BILAGA I

Förteckning över Unece-föreskrifter vars tillämpning är obligatorisk

Unece-föreskrifter nr	Ämne	Ändringsserie	EUT	Tillämplighet
41	Buller från motorcyklar	04	EUT L 317, 14.11.2012, s. 1	L3e, L4e

Förklarande anmärkning:

Att en komponent finns med i denna förteckning innebär inte att montering är obligatorisk. För vissa komponenter fastställs emellertid obligatoriska monteringskrav i andra bilagor till denna förordning.

BILAGA II

Krav för typ I-prov: Utsläpp från avgasrör efter kallstart

Tillägg nr	Tilläggets rubrik	Sida
1	Symboler som används i bilaga II	74
2	Referensbränslen	78
3	Dynamometerbänkssystem	85
4	Avgasutspädningssystem	91
5	Klassificering av ekvivalent tröghetsmassa och vägmotstånd	103
6	Körcykler för typ I-provningar	106
7	Provningar på väg av fordon i kategori L med ett hjul på drivaxeln eller med dubbelhjul för bestämning av provbänksinställningar	153
8	Provningar på väg av fordon i kategori L med två eller fler hjul på drivaxeln för bestämning av provbänksinställningar	160
9	Förklarande anmärkning avseende växlingsförfarande för typ I-prov	168
10	Typgodkännandeprovningar av ersättande utsläppsbegränsande anordningar för fordon i kategori L som en separat teknisk enhet	174
11	Förfarande för typ I-provning av hybridfordon i kategori L	178
12	Förfarande för typ I-provning av fordon i kategori L som drivs med motorgas (LPG), naturgas/biometan, H2NG-flexbränsle eller vätgas	189
13	Förfarande för typ I-provning av fordon i kategori L med periodiskt regenererande system	193

1.   Inledning

1.1	I denna bilaga anges förfarandet för typ I-provning enligt vad som avses i del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013.

1.2

I denna bilaga fastställs en harmoniserad metod för bestämning av nivåer för utsläpp av gasformiga föroreningar, partiklar och koldioxid. Bilaga VII innehåller en hänvisning till detta förfarande för bestämning av bränsleförbrukning, energiförbrukning och elektrisk räckvidd för fordon i kategori L som omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 168/2013 och som är representativa för verklig fordonsanvändning.

1.1.1

”WMTC etapp 1” (World Harmonised Motorcycle Test Cycle) introducerades i EU:s typgodkännandelagstiftning 2006, vilket innebar att tillverkarna då kunde använda WMTC-provningscykeln i Uneces enhetliga tekniska föreskrifter nr 2 som alternativ vid typ I-provning till den konventionella europeiska körcykeln (EDC) i kapitel 5 i direktiv 97/24/EG.

1.1.2

”WMTC etapp 2” motsvarar ”WMTC etapp 1” men innehåller ytterligare förbättringar vad gäller växlingsföreskrifter, och ska användas som obligatorisk provningscykel vid typ I-provning för godkännande av överensstämmelse med Euro 4 för fordon i (under)kategorierna L3e, L4e, L5e-A och L7e-A.

1.1.3

Den ”reviderade WMTC” eller ”WMTC etapp 3” motsvarar ”WMTC etapp 2” för motorcyklar i kategorin L3e, men innehåller även specialanpassade körcykler för fordon i övriga (under)kategorier, som används vid typ I-provning för godkännande av överensstämmelse med Euro 5 för fordon i kategori L.

1.2	Resultaten får utgöra grunden för begränsning av utsläpp av gasformiga föroreningar och koldioxid samt för den bränsleförbrukning, energiförbrukning och 4 km äckvidd som tillverkaren anger inom ramen för förfaranden för typgodkännande avseende miljöprestanda.

2.   Allmänna krav

2.1

De komponenter som kan påverka utsläpp av gasformiga föroreningar och koldioxid samt bränsleförbrukning ska vara utformade, konstruerade och monterade så att fordonet vid normal användning uppfyller kraven i denna bilaga, trots de vibrationer som det eventuellt utsätts för. Anmärkning 1: En sammanställning av de symboler som används i bilaga II finns i tillägg 1.

2.2

Alla typer av dolda strategier för att ”optimera” fordonets framdrivning genom att köra den relevanta laboratorieutsläppsprovningscykeln på ett fördelaktigt sätt, minska utsläppen från avgasröret eller köra på ett sätt som skiljer sig väsentligt från verkliga förhållanden, betraktas som manipulationsstrategier och är förbjudna, såvida inte tillverkaren har dokumenterat och förklarat strategin på ett sätt som typgodkännandemyndigheten anser tillfredsställande.

3.   Prestandakrav

Tillämpliga prestandakrav för EU-typgodkännande anges i delarna A, B och C i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013.

4.   Provningsförhållanden

4.1   Provningsutrymme och stabiliseringsområde

4.1.1   Provningsutrymme

Provningsutrymmet med dynamometerbänken och anordningen för uppsamling av gasprover ska ha temperaturen 298,2 ± 5 K (25 ± 5 °C). Rumstemperaturen ska mätas i närheten av fordonets kylfläkt före och efter typ I-provet.

4.1.2   Stabiliseringsområde

Stabiliseringsområdet ska ha temperaturen 298,2 ± 5 K (25 ± 5 °C) och vara sådant att det provningsfordon som ska förkonditioneras kan ställas upp i enlighet med punkt 5.2.4 i denna bilaga.

4.2   Provningsfordon

4.2.1   Allmänt

Provningsfordonets samtliga delar ska överensstämma med delarna i tillverkningsserierna. Om fordonet skiljer sig från tillverkningsserierna ska en fullständig beskrivning lämnas i provningsrapporten. Vid valet av provningsfordon ska tillverkaren och den tekniska tjänsten, med typgodkännandemyndighetens samtycke, komma överens om vilket av de provade huvudfordonen som är representativt för den relevanta fordonsframdrivningsfamiljen enligt bilaga XI.

4.2.2   Inkörning

Fordonet ska vara i gott tekniskt skick samt korrekt underhållet och använt. Det ska vara inkört och kört minst 1 000 km före provningen. Motorn, överföringssystemet och fordonet ska vara inkörda i enlighet med tillverkarens krav.

4.2.3   Anpassningar

Provningsfordonet ska anpassas enligt tillverkarens krav, t.ex. med avseende på oljornas viskositet, och om fordonet skiljer sig från tillverkningsserierna ska en fullständig beskrivning lämnas i provningsrapporten. På fyrhjulsdrivna fordon kan den axel som har lägst vridmoment inaktiveras för att möjliggöra provning på en standarddynamometerbänk.

4.2.4   Provningsmassa och lastfördelning

Provningsmassan, inklusive förarens och instrumentens massa, ska mätas innan provningarna börjar. Lasten ska fördelas över hjulen i enlighet med tillverkarens instruktioner.

4.2.5   Däck

Däcken ska vara av en typ som fordonstillverkaren angett som originalutrustning. Ringtrycket ska justeras efter tillverkarens specifikationer eller efter det ringtryck vid vilket fordonets hastighet under vägprovningen och fordonets hastighet på dynamometerbänken är lika. Ringtrycket ska anges i provningsrapporten.

4.3   Underklassificering av fordon i kategori L

I figur 1-1 ges en grafisk översikt över underklassificeringen av fordon i kategori L efter motorns slagvolym och högsta fordonshastighet vid miljöprovningar av typ I, VII och VIII (motsvaras av respektive (under)kategorinummer i de olika fälten i diagrammet). De numeriska värdena för motorns slagvolym och högsta fordonshastighet får inte avrundas (uppåt eller nedåt).

Figur 1-1

Underklassificering av fordon i kategori L vid miljöprovning, provtyper I, VII och VIII

4.3.1   Klass 1

Fordon i kategori L som överensstämmer med följande specifikationer tillhör klass 1:

Tabell 1-1

Kriterier för underklassificering av klass 1-fordon i kategori L

Motorslagvolym < 150 cm3 och vmax< 100 km/h

Klass 1

4.3.2   Klass 2

Fordon i kategori L som överensstämmer med följande specifikationer tillhör klass 2 och ska underklassificeras i:

Tabell 1-2

Kriterier för underklassificering av klass 2-fordon i kategori L

Motorslagvolym < 150 cm3 och 100 km/h ≤ vmax< 115 km/h eller motorslagvolym ≥150 cm3 och vmax< 115 km/h	Underkategori 2-1
115 km/h ≤ vmax< 130 km/h	Underkategori 2-2

4.3.3   Klass 3

Fordon i kategori L som överensstämmer med följande specifikationer tillhör klass 3 och ska underklassificeras i:

Tabell 1-3

Kriterier för underklassificering av klass 3-fordon i kategori L

130 ≤ vmax< 140 km/h	Underkategori 3-1
vmax ≥ 140 km/h eller motorslagvolym > 1 500 cm3	Underkategori 3-2

4.3.4   WMTC, provcykeldelar

WMTC-provningscykeln (fordonshastighetsmönster) för miljöprovningar av typ I, VII och VIII består av upp till tre delar såsom beskrivs i tillägg 6. Beroende på vilket fordon i kategori L som är föremål för WMTC-cykeln enligt punkt 4.5.4.1 och dess klassificering vad gäller slagvolym och högsta konstruktionshastighet enligt punkt 4.3 ska följande WMTC-provningscykeldelar köras:

Tabell 1-4

WMTC-provningscykeldelar för klass 1-, klass 2- och klass 3-fordon i kategori L

(Under)kategori av fordon i kategori L	Tillämplig del av WMTC enligt tillägg 6
Klass 1:	Del 1, reducerad fordonshastighet i kallt tillstånd, följd av del 1, reducerad fordonshastighet i varmt tillstånd.
Klass 2, indelad i:
Underkategori 2-1:	Del 1, reducerad fordonshastighet i kallt tillstånd, följd av del 2, reducerad fordonshastighet i varmt tillstånd.
Underkategori 2-2:	Del 1, i kallt tillstånd, följd av del 2, i varmt tillstånd.
Klass 3, indelad i:
Underkategori 3-1:	Del 1, i kallt tillstånd, följd av del 2, i varmt tillstånd, följd av del 3, reducerad fordonshastighet i varmt tillstånd.
Underkategori 3-2:	Del 1, i kallt tillstånd, följd av del 2, i varmt tillstånd, följd av del 3, i varmt tillstånd.

4.4   Specifikation av referensbränsle

Lämpliga referensbränslen enligt vad som anges i tillägg 2 ska användas vid provning. För beräkningen i punkt 1.4 i tillägg 1 till bilaga VII ska, för flytande bränslen, den densitet som uppmätts vid 288,2 K (15 °C) användas.

4.5   Typ I-prov

4.5.1   Förare

Den förare som utför provet ska väga 75 kg ± 5 kg.

4.5.2   Specifikationer och inställningar för provbänken

4.5.2.1   Dynamometern ska ha en enda rulle för tvåhjuliga fordon i kategori L med en diameter om minst 400 mm. En dynamometerbänk med dubbla rullar är tillåten vid provning av trehjulingar med två framhjul samt fyrhjulingar.

4.5.2.2   Dynamometern ska vara utrustad med en varvtalsmätare på rullen som mäter den faktiska körsträckan.

4.5.2.3   Den tröghet som anges i punkt 5.2.2 ska simuleras med hjälp av dynamometerns svänghjul eller på annat sätt.

4.5.2.4   Dynamometerns rullar ska vara rena, torra och fria från allt som kan medföra att däcket slirar.

4.5.2.5   För kylfläkten gäller följande specifikationer:

4.5.2.5.1

Under hela provningen ska en kylfläkt med variabel hastighet vara placerad framför fordonet så att kall luft leds upp på fordonet på ett sätt som simulerar verkliga driftsförhållanden. Fläkthastigheten i körintervallet 10–50 km/h ska vara sådan att den linjära lufthastigheten vid blåstutloppet håller sig inom ± 5 km/h av den motsvarande rullhastigheten. I intervallet över 50 km/h ska den linjära lufthastigheten ligga inom ± 10 %. Vid rullhastigheter under 10 km/h får lufthastigheten vara noll.

4.5.2.5.2

Lufthastigheten enligt vad som avses i punkt 4.5.2.5.1 ska bestämmas som ett medelvärde av nio mätpunkter som är placerade i mitten av varje rektangel som delar in hela blåsutloppet i nio sektioner (och delar in både de horisontella och de vertikala sidorna av blåsutloppet i tre lika stora delar). Värdet vid var och en av de nio punkterna ska ligga inom 10 % av medelvärdet för de nio värdena.

