1.    Slutsatser och rekommendationer

1.12022 kommer att gå till historien som ett år av genomgripande geopolitiska och energirelaterade förändringar runtom i världen. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) lovordar de insatser Europeiska kommissionen och enskilda medlemsstater gjort som har påskyndat processen att bli kvitt beroendet av rysk energiförsörjning. Med tanke på det föränderliga läge som kriget i Ukraina orsakar anser EESK dock att det är nödvändigt att påskynda processen genom att införa ett strikt embargo, vilket innebär att alternativa rena energikällor måste utvecklas snabbt.

1.2I detta yttrande beaktas remissen avseende kommissionens meddelande JOIN(2022)23: EU:s externa energiengagemang i en föränderlig värld, som offentliggjordes gemensamt av Europeiska kommissionens generaldirektorat för energi och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik den 18 maj 2022.

1.3EESK välkomnar det faktum att Europa fortsatt går i bräschen för energiomställningen, men påpekar att förändringarna inom EU inte är tillräckliga för att uppväga effekterna av de globala utsläppen och att det, i fråga om såväl klimatförändringarna som den ekonomiska expansion som behövs för att säkerställa en hållbar global utveckling, tveklöst ligger i vårt intresse att åtgärder vidtas internationellt.

1.4EESK välkomnar ett antal EU-initiativ som antingen stärker EU:s interna motståndskraft, såsom REPowerEU, eller sådana som partnerskapet för en rättvis energiomställning, Global Gateway och den gröna agendan för västra Balkan, som underlättar politisk stabilitet.

1.5Samtidigt vill EESK fästa uppmärksamheten på att de nuvarande politiska spänningarna kräver ännu mer aktivt samarbete med vissa länder som kan förse Europa med gas och olja. Bland annat USA och, i olika grad, länder i Sydamerika och Afrika, vars export av fossila bränslen bör kompletteras med kunskapsöverföring och teknik för förnybar energi, som skulle kunna påskynda deras klimatomställning.

1.6EESK välkomnar initiativet att ansluta Moldavien och Ukraina till det europeiska energinätet, men efterlyser också regelbunden uppföljning av det geopolitiska läget vad gäller dynamiska förändringar i energistrukturen i länder som Armenien, Georgien och Kazakstan.

1.7EESK vill fästa uppmärksamhet på behovet av att upprätta särskilda förbindelser med länder som är stora leverantörer av nödvändiga tungmetaller och råvaror för produktionen av teknik för ren energi och som kan vara hotade. För detta behöver en helt ny kategori av internationella förbindelser utvecklas: europeisk energidiplomati.

1.8På grund av den senaste tidens erfarenheter av Europas alltför stora beroende av råvaror från osäkra källor uppmanar EESK EU att vara så flexibelt som möjligt i sina ambitiösa planer för energiomställningen och ge tid till analys av de geopolitiska konsekvenserna av vissa beslut och justering av dem i den mån de orsakar oönskade och oväntade spänningar i världen.

2.    Inledning

2.1Under många år har frågor som rör energiomställningen fortsatt att stå högst på den politiska dagordningen i hela världen. Stadigt förankrad i sina värderingar om hållbarhet, solidaritet och internationellt samarbete är Europeiska unionen genom sin europeiska gröna giv en föregångare i energiomställningen. Trots att EU står för endast ca 8 % av de globala utsläppen (en andel som dessutom minskar) räcker det inte med att bara bedriva EU-politik på hemmaplan, hur ambitiös den än må vara.

2.2Såsom anges i slutsatserna från konferensen ”Geopolitics of the European Green Deal” (om den europeiska gröna givens geopolitiska implikationer) 1 är multilateralism ett avgörande inslag i hanteringen av dessa gemensamma, gränsöverskridande klimathot, och det är genom multilateralism, snarare än splittrande geopolitik, som den globala krisen kan hanteras. Detta behandlades också i EESK:s yttrande ”Ny EU-strategi för klimatanpassning” 2 , där kommittén stöder behovet av att, som kommissionen uttrycker det, ”[ö]ka de internationella insatserna för klimatresiliens” och instämmer i kommissionens uttalande att ”[v]år ambition i fråga om klimatanpassning måste överensstämma med vårt globala ledarskap inom begränsning av klimatförändringar”.

2.3Klimatförändringarna och de därmed sammanhängande åtgärderna orsakar enorma geopolitiska och industriella förändringar – uppsvinget för förnybar energi har en framträdande roll i detta – och påverkar i hög grad de internationella förbindelserna. Därför har EESK beslutat att geopolitiska konsekvenser måste stå i centrum för ett övergripande allmänt yttrande om klimatförändringarna.

