EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document EESC-2023-01154-AC

Yttrande - Europeiska ekonomiska och sociala kommittén - Vattenintensiva branscher och vatteneffektiv teknik

EESC-2023-01154-AC

YTTRANDE

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

Vattenintensiva branscher och vatteneffektiv teknik

_____________

Vattenintensiva branscher och vatteneffektiv teknik
[yttrande på eget initiativ]

CCMI/208

Föredragande: Paul Rübig

Medföredragande: John Bryan

SV

Beslut av EESK:s plenarförsamling

25/01/2023

Rättslig grund

Artikel 52.2 i arbetsordningen

Yttrande på eget initiativ

Ansvarig sektion

Rådgivande utskottet för industriell omvandling

Antagande av sektionen

22/06/2023

Antagande vid plenarsessionen

13/07/2023

Plenarsession nr

580

Resultat av omröstningen
(för/emot/nedlagda röster)

200/0/3

1.Slutsatser och rekommendationer

1.1Inom ramen för EU:s blå giv måste EU snarast utveckla en ny vattenpolitik för unionen, inklusive en heltäckande, hållbar vattenförvaltningspolitik för industrin som går ut på att minska, återanvända och återvinna vatten samt minska vattenföroreningarna. Tonvikten bör ligga på vattenintensiva branscher, och vatteneffektiv teknik bör stegvis införas och användas. Med tanke på kopplingen mellan energi, vatten och råvaror av avgörande betydelse bör vattenpolitiken bli en av pelarna i EU:s industristrategi.

1.2EU behöver därför en färdplan som hjälper industrier att stegvis bli vatteneffektiva, med milstolpar och en sektorsinriktad strategi, där man fullt ut beaktar kopplingen mellan energi, vatten och råvaror av avgörande betydelse. Detta kräver en översyn av EU:s industristrategi och dess dokument om omställningsvägar inom de närmaste två åren. Denna sektorsinriktade ansats bör omfatta vatteneffektivitetsegenskaper och vattenutmaningar som är specifika för varje sektor och baseras på en framsynsstrategi med alternativ och en konsekvens- och riskbedömning med en livscykelkostnadsanalys.

1.3För att utveckla den framväxande sektorn för vatteneffektiv teknik, ett område där EU skulle kunna spela en framträdande roll, måste en heltäckande vattenpolitik för EU gå hand i hand med en ambitiös EU-finansieringsplan så att industrin kan göra nödvändiga investeringar i vatteneffektiv teknik. Positiva finansieringsincitament såsom skattelättnader, en högre avskrivningstakt och andra mekanismer bör antas. Innovativa finansieringssätt, såsom gräsrotsfinansiering som komplement till offentligt stöd, skulle kunna övervägas.

1.4EU måste bli världsledande inom utveckling, tillverkning och användning av vatteneffektiv teknik samt skapa sig ett namn globalt som ett produktionsområde med lågt vattenfotavtryck. Vatteneffektiv teknik är en bransch på området ren teknik. Vatteneffektiv teknik bör därför också vara energieffektiv. Eftersom ren teknik utgör ett industriellt ekosystem i sig föreslår Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) att man inom de kommande två åren skapar en omställningsväg för detta ekosystem, med ambitiösa men realistiska mål, inbegripet en plan för förvaltning och kompetens.

1.5Vattenförbrukning, vattenåtervinning och vattenuppsamlingsinsatser måste uppmärksammas mer i godkännandeförfaranden för nya industrianläggningar liksom incitamentssystem för vattenbesparande projekt i befintliga anläggningar. Olika industrier har dock olika behov av vattenanvändning och olika förutsättningar att bli vatteneffektiva. Principen om att inte vålla skada måste kombineras med en rättighet för ekonomisk verksamhet att förbruka vatten och kopplas till ett åtagande från industrin om att stegvis förbättra vatteneffektiviteten genom en färdplan för vatteneffektivitet.

