndigheterna.

I september 2015 utfärdade kommissionen en kompletterande formell underrättelsetill Grekland om mottagningskapaciteten för personer som ansöker om internationellt skydd och underlåtenhet att vidta åtgärder för att garantera acceptabla levnadsvillkor och acceptabel behandling av ensamkommande barn.

I april 2015 inleddes ytterligare ett ärende mot en medlemsstat för diskriminering av romska barn i utbildningssystemet. Detta strider mot direktivet om likabehandling 39 och artikel 21 i stadgan, som förbjuder diskriminering på grund av ras och etniskt ursprung.

3.2 Domstolen ger vägledning till medlemsstaterna

Under 2015 fortsatte domstolen enligt systemet för hänskjutande för förhandsavgörande att ge vägledning till nationella domstolar om stadgans tillämpning och tolkning.

I sitt första mål om diskriminering av romer, Chez Razpredelenie, 40 fann domstolen att installationen av elmätare på en otillgänglig höjd i ett distrikt tätt befolkat av romer kan utgöra diskriminering på grund av etniskt ursprung, eftersom sådana mätare i andra distrikt installeras på en normal höjd. Domstolen bekräftade att tillämpningsområdet för direktivet om likabehandling oavsett ras inte kan definieras restriktivt. Detta beror på att direktivet är ett uttryck för jämställdhetsprincipen, som är en av de allmänna principerna i EU:s lagstiftning, och erkänns i artikel 21 i stadgan.

Domstolen hänvisade även till artikel 21 för att konstatera att förbudet mot diskriminering på grund av etniskt ursprung i direktivet inte enbart gäller personer som har ett visst etniskt ursprung. Det gäller även dem som, även om de inte själva tillhör den berörda etniska gruppen, tillsammans med dem utsätts för en mindre förmånlig behandling eller missgynnas särskilt på grund av en diskriminerande åtgärd. Slutligen hänvisade domstolen till artikel 21 för att tolka begreppet direkt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung.

I Leger-målet 41 bedömde domstolen ett franskt dekret som kontraindikerar blodgivning av män som haft sexuellt umgänge med andra män. Dekretet hade antagits till följd av den höga förekomsten av HIV-smitta i denna grupp potentiella givare och den höga smittorisken för allvarliga sjukdomar som kan överföras via blodet. Domstolen fastställde att stadgan var tillämplig eftersom dekretet tillämpade direktiv 2004/33/EG om krav på blod och blodkomponenter 42 . Den fastslog att kontraindikationen på grund av sexuell läggning utgör en begränsning av rätten till icke-diskriminering enligt artikel 21.1 i stadgan. Enligt artikel 52.1 i stadgan är begränsningar motiverade om det finns ett verkligt mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av EU. Detta kan inkludera syftet att minimera den höga risken för överföring av en smittsam sjukdom till mottagare av blodtransfusioner. Domstolen slog dock fast att det, med iakttagande av proportionalitetsprincipen, inte finns någon effektiv teknik för att upptäcka sådana infektionssjukdomar eller, i avsaknad av sådan teknik, några mindre ingripande metoder än en sådan kontraindikation för att garantera en hög hälsoskyddsnivå för mottagarna.

3.3 Nationell rättspraxis som citerar stadgan

Medlemsstaternas domstolar spelar en central roll i att värna de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen. År 2015 fann byrån för grundläggande rättigheter 43 att nationella domstolar fortsatte att hänvisa till stadgan för vägledning och inspiration, även i ärenden som inte omfattas av EU:s lagstiftning.

I december 2015 44 fastställde Tysklands federala författningsdomstol att skyddet av grundläggande rättigheter i enskilda fall kan inbegripa en genomgång av rättsakter som bestäms av unionsrätten om detta är nödvändigt för att skydda den konstitutionella identitet som garanteras av artikel 79 i Tysklands grundlag. Enligt principen om individuell skuld, som har sina rötter i garantin om människans värdighet enligt artikel 1 grundlagen, förutsätter en straffrättslig påföljd att brottet och gärningsmannens skuld har bevisats på ett sätt som är förenligt med tillämpliga förfaranderegler. Den federala författningsdomstolen fann att en europeisk arresteringsorder enligt unionsrätten inte kan genomföras om den inte uppfyller de krav som fastställs i rambeslutet 45 , eller om utlämnandet skulle innebära en kränkning av EU:s grundläggande rättigheter. Domstolen drog slutsatsen att det, i det specifika fallet, inte fanns någon anledning att begränsa unionsrättens företräde genom att tillämpa den tyska lagstiftningen. Detta eftersom rambeslutet kräver en tolkning som beaktar de garantier för den tilltalades rättigheter i samband med en utlämning som föreskrivs i artikel 1 i grundlagen.

