Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 01994L0062-20180704

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/1994/62/2018-07-04

01994L0062 — SV — 04.07.2018 — 007.001


Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 94/62/EG

av den 20 december 1994

om förpackningar och förpackningsavfall

(EGT L 365 31.12.1994, s. 10)

Ändrat genom:

 

 

Officiella tidningen

  nr

sida

datum

 M1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003

  L 284

1

31.10.2003

►M2

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2004/12/EG av den 11 februari 2004

  L 47

26

18.2.2004

►M3

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/20/EG av den 9 mars 2005

  L 70

17

16.3.2005

 M4

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 219/2009 av den 11 mars 2009

  L 87

109

31.3.2009

►M5

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2013/2/EU Text av betydelse för EES av den 7 februari 2013

  L 37

10

8.2.2013

►M6

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2015/720 Text av betydelse för EES av den 29 april 2015

  L 115

11

6.5.2015

►M7

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2018/852 Text av betydelse för EES av den 30 maj 2018

  L 150

141

14.6.2018




▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 94/62/EG

av den 20 december 1994

om förpackningar och förpackningsavfall



Artikel 1

Mål

1.  Syftet med detta direktiv är att harmonisera nationella bestämmelser om hanteringen av förpackningar och förpackningsavfall för att å ena sidan förebygga och minska inverkan på miljön i samtliga medlemsstater och i tredje land och därmed säkerställa en hög miljöskyddsnivå, och å andra sidan säkerställa en fungerande inre marknad och undvika handelshinder samt snedvridning och begränsning av konkurrensen inom gemenskapen.

▼M7

2.  För detta ändamål fastställs i detta direktiv åtgärder som i första hand ska motverka uppkomsten av förpackningsavfall och, såsom ytterligare grundläggande principer, till återanvändning av förpackningar, materialåtervinning och andra former av återvinning av förpackningsavfall och således till att minska bortskaffande av sådant avfall för att bidra till övergången till en cirkulär ekonomi.

▼B

Artikel 2

Räckvidd

1.  Detta direktiv omfattar alla förpackningar som släpps ut på marknaden inom gemenskapen och allt förpackningsavfall, oavsett om det används inom eller härrör från industri-, handels-, kontors-, affärs-, service- eller hushållssektorer eller andra sektorer, och oavsett vilka material som har använts.

2.  Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av befintliga kvalitetskrav för förpackningar, t. ex. kraven rörande säkerhet, hälsoskydd och hygien i samband med de förpackade produkterna, eller de befintliga kraven för transporter eller bestämmelserna i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall ( 1 ).

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1.  förpackningar: alla produkter som framställs av material av något slag och som används för att innehålla, skydda, hantera, leverera och presentera varor, från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare och konsument. Även engångsartiklar som används i samma syfte skall betraktas som förpackningar.

Förpackningar omfattar endast

a) konsumentförpackningar eller primära förpackningar, dvs. förpackningar som är utformade på ett sådant sätt att de på försäljningsstället utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller konsumenten,

b) gruppförpackningar eller sekundära förpackningar, dvs. förpackningar som är utformade på ett sådant sätt att de på försäljningsstället omfattar en grupp av ett visst antal säljenheter, oavsett om dessa säljs som en sådan grupp till den slutliga användaren eller konsumenten eller om de endast används som komplement till hyllorna på försäljningsstället; de kan tas bort från produkten utan att detta påverkar produktens egenskaper,

c) transportförpackningar eller tertiära förpackningar, dvs. förpackningar som är utformade på ett sådant sätt att de underlättar hantering och transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar för att förhindra skador vid fysisk hantering eller transportskador. Transportförpackningar omfattar inte väg-, järnvägs-, fartygs- och flygfraktcontainrar.

▼M2

Definitionen av förpackningar skall även grundas på nedanstående kriterier. Artiklarna i bilaga I är belysande exempel på tillämpningen av dessa kriterier.

i) En artikel skall räknas som förpackning om den uppfyller den ovannämnda definitionen, oberoende av övriga funktioner som förpackningen eventuellt har, såvida inte artikeln är en fast del av en produkt och den behövs för att omfatta, stödja eller bevara produkten under hela dess livslängd och alla delar är avsedda att användas, konsumeras eller bortskaffas tillsammans.

ii) En artikel som är konstruerad och avsedd att fyllas vid försäljningsstället och engångsartiklar som säljs, är fyllda eller är konstruerade och avsedda att fyllas vid försäljningsstället skall räknas som förpackningar, förutsatt att de fyller en förpackningsfunktion.

iii) Förpackningskomponenter och underordnade element som är integrerade i förpackningar skall räknas som en del av den förpackning i vilken de är integrerade. Underordnade element som är hängda på eller fästade vid en produkt och som fyller en förpackningsfunktion skall räknas som förpackningar, såvida inte dessa är en fast del av denna produkt och alla delar är avsedda att konsumeras eller bortskaffas tillsammans.

▼M7 —————

▼M6

1a.  plast: en polymer i den mening som avses i artikel 3.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 ( 2 ) som kan ha tillförts tillsatser eller andra ämnen och som kan fungera som strukturell huvudbeståndsdel i bärkassar.

1b.  plastbärkassar: bärkassar, med eller utan handtag, av plast och som tillhandahålls konsumenter på försäljningsställen för varor och produkter.

1c.  tunna plastbärkassar: plastbärkassar med en väggtjocklek under 50 mikrometer.

1d.  mycket tunna plastbärkassar: plastbärkassar med en väggtjocklek under 15 mikrometer som behövs av hygienskäl eller som tillhandahålls som primära förpackningar för livsmedel som säljs i lösvikt, när detta förhindrar matsvinn.

1e.  plastbärkassar som är nedbrytbara genom oxidation: plastbärkassar av plastmaterial som innehåller tillsatsämnen som fungerar som katalysatorer för fragmentering av plast till mikrofragment.

▼M7

2.  förpackningsavfall: alla förpackningar och allt förpackningsmaterial som omfattas av definitionen av avfall i artikel 3 i direktiv 2008/98/EG, utom restprodukter från produktionen.

▼M7

2a.  återanvändbar förpackning: förpackning som har utformats, konstruerats och släppts ut på marknaden för att under sin livscykel återanvändas flera gånger genom att återfyllas eller återanvändas för samma ändamål som den utformades för.

2b.  kompositförpackning: förpackning med två eller flera skikt av olika material som inte kan separeras för hand och som utgör en integrerad enhet, bestående av en inre behållare och ett yttre hölje, som fylls, lagras, transporteras och töms som sådan.

2c. De definitioner av avfall, avfallshantering, insamling, separat insamling, förebyggande, återanvändning, behandling, återvinning, materialåtervinning, bortskaffande och system för utökat producentansvar som fastställs i artikel 3 i direktiv 2008/98/EG ska tillämpas.

▼M7 —————

▼B

11.  ekonomiska aktörer: i fråga om förpackningar: leverantörer av förpackningsmaterial, förpackningsproducenter och omvandlingsanläggningar för förpackningar, påfyllningsanläggningar och användare, importörer, handlare och distributörer, myndigheter och lagstadgade organisationer.

12.  frivilligt avtal: ett formellt avtal som ingås mellan de behöriga offentliga myndigheterna i medlemsstaten och de berörda ekonomiska sektorerna. Ett sådant avtal skall vara öppet för alla parter som vill uppfylla villkoren i avtalet i syfte att arbeta för målen i detta direktiv.

▼M2

Artikel 4

Förebyggande

▼M7

1.  Utöver de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 9 ska medlemsstaterna se till att andra förebyggande åtgärder genomförs i syfte att förebygga uppkomsten av förpackningsavfall och minimera förpackningarnas miljöpåverkan.

Dessa andra förebyggande åtgärder kan bestå av nationella program, incitament genom system för utökat producentansvar i syfte att minimera förpackningarnas miljöpåverkan, eller liknande insatser vilka vid behov kan antas i samråd med ekonomiska aktörer samt konsument- och miljöorganisationer och vars syfte är att sammanföra och dra nytta av de många initiativ som tagits i medlemsstaterna för att förebygga avfall.

Medlemsstaterna ska använda sig av ekonomiska styrmedel och andra åtgärder för att ge incitament för tillämpning av avfallshierarkin, exempelvis de som anges i bilaga IVa till direktiv 2008/98/EG eller andra lämpliga styrmedel och åtgärder.

▼M6

1a.  Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att inom sitt territorium uppnå en varaktig minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar.

Dessa åtgärder får bestå av nationella minskningsmål, bibehållande eller införande av ekonomiska instrument och begränsningar i fråga om utsläppande på marknaden genom undantag från artikel 18, under förutsättning att begränsningarna är proportionella och icke-diskriminerande.

Sådana åtgärder får variera på grundval av de tunna plastbärkassarnas miljöpåverkan när de återvinns eller bortskaffas, deras komposteringsegenskaper, livslängd eller specifika avsedda användningsområde.

De åtgärder som medlemsstaterna vidtar ska omfatta antingen det ena av, eller båda, följande alternativ:

a) Ett antagande av åtgärder för att säkerställa att den årliga förbrukningsnivån inte överskrider 90 tunna plastbärkassar per person senast den 31 december 2019 respektive 40 tunna plastbärkassar per person senast den 31 december 2025, eller motsvarande mål fastställda enligt vikt. Mycket tunna plastbärkassar får undantas från de nationella förbrukningsmålen.

b) Ett antagande av instrument för att säkerställa att tunna plastbärkassar senast den 31 december 2018 inte tillhandahålls kostnadsfritt på försäljningsställen för varor och produkter, såvida inte lika effektiva instrument införs. Mycket tunna plastbärkassar får undantas från dessa åtgärder.

Från och med den 27 maj 2018 ska medlemsstaterna rapportera om den årliga förbrukningen av tunna plastbärkassar när de tillhandahåller uppgifter om förpackning och förpackningsavfall till kommissionen i enlighet med artikel 12.

Senast den 27 maj 2016 ska kommissionen anta en genomförandeakt om fastställande av metoden för beräkningen av den årliga förbrukningen av tunna plastbärkassar per person och om anpassning av de rapporteringsformat som antagits enligt artikel 12.3. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 21.2.

1b.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15 får medlemsstaterna vidta åtgärder, t.ex. införa ekonomiska instrument och nationella minskningsmål, när det gäller plastbärkassar, oavsett deras väggtjocklek.

1c.  Kommissionen och medlemsstaterna ska, åtminstone under det första året efter den 27 november 2016, aktivt främja allmänna informations- och upplysningskampanjer om de negativa miljöeffekterna av överdriven förbrukning av tunna plastbärkassar.

▼M2

2.  Kommissionen skall, genom att uppmuntra till utveckling av lämpliga europeiska normer i enlighet med artikel 10, bidra till att främja arbetet med att förebygga förpackningsavfall. Normerna skall i enlighet med artiklarna 9 och 10 syfta till att miljöpåverkan från förpackningarna blir så liten som möjligt.

▼M7 —————

▼M7

Artikel 5

Återanvändning

1.  I linje med den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i direktiv 2008/98/EG ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att främja en ökning av andelen återanvändbara förpackningar som släpps ut på marknaden samt system för en miljövänlig återanvändning av förpackningar i överensstämmelse med fördraget, utan att det äventyrar livsmedelshygien eller konsumentsäkerhet. Dessa åtgärder kan bland andra bestå av följande:

a) Användning av pantsystem.

b) Fastställande av kvalitativa eller kvantitativa mål.

c) Användning av ekonomiska incitament.

d) Fastställande av, för varje förpackningsflöde, en minimiandel återanvändningsbara förpackningar som släpps ut på marknaden varje år.

2.  En medlemsstat får besluta att uppnå en justerad nivå på de mål som avses i artikel 6.1 f–i för ett visst år genom att beakta den genomsnittliga andelen, under de föregående tre åren, återanvändbara försäljningsförpackningar som släppts ut på marknaden för första gången och som återanvänts som en del av ett system för återanvändning av förpackningar.

Den justerade nivån ska beräknas genom att,

a) från de mål som fastställs i artikel 6.1 f och h dra andelen återanvändbara försäljningsförpackningar som avses i första stycket i denna punkt av alla försäljningsförpackningar som släpps ut på marknaden, och

b) från de mål som fastställs i artikel 6.1 g och i dra andelen återanvändbara försäljningsförpackningar som avses i första stycket i denna punkt, bestående av respektive förpackningsmaterial, av alla försäljningsförpackningar som består av det materialet och som släpps ut på marknaden.

Högst fem procentenheter av en sådan andel ska beaktas vid beräkningen av respektive justerad målnivå.

3.  En medlemsstat får beakta mängden träförpackningar som repareras för återanvändning vid beräkning av de mål som anges i artikel 6.1 f, g ii, h och i ii.

4.  För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkterna 2 och 3 i denna artikel ska kommissionen senast den 31 mars 2019 anta genomförandeakter som fastställer reglerna för beräkning, kontroll och rapportering av uppgifter samt för beräkning av målen enligt punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.

5.  Senast den 31 december 2024 ska kommissionen undersöka de uppgifter om återanvändbara förpackningar som medlemsstaterna tillhandahållit i enlighet med artikel 12 och bilaga III för att överväga om det går att fastställa kvantitativa mål för återanvändning av förpackningar, inklusive beräkningsregler, och eventuella andra åtgärder för att främja återanvändning av förpackningar. Kommissionen ska för detta ändamål överlämna en rapport, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag, till Europaparlamentet och rådet.