1.6Efterfrågan på och förbrukningen och lagringen av vatten måste ges betydligt högre prioritet i EU:s strategier för ekonomisk utveckling inom industrisektorerna. EESK betonar vattnets nyckelroll i den cirkulära ekonomin.



1.7Eftersom vattenanvändningen varierar inom EU och mellan olika sektorer finns det ett behov av att registrera och rapportera in uppgifter om industriell vattenanvändning i alla medlemsstater och kartlägga befintlig teknik. Det finns också ett behov av att samla in dessa uppgifter på anläggningsnivå, eftersom detta är det första steget i genomförandet av vatteneffektiva processer. Industriell äganderätt måste anpassas till tillämpliga krav på datainsyn.

1.8EU bör överväga att inrätta en plattform om en blå giv för industri- och jordbruksföreträdare och medborgare i syfte att maximera samråden och acceptansen i samband med utarbetandet av en ny vattenpolitik. Detta ständiga samråd bör i synnerhet underlätta undanröjandet av rättsliga hinder för användning av vatteneffektiv teknik i industri- och jordbruksprocesser och i hushållen, och bidra till en regelbunden uppdatering av de handlingsplaner som ska införas – t.ex. omställningsvägar för industrin.

2.Inledning och allmänna kommentarer

2.1I allmänhet är vattenresurserna per capita jämförelsevis höga i Europa, men det finns väsentliga skillnader mellan Nord-/Centraleuropa och de södra regionerna, främst till följd av klimatfaktorers effekter på vattenresurserna. Några av de största utmaningarna när det gäller vattnets kretslopp är följande: 1) längre perioder av torka följt av kraftiga regn och översvämningar, som i båda fall begränsar tillgången till rent och användbart vatten; 2) ökad vattenförbrukning till följd av en växande eller mer koncentrerad befolkning och ekonomisk utveckling samt ökad efterfrågan på vatten för användning inom industrin, jordbruket och hushållen; 3) ökad förorening av vattenkällor på grund av bristande rening av avloppsvatten. Ett stort antal nya föroreningar såsom mikroplaster, läkemedelsrester osv. kommer in i vattenkällor och upptäcks i viss utsträckning först när de har ackumulerats i skadliga mängder. Åtgärder måste fastställas, införas och genomföras för att ta itu med dessa tre huvudsakliga problemområden.

2.2Vattenstress är ett stort och växande problem i Europa. Enligt Europeiska miljöbyrån (EEA) påverkas omkring 20 % av Europas territorium och 30 % av européerna av vattenstress under ett genomsnittligt år 1 . Ohållbar användning av vatten är när uttag av vatten från naturliga källor sker i snabbare takt än de kan fyllas på av naturen. I uppskattningsvis 60 % av Europas storstäder (städer med över 100 000 invånare) finns det 140 miljoner människor som bor i eller i närheten av områden där grundvattnet är överexploaterat 2 . En viktig faktor är den negativa inverkan på vattenförsörjningen av översvämningsperioder, vilka orsakas av klimatrelaterat kraftigt regn (storstäderna är mycket ofta beroende av grundvattenkällor som försörjs av floder).

2.3I många regioner i södra Europa måste man under perioder av torka välja mellan att upprätthålla industrins, jordbrukets och hushållens vattenanvändning. I vissa områden finns det en risk för att industrier flyttas från områden med vattenstress, vilket leder till förlorad sysselsättning, destabiliserade ekonomier och förändringar inom industrin.

2.4EU:s vattenpolitik har tenderat att fokusera på den rättsliga ramen för skydd och förvaltning av vatten, med fokus på föroreningar och förebyggande åtgärder. EU:s viktigaste vattenpolitik som påverkar industrin är ramdirektivet för vatten, direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, direktivet om industriutsläpp och handlingsplanen för nollförorening som ingår i EU:s gröna giv. Vattenaspekterna nämns dock knappt i EU:s industriella omställningsvägar eller i kommissionens strategiska framsynsrapport från 2022.

2.5I EU:s vision om en grön och en digital omställning av industrin och dess ekosystem nämns inte vatten. I kommissionens meddelande ˮEn industriplan i den gröna given för nettonollåldernˮ 3 anges det i en fotnot att sektorn för vattenförsörjning och avlopp är avgörande för den gröna omställningen, men inga fler hänvisningar till vatten görs i dokumentet. EU måste ta itu med vattenpolitiken med samma beslutsamhet som vid hanteringen av klimatkrisen.

3.Behovet av att integrera vatten i EU:s industripolitik samtidigt som man antar en sektorsinriktad ansats

3.1Vattenpolitiken och vattenförvaltningen bedrivs på helt olika sätt i olika medlemsstater, vilket skapar stora svårigheter för medborgare och industrier. Eftersom 60 % av EU:s ytvatten är gränsöverskridande måste unionen överväga en gemensam EU-politik för vatten.

3.2I mars 2023 antog Europeiska rådet följande slutsats: ”Europeiska rådet välkomnar FN:s vattenkonferens 2023 och dess agenda för vattenåtgärder. Det erkänner behovet av förstärkta EU-åtgärder och globala åtgärder på vattenområdet och understryker vikten av att EU har ett strategiskt förhållningssätt till tryggad vattenförsörjning. 4

3.3EU måste presentera en heltäckande, hållbar vattenförvaltningspolitik för industrin som går ut på att minska vattenförbrukningen samt återvinna och återanvända vatten, med tonvikt på vattenintensiva branscher och användning av vatteneffektiv teknik. Kaskadhierarkin för vatten måste prioriteras.

3.4Alla industrier är beroende av vatten. Industrin står för omkring 40 % av det totala vattenuttaget i Europa 5 . Bland de främsta vattenintensiva industrierna i EU ingår gruvdrift och stenbrytning, tillverkning, elproduktion, byggverksamhet, kemikalier, jordbruk, livsmedels- och dryckesproduktion, textilier, papper och pappersmassa, läkemedel, IKT inklusive datacentrum, fordonsindustrin, stål, gödselmedel och transport. Uppgifterna om vattenuttag och vattenanvändning i EU är dock föråldrade och bristfälliga. En vattenstrategi för industrin i EU måste baseras på uppgifter som samlats in på EU-nivå, med deltagande av Eurostat, för att möjliggöra en bred och heltäckande översikt. Det finns också ett behov av att samla in dessa uppgifter på anläggningsnivå, eftersom detta är det första steget i genomförandet av vatteneffektiva processer. Meteorologiska världsorganisationen (WMO) arbetar dessutom med en interoperabilitetsplattform för ett globalt datalager.

3.5Det finns ett tydligt behov av en integrerad EU-strategi för vattenpolitiken som inbegriper bättre samordning av de många rättsliga krav som härrör från flera sektorer och användningsområden, däribland industrisektorerna. Dessutom behövs det betydligt mer politisk vilja att förbättra vatteneffektiviteten och minska vattenföroreningen och vattenförbrukningen inom den europeiska industrin, närmare bestämt genom stegvis införande av vatteneffektiv teknik. Det krävs dock en sektorsinriktad ansats, eftersom förutsättningarna att kunna bli mer vatteneffektiv varierar kraftigt mellan olika sektorer, beroende på om det finns anpassad vatteneffektiv teknik.

3.6När det gäller de olika industrisektorerna måste en grundlig analys genomföras på EU-nivå för att fastställa riktmärken, riktlinjer och rapporteringssystem för den framtida hållbara utvecklingen av vattnets kretslopp. Det bör påpekas att det redan finns vissa resurser som direkt eller indirekt behandlar industriella vattenkretslopp på EU-nivå, såsom en studie från 2021 med titeln ”Circular Economy Perspectives in the EU Textile Sector” 6 , men det krävs ytterligare insatser för att täcka in de olika berörda industrisektorerna. EESK efterlyser en översyn av de industriella omställningsvägarna inom de närmaste två åren för att inkludera vatteneffektiva aspekter och en ambitiös men realistisk färdplan för att stegvis öka vatteneffektiviteten.

