MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL DEN DELEGERADE AKTEN

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 upprättas en unionsram för kategorier av vinprodukter, oenologiska metoder och restriktioner som är tillämpliga på unionsnivå.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter om handelsnormer för vin.

Förordning (EU) nr 606/2009 måste anpassas till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Syftet med denna delegerade akt är därför att komplettera förordning (EU) nr 1308/2013 med avseende på de bestämmelser som ska följas vid vinframställning, inbegripet oenologiska metoder, gränsvärden och villkor för sötning av vin samt undantag från den högsta tillåtna halten av svaveldioxid och flyktiga syror.

2.SAMRÅD SOM FÖREGÅTT ANTAGANDET AV AKTEN

Samråd med experter från alla 28 medlemsstater har genomförts inom expertgruppen inom ramen för den samlade marknadsordningen.

Under dessa möten lade kommissionen fram ändrade versioner av texten, vilka i stort sett beaktade de synpunkter och kommentarer som lämnats vid varje möte eller som skickats in skriftligen till kommissionens avdelningar. Experter från Europaparlamentet deltog som observatörer i dessa diskussioner.

Kommissionens avdelningar anordnade även flera möten med berörda parter inom vinsektorn, såväl bilateralt som inom ramen för gruppen för civil dialog om vin.

Samrådsförfarandet mynnade ut i ett brett samförstånd om utkastet till delegerad förordning.

Utkastet till den delegerade förordningen lades ut på webbplatsen för bättre lagstiftning den 21 december 2018–18 januari 2019, och det inkom synpunkter från tre organisationer. Bland dessa synpunkter kunde det urskiljas en huvudfråga som redan hade diskuterats med medlemsstaterna när lagstiftningen utarbetades: Tillägget av ”lagring i behållare av trä” som tillåten oenologisk metod mottog merparten positiva kommentarer under expertgruppens möten och bibehölls därför. Andra frågor är anpassningar av bilaga I A om tillåtna oenologiska metoder särskilt när det gäller flotation, tanniner, PVPP, CMC och mjölksyrabakterier. På grundval av kommentarerna från de tre organisationerna gjordes ändringar när så var lämpligt. Vissa önskemål från organisationerna kunde inte tillgodoses på grund av att de stred mot en ändring som gjorts på en medlemsstats uppmaning eller på grund av att förenligheten med andra EU-förordningar måste säkerställas. De akter i Internationella vinorganisationens (OIV) regelsamling över oenologiska metoder som avses i denna delegerade förordning är obligatoriska på samma sätt som de akter som togs med i de upphävda tilläggen till förordning (EG) nr 606/2009. Skäl 5, 6, 7 och 8 innehåller närmare uppgifter om de förtydliganden och förenklingar som har förts in i denna anpassade delegerade förordning vad gäller hänvisning till OIV-akter.

3.DEN DELEGERADE AKTENS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Denna delegerade akt innehåller bestämmelser som kompletterar vissa regler i förordning (EU) nr 1308/2013 som är nödvändiga för att säkerställa att den inre marknaden för vinprodukter fungerar väl. I akten fastställs framför allt den rättsliga ramen för de oenologiska behandlingar och föreningar som är tillåtna för framställning av alla kategorier av vinprodukter som förtecknas i del II i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013.

Den delegerade akten anger undantag från den högsta tillåtna halten av svaveldioxid och flyktiga syror.

Den delegerade akten förtydligar och förenklar de befintliga bestämmelserna. Den ökar också överensstämmelsen mellan denna förordning och OIV:s regelsamling över oenologiska metoder med avseende på del A i bilaga I till denna förordning.

Den delegerade akten upphäver relevanta bestämmelser i kommissionens förordning (EG) nr 606/2009 av den 10 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 beträffande kategorier av vinprodukter, oenologiska metoder och tillämpliga restriktioner.

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) …/…

av den 12.3.2019

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller vinodlingsområden där alkoholhalten får höjas, tillåtna oenologiska metoder och restriktioner som är tillämpliga på framställning och bevarande av vinprodukter, lägsta alkoholhalt för biprodukter och bortskaffande av dessa samt offentliggörande av OIV-akter

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 1 , särskilt artiklarna 75.2 och 80.4, och

av följande skäl:

(1)Förordning (EU) nr 1308/2013 upphävde och ersatte rådets förordning (EG) nr 1234/2007 2 . Del II avdelning II kapitel I avsnitt 1 i förordning (EU) nr 1308/2013 fastställer bestämmelser om kategorier av vinprodukter, oenologiska metoder och tillämpliga restriktioner och ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter på området. För att garantera att vinmarknaden fungerar väl inom den nya rättsliga ramen behöver vissa bestämmelser antas genom sådana akter. Dessa akter bör ersätta bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 606/2009 3 , som därför bör upphöra att gälla.

(2)I del II i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 med kategorier av vinprodukter anges att den totala alkoholhalten i vin högst får uppgå till 15 volymprocent. Genom undantag får dock detta gränsvärde ökas till 20 volymprocent för viner som har framställts utan berikning i vissa vinodlingsområden. Dessa områden bör fastställas.

(3)I artiklarna 80 och 83 i förordning (EU) nr 1308/2013 och i bilaga VIII till den förordningen fastställs allmänna bestämmelser om oenologiska metoder och behandlingar. Därutöver hänvisas till närmare bestämmelser som kommissionen ska anta. Det bör göras en tydlig och exakt definition av de tillåtna oenologiska metoderna, däribland bestämmelser för sötning av vin. Dessutom bör det fastställas gränsvärden för användningen av vissa ämnen i vinframställning samt villkor för användningen av vissa av dem.

(4)I bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009 förtecknas tillåtna oenologiska metoder och behandlingar. Förteckningen över tillåtna oenologiska metoder bör förtydligas och dess samstämmighet bör förbättras. Förteckningen bör också kompletteras för att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen. För att öka tydligheten bör förteckningen delas in i två tabeller som skiljer oenologiska behandlingar från oenologiska föreningar.

(5)I del A tabell 1 i bilaga I till denna förordning bör tillåtna oenologiska behandlingar samt villkor och gränsvärden för deras användning förtecknas. De tillåtna behandlingarna bör grundas på de relevanta metoder som rekommenderas av OIV, enligt de OIV-akter som avses i tabellen, och den relevanta unionslagstiftning som avses i tabellen.

(6)För att säkerställa att producenter av vinprodukter som använder tillåtna oenologiska föreningar är bättre informerade och får en bättre förståelse för relevanta bestämmelser, bör tillåtna oenologiska metoder samt villkor och gränsvärden för deras användning förtecknas i del A tabell 2 i bilaga I till denna förordning. De tillåtna oenologiska föreningarna bör grundas på de relevanta föreningar som rekommenderas av OIV, enligt de OIV-akter som avses i tabellen, och den relevanta unionslagstiftning som avses i tabellen. Tabellen bör dessutom tydligt ange den internationella beteckningen, E-nummer om det finns tillgängligt och föreningens CAS-nummer (Chemical Abstracts Service). Den bör vidare innehålla en klassificering av föreningarna i två kategorier, beroende på deras användning som tillsats eller som processhjälpmedel, vilket är nödvändigt särskilt i märkningssyfte.

(7)För att förenkla tillämpliga bestämmelser och säkerställa samstämmighet mellan bestämmelserna i denna förordning och internationella standarder bör den tidigare praxisen att ange vissa uppgifter som finns i akterna i OIV:s regelsamling över oenologiska metoder i tilläggen till bilaga I avskaffas. Villkoren och gränsvärdena för användning bör i princip följa OIV:s rekommendationer, såvida inte ytterligare villkor, gränsvärden och undantag utöver OIV-akterna är lämpliga.

(8)Kommissionen bör offentliggöra de akter i OIV:s regelsamling över oenologiska metoder som avses i bilaga I till denna förordning i Europeiska unionens officiella tidning och säkerställa att de berörda OIV-akterna finns tillgängliga på unionens samtliga officiella språk.

(9)I bilaga I B till förordning (EG) nr 606/2009 fastställs den högsta tillåtna halten av svaveldioxid i vin som framställs inom unionen. Gränsvärdena är anpassade till de internationellt erkända gränsvärden som fastställts av OIV, och nödvändiga undantag bör införas för att vissa söta viner som framställs i små kvantiteter ska kunna få den högre sockerhalt som utmärker dem och för att se till att de kan bevaras. Mot bakgrund av pågående vetenskapliga undersökningar om minskning och ersättning av sulfiter i vin och sulfitintaget från vin i människors kost, kan gränsvärdena ses över vid ett senare tillfälle i syfte att sänka dem ytterligare.

(10)Det bör fastställas villkor för hur medlemsstaterna utfärdar tillstånd för att under en begränsad period och för försöksändamål använda vissa oenologiska metoder och behandlingar som inte omfattas av unionens bestämmelser.

(11)Framställning av mousserande viner, mousserande kvalitetsviner och mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ kräver en rad särskilda oenologiska metoder utöver dem som är tillåtna för andra vinprodukter. För tydlighetens skull bör dessa metoder förtecknas i en separat bilaga till denna förordning.

(12)Framställning av likörviner kräver en rad särskilda oenologiska metoder utöver dem som är tillåtna för andra vinprodukter, liksom det krävs vissa särskilda egenskaper för vissa likörviner med skyddad ursprungsbeteckning. För tydlighetens skull bör dessa metoder och restriktioner förtecknas i en separat bilaga till denna förordning.

(13)Blandning är en utbredd oenologisk metod som kan ha stor inverkan på vinprodukternas kvalitet. För att undvika missbruk och garantera en hög vinkvalitet och samtidigt främja en konkurrenskraftigare sektor bör metoden definieras och regleras strikt. Av samma skäl bör användningen av denna metod regleras för framställning av roséviner, i synnerhet vissa viner som inte omfattas av bestämmelserna i en produktspecifikation.

(14)Specifikationer för renhet och identitet för ett stort antal ämnen som används i oenologiska metoder fastställs redan i unionens bestämmelser om livsmedel och i OIV:s internationella oenologiska kodex. För att garantera harmonisering och tydlighet bör det i första hand hänvisas till dessa specifikationer, samtidigt som dessa kompletteras med unionsspecifika bestämmelser.

(15)Vinprodukter som inte uppfyller bestämmelserna i del II avdelning II kapitel I avsnitt 1 i förordning (EU) nr 1308/2013 eller de bestämmelser som fastställs i den här förordningen får inte släppas ut på marknaden och måste förstöras. Vissa av dessa produkter kan emellertid tillåtas för uteslutande industriell användning, och villkor bör därför fastställas för att se till att produkternas slutliga användning kontrolleras på ett tillfredsställande sätt. För att undvika ekonomiska förluster för aktörer som har lager av vissa produkter som har framställts före den dag då denna förordning träder i kraft, bör det dessutom föreskrivas att produkter som har framställts i enlighet med de bestämmelser som gällde före den dagen får saluföras för konsumtion.

(16)Genom ett undantag från den allmänna regeln, som fastställs i del II avsnitt D i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013, tillåts hällande av vin eller druvmust över jäsningsrester, druvrester eller pressad ”aszú”- eller ”výber”-massa då denna metod är särskilt kännetecknande för framställningen av vissa ungerska och slovakiska viner. De särskilda bestämmelserna för denna metod bör fastställas i enlighet med de nationella bestämmelser som var i kraft i de berörda medlemsstaterna den 1 maj 2004.

(17)För att säkerställa vinprodukternas kvalitet bör det fastställas bestämmelser för genomförandet av förbudet mot överpressning av druvorna. För att kontrollera att det förbudet efterlevs korrekt krävs det en adekvat övervakning av biprodukterna från vinframställningen och deras slutliga användning. Därför bör det fastställas bestämmelser för en lägsta alkoholhalt i biprodukter efter druvpressningen och för villkoren för det obligatoriska bortskaffandet av biprodukter som innehas av fysiska eller juridiska personer eller grupper av personer, under överinseende av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Eftersom sådana villkor är direkt knutna till vinframställningsprocessen bör de förtecknas tillsammans med de oenologiska metoder och restriktioner för vinframställningen som anges i denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs bestämmelser som kompletterar förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller vinodlingsområden där alkoholhalten får höjas, tillåtna oenologiska metoder och restriktioner som är tillämpliga på framställning och bