52011DC0020

[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 27.1.2011

KOM(2011) 20 slutlig

MEDDELANDE FRÅN EUROPEISKA KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Mot en bättre fungerande inre marknad för tjänster - bygga vidare på resultaten av den ömsesidiga utvärderingen av tjänstedirektivet(Text av betydelse för EES)

{SEK(2011) 102 slutlig}

MEDDELANDE FRÅN EUROPEISKA KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Mot en bättre fungerande inre marknad för tjänster - bygga vidare på resultaten av den ömsesidiga utvärderingen av tjänstedirektivet(Text av betydelse för EES)

Tjänster är EU-ekonomins drivkraft. Grovt räknat står tjänstesektorn för 9 av 10 nya arbetstillfällen. För att skapa den tillväxt, de arbetstillfällen och den innovation som behövs i Europa och för att förbättra vår konkurrenskraft på världsmarknaden behövs det alltså en välfungerande och helt integrerad inre marknad för tjänster. De strukturreformer som är nödvändiga för att skapa en äkta inre marknad för tjänster är också en av grundteserna i strategin ”Europa 2020”[1]. I den betonas bland annat att ” En öppen inre marknad för tjänster måste inrättas med tjänstedirektivet som grund ”. I det nyligen antagna meddelandet från kommissionen ”På väg mot en inre marknadsakt”[2] betonas behovet av att ytterligare fördjupa den inre marknaden för tjänster och att bygga vidare på resultaten av den ömsesidiga utvärderingsprocessen i tjänstedirektivet[3].

I det här meddelandet presenteras de viktigaste resultaten av den ömsesidiga utvärderingen. Dessa ligger också till grund för kommissionens fortsatta arbete med utvecklingen av en inre marknad för tjänster, där tjänstedirektivets fördelar konsolideras och kompletteras med ytterligare åtgärder. Meddelandet åtföljs av ett arbetsdokument från kommissionen som mer i detalj beskriver den ömsesidiga utvärderingen och de första resultaten av det lagstiftningsarbete som skett i medlemsstaterna för att genomföra direktivet.

TJÄNSTER DRIVER EU:S EKONOMI FRAMÅT

Upprättandet av en inre marknad för tjänster, dvs. ett område utan inre gränser där fri rörlighet för tjänster kan garanteras, har från början varit en av hörnstenarna i det europeiska projektet . Den inre marknaden för tjänster var inte tänkt som ett självändamål och ska inte uppfattas som det heller. Nej, det är ett verktyg som ska förbättra vardagen och välfärden för europeiska företag och medborgare . Vi måste använda den enorma potentialen hos den inre marknaden för tjänster för att skapa hållbar tillväxt och arbetstillfällen, förbättra urvalet för konsumenterna och öppna nya möjligheter för företag.

En välfungerande inre marknad för tjänster blir allt viktigare med tanke på den ekonomiska krisen. I dagsläget är tjänster den viktigaste drivkraften i EU:s ekonomi och under de senaste årtiondena har den ekonomiska aktiviteten bytt inriktning mot kunskapsintensiva tjänster på ett markant sätt. Tjänster står för mer än två tredjedelar av EU:s BNP och sysselsättning, och under de senaste åren har all nettotillväxt inom sysselsättningen skett inom tjänstesektorn. Cirka 75 % av alla tjänster utgörs av tjänster till andra företag. Detta gäller i nästan alla sektorer av Europas ekonomi, men främst industrin . EU-ekonomins konkurrenskraft torde därför förbättras genom mer integrerade och bättre fungerande tjänstemarknader.

Den inre marknaden för tjänster utnyttjas dock inte fullt ut . Tjänster utgör fortfarande bara cirka en femtedel av den totala handeln inom EU, vilket är lite med tanke på tjänsternas framträdande plats i ekonomin (detta gäller även när man beaktar att vissa tjänster inte är så lätta att handla med och/eller har en mer lokal karaktär). Hur odynamisk handeln med tjänster inom EU är, framstår tydligt när den jämförs med EU:s globala tjänstehandel. Sedan 2004 har tjänstehandeln mellan EU och resten av världen ökat snabbare än inom den inre marknaden. För närvarande gör bara cirka 8 % av EU:s små och medelstora företag affärer i andra medlemsstater. Detta leder till att innovativ verksamhet som är viktig för tillväxten håller sig inom nationella gränser och i många fall inte uppnår den kritiska massa som är nödvändig. Detta begränsar utbudet för tjänsteanvändare och hindrar Europas innovationspotential. Dessutom har produktivitetstillväxten varit svag de senaste åren inom flera tjänstesektorer, vilket delvis beror på låg konkurrensnivå, som fortfarande hindras av omotiverade hinder på den inre marknaden.