4.5.2.5.3

Blåsutloppet ska ha en tvärsnittsarea på minst 0,4 m2 och blåsutloppets botten ska vara placerad 5–20 cm ovanför golvytan. Blåsutloppet ska vara placerat vinkelrätt mot fordonets längdaxel, 30–45 cm framför dess framhjul. Den anordning som används för att mäta den linjära lufthastigheten ska vara placerad 0–20 cm från luftutloppet.

4.5.2.6   En förteckning över detaljerade krav avseende specifikationer för provbänken finns i tillägg 3.

4.5.3   System för avgasmätning

4.5.3.1   Anordningen för gasuppsamling ska vara en stängd anordning som kan samla upp alla avgaser vid fordonets avgasutlopp, förutsatt att den uppfyller villkoret om ett mottryck på ± 125 mm H2O. Ett öppet system får användas om det går att påvisa att samtliga avgaser samlas upp. Uppsamlingen av gaser ska ske utan att kondens uppstår, vilket skulle kunna ändra avgasernas egenskaper vid provningstemperaturen avsevärt. I figur 1-2 visas ett exempel på en anordning för gasuppsamling:

Figur 1-2

Utrustning för gasprovtagning och mätning av gasvolym

4.5.3.2   Ett anslutningsrör ska placeras mellan anordningen och avgasprovtagningssystemet. Röret och anordningen ska vara tillverkade av rostfritt stål eller av något annat material som inte påverkar sammansättningen hos de gaser som ska samlas upp, och som tål dessa gasers temperatur.

4.5.3.3   En värmeväxlare med kapacitet att begränsa temperaturvariationen hos de utspädda gaserna i pumpintaget till ± 5 K ska användas under hela provningen. Denna värmeväxlare ska vara utrustad med ett uppvärmningssystem som kan värma upp värmeväxlaren till dess driftstemperatur (med en tolerans av ± 5 K) innan provningen börjar.

4.5.3.4   En kolvpump ska användas för att dra in den utspädda avgasblandningen. Pumpen ska ha en motor med flera strikt reglerade jämna hastigheter. Pumpen ska ha en kapacitet som är tillräckligt stor för att intaget av avgaser ska kunna garanteras. En anordning med ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) får också användas.

4.5.3.5   En anordning (T) ska användas för kontinuerlig registrering av temperaturen hos den utspädda avgasblandning som kommer in i pumpen.

4.5.3.6   Två mätare ska användas: den första för att säkerställa undertryck i den utspädda avgasblandning som kommer in i pumpen i förhållande till det atmosfäriska trycket, och den andra för att mäta de dynamiska tryckförändringarna i kolvpumpen.

4.5.3.7   En sond ska placeras nära men utanför anordningen för gasuppsamling, som med hjälp av en pump, ett filter och en flödesmätare tar prover på strömmen av utspädningsluft vid konstanta flöden under hela provningen.

4.5.3.8   En provtagningssond som är riktad uppströms mot flödet av den utspädda avgasblandningen, placerad uppströms från kolvpumpen, ska användas för att samla upp prover av den utspädda avgasblandningen med hjälp av en pump, ett filter och en flödesmätare vid konstanta flöden under hela provningen. Provtagningsflödet i de provtagningsanordningar som visas i figur 1-2 och i punkt 4.5.3.7 ska vara minst 150 liter/timme.

4.5.3.9   Trevägsventiler ska användas på det provtagningssystem som beskrivs i punkterna 4.5.3.7 och 4.5.3.8 för att leda proverna antingen till respektive säck eller till utloppet under hela provningen.

4.5.3.10   Gastäta uppsamlingssäckar

4.5.3.10.1   Uppsamlingssäckarna för utspädningsluften och den utspädda avgasblandningen ska ha tillräcklig kapacitet för att inte hämma det normala provtagningsflödet och får inte ändra egenskaperna hos de berörda föroreningarna.

4.5.3.10.2   Säckarna ska vara automatiskt självförslutande och enkelt fästas så att de sluter tätt mot provtagningssystemet eller analyssystemet i slutet av provningen.

4.5.3.11   En varvräknare ska användas för att räkna antalet varv i kolvpumpen under hela provningen.

Anmärkning 2: Särskild uppmärksamhet ska ägnas anslutningsmetoden och de anslutande delarnas material och utformning, eftersom varje sektion (t.ex. adapter och kopplare) i provtagningssystemet kan bli mycket het. Om mätningen inte kan utföras på normalt sätt på grund av värmeskador på provtagningssystemet får en extra kylanordning användas under förutsättning att det inte påverkar avgaserna.

Anmärkning 3: Vid öppna anordningar finns det en risk för ofullständig gasuppsamling och gasläckage ut i provningslokalen. Inget läckage får förekomma under provtagningen.

Anmärkning 4: Om ett konstantvolymprovtagningsflöde (CVS) används under hela provningscykeln som inkluderar både låga och höga hastigheter (dvs. cykeldelarna 1, 2 och 3) ska särskild uppmärksamhet ägnas åt den högre risken för vattenkondens i höghastighetsintervallet.

4.5.3.12   Utrustning för mätning av partikelmassutsläpp

4.5.3.12.1   Specifikation

4.5.3.12.1.1   Systemöversikt

4.5.3.12.1.1.1   Partikeluppsamlingsenheten ska bestå av en provtagningssond placerad i utspädningstunneln, ett partikelöverföringsrör, en filterhållare, en delflödespump samt flödesregulatorer och mätenheter.

4.5.3.12.1.1.2   Det rekommenderas att en anordning för försortering av partikelstorlekarna (t.ex. en cyklon eller islagsanordning) placeras uppströms i förhållande till filterhållaren. En provtagningssond som används som en lämplig anordning för storleksklassificering i enlighet med figur 1-6 anses emellertid som godtagbart.

4.5.3.12.1.2   Allmänna krav

4.5.3.12.1.2.1   Provtagningssonden för provgasflödet för partiklar ska vara placerad i utspädningsområdet så att ett representativt provgasflöde kan tas från den homogena luft-/avgasblandningen.

4.5.3.12.1.2.2   Partikelprovflödet ska vara proportionellt mot det totala flödet av utspädda avgaser i utspädningstunneln inom en tolerans på ± 5 % av partikelprovflödet.

4.5.3.12.1.2.3   De utspädda avgaser som är föremål för provtagningen ska hålla en temperatur på under 325,2 K (52 °C) i ett område 20 cm uppströms och nedströms från partikelfiltrets yta, utom vid en regenereringsprovning, då temperaturen ska ligga under 465,2 K (192 °C).

4.5.3.12.1.2.4   Partikelprovet ska samlas upp på ett enda filter som monteras i en hållare i flödet av de utspädda avgaser som är föremål för provtagningen.

4.5.3.12.1.2.5   Samtliga delar av utspädningssystemet och provtagningssystemet, från avgasröret fram till filterhållaren, som kommer i kontakt med outspädda och utspädda avgaser ska vara konstruerade på ett sådant sätt att minsta möjliga avsättning och ändring av partiklarna sker. Samtliga delar ska vara av elektriskt ledande material som inte reagerar med avgasernas beståndsdelar, och de ska vara jordade för att förhindra elektrostatiska effekter.

4.5.3.12.1.2.6   Om det inte är möjligt att kompensera för variationer i flödet ska förberedelser göras för en värmeväxlare och en temperaturregleringsanordning enligt tillägg 4 för att säkerställa att flödet i systemet blir konstant och att provtagningshastigheten blir proportionell mot detta.

4.5.3.12.1.3   Särskilda krav

4.5.3.12.1.3.1   Provtagningssond för partiklar

4.5.3.12.1.3.1.1   Provtagningssonden ska ha den funktion för storleksklassificering av partiklar som beskrivs i punkt 4.5.3.12.1.3.1.4. Det rekommenderas att denna funktion uppnås genom användning av en öppen sond med skarpa kanter, riktad direkt mot flödesriktningen, samt en försorterare (cyklon, islagsanordning osv.). Alternativt kan en lämplig provtagningssond som den i figur 1-1 användas, förutsatt att den uppfyller den funktion för försortering som beskrivs i punkt 4.5.3.12.1.3.1.4.

4.5.3.12.1.3.1.2   Provtagningssonden ska installeras nära tunnelns mittlinje 10–20 tunneldiametrar nedströms från tunnelns avgasinlopp och ha en innerdiameter på minst 12 mm.

Om mer än ett prov tas samtidigt från en enda provtagningssond ska det flöde som tas från den sonden delas in i identiska delflöden för att undvika provtagningsartefakter.

Om flera sonder används ska varje sond vara öppen, ha skarpa kanter och vara riktad direkt mot flödesriktningen. Sonderna ska vara placerade med jämna mellanrum minst 5 cm från varandra, runt utspädningstunnelns mittlängdaxel.

4.5.3.12.1.3.1.3   Avståndet från provtagningsspetsen till filterunderlaget ska vara minst fem sonddiametrar men ska inte överstiga 1 020 mm.

4.5.3.12.1.3.1.4   Försorteraren (t.ex. cyklon, islagsanordning osv.) ska vara placerad uppströms från filterhållaren. Försorteraren ska ha 50 % avskiljning för partikeldiametrar mellan 2,5 μm och 10 μm vid det volymetriska flöde som valts för provning av partikelutsläpp. Försorteraren ska medge att minst 99 % av masskoncentrationen av 1 μm-partiklar som kommer in i försorteraren passerar genom utloppet från försorteraren vid det volymetriska flöde som valts för provning av partikelutsläpp. En provtagningssond som används som en lämplig anordning för storleksklassificering i enlighet med figur 1-6 anses emellertid vara ett godtagbart alternativ till en separat försorterare.

4.5.3.12.1.3.2   Provtagningspump och flödesmätare

4.5.3.12.1.3.2.1   Gasflödesmätenheten för provtagningen ska bestå av pumpar, gasflödesregulatorer och flödesmätenheter.

4.5.3.12.1.3.2.2   Gasflödets temperatur i flödesmätaren får inte variera med mer än ± 3 K, utom under regenereringsprovningar på fordon utrustade med periodiskt regenererande efterbehandlingsanordningar. Vidare ska provets massflöde förbli proportionellt mot det totala flödet av utspädda avgaser inom en tolerans på ± 5 % av partikelprovets massflöde. Skulle flödesvolymen på ett oacceptabelt sätt ändras som ett resultat av alltför stor filterbelastning ska provningen avbrytas. När provningen upprepas ska flödet minskas.

4.5.3.12.1.3.3   Filter och filterhållare

4.5.3.12.1.3.3.1   En ventil ska placeras i flödesriktningen nedströms från filtret. Ventilen ska vara så pass snabb i reaktionen att den öppnas och stängs inom en sekund från det att provningen påbörjas respektive avslutas.

4.5.3.12.1.3.3.2   Det rekommenderas att den massa som samlas upp på filtret med diametern 47 mm (Pe) är ≥ 20 μg och att filterbelastningen maximeras enligt kraven i punkterna 4.5.3.12.1.2.3 och 4.5.3.12.1.3.3.

4.5.3.12.1.3.3.3   För en given provning ska lufthastigheten vid gasfiltrets yta ställas in till ett enda värde i intervallet 20–80 cm/s, såvida inte utspädningssystemet drivs med ett provtagningsflöde som är proportionellt mot konstantvolymprovtagningsflödet.

4.5.3.12.1.3.3.4   Fluorkolklädda glasfiberfilter eller fluorkolbaserade membranfilter krävs. Alla filtertyper ska ha en uppsamlingskapacitet på 0,3 μm DOP (dioktylftalat) eller PAO (polyalfaolefin) med CAS-nummer 68649-12-7 eller 68037-01-4, som är minst 99-procentig när lufthastigheten vid gasfiltrets yta är 5,33 cm/s.

4.5.3.12.1.3.3.5   Filterhållaren ska vara konstruerad så att den möjliggör en jämn flödesfördelning över filtrets föroreningsyta. Filtrets föroreningsyta ska vara minst 1 075 mm2.

4.5.3.12.1.3.4   Vägningskammare och våg för filtervägning

4.5.3.12.1.3.4.1   Den mikrogramvåg som används för att bestämma vikten på ett filter ska ha en noggrannhet (standardavvikelse) på 2 μg och en avläsningsnoggrannhet på 1 μg eller bättre.

Det rekommenderas att vågen kontrolleras före varje vägningstillfälle genom att en referensvikt på 50 mg vägs. Denna vikt ska vägas tre gånger och medelvärdet för de tre resultaten ska registreras. Vägningstillfället och vågen anses giltiga om medelresultatet för vägningen ligger inom ± 5 μg av resultatet från föregående vägningstillfälle.

Vägningskammaren (eller -utrymmet) ska uppfylla följande villkor under all filterkonditionering och vägning:

—	Temperatur: 295,2 ± 3 K (22 ± 3 °C).

—	Relativ luftfuktighet: 45 ± 8 %.

—	Daggpunkt: 282,7 ± 3 K (9,5 ± 3 °C).

Det rekommenderas att temperatur- och luftfuktighetsförhållanden registreras tillsammans med prov- och referensfiltervikterna.

4.5.3.12.1.3.4.2   Bärkraftkorrigering

Samtliga filtervikter ska korrigeras för filtrets bärkraft i luft.

Korrigeringen för bärkraft beror på provtagningsfiltrets densitet, luftens densitet och densiteten hos den kalibreringsvikt som används för att kalibrera vågen. Luftens densitet beror på tryck, temperatur och fuktighet.

Det rekommenderas att temperaturen och daggpunkten i den miljö där vägningen utförs regleras till 295,2 K ± 1 K (22 °C ± 1 °C) respektive 282,7 ± 1 K (9,5 ± 1 °C). De minimikrav som anges i punkt 4.5.3.12.1.3.4.1 ger dock också en godtagbar korrigering för bärkraftseffekter. Korrigeringen för bärkraft ska tillämpas enligt följande:

Ekvation 2-1

där

mcorr	=	massa av partikelmaterial (PM) korrigerad för bärkraft,
muncorr	=	massa av partikelmaterial (PM) ej korrigerad för bärkraft,
ρair	=	luftens densitet i vågområdet,
ρweight	=	densitet hos den kalibreringsvikt som används för att kalibrera vågen, samt
ρmedia	=	densitet hos det medium (filter) som används för provtagning av massan av partikelmaterial, med filtermedium teflonbelagd glasfiber (t.ex. TX40): ρmedia = 2,300 kg/m3.

ρair kan beräknas enligt följande:

Ekvation 2-2:

där

Pabs	=	absolut tryck i vågområdet,
Mmix	=	luftens molmassa i vågområdet (28,836 gmol–1),
R	=	allmänna gaskonstanten (8,314 Jmol–1K–1), samt
Tamb	=	absolut omgivningstemperatur i vågområdet.

Kammarens (eller rummets) miljö ska vara fri från alla eventuella föroreningar (som damm) som skulle kunna samlas på partikelfiltren under deras stabilisering.

Begränsade avvikelser från specifikationerna avseende vägningskammarens temperatur och fuktighet är tillåtna under förutsättning att deras totala varaktighet inte överstiger 30 minuter under någon av filterkonditioneringsfaserna. Vägningskammaren ska uppfylla kraven enligt specifikationerna innan någon person går in i lokalen. Inga avvikelser från de angivna villkoren är tillåtna under vägningen.

4.5.3.12.1.3.4.3   Effekterna av statisk elektricitet ska omintetgöras. Detta kan uppnås genom jordning av vågen genom att vågen placeras på en antistatisk matta, och neutralisering av partikelfiltren före vägning med användning av en poloniumneutraliserare eller en anordning med liknande effekt. Alternativt kan de statiska effekterna omintetgöras genom utjämning av statisk laddning.

4.5.3.12.1.3.4.4   Ett provningsfilter ska avlägsnas från kammaren tidigast en timme innan provningen inleds.

4.5.3.12.1.4   Beskrivning av rekommenderat system

I figur 1-3 visas en schematisk ritning över det rekommenderade provtagningssystemet för mätning av partikelmaterial. Då olika uppställningar kan ge likvärdiga resultat är exakt överensstämmelse med denna figur inte nödvändig. Ytterligare komponenter, som instrument, ventiler, magnetventiler, pumpar och omkopplare, kan användas för att ge ytterligare information och samordna komponentsystemens funktioner. Andra komponenter som inte behövs för bibehållen noggrannhet med andra systemkonfigurationer får uteslutas om detta sker grundat på sunt tekniskt omdöme.

Figur 1-3

Provtagningssystem för mätning av partikelmaterial

Ett prov av de utspädda avgaserna tas från fullflödesutspädningstunneln (DT) genom provtagningssonden för mätning av partikelmaterial (PSP) och partikelöverföringsröret (PTT) med hjälp av pumpen (P). Provet leds genom försorteraren av partikelstorlek (PCF) och filterhållarna (FH) som innehåller provtagningspartikelfiltret. Provtagningsflödet bestäms med flödesregulatorn (FC).

4.5.4   Körscheman

4.5.4.1   Provcykler

Provcyklerna (fordonshastighetsmönster) för typ I-prov består av upp till tre delar enligt vad som anges i tillägg 6. Beroende på vilken (under-)kategori fordonet tillhör ska följande provcykeldelar köras:

Tabell 1-5

Tillämplig typ I-provningscykel för fordon som överensstämmer med Euro 4

Fordons-kategori	Fordonskategorins benämning	Euro 4-provningscykel
L1e-A	Motoriserad cykel	Uneceföreskrifter nr 47
L1e-B	Tvåhjulig moped
L2e	Trehjulig moped
L6e-A	Lätt fyrhjuling, väg
L6e-B	Lätt mopedbil
L3e	Tvåhjulig motorcykel med och utan sidvagn	WMTC, etapp 2
L4e
L5e-A	Trehjuling
L7e-A	Tung fyrhjuling, väg
L5e-B	Nyttotrehjuling	Uneceföreskrifter nr 40
L7e-B	Tunga terrängfyrhjulingar
L7e-C	Tung mopedbil

Tabell 1-6

Tillämplig typ I-provningscykel för fordon som överensstämmer med Euro 5

Fordons-kategori	Fordonskategorins benämning	Euro 5-provningscykel
L1e-A	Motoriserad cykel	Rev. WMTC
L1e-B	Tvåhjulig moped
L2e	Trehjulig moped
L6e-A	Lätt fyrhjuling, väg
L6e-B	Lätt mopedbil
L3e	Tvåhjulig motorcykel med och utan sidvagn
L4e
L5e-A	Trehjuling
L7e-A	Tung fyrhjuling, väg
L5e-B	Nyttotrehjuling
L7e-B	Tunga terrängfyrhjulingar
L7e-C	Tung mopedbil

4.5.4.2   Toleranser för fordonshastighet

4.5.4.2.1   Toleransen för fordonshastigheten vid varje given tidpunkt under de provningscykler som föreskrivs i punkt 4.5.4.1 definieras av övre och undre gränser. Den övre gränsen är 3,2 km/h högre än den högsta punkten på kurvan inom en sekund från den angivna tidpunkten. Den undre gränsen är 3,2 km/h lägre än den lägsta punkten på kurvan inom en sekund från den angivna tidpunkten. Variationer i fordonshastigheten som är större än toleranserna (som exempelvis kan förekomma vid växling) är tillåtna förutsatt att de varar under mindre än två sekunder vid varje enskilt tillfälle. Lägre fordonshastigheter än de som föreskrivs får förekomma förutsatt att fordonet då körs på maximal effekt. I figur 1-4 visas det tillåtna intervallet för fordonshastighetstoleranser för typiska punkter.

Figur 1-4

Förarkurva, tillåtet intervall

4.5.4.2.2   Om fordonets accelerationsförmåga inte är tillräcklig för att accelerationsfaserna ska kunna utföras, eller om fordonets högsta konstruktionshastighet är lägre än den konstanta hastighet som anges inom de föreskrivna toleransgränserna, ska fordonet köras med full gas tills den inställda hastigheten uppnåtts, eller i den högsta konstruktionshastighet som kan uppnås med full gas under den tid som den inställda hastigheten överskrider fordonets högsta konstruktionshastighet. Punkt 4.5.4.2.1 tillämpas inte i något av dessa två fall. Provningscykeln fortsätter på normalt sätt när den inställda hastigheten åter är lägre än fordonets högsta konstruktionshastighet.

4.5.4.2.3   Om retardationstiden är kortare än vad som föreskrivs för motsvarande fas ska den inställda hastigheten återställas med en konstant fordonshastighet eller tomgång som övergår i den efterföljande konstanthastighets- eller tomgångsfasen. I dessa fall tillämpas inte punkt 4.5.4.2.1.

4.5.4.2.4   Bortsett från dessa undantag ska rullhastighetens avvikelse från de inställda cykelhastigheterna uppfylla de krav som anges i punkt 4.5.4.2.1. Om så inte är fallet får provningsresultaten inte användas för vidare analys och körningen ska upprepas.

4.5.5   Växlingsföreskrifter för WMTC-provningscykeln enligt tillägg 6

4.5.5.1   Provningsfordon med automatväxling

4.5.5.1.1   Fordon med fördelningsväxellådor, flera kedjehjul osv. ska provas i den uppställning som tillverkaren rekommenderar för stads- och landsvägskörning.

4.5.5.1.2   Alla provningar ska utföras med automatväxlingen i ”körläge” (högsta växeln). Automatiska växellådor som har en koppling med momentomvandlare får på tillverkarens begäran växlas manuellt.

4.5.5.1.3   Vid tomgångskörning ska automatväxlingen vara i ”körläge” och hjulen vara bromsade.

4.5.5.1.4   Automatväxlingen ska automatiskt byta från en växel till nästa i den normala växelföljden. Momentsomvandlarkopplingen ska, om en sådan finns, användas på ett sätt som motsvarar verkliga driftsförhållanden.

4.5.5.1.5   Retardationslägena ska köras med växeln ilagd under användning av broms respektive gas allt efter vad som krävs för att upprätthålla önskad hastighet.

4.5.5.2   Provningsfordon med manuell växling

4.5.5.2.1   Obligatoriska krav

4.5.5.2.1.1   Steg 1 – Beräkning av växlingshastigheter

Uppväxlingshastigheter (v1→2 och vi→i+1) i km/h under accelerationsfaser beräknas med hjälp av följande formler:

Ekvation 2-3:

Ekvation 2-4:

, i = 2 till ng -1

där

”i” är växelns nummer (≥ 2),

”ng” är det totala antalet framåtväxlar,

”Pn” är den nominella effekten i kW,

”mk” är referensvikten i kg,

”nidle” är tomgångsvarvtalet i min–1,

”s” är det nominella motorvarvtalet i min–1, samt

”ndvi” är förhållandet mellan motorvarvtalet i min–1 och fordonshastigheten i km/h vid körning på växel ”i”.

4.5.5.2.1.2   Nedväxlingshastigheter (vi→i-1) i km/h under konstanthastighets- och retardationsfaser i växlarna 4 (fyrans växel) till ng beräknas med hjälp av följande formel:

Ekvation 2-5

, i = 4 till ng

där

i är växelns nummer (≥ 4),

ng är det totala antalet framåtväxlar,

Pn är den nominella effekten i kW,

mk är referensvikten i kg,

nidle är tomgångsvarvtalet i min–1,

s är det nominella motorvarvtalet i min–1, samt

ndvi-2 är förhållandet mellan motorvarvtalet i min–1 och fordonshastigheten i km/h vid körning på växel i-2.

Nedväxlingshastigheten från växel 3 till växel 2 (v3→2) beräknas med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-6:

där

Pn är den nominella effekten i kW,

mk är referensvikten i kg,

nidle är tomgångsvarvtalet i min–1,

s är det nominella motorvarvtalet i min–1, samt

ndv1 är förhållandet mellan motorvarvtalet i min–1 och fordonshastigheten i km/h vid körning på växel 1.

Nedväxlingshastigheten från växel 2 till växel 1 (v2→1) beräknas med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-7:

där

ndv2 är förhållandet mellan motorvarvtalet i min–1 och fordonshastigheten i km/h vid körning på växel 2.

Eftersom konstanthastighetsfaserna definieras av fasindikatorn kan mindre fartökningar förekomma och det kan vara lämpligt att genomföra en uppväxling. Uppväxlingshastigheter (v1—2, v2—3och vi—i+1) i km/h under konstanthastighetsfaserna beräknas med hjälp av följande ekvationer:

Ekvation 2-7:

Ekvation 2-8:

Ekvation 2-9:

, i = 3 to ng

4.5.5.2.1.3   Steg 2 – Val av växel för respektive cykelprovning

För att undvika olika tolkningar av accelerations-, retardations-, konstanthastighets- och stoppfaser läggs indikatorer för respektive fas till i fordonshastighetsmönstret som integrerade delar i cyklerna (se tabellerna i tillägg 6).

Lämplig växel för varje prov beräknas sedan utifrån de fordonshastighetsintervall som är resultatet av ekvationerna för växlingshastighet i punkt 4.5.5.2.1.1 och fasindikatorerna för de cykeldelar som är tillämpliga för provningsfordonet, enligt följande:

Val av växel för stoppfaserna: Under stoppfasens sista fem sekunder ska växelspaken vara placerad i växel 1 och kopplingen ska vara urtrampad. Under den föregående delen av stoppfasen ska växelspaken vara i friläge eller kopplingen vara urtrampad.