3.7Vattenförbrukning och vattenåtervinningsinsatser måste uppmärksammas mer i godkännandeförfaranden för nya industrianläggningar liksom incitamentssystem för vattenbesparande projekt i befintliga anläggningar. Olika industrier har dock olika behov av vattenanvändning och olika möjligheter/förutsättningar att bli vatteneffektiva. Principen om att inte vålla skada måste kombineras med en rättighet för ekonomisk verksamhet att förbruka vatten. Denna rättighet bör erkännas under förutsättning att industriföretagen åtar sig att stegvis förbättra vatteneffektiviteten med hjälp av en färdplan för vatteneffektivitet som mäts med hjälp av ett riktmärke för industrin.

3.8Industrin kommer i ökande utsträckning att pressas att minska sin miljöpåverkan och förbättra vattenresurseffektiviteten, inklusive både den direkta och den indirekta vattenanvändningen. Precis som när det gäller utfasning av fossila bränslen och energi behöver många industrier göra storskaliga investeringar för att göra sina produktionsprocesser och värdekedjor mer vatteneffektiva och minska inverkan på vattenkvaliteten.

3.9I samband med omställningen till ett koldioxidneutralt och energi- och vatteneffektivt samhälle är det viktigt att industrier som är verksamma i EU förblir konkurrenskraftiga och inte förlorar mark gentemot andra delar av världen som antagit en mindre ansvarsfull och mindre restriktiv politik, vilket urholkar produktionen, resultaten och sysselsättningen i EU utan att framsteg sker på vattenfronten på global nivå. Vi måste se till att framtida europeiska varor och tjänster som produceras på ett vattenmedvetet sätt skyddas från import från länder med mindre vatteneffektiv produktion.

4.Vatteneffektiv teknik som möjliggör hållbar vattenförvaltning

4.1Ett framgångsrikt införande av vatteneffektiv teknik inom industrin och på andra områden är avgörande för att EU:s hållbara vattenpolitik ska lyckas. Denna teknik har potential att avsevärt minska vattenanvändningen och främja återanvändning och återvinning samt förbättra vattenkvaliteten och minimera utsläppen av avloppsvatten. Säkerheten när det gäller den flyktiga vattenförsörjningen bör förbättras genom väl utformade vattenhållningssystem (regn och översvämning).

4.2Det finns redan ett flertal vatteneffektiva tekniker. Bland de huvudsakliga tekniker som för närvarande används inom industrin ingår: återvinning och återanvändning av vatten – rening och återanvändning av avloppsvatten i industriell verksamhet, vilket minskar efterfrågan på färskvatten; bedömning och optimering av industriprocesser för att minska vattenanvändningen och minimera slöseri; tillämpning av omvänd osmos i stället för jonbyte för matarvatten till pannor i syfte att minska saltbelastningen i samband med bortskaffande av regenererat avloppsvatten; membranfiltrering – avlägsna föroreningar från vatten så att det kan återanvändas för industriella ändamål; utvinning av resurser ur avloppsvatten; lågflödesfixturer – minskad vattenanvändning i byggnader genom installation av vatteneffektiva kranar, duschmunstycken och toaletter; droppbevattning och precisionsjordbruk – minimering av vattenanvändningen inom jordbruket och optimering av skördeutfallet; anaerob rening av avloppsvatten (produktion av biogas i avsaknad av syre för energiproduktion – användning av mikroorganismer för att bryta ned förorenande ämnen i avloppsvatten för att få fram utflöden som kan återanvändas); – uppsamling och lagring av regnvatten för användning vid bevattning, rengöring eller andra användningsområden än dricksvatten; slutna kretslopp – minimering av vattenanvändning och avfall genom återvinning av processvatten inom en industriprocess; materialersättning – användning av alternativa material som kräver mindre mängder vatten vid tillverkning och som har ett lägre vattenavtryck.