Kort och gott behöver EU:s ekonomi en mer integrerad och fördjupad inre marknad för tjänster. En sådan marknad är nödvändig för att hjälpa både industri- och tjänsteföretag att växa, skapa fler arbetstillfällen och förstärka företagens positioner på världsmarknaden. Den är också nödvändig för att lotsa in EU:s ekonomi på den sunda återhämtningens väg. Om det sker ytterligare tillväxt inom EU:s tjänstesektor torde det också bidra till strukturella förändringar av EU:s ekonomi och kompensera för förlorade arbetstillfällen inom andra sektorer.

T jänstedirektivet och dess genomförande har varit oerhört viktiga för att förbättra den inre marknaden för tjänster. Förbättringen har åstadkommits genom att omotiverade hinder tagits bort, regelverket har förbättrats och förvaltningar har moderniserats. Det krävs dock ytterligare arbete . I det nyligen antagna meddelandet ”På väg mot en inre marknadsakt” bekräftas att den inre marknaden är viktig för tjänster och att den måste utvecklas ytterligare. Det här meddelandet innehåller ett ambitiöst arbetsprogram som borde leda oss närmare det målet . Startpunkten för meddelandet är resultaten av den ömsesidiga utvärderingen. Meddelandet kompletterar och förstärker andra pågående EU-insatser för att förbättra tjänstemarknaderna, framförallt uppföljningen av övervakning av marknaden för handel och distribution[4], flaggskeppsinitiativet ”En digital agenda för Europa” i Europa 2020-strategin[5], samt kommande initiativ för att förbättra den inre marknaden för elektronisk handel[6].

TJÄNSTEDIREKTIVET – ETT STORT STEG MOT EN BÄTTRE FUNGERANDE INRE MARKNAD FÖR TJÄNSTER

Tjänster är ofta mycket olika och komplexa . Den beskrivningen gäller också medlemsstaternas regler för dem och de hinder som tjänsteleverantörer och de som utnyttjar tjänster ibland står inför när de vill utnyttja den inre marknaden. Hinder slår hårdare mot tjänster än mot varor, eftersom tjänsterna är immateriella till sin karaktär, tjänsteföretagens kunskaper är viktiga, och utrustning används över gränser, osv. De slår också hårdare mot små och medelstora företag, och då främst mikroföretag (som utgör 95 % av alla tjänsteföretag i EU), än mot stora företag. Flera av dessa hinder berör dessutom många olika tjänsteverksamheter och alla led i ett tjänsteföretags verksamhet, och de har många gemensamma drag , bl.a. det faktum att de ofta uppstår på grund av tungrodd byråkrati den rättsliga osäkerhet som omger gränsöverskridande verksamhet och bristen på ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna[7].

Det var mot den bakgrunden som Europaparlamentet och rådet i december 2006 antog tjänstedirektivet, som är ett horisontellt instrument för den inre marknaden, som omfattar ett stort antal olika tjänster motsvarande cirka 40 % av EU:s BNP och sysselsättning. Direktivet skulle vara helt och hållet genomfört före slutet av 2009. Den treåriga genomförandeperioden ställde mycket stora krav på de nationella myndigheterna och krävde ett kraftfullt politiskt stöd, särskilt från Europaparlamentet och rådet.

Direktivet, som visserligen inte är helt genomfört i några medlemsstater , utgör ett stort steg framåt i fråga om undanröjande av hinder och modernisering och förenkling av regelverket . Hundratals diskriminerande, omotiverade eller oproportionerliga krav i EU har tagits bort inom viktiga tjänstesektorer som detaljhandeln, tjänster som erbjuds av lagreglerade yrken, byggbranschen, turism eller affärstjänster. Detta har skett via antagandet av fler än 1 000 genomförandelagar, varav en del innehåller dussintals ändringar av olika lagar (s.k. ”omnibus laws”). Många medlemsstater har också inrättat särskilda mekanismer för att förhindra framtida hinder. Det rör sig t.ex. om interna anmälningsskyldigheter, riktlinjer för hur ny lagstiftning ska utformas eller ”inremarknadstester” i konsekvensbedömningarna av nya krav. I nationell lagstiftning har man dessutom infört klausuler för att underlätta den fria rörligheten för tjänster för de företag som är lagligt etablerade i andra medlemsstater. Om de tillämpas på rätt sätt, torde allt detta leda till att den inre marknaden för tjänster förbättras avsevärt[8]. Först när samtliga medlemsstater har gjort de nödvändiga lagändringarna för att genomföra direktivet, kommer dess potential att kunna utnyttjas helt och hållet. Detta gäller framförallt de medlemsstater som antagit en horisontell lagstiftning i syfte att genomföra direktivet, men som ännu inte eller enbart delvis har antagit de ändringar som krävs för att undanröja oberättigade hinder i den sektorsspecifika lagstiftningen.

Lagändringar är bara en del av det som genomförandet lett till. Mycket arbete har också lagts ned på att modernisera förvaltningar - och det arbetet fortsätter - särskilt genom upprättandet av ” gemensamma kontaktpunkter ”, som är e-förvaltningsportaler för företag som nu finns i de flesta medlemsstater. Vidare håller en kultur av administrativt samarbete på att utvecklas för att underlätta den fria rörligheten för tjänster, t.ex. via informationssystemet för den inre marknaden. Dessa insatser måste dock fortsätta om direktivet ska få avsedd effekt i praktiken.

Enligt försiktiga bedömningar skulle genomförandet av tjänstedirektivet kunna ge ekonomiska vinster på upp till 140 miljarder euro, vilket motsvarar en tillväxt på 1,5 % av EU:s BNP [9]. I bedömningarna tas ingen hänsyn till de rent nationella effekterna av förenklad byråkrati och förenklade lagar, som också borde vara betydande.

Men tjänstedirektivets betydelse för utvecklingen av den inre marknaden för tjänster går längre än så . Direktivet innehåller flera verktyg och mekanismer som man kan bygga vidare på bortom själva genomförandet. Särskilt kraftfullt är det verktyg som erbjuds av den ömsesidiga utvärderingen som fastställs i direktivet och som genomfördes av medlemsstaterna och kommissionen under 2010. Det här meddelandet innehåller utvärderingens viktigaste resultat och utifrån dem anges åtgärder för att ytterligare fördjupa den inre marknaden för tjänster och anpassa den till behoven hos medborgare och företag i EU. Meddelandet bygger på diskussionerna mellan medlemsstaterna och kommissionen och dess främsta slutsatser, samt bidrag från det offentliga samrådet.

DEN ÖMSESIDIGA UTVÄRDERINGEN – ETT KRAFTFULLT VERKTYG FÖR DEN INRE MARKNADEN FÖR TJÄNSTER

Processen med ömsesidig utvärdering är en nyskapande och faktabaserad mekanism för inbördes granskning som lanserades i själva direktivet . Även om ett sådant verktyg inte skulle vara anpassat till eller krävas i samband med genomförandet av alla EU-direktiv, gjorde tjänstedirektivets särskilda karaktär att detta verktyg var nödvändigt. Eftersom direktivets tillämpningsområde är så vitt, var medlemsstaterna tvungna att genomföra en systematisk och omfattande genomgång av sin lagstiftning . Dessutom ålägger direktivet medlemsstaterna att bedöma ett antal rättsliga krav som typiskt gäller för tjänsteleverantörer : krav i samband med etablering (som tillståndskrav, territoriella begränsningar eller begränsningar av kapitalägandet) och krav i samband med gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster (till exempel registrering, anmälan eller försäkringskrav). Medlemsstaterna skulle gå igenom och bedöma dessa krav utifrån vissa kriterier i direktivet för att se om kraven kan behållas eller måste ändras eller avskaffas.

Eftersom dessa uppgifter var så pass omfattande och komplicerade, var utbytet av information och erfarenheter, samt den inbördes granskning som kom till stånd tack vare den ömsesidiga utvärderingen, en avgörande hjälp för att engagera medlemsstaterna och på ett framgångsrikt sätt genomföra denna ambitiösa rättsakt. Man bör dock notera att vissa frågor kopplade till genomförandet, till exempel inrättandet av ”gemensamma kontaktpunkter”, inte ingick i det arbetet.

Vid mötet inom r ådets högnivågrupp för konkurrenskraft i oktober 2009 kom kommissionen och medlemsstaterna överens om en metod för vad som skulle bli en storskalig insats med 30 länder[10] och som omfattade nästan 35 000 krav. Arbetet inleddes under 2010 med ”klustermöten” mellan medlemsstaterna mellan januari och mars i grupper om fem länder där man diskuterade situationen i de enskilda länderna inom gruppen och förberedde diskussioner. Arbetet fortskred därefter mellan mars och oktober med plenarmöten där man granskade specifika krav och de viktigaste tjänstesektorer som omfattas av direktivet[11]. Berörda parter uppmanades att inkomma med sina synpunkter via ett offentligt samråd som hölls från slutet av juni till mitten av september 2010.

DE VIKTIGASTE RESULTATEN AV DEN ÖMSESIDIGA UTVÄRDERINGEN

Vad har åstadkommits?