Val av växel för accelerationsfaserna:   växel 1, om v ≤ v1→2   växel 2, om v1→2 < v ≤ v2→3   växel 3, om v2→3 < v ≤ v3→4   växel 4, om v3→4 < v ≤ v4→5   växel 5, om v4→5 < v ≤ v5→6   växel 6, om v > v5→6

Val av växel för retardations- och konstanthastighetsfaserna:   växel 1, om v < v2→1   växel 2, om v < v3→2   växel 3, om v3→2 ≤ v < v4→3   växel 4, om v4→3 ≤ v < v5→4   växel 5, om v5→4 ≤ v < v6→5   växel 6, om v ≥ v4→5

Kopplingen ska vara urtrampad om

a)	fordonshastigheten sjunker under 10 km/h,

b)	motorvarvtalet sjunker under , eller

c)	det finns en risk för motorstopp under kallstartsfas.

4.5.5.2.3   Steg 3 – Korrigeringar enligt ytterligare krav

4.5.5.2.3.1   Vid valet av växel ska följande krav iakttas:

a)	Ingen växling vid övergång från en accelerationsfas till en retardationsfas. Den växel som använts under accelerationsfasens sista sekund ska fortsatt användas under den efterföljande retardationsfasen såvida inte hastigheten sjunker under en nedväxlingshastighet.

b)	Ingen uppväxling eller nedväxling med mer än en växel åt gången, utom från växel 2 till friläge under retardationer ner till stopp.

c)

Uppväxlingar eller nedväxlingar som varar upp till fyra sekunder ersätts av föregående växel, om växlarna före och efter är identiska. T.ex. ersätts då 2 3 3 3 2 av 2 2 2 2 2, och 4 3 3 3 3 4 ersätts av 4 4 4 4 4 4. Då flera serier av upp- och nedväxlingar följer på varandra tar den växel som används längst över, t.ex. ersätts 2 2 2 3 3 3 2 2 2 2 3 3 3 av 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 3 3 3. Om växlarna används under lika lång tid har en serie efterföljande växlar företräde framför en serie av föregående växlar, t.ex. ersätts då 2 2 2 3 3 3 2 2 2 3 3 3 av 2 2 2 2 2 2 2 2 2 3 3 3.

d)	Ingen nedväxling under en accelerationsfas.

4.5.5.2.2   Frivilliga bestämmelser

Vid valet av växel kan följande bestämmelser iakttas:

Användningen av växlar som är lägre än de som fastställts enligt kraven i punkt 4.5.5.2.1 är tillåten i alla cykelfaser. Tillverkarens rekommendationer avseende växelanvändning ska följas om det inte innebär att högre växlar används än de som fastställts enligt kraven i led

4.5.5.2.3   Frivilliga bestämmelser

Anmärkning 5: Beräkningsprogrammet på FN:s webbplats (följande webbadress) kan användas som en hjälp i valet av växlar:

http://live.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29grpe/wmtc.html

Förklaringar av tillvägagångssätt och växlingsstrategi samt ett beräkningsexempel ges i tillägg 9.

4.5.6   Dynamometerinställningar

En fullständig beskrivning av dynamometerbänken och instrumenten ska tillhandahållas i enlighet med tillägg 6. Mätningar ska utföras med den noggrannhet som anges i punkt 4.5.7. Vägmotståndet för dynamometerbänkens inställningar kan härledas antingen från mätningar vid frihjulsåkning på väg eller från en tabell för vägmotstånd, med referens till tillägg 5 eller 7 för fordon med ett hjul på drivaxeln respektive tillägg 8 för fordon med två eller fler hjul på drivaxlarna.

4.5.6.1   Inställning av dynamometerbänken utifrån mätningar vid frihjulsåkning på väg

För att detta alternativ ska kunna användas ska mätningar vid frihjulsåkning på väg genomföras så som anges i tillägg 7 för fordon med ett hjul på drivaxeln respektive tillägg 8 för fordon med två eller fler hjul på drivaxlarna.

4.5.6.1.1   Krav på utrustningen

De instrument som används för att mäta hastighet och tid ska ha den noggrannhet som anges i punkt 4.5.7.

4.5.6.1.2   Inställningar för tröghetsmassan

4.5.6.1.2.1   Den ekvivalenta tröghetsmassan mi för dynamometerbänken ska vara det värde på svänghjulets ekvivalenta tröghetsmassa, mfi, som ligger närmast summan av fordonets vikt i körklart skick och förarens vikt (75 kg). Alternativt kan den ekvivalenta tröghetsmassan mi härledas ur tillägg 5.

4.5.6.1.2.2   Om referensmassan mref inte är lika med svänghjulets ekvivalenta tröghetsmassa mi kan den korrigerade frihjulstiden ΔTE, för att göra målvärdet för vägmotståndet F* lika med vägmotståndet FE (som ska ställas in på dynamometerbänken), justeras i enlighet med det totala massförhållandet för målvärdet för frihjulstiden ΔTroad med följande sekvens:

Ekvation 2-10:

Ekvation 2-11:

Ekvation 2-12:

Ekvation 2-13:

med

där

mr1 kan mätas eller beräknas i kilogram på lämpligt sätt. Alternativt kan mr1 uppskattas som f % av m.

4.5.6.2   Vägmotstånd härlett från en tabell för vägmotstånd

4.5.6.2.1   Dynamometerbänken kan ställas in med hjälp av tabellen för vägmotstånd i stället för med det värde för vägmotstånd som erhålls genom frihjulsmetoden. Enligt tabellmetoden ställs dynamometerbänken in efter vikt i körklart skick, utan att hänsyn tas till särskilda egenskaper hos fordonen i kategori L.

Anmärkning 6: Särskild försiktighet ska iakttas när denna metod tillämpas på fordon i kategori L med extraordinära egenskaper.

4.5.6.2.2   Svänghjulets ekvivalenta tröghetsmassa mfi ska i tillämpliga fall vara lika med den tröghetsmassa mi som anges i tillägg 5, 7 eller 8. Dynamometerbänken ska ställas in efter de icke-drivna hjulens rullmotstånd ”a” och den koefficient för luftmotstånd ”b” som specificeras i tillägg 5 eller fastställs i enlighet med de förfaranden som beskrivs i tillägg 7 respektive 8.

4.5.6.2.3   Vägmotståndet på dynamometerbänken FE bestäms med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-14:

4.5.6.2.4   Målvärdet för vägmotståndet F* ska vara lika med det värde för vägmotstånd som erhålls med hjälp av tabellen för vägmotstånd FT, eftersom ingen korrigering för normala omgivningsförhållanden krävs.

4.5.7   Mätnoggrannhet

Mätningar ska utföras med hjälp av utrustning som uppfyller kraven på noggrannhet i tabell 1-7:

Tabell 1-7

Krav på mätnoggrannhet

Mätföremål	Vid uppmätt värde	Upplösning
a) Vägmotstånd, F	+ 2 %	—
b) Fordonshastighet (v1, v2)	± 1 %	0,2 km/h
c) Hastighetsintervall för frihjulsåkning ( )	± 1 %	0,1 km/h
d) Frihjulstid (Δt)	± 0,5 %	0,01 s
e) Total fordonsvikt (mk + mrid)	± 0,5 %	1,0 kg
f) Vindhastighet	± 10 %	0,1 m/s
g) Vindriktning	—	5grader
h) Temperaturer	± 1 K	1 K
i) Barometertryck	—	0,2 kPa
j) Sträcka	± 0,1 %	1 m
k) Tid	± 0,1 s	0,1 s

5.   Provningsförfaranden

5.1   Beskrivning av typ I-prov

Provningsfordonet ska, utifrån den kategori det tillhör, genomgå kraven för typ I-prov enligt vad som anges i punkt 5.

5.1.1   Typ I-prov (kontroll av medelvärden för utsläpp av gasformiga föroreningar och koldioxid samt bränsleförbrukning i en karaktäristisk körcykel)

5.1.1.1   Provet ska utföras enligt den metod som beskrivs i punkt 5.2. Gaserna ska samlas upp och analyseras enligt de förskrivna metoderna.

5.1.1.2   Antal provningar

5.1.1.2.1   Antalet provningar bestäms enligt figur 1-5. Ri1–Ri3 beskriver de slutliga mätresultaten för det första (nr 1) provet till det tredje (nr 3) provet och de gasformiga föroreningarna, koldioxidutsläppen, bränsle-/energiförbrukningen respektive den elektriska räckvidden enligt bilaga VII. ”Lx” representerar de gränsvärden L1–L5 som anges i delarna A, B och C i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013.

5.1.1.2.2   Vid varje provning ska massorna av kolmonoxid, kolväten, kväveoxider, koldioxid och det bränsle som förbrukats under provningen bestämmas. Massan av partiklar ska bestämmas endast för de (under)kategorier som anges i delarna A och B i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013 (se förklarande anmärkningar 8 och 9 i slutet av bilaga VIII till samma förordning).

Figur 1-5

Flödesschema för antalet typ I-prover

5.2   Typ I-prov

5.2.1   Översikt

5.2.1.1   Typ I-provet består av fastställda sekvenser för förberedelse av dynamometern, tankning, uppställning och driftsförhållanden.

5.2.1.2   Provet är utformat för att, under simulering av verklig drift, bestämma utsläpp av kolväten, kolmonoxid, kväveoxider, koldioxid och, om tillämpligt, massa av partikelmaterial, samt bränsle-/energiförbrukning och elektrisk räckvidd. Provet består av motorstarter och körning av fordon i kategori L på en dynamometerbänk, enligt en specificerad körcykel. En proportionell del av de utspädda avgasutsläppen samlas kontinuerligt upp med hjälp av en konstantvolymprovtagare (CVS) (med variabel utspädning) för efterföljande analys.

5.2.1.3   Med undantag för fall av felfunktion hos komponenter ska alla utsläppsbegränsande system som är installerade på eller ingår i ett provningsfordon i kategori L som fungera under samtliga förfaranden.

5.2.1.4   Bakgrundskoncentrationer mäts för alla utsläppsbeståndsdelar som är föremål för utsläppsmätningarna. För avgasprovning innebär detta att även provtagning och analys av utspädningsluften krävs.

5.2.1.5   Bakgrundsmätning av massa av partiklar

Bakgrundsnivån av partiklar i utspädningsluften kan bestämmas genom att filtrerad utspädningsluft leds genom partikelfiltret. Denna ska tas från samma punkt som partikelmaterialprovet, om en mätning av partikelmassa ska göras enligt del A i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013. En mätning får utföras före eller efter provningen. Mätningarna av massan av partikelmaterial får korrigeras genom att bakgrundsbidraget från utspädningssystemet subtraheras. Det tillåtna bakgrundsbidraget ska vara ≤ 1 mg/km (eller motsvarande massa på filtret). Om bakgrundsbidraget överskrider denna nivå, ska standardvärdet 1 mg/km (eller motsvarande massa på filtret) tillämpas. Om resultatet blir negativt när bakgrundsbidraget subtraheras, ska den resulterande massan av partikelmaterial anses vara noll.

5.2.2   Inställning och kontroll av dynamometern

5.2.2.1   Förberedelse av provningsfordonet

5.2.2.1.1   Tillverkaren ska tillhandahålla de ytterligare tillbehör och anslutningar som krävs för att de bränsletankar som installerats på fordonet ska kunna tömmas på bränsle från lägsta möjliga punkt, och för att uppsamling av avgasprover ska kunna ske.

5.2.2.1.2   Ringtrycket ska justeras efter tillverkarens specifikationer på ett sätt som den tekniska tjänsten anser godtagbart, eller så att fordonets hastighet under vägprovningen och fordonets hastighet på dynamometerbänken är lika.

5.2.2.1.3   Provningsfordonet ska värmas upp på dynamometerbänken till samma temperatur som under vägprovningen.

5.2.2.2   Förberedelse av dynamometern om inställningarna härleds från mätningar vid frihjulsåkning på väg

Före provningen ska dynamometerbänken värmas upp till den stabiliserande friktionskraften Ff. Belastningen på dynamometerbänken FE består med tanke på dess konstruktion av den totala friktionsförlusten Ff, vilken är summan av dynamometerbänkens roterande friktionsmotstånd, däckens rullmotstånd, friktionsmotståndet hos de roterande delarna i fordonets drivsystem och bromskraften hos den kraftabsorberande enheten (pau) Fpau. Detta sammanfattas i följande ekvation:

Ekvation 2-15:

Det målvärde för vägmotståndet F* som härletts från tillägg 5 eller 7 för fordon med ett hjul på drivaxeln respektive tillägg 8 för fordon med två eller fler hjul på drivaxeln ska reproduceras på dynamometerbänken i enlighet med fordonshastigheten, dvs.:

Ekvation 2-16:

Den totala friktionsförlusten Ff på dynamometerbänken ska mätas enligt metoden i punkt 5.2.2.2.1 eller 5.2.2.2.2.

5.2.2.2.1   Motordrivning från dynamometerbänken

Denna metod gäller bara för dynamometerbänkar som kan driva ett fordon i kategori L. Provningsfordonet ska drivas av dynamometerbänken i jämn fart med referenshastigheten v0 med inkopplat överföringssystem och kopplingen ur. Den totala friktionsförlusten Ff (v0) vid referenshastigheten v0 genereras genom dynamometerbänkens motstånd.

5.2.2.2.2   Frihjul utan absorption

Metoden för att mäta frihjulstiden anses som frihjulsmetoden för att mäta den totala friktionsförlusten Ff. Frihjulsåkningen ska utföras på dynamometerbänken med hjälp av det förfarande som beskrivs i tillägg 5 eller 7 för fordon med ett hjul på drivaxeln respektive tillägg 8 för fordon med två eller fler hjul på drivaxeln, där dynamometerbänkens absorption är 0. Den frihjulstid Δti som motsvarar referenshastigheten v0 ska mätas. Minst tre mätningar ska göras och den genomsnittliga frihjulstiden ska beräknas med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-17:

5.2.2.2.3   Total friktionsförlust

Den totala friktionsförlusten Ff(v0) vid referenshastigheten v0 beräknas med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-18:

5.2.2.2.4   Beräkning av styrkan hos den kraftabsorberande enheten

Kraften Fpau(v0) som absorberas av dynamometerbänken vid referenshastigheten v0 beräknas genom subtraktion av Ff(v0) från målvärdet för vägmotståndet F*(v0) enligt följande ekvation:

Ekvation 2-19:

5.2.2.2.5   Inställning av dynamometerbänken

Beroende på typ av dynamometerbänk ska den ställas in enligt en av metoderna i punkterna 5.2.2.2.5.1–5.2.2.2.5.4. Den valda inställningen ska tillämpas på mätningarna av utsläpp av föroreningar och koldioxid liksom på mätningarna av energieffektivitet (bränsle-/energiförbrukning och elektrisk räckvidd) enligt bilaga VII.

5.2.2.2.5.1   Dynamometerbänk med polygonfunktion

När det gäller dynamometerbänkar med polygonfunktion där absorptionsegenskaperna fastställs genom belastningsvärden vid flera hastigheter, ska minst tre specificerade hastigheter, inklusive referenshastigheten, väljas som inställningspunkter. Vid varje inställningspunkt ska dynamometerbänken ställas på värdet Fpau (vj) som erhålls i punkt 5.2.2.2.4.

5.2.2.2.5.2   Dynamometerbänk med koefficientstyrning

I fråga om dynamometerbänkar med koefficientstyrning där absorptionsegenskaperna bestäms genom givna koefficienter i ett polynom ska värdet Fpau (vj) vid varje specificerad hastighet beräknas på det sätt som beskrivs i punkt 5.2.2.2.

Om man antar att belastningsvärdena är

Ekvation 2-20:

där

koefficienterna a, b och c ska bestämmas med polynom regression,

ska dynamometerbänken ställas in på koefficienterna a, b och c som erhålls med hjälp av polynom regression.

5.2.2.2.5.3   Dynamometerbänk med F* digital polygoninställning

När det gäller dynamometerbänkar med digital polygoninställning där det ingår en centralprocessor (CPU) i systemet matas F*in direkt, och Δti, Ff och Fpau mäts automatiskt och beräknas för att i dynamometerbänken ställa in målvärdet för vägmotståndet:

Ekvation 2-21:

I det här fallet matas flera uppgifter i följd direkt in digitalt genom uppgifterna från F* j och vj, frihjulsåkningen utförs och frihjulstiden Δtj mäts. Efter det att frihjulsprovet har upprepats flera gånger beräknas Fpau automatiskt och matas in med hastighetsintervall för fordon på 0,1 km/h under följande sekvens:

Ekvation 2-22:

Ekvation 2-23:

Ekvation 2-24:

5.2.2.2.5.4   Dynamometerbänk med f* 0, f* 2-koefficient för digital inställning

I fråga om dynamometerbänkar med koefficient för digital inställning där en centralprocessor ingår i systemet matas målvärdet för vägmotståndet automatiskt in i dynamometerbänken.

I det fallet matas koefficienterna f* 0 och f* 2 in direkt digitalt, frihjulsåkningen utförs och frihjulstiden Δti mäts. Fpau beräknas automatiskt och matas in med hastighetsintervall på 0,06 km/h under följande sekvens:

Ekvation 2-25:

Ekvation 2-26:

Ekvation 2-27:

5.2.2.2.6   Kontroll av dynamometerinställningar

5.2.2.2.6.1   Kontrollprovning

Omedelbart efter den första inställningen ska frihjulstiden ΔtE i dynamometerbänken vilken motsvarar referenshastigheten (v0) mätas med hjälp av förfarandet i tillägg 5 eller 7 för fordon med ett hjul på drivaxeln respektive tillägg 8 för fordon med två eller fler hjul på drivaxeln. Mätningen ska göras minst tre gånger och den genomsnittliga frihjulstiden ΔtE ska beräknas utifrån resultaten. Det inställda vägmotståndet vid referenshastigheten, FE (v0) på dynamometerbänken beräknas med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-28:

5.2.2.2.6.2   Beräkning av inställningsfel

Inställningsfelet ε beräknas med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-29:

Dynamometerbänken ska justeras om inställningsfelet inte svarar mot följande kriterier:

ε ≤ 2 % för v0≥ 50 km/h

ε ≤ 3 % för 30 km/h ≤ v0< 50 km/h

ε ≤ 10 % för v0< 30 km/h

Förfarandet i punkterna 5.2.2.2.6.1–5.2.2.2.6.2 ska upprepas tills inställningsfelet uppfyller kriterierna. Dynamometerbänkens inställningar och observerade fel ska registreras. Exempel på registreringsformulär finns i den mall för provningsrapporten som fastställts i enlighet med artikel 32.1 i förordning (EU) nr 168/2013.

5.2.2.3   Förberedelse av dynamometern om inställningarna härleds från en tabell för vägmotstånd

5.2.2.3.1   Den specificerade fordonshastigheten för dynamometerbänken

Vägmotståndet i dynamometerbänken ska kontrolleras vid den specificerade fordonshastigheten v. Minst fyra specificerade hastigheter ska kontrolleras. Den specificerade fordonshastighetens variation (intervallet mellan högsta och lägsta hastighet) ska sträcka sig utöver bägge gränserna för referenshastigheten, eller referenshastighetsområdet, om det finns mer än en referenshastighet, med minst Δv enligt definitionen i tillägg 5 eller 7 för fordon med ett hjul på drivaxeln respektive tillägg 8 för fordon med två eller fler hjul för drivaxeln. Avstånden mellan de specificerade hastigheterna, inklusive referenshastigheterna, ska vara samma i hela intervallet och får inte vara större än 20 km/h.

5.2.2.3.2   Kontroll av dynamometerbänken

5.2.2.3.2.1   Omedelbart efter den första inställningen ska frihjulstiden i dynamometerbänken motsvarande den specificerade hastigheten mätas. Fordonet får inte placeras på dynamometerbänken då frihjulstiden mäts. Mätningen av frihjulstiden ska börja när dynamometerbänkens hastighet överstiger provningscykelns maxhastighet.

5.2.2.3.2.2   Mätningen ska göras minst tre gånger och den genomsnittliga frihjulstiden ΔtE ska beräknas utifrån resultaten.

5.2.2.3.2.3   Det inställda vägmotståndet FE(vj) vid den specificerade hastigheten på dynamometerbänken beräknas med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-30:

5.2.2.3.2.4   Inställningsfelet ε vid den specificerade hastigheten beräknas med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-31:

5.2.2.3.2.5   Dynamometerbänken ska justeras om inställningsfelet inte svarar mot följande kriterier:

ε ≤ 2 % för v ≥ 50 km/h

ε ≤ 3 % för 30 km/h ≤ v < 50 km/h

ε ≤ 10 % för v < 30 km/h

5.2.2.3.2.6   Det förfarande som beskrivs i punkterna 5.2.2.3.2.1–5.2.2.3.2.5 ska upprepas tills inställningsfelet uppfyller kriterierna. Dynamometerbänkens inställningar och observerade fel ska registreras.

5.2.2.4   Dynamometerbänkssystemet ska överensstämma med metoderna för kalibrering och kontroll i tillägg 3.

5.2.3   Kalibrering av analysatorer

5.2.3.1   En gasmängd med det tryck som uppges vara förenligt med utrustningens korrekta funktion ska sprutas in i analysatorn med hjälp av flödesmätare och en tryckminskande ventil som är monterad på varje gascylinder. Apparaten ska justeras för att som stabiliserat värde ange det värde matats in på standardgascylindern. Med utgångspunkt i den inställning som erhålls med den största gascylindern ska en kurva ritas över apparatens mätavvikelser som en funktion av innehållet i de olika standardgascylindrar som används. Flamjoniseringsanalysatorn ska kalibreras om periodiskt med högst en månads mellanrum, med användning av blandningar av luft/propan eller luft/hexan med nominella kolväteskoncentrationer som motsvarar 50 % och 90 % av hela mätskalan.

5.2.3.2   Analysatorer av icke-dispersiv infrarödabsorptionstyp ska kontrolleras med samma intervall med användning av blandningar av kväve/kolmonoxid och kväve/koldioxid i nominella koncentrationer som motsvarar 10, 40, 60, 85 och 90 % av hela mätskalan.

5.2.3.3   För kalibrering av kemiluminiscensanalysatorn för mätning av NOX ska blandningar av kväve/kväveoxid (NO) med nominella koncentrationer som motsvarar 50 % och 90 % av hela mätskalan användas. Kalibreringen av samtliga tre analysatortyper ska kontrolleras före varje provningsserie, med användning av blandningar av de gaser som ska mätas i en koncentration som motsvarar 80 % av hela mätskalan. En utspädningsanordning kan användas för att bringa den 100-procentiga standardgasen till den koncentration som krävs.

5.2.3.4   Förfarande för kontroll av flamjoniseringsdetektorns (FID) (analysatorns) reaktion för kolväten

5.2.3.4.1   Optimering av detektorns svar

Flamjoniseringsdetektorn ska ställas in enligt tillverkarens specifikationer. För att optimera reaktionen ska propan i luft användas inom det vanligaste mätområdet.

5.2.3.4.2   Kalibrering av kolväteanalysatorn

Analysatorn ska kalibreras med användning av propan i luft och renad syntetisk luft (se punkt 5.2.3.6).

En kalibreringskurva ska upprättas enligt beskrivning i punkterna 5.2.3.1–5.2.3.3.

5.2.3.4.3   Svarsfaktorer för olika kolväten och rekommenderade gränsvärden

Svarsfaktorn (Rf) för ett visst kolväte är förhållandet mellan C1-avläsningen på flamjoniseringsdetektorn och gaskoncentrationen i cylindern uttryckt som ppm C1.

Provningsgashalten ska ligga på en nivå som ger en reaktion på cirka 80 % av fullt skalutslag för mätområdet. Koncentrationen ska vara känd med en noggrannhet av ± 2 % i förhållande till en gravimetrisk standard uttryckt i volym. Dessutom ska gascylindern vara förkonditionerad under 24 timmar vid en temperatur på 293,2–303,2 K (20–30 °C).

Svarsfaktorerna ska bestämmas när en analysator tas i bruk och därefter efter längre serviceintervall. De provningsgaser som ska användas och de rekommenderade svarsfaktorerna är följande:

Metan och renad luft: 1,00 < Rf < 1,15 eller 1,00 < Rf < 1,05 för fordon som drivs med naturgas/biometan.

Propylen och renad luft: 0,90 < Rf < 1,00.

Toluen och renad luft: 0,90 < Rf < 1,00.

Dessa värden är relativa en svarsfaktor (Rf) av 1,00 för propan och renad luft.

5.2.3.5   Kalibrerings- och kontrollförfaranden för utrustning för mätning av massan av partiklar i utsläppen

5.2.3.5.1   Kalibrering av flödesmätare

Den tekniska tjänsten ska kontrollera att det finns ett kalibreringscertifikat för flödesmätaren som påvisar överensstämmelse med en spårbar standard och som utfärdats inom en period på 12 månader före provningen och efter eventuella reparationer eller ändringar som skulle kunna inverka på kalibreringen.

5.2.3.5.2   Kalibrering av mikrovåg

Den tekniska tjänsten ska kontrollera att det finns ett kalibreringscertifikat för mikrovågen som påvisar överensstämmelse med en spårbar standard och som har utfärdats inom en period på 12 månader före provningen.

5.2.3.5.3   Vägning av referensfilter

För att bestämma referensfiltrens vikter ska minst två oanvända referensfilter vägas inom 8 timmar från, men helst samtidigt som, vägningen av provtagningsfiltren. Referensfiltren ska vara av samma storlek och material som provtagningsfiltren.

Om vikten för något referensfilter ändras med mer än ± 5 μg mellan vägningarna av provtagningsfiltren, ska provtagningsfiltren och referensfiltren konditioneras på nytt i vägningskammaren och sedan vägas om.

Detta ska grunda sig på en jämförelse mellan respektive referensfilters vikt och det rullande medelvärdet för det filtrets vikter.

Det rullande medelvärdet ska beräknas utifrån uppmätta vikter under tiden sedan referensfiltren placerades i vägningskammaren. Den tid som genomsnittet beräknas på ska vara minst 1 och högst 30 dygn.

Flera rekonditioneringar och omvägningar av samma provtagnings- och referensfilter är tillåtna upp till 80 timmar efter avgasmätningarna från utsläppsprovningen.

Om fler än hälften av referensfiltren uppfyller kriteriet ± 5 μg inom denna period får vägningen av provtagningsfiltren anses vara giltig.

Vid slutet av 80-timmarsperioden gäller att om två referensfilter används och ett filter inte uppfyller kriteriet ± 5 μg, kan vägningen av provtagningsfiltren anses giltig under förutsättning att summan av de absoluta skillnaderna mellan faktiska värden och rullande medelvärden för de två referensfiltren är högst 10 μg.

Om färre än hälften av referensfiltren uppfyller kriteriet ± 5 μg ska provtagningsfiltret kasseras och utsläppsprovningen göras om. Alla referensfilter ska då kasseras och bytas ut inom 48 timmar.

I alla övriga fall gäller att referensfiltren ska bytas ut minst var 30:e dag och detta ska ske på ett sådant sätt att inget provtagningsfilter vägs utan jämförelse mot ett referensfilter som har varit i vägningslokalen under minst 1 dygn.

Om de stabilitetskriterier för vägningslokalen som anges i punkt 4.5.3.12.1.3.4 inte är uppfyllda, men vägningarna av referensfiltren uppfyller de kriterier som anges i punkt 5.2.3.5.3, kan fordonstillverkaren välja mellan att godta provtagningsfiltrens vikter eller att annullera provningarna, återställa vägningskammarens kontrollsystem och göra om provningarna.

Figur 1-6

Provtagningssond för mätning av partikelmaterial

5.2.3.6   Referensgaser

5.2.3.6.1   Rena gaser

Följande rena gaser ska, om så krävs, finnas tillgängliga för kalibrering och drift:

Renat kväve: (renhetsgrad: ≤ 1 ppm C1, ≤ 1 ppm CO, ≤ 400 ppm CO2, ≤ 0,1 ppm NO).

Renad syntetisk luft: (renhetsgrad: ≤ 1 ppm C1, ≤ 1 ppm CO, ≤ 400 ppm CO2, ≤ 0,1 ppm NO). Syrehalt 18–21 volymprocent.

Renad syrgas: (renhetsgrad > 99,5 volymprocent O2).

Renad vätgas (och blandning innehållande helium): (renhetsgrad ≤ 1 ppm C1, ≤ 400 ppm CO2).

Kolmonoxid: (lägsta renhetsgrad 99,5 %).

Propan: (lägsta renhetsgrad 99,5 %).

5.2.3.6.2   Kalibrerings- och spänngaser

Gasblandningar med följande kemiska sammansättning ska finnas tillgängliga:

(a)	C3H8 och renad syntetisk luft, se punkt 5.2.3.5.1.

(b)	CO och renat kväve.

(c)	CO2 och renat kväve.

(d)	NO och renat kväve (den mängd NO2 som ingår i denna kalibreringsgas får inte överstiga 5 % av NO-halten).

Den verkliga halten i en kalibreringsgas ska ligga inom ± 2 % av det angivna värdet.

5.2.3.6   Kalibrering och kontroll av utspädningssystemet

Utspädningssystemet ska kalibreras och kontrolleras och ska uppfylla kraven i tillägg 4.

5.2.4   Förkonditionering av provningsfordonet

5.2.4.1   Provningsfordonet ska flyttas till provningslokalen och följande moment ska utföras:

—	Bränsletankarna ska tömmas via sina avtappningsanordningar och fyllas med tillämpligt provbränsle enligt tillägg 2 till hälften av tankarnas normala kapacitet.

—	Provningsfordonet ska köras eller skjutas upp på en dynamometer och där genomgå den provningscykel som enligt tillägg 6 är tillämplig för det fordonets (under)kategori. Fordonet behöver inte vara kallt och får användas för att ställa in dynamometereffekten.

5.2.4.2   Testkörningar får utföras vid provningspunkter inom ramen för det föreskrivna körschemat, förutsatt att inget utsläppsprov tas, i syfte att fastställa det lägsta gaspådrag som krävs för att upprätthålla rätt förhållande mellan hastighet och tid eller för att möjliggöra justeringar av provtagningssystemet.

5.2.4.3   Inom fem minuter efter det att förkonditioneringen avslutats ska provningsfordonet förflyttas från dynamometern och får köras eller skjutas till stabiliseringsområdet för uppställning. Fordonet ska förvaras 6–36 timmar före kallstartprovningen av typ I eller tills motoroljans temperatur TO, kylmedlets temperatur TC eller temperaturen hos tändstiftssäte/-packning TP (endast vid luftkylda motorer) är lika med luftens temperatur i stabiliseringsområdet ± 2 K.

5.2.4.4   För mätningen av partikelmaterial ska tillämplig provningscykel i del A i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013 genomföras tidigast 36 timmar och senast 6 timmar före provningen, baserat på bilaga IV till samma förordning. De tekniska detaljerna för den tillämpliga provningscykeln återfinns i tillägg 6 och den tillämpliga provningscykeln ska även användas för förkonditioneringen av fordonet. Tre på varandra följande cykler ska köras. Dynamometerinställningen ska anges enligt punkt 4.5.6.

5.2.4.5   På tillverkarens begäran får fordon med gnisttändningsmotor och indirekt insprutning förkonditioneras med en del 1-körcykel, en del 2-körcykel och två del 3-körcykler, om tillämpligt, ur WMTC-provningscykeln.

I en provningsanläggning där det finns risk för att ett fordon med låga utsläpp av partikelmaterial kontamineras av restpartiklar från en tidigare provning av ett fordon med höga utsläpp av partikelmaterial, rekommenderas för förkonditionering av provtagningsutrustningen att fordonet med låga utsläpp av partikelmaterial genomgår en 20 minuter lång körcykel med konstant hastighet på 120 km/h eller 70 % av fordonets högsta konstruktionshastighet om fordonet inte kan uppnå 120 km/h, följt av tre på varandra följande del 2- eller del 3-cykler ur WMTC, om detta är genomförbart.

Efter denna förkonditionering och före provningen ska fordonen förvaras i en lokal där temperaturen förblir relativt konstant på 293,2–303,2 K (20–30 °C). Denna konditionering ska utföras under minst sex timmar och fortsätta tills motoroljans och kylmedlets, i förekommande fall, temperatur ligger inom ± 2 K av lokalens temperatur.

Om tillverkaren begär det ska provningen utföras senast 30 timmar efter det att fordonet körts vid normal temperatur.

5.2.4.6   Fordon med gnisttändningsmotor som drivs med motorgas, naturgas/biometan, H2NG eller vätgas eller som är så utrustade att de kan drivas antingen med bensin eller motorgas, naturgas/biometan, H2NG eller vätgas ska mellan provningarna med det första och det andra gasformiga referensbränslet förkonditioneras före provningen med det andra referensbränslet. Denna förkonditionering med det andra referensbränslet ska innehålla en förkonditioneringscykel bestående av en del 1-, en del 2- och två del 3-WMTC-provcykler enligt vad som beskrivs i tillägg 6. På tillverkarens begäran och med den tekniska tjänstens samtycke får denna förkonditionering utökas. Dynamometerinställningen ska vara den som anges i punkt 4.5.6.

5.2.5   Utsläppsprovningar

5.2.5.1   Motorns start och omstart

5.2.5.1.1   Motorn ska startas enligt de startprocedurer som tillverkaren rekommenderar. Körningen av provningscykeln ska påbörjas när motorn startar.

5.2.5.1.2   Provningsfordon med automatisk choke ska köras i enlighet med de anvisningar i tillverkarens driftsinstruktioner eller användarmanual som avser chokeinställningar och ”kickdown” från kall, snabb tomgång. Vid den WMTC-provningscykel som beskrivs i tillägg 6 ska växeln läggas i 15 sekunder efter det att motorn startats. Om så krävs kan bromsning tillämpas för att hindra drivhjulen från att röra sig. Vid cykler enligt Uneceföreskrifter nr 40 eller 47 ska växeln läggas i fem sekunder före den första accelerationen.

5.2.5.1.3   Provningsfordon med manuell choke ska köras i enlighet med tillverkarens driftsinstruktioner eller användarmanual. Om instruktionerna innehåller tidangivelser kan den specifika punkten för momentet anges, inom 15 sekunder från den rekommenderade tiden.

5.2.5.1.4   Operatören får använda choke, gas osv. i den mån det krävs för att hålla motorn igång.

5.2.5.1.5   Om tillverkarens driftsinstruktioner eller användarmanual inte anger någon specifik startprocedur för varm motor ska motorn (med automatisk eller manuell choke) startas genom att gasreglaget öppnas ungefär halvvägs och motorn dras igång tills den startar.

5.2.5.1.6   Om provningsfordonet under kallstart inte startar inom tio sekunder efter det att motorn börjat dras igång, eller efter tio cykler av den manuella startmekanismen, ska igångdragandet avbrytas och orsaken till att motorn inte startar fastställas. Under denna diagnostikperiod ska konstantvolymprovtagarens varvräknare vara avstängd och provtagningsmagnetventilerna vara satta i ”standby-läge”. Under diagnostikperioden gäller även att antingen konstantvolymprovtagarens fläkt ska vara avstängd eller att provtagningsavgasröret ska vara bortkopplat från fordonets avgasrör.

5.2.5.1.7   Om motorn inte startar på grund av ett driftsfel ska provningsfordonet bokas in för en ny provning från kallstart. Om motorn inte startar på grund av en felfunktion hos fordonet får korrigerande åtgärder (enligt bestämmelserna för oplanerat underhåll) som varar mindre än 30 minuter vidtas och provningen fortsättas. Provtagningssystemet ska återaktiveras samtidigt som motorn börjar dras igång. Körschemats tidssekvens ska påbörjas när motorn startar. Om motorn inte startar på grund av en felfunktion hos fordonet och fordonet inte kan startas ska provningen annulleras, fordonet förflyttas från dynamometern, korrigerande åtgärder vidtas (enligt bestämmelserna för oplanerat underhåll) och en ny tid för provning av fordonet bokas in. Orsaken till felfunktionen (om denna fastställts) samt de korrigerande åtgärder som vidtagits ska rapporteras.

5.2.5.1.8   Om provningsfordonet inte startar under varmstart inom tio sekunder efter det att motorn börjat dras igång, eller efter tio cykler av den manuella startmekanismen, ska igångdragandet avbrytas, provningen annulleras och fordonet förflyttas från dynamometern. Korrigerande åtgärder ska vidtas och en ny tid för provning av fordonet bokas in. Orsaken till felfunktionen (om denna fastställts) samt de korrigerande åtgärder som vidtagits ska rapporteras.

5.2.5.1.9   Om motorn ”falskstartar” ska operatören upprepa den rekommenderade startproceduren (återställa choken osv.).

5.2.5.2   Motorstopp

5.2.5.2.1   Om motorn får motorstopp under tomgång ska den startas om omedelbart och provningen fortsättas. Om den inte kan startas om tillräckligt snabbt för att fordonet ska kunna följa nästa accelerationsfas så som föreskrivs, ska indikatorn för körschemat stoppas. När fordonet startar om ska indikatorn för körschemat återaktiveras.

