MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL DEN DELEGERADE AKTEN
Allmän bakgrund och syfte
Förordning (EU) 2024/1781 av den 13 juni 2024 om upprättande av en ram för att fastställa ekodesignkrav för hållbara produkter (förordningen om ekodesign för hållbara produkter) trädde i kraft den 19 juli 2024.
Förordningen om ekodesign för hållbara produkter är en del i att uppfylla de åtaganden som kommissionen gjorde i den europeiska gröna given som fastställs i kommissionens meddelande av den 11 december 2019 och kommissionens meddelande av den 11 mars 2020 om en ny
handlingsplan för den cirkulära ekonomin
för ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa. Dessa åtaganden innefattar bland annat att anpassa EU:s regelverk till en hållbar framtid och att säkerställa att produkter som släpps ut på EU-marknaden blir alltmer hållbara. Förordningen om ekodesign för hållbara produkter är även en viktig del i att uppfylla målen i kommissionens giv om en ren industri vars syfte är att göra EU världsledande inom cirkulär ekonomi senast 2030, i enlighet med vad som anges i kommissionens meddelande av den 26 februari 2025.
Utöver att upprätta en ram för fastställande av ekodesignkrav fastställer förordningen om ekodesign för hållbara produkter även att företags förstörelse av osålda konsumentprodukter av är ett miljöproblem i hela EU och inför åtgärder för att förhindra detta. Detta är dessutom i linje med
EU:s strategi för hållbara och cirkulära textilier
som fastställs i kommissionens meddelande av den 30 mars 2022, i vilken åtgärder presenteras i syfte att förhindra att osålda textilier förstörs. Mellan 4 och 9 % av alla textilprodukter på EU-marknaden förstörs innan de används.
Förordningen om ekodesign för hållbara produkter ålägger företag att vidta åtgärder som rimligen kan förväntas förhindra behovet av att förstöra osålda konsumentprodukter. Den förbjuder även förstörelse av osålda kläder, tillbehör till kläder och skodon. För att säkerställa att denna åtgärd tillämpas proportionellt måste kommissionen enligt artikel 25.5 i förordningen om ekodesign för hållbara produkter anta delegerade akter för att fastställa undantag från detta förbud när så är lämpligt. Sådana undantag kan vara berättigade i något av följande fall:
(a)Hälso-, hygien- och säkerhetsskäl.
(b)Skador som orsakas på produkter som en följd av hanteringen av dessa eller som upptäcks efter det att produkter har returnerats, vilka inte kan repareras på ett kostnadseffektivt sätt.
(c)Produkters olämplighet för det ändamål som de är avsedda för, i tillämpliga fall med beaktande av EU-rätten och nationell rätt samt tekniska standarder.
(d) Att produkter som erbjuds för donation inte tas emot.
(e)Att produkterna inte är lämpliga för förberedelse för återanvändning eller återtillverkning.
(f)Produkters osäljbarhet på grund av intrång i immateriella rättigheter, inbegripet förfalskade produkter.
(g)Att förstörelse är det alternativ som har minst negativ miljöpåverkan.
Enligt dessa undantag blir det tillåtet för ekonomiska aktörer att förstöra osålda kläder och skodon. Villkoren för förstörelse är formulerade på ett sådant sätt att det kan kontrolleras om de har uppfyllts. Genom att ange under vilka förutsättningar som företag får frångå förbudet är avsikten att bidra till genomförandet av förbudet genom att säkerställa att det tillämpas så långt det krävs och är proportionellt för att på så vis minimera negativa konsekvenser för företag och samtidigt förebygga eventuella kryphål för att kringgå det.
Den delegerade akten tar hänsyn till de nya regler om hantering av textilavfall som föreslås i direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall (ramdirektivet om avfall). Den delegerade akten är även förenlig med det krav på ekonomiska aktörer som anges i förordningen om ekodesign för hållbara produkter om att lämna ut information om osålda konsumentprodukter som de kasserar, exempelvis information om skälen till att produkterna kasseras, inbegripet (när så är tillämpligt) relevanta undantag enligt artikel 25.5 i förordningen om ekodesign för hållbara produkter.
Rättslig bakgrund
Den rättsliga grunden för förordningen om ekodesign för hållbara produkter är artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (den inre marknaden). Enligt artikel 25.5 i förordningen om ekodesign för hållbara produkter ska kommissionen anta en delegerad akt där undantag fastställs från förbudet mot förstörelse av osålda konsumentprodukter som förtecknas i bilaga VII till förordningen som omfattar kläder och tillbehör till kläder och läder samt skodon. Subsidiaritetsprincipen uppfylls eftersom enskilda medlemsstater inte kan fatta beslut om dessa undantag.