4.3Många industrier använder redan vatteneffektiv teknik, exempelvis mejeriindustrin. Ett bra exempel är Irland, där värdet av mejeriexporten är 6,8 miljarder euro från 11 miljarder liter mjölk som behandlas årligen. Irlands största mejerikooperativ som ägs av jordbrukare, Tirlan, tar ut ca 11 000 m³ vatten per dag från den lokala floden och borrhål vid sin största processanläggning i Ballyragget, County Kilkenny. Tack vare process- och vattenreningsteknik återför anläggningen dock i själva verket cirka 14 500 m³ rent vatten varje dag till den lokala floden Nore, som är ett särskilt bevarandeområde. Det innebär att mejeriet regenererar ett extra tillskott av rent vatten på ungefär 30 % tillbaka till den lokala floden. Det vatten som förts tillbaka är av så god kvalitet att det med tiden har bidragit till att förbättra flodens kvalitet och hjälpt till att upprätthålla flodens status som särskilt skyddsområde och särskilt bevarandeområde. Betydande investeringar har gjorts i avloppsreningsverket och i lämplig teknik.

4.4Textilindustrin domineras visserligen av produktion i Asien, men sysselsätter över 1,6 miljoner människor i EU. Sektorn har stor inverkan på vattenresurserna. Textilier innehåller många potentiella föroreningar som kommer in i vattnets kretslopp under användningsfasen för textilier och måste därför omfattas av ett strikt regelverk. De potentiella föroreningarna omfattar mikrodelar av fibrer, ämnen/kemikalier som används för att göra textilier vattentäta samt textilfärger. Dessutom förväntas vattenbrist i produktionsländerna i allt högre grad påverka kostnaderna och begränsa kapaciteten. Det finns ett behov av att förstå värdekedjor och materialflöden i Europa och resten av världen. Det tillkommer också utmaningar och skyldigheter när det gäller insamling och bearbetning av textilier efter konsumentledet.

4.5Med utgångspunkt i EU:s strategi för hållbara textilier bör regelverket för vattenrelevanta aspekter av den cirkulära ekonomin utvecklas mer i detalj i ett tidigt skede. I strategin framhålls behovet av att utveckla en cirkulär ekonomi, men behovet av vattenresurser nämns inte uttryckligen. Det råder dock inga tvivel om att en tillämpning av den cirkulära ekonomins principer inom textilindustrin kommer att kräva stora mängder vatten. Det är mycket viktigt att identifiera forsknings-, utvecklings- och utbildningsbehov med anknytning till vattnets kretslopp, jämte statlig finansiering i respektive fall. Mål och gränser måste också fastställas för efterfrågan på färskvatten, som bör minimeras genom processoptimering (återvinning). Dessutom bör EU överväga att inrätta en färdplan för att stegvis närma sig ett nollutsläppsmål, åtminstone för att ta itu med omfattningen av potentiella föroreningsinnehåll.

4.6Ett annat exempel är pappersindustrin, som har visat sig ha stor potential när det gäller åtgärder för att minimera eller till och med undvika negativa effekter på vattenkällor. Pappersindustrin i Europa har redan en jämförelsevis god standard för vattenanvändning 7 , men det finns rum för ytterligare förbättringar. Dessa kan uppnås genom att man påskyndar genomförandet av processer för återanvändning av vatten, inför den nyaste behandlingstekniken och fastställer ett potentiellt mål om att minska utsläppen till nära noll, inom en ambitiös men realistisk tidsram. Statligt stöd till utveckling och innovation inom pappersindustrin i Europa och åtgärder för att optimera vattenanvändningen kan ge ekonomiska fördelar. Exempelvis är kunskap om hur man optimerar vattenanvändningen inom pappersindustrin redan en ekonomisk faktor i den europeiska maskintillverkningen, och de lösningar som valts har genomförts inom andra sektorer. I andra delar av världen har stora pappersbruk tvingats stänga på grund av sin extremt negativa inverkan på vattnet i det omgivande området.

4.7Vattenindustrin (vattenverk och avloppsreningsverk) bör vara klimat- och energineutral (eller till och med positiv) och ska förfoga över kritisk infrastruktur som säkerställer cybersäkerheten. Det finns goda exempel i Europa och hela världen. Å andra sidan finns det stora möjligheter till förbättringar (förvaltning, avsaltning, cirkulär vattenanvändning, effektivitet) i regioner med mycket knappa vattenresurser.