Den allmänna bedömningen av processen för ”ömsesidig utvärdering” är mycket positiv. Genom att inrätta en strukturerad dialog mellan medlemsstaterna har processen lett till ökad insyn i resultaten av genomförandet av tjänstedirektivet. Dessutom har processen bidragit till att identifiera och främja god regleringspraxis . Diskussionerna har också sporrat till fler dialoger . Kontakter och informationsutbyte mellan medlemsstaterna (alltifrån bilaterala kontakter och i små grupper till större grupper) har blivit allt vanligare under utvärderingens gång och varit mycket viktiga för slutresultatet.

Den ömsesidiga utvärderingen har också gjort det möjligt att kartlägga tillståndet på en stor del av den inre marknaden för tjänster . Det är första gången som medlemsstaterna och kommissionen gjort en noggrann översyn av de nationella regler som påverkar tjänsteverksamhet. Översynen gällde nationella, regionala och lokala regler samt regler utarbetade av yrkesorganisationer med regleringsbefogenheter. På så vis har den ömsesidiga utvärderingen fått en unik ”inremarknadseffekt” i medlemsstaterna , då alla nivåer inom de nationella myndigheterna uppmanades att från ett inremarknadsperspektiv kritiskt granska sina egna regler liksom de regler som finns i andra medlemsstater.

Slutligen har den ömsesidiga utvärderingen visat sig vara ett värdefullt instrument för att hitta återstående hinder för den inre marknaden och lägga grunden för morgondagens politik på tjänsteområdet. Detta var möjligt tack vare att medlemsstaterna aktivt bidragit och deltagit i utformningen av själva processen.

Vad återstår att göra?

Diskussionerna med medlemsstaterna och synpunkter från berörda parter har visat att den inre marknaden fortfarande inte är fullbordad inom vissa tjänstesektorer , framförallt när det gäller gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster.

Att detta inte skett verkar delvis bero på att flera EU-regler som under årens lopp antagits för att skapa en välfungerande inre marknad för tjänster inte tillämpas fullt ut eller ibland genomförts eller tillämpas inkonsekvent . Tjänster omfattas ofta av flera olika EU-instrument. Vissa av dem är horisontella, exempelvis tjänstedirektivet eller direktivet om elektronisk handel[12]. Andra, som direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer[13], reglerar vissa frågor av central betydelse för ett stort antal tjänsteverksamheter. Det finns många andra EU-instrument som i mycket hög grad påverkar tjänsteområdet, till exempel sådana som reglerar transaktioner mellan företag och konsumenter eller miljöskydd. Den ömsesidiga utvärderingen har visat att det ibland inte är helt klart hur dessa instrument samverkar. Ibland tycks det också som om man vid genomförandet/tillämpningen av instrumenten i medlemsstaterna inte tar tillräcklig hänsyn till hur den inre marknaden faktiskt fungerar. Detta leder till osäkerhet om vilka regler som gäller, framförallt i fråga om gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster, vilket försämrar små och medelstora företags förmåga och intresse av att bedriva verksamhet utomlands.

Den ömsesidiga utvärderingen avslöjade också att kvarstående svårigheter beror på att vissa verksamheter i medlemsstaterna i många fall är förbehållna vissa tjänsteutövare. Det finns fler än 800 verksamheter i EU som anses vara reglerade yrken i en eller flera medlemsstater, vilka är förbehållna tjänsteleverantörer med särskilda yrkeskvalifikationer. I vissa fall kan det visserligen finnas giltiga politiska skäl för det tillvägagångssättet (exempelvis om verksamheten är komplex eller om den påverkar konsumenternas hälsa eller säkerhet), men detta är inte alltid fallet. Många verksamheter regleras bara i ett fåtal medlemsstater och mer än 25 % av dem regleras i bara en medlemsstat (fotografitjänster, baranställdas verksamhet, korsettmakare eller hotellstäderskor). Frågan om verksamheter som är förbehållna ett reglerat yrke är förmodligen en av dem som medlemsstaterna oftast framhållit som ett hinder för den inre marknaden, i synnerhet för gränsöverskridande tjänster och då framförallt mellan medlemsstater där verksamheten är oreglerad och medlemsstater där den är reglerad (en fotograf som är verksam som egenföretagare i sitt hemland kan exempelvis hindras att fotografera en företagstillställning i en annan medlemsstat som har krav på särskilda yrkeskvalifikationer för att få verka som fotograf, om denne inte kan påvisa minst två års yrkeserfarenhet). Medlemsstater har också framhållit det faktum att det inom vissa sektorer, t.ex. byggnadssektorn, verkar finnas ett stort antal reglerade ”specialiseringar” vars relevans kan ifrågasättas, eftersom dessa leder till kostsam marknadsfragmentering och kan utgöra ett hinder för tillhandahållandet av tjänster av hög kvalitet (exempelvis kan en person med utbildningen ”elektriker/eltekniker” få problem att utöva verksamhet i en annan medlemsstat i vilken delar av personens verksamhet är förbehållen ett annat reglerat yrke, till exempel ”elinstallatör”).