2.SAMRÅD SOM FÖREGÅTT ANTAGANDET AV AKTEN
Denna delegerade akt bygger på rekommendationer från en kompletterande studie genom vilken tekniskt bistånd om undantag i fråga om förbudet att förstöra osålda kläder och skodon tillhandahölls. Syftet med studien var att avgöra tillämpligheten hos varje möjligt undantag samt hur undantag kan specificeras och genomföras rent praktiskt. För att uppnå dessa mål lades särskild tonvikt vid samråd med berörda parter.
En webbenkät genomfördes först i juni 2024 med frågor om hur varje undantag kan specificeras och genomföras samt vilka ekonomiska konsekvenser de kan få. I enkäten samlades synpunkter från 56 svarande in, däribland bransch- och näringslivsorganisationer, icke-statliga organisationer och experter från medlemsstaterna. Återkoppling från detta samråd tillsammans med en litteraturstudie användes för att specificera i vilka fall vart och ett av undantagen kan komma att behövas och hur de skulle kunna användas.
För att kontrollera ett första utkast till undantag hölls en workshop med berörda parter i september 2024 i syfte att samla in synpunkter på hur vart och ett av undantagen bör formuleras och hur ekonomiska aktörer kan genomföra dem, inbegripet hur tillämpligheten kan motiveras. Konfektions- och skoindustrin lämnade därefter ytterligare specifika uppgifter genom djupgående intervjuer och skriftlig återkoppling.
Den kompletterande studien gav även kvalitativa insikter i vilka ekonomiska konsekvenser som undantagen förväntas innebära för ekonomiska aktörer. Även om de undantag som införs inom ramen för denna delegerade akt medför en begränsad kostnad i fråga om att motivera tillämpligheten, som anges nedan, är de övergripande konsekvenserna positiva jämfört med en situation där inga undantag från förbudet om förstörelse föreskrivs.
Den kompletterande studiens övergripande slutsats var att konsekvenserna till följd av undantagen är en del av ett större sammanhang med bestämmelser som härrör från andra rättsliga instrument och från förordningen om ekodesign för hållbara produkter, i synnerhet följande: i) Artikel 23 i förordningen om ekodesign för hållbara produkter som ålägger ekonomiska aktörer att vidta nödvändiga åtgärder som rimligen kan förväntas förhindra behovet av att förstöra osålda konsumentprodukter. ii) Artikel 24.1 a och b i förordningen om ekodesign för hållbara produkter som ålägger ekonomiska aktörer att lämna ut information om antalet produkter som de kasserar och skälen till att de kasseras. Enligt denna bestämmelse förväntas ekonomiska aktörer redan hålla reda på skälen till att produkter förstörs för att på så vis kunna motivera tillämpningen av undantag.
De konsekvenser för ekonomiska aktörer som bedömts inom ramen för den kompletterande studien och som är relevanta för denna delegerade akt rör framför allt kostnader för att motivera tillämpningen av specifika typer av undantag. Dessa konsekvenser är nära kopplade till den befintliga praxis för kvalitetssäkring av produkter som ekonomiska aktörer genomför och efterlevnadskostnader avseende bland annat följande: i) Förordning (EU) 2023/988 (förordningen om allmän produktsäkerhet). ii) Förordning (EG) 1907/2006 (Reach-förordningen). iii) Förordning (EU) 2019/1020 (förordningen om marknadskontroll). iv) Immateriella rättigheter. Anpassning till denna praxis och dessa ramar säkerställer rättslig överensstämmelse och möjliggör för företag att dra fördel av befintliga informationssystem, exempelvis sådana som är ett resultat av bedömningar om huruvida en produkt är säker i enlighet med förordningen om allmän produktsäkerhet. På så vis minimeras den administrativa bördan kopplad till undantagen inom ramen för denna delegerade akt.
I den kompletterande studien föreslogs att informationskrav bör tillhandahållas per undantag om vilka åtgärder som vidtagits för att förebygga att ett sådant undantag behöver användas i framtiden. Detta täcks i tillräckligt hög grad av artikel 24.1 d i förordningen om ekodesign för hållbara produkter, enligt vilken ekonomiska aktörer redan måste ange i sin utlämnade information om kasserade osålda konsumentprodukter vilka åtgärder som vidtagits och vilka som planeras i syfte att förhindra att osålda konsumentprodukter förstörs.