3.4 Insatser för ökad medvetenhet om stadgan

Eurobarometerundersökningen 2015 om medvetenheten om stadgan 46 visade att intresset för information om rättigheterna enligt stadgan är fortsatt högt. Över 60 procent av de tillfrågade ville ha mer information om innehållet i stadgan, om var de ska vända sig om deras rättigheter kränks och när stadgan gäller och inte gäller.

Det lettiska ordförandeskapet en konferens i Riga i april 2015 för att öka medvetandet om stadgan bland rättstillämpare. Konferensen om hur stadgan tillämpas av medlemsstaternas myndigheter i genomförandet av EU:s lagstiftning fokuserade på stadgans roll i EU:s lagstiftningsprocess.

4. Fokusavsnitt: 2015 års årliga symposium – resultat och nästa steg

När förste vice ordförande Frans Timmermans tillträdde sin post åtog han sig att anordna ett årligt symposium om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU. Syftet är att förbättra det ömsesidiga samarbetet och det politiska engagemanget för att främja och skydda de grundläggande rättigheterna.

Det första symposiet hölls i Bryssel i oktober 2015 och fokuserade på temat ”Tolerans och respekt: Att förebygga och bekämpa antisemitiskt och antimuslimskt hat i Europa”. Detta var det första mötet på EU-nivå med representanter från muslimska och judiska samhällen där man diskuterade hur man kan bekämpa antisemitiskt och antimuslimskt hat. Mötet hade omkring 300 deltagare: nationella och europeiska beslutsfattare, internationella organisationer, organisationer från civilsamhället, religiösa ledare och samhällsledare, jämställdhetsorgan, företrädare från universitetsvärlden, arbetslivet och medierna samt akademiker och filosofer från hela EU. De undersökte orsakerna bakom ökningen av antisemitiska och antimuslimska incidenter i Europa, identifierade sätt att ta itu med dessa tendenser och enades om att gå samman för att främja en kultur av inkluderande tolerans och respekt.

Symposiet 47 identifierade viktiga åtgärder för att förebygga och bekämpa antisemitiskt och antimuslimskt hat, inklusive utnämningen av två samordnare en för att bekämpa antisemitism och en för att bekämpa antimuslimskt hat för att samordna och stärka politiska lösningar för att hantera dessa hot. 48

Viktiga steg har tagits för att bekämpa hatiska uttalanden på internet. Kommissionen inledde en dialog på EU-nivå med stora it-företag i samarbete med medlemsstaterna för att se hur mellanhänder och andra organ kan hjälpa till att tackla hatiska uttalanden på nätet som uppmanar till våld.

Under 2015 fortsatte kommissionen att övervaka EU:s regler för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet 49 för att säkerställa en fullständig och korrekt tillämpning. Fyra medlemsstater ändrade sina straffrättsliga regler för att anpassa dem till unionsrätten. Kommissionen är ordförande för en expertgrupp för medlemsstaterna, som under 2016 kommer att omvandlas till en högnivågrupp på EU-nivå om rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans. Den kommer att utgöra en plattform för bästa metoder och förstärkt samarbete som är öppen för civilsamhället och samhällsrepresentanter, byrån för grundläggande rättigheter och berörda internationella organisationer.

Under 2015 gjordes 5,4 miljoner euro tillgängliga för nationella myndigheter och civilsamhället genom programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap. Anslagen är till för utbildning och kapacitetsuppbyggnad, utbyte av bästa praxis för att förebygga och bekämpa rasism och främlingsfientlighet, förstärkning av straffrättsliga reaktioner på hatbrott och hatiska uttalanden, och för att stärka och stödja offer.