5.2.5.2.2   Om motorn får motorstopp i något annat driftläge än tomgång ska indikatorn för körschemat stoppas, provningsfordonet startas om och accelereras upp till den hastighet som anges för den punkten i körschemat, och provningen fortsättas. Under accelerationen upp till denna punkt ska växling utföras i enlighet med punkt 4.5.5.

5.2.5.2.3   Om provningsfordonet inte startar om inom en minut ska provningen annulleras, fordonet förflyttas från dynamometern, korrigerande åtgärder vidtas och en ny tid för provning av fordonet bokas in. Orsaken till felfunktionen (om denna fastställts) samt de korrigerande åtgärder som vidtagits ska rapporteras.

5.2.6   Körinstruktioner

5.2.6.1   Provningsfordonet ska köras med den minsta möjliga ändring av gasreglagets läge som krävs för att upprätthålla önskad hastighet. Broms och gas får aldrig användas samtidigt.

5.2.6.2   Om provningsfordonet inte kan accelerera i föreskriven hastighet ska det köras med full gas tills rullhastigheten uppnår det värde som anges för den tiden i körschemat.

5.2.7   Provningskörningar på dynamometer

5.2.7.1   Hela dynamometerprovningen består av på varandra följande delar så som beskrivs i punkt 4.5.4.

5.2.7.2   Följande åtgärder ska vidtas vid varje provning:

a)	Placera fordonets drivhjul på dynamometern utan att starta motorn.

b)	Aktivera fordonets kylfläkt.

c)	Med provtagningsventilerna i ”standby-läge”, anslut de tömda provtagningssäckarna till systemen för uppsamling av prover av utspädda avgaser och utspädningsluft (gäller alla provningsfordon).

d)	Starta konstantvolymprovtagaren (om den inte redan är påslagen), provtagningspumparna och temperaturregistreraren. (Konstantvolymprovtagarens värmeväxlare, om en sådan finns, och provtagningsledningar ska förvärmas till sina respektive driftstemperaturer innan provningen påbörjas.)

e)

Ställ in provtagningsflödet till önskat flöde och nollställ gasflödesmätinstrumenten. — För gasprover (utom kolväte) som samlas upp i säck är lägsta tillåtna flöde 0,08 liter/sekund. — För kolväteprover är lägsta tillåtna flöde för flamjoniseringsdetektorn, FID (eller för fordon som drivs med metanol den uppvärmda flamjoniseringsdetektorn, HFID) 0,031 liter/sekund.

f)	Anslut det flexibla avgasröret till fordonets avgasrör.

g)	Starta gasflödesmätanordningen, positionera provtagningsventilerna så att provflödet leds in i provtagningssäckarna för transienta avgaser och transient utspädningsluft, vrid om nyckeln och börja dra igång motorn.

h)	Lägg i växeln.

i)	Påbörja den inledande fordonsaccelerationen i körschemat.

j)	Kör fordonet enligt de körcykler som anges i punkt 4.5.4.

k)	I slutet av del 1 respektive del 1 i kallt tillstånd ska provflödena samtidigt riktas om från de första säckarna och proven till de andra säckarna och proven, gasflödesmätanordning nr 1 stängas av och gasflödesmätanordning nr 2 startas.

l)	För fordon som kan köra del 3 av WMTC-provningscykeln gäller att provflödena i slutet av del 2 samtidigt ska riktas om från de andra säckarna och proven till de tredje säckarna och proven varvid gasflödesmätanordning nr 2 stängs av och gasflödesmätanordning nr 3 startas.

m)

Innan en ny del påbörjas ska de uppmätta varvtalen för rullen eller axeln registreras och mätaren ska återställas eller bytas ut till en andra mätare. Avgas- och utspädningsluftsproverna ska så snart som möjligt överföras till analyssystemet och behandlas enligt punkt 6, så att en stabil avläsning av avgasproverna i provtagningssäckarna erhålls i alla analysatorer inom 20 minuter efter det att provningens provuppsamlingsfas avslutats.

n)	Slå av motorn två sekunder efter att provningens sista del har avslutats.

o)	Stäng av kylfläkten omedelbart efter att provningen slutförts.

p)	Stäng av konstantvolymprovtagaren eller venturiröret för kritiskt flöde, eller koppla loss provtagningsavgasröret från fordonets avgasrör.

q)	Koppla loss provtagningsavgasröret från fordonets avgasrör och flytta fordonet från dynamometern.

r)	För att jämförelser och analyser ska kunna genomföras ska utsläppsdata (för utspädd gas) övervakas sekund för sekund, liksom resultaten för provtagningssäckarna.

6.   Analys av resultaten

6.1   Typ I-prover

6.1.1   Analys av avgasutsläpp och bränsleförbrukning

6.1.1.1   Analys av proverna i säckarna

Analysen ska påbörjas så snart som möjligt och alltid senast 20 minuter efter att provningen avslutats, för att fastställa följande:

—	Koncentrationerna av kolväten, kolmonoxid, kväveoxider och koldioxid i provet av utspädningsluft i säcken (säckarna) B.

—	Koncentrationerna av kolväten, kolmonoxid, kväveoxider och koldioxid i provet av utspädda avgaser i säcken (säckarna) A.

6.1.1.2   Kalibrering av analysatorer och uppmätta koncentrationer

Analysen av mätresultaten ska utföras i följande steg:

a)	Före varje analys av ett prov ska mätområdet för den analysator som ska användas för varje förorening nollkalibreras med lämplig nollgas.

b)	Analysatorerna ska ställas in efter kalibreringskurvorna med hjälp av spänngaser med nominella koncentrationer motsvarande 70–100 % av mätområdet.

c)	Analysatorernas nollvärden ska kontrolleras på nytt. Om avläsningen avviker med mer än 2 % av mätområdet från avläsningen i led b ska förfarandet upprepas.

d)	Proverna ska analyseras.

e)	Efter analysen ska nollställnings- och mätområdespunkter kontrolleras på nytt med användning av samma gaser. Om resultaten av omkontrollerna ligger inom ± 2 % av värdena i led c ska analysen anses godtagbar.

f)	Vid alla skeden som beskrivs i denna punkt ska de olika gasernas flödesmängder och tryck vara samma som de som användes vid kalibreringen av analysatorerna.

g)	Koncentrationen av varje förorening i gaserna ska mätas och avläsas när mätutrustningen stabiliserats.

6.1.1.3   Mätning av körsträckan

Den faktiskt tillryggalagda körsträckan (S) under en provningsdel beräknas genom multiplicering av det antal varv som kan avläsas på varvräknaren (se punkt 5.2.7) med rullens omkrets. Denna sträcka ska uttryckas i km.

6.1.1.4   Bestämning av mängden utsläppt gas

De rapporterade provningsresultaten beräknas för varje provning och varje cykeldel med hjälp av följande formler. Resultaten från samtliga utsläppsprovningar ska rundas av enligt ”avrundningsmetoden” i ASTM E 29-67, till det antal decimaler som anges då den tillämpliga standarden uttrycks med tre signifikanta siffror.

6.1.1.4.1   Total volym utspädd gas

Den totala volymen utspädd gas, uttryckt i m3/cykeldel och justerad till referensförhållandena 273,2 K (0 °C) och 101,3 kPa, beräknas enligt följande:

Ekvation 2-32:

där

V0 är den gasvolym som undanträngs av pump P under ett varv uttryckt i m3/varv; denna volym är en funktion av skillnaderna mellan pumpens intags- och utsläppsdelar,

N är antalet varv som fullgörs av pump P under varje del av provningen,

Pa är omgivningstrycket i kPa,

Pi är det genomsnittliga undertrycket under provningsdelen i pumpens (P) intag, uttryckt i kPa, samt

TP är de utspädda gasernas temperatur (uttryckt i K) under provningsdelen, uppmätt i pumpens (P) intag.

6.1.1.4.2   Kolväten (HC)

Massan av oförbrända kolväten som släpps ut med avgaserna från fordonet under provningen beräknas med hjälp av följande formel:

Ekvation 2-33:

där

HCm är massan av kolväten som släpps ut under provningsdelen i mg/km,

S är sträckan enligt definitionen i punkt 6.1.1.3,

V är den totala volymen enligt definitionen i punkt 6.1.1.4.1,

dHC är kolvätenas densitet vid referenstemperaturen och referenstrycket (273,2 K och 101,3 kPa), samt dHC 631·103 mg/m3 för bensin (E5) (C1H1,89O0,016), = 932·103 mg/m3 för etanol (E85) (C1H2,74O0,385), = 622·103 mg/m3 för diesel (B5) )(C1Hl,86O0,005), = 649·103 mg/m3 för motorgas (LPG) (C1H2,525), = 714·103 mg/m3 för naturgas/biogas (C1H4) samt = mg/m3 för H2NG (med i volymprocent).

HCc är koncentrationen av utspädda gaser uttryckt i ppm kolekvivalenter (t.ex. koncentrationen i propan multiplicerad med tre), korrigerad med hänsyn till utspädningsluften med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-34:

där

HCe är koncentrationen av kolväten, uttryckt i ppm kolekvivalenter, i provet av utspädda gaser som samlats upp i säcken (säckarna) A,

HCd är koncentrationen av kolväten, uttryckt i ppm kolekvivalenter, i provet av utspädningsluft som samlats upp i säcken (säckarna) B, samt

DF är den koefficient som definieras i punkt 6.1.1.4.7.

Koncentrationen av icke-metankolväten (NMHC) beräknas enligt följande:

Ekvation 2-35:

där

CNMHC	=	korrigerad koncentration av andra kolväten än metan i den utspädda avgasen, uttryckt i ppm kolekvivalenter,
CTHC	=	total kolvätekoncentration (THC) i den utspädda avgasen, uttryckt i ppm kolekvivalenter och korrigerad för den totala mängden kolväten i utspädningsluften,
CCH4	=	koncentration av metan (CH4) i den utspädda avgasen, uttryckt i ppm kolekvivalenter och korrigerad för mängden CH4 i utspädningsluften, samt

Rf CH4 är flamjoniseringsdetektorns svarsfaktor (FID-svarsfaktorn) för metan enligt definitionen i punkt 5.2.3.4.1.

6.1.1.4.3   Kolmonoxid (CO)

Massan av kolmonoxid som släpps ut med avgaserna från fordonet under provningen beräknas med hjälp av följande formel:

Ekvation 2-36:

där

COmär massan av kolmonoxid som släpps ut under provningsdelen i mg/km,

S är sträckan enligt definitionen i punkt 6.1.1.3,

V är den totala volymen enligt definitionen i punkt 6.1.1.4.1,

dCO är kolmonoxidens densitet, mg/m3 vid referenstemperaturen och referenstrycket (273,2 K och 101,3 kPa), samt

COc är koncentrationen av utspädda gaser, uttryckt i ppm kolmonoxid, korrigerad med hänsyn till utspädningsluften med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-37:

där

COe är koncentrationen av kolmonoxid, uttryckt i ppm, i provet av utspädda gaser som samlats upp i säcken (säckarna) A,

COd är koncentrationen av kolmonoxid, uttryckt i ppm, i provet av utspädningsluft som samlats upp i säcken (säckarna) B, samt

DF är den koefficient som definieras i punkt 6.1.1.4.7.

6.1.1.4.4   Kväveoxider (NOx)

Massan av kväveoxider som släpps ut med avgaserna från fordonet under provningen beräknas med hjälp av följande formel:

Ekvation 2-38:

där

NOxm är massan av kväveoxider som släpps ut under provningsdelen i mg/km,

S är sträckan enligt definitionen i punkt 6.1.1.3,

V är den totala volymen enligt definitionen i punkt 6.1.1.4.1,

dNO2 är densiteten hos kväveoxiderna i avgaserna, under antagande att de förekommer i form av kvävedioxid, mg/m3 vid referenstemperaturen och referenstrycket (273,2 K och 101,3 kPa), samt

NOxc är koncentrationen av utspädda gaser, uttryckt i ppm. korrigerad med hänsyn till utspädningsluften med hjälp av följande ekvation: Ekvation 2-39: där   NOxe är koncentrationen av kväveoxider, uttryckt i ppm kväveoxider, i provet av utspädda gaser som samlats upp i säcken (säckarna) A,   NOxd är koncentrationen av kväveoxider, uttryckt i ppm kväveoxider, i provet av utspädningsluft som samlats upp i säcken (säckarna) B,   DF är den koefficient som definieras i punkt 6.1.1.4.7, samt

Kh är fuktighetskorrigeringsfaktorn, som beräknas med hjälp av följande formel: Ekvation 2-40: där H är den absoluta fuktigheten i gram vatten per kg torr luft. Ekvation 2-41: där   U är fuktigheten i procent,   Pd är mättnadsångtrycket vid provningstemperaturen i kPa, och   Paär det atmosfäriska trycket i kPa.