Diskussionerna under den ömsesidiga utvärderingen kretsade också kring frågor om krav på juridisk form (till exempel krav som begränsar rätten för tjänsteutövare som vill starta en viss verksamhet att välja en viss juridisk form, exempelvis förbud för hantverkare att bilda aktiebolag) och krav som rör företagens kapitalinnehav (till exempel krav på särskilda yrkeskvalifikationer för att få inneha aktiekapital i företag som tillhandahåller vissa tjänster, exempelvis krav på att man måste vara kvalificerad skatterådgivare för att vara delägare i ett skatterådgivningsföretag). I vissa fall kan det finnas giltiga politiska skäl bakom en del av dessa krav (till exempel för att säkerställa tjänsteleverantörens oberoende), men dessa krav skapar trots allt hinder för den inre marknaden för tjänster. Även om genomförandet av tjänstedirektivet lett till förbättringar, finns det fortfarande stora skillnader. Under den ömsesidiga utvärderingen diskuterades följaktligen livligt om vissa regler var motiverade och/eller proportionerliga. Krav på juridisk form innebär ofta svårigheter för företag eller yrkesverksamma som vill etablera sig i en annan medlemsstat, eftersom dessa begränsar urvalet av lämpligaste instrument t.ex. i fråga om beskattning eller finansiering. Krav på kapitalinnehav kan också leda till färre alternativ i fråga om finansiering och tillgängliga affärsmodeller. Krav på juridisk form eller kapitalinnehav kan få särskilt restriktiva effekter om de tillämpas på gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster. De kan t.ex. göra det omöjligt för vissa tjänsteleverantörer att tillfälligt erbjuda sina tjänster enbart på grund av den juridiska formen för deras verksamhet.

Av den ömsesidiga utvärderingen framgick också att tillhandahållare av gränsöverskridande tjänster ofta åläggs försäkringskrav av den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls, trots att tjänsteleverantörer redan kan ha fullgott försäkringsskydd på sin etableringsort (ett patentombud som begav sig till en annan medlemsstat för att lämna in en patentansökan för en av sina kunder i hemlandet var tvungen att teckna en ny försäkring, även om risken gentemot den kunden redan var försäkrad). Mot bakgrund av tjänstedirektivet undersöktes i flera fall om tillämpningen av sådana krav var motiverade och proportionerliga. Även i de fall ett sådant krav kan motiveras, kan tjänsteleverantörerna stå inför mycket svåra praktiska problem. Det lär nämligen vara mycket svårt att teckna försäkring för gränsöverskridande tjänster (antingen är det svårt att hitta någon som erbjuder en sådan försäkring eller också är den kopplad till mycket kostsamma villkor). Detta lyftes fram vid den ömsesidiga utvärderingen som något som skapar betydande svårigheter för gränsöverskridande tjänsteverksamhet inom sektorer som affärstjänster eller i byggnadssektorn.

Slutligen bekräftades vid den ömsesidiga utvärderingen behovet av att den inre marknaden för tjänster verkligen fungerar i realiteten, samtidigt som man måste komma ihåg att den inre marknaden består av samtidig tillämpning av ett stort antal regler på regional och lokal nivå i en union som växer och blir mer mångfacetterad. Vi behöver mer dialog (med och mellan medlemsstaternas myndigheter samt mellan myndigheter och tjänsteleverantörer) om frågor som är centrala för den inre marknaden, exempelvis om friheten att tillhandahålla tjänster . Vi behöver också mer öppenhet för att i möjligaste mån förhindra att nya hinder uppstår. De komplexa förhållanden en stor union medför ökar också betydelsen av tillämpning på nationell nivå . Det gäller framförallt att se till att tjänsteleverantörerna har tillgång till effektiva, snabba och ekonomiskt överkomliga rättsmedel på nationell nivå för att få igenom sina inremarknadsrättigheter.

NÄSTA STEG: ÅTGÄRDER FÖR ATT YTTERLIGARE FÖRDJUPA DEN INRE MARKNADEN FÖR TJÄNSTER

De viktigaste resultaten av den ömsesidiga utvärderingen är att kommissionen måste vidta ytterligare åtgärder om den europeiska ekonomin fullt ut ska kunna utnyttja potentialen hos den inre marknaden för tjänster.