Programmet Erasmus+ fördelade under 2015 anslag för att genomföra åtgärder som identifierades vid symposiet 50 och stärka alla aktörer på lokal nivå i byggandet av en kultur av tolerans och respekt, och övervinna fördomar.

EU:s institutioner och organ kan komplettera och stödja framsteg på fältet, men förebyggande och bekämpande av rasism och främlingsfientlighet är framför allt en lokal fråga och kräver fullt egenansvar för såväl de berörda befolkningsgrupperna som samhället i stort.

5. Slutsats

Kommissionen tar allvarligt på sin uppgift att säkra en hög nivå av skydd för de grundläggande rättigheterna i EU. Den strävar efter att se till att alla dess lagstiftningsförslag och åtgärder är helt förenliga med stadgan.

Kommissionen har för avsikt att förbättra samarbetet med andra EU-institutioner och organ, särskilt byrån för grundläggande rättigheter samt med Europarådet, för att se till att de grundläggande rättigheterna prioriteras.

Kommissionen har även för avsikt att främja medvetenheten om EU:s gemensamma värderingar och om stadgan i synnerhet, genom målinriktad finansiering och utbildning, dialog med det civila samhället och praktiska verktyg för att uppmuntra dialog mellan domstolar i medlemsstaterna.

(1)

Tribunalen, personaldomstolen och domstolen.

(2)

 Bättre lagstiftning för bättre resultat – en EU-agenda (COM(2015) 215 final, 19.5.2015).

(3)

  http://ec.europa.eu/smart-regulation/guidelines/toc_tool_en.htm . Se verktyg 24 ”grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter”, s. 176.

(4)

2014/2254(INI), finns på http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P8-TA-2015-0286+0+DOC+XML+V0//SV .

(5)

Resultatet av rådets möte, den 23 juni 2015, (10228/15) s. 17.

(6)

Se kommissionens pressmeddelande Överenskommelse om kommissionens reform av EU:s uppgiftsskydd stärker den digitala inre marknaden, finns på http://europa.eu/rapid/press-release_IP-15-6321_sv.htm .

(7)

Förslag till förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (allmän uppgiftsskyddsförordning) (COM (2012) 11 final, 25.1.2012).

(8)

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för enskilda personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter (COM(2012) 10 final, 25.1.2012).

(9)

Förslag till direktiv om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegång i straffrättsliga förfaranden (COM(2013) 821 final, 27.11.2013).

(10)

Förslag till direktiv om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden (COM(2013) 822 final, 27.11.2013).

(11)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/JHA (EUT L 315, 25.10.212, s. 57).

(12)

Rådets direktiv 2015/637/EU om samordnings- och samarbetsåtgärder för underlättande av konsulärt skydd till icke-företrädda unionsmedborgare i tredjeländer och om upphävande av beslut 95/553/EG (EUT L 106, 20.04.2015, s. 1).

(13)

 En europeisk migrationsagenda (COM(2015) 240 final, 13.5.2015).

(14)

Denna rapport omfattar den viktigaste utvecklingen under 2015. En ögonblicksbild av vilka framsteg som gjorts i genomförandet av den europeiska migrationsagendan och de senaste förslagen finns på webbplatsen http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/european-agenda-migration/proposal-implementation-package/index_en.htm  

Informativa faktablad finns på http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/european-agenda-migration/background-information/index_en.htm  

(15)

Kommissionens rekommendation om ett europeiskt vidarebosättningsprogram (C(2015) 3560 final, 8.6.2015).

(16)

Kommissionens rekommendation om ett frivilligt humanitärt mottagandesystem med Turkiet (C(2015) 9490, 15.12.2015).

(17)

Kommissionens rekommendation om upprättande av en gemensam ”Handbok om återvändande” som ska användas av medlemsstaternas behöriga myndigheter när de utför uppgifter i samband med återvändande (C(2015) 6250 final, 1.10.2015).

(18)

EU:s handlingsplan för återvändande (COM(2015) 453 final, 9.9.2015).