▼M2

Artikel 6

Återvinning och materialutnyttjande

1.  För att uppfylla målen i detta direktiv skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå följande mål inom hela sitt territorium:

a) Senast den 30 juni 2001 skall minst 50 viktprocent och högst 65 viktprocent av förpackningsavfallet återvinnas eller brännas i förbränningsanläggningar med energiåtervinning.

b) Senast den 31 december 2008 skall minst 60 viktprocent av förpackningsavfallet återvinnas eller brännas i förbränningsanläggningar med energiåtervinning.

c) Senast den 30 juni 2001 skall minst 25 viktprocent och högst 45 viktprocent av samtliga förpackningsmaterial som ingår i förpackningsavfallet materialutnyttjas med minst 15 viktprocent för varje förpackningsmaterial.

d) Senast den 31 december 2008 skall minst 55 viktprocent och högst 80 viktprocent av förpackningsavfallet materialutnyttjas.

e) Senast den 31 december 2008 skall följande minimimål för materialutnyttjande av de olika material som ingår i förpackningsavfallet uppnås:

i) 60 viktprocent för glas.

ii) 60 viktprocent för papper och papp.

iii) 50 viktprocent för metall.

iv) 22,5 viktprocent för plast, vilket omfattar endast material som materialutnyttjas tillbaka till plast.

v) 15 viktprocent för trä.

▼M7

f) Senast den 31 december 2025 ska minst 65 viktprocent av allt förpackningsavfall materialåtervinnas.

g) Senast den 31 december 2025 ska följande minimimål (i viktprocent) för materialåtervinning vara uppfyllda när det gäller följande specifika material som ingår i förpackningsavfall:

i) 50 % av plast.

ii) 25 % av trä.

iii) 70 % av järnmetall.

iv) 50 % av aluminium.

v) 70 % av glas.

vi) 75 % av papper och kartong.

h) Senast den 31 december 2030 ska minst 70 viktprocent av allt förpackningsavfall materialåtervinnas.

i) Senast den 31 december 2030 ska följande minimimål (i viktprocent) för materialåtervinning vara uppfyllda när det gäller följande specifika material som ingår i förpackningsavfall:

i) 55 % av plast.

ii) 30 % av trä.

iii) 80 % av järnmetall.

iv) 60 % av aluminium.

v) 75 % av glas.

vi) 85 % av papper och kartong.

1a.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 f och h får en medlemsstat skjuta upp tidsfristerna för att uppnå de mål som avses i punkt 1 leden g i–vi och leden i i–vi med upp till fem år på följande villkor:

a) Avvikelsen är begränsad till högst 15 procentenheter från ett enskilt mål eller uppdelat mellan två mål.

b) Till följd av avvikelsen får materialåtervinningskvoten för ett enskilt mål inte minskas till under 30 %.

c) Till följd av avvikelsen får materialåtervinningskvoten för ett enskilt mål, enligt punkt 1 leden g v och vi och leden i v och vi, inte minskas till under 60 %.

d) Senast 24 månader före utgången av respektive tidsfrist som fastställs i punkt 1 g eller i i denna artikel ska medlemsstaten underrätta kommissionen om sin avsikt att skjuta upp respektive tidsfrist och lämna in en genomförandeplan i enlighet med bilaga IV till detta direktiv. Medlemsstaten får kombinera planen med en genomförandeplan som lämnas in enligt artikel 11.3 b i direktiv 2008/98/EG.

1b.  Kommissionen får inom tre månader efter mottagandet av den genomförandeplan som lämnats in enligt punkt 1a d begära att en medlemsstat reviderar planen om kommissionen anser att den inte uppfyller kraven i bilaga IV. Den berörda medlemsstaten ska lämna in en reviderad plan inom tre månader efter mottagandet av kommissionens begäran.

1c.  Senast den 31 december 2024 ska kommissionen se över de mål som anges i punkt 1 h och i i syfte att bibehålla eller, om så är lämpligt, höja dem. Kommissionen ska för detta ändamål överlämna en rapport, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag, till Europaparlamentet och rådet.

▼M7 —————

▼M2

4.  Medlemsstaterna skall i förekommande fall främja att material som erhållits från materialutnyttjande av förpackningsavfall används för tillverkning av förpackningar och andra produkter genom

a) att förbättra marknadsvillkoren för material av detta slag,

b) att se över befintliga bestämmelser som lägger hinder i vägen för bruket av dessa material.

▼M7 —————

▼M2

6.  Medlemsstaterna skall offentliggöra de åtgärder och mål som avses i punkt 1 och genomföra informationskampanjer om dessa riktade till allmänheten och de ekonomiska aktörerna.

7.  Grekland, Irland och Portugal får på grund av särskilda förhållanden, nämligen det stora antalet små öar, förekomsten av landsbygds- och bergsområden respektive nuvarande begränsade användning av förpackningar, besluta att

a) senast den 30 juni 2001 uppnå lägre mål än de som fastställs i punkt 1 a och 1 c, men de skall åtminstone uppnå 25 % för återvinning eller för förbränning i förbränningsanläggningar med energiåtervinning.

b) samtidigt förlänga tidsfristen för uppnåendet av målen i punkt 1 a och 1 c, dock längst till och med den 31 december 2005,

c) uppskjuta uppnåendet av målen i punkt 1 b, 1 d och 1 e till ett datum de själva fastställer, dock längst till och med den 31 december 2011.

▼M7 —————

▼M2

10.  Medlemsstater som har infört eller kommer att införa program som går längre än de i punkt 1 föreskrivna maximala målen och som har tillräcklig kapacitet för materialutnyttjande och återvinning skall tillåtas att eftersträva dessa mål för att uppnå en hög miljöskyddsnivå, förutsatt att dessa åtgärder inte ger upphov till snedvridning på den inre marknaden eller hindrar andra medlemsstater från att följa detta direktiv. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om dessa åtgärder. Kommissionen skall bekräfta åtgärderna efter att i samarbete med medlemsstaterna ha kontrollerat att de är förenliga med ovanstående villkor och inte utgör en omotiverad diskriminering eller en dold begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.

▼M3

11.  De medlemsstater som anslutits till Europeiska unionen i enlighet med anslutningsfördraget av den 16 april 2003 får skjuta upp skyldigheten att uppnå de mål som avses i punkt 1 b, d och e till ett datum som de själva väljer, dock senast till den 31 december 2012 för Tjeckien, Estland, Cypern, Litauen, Ungern, Slovenien och Slovakien, den 31 december 2013 för Malta, den 31 december 2014 för Polen och den 31 december 2015 för Lettland.