Vad gäller positiva konsekvenser på medellång och lång sikt konstaterades i den kompletterande studien att undantagen och de därmed sammanhängande kraven på motivering och utlämnande kan ge ekonomiska aktörer ett incitament att vidta kraftfullare och bättre interna kvalitetssäkringsåtgärder för att minimera antalet osålda produkter med bristande överensstämmelse. Sådana åtgärder kan på så vis bidra till högre produktionsstandarder och produktkvalitet.
På grundval av den kompletterande studien förberedde kommissionen ett diskussionsunderlag med preliminära förslag för varje undantag. Kommissionen presenterade detta underlag vid det första mötet med ekodesignforumet den 20 februari 2025. Över 200 deltagare deltog i detta möte, antingen på plats eller via nätet, däribland företrädare från olika delar av näringslivet, icke-statliga organisationer, den akademiska världen, internationella partner samt deltagare från medlemsstaterna och EES-länderna. Ytterligare diskussioner hölls vid mötet i medlemsstaternas expertgrupp den 21 februari 2025.
Medlemmar i ekodesignforumet uppmanades även att lämna synpunkter på diskussionsunderlaget genom en webbenkät via EU Survey. Detta resulterade i svar från 14 handels- och näringslivsorganisationer, fyra icke-statliga organisationer och sju medlemsstater. I svaren framgick ett allmänt stöd från en majoritet av de berörda parterna vad gällde strategin för undantagen, men de belyste även aspekter där det bedömdes nödvändigt att förfina undantagen. Denna återkoppling granskades noggrant tillsammans med resultaten från den kompletterande studien när den delegerade akten färdigställdes.
Vad gäller förstörelse av produkter på grund av hälso-, hygien- och säkerhetsskäl i enlighet med artikel 25.5 a i förordningen om ekodesign för hållbara produkter hade över 70 % av de svarande inga eller endast smärre synpunkter på den föreslagna strategin. Synpunkterna innehåll bland annat förslag på att i) ytterligare förtydliga samspelet med EU:s lagstiftning om produktsäkerhet och ii) formulera detta undantag på ett sätt som är förenligt med andra undantag.
Vad gäller förstörelse av produkter på grund av de skäl som anges i artikel 25.5 b i förordningen om ekodesign för hållbara produkter, i synnerhet på grund av skador som orsakas på produkter som en följd av hanteringen av dessa eller som upptäcks efter det att produkter har returnerats som inte kan repareras på ett kostnadseffektivt sätt, hade över 65 % av de svarande inga eller endast smärre synpunkter på den föreslagna strategin. I de synpunkter som lämnades begärde de berörda parterna att man skulle bortse från överväganden som gäller kostnadseffektivitet eller begränsa användningen av sådana argument eftersom detta riskerar att uppmuntra till förstörelse hellre än reparationer, särskilt för snabbmodeprodukter av lågt värde. Eftersom kostnadseffektivitet uttryckligen nämns i förordningen om ekodesign för hållbara produkter kan det inte tas bort från undantagen. För att förhindra att sådana produkter uttryckligen förstörs på grundval av kostnadseffektivitet krävs emellertid enligt denna delegerade akt att produkter som omfattas av detta undantag har genomgått ett förfarande för kvalitetsbedömning som i tillämpliga fall innefattar tekniska prover, praktiska utvärderingar eller sortering som prioriterar lagerpåfyllning eller reparationer. Sådana förfaranden är effektiva för att förebygga att produkter som returneras av konsumenter förstörs och ekonomiska aktörer begärde att dessa förfaranden skulle erkännas för att på så vis motivera tillämpningen av detta undantag i stället för att dokumentera och spara uppgifter om bedömningar som rör enskilda produkter som skickas för att förstöras.