6.1.1.4.5   Massa av partiklar

Massutsläpp av partiklar Mp (mg/km) beräknas med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-42:

om avgaserna avluftas utanför tunneln, respektive

Ekvation 2-43:

om avgaserna återförs till tunneln,

där

Vmix	=	volymen V av utspädda avgaser under standardförhållanden,
Vep	=	volymen av avgaser som passerar genom partikelfiltret under standardförhållanden,
Pe	=	massan av partiklar som samlas upp av filtret (filtren),
S	=	sträckan enligt definitionen i punkt 6.1.1.3, samt
Mp .	=	utsläpp av partiklar i mg/km.

Om korrigering för bakgrundsnivån av partiklar i utspädningssystemet används, ska denna bestämmas i enlighet med punkt 5.2.1.5. I det fallet ska massan av partiklar (mg/km) beräknas enligt följande:

Ekvation 2-44:

om avgaserna avluftas utanför tunneln, respektive

Ekvation 2-45:

om avgaserna återförs till tunneln,

där

Vap	=	volymen av tunnelluft som passerar genom bakgrundspartikelfiltret under standardförhållanden,
Pa	=	massan av partiklar som samlas upp av bakgrundsfiltret, samt
DF	=	utspädningsfaktor fastställd i enlighet med punkt 6.1.1.4.7.

Om tillämpningen av bakgrundskorrigering resulterar i en negativ massa av partiklar (i mg/km) ska den resulterande massan av partiklar anses vara noll mg/km.

6.1.1.4.6   Koldioxid (CO2)

Massan av koldioxid som släpps ut med avgaserna från fordonet under provningen beräknas med hjälp av följande formel:

Ekvation 2-46:

där

CO2m är massan av koldioxid som släpps ut under provningsdelen i g/km,

S är sträckan enligt definitionen i punkt 6.1.1.3,

V är den totala volymen enligt definitionen i punkt 6.1.1.4.1,

dCO2 är koldioxidens densitet, g/m3 vid referenstemperaturen och referenstrycket (273,2 K och 101,3 kPa), samt

CO2c är koncentrationen av utspädda gaser, uttryckt som andel koldioxidekvivalenter, korrigerad med hänsyn till utspädningsluften med hjälp av följande ekvation:

Ekvation 2-47:

där

CO2e är koncentrationen av koldioxid, uttryckt som andel av provet av utspädda gaser som samlats upp i säcken (säckarna) A,

CO2d är koncentrationen av koldioxid, uttryckt som andel av provet av utspädningsluft som samlats upp i säcken (säckarna) B, samt

DF är den koefficient som definieras i punkt 6.1.1.4.7.

6.1.1.4.7   Utspädningsfaktor (DF)

Utspädningsfaktorn beräknas enligt följande:

För samtliga referensbränslen utom vätgas: Ekvation 2-48:

För bränslen med sammansättningen CxHyOz är den allmänna formeln: Ekvation 2-49:

För H2NG är formeln: Ekvation 2-50:

För vätgas beräknas utspädningsfaktorn enligt följande: Ekvation 2-51:

För referensbränslena i bilaga x är värdena för ”X” följande: Tabell 1-8 Faktorn ”X” i formler för beräkning av utspädningsfaktorn (DF) Bränsle X Bensin (E5) 13,4 Diesel (B5) 13,5 Motorgas (LPG) 11,9 Naturgas/biometan 9,5 Etanol (E85) 12,5 Vätgas 35,03 I dessa ekvationer är CCO2 = koncentrationen av CO2 i den utspädda avgasen i provtagningssäcken, uttryckt i volymprocent, CHC = koncentrationen av kolväten i den utspädda avgasen i provtagningssäcken, uttryckt i ppm kolekvivalenter, CCO = koncentrationen av kolmonoxid i den utspädda avgasen i provtagningssäcken, uttryckt i ppm, CH2O = koncentrationen av H2O i den utspädda avgasen i provtagningssäcken, uttryckt i volymprocent, CH2O-DA = koncentrationen av H2O i den luft som används för utspädning, uttryckt i volymprocent, CH2 = koncentrationen av vätgas i den utspädda avgasen i provtagningssäcken, uttryckt i ppm, samt A = mängden naturgas/biometan i H2NG-blandningen, uttryckt i volymprocent.

6.1.1.5   Viktning av resultat från typ I-provningar

6.1.1.5.1   Baserat på upprepade mätningar (se punkt 5.1.1.2) beräknas för varje cykeldel ett medelvärde för de mätvärden för föroreningar (mg/km) och koldioxidutsläpp som erhålls med hjälp av den beräkningsmetod som beskrivs i punkt 6.1.1, samt för bränsle-/energiförbrukningen och den elektriska räckvidden som bestäms enligt bilaga VII.

6.1.1.5.1.1   Viktning av resultat från provcykler enligt Uneces föreskrifter nr 40 och nr 47

(Medel-)värdet för kallfasen i provningscykeln enligt Uneceföreskrifter nr 40 och nr 47 benämns R1. (Medel-)värdet för varmfasen i provningscykeln enligt Uneceföreskrifter nr 40 och nr 47 benämns R2. Med hjälp av dessa värden för utsläpp av föroreningar (mg/km) respektive CO2 (g/km) beräknas det slutliga mätvärdet R med hjälp av följande ekvation, beroende på vilken klass fordonet tillhör enligt punkt 6.3:

Ekvation 2-52:

där

w1	=	viktningsfaktor för kallfas, och
w2	=	viktningsfaktor för varmfas.

6.1.1.5.1.2   Viktning av resultat från WMTC

(Medel-)värdet för del 1 eller del 1 sänkt fordonshastighet benämns R1, (medel-)värdet för del 2 eller del 2 med sänkt fordonshastighet benämns R2 och (medel-)värdet för del 3 eller del 3 med sänkt fordonshastighet benämns R3. Med hjälp av dessa värden för utsläpp (mg/km) och bränsleförbrukning (liter/100 km) beräknas det slutliga mätvärdet R, med hjälp av följande ekvationer, beroende på vilken klass fordonet tillhör enligt punkt 6.1.1.6.2:

Ekvation 2-53:

där

w1	=	viktningsfaktor för kallfas, och
w2	=	viktningsfaktor för varmfas.

Ekvation 2-54:

där

wn

=

viktningsfaktor fas n (n = 1, 2 eller 3).

6.1.1.6.2   För varje beståndsdel i utsläppen av föroreningar ska viktningarna för koldioxidutsläpp enligt tabellerna 1-9 (Euro 4) och 1-10 (Euro 5) användas.

Tabell 1-9

Typ I-provcykler (även tillämpliga vid provning av typ VII och VIII) för fordon i kategori L som överensstämmer med Euro 4, tillämpliga viktningsekvationer och viktningsfaktorer

Fordons-kategori	Fordonskategorins benämning	Provningscykel	Ekvation nummer	Viktningsfaktorer
L1e-A	Motoriserad cykel	Unece-föreskrifter nr 47	2-52	w1 = 0,30 w2 = 0,70
L1e-B	Tvåhjulig moped
L2e	Trehjulig moped
L6e-A	Lätt fyrhjuling, väg
L6e-B	Lätt mopedbil
L3e L4e	Tvåhjulig motorcykel med och utan sidvagn vmax < 130 km/h	WMTC, etapp 2	2-53	w1 = 0,30 w2 = 0,70
L5e-A	Trehjuling vmax < 130 km/h
L7e-A	Tung fyrhjuling, väg vmax < 130 km/h
L3e L4e	Tvåhjulig motorcykel med och utan sidvagn vmax ≥ 130 km/h	WMTC, etapp 2	2-54	w1 = 0,25 w2 = 0,50 w3 = 0,25
L5e-A	Trehjuling vmax ≥ 130 km/h
L7e-A	Tung fyrhjuling, väg vmax ≥ 130 km/h
L5e-B	Nyttotrehjuling	Unece-föreskrifter nr 40	2-52	w1 = 0,30 w2 = 0,70
L7e-B	Terrängfordon
L7e-C	Tung mopedbil

Tabell 1-10

Typ I-provcykler (även tillämpliga vid provning av typ VII och VIII) för fordon i kategori L som överensstämmer med Euro 5, tillämpliga viktningsekvationer och viktningsfaktorer

Fordons-kategori	Fordonskategorins benämning	Provningscykel	Ekvation	Viktningsfaktorer
L1e-A	Motoriserad cykel	WMTC etapp 3	2-53	w1 = 0,50 w2 = 0,50
L1e-B	Tvåhjulig moped
L2e	Trehjulig moped
L6e-A	Lätt fyrhjuling, väg
L6e-B	Lätt mopedbil
L3e L4e	Tvåhjulig motorcykel med och utan sidvagn vmax < 130 km/h		2-53	w1 = 0,50 w2 = 0,50
L5e-A	Trehjuling vmax < 130 km/h
L7e-A	Tung fyrhjuling, väg vmax < 130 km/h
L3e L4e	Tvåhjulig motorcykel med och utan sidvagn vmax ≥ 130 km/h		2-54	w1 = 0,25 w2 = 0,50 w3 = 0,25
L5e-A	Trehjuling vmax ≥ 130 km/h
L7e-A	Tung fyrhjuling, väg vmax ≥ 130 km/h
L5e-B	Nyttotrehjuling		2-53	w1 = 0,30 w2 = 0,70
L7e-B	Terrängfordon
L7e-C	Tung mopedbil

7.   Obligatorisk registrering av uppgifter

Följande uppgifter ska registreras för varje provning:

a)	Provningens nummer.

b)	Fordonets, systemets eller komponentens identifikation.

c)	Datum och klockslag för varje del i provningsschemat.

d)	Instrumentoperatör.

e)	Fordonsförare/-operatör.

f)

För provningsfordonet: fabrikat, fordonsidentifikationsnummer, årsmodell, typ av överföringssystem/transmission, vägmätarställning vid inledningen av förkonditioneringen, motorns slagvolym, motorfamilj, utsläppsbegränsande system, rekommenderat motorvarvtal vid tomgång, bränsletankens nominella kapacitet, tröghetsbelastning, uppmätt referensvikt vid 0 kilometer samt drivhjulens däcktryck.

g)

Dynamometerns serienummer. Som alternativ till dynamometerns serienummer kan en referens ges till numret på det provningsutrymme där fordonet provats, förutsatt att detta godkänts på förhand av den berörda myndigheten samt att uppgifterna för provningsutrymmet innehåller all relevant information om instrumenten.

h)

All relevant information om instrumenten, såsom inställningar, förstärkningar, serienummer, detektornummer, mätområde osv. Som alternativ kan en referens ges till numret på det provningsutrymme där fordonet provats, förutsatt att detta godkänts på förhand av den berörda myndigheten samt att kalibreringsuppgifterna för provningsutrymmet innehåller all relevant information om instrumenten.

i)	För skrivare: identifiera nollställnings- och mätområdeskontrollpunkter samt kurvor för avgas- och utspädningsluftsprover.

j)

Barometertryck i provningsutrymmet, omgivningstemperatur och fuktighet. Anmärkning 7: En central laboratoriebarometer får användas förutsatt att de enskilda värdena för barometertrycket i respektive provningsutrymme ligger inom ± 0,1 % av barometertrycket på den plats där den centrala barometern är placerad.

k)	Trycket i blandningen av avgaser och utspädningsluft när den kommer in i CVS-mätanordningen, tryckökningen genom anordningen och temperaturen vid intaget. Temperaturen ska registreras kontinuerligt eller digitalt för att bestämma temperaturvariationerna.

l)	Ackumulerat antal varv i kolvpumpen för varje provningsfas då avgasprover samlas upp. För en CFV-CVS ses antalet standardkubikmeter uppmätta med ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) under varje provningsfas som likvärdig registreringsuppgift.

m)	Utspädningsluftens fuktighet. Anmärkning 8: Om luftkonditioneringspelare inte används kan denna mätning utgå. Om luftkonditioneringspelare används och utspädningsluften tas från provningsutrymmet kan omgivningsfuktigheten användas för denna mätning.

n)	Körsträckan för varje del av provningen, beräknad utifrån rullens eller axelns uppmätta antal varv.

o)	Det faktiska rullhastighetsmönstret för provningen.

p)	Växlingsschemat för provningen.

q)	Utsläppsresultaten från varje del av typ I-provningen samt de totala, viktade provningsresultaten från hela provningen.

r)	Utsläppsvärdena sekund för sekund för typ I-provningarna, om detta bedöms nödvändigt.

s)	Utsläppsresultaten från typ II-provningen (se bilaga III).