▼M7

Artikel 6a

Regler för beräkning av uppnåendet av målen

1.  Vid beräkningen av om målen i artikel 6.1 f–i har uppnåtts gäller följande:

a) Medlemsstaterna ska beräkna vikten av det förpackningsavfall som uppkommit och materialåtervunnits under ett visst kalenderår. Det är tillåtet att anse att förpackningsavfall som uppkommit i en medlemsstat motsvarar den mängd förpackningar som släppts ut på marknaden samma år i den medlemsstaten.

b) Vikten av materialåtervunnet förpackningsavfall ska beräknas som vikten av förpackningar som har blivit avfall och som, efter att ha genomgått all nödvändig kontroll, sortering och andra förberedande förfaranden för att avlägsna avfallsmaterial som inte ska ingå i den därpå följande upparbetningen och för att säkerställa materialåtervinning av hög kvalitet, går in i det materialåtervinningsförfarande varigenom avfallsmaterial faktiskt upparbetas till produkter, material eller ämnen.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 a ska vikten av materialåtervunnet förpackningsavfall mätas när avfallet går in i materialåtervinningsförfarandet.

Genom undantag från första stycket får vikten av materialåtervunnet förpackningsavfall mätas i form av vikten av utgående avfall efter ett sorteringsförfarande under förutsättning att

a) sådant utgående avfall därefter materialåtervinns,

b) vikten av de material eller ämnen som avlägsnas vid ytterligare förfaranden före materialåtervinningsförfarandet och som därefter inte materialåtervinns inte medräknas i den avfallsvikt som rapporteras som materialåtervunnen.

3.  Medlemsstaterna ska inrätta ett ändamålsenligt system för kvalitetskontroll och spårbarhet av förpackningsavfall för att säkerställa att villkoren i punkterna 1 a och 2 a och b i denna artikel är uppfyllda. För att säkerställa att de uppgifter som insamlats om materialåtervunnet förpackningsavfall är tillförlitliga och exakta får systemet bestå av elektroniska register inrättade enligt artikel 35.4 i direktiv 2008/98/EG, tekniska specifikationer av kvalitetskraven för sorterat avfall eller genomsnittliga förlusttal för sorterat avfall fördelat på olika typer av avfall och rutiner för avfallshantering. Genomsnittliga förlusttal ska användas endast om det inte går att få fram tillförlitliga uppgifter på något annat sätt, och de ska beräknas utifrån de beräkningsregler som fastställs i den delegerade akt som antagits enligt artikel 11a.10 i direktiv 2008/98/EG.

4.  I syfte att beräkna huruvida de mål som fastställs i artikel 6.1 f–i har uppnåtts får mängden biologiskt nedbrytbart förpackningsavfall som går in i en aerobisk eller anaerobisk behandling räknas som materialåtervunnen om behandlingen genererar kompost, rötrester eller andra material där utgångsmaterial uppvisar en liknande mängd materialåtervunnet innehåll som ingångsmaterialet och som är avsedda att användas som en materialåtervunnen produkt, ett materialåtervunnet material eller ett materialåtervunnet ämne. Om utgångsmaterialet ska användas på mark får medlemsstaterna räkna det som materialåtervunnet endast om denna användning är till nytta för jordbruket eller förbättrar miljön.

5.  Den mängd förpackningsavfallsmaterial som har upphört att vara avfall till följd av ett förberedande förfarande innan det upparbetas får räknas som materialåtervunnet om dessa material är avsedda att senare upparbetas till produkter, material eller ämnen avsedda att användas för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål. Material som upphört att vara avfall och som är avsedda att användas som bränsle eller annan energikälla, eller för förbränning, återfyllnad eller deponering, får inte tillgodoräknas när det gäller uppnåendet av materialåtervinningsmålen.

6.  I syfte att beräkna huruvida de mål som fastställs i artikel 6.1 f–i har uppnåtts får medlemsstaterna räkna in den materialåtervinning av metaller som sorterats ut efter förbränning av avfall, i förhållande till andelen förpackningsavfall som förbränts, under förutsättning att de materialåtervunna metallerna uppfyller vissa kvalitetskriterier som fastställts i den genomförandeakt som antagits enligt artikel 11a.9 i direktiv 2008/98/EG.

7.  Förpackningsavfall som skickas till en annan medlemsstat för materialåtervinning i den andra medlemsstaten får tillgodoräknas när det gäller uppnåendet av de mål som anges i artikel 6.1 f–i endast av den medlemsstat där förpackningsavfallet samlades in.

8.  Förpackningsavfall som exporteras från unionen ska tillgodoräknas när det gäller uppnåendet av de mål som fastställs i artikel 6.1 i detta direktiv av den medlemsstat där det samlades in endast om kraven i punkt 3 i denna artikel är uppfyllda och om exportören, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 ( 3 ), kan bevisa att avfallstransporten uppfyller kraven i den förordningen och att behandlingen av förpackningsavfall utanför unionen skedde under förhållanden som i stort sett motsvarar kraven i relevant unionsrätt på miljöområdet.

9.  För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkterna 1–5 i den här artikeln ska kommissionen senast den 31 mars 2019 anta genomförandeakter som fastställer regler för beräkning, verifiering och rapportering av uppgifter, framför allt när det gäller vikten av det förpackningsavfall som uppkommit. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.

Artikel 6b

Rapport om tidig varning

1.  Kommissionen ska, i samarbete med Europeiska miljöbyrån, utarbeta rapporter om framstegen mot uppnåendet av de mål som fastställs i artikel 6.1 f–i senast tre år innan var och en av de tidsfrister som fastställts där löper ut.

2.  De rapporter som avses i punkt 1 ska innehålla följande:

a) En uppskattning av i vilken utsträckning varje medlemsstat har uppnått målen.

b) En förteckning över medlemsstater som riskerar att inte uppnå målen inom de respektive tidsfristerna, åtföljd av lämpliga rekommendationer för de berörda medlemsstaterna.

c) Exempel på bästa praxis som används över hela unionen och som skulle kunna ge vägledning för arbetet med att uppnå målen.

▼M7

Artikel 7

Retur-, insamlings- och återvinningssystem

1.  För att uppfylla de mål som fastställs i detta direktiv ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det inrättas system för

a) retur och/eller insamling av använt förpackningsmaterial och/eller förpackningsavfall från konsumenten eller andra slutanvändare eller från avfallsflödet för att kunna styra det till det lämpligaste alternativet för avfallshantering,

b) återanvändning och återvinning, innefattande materialåtervinning, av insamlade förpackningar och/eller förpackningsavfall.