(19)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en europeisk gräns- och kustbevakning och om upphävande av förordning (EG) nr 2007/2004, förordning (EG) nr 863/2007 och rådets beslut 2005/267/EG (COM(2015) 671 final, 15.12.2015).

(20)

Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015) 185 final, 28.4.2015).

(21)

Förslag till direktiv om bekämpande av terrorism och om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism (COM(2015) 625 final, 2.12.2015).

(22)

http://ec.europa.eu/education/news/2015/documents/citizenship-education-declaration_en.pdf

(23)

 I 2015 års gemensamma rapport om framstegen i genomförandet av den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020), finns på http://eur-lex.europa.eu/legal-content/sv/TXT/?uri=CELEX:52015XG1215(02).

(24)

http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2015/11/20-conclusions-radicalisation/

(25)

JOIN (2015) 16 final, 28/04.

(26)

  http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2015/07/20-fac-human-rights/ .

(27)

Rådets dokument av den 25 juni 2012, ST 11855/12.

(28)

 Handel för alla — Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015) 497 final, 14.10.2015).

(29)

EU-medborgare kommer att beviljas dessa rättigheter i enlighet med US Judicial Redress Act of 2015 (H.R.1428) av den 24 februari 2016 som ska träda i kraft 90 dagar därefter. Dessa rättigheter kan beviljas medborgare i alla länder, baserat på de kriterier som anges i den ovannämnda lagen

(30)

 Kommittén för med några års intervall regelbundna dialoger med konventionsstaterna på grundval av deras nationella rapporter (eller EU:s rapporter). Europeiska kommissionen lade fram den första EU-rapporten 2014. Se https://documents-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G14/232/64/PDF/G1423264.pdf?OpenElement.
EU bör lägga fram nästa kombinerade andra och tredje periodiska rapport år 2021.

(31)

  http://trade.ec.europa.eu/doclib/press/index.cfm?id=1344 .

(32)

C-362/14.

(33)

Kommissionens beslut 2000/520/EG av den 26 juli 2000 enligt direktiv 95/46/EG om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom de principer om integritetsskydd (Safe Harbor Privacy Principles) i kombination med frågor och svar som Förenta staternas handelsministerium utfärdat.

(34)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(35)

COM(2015) 566 final.

(36)

Den 2 februari 2016 enades Europeiska kommissionen och USA om en ny ram för transatlantiska dataflöden: Skölden för skydd av privatlivet i EU och USA. Kommissionen lade fram ett förslag till beslut om adekvat skydd, med hänsyn till de krav som anges i Schrems-domen av den 29 februari 2016.

(37)

EU-domstolen införde 27 hänvisningar till stadgan år 2011, 41 år 2012 och 2013 samt 43 år 2014. Se bilaga II Overview of the applications for preliminary rulings submitted in 2015 which refer to the Charter i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

(38)

  http://europa.eu/rapid/press-release_IP-15-6228_en.htm .

(39)

Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22).

(40)

C-83/14.

(41)

C-528/13.

(42)

Kommissionens direktiv 2004/33/EG av den 22 mars 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG i fråga om vissa tekniska krav på blod och blodkomponenter (EUT L 91, 30.3.2004, s. 25).

(43)

Byråns årsrapport 2015, som offentliggörs i maj 2016.

(44)

 {sI}BVerfG, Beschluss des Zweiten Senats vom 15.{eI} per il grassetto corsivo {sI}Dezember 2015 – 2 BvR 2735/14.{eI} per il grassetto corsivo

(45)

2002/584/RIF: Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190 , 18.7.2002, s. 1).

(46)

  http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/flash_arch_420_405_en.htm .

(47)

Sammanfattande dokument, ”Förenade krafter mot antisemitiskt och antimuslimskt hat i EU: resultat från det första årliga kollokviet om grundläggande rättigheter”: http://ec.europa.eu/justice/events/colloquium-fundamental-rights-2015/files/fundamental_rights_colloquium_conclusions_sv.pdf .

(48)

  http://ec.europa.eu/justice/newsroom/fundamental-rights/news/151201_en.htm .

(49)

Rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (EUT L 328, 6.12.2008, s. 55).

(50)

Se nyckelåtgärder under avsnitt 1 i slutsatserna från symposiet.

Top