Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32008H0506(01)

Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (Text av betydelse för EES)

OJ C 111, 6.5.2008, p. 1–7 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force

6.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 111/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS REKOMMENDATION

av den 23 april 2008

om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande

(Text av betydelse för EES)

(2008/C 111/01)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR UTFÄRDAT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 149.4 och 150.4,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3),

och av följande skäl:

(1)

Utveckling och erkännande av medborgarnas kunskaper, färdigheter och kompetens är avgörande för den individuella utvecklingen, konkurrenskraften, sysselsättningen och den sociala sammanhållningen inom gemenskapen. Detta slag av utveckling och erkännande bör underlätta den gränsöverskridande rörligheten för arbetstagare och studerande och bör bidra till att kraven på utbud och efterfrågan på den europeiska arbetsmarknaden tillgodoses. Tillgång till och deltagande i livslångt lärande för alla, även missgynnade personer, och användning av kvalifikationer bör därför främjas och förbättras på nationell nivå och på gemenskapsnivå.

(2)

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon år 2000 fastställdes att tydligare kvalifikationer bör bli ett av de huvudinslag som krävs för att anpassa gemenskapens utbildningssystem till kunskapssamhällets krav. Dessutom manade Europeiska rådet vid sitt möte i Barcelona år 2002 till närmare samarbete inom högre utbildning och till större tydlighet och bättre metoder för erkännande inom yrkesinriktad utbildning.

(3)

I rådets resolution av den 27 juni 2002 om livslångt lärande (4) uppmanas kommissionen att i nära samarbete med rådet och medlemsstaterna skapa en ram för erkännande av kvalifikationer inom utbildningsområdet som bygger på de resultat som uppnåtts i Bolognaprocessen samt främja liknande åtgärder inom yrkesutbildning.

(4)

I rådets och kommissionens gemensamma rapporter om genomförandet av handlingsprogrammet ”Utbildning 2010” som antogs 2004 och 2006 betonas att det är nödvändigt att utarbeta en europeisk referensram för kvalifikationer.

(5)

Inom ramen för Köpenhamnsprocessen prioriterades i slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet den 15 november 2004, om de framtida prioriteringarna för det förstärkta europeiska samarbetet inom yrkesutbildning utarbetandet av en öppen och flexibel europeisk referensram för kvalifikationer, som grundas på öppenhet och förtroende och som bör utgöra en gemensam referens och omfatta all slags utbildning.

(6)

Validering av resultaten av icke-formellt och informellt lärande bör främjas i enlighet med rådets slutsatser av den 28 maj 2004 om gemensamma europeiska principer för identifiering och validering av icke-formellt och informellt lärande.

(7)

Vid Europeiska rådets möte i Bryssel i mars 2005 och mars 2006 betonades vikten av att en europeisk referensram för kvalifikationer antas.

(8)

I denna rekommendation beaktas Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) (5) samt Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (6).

(9)

Rekommendationen är förenlig med den ram för Europeiska området för högre utbildning och de deskriptorer för olika nivåer som ministrarna för högre utbildning i 45 europeiska länder enades om i Bergen den 19 och 20 maj 2005 inom ramen för Bolognaprocessen.

(10)

Rådets slutsatser om kvalitetssäkring inom yrkesutbildningen av den 23 och 24 maj 2004, Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/143/EG av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen (7) och de standarder och riktlinjer för kvalitetssäkring inom Europeiska området för högre utbildning som ministrarna för högre utbildning enades om vid mötet i Bergen, innehåller allmänna principer för kvalitetssäkring till stöd för genomförandet av den europeiska referensramen för kvalifikationer.

(11)

Denna rekommendation påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (8) där man fastställer rättigheter och skyldigheter både för den berörda nationella myndigheten och för de personer som flyttar inom gemenskapen. Hänvisningar till den europeiska referensramen för kvalifikationer bör inte påverka tillträdet till arbetsmarknaden i de fall där yrkeskvalifikationer erkänns i enlighet med direktiv 2005/36/EG.