Kommissionen kommer att prioritera det fortsatta bilaterala arbetet med medlemsstaterna så att tjänstedirektivet införlivas och tillämpas korrekt och fullständigt i samtliga medlemsstater. Under första halvåret 2011 kommer kommissionen att hålla bilaterala möten med de medlemsstater där det finns tydliga tecken på att tjänstedirektivet felaktigt eller enbart delvis genomförts. Om det behövs, kommer formella åtgärder att vidtas.

Under 2011 kommer kommissionen också att genomföra en första ekonomisk bedömning av den faktiska tillämpningen av direktivet och av hur det påverkar tjänstemarknadernas funktion.

Med regelverket som underlag kommer kommissionen dessutom att vidta ytterligare åtgärder för att utveckla den inre marknaden för tjänster.

Ett ”koherenstest” för den inre marknaden för tjänster

Tillsammans med medlemsstaterna kommer kommissionen att genomföra ett ” koherenstest ” för den inre marknaden för tjänster. Målet är att bedöma situationen utifrån användarna av den inre marknadens perspektiv, till exempel företaget som vill öppna dotterbolag i en annan medlemsstat, egenföretagaren som vill tillhandahålla gränsöverskridande tjänster, det lilla eller medelstora företaget eller konsumenten som vill utnyttja tjänster från andra medlemsstater. Genom ”koherenstestet” bör man kunna få en bild av hur olika EU-regler tillämpas och hur de fungerar i praktiken.

För att ”koherenstestet” ska ge en realistisk och användbar översikt av hur den inre marknaden för tjänster fungerar, kommer det att vara nödvändigt att beakta andra EU-instrument än tjänstedirektivet. Testet bör dessutom utföras inom konkreta sektorer och verksamheter (praktiska fallstudier) och inte som en abstrakt övning. På så vis kan man se hur den inre marknaden fungerar och var det återstår problem. Tanken är att definiera ett antal praktiska scenarier i de sektorer där företag och medborgare oftast stöter på en dåligt fungerande inre marknad och att prioritera sektorer utifrån deras tillväxt- och sysselsättningspotential. Detta ska dock inte tolkas som att resultaten av koherenstestet bara är relevanta för de sektorerna. Med tanke på att hindren på tjänsteområdet ofta berör många olika tjänsteverksamheter och med tanke på de rättsliga instrument som gäller på området, är koherenstestet också värdefullt för att ringa in övergripande problem. Mot bakgrund av den ömsesidiga utvärderingen är förmodligen tjänster inom byggsektorn, turism och affärstjänster lämpliga kandidater för koherenstestet. Testet bör leda till att olika tjänster inom kommissionen och berörda avdelningar inom medlemsstaternas myndigheter samarbetar. Samarbetet kommer att vara inriktat på att bedöma svårigheterna med den samtidiga tillämpningen, på nationell nivå, av olika EU-instrument, skälen till dessa svårigheter och vilka lösningar som är tänkbara. Bedömningen bör stödjas av belägg för hur specifika sektorer fungerar i praktiken[14], och bör innehålla synpunkter från berörda parter.

”Koherenstestet” bör leda till sektorsspecifika slutsatser av hur den inre marknaden för tjänster fungerar och, om det är nödvändigt, identifiera behovet av ytterligare åtgärder, till exempel lagstiftning, om så krävs.

Med utgångspunkt i medlemsstaters synpunkter om vilka specifika sektorer som bör undersökas, kommer kommissionen under 2011 att inleda ”koherenstestet” för den inre marknaden för tjänster. Målet är att testet ska vara slutfört inom ett år och att resultaten ska rapporteras till Europaparlamentet och rådet, och att de eventuella förslag på ytterligare åtgärder som krävs ska läggas fram före slutet av 2012.

Riktade åtgärder mot återstående lagstiftningsmässiga hinder som skapar omotiverade hinder för potentialen hos den inre marknaden för tjänster

Under arbetet med den ömsesidiga utvärderingen identifierades flera specifika frågor som verkar ge upphov till svårigheter för företag och medborgare på den inre marknaden och som förtjänar att detaljgranskas . Under arbetet med ”koherenstestet” bör man diskutera hur dessa svårigheters omfattning ska identifieras och utvärderas. Samtidigt kommer kommissionen att arbeta vidare med dessa frågor i syfte att bedöma situationen och behovet av att vidta särskilda åtgärder på EU-nivå.