Dessa system ska vara öppna för de ekonomiska aktörerna i de berörda sektorerna och för de behöriga myndigheterna. De ska även gälla för importerade produkter på icke-diskriminerande villkor, inklusive de närmare bestämmelserna om tillgång till systemen och eventuella avgifter i samband härmed, samt vara så utformade att handelshinder eller snedvridning av konkurrensen undviks i enlighet med fördraget.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att system för utökat producentansvar senast den 31 december 2024 inrättas för alla förpackningar i enlighet med artiklarna 8 och 8a i direktiv 2008/98/EG.

3.  De åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 ska ingå i en strategi som omfattar alla förpackningar och allt förpackningsavfall och ska särskilt beakta kraven gällande skydd av miljön och konsumenternas hälsa, säkerhet och hygien, skyddet av de förpackade varornas och de använda materialens kvalitet, äkthet och tekniska egenskaper samt skyddet av industriell och kommersiell äganderätt.

4.  Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att främja högkvalitativ materialåtervinning av förpackningsavfall och för att uppfylla de kvalitetsstandarder som krävs för berörda materialåtervinningssektorer. För detta ändamål ska artikel 11.1 i direktiv 2008/98/EG tillämpas på förpackningsavfall, bland annat från kompositförpackningar.

▼B

Artikel 8

Märknings- och identifieringssystem

1.  Rådet skall i enlighet med bestämmelserna i fördraget, senast två år efter ikraftträdandet av detta direktiv besluta om märkning av förpackningar.

▼M2

2.  I syfte att underlätta insamling, återanvändning och återvinning, inbegripet materialutnyttjande, skall förpackningar vara försedda med uppgift om vilka förpackningsmaterial som har använts, så att den berörda industrin kan identifiera och klassificera dem på grundval av kommissionens beslut 97/129/EG ( 4 ).

▼B

3.  Förpackningar skall vara försedda med lämplig märkning, antingen på själva förpackningen eller på etiketten. Märkningen skall vara tydlig och lätt att läsa. Märkningen skall ha en lämplig varaktighet och hållbarhet, även efter det att förpackningen har öppnats.

▼M6

Artikel 8a

Särskilda åtgärder för biologiskt nedbrytbara och komposterbara plastbärkassar

Senast den 27 maj 2017 ska kommissionen anta en genomförandeakt som fastställer specifikationer för märken eller märkning för att säkerställa unionsomfattande erkännande av plastbärkassar som är biologiskt nedbrytbara och komposterbara och ge korrekt information till konsumenterna om dessa kassars komposteringsegenskaper. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 21.2.

Senast 18 månader efter antagandet av genomförandeakten ska medlemsstaterna se till att biologiskt nedbrytbara och komposterbara plastbärkassar är märkta i enlighet med de specifikationer som fastställts i den genomförandeakten.

▼B

Artikel 9

Väsentliga krav

1.  Tre år från dagen för ikraftträdandet av detta direktiv skall medlemsstaterna ha säkerställt att förpackningar endast släpps ut på marknaden om de uppfyller alla väsentliga krav som anges i detta direktiv och i bilaga 2 till direktivet.

2.  Medlemsstaterna skall från och med den dag som anges i artikel 22.1 utgå från att alla väsentliga krav som anges i detta direktiv, inbegripet bilaga 2, är uppfyllda för förpackningar som överensstämmer med

a) de relevanta harmoniserade standarder vilkas referensnummer har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, varvid medlemsstaterna skall offentliggöra referensnumren för de nationella standarder som motsvarar dessa harmoniserade standarder,

b) de relevanta nationella standarder som avses i punkt 3 om det inte finns några harmoniserade standarder på de områden som omfattas av dessa nationella standarder.

3.  Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om texten till de nationella standarder enligt punkt 2 b som de anser uppfyller de krav som avses i denna artikel. Kommissionen skall utan dröjsmål överlämna sådana texter till övriga medlemsstater.

Medlemsstaterna skall offentliggöra referenserna för dessa standarder. Kommissionen skall säkerställa att de offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

4.  Om en medlemsstat eller kommissionen anser att de standarder som avses i punkt 2 inte till fullo uppfyller de väsentliga krav som avses i punkt 1, skall kommissionen eller den berörda medlemsstaten hänskjuta ärendet till den kommitté som inrättats genom direktiv 83/189/EEG med angivande av skälen härtill. Denna kommitté skall yttra sig utan dröjsmål.

Mot bakgrund av kommitténs yttrande skall kommissionen underrätta medlemsstaterna om huruvida det är nödvändigt att dessa standarder utgår från de publikationer som avses i punkterna 2 och 3.

▼M7

5.  Senast den 31 december 2020 ska kommissionen undersöka möjligheten att skärpa de väsentliga kraven i avsikt att bland annat förbättra konstruktionen för återanvändning och främja materialåtervinning av hög kvalitet samt stärka genomförandet av dessa krav. Kommissionen ska för detta ändamål överlämna en rapport, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag, till Europaparlamentet och rådet.

▼B

Artikel 10

Standardisering

Kommissionen skall vid behov främja utarbetandet av europeiska standarder för de väsentliga krav som avses i bilaga 2.

Kommissionen skall särskilt främja utarbetandet av europeiska standarder som rör

 kriterier och metoder för livscykelanalyser avseende förpackningar,

 metoder för mätning och kontroll av förekomsten av tungmetaller och andra skadliga ämnen i förpackningarna och utsläpp till miljön från förpackningar och förpackningsavfall,

 kriterier för ett minimiinnehåll av återutvunnet material i förpackningar för lämpliga typer av förpackningar,

 kriterier för materialåtervinningsmetoder,

 kriterier för komposteringsmetoder och färdig kompost,

 kriterier för märkning av förpackningar.

Artikel 11

Koncentrationer av tungmetaller i förpackningar

1.  Medlemsstaterna skall säkerställa att summan av koncentrationerna av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärdigt krom i förpackningar och förpackningskomponenter inte överstiger följande värden:

 600 ppm (vikt) två år efter den dag som avses i artikel 22 i.

 250 ppm (vikt) tre år efter den dag som avses i artikel 22 i.

 100 ppm (vikt) fem år efter den dag som avses i artikel 22 i.

2.  De koncentrationer som avses i punkt 1 skall inte gälla för förpackningar som är framställda uteslutande av blykristallglas enligt definitionen i direktiv 69/493/EEG ( 5 ).

▼M7

3.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa under vilka förhållanden de koncentrationer som avses i punkt 1 i den här artikeln inte ska tillämpas på materialåtervunnet material och produktcykler inom en sluten och kontrollerad kedja, samt genom att fastställa vilka typer av förpackningar som är undantagna från kravet i punkt 1 tredje strecksatsen i den här artikeln.

▼B

Artikel 12

▼M7

Informationssystem och rapportering

▼B

1.  Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att harmoniserade databaser om förpackningar och förpackningsavfall upprättas, om sådana inte finns, för att göra det möjligt för medlemsstaterna och kommissionen att övervaka genomförandet av de mål som anges i detta direktiv.

▼M7

2.  De databaser som avses i punkt 1 ska innehålla de uppgifter som baseras på bilaga III, och särskilt uppgifter om omfattningen, egenskaperna och utvecklingen av förpackningar och flöden av förpackningsavfall i de enskilda medlemsstaterna, inklusive information om toxiska eller farliga egenskaper hos förpackningsmaterial och komponenter som används vid tillverkningen av dessa.

▼M7 —————

▼M7

3a.  Medlemsstaterna ska för varje kalenderår rapportera uppgifterna om genomförandet av artikel 6.1 a–i och uppgifter om återanvändbara förpackningar till kommissionen.

De ska rapportera uppgifterna elektroniskt inom 18 månader från utgången av det rapporteringsår för vilket uppgifterna samlats in. Uppgifterna ska rapporteras i det format som fastställts av kommissionen på grundval av bilaga III i enlighet med punkt 3d i denna artikel.

Den första rapporteringsperioden, angående de mål som fastställs i artikel 6.1 f–i och uppgifter om återanvändbara förpackningar, ska påbörjas det första hela kalenderåret efter antagandet av den genomförandeakt där rapporteringsformatet fastställs, i enlighet med punkt 3d i den här artikeln, och ska omfatta uppgifterna för den rapporteringsperioden.

3b.  De uppgifter som medlemsstaterna rapporterar i enlighet med den här artikeln ska åtföljas av en kvalitetskontrollrapport och en rapport om åtgärder som vidtagits enligt artikel 6a.3 och 6a.8, bland annat med närmare upplysningar om de genomsnittliga förlusttalen i förekommande fall.

3c.  Kommissionen ska granska de uppgifter som rapporteras i enlighet med den här artikeln och offentliggöra en rapport om resultatet av granskningen. Rapporten ska innehålla en bedömning av hur insamlingen av uppgifter är organiserad, av de uppgiftskällor och metoder som används i medlemsstaterna samt av uppgifternas fullständighet, tillförlitlighet, aktualitet och samstämmighet. Bedömningen får innefatta särskilda rekommendationer om förbättringar. Rapporten ska sammanställas efter medlemsstaternas första rapportering av uppgifter och vart fjärde år därefter.

3d.  Kommissionen ska senast den 31 mars 2019 anta genomförandeakter som fastställer formatet för rapportering av de uppgifter som avses i punkt 3a i denna artikel. Vid rapporteringen om genomförandet av artikel 6.1 a–e i detta direktiv ska medlemsstaterna använda det format som fastställts i kommissionens beslut 2005/270/EG ( 6 ). Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2 i detta direktiv.

▼B

4.  Medlemsstaterna skall ta hänsyn till särskilda problem för små och medelstora företag att tillhandahålla detaljerade uppgifter.

▼M7 —————

▼B

6.  Medlemsstaterna skall kräva att alla berörda ekonomiska aktörer tillhandahåller de behöriga myndigheterna tillförlitliga uppgifter om deras sektor i enlighet med kravet i denna artikel.

Artikel 13

Information till användare av förpackningar

Medlemsstaterna skall inom två år från den dag som avses i artikel 22.1 vidta alla åtgärder för att säkerställa att användare av förpackningar, särskilt konsumenter, får tillgång till nödvändig information om

 de retur-, insamlings- och återvinningssystem som finns att tillgå,

 den roll som de själva kan spela för återanvändning, återvinning och materialutnyttjande av förpackningar och förpackningsavfall,

 innebörden av de förpackningsmärkningar som finns på marknaden,

 de relevanta delarna i de hanteringsplaner för förpackningar och förpackningsavfall som avses i artikel 14.

▼M2

Medlemsstaterna skall också främja informations- och upplysningskampanjer för konsumenterna.

▼B

Artikel 14

Hanteringsplaner

I enlighet med de mål och åtgärder som avses i detta direktiv skall medlemsstaterna i de avfallsplaner som krävs enligt artikel 17 i direktiv 75/442/EEG lägga till ett särskilt kapitel om hanteringen av förpackningar och förpackningsavfall, inbegripet de åtgärder som har vidtagits i enlighet med artiklarna 4 och 5.

Artikel 15

Ekonomiska styrmedel

Rådet skall i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i fördraget besluta om ekonomiska styrmedel för att främja realiserandet av de mål som fastställs i detta direktiv. I avsaknad av sådana åtgärder får medlemsstaterna i enlighet med de principer som gäller för gemenskapens miljöpolitik, bl. a. principen ”förorenaren betalar”, och de förpliktelser som följer av fördraget vidta åtgärder för att realisera dessa mål.

Artikel 16

Anmälan

1.  Utan att detta påverkar bestämmelserna i direktiv 83/189/EEG skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om förslagen till de åtgärder som de tänker vidta inom ramen för detta direktiv innan de genomför dem, undantaget åtgärder av fiskal art men inbegripet tekniska specifikationer som hänger samman med fiskala åtgärder för att främja efterlevnaden av sådana tekniska specifikationer, så att kommissionen kan granska dem mot bakgrund av gällande bestämmelser. Kommissionen skall i sådana fall följa det förfarande som föreskrivs i det direktivet.

2.  Om den föreslagna åtgärden även rör en teknisk fråga som avses i direktiv 83/189/EEG, kan medlemsstaten i samband med det anmälningsförfarande som föreskrivs i det här direktivet ange att anmälan även gäller för direktiv 83/189/EEG.

▼M7 —————

▼B

Artikel 18

Rätten att släppa ut på marknaden

Medlemsstaterna skall inte hindra att förpackningar som uppfyller bestämmelserna i detta direktiv släpps ut på marknaden inom deras respektive territorier.

▼M7

Artikel 19

Anpassning till vetenskaplig och teknisk utveckling

1.  Kommissionen ska anta de genomförandeakter som krävs för att anpassa det identifieringssystem som avses i artikel 8.2 och artikel 10 andra stycket sjätte strecksatsen till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.

2.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a för att ändra de beskrivande exempel beträffande definitionen av förpackning som förtecknas i bilaga I.

Artikel 20

Särskilda åtgärder

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a i syfte att vid behov komplettera detta direktiv för att hantera problem som kan uppstå i samband med tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv, särskilt beträffande inerta förpackningsmaterial som släpps ut på unionens marknad i mycket små volymer (ungefär 0,1 viktprocent), primära förpackningar för medicintekniska produkter och farmaceutiska produkter, små förpackningar och lyxförpackningar.

▼M6

Artikel 20a

Rapport om tunna plastbärkassar

1.  Senast den 27 november 2021 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av effektiviteten av åtgärderna i artikel 4.1a på unionsnivå för att bekämpa nedskräpning, förändra konsumentbeteenden och främja förebyggande av avfall. Om bedömningen visar att de antagna åtgärderna inte är effektiva ska kommissionen undersöka andra möjligheter att uppnå en minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar, inbegripet ett fastställande av realistiska och uppnåbara mål på unionsnivå och, om det är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag.

2.  Senast den 27 maj 2017 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en undersökning av effekterna på miljön av användningen av plastbärkassar som är nedbrytbara genom oxidation och i förekommande fall lägga fram ett lagstiftningsförslag.

3.  Senast den 27 maj 2017 ska kommissionen bedöma livscykelpåverkan av olika möjligheter för att minska förbrukningen av mycket tunna plastbärkassar och i förekommande fall lägga fram ett lagstiftningsförslag.

▼M7

Artikel 21

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 39 i direktiv 2008/98/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( 7 ).

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, får kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

▼M7

Artikel 21a

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 11.3, 19.2 och 20 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 4 juli 2018. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 11.3, 19.2 och 20 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning ( 8 ).

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 11.3, 19.2 och 20 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

▼B

Artikel 22

Genomförande i nationell lagstiftning

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 30 juni 1966. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2.  När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

3.  Vidare skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om alla lagar och andra författningar som har antagits inom området för detta direktiv.

▼M6

3a.  Under förutsättning att de mål som ställs upp i artiklarna 4 och 6 uppnås får medlemsstaterna införliva bestämmelserna i artiklarna 4.1a och 7 genom avtal mellan de behöriga myndigheterna och de berörda ekonomiska sektorerna.

▼M2

Sådana avtal skall uppfylla följande krav:

a) Avtalen skall vara verkställbara.

b) I avtalen skall målen med tillhörande tidsfrister anges.

c) Avtalen skall offentliggöras i medlemsstatens officiella tidning eller i någon annan officiell handling som allmänheten har likvärdig tillgång till och skall överlämnas till kommissionen.

d) De resultat som uppnås skall på de villkor som anges i avtalet övervakas regelbundet, rapporteras till de behöriga myndigheterna och kommissionen samt göras tillgängliga för allmänheten.

e) De behöriga myndigheterna skall se till att det sker en granskning av vilka framsteg som görs enligt avtalet.

f) Om avtalet inte följs skall medlemsstaterna genomföra de relevanta bestämmelserna i detta direktiv genom att anta lagar eller andra författningar.

▼B

4.  Kraven som rör tillverkning av förpackningar skall inte i något fall gälla för förpackningar som används till en viss produkt före dagen för ikraftträdandet av detta direktiv.

5.  Medlemsstaterna skall under en period om högst fem år från dagen för ikraftträdandet av detta direktiv tillåta att förpackningar släpps ut på marknaden som är framställda före denna dag och som överensstämmer med bestämmelserna i den nationella lagstiftningen.

Artikel 23

Direktiv 85/339/EEG skall upphöra att gälla den dag som anges i artikel 22.1

Artikel 24

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 25

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

▼M5




BILAGA 1

BELYSANDE EXEMPEL FÖR DE KRITERIER SOM AVSES I ARTIKEL 3.1

Belysande exempel för kriterium i

Förpackning

Konfektaskar

Plastfolien kring cd-fodral

Postpåsar för kataloger och tidskrifter (innehållande en tidskrift)

Tårtpapper saluförda med ett bakverk

Rullar, tuber och cylindrar på vilka böjligt material (t.ex. plastfolie, aluminium, papper) är upprullat, med undantag för rullar, tuber och cylindrar som är avsedda som delar i tillverkningsutrustning och som inte används för att presentera en produkt som en säljenhet

Blomkrukor endast avsedda för försäljning och transport av växter och inte avsedda att följa med växten under hela dess livstid

Glasflaskor för injektionslösningar

Cd-spindlar (saluförda med cd-skivor, inte avsedda för förvaring)

Klädhängare (saluförda med ett klädesplagg)

Tändsticksaskar

Sterilbarriärsystem (påsar, brickor och material som krävs för att bevara produktens sterilitet)

Kapslar för dryckessystem (t.ex. kaffe, kakao, mjölk) som lämnas tomma efter användning

Återfyllbara stålcylindrar för olika sorters gas, dock ej brandsläckare

Ej förpackning

Blomkrukor avsedda att följa med växten under hela dess livstid

Verktygslådor

Tepåsar

Vaxskikt (t.ex. runt ost)

Korvskinn

Klädhängare (saluförda separat)

Kaffekapslar för dryckessystem, foliepåsar för kaffe och kaffekuddar av filterpapper som slängs tillsammans med den använda kaffeprodukten

Skrivarpatroner

Cd-, dvd- och videofilmfodral (saluförda innehållande en cd-skiva, dvd-skiva eller videofilm)

Cd-spindlar (saluförda tomma, avsedda för förvaring)

Vattenlösliga påsar för rengöringsmedel

Gravlyktor (behållare för ljus)

Mekaniskt kvarnsystem (integrerat i återfyllbar behållare, t.ex. återfyllbar pepparkvarn)

Belysande exempel för kriterium ii

Förpackning, utformad för och avsedd att fyllas vid försäljningsstället

Bärkassar av papper eller plast

Engångstallrikar och -koppar

Plastfolie

Smörgåspåsar

Aluminiumfolie

Plastfolie för tvättade kläder i tvätterier

Ej förpackning

Omrörare

Engångsbestick

Omslagspapper (salufört separat)

Bakformar av papper (saluförda utan innehåll)

Tårtpapper saluförda utan bakverk

Belysande exempel för kriterium iii

Förpackning

Etiketter hängda direkt på eller fästa på en vara

Del av förpackning

Mascaraborste som utgör en del av förpackningens tillslutning

Självhäftande etiketter fästa på annat förpackningsföremål

Häftklamrar

Plastmanschetter

Doseringsmått som utgör en del av tillslutningen av förpackningen för rengöringsmedel

Mekaniskt kvarnsystem (integrerat i en engångsbehållare, fylld med en produkt, t.ex. en pepparkvarn fylld med peppar)

Ej förpackning

Radiofrekvensidentifieringsetiketter (RFID-taggar)

▼B




BILAGA 2

VÄSENTLIGA KRAV PÅ FÖRPACKNINGARS SAMMANSÄTTNING OCH MÖJLIGHETERNA TILL ÅTERANVÄNDNING OCH ÅTERVINNING, ÄVEN MATERIALUTNYTTJANDE, AV FÖRPACKNINGAR

1.   Särskilda krav på framställning av förpackningar och förpackningars sammansättning

 Förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att deras volym och vikt begränsas till det minimum som krävs för att upprätthålla den säkerhets- och hygiennivå som är nödvändig för produkten och godtagbar för konsumenten.