Vad gäller förstörelse av produkter på grund av de skäl som anges i artikel 25.5 c i förordningen om ekodesign för hållbara produkter, särskilt på grund av att produkten är olämplig för det ändamål som den är avsedd för, hade över 60 % av de svarande inga eller endast smärre synpunkter på den föreslagna strategin. De synpunkter som lämnades handlade främst om förslaget att i detta undantag inkludera förstörelse av produkter på grund av bristande överensstämmelse med frivilliga krav. Berörda parter argumenterade emot detta undantag eftersom de berörda produkterna till fullo överensstämmer med unionsrätten och de uttryckte oro över att detta kan skapa kryphål som möjliggör för företag att ta fram striktare interna policyer endast för att kunna motivera förstörelse av produkter. Mot bakgrund av dessa synpunkter bibehölls inte detta undantag. Vad gäller förstörelse av produkter på grund av de skäl som anges i artikel 25.5 d i förordningen om ekodesign för hållbara produkter, dvs. att produkter som erbjuds för donation inte tas emot, hade 45 % av de svarande omfattande synpunkter på den föreslagna strategin. De flesta svarande stöder att detta undantag inkluderas men ett flertal av dem uttryckte oro över att undantaget var alltför strikt formulerat, t.ex. krävdes det att den osålda produkten måste erbjudas för donation till minst tre lämpliga mottagare. Andra krävde emellertid en striktare formulering, mer specifikt fler krav vad gäller på vilka villkor som produkterna erbjuds för donation och hur mycket de ekonomiska aktörerna måste anstränga sig för att hitta en lämplig mottagare. På grundval av dessa synpunkter ändrades undantaget genom att man förlängde den period under vilken produkterna offentligt erbjuds för donation. För att förhindra otillbörliga negativa konsekvenser för enheter inom den sociala ekonomin lades ett undantag till för att hantera omständigheter där dessa enheter tar emot osålda produkter som en donation och inte kan hitta en mottagare.
Vad gäller förstörelse av produkter på grund av de skäl som anges i artikel 25.5 e i förordningen om ekodesign för hållbara produkter, i synnerhet om produkterna inte är lämpliga för förberedelse för återanvändning eller återtillverkning, hade 45 % av de svarande omfattande synpunkter på den föreslagna strategin. Dessa inbegrep en begäran från ett flertal berörda parter att från undantaget utesluta produkter som innehåller element som bryter mot allmänt erkända sociala normer och värderingar, för vilka det är tekniskt omöjligt att vidta korrigerande åtgärder. Undantaget finns emellertid kvar för att förhindra oavsiktliga negativa konsekvenser för ekonomiska aktörer och kravet att vidta korrigerande åtgärder när så är tekniskt möjligt bör förhindra otillbörlig användning av detta undantag.
Som en del av övervägandena kring huruvida en produkt är lämplig för förberedelse för återanvändning eller återtillverkning och för att säkerställa överensstämmelse med ramdirektivet om avfall, särskilt vad gäller föreslagna ändringar om textilavfall, bör produkter som tillhandahålls på marknaden efter förberedelse för återanvändning (och som därmed inte kan säljas) inte längre omfattas av förstörelseförbudet. Detta undantag ingår som ett separat led.
Vad gäller förstörelse av produkter på grund av de skäl som anges i artikel 25.5 f i förordningen om ekodesign för hållbara produkter, dvs. på grund av intrång i immateriella rättigheter, inbegripet förfalskade produkter, hade 57 % av de svarande inga eller endast smärre synpunkter på den föreslagna strategin. Några av de svarande varnade för att inkludera detta undantag eftersom det möjliggör förstörelse av produkter som i princip går att använda. Närmare bestämt höll de inte med om att det borde finnas ett undantag för licensavtal eftersom produkter som omfattas av sådana avtal varken är förfalskade eller tillverkade för att göra intrång i immateriella rättigheter och därför bör det inte vara tillåtet att förstöra sådana produkter. Trots dessa synpunkter ansågs undantaget vara nödvändigt eftersom intrång i immateriella rättigheter samt specifika licenser eller kontraktsmässiga arrangemang som begränsar försäljning eller distribution av en produkt kan motivera att osålda konsumentprodukter förstörs.
Ett undantag på grundval av de skäl som anges i artikel 25.5 g i förordningen om ekodesign för hållbara produkter, dvs. där förstörelse är det alternativ som har minst negativ miljöpåverkan, ingår inte i denna delegerade akt. Utifrån den nuvarande förteckningen över produkter i bilaga VII till förordningen om ekodesign för hållbara produkter framhöll den kompletterande studien att återanvändning av dessa produkter alltid är den bästa lösningen ur miljöhänseende jämfört med återvinning eller andra former av förstörelse. 77 % av de svarande hade inga eller endast smärre synpunkter på detta. Sådana produkter kan fortfarande återvinnas om de inte går att använda och därmed omfattas de av övriga undantag, vilket går i linje med den prioriteringsordning som rör förebyggande av avfall och förberedelse för återanvändning inom ramen för den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i ramdirektivet om avfall.
3.DEN DELEGERADE AKTENS RÄTTSLIGA ASPEKTER
Befogenheten att anta delegerade akter fastställs i artikel 25.5 i förordning (EU) 2024/1781.