2.4Även om det råder vetenskaplig enighet om behovet av att minska utsläppen av växthusgaser i atmosfären, kan klimatpolitiken inte bortse från de växande positiva och negativa kopplingarna mellan de därmed förbundna ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningarna.

2.5Energimarknadens funktion och parametrar står i direkt relation till det politiska läget i enskilda regioner. Detta beror på att tillgången till fossila bränslen i mycket hög grad hänger på ett fåtal producentländer.

2.6Såsom framgår av EESK:s yttrande ”Den externa dimensionen av EU:s energipolitik” 3 har dominansen av vissa leverantörsländer, som inte är bundna till samma marknadreglering och politiska regler som EU, gjort att frågan om energitrygghet har lyfts upp högt på EU:s dagordning. Då hänvisades det till konsekvenserna av den militära aggressionen mot Georgien 2008, men sammanhanget är fortfarande anmärkningsvärt relevant med tanke på den nuvarande situationen i Ukraina, som i hög grad aktualiserar frågor som rör energitrygghet och geopolitik.

2.7På medellång sikt kommer den globala energiscenen inte alls att se ut som den gör nu. Energiomställningen kommer att påverka geopolitiken på ett genomgripande sätt och innebära både hot och möjligheter. Hur denna påverkan kommer att se ut beror på många faktorer. Exempelvis kan arbetet för att minska koldioxidutsläppen leda till ett ökat beroende av importerad gas, vilket skulle kunna göra förbindelserna mellan EU och Ryssland ännu mer komplexa.

2.8I takt med att energisystemet förändras kommer även energipolitiken att förändras. I en värld av ren energi kommer nya vinnare och förlorare att växa fram. Vissa ser det som en kapplöpning om ren energi. Länder eller regioner som behärskar ren teknik, exporterar grön energi eller importerar mindre mängder fossila bränslen kommer att gynnas av det nya systemet, medan de som är beroende av export av fossila bränslen kan komma att förlora i styrka.

3.    Allmänna kommentarer

3.1Om energiomställningen förstås som systemiska insatser och åtgärder som syftar till att minska de utsläpp av kolföreningar i atmosfären som påskyndar klimatförändringarna, bör man utöver energiomställningen även söka och genomföra optimala lösningar inom områdena hållbart jordbruk och hållbart skogsbruk, biologisk inbindning av koldioxid, uppfödning eller användning av boskap och de möjligheter som utvecklingen av teknik för avskiljning och lagring av koldioxid har skapat.

3.2Med tanke på nivån på de växthusgasutsläpp som EU-länderna genererar jämfört med andra världsekonomier är det, för att uppnå de resultat som krävs, nödvändigt att anstränga sig för att få andra länder att delta i koalitionen mot klimatförändringarna. EU måste ägna särskild uppmärksamhet åt internationellt samarbete i dess olika former, inbegripet partnerskap för investeringar, handel och innovation, i syfte att stärka anpassningsåtgärderna globalt och särskilt i utvecklingsländerna.

3.3Den handel som EU:s medlemsstater bedriver ger ett betydande koldioxidavtryck i resten av världen. Det är EU:s ansvar att ta itu med denna externa dimension av genomförandet av den europeiska gröna given, bland annat genom att främja omställningen i bilateralt och regionalt utvecklingssamarbete och ta itu med de negativa spridningseffekterna av unionens handelspolitik.

3.4Geopolitiken är avgörande för att garantera att den europeiska gröna given blir framgångsrik, eftersom den gröna omställningen uppenbarligen kommer att ha en dramatisk inverkan på de internationella förbindelserna. Skillnaderna mellan industri- och utvecklingsländernas prioriteringar kommer att utgöra en betydande utmaning, eftersom den europeiska gröna given kommer att påverka länderna på ett oproportionerligt sätt. För att kunna ta itu med dessa utmaningar bör den utvecklade världen göra sitt yttersta för att hantera konsekvenserna för låginkomstländerna i syfte att visa att den europeiska gröna given inte kommer att lämna dem i sticket.

3.5Ett exempel på verksamhet inriktad på att involvera globala partner är partnerskapet för en rättvis energiomställning, som lanserades av regeringarna i Sydafrika, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, USA och EU vid COP26-toppmötet mellan världens ledare. Initiativet syftar till att hjälpa Sydafrika att minska koldioxidutsläppen i sin ekonomi, att övergå från en ekonomi baserad på kol till en som är utsläppssnål, klimatresilient och baserad på ren och grön energi och teknik.