(12)

Målet med denna rekommendation är att införa en gemensam referensram som bör fungera som ett översättningsverktyg mellan olika kvalifikationssystem och deras nivåer, för all slags utbildning. Detta kommer att förbättra tydligheten, jämförbarheten och överförbarheten av medborgarnas kvalifikationer som utfärdas i enlighet med de olika medlemsstaternas praxis. Varje kvalifikationsnivå bör i princip kunna uppnås genom olika utbildnings- och karriärvägar. Dessutom bör den europeiska referensramen för kvalifikationer göra det möjligt för internationella branschorganisationer att koppla sina kvalifikationssystem till en gemensam europeisk referenspunkt och på så sätt klargöra förhållandet mellan internationella branschrelaterade kvalifikationer och nationella kvalifikationssystem. Denna rekommendation bidrar därför till de vidare målen att främja livslångt lärande och förbättra anställbarhet, rörlighet och social integrering för arbetstagare och studerande. Tydliga kvalitetssäkringsprinciper och informationsutbyte bör stödja dess genomförande genom att bidra till att skapa ömsesidigt förtroende.

(13)

Denna rekommendation bör bidra till att modernisera utbildningssystemen, stärka kopplingarna mellan allmän och yrkesinriktad utbildning och arbetsliv och bygga broar mellan formellt, icke-formellt och informellt lärande, samt leda till validering av resultaten av erfarenhetsbaserat lärande.

(14)

Denna rekommendation ersätter eller fastställer inte nationella kvalifikationssystem och/eller kvalifikationer. I den europeiska ramen för kvalifikationer beskrivs inte specifika kvalifikationer eller en enskild persons meriter, och en bestämd kvalifikation bör referera till den lämpliga nivån i den europeiska referensramen för kvalifikationer via de tillämpliga nationella kvalifikationssystemen.

(15)

Denna rekommendation är, med hänsyn till sin icke bindande karaktär, förenlig med subsidiaritetsprincipen genom att den stöder och kompletterar medlemsstaternas insatser genom att underlätta ytterligare samarbete mellan dem för att öka tydligheten och främja rörlighet och livslångt lärande. Den bör genomföras i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

(16)

Eftersom målet för denna rekommendation, nämligen att införa en gemensam referensram som bör fungera som ett översättningsverktyg mellan olika kvalifikationssystem och deras nivåer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna rekommendation inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS MEDLEMSSTATERNA ATT

1.

Använda den europeiska referensramen för kvalifikationer som ett referensverktyg för att jämföra kvalifikationsnivåerna inom de olika kvalifikationssystemen och främja både livslångt lärande och lika möjligheter i det kunskapsbaserade samhället, samt den fortsatta integreringen av den europeiska arbetsmarknaden, samtidigt som de nationella utbildningssystemens stora mångfald respekteras.

2.

Senast år 2010 koppla sina nationella kvalifikationssystem till den europeiska referensramen för kvalifikationer, särskilt genom att på ett tydligt sätt göra hänvisningar från nationella kvalifikationsnivåer till de nivåer som anges i bilaga II, och, där detta är lämpligt, genom att utarbeta nationella referensramar för kvalifikationer i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

3.

Vidta nödvändiga åtgärder så att alla nya kvalifikationsbevis, examensbevis och Europassdokument som utfärdas av de behöriga myndigheterna senast 2012 innehåller en tydlig hänvisning – via de nationella kvalifikationssystemen – till motsvarande nivå i den europeiska referensramen för kvalifikationer.

4.

Använda ett tillvägagångssätt som bygger på resultat av lärande när kvalifikationer beskrivs och fastställs, samt främja validering av icke-formellt och informellt lärande i enlighet med de gemensamma europeiska principer som man enades om i rådets slutsatser av den 28 maj 2004, och fästa särskild uppmärksamhet vid de medborgare som med stor sannolikhet kan komma att drabbas av arbetslöshet eller otrygga anställningsformer och för vilka ett sådant tillvägagångssätt kan innebära ett ökat deltagande i livslångt lärande och ökat tillträde till arbetsmarknaden.

5.

Främja och tillämpa de principer för kvalitetssäkring inom utbildning som anges i bilaga III när kvalifikationer inom högre utbildning och yrkesutbildning inom nationella kvalifikationssystem ska kopplas till den europeiska referensramen för kvalifikationer.

6.

Utse nationella samordningspunkter kopplade till medlemsstaternas särskilda strukturer och krav för att stödja och, tillsammans med andra berörda nationella myndigheter, styra kopplingen mellan det nationella kvalifikationssystemet och den europeiska referensramen för kvalifikationer i syfte att främja kopplingens kvalitet och tydlighet.

Dessa samordningspunkter bör bland annat ha i uppgift att

a)

koppla kvalifikationsnivåer inom det nationella kvalifikationssystemet till de nivåer i den europeiska referensramen för kvalifikationer som beskrivs i bilaga II,

b)

säkerställa att en öppen metod används för att koppla nivåerna i de nationella kvalifikationssystemen till den europeiska referensramen för kvalifikationer för att underlätta jämförelser mellan dem, och säkerställa att de beslut den leder till offentliggörs,

c)

tillhandahålla vägledning till intressenterna och ge dem tillgång till information om hur de nationella kvalifikationerna förhåller sig till den europeiska referensramen för kvalifikationer via nationella kvalifikationssystem,

d)

främja deltagandet av alla berörda intressenter, inbegripet, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis, läroanstalter inom högre utbildning och yrkesutbildning, arbetsmarknadens parter, branscher samt experter på jämförelse och användning av kvalifikationer på europeisk nivå.

EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET STÖDER KOMMISSIONENS AVSIKT ATT

1.

Stödja medlemsstaterna i utförandet av ovannämnda uppgifter och de internationella branschorganisationerna i användningen av referensnivåerna och principerna för den europeiska referensramen för kvalifikationer enligt denna rekommendation, i synnerhet genom att underlätta samarbete, utbyte av god praxis och utvärdering – bland annat genom frivillig inbördes utvärdering och pilotprojekt inom ramen för gemenskapsprogram och genom initiativ till information och samråd med kommittéerna för den sociala dialogen – samt genom att utarbeta material för stöd och vägledning.

2.

Senast den den 23 april 2009 inrätta en rådgivande grupp för den europeiska referensramen för kvalifikationer (som kommer att bestå av företrädare för medlemsstaterna och involvera arbetsmarknadens parter på europeisk nivå och andra intressenter där detta är lämpligt) med ansvar för den övergripande enhetligheten och för öppenheten i arbetet med att koppla kvalifikationssystem till den europeiska referensramen för kvalifikationer.

3.

I samarbete med medlemsstaterna och efter samråd med berörda intressenter bedöma och utvärdera den verksamhet som företas som svar på denna rekommendation, inbegripet den rådgivande gruppens ansvarsområde och varaktighet, och senast den den 23 april 2013 rapportera till Europaparlamentet och rådet om de erfarenheter som gjorts samt slutsatser för framtiden, inbegripet, om detta är nödvändigt, en eventuell översyn och revidering av denna rekommendation.

4.

Främja en nära koppling mellan den europeiska referensramen för kvalifikationer och befintliga eller framtida europeiska system för överföring och ackumulering av meriter inom högre utbildning och yrkesutbildning för att öka medborgarnas rörlighet och underlätta erkännandet av resultat av lärande.

Utfärdad i Strasbourg den 23 april 2008.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

J. LANARČIČ

Ordförande


(1)  EUT C 175, 27.7.2007, s. 74.

(2)  EUT C 146, 30.6.2007, s. 77.

(3)  Europaparlamentets yttrande av den 24 oktober 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 14 februari 2008.

(4)  EGT C 163, 9.7.2002, s. 1.

(5)  EUT L 390, 31.12.2004, s. 6.

(6)  EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.

(7)  EUT L 64, 4.3.2006, s. 60.

(8)  EUT L 255, 30.9.2005, s. 22. Direktivet ändrat genom rådets direktiv 2006/100/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 141).


BILAGA I

Definitioner

I denna rekommendation gäller följande definitioner:

a)

kvalifikation: ett formellt resultat av en bedömnings- och valideringsprocess som erhålls när ett behörigt organ fastställer att en person har uppnått resultat av lärande som motsvarar fastställda kriterier,

b)

nationellt kvalifikationssystem: alla aspekter av en medlemsstats verksamhet som gäller erkännandet av lärande och andra mekanismer som kopplar utbildning till arbetsmarknaden och till samhället i övrigt. Detta inkluderar utarbetandet och genomförandet av institutionella arrangemang och processer som gäller kvalitetssäkring, bedömning och utfärdande av kvalifikationsbevis. Ett nationellt kvalifikationssystem kan bestå av flera undersystem och inbegripa en nationell referensram för kvalifikationer,

c)

nationell referensram för kvalifikationer: ett instrument för att klassificera kvalifikationer i förhållande till en rad kriterier för angivna lärandenivåer som uppnåtts, vars syfte är att integrera och samordna undersystem för nationella kvalifikationsbevis och förbättra tydligheten, tillgängligheten, progressionen och kvaliteten i kvalifikationerna i förhållande till arbetsmarknaden och till det civila samhället,

d)

bransch: yrkesrelaterade aktiviteter grupperade utifrån deras huvudsakliga ekonomiska funktion, produkt, tjänst eller metod,

e)

internationell branschorganisation: en sammanslutning av nationella organisationer, inbegripet exempelvis arbetsgivare och yrkesorganisationer, som företräder de nationella branschernas intressen,

f)

resultat av lärande: vad en inlärare vet, förstår och kan göra när en lärandeprocess är avslutad, vilket uttrycks i kunskaper, färdigheter och kompetens,

g)

kunskaper: resultat av tillgodogörande av information genom lärande. Kunskaper utgörs av fakta, principer, teorier och praxis som är kopplade till ett arbets- eller studieområde. I förbindelse med den europeiska referensramen för kvalifikationer beskrivs kunskaper som teoretisk eller faktabaserad,

h)

färdigheter: förmågan att tillämpa kunskaper och beprövad erfarenhet för att utföra uppgifter och lösa problem. I förbindelse med den europeiska referensramen för kvalifikationer beskrivs färdigheter som kognitiva (som inbegriper användning av logiskt, intuitivt och kreativt tänkande) eller praktiska (som inbegriper manuell skicklighet och användningen av metoder, material, verktyg och redskap),

i)

kompetens: visad förmåga att använda kunskaper, färdigheter samt personliga, sociala och metodologiska färdigheter i arbets- eller studiesituationer samt i yrkesrelaterad och personlig utveckling. I förbindelse med den europeiska referensramen för kvalifikationer uttrycks kompetens i ansvar och självständighet.


BILAGA II

Deskriptorer för att definiera nivåerna i den europeiska referensramen för kvalifikationer

Var och en av de åtta nivåerna definieras via en rad deskriptorer som anger de resultat av lärande som är av betydelse för kvalifikationerna på den nivån i varje kvalifikationssystem.

 

Kunskaper

Färdigheter

Kompetens

 

Inom ramen för den europeiska referensramen för kvalifikationer beskrivs kunskaper som teoretiska eller faktabaserade

Inom ramen för den europeiska referensramen för kvalifikationer beskrivs färdigheter som kognitiva (som inbegriper användning av logiskt, intuitivt och kreativt tänkande) och praktiska (som inbegriper manuell skicklighet och användningen av metoder, material, verktyg och redskap)

Inom ramen för den europeiska referensramen för kvalifikationer uttrycks kompetens i ansvar och självständighet

Nivå 1

Resultat av lärande av betydelse för nivå 1:

Grundläggande allmänna kunskaper

Grundläggande färdigheter för att utföra enkla uppgifter

Arbete eller studier under direkt övervakning i ett strukturerat sammanhang

Nivå 2

Resultat av lärande av betydelse för nivå 2:

Grundläggande faktabaserade kunskaper inom ett arbets- eller studieområde

Grundläggande kognitiva och praktiska färdigheter som behövs för att använda relevant information till utförande av uppgifter och lösning av rutinmässiga problem med hjälp av enkla regler och verktyg

Arbete eller studier under övervakning, med viss självständighet

Nivå 3

Resultat av lärande av betydelse för nivå 3:

Kunskaper vad gäller fakta, principer, processer och allmänna begrepp inom ett arbets- eller studieområde

En rad kognitiva och praktiska färdigheter som behövs för att utföra uppgifter och lösa problem genom att välja ut och tillämpa grundläggande metoder, verktyg, material och information

Ta ansvaret för fullgörandet av arbets- eller studieuppgifter

Anpassa det egna beteendet till omständigheterna vid problemlösning

Nivå 4

Resultat av lärande av betydelse för nivå 4:

Faktabaserade och teoretiska kunskaper i breda sammanhang inom ett arbets- eller studieområde

En rad kognitiva och praktiska färdigheter som behövs för lösningar på specifika problem inom ett arbets- eller studieområde

Utöva egenledning inom riktlinjerna för arbets- eller studiesammanhang som vanligtvis är förutsägbara men kan ändras

Övervaka andras rutinarbete, med visst ansvar för bedömning och förbättring av arbets- eller studieverksamhet

Nivå 5 (1)

Resultat av lärande av betydelse för nivå 5:

Övergripande, specialiserade, faktabaserade och teoretiska kunskaper inom ett arbets- eller studieområde samt medvetenhet om denna kunskaps gränser

En övergripande skala kognitiva och praktiska färdigheter för att utarbeta kreativa lösningar på abstrakta problem

Utöva ledning och övervakning av arbets- eller studieverksamhet där det finns oförutsägbara förändringar

Se över och utveckla egna och andras prestationer

Nivå 6 (2)

Resultat av lärande av betydelse för nivå 6:

Avancerade kunskaper inom ett arbets- eller studieområde som inbegriper kritisk förståelse för teorier och principer

Avancerade färdigheter i vilka man uppvisar skicklighet och innovation, och som behövs för att lösa komplicerade och oförutsägbara problem inom ett specialiserat arbets- eller studieområde

Hantera komplicerade tekniska eller yrkesrelaterade aktiviteter eller projekt, ta ansvar för beslutsfattande i oförutsägbara arbets- eller studiesituationer

Ta ansvar för ledning av individers och gruppers yrkesutveckling

Nivå 7 (3)

Resultat av lärande av betydelse för nivå 7:

Mycket specialiserade kunskaper, varav en del ligger i spetsen för kunskaper inom ett arbets- eller studieområde, som grund för eget tänkande och/eller forskning

Kritisk medvetenhet om kunskapsfrågor inom ett område och i beröringspunkterna mellan olika områden

Specialiserade färdigheter för problemlösning som behövs inom forskning eller innovation för att utveckla nya kunskaper och nya förfaranden och integrera kunskaper från olika områden

Hantera och omvandla arbets- eller studiesituationer som är komplicerade, oförutsägbara och kräver nya strategiska tillvägagångssätt

Ta ansvar för att bidra till yrkesrelaterade kunskaper och praxis och för att se över arbetslagens strategiska prestation

Nivå 8 (4)

Resultat av lärande av betydelse för nivå 8:

Kunskaper på den mest avancerade nivån inom ett arbets- eller studieområde och i beröringspunkterna mellan olika områden

De mest avancerade och specialiserade färdigheterna och metoderna, inbegripet den syntes och bedömning som behövs för att lösa kritiska problem inom forskning eller innovation och utvidga och omdefiniera befintliga kunskaper eller yrkespraxis

Uppvisa betydlig auktoritet, innovation, självständighet, akademisk och yrkesrelaterad integritet och varaktigt engagemang för utveckling av nya idéer eller förfaranden i spetsen för arbets- eller studiesituationer, inbegripet forskning

Referensramen för kvalifikationer i Europeiska området för högre utbildning innehåller deskriptorer för nivåer.