4.8I en ansats liknande den klimat- och energiutmaning som inletts i de flesta EU-länder, som omfattar isolerings- och eftermonteringskrav för byggnader, bör en politik för uppsamling och återanvändning av vatten i alla nya byggnader introduceras. För industrin måste en policy för användning av gråvatten för andra användningsområden än dricksvatten utarbetas. Gemensamma forskningscentrumet (JRC) har till exempel tagit fram tekniska riktlinjer för tillämpningen av centrala riskhanteringsprinciper vid bedömning och hantering av hälso- och miljörisker i samband med ett system för återanvändning av vatten 8 . Det behövs dock mer systematiska tillämpningar av befintlig och ny teknik som bör genomföras med beaktande av vattnets hela kretslopp.

4.9EU måste bli världsledande inom utveckling, tillverkning och användning av vatteneffektiv teknik samt skapa sig ett namn globalt som ett produktionsområde med lågt vattenavtryck. Investeringar i forskning och utveckling samt i vattenindustriförvaltning och kompetens kommer att bli avgörande. Det kommer att behövas nya yrken och kvalificerade arbetstagare med specialistkunskaper inom vattenområdet för att stödja kunskap och införande av ny teknik för vattenanvändning, inklusive AI-användning inom detta område. EU kan leda den blå produktionen och marknaden för rening av industrivatten, med fokus på att skapa nya högkvalificerade arbetstillfällen i Europa. Kunskap om vattenbesparande processer kommer att vara en nyckelkompetens och en nyckelprestationsindikator för industrin i framtiden. Vatteneffektiv teknik är en bransch på området ren teknik. Eftersom ren teknik utgör ett ekosystem i sig föreslår EESK att man skapar en omställningsväg för detta ekosystem under de kommande två åren, med ambitiösa men realistiska mål, inbegripet en plan för kompetens.

4.10Samråd med och medverkan av industriledare och industriföreträdare är avgörande för utformningen av en hållbar vattenpolitik i EU. Dessutom är det viktigt att EU-medborgarna engagerar sig i vattenpolitiken. Inom många sektorer är återanvändning av vatten inte tillåtet enligt den nationella lagstiftningen, vilket hindrar processen för den cirkulära ekonomin. För att komma till rätta med detta måste EU införa minimikrav för vattenkvalitet och vattenövervakning. I detta syfte skulle en plattform om en blå giv kunna inrättas där industri- och jordbruksföreträdare och medborgare inom EU kan utbyta idéer och diskutera frågor kring vattendelning, vattenanvändning och projektinnovation. Denna plattform skulle kunna inbegripa strukturer från lokal, regional, nationell och europeisk nivå. Syftet med denna EU-plattform om en blå giv skulle vara att hjälpa EU och medlemsstaterna att så snabbt som möjligt fatta nödvändiga politiska beslut om vattenpolitiken. Det är också viktigt att fördjupa vattendialogen med lokala och nationella institutioner för att uppmuntra handlingsinriktad och strukturerad medvetenhet, information och utbildning om vattnets strategiska betydelse som en knapp resurs. Detta ständiga samråd skulle också kunna underlätta undanröjandet av rättsliga hinder för användning av vatteneffektiv teknik i industri- och jordbruksprocesser och i hushållen.

4.11En heltäckande europeisk vattenpolitik inom EU måste matchas av en lika ambitiös EU-finansieringsplan så att industrin och lokala myndigheter kan göra nödvändiga investeringar i vatteneffektiv teknik. Positiva finansieringsincitament såsom skattelättnader, en högre avskrivningstakt och andra mekanismer bör införas. Verktygen och mekanismen för grön finansiering (t.ex. ESG och taxonomin) måste kompletteras med fler och djupare dimensioner avseende vattenförbrukning.

Bryssel den 13 juli 2023

Oliver Röpke

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

_____________

Top