3.6Ett annat exempel är Global Gateway, EU:s nya strategi som är inriktad på att främja smarta, rena och säkra förbindelser på områdena digital teknik, energi och transport och att stärka hälso-, utbildnings- och forskningssystem runtom i världen. Global Gateway har som mål att mobilisera upp till 300 miljarder euro i investeringar mellan 2021 och 2027 för att stödja en varaktig global återhämtning, med beaktande av våra partners behov och EU:s egna intressen.

3.7Ytterligare ett exempel av särskild betydelse för geopolitiken är den gröna agendan för västra Balkan, som syftar till att stödja en allomfattande ekologisk omställning till en cirkulär, utsläppssnål och hållbar ekonomi på västra Balkan. I synnerhet kan den gröna agendan för västra Balkan frigöra den cirkulära ekonomins potential och skapa fler arbetstillfällen och utsikter till ny tillväxt. Lämplig finansiering från EU, nationella myndigheter och den privata sektorn kommer att vara avgörande för stödet till denna gröna omställning. Enligt yttrandet ”Energi som utvecklings- och fördjupningsfaktor för västra Balkans anslutning” 4 , bör energi vara en faktor för regionens utveckling och sammanlänkning, och medborgarna på västra Balkan bör ges en tydlig uppfattning om de ekonomiska och miljömässiga fördelarna med en anslutning till EU.

3.8Såsom anges i slutsatserna från den ovannämnda konferensen ”Geopolitics of the European Green Deal” (om den europeiska gröna givens geopolitiska aspekter) kommer energiomställningen att innebära betydande volatilitet i energipriserna. Ovanstående utgör en geopolitisk utmaning som EU och dess globala partner bör bidra till att dämpa genom att minska de risker som hänger ihop med att användningen av ren energi uppmuntras och ökar samt genom att undvika att förvärra de redan befintliga ojämlikheterna.

3.9Ovanstående har redan uttryckts i EESK:s yttrande ”Den nya EU-strategin för klimatanpassning” 5 , där kommittén uppmanade kommissionen att i sitt framtida anpassningspolitiska arbete sträva efter en bättre balans mellan klimatanpassningspolitik och klimaträttvisa. Kommittén påpekade i yttrandet att den är medveten om att klimatförändringarna kan få skilda sociala, ekonomiska, folkhälsorelaterade och andra negativa konsekvenser för samhället och förespråkade att man utan omsvep tar itu med befintliga orättvisor genom långsiktiga begränsnings- och anpassningsstrategier, så att ingen lämnas i sticket. EESK uppmanade kommissionen att klargöra hur den konkret tänker sig att avlägsna hinder för tillgång till finansiering för de mest utsatta länderna, samhällena och sektorerna globalt och hur den kommer att inbegripa förslag för jämställdhetsintegrering och hantering av ojämlikheter på regional och lokal nivå.

3.10EU:s externa politik för att bekämpa klimatförändringarna bör inte bara gå ut på att EU-länderna lägger fram ”externa” argument och att stödja genomförandet av en krävande klimatomställningsstrategi, utan även på att man utnyttjar kunnande från länder utanför EU (t.ex. genom samarbete med NRCS, USA:s myndighet för bevarande av naturresurser) och liknande organisationer. Man bör komma ihåg att minst lika viktigt är det att ta vara på det interna utbytet av god praxis och utvecklingen av ett systemiskt förhållningssätt till de utmaningar som är kopplade till omställningen, och att ta med sig detta in i initiativ såsom uppbyggnaden av en gemensam energimarknad.

3.11En dynamisk utveckling av förnybara energikällor kräver en parallell modernisering av överföringsinfrastrukturen och integrering av energisystemet samt att man kommer bort från det centraliserade sätt som el produceras och levereras på. Det är nödvändigt att konsekvent främja lokala initiativ för att tillgodose energibehoven i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Som konstateras i EESK:s yttrande ”En EU-strategi för integrering av energisystemet” 6 bör kommissionen verka för att även EU:s grannländer, särskilt länderna i det östliga partnerskapet, följer planen för en integrering av systemen, något som är viktigt inte bara för att uppnå klimatneutralitet utan också för en stabil försörjningstrygghet och överkomliga priser för privatkonsumenter och företag, och anammar den som sin egen politik. Det bör ytterligare undersökas om en gränsskatt på koldioxid kan användas i detta syfte.

3.12Det är inte möjligt att på ett trovärdigt och ändamålsenligt sätt driva en strategi som går ut på att visa på att klimatpolitik måste genomföras även utanför EU om de sociala utmaningar som omställningsprocesserna innebär inte hanteras på ett adekvat sätt i EU:s medlemsstater. Såsom anges i EESK:s yttrande ”Att inte låta någon hamna på efterkälken vid genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling” 7 innebär ”att inte låta någon hamna på efterkälken” att alla medborgare och särskilt de som ligger längre efter har en verklig chans att ta vara på möjligheterna och är väl förberedda för att hantera riskerna. I detta sammanhang behöver man ta särskild hänsyn till de mest utsatta grupperna i samhället såväl som till de mest missgynnade regionerna och territorierna.

3.13Om EU tog hänsyn till hur de enskilda medlemsländerna kan påverkas på olika sätt av klimatpolitiken och gjorde det på ett ändamålsenligt sätt som godtas av medborgarna skulle unionen med trovärdighet kunna ta på sig rollen som en global ledare i fråga om hållbarhet. Samtidigt bidrar ett åtagande om hållbarhet på global nivå till att uppnå EU:s politiska mål på andra områden (såsom att angripa orsakerna till migration, ta sig an frågan om rättvis världshandel och minska beroendet av oljerika länder ur ett utrikespolitiskt perspektiv).

3.14Såsom anges i ovannämnda yttrande har kommissionen redan antagit en strategi att mer på allvar internalisera externa effekter. Man har till exempel insett att förnybar energi missgynnas så länge de fossila resursernas externa kostnader inte fullt ut avspeglas i marknadspriset, eller genom att man försöker räkna in de negativa externa effekterna i transportsektorn.

3.15Utbildning och kunskapsöverföring är av avgörande betydelse i fråga om både obligatorisk utbildning för alla och kommunikation riktad till allmänheten, med särskild tonvikt på de samhällsgrupper som direkt påverkas av omställningen. Det är nödvändigt att tydligt redogöra för det val som vi som civilisation står inför för att på rätt sätt stå upp för idén om att de omställningsinsatser som en del av samhället nu genomför kommer att innebära väsentligt lägre kostnader än vad som måste bäras av hela det internationella samfundet om man låter bli.

3.16Energiomställningen och utvecklingen av ny grön teknik bidrar till utvecklingen av unik kunskap och kompetens samt skapandet av högkvalificerade arbetstillfällen. Det sätt på vilket de europeiska ekonomierna utvecklas innebär en unik utvecklingsmöjlighet och gör det möjligt för EU:s medlemsstater att stärka sin ledande ställning på teknikområdet i den del av omställningen som handlar om minskade utsläpp. Genom att fler länder utanför EU ansluter sig till alliansen mot klimatförändringarnas negativa effekter kommer det att bli möjligt att skapa marknader för teknik sprungna ur de europeiska ekonomierna.

3.17Den gradvisa utfasningen av fossila bränslen kommer att bidra till att trappa upp spänningarna mellan EU-länderna, som importerar dessa råvaror, och leverantörsländer utanför EU. I detta fall bör särskilt Ryssland beaktas som en lokal leverantör av bränsle, vars intäkter från försäljningen av dessa råvaror utgör en betydande del av landets budgetintäkter. Dessutom kan länder i regionerna Mellanöstern och Nordafrika samt Afrika söder om Sahara, vars inkomster i hög grad är beroende av export av fossila bränslen, drabbas av betydande politiska och sociala konsekvenser, som kan utlösa flyktingvågor och migration till Europa. Förändringen av samarbetsmodellen kan ur politisk synvinkel säkerligen ses som ett hot mot ett lands ställning om dess ekonomi och förvaltning är beroende av intäkter från export av fossila bränslen. Investeringar och samarbetslösningar för att främja grön energi skulle kunna ses som en möjlighet att stödja omställningen i dessa ekonomier.

3.18Erfarenheterna från det krig som rasar i tjugohundratalets Europa ger anledning till att reflektera över ansvarsfull användning av kärnenergi och att se över de taxonomiregler som inte bidrar till klimatförändringarnas negativa effekter.

3.19Ett eventuellt embargo mot import av rysk olja, gas och kol som sanktion mot Ryssland på grund av dess aggression mot Ukraina, eller ett importstopp på grund av behovet av att ställa in finansiella överföringar som stöder Putins regim, kommer att påskynda de geopolitiska effekter man kan förvänta sig av att bränsleimporten från Ryssland stoppas. Samtidigt kan det finnas ett behov av att ompröva avvecklingstakten för de bränslen som finns tillgängliga i EU-länderna.

3.20Integration för att skapa en gasunion mellan EU-länder förefaller motiverat. En sådan lösning skulle möjliggöra gemensamma inköpsprocesser och bidra till att gynnsamma ekonomiska villkor uppnås, samtidigt som det skulle möjliggöra samordning av beslut om att stoppa importen av denna råvara från öst, vilket, med tanke på den politiska dimensionen av ett sådant beslut, skulle leda till en sammanhållen utrikespolitik i EU-länderna.

4.    Utmaningar och möjligheter

4.1EU:s klimatpolitik kommer att få olika konsekvenser beroende på vilken region som berörs och vilka åtgärder som vidtas i den externa politiken för att minska de identifierade riskerna och stärka omställningsprocesserna.

4.2För västra Balkans del hyser man stora förhoppningar om att saker ska hända på energimarknaden inom ramen för EU-anslutningsprocessen. Ovanstående kan spela en viktig och positiv roll i utformningen av de geopolitiska förhållandena i denna region. Genom att underteckna Sofiaförklaringen om den gröna agendan för västra Balkan har regeringarna i berörda länder åtagit sig att uppnå klimatneutralitet senast 2050 och att fullt ut anpassa sig till den europeiska gröna given. I synnerhet skulle den gröna agendan för västra Balkan kunna frigöra den cirkulära ekonomins potential och skapa fler arbetstillfällen och nya tillväxtutsikter. Lämplig finansiering från EU, nationella myndigheter och den privata sektorn kommer att vara avgörande för stödet till denna gröna omställning.

4.3När det gäller Afrika bör det för det första betonas att strategier för att minska klimatförändringarna inte är en prioritering för länderna på denna kontinent. EU bör därför samarbeta med länderna i Afrika, på samma sätt som med andra utvecklingsländer, och tillämpa en nedifrån-och-upp-strategi för att på så sätt säkerställa att alla initiativ är lokalt accepterade och förenliga med partnerländernas prioriteringar. Annars kan åtgärder som vidtas på klimatpolitikens område mötas med bristande förståelse och motstånd från lokalsamhällen som kämpar med grundläggande problem. Som anges i EESK:s yttrande ”EU och Afrika: att förverkliga ett jämlikt partnerskap för utveckling på grundval av hållbarhet och gemensamma värden” 8 är de utmaningar som utvecklingsländerna i Afrika står inför mycket komplexa och måste hanteras på ett varsamt och flerdimensionellt sätt. Dessutom förväntas kontinentens efterfrågan på energi fördubblas fram till 2050, samtidigt som fattigdomsnivån ligger kvar på en hög nivå. Detta skulle innebära att miljömässiga och socioekonomiska hållbarhetsproblem kvarstår eller till och med förvärras. Möjligheter kan dock uppstå, eftersom afrikanska länder har en ledande roll inom solcellsteknik och storskalig produktion av syntetiska bränslen. Särskilda möjligheter till gemensamma projekt, affärsverksamheter och strategier skulle kunna skapa en ny ansats till en marknadsekonomi med socioekologiska förtecken.

4.4När det gäller det östliga partnerskapet är det särskilt viktigt med ett nära samarbete med länder som, i likhet med EU, är starkt beroende av fossila bränslen och därmed drabbas av kraftig prisvolatilitet – särskilt med tanke på de pågående fientligheterna i Ukraina. För Ukrainas, Moldaviens och Georgiens del bör ansträngningar göras för att hjälpa dessa länder att bli oberoende av fossila bränslen från Ryssland och att möjliggöra integrering av deras elnät med det europeiska nätet. Detta tas upp i den nyligen utfärdade förklaringen om en snabb integrering i EU:s elnät. En gemensam insats av beslutsfattande organ och transmissionsnätsoperatörer är nödvändig.

Bryssel den 21 september 2022

Christa Schweng

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

_____________

(1)     https://www.eesc.europa.eu/sv/agenda/our-events/events/geopolitics-european-green-deal

(2)     EUT C 374, 16.9.2021, s. 84 .

(3)     EUT C 264, 20.7.2016, s. 28 .

(4)     EUT C 32, 28.1.2016, s. 8 .

(5)     EUT C 374, 16.9.2021, s. 84 .

(6)     EUT C 123, 9.4.2021, s. 22 .

(7)     EUT C 47, 11.2.2020, s. 30 .

(8)     EUT C 429, 11.12.2020, s. 105 .