Varje deskriptor innehåller en allmän uppgift om typiska förväntningar beträffande resultat och kompetens som förknippas med kvalifikationer som markerar avslutningen på nivån i fråga.


(1)  Deskriptorn för den kortare utbildningsvägen inom högre utbildning (inom eller kopplad till den första nivån) som utarbetats av det gemensamma kvalitetsinitiativet som en del av Bolognaprocessen motsvarar resultat av lärande för nivå 5 inom den europeiska referensramen för kvalifikationer.

(2)  Deskriptorn för den första nivån i Ramen för kvalifikationer i Europeiska området för högre utbildning, som ministrarna för högre utbildning enades om vid mötet i Bergen i maj 2005 inom ramen för Bolognaprocessen, motsvarar resultat av lärande för nivå 6 inom den europeiska referensramen för kvalifikationer.

(3)  Deskriptorn för den andra nivån i Ramen för kvalifikationer i Europeiska området för högre utbildning, som ministrarna för högre utbildning enades om vid mötet i Bergen i maj 2005 inom ramen för Bolognaprocessen, motsvarar resultat av lärande för nivå 7 inom den europeiska referensramen för kvalifikationer.

(4)  Deskriptorn för den tredje nivån i Ramen för kvalifikationer i Europeiska området för högre utbildning, som ministrarna för högre utbildning enades om vid mötet i Bergen i maj 2005 inom ramen för Bolognaprocessen, motsvarar resultat av lärande för nivå 8 inom den europeiska referensramen för kvalifikationer.


BILAGA III

Gemensamma principer för kvalitetssäkring inom högre utbildning och yrkesinriktad utbildning inom ramen för den europeiska referensramen för kvalifikationer

Vid genomförandet av den europeiska referensramen för kvalifikationer bör kvalitetssäkring – som är nödvändig för att säkerställa ansvarighet och förbättring av högre utbildning och yrkesinriktad utbildning – genomföras enligt principerna nedan.

Policy och förfaranden för kvalitetssäkring bör stödja alla nivåer i den europeiska referensramen för kvalifikationer.

Kvalitetssäkring bör ingå i den interna förvaltningen av utbildningsanstalter.

Kvalitetssäkring bör omfatta en regelbunden utvärdering av utbildningsanstalterna, deras program eller deras kvalitetssäkringssystem, genomförd av utomstående övervakningsorgan eller -myndigheter.

Utomstående övervakningsorgan eller -myndigheter som utför kvalitetssäkring bör granskas regelbundet.

Kvalitetssäkring bör omfatta sammanhang, insatser, processer och prestationer med betoning på prestationer, däribland resultat av lärande.

Följande inslag bör ingå i system för kvalitetssäkring:

Tydliga och mätbara mål och standarder.

Riktlinjer för genomförande, inbegripet medverkan från intressenternas sida.

Tillräckliga resurser.

Konsekventa utvärderingsmetoder som kopplar samman självbedömning och extern granskning.

Återkopplingsmekanismer och förfaranden för förbättring.

Brett tillgängliga utvärderingsresultat.

Initiativ inom kvalitetssäkring på internationell, nationell och regional nivå bör samordnas för att säkerställa översikt, enhetlighet, synergi och systemtäckande analys.

Kvalitetssäkring bör vara en samarbetsprocess över alla nivåer och system i utbildningen, med alla berörda intressenter, inom medlemsstaterna och i hela gemenskapen.

Riktlinjer för kvalitetssäkring på gemenskapsnivå kan utgöra referenspunkter för utvärdering och lärande av varandra.


Top