Kommissionen kommer att inleda en bedömning av frågan om ”förbehållna verksamheter” som främst ska vara inriktad på områden där kopplingen till yrkeskvalifikationer ger upphov till ytterligare diskussioner. Detta bör göras mot bakgrund av behovet av mer integrerade tjänstemarknader som erbjuder tjänster av hög kvalitet som svarar mot efterfrågan. Med den bedömningen och resultaten av ”koherenstestet” som underlag kommer kommissionen att senast 2012 fatta beslut om eventuella specifika initiativ.

Kommissionen kommer att inleda en undersökning för att bättre förstå hur restriktioner rörande kapitalinnehav och juridisk form påverkar vissa tjänstesektorer och samla uppgifter om de ekonomiska effekterna av dessa regler. Med den bedömningen och resultaten av ”koherenstestet” som underlag kommer kommissionen att senast 2012 fatta beslut om eventuella specifika initiativ.

De svårigheter som leverantörer av gränsöverskridande tjänster stöter på med anledning av försäkringskrav ska först undersökas tillsammans med berörda parter, även försäkringsbranschen, i syfte att hitta praktiska lösningar. Med den bedömningen och resultaten av ”koherenstestet” som underlag kommer kommissionen att senast 2012 fatta beslut om eventuella specifika initiativ.

Riktade åtgärder för att få den inre marknaden för tjänster att fungera bättre i praktiken

För att se till att principen om friheten att tillhandahålla tjänster i artikel 16 i tjänstedirektivet tillämpas korrekt och enhetligt i samtliga medlemsstater, kommer kommissionen att noggrant övervaka dess tillämpning och diskutera resultaten av sin granskning med alla medlemsstater. Det arbetet kan bygga på tjänstedirektivet, eftersom det i direktivet fastställs att kommissionen ska rapportera om hur principen fungerar. Övervakningen bör i stor utsträckning baseras på information och synpunkter från medlemsstaterna och berörda parter.

Kommissionen kommer att årligen utfärda riktlinjer om medlemsstaternas tillämpning av principen om friheten att tillhandahålla tjänster och utvecklingen av tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster på den inre marknaden. De första riktlinjerna kommer att antas i slutet av 2011.

Framöver är det också viktigt att förbättra insynen för att undvika nya lagstiftningsmässiga hinder . I tjänstedirektivet finns redan en skyldighet för medlemsstaterna att anmäla nya etableringskrav och krav som påverkar den fria rörligheten för tjänster. Det finns ett omedelbart behov av att se till att den skyldigheten uppfylls genom att upplysa medlemsstaternas myndigheter om hur den bör tillämpas. Vidare är det viktigt att undersöka om dess tillämpningsområde bör utvidgas.

Under 2011 kommer kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att konsolidera systemet för anmälan i tjänstedirektivet och informera myndigheter i medlemsstaterna om hur systemet fungerar. I slutet av 2012 kommer kommissionen att rapportera om hur systemet fungerar och om det finns behov av att utvidga dess tillämpningsområde.

Slutligen måste vi hjälpa tjänsteleverantörer, framförallt små och medelstora företag, att få igenom sina rättigheter på den inre marknaden så att lagstiftningsmässiga hinder inte stoppar dem från att pröva marknaden i andra länder. Solvit-nätverket, som erbjuder informella lösningar på problem vid kontakter med myndigheter, spelar redan en viktig roll i det avseendet. Förutom denna typ av alternativ tvistlösningsmekanism, bör man överväga möjligheten att föreslå åtgärder för att se till att enkla och snabba rättsmedel finns på det nationella planet, och till en rimlig kostnad, vid överträdelser av rättigheter på den inre marknaden.

Kommissionen kommer att undersöka hur effektiva möjligheterna till nationella rättsmedel är för de tjänsteleverantörer vars rättigheter på den inre marknaden överträtts av de nationella myndigheterna. I slutet av 2012 fattar kommissionen beslut om eventuella ytterligare åtgärder.

SLUTSATSER

Genomförandet av tjänstedirektivet är ett viktigt steg mot en bättre fungerande inre marknad för tjänster. Det kvarstår dock en hel del arbete. Genom att bygga vidare på den ömsesidiga utvärderingsprocessen som föreskrivs i tjänstedirektivet föreslås i det här meddelandet ett antal åtgärder. Dessa syftar till att fördjupa den inre marknaden för tjänster och se till att den bättre motsvarar företagens och medborgarnas behov. Ansvaret måste delas mellan olika parter och för att de föreslagna åtgärderna ska bli framgångsrika måste alla inblandade institutioner och berörda parter dra sitt strå till stacken.