▼M7

 Förpackningar ska utformas, framställas och saluföras på ett sådant sätt att de kan återanvändas eller återvinnas, bland annat materialåtervinnas – i linje med avfallshierarkin – och i syfte att deras inverkan på miljön minskas så mycket som möjligt i samband med bortskaffandet av förpackningsavfall eller restprodukter från hantering av förpackningsavfall.

▼B

 Förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att innehållet av skadliga ämnen och andra farliga ämnen och material som beståndsdelar i förpackningsmaterialet eller förpackningsmaterialets komponenter minimeras med avseende på deras förekomst i utsläpp, aska eller lakvatten när förpackningar eller restprodukter från hantering eller förpackningsavfall förbränns eller deponeras.

2.   Särskilda krav på förpackningarnas återanvändbarhet

Följande krav skall vara uppfyllda samtidigt:

 Förpackningarnas fysiska egenskaper och utformning skall vara av en sådan art att förpackningarna kan återanvändas ett antal gånger under normalt förutsebara användningsförhållanden.

 Det skall vara möjligt att behandla de använda förpackningarna i enlighet med hygien- och säkerhetskraven för arbetstagarna.

 Förpackningarna skall uppfylla de särskilda kraven på återvinningsbara förpackningar när förpackningarna inte längre återanvänds och därmed blir avfall.

3.   Särskilda krav på förpackningarnasåtervinningsbarhet

a)   Förpackningar som kan återvinnas genom materialutnyttjande

Förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att det är möjligt att utnyttja en viss viktprocent av de material som används vid framställningen av säljbara produkter i enlighet med gällande standarder inom gemenskapen. Fastställandet av denna procentsats kan variera beroende på vilken typ av material förpackningen består av.

b)   Förpackningar som kan återvinnas genom energiutvinning

Förpackningsavfall som bearbetas för energiutvinning skall ha ett lägsta nedre värmevärde för att ge optimal energiåtervinning.

▼M7

c)   Förpackningar som kan återvinnas genom kompostering

Förpackningsavfall som bearbetas för kompostering ska vara biologiskt nedbrytbart i sådan grad att det inte hindrar separat insamling och den komposteringsprocess eller komposteringsaktivitet som avfallet underkastas.

d)   Biologiskt nedbrytbara förpackningar

Biologiskt nedbrytbart förpackningsavfall skall vara av sådan art att det kan underkastas fysisk, kemisk, termisk eller biologisk nedbrytning på ett sådant sätt att det mesta av den färdiga komposten slutligen bryts ned till koldioxid, biomassa och vatten. Plastförpackningar som är nedbrytbara genom oxidation får inte anses vara biologiskt nedbrytbara.

▼B




BILAGA 3

MEDLEMSSTATERNAS DATABASER OM FÖRPACKNINGAR OCH FÖRPACKNINGSAVFALL SKALL INNEHÅLLA FÖLJANDE UPPGIFTER (I ENLIGHET MED TABELLERNA 1-4)

1.

För primära, sekundära och tertiära förpackningar anges

a) de kvantiteter förpackningar, fördelade på de stora materialkategorierna, som förbrukas inom landet (produktion + import - export) (tabell 1),

b) de kvantiteter som återanvänds (tabell 2).

2.

För förpackningsavfall från hushåll och andra källor anges

a) de kvantiteter förpackningsavfall, fördelat på de stora materialkategorierna, som återvinns och slutligt omhändertas inom landet (produktion + import - export) (tabell 3),

b) de kvantiteter som underkastas materialutnyttjande och de kvantiteter som återvinns, fördelat på de stora materialkategorierna (tabell 4).

TABELL 1

Förbrukningen av förpackningar (primära, sekundära och tertiära) inom landets territorium

image

►(1) M7  

TABELL 2

Kvantitet förpackningar (primära, sekundära och tertiära) som återanvänds inom landets territorium

image

►(4) M7  

►(4) M7  

►(4) M7  

►(4) M7  

TABELL 3

Kvantitet förpackningsavfall som återvinns och bortskaffas inom landets territorium

image

►(2) M7  

►(2) M7  

TABELL 4

Kvantitet förpackningsavfall som underkastas materialutnyttjande eller återvinns inom landets territorium

image

►(2) M7  

►(2) M7  

▼M7




BILAGA 4

GENOMFÖRANDEPLAN SOM SKA LÄMNAS IN ENLIGT ARTIKEL 6.1A D

Den genomförandeplan som ska lämnas in enligt artikel 6.1a d ska innehålla följande:

1. En bedömning av tidigare, nuvarande och planerad omfattning av materialåtervinning, deponering och annan behandling av förpackningsavfall och de flöden det består av.

2. En bedömning av genomförandet av befintliga avfallsplaner och avfallsförebyggande program som införts enligt artiklarna 28 och 29 i direktiv 2008/98/EG.

3. Skälen till att medlemsstaten anser att den kanske inte kommer att hinna uppnå det relevanta målet i artikel 6.1 g och i inom den tidsfrist som där fastställs och en bedömning av vilken förlängning av tidsfristen den behöver för att uppnå detta mål.

4. De åtgärder som är nödvändiga för att uppnå de mål som anges i artikel 6.1 g och i i det här direktivet och som ska gälla för medlemsstaten under den förlängda tidsfristen, inbegripet de lämpliga ekonomiska styrmedel och andra åtgärder för att ge incitament till tillämpning av avfallshierarkin som fastställs i artikel 4.1 i, och bilaga IVa till, direktiv 2008/98/EG.

5. En tidsplan för genomförandet av de åtgärder som anges i punkt 4, fastställande av vilket organ som ska vara behörigt för genomförandet samt en bedömning av åtgärdernas enskilda bidrag till uppnåendet av de mål som är tillämpliga vid en förlängd tidsfrist.

6. Information om finansiering av avfallshanteringen i enlighet med principen om att förorenaren betalar.

7. Åtgärder för att vid behov förbättra uppgifternas kvalitet i syfte att uppnå bättre planerings- och övervakningsresultat inom avfallshanteringen.



( 1 ) EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 20.

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 12.7.2006, s. 1).

( 4 ) EGT L 50, 20.2.1997, s. 28.

( 5 ) EGT nr L 326, 29.12.1969, s. 36.

( 6 ) Kommissionens beslut 2005/270/EG av den 22 mars 2005 om fastställande av tabellformat för databassystemet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall (EUT L 86, 5.4.2005, s. 6).

( 7 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

( 8 ) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

Top