I artikel 1 fastställs de definitioner som gäller i den delegerade akten.
I artikel 2 anges undantag från förbudet mot förstörelse av osålda konsumentprodukter.
I artikel 3 anges bevis som ekonomiska aktörer ska tillhandahålla för att möjliggöra kontroll av huruvida det är motiverat att förstöra en osåld produkt.
I artikel 4 åläggs ekonomiska aktörer att tillhandahålla information om de tillämpliga undantagen till aktörer inom avfallsbehandling.
Artikel 5 innehåller en översynsklausul.
I artikel 6 anges datum för ikraftträdande och tillämpning av den delegerade akten.
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) …/…
av den 9.2.2026
om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781 genom fastställande av undantag från förbudet mot förstörelse av osålda konsumentprodukter
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781 av den 13 juni 2024 om upprättande av en ram för att fastställa ekodesignkrav för hållbara produkter, om ändring av direktiv (EU) 2020/1828 och förordning (EU) 2023/1542 och om upphävande av direktiv 2009/125/EG, särskilt artikel 25.5, och
av följande skäl:
(1)Enligt artikel 25.1 i förordning (EU) 2024/1781 är det förbjudet för ekonomiska aktörer att förstöra vissa osålda konsumentprodukter från och med den 19 juli 2026.
(2)För att möjliggöra för ekonomiska aktörer att förstöra osålda konsumentprodukter i motiverade och lämpliga fall av något av de skäl som anges i artikel 25.5 i förordning (EU) 2024/1781 behöver undantag fastställas från förbudet mot förstörelse av sådana osålda konsumentprodukter som förtecknas i bilaga VII till samma förordning.
(3)Beroende på vilka omständigheter som motiverar förstörelse kan det fortfarande vara möjligt för ekonomiska aktörer att återtillverka, rekonditionera eller donera relevanta osålda konsumentprodukter samt kassera dem i syfte att förbereda dem för återanvändning, i enlighet med definitionen av förstörelse i artikel 2.34 i förordning (EU) 2024/1781. Om ett undantag är tillämpligt ska osålda konsumentprodukter förstöras i enlighet med prioritetsordningen i avfallshierarkin enligt artikel 4 i direktiv 2008/98/EG, för att på så vis prioritera materialåtervinning framför annan återvinning, inbegripet energiåtervinning, och bortskaffande.
(4)Syftet med förordning (EU) 2024/1781 är att förbättra produkters miljömässiga hållbarhet. Förbudet som fastställs i artikel 25.1 i förordningen bör däremot inte förhindra eller begränsa ekonomiska aktörer från att vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa en hög säkerhetsnivå och förstöra osålda konsumentprodukter som utgör en hälso- eller säkerhetsrisk och när inga andra begränsade åtgärder är möjliga.
(5)I vissa fall kan konsumentprodukter brista i överensstämmelsen med unionsrätten eller nationell rätt av andra skäl än sådana som har att göra med konsumenters hälsa eller säkerhet, till exempel på grund av etiska skäl eller tvångsarbete. I sådana fall kan förstörelse antingen krävas enligt lag eller vara en lämplig begränsande åtgärd och bör därför tillåtas.
(6)Skyddet av immateriella rättigheter är grundläggande för att bibehålla den inre marknadens integritet och för att ge incitament för utveckling och kommersialisering av nya produkter och ny teknik. I fall då osålda konsumentprodukter konstateras göra intrång i immateriella rättigheter kan förstörelse vara nödvändigt för att förhindra ytterligare intrång.
(7)Immateriella rättigheter kan även vara kopplade till bindande och verkställbara avtalsförpliktelser såsom licenser som begränsar försäljning eller distribution av en produkt efter ett visst datum. Efter ett sådant datum kan det vara nödvändigt att förstöra produkter för att säkerställa ett effektivt utövande av dessa rättigheter.
(8)Vissa konsumentprodukter kan vara olämpliga för återanvändning eller återtillverkning på grund av att det tekniskt inte är genomförbart att ta bort eller permanent dölja etiketter, logotyper eller produktegenskaper, vilket kan vara nödvändigt för att respektera immateriella rättigheter. Konsumentprodukter kan också vara olämpliga för återanvändning eller återtillverkning eftersom de är olämpliga i ett visst kulturellt, etiskt eller samhälleligt sammanhang. Sådana produkter kan, även om de är förenliga med unionsrätten eller nationell rätt, vara kontroversiella och ge upphov till moralisk debatt eller etiska farhågor, eller strida mot rådande och socialt accepterade normer för respekt, jämlikhet eller mänsklig värdighet. Detta omfattar särskilt, men inte uteslutande, produkter som vidmakthåller diskriminering, utnyttjar stereotyper eller förlitar sig på provocerande språkbruk eller bilder. Förstörelse bör vara möjligt i fall då det är den effektivaste och mest proportionella lösningen för att hantera sådana tekniska utmaningar. Att något inte är tekniskt genomförbart innebär att befintlig teknik, etablerad teknisk kunskap eller den sakkunskap som den ekonomiska aktören har tillgång till är otillräcklig eller otillförlitlig för att vidta verkningsfulla avhjälpande åtgärder.
(9)Det bör vara möjligt att förstöra skadade produkter som har skadats fysiskt, förorenats eller försämrats under verksamhet och processer som ägt rum i leveranskedjan. Detta kan inbegripa hantering, lagring, transport, detaljhandel eller konsumentreturer där sådana produkter returneras på grundval av ångerrätten enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU eller, i tillämpliga fall, under en längre ångerfrist som har beviljats av näringsidkaren, under förutsättning att det inte är tekniskt möjligt eller kostnadseffektivt att reparera produkten.
(10)Det bör vara möjligt att förstöra produkter som är olämpliga för det ändamål som de är avsedda för på grund av konstruktions- eller tillverkningsfel som gör produkten funktionsoduglig. En produkt ska anses vara funktionsoduglig om den saknar grundläggande egenskaper som konsumenter rimligen kan förvänta sig eller om felet undergräver produktens grundläggande syfte. Förstörelse bör endast tillåtas om sådana produkter inte kan repareras.
(11)I syfte att använda eller återanvända osålda konsumentprodukter kan ekonomiska aktörer donera dem till lämpliga donationspartner, däribland enheter inom den sociala ekonomin som enligt lag eller av hävd tar emot donationer av relevanta konsumentprodukter, för att på så vis prioritera lokala donationer som minimerar miljöpåverkan och främjar skapandet av hållbara, deltagandebaserade och inkluderande affärsmodeller och arbetstillfällen av hög kvalitet i unionen. Om ett sådant erbjudande har gjorts, antingen direkt till minst tre lämpliga enheter inom den sociala ekonomin i unionen eller på en lättåtkomlig sida på den ekonomiska aktörens webbplats i minst åtta veckor, och produkterna inte har tagits emot för donation, får de förstöras. Enheter inom den sociala ekonomin som tar emot osålda konsumentprodukter som en donation bör tillåtas förstöra dessa produkter om de inte kan hitta någon mottagare, såvida inte sådana produkter omfattas av krav på separat insamling och förberedelse för återanvändning av kasserade osålda textilier enligt direktiv 2008/98/EG eller motsvarande krav vad gäller andra produktgrupper.
(12)För att förhindra oavsiktliga negativa konsekvenser för cirkulära affärsmodeller som inbegriper försäljning av produkter efter att de har förberetts för återanvändning bör det vara möjligt att förstöra osålda konsumentprodukter som tillhandahölls på marknaden till följd av verksamhet som genomförts av aktörer inom avfallsbehandling i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG. I enlighet med det direktivet måste det finnas en marknad för eller efterfrågan på den återvunna produkten för att avfall ska upphöra att vara avfall. Om det inte finns någon sådan marknad bör det därför vara möjligt att förstöra produkten.
(13)För att förhindra missbruk och säkerställa att de undantag som ekonomiska aktörer tillämpar är motiverade och på så vis säkerställa att förstörelse används som sista utväg bör lämpliga kontrollmekanismer finnas på plats som i tillämpliga fall grundar sig på befintlig praxis för kvalitetssäkring av produkter. För att möjliggöra för behöriga nationella myndigheter att genomföra lämpliga kontroller bör ekonomiska aktörer behålla all sin relevanta dokumentation under fem års tid i kontrollsyfte. När flera produkter påverkas av samma omständigheter som motiverar förstörelse får dokumentation upprättas gemensamt för alla berörda produkter.
(14)Ekonomiska aktörer som är medvetna om omständigheter som påverkar huruvida något av de undantag som fastställs i denna förordning är tillämpligt på osålda produkter bör lämna en förklaring i vilken de informerar om det tillämpliga undantaget till den mottagande aktören inom avfallsbehandling för att främja en effektivare sorteringsprocess, öka andelen återanvända och återvunna produkter och minska onödiga kostnader för avfallsbehandling.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
1. enhet inom den sociala ekonomin: en enhet inom den sociala ekonomin enligt definitionen i artikel 3.4i i direktiv 2008/98/EG.
2. kostnadseffektiv: kostnaden för att reparera eller rekonditionera en produkt överstiger inte den totala kostnaden för att förstöra produkten och för material, tillverkning, förpackning, transport, lagerföring och alla andra administrativa eller logistiska kostnader för att ersätta samma produkt.
Artikel 2
Undantag från förbudet mot förstörelse av osålda konsumentprodukter
Osålda konsumentprodukter som förtecknas i bilaga VII till förordning (EU) 2024/1781 får, under förutsättning att den dokumentation som avses i artikel 3 kan uppvisas, förstöras om något av följande villkor föreligger:
(a)Produkten är farlig i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/988.
(b)Produkten är olämplig för sitt ändamål på grund av att den inte överensstämmer med unionsrätten eller nationell rätt, av andra orsaker än de som anges i led a och förstörelse krävs enligt lag eller är den lämpliga och proportionella korrigerande åtgärden.
(c)Produkten konstateras göra intrång i immateriella rättigheter genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande, ett beslut till följd av alternativ tvistlösning, ett meddelande från en rättighetshavare, behörig myndighet eller enhet som är bemyndigad att agera på en rättighetshavares vägnar eller en intern utredning som genomförts av den ekonomiska aktören, under förutsättning att den ekonomiska aktören vederbörligen kan motivera intrånget.
(d)Produkten omfattas av en bindande och verkställbar licens eller liknande avtalsenligt krav som skyddar immateriella rättigheter som innebär att försäljning, distribuering eller annan form av överföring av produkten efter en viss period utgör ett intrång i dessa immateriella rättigheter, och nämnda period har löpt ut, under förutsättning att den ekonomiska aktören vederbörligen kan motivera intrånget och bevisa att förstörelse är en lämplig och proportionell korrigerande åtgärd.
(e)Produkten är olämplig för förberedelse för återanvändning eller återtillverkning eftersom det tekniskt inte är genomförbart att ta bort eller permanent dölja etiketter, logotyper eller lättigenkännliga produktegenskaper eller andra egenskaper som
(i)skyddas av immateriella rättigheter, eller
(ff)anses vara olämpliga.
(f)Produkten kan rimligen anses vara oacceptabel för konsumentanvändning på grund av skada, inbegripet fysisk skada, försämring eller förorening, däribland hygienproblem, oavsett om detta orsakats av konsumenter eller inträffat vid hantering av produkten av den ekonomiska aktören eller andra aktörer som är inbegripna i leveranskedjan vid transport, återförsäljning eller lagring och det inte är tekniskt möjligt eller kostnadseffektivt att reparera eller rekonditionera produkten.
(g)Produkten är olämplig för det ändamål som den är avsedd för på grund av konstruktions- eller tillverkningsfel som inte är tekniskt möjliga att reparera.
(h)Endast om ingen av de omständigheter som avses i leden a–g är tillämplig, och produkten har erbjudits för donation antingen direkt till minst tre lämpliga enheter inom den sociala ekonomin i unionen eller på en lättåtkomlig sida på den ekonomiska aktörens webbplats i minst åtta veckor utan att produkten har tagits emot för donation.
(i)Produkten togs emot som en donation av en enhet inom den sociala ekonomin i unionen men ingen mottagare kunde hittas.
(j)Produkten var tillgänglig på marknaden efter att ha förberetts för återanvändning av en aktör inom avfallsbehandling men ingen mottagare kunde hittas.
Artikel 3
Dokumentation för kontroll av efterlevnad
Ekonomiska aktörer ska, under en period på fem år efter att en osåld konsumentprodukt som omfattas av ett undantag i enlighet med artikel 2 har förstörts, behålla och, på begäran, inom 30 dagar från mottagandet av begäran, ställa följande dokumentation till de behöriga myndigheternas förfogande i elektronisk form (med undantag för fall då informationen finns tillgänglig för den behöriga nationella myndigheten på grundval av en annan rättsakt):
(a)För farliga produkter enligt vad som avses i artikel 2 a, något av följande:
i) En beskrivning av en hälso- eller säkerhetsrisk som äventyrar efterlevnaden av det allmänna säkerhetskrav som anges i artikel 5 i förordning (EU) 2023/988, inbegripet en bedömning av produktsäkerheten i enlighet med artiklarna 6, 7 och 8 i samma förordning.
ii) En provningsrapport som indikerar att det i en produkt finns kemikalier som inte överensstämmer med kraven och anger tillämplig unionslagstiftning eller nationell lagstiftning.
(b)För sådana produkter som avses i artikel 2 b, en självbedömning som anger typen av bristande överrensstämmelse samt tillämplig unionslagstiftning eller nationell lagstiftning.
(c)För sådana fall som avses i artikel 2 c, det lagakraftvunna domstolsavgörandet, beslutet om alternativ tvistlösning eller det meddelande som avses i det ledet, eller dokumentation om en intern utredning som styrker intrånget.
(d)För sådana fall som avses i artikel 2 d, en licens, ett avtal eller en överenskommelse som har ingåtts med rättighetshavaren och som uttryckligen anger begränsningar för distribution eller andra former av överföring för produkten efter en viss period, åtföljt av en motivering att förstörelse är en lämplig och proportionell åtgärd.
(e)För sådana fall som avses i artikel 2 e, en inspektionsrapport eller styrkande dokumentation som visar att de tekniska alternativen för att förbereda produkten för återanvändning eller återtillverkning har bedömts och inte funnits vara genomförbara inbegripet, i tillämpliga fall, visuell bevisning, teknisk analys eller expertutlåtanden som motiverar att det inte är tekniskt genomförbart att ta bort eller permanent dölja etiketter, logotyper eller lättigenkännliga egenskaper som skyddas av immateriella rättigheter eller anses vara olämpliga.
(f)För skadade produkter enligt vad som avses i artikel 2 f eller för produkter som är olämpliga för sitt ändamål enligt vad som avses i led g i samma artikel, någon av följande dokumentation:
i) Bevis på att produkten har genomgått förfaranden för kvalitetsbedömning, inbegripet okulär besiktning och sortering som prioriterar lagerpåfyllning eller reparationer, inbegripet en beskrivning av förfarandet för kvalitetsbedömning, standardiserade åtgärdsplaner för specifika typer av skador och en beskrivning av specifika fall då reparation eller rekonditionering inte är möjligt ur tekniskt hänseende eller kostnadseffektivitetshänseende för sådana produkter som avses i artikel 2 f, eller ur tekniskt hänseende för sådana produkter som avses i led g i samma artikel.
ii) Ett inspektionsprotokoll i form av tekniska provningsresultat, resultat från tillämpliga praktiska utvärderingar eller andra expertutlåtanden som dokumenterar den identifierade skadans typ och allvarlighetsgrad för de berörda produkterna eller partierna och att det inte är möjligt att vidta korrigerande åtgärder ur tekniskt hänseende eller kostnadseffektivitetshänseende för sådana produkter som avses i artikel 2 f, eller ur tekniskt hänseende för sådana produkter som avses i led g i samma artikel.
(g)För sådana fall som avses i artikel 2 h, bevis på att produkten erbjudits för donation.
(h)För sådana fall som avses i artikel 2 i, en försäkran som styrker att produkten togs emot som donation och att ingen mottagare kunde hittas för produkten.
(i)För sådana fall som avses i artikel 2 j, dokumentation som visar att produkten togs emot från en aktör inom avfallsbehandling och att ingen mottagare kunde hittas för produkten.
Artikel 4
Förklaring till aktörer inom avfallsbehandling
Ekonomiska aktörer ska till den aktör inom avfallsbehandling till vilken de levererar osålda konsumentprodukter som omfattas av ett av de undantag som fastställs i artikel 2 tillhandahålla en förklaring om det tillämpliga undantaget.
Artikel 5
Översyn
Kommissionen ska se över denna förordning med beaktande av nya produkter som läggs till i bilaga VII till förordning (EU) 2024/1781 eller undantagens lämplighet, särskilt med hänsyn till huruvida nya vetenskapliga rön eller den senaste tekniska utvecklingen motiverar ett undantag för användning av materialåtervinningsteknik av hög kvalitet som det alternativ som har minst negativ miljöpåverkan. Kommissionen ska lägga fram resultaten av denna översyn, inbegripet, i tillämpliga fall, ett utkast till förslag till revidering, varje gång som en ny produkt läggs till i bilaga VII till den förordningen och under alla omständigheter senast den … [Publikationsbyrån: För in datum = fem år efter denna förordnings ikraftträdande].
Artikel 6
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 19 juli 2026.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 9.2.2026
På kommissionens vägnar
Ordförande
Ursula VON DER LEYEN