Framtida åtgärder |

Mål | Föreslagna åtgärder | Tidsfrist |

Att se till att ett fullständigt och korrekt genomförande av tjänstedirektivet bidrar till att förverkliga potentialen hos den inre marknaden för tjänster. | - Att delta i bilateral dialog med de medlemsstater där genomförandet halkat efter och, om det är nödvändigt, anta formella åtgärder. - Att genomföra en första ekonomisk bedömning av genomförandet av tjänstedirektivet. | Första halvåret 2011 Slutet av 2011 |

Att se till att EU-lagstiftningen i fråga om tjänster fungerar väl i praktiken och på ett effektivt sätt bidrar till att öka tjänstehandeln på den inre marknaden. | - Att genomföra ett ”koherenstest” för den inre marknaden för tjänster. | 2011-2012 |

Att avlägsna återstående hinder för att den inre marknaden för tjänster ska fungera. | - Att bedöma effekterna av medlemsstaternas regler om att vissa verksamheter förbehålls tjänsteleverantörer med specifika yrkeskvalifikationer och att besluta om behov av specifika initiativ. | Slutet av 2012 |

Att avlägsna återstående hinder för att den inre marknaden för tjänster ska fungera. | - Att bedöma effekterna av de restriktioner som medlemsstaterna infört i fråga om den juridiska formen och kapitalinnehavet för tjänsteleverantörer och fatta beslut om behovet av specifika initiativ. | Slutet av 2012 |

Att avlägsna återstående hinder för att den inre marknaden för tjänster ska fungera. | - Att bedöma svårigheterna för tjänsteleverantörer som följer av tillämpningen av försäkringsskyldigheter vid gränsöverskridande situationer och fatta beslut om behovet av specifika initiativ. | Slutet av 2012 |

Att se till att företag och medborgare som vill erbjuda och utnyttja tjänster över gränserna kan dra nytta av den inre marknaden. | - Att erbjuda medlemsstaterna regelbunden vägledning om hur de ska tillämpa principen om friheten att tillhanda tjänster i tjänstedirektivet. | Slutet av 2011 och därefter årligen |

Att förhindra att det i medlemsstaternas lagstiftning uppstår nya hinder för tjänster. | - Att erbjuda medlemsstaterna hjälp i fråga om att uppfylla kraven på anmälan i tjänstedirektivet. - Att rapportera om hur kraven på anmälan i tjänstedirektivet fungerar och om en eventuell utvidgning av kraven. | 2011 Slutet av 2012 |

Att se till att tjänsteleverantörer, framförallt små och medelstora företag, fullt ut kan dra nytta av sina rättigheter på den inre marknaden. | - Att bedöma hur effektiva möjligheterna till rättsmedel är på nationell nivå när nationella myndigheter brutit mot rättigheterna på den inre marknaden och att rapportera om behovet av specifika initiativ. | Slutet av 2012 |

[1] Meddelande från kommissionen ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla”, KOM(2010) 2020 slutlig.

[2] ”På väg mot en inre marknadsakt Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi ”, KOM(2010) 608 slutlig.

[3] Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden. EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

[4] Se ”Övervakning av marknaden för handel och distribution ”Mot en mer effektiv och rättvis inre marknad för handel och distribution 2020”, KOM(2010) 355 slutlig.

[5] Meddelande från kommissionen ”Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla”, KOM(2010) 2020.

[6] Offentligt samråd om framtiden för elektronisk handel på den inre marknaden och genomförandet av direktivet om elektronisk handel (2000/31/EG), augusti 2010.

[7] En fullständig analys finns i 2002 års rapport från kommissionen till rådet och Europaparlementet ”Situationen på den inre marknaden för tjänster”, KOM(2002) 441 slutlig av den 30 juli 2002.

[8] I bilagan till det här meddelandet finns en översikt över de lagändringar som medlemsstaterna antagit och de tjänstesektorer som bör gynnas mest.

[9] ”Expected economic benefits of the European Services Directive”, Netherlands Bureau for Economic Policy Analysis (CPB), november 2007.

[10] De tre EFTA-länder (Island, Liechtenstein och Norge) som deltar i EES-avtalet deltog också.

[11] Medlemsstaterna lyfte fram följande tjänstesektorer som prioriterade: bygg- och fastighetstjänster, turismtjänster, tjänster inom livsmedels- och dryckessektorn, tjänster inom reglerade yrken, tjänster inom grossist- och detaljhandel, företagstjänster och tjänster inom privata skolor. Vid sitt möte den 15 oktober 2010 informerade kommitten för tjänstedirektivet om resultaten.

[12] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden, EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

[13] Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

[14] Kommissionens konsumentresultattavla innehåller mycket nyttig information om hur konsumenterna uppfattar att tjänstemarknaderna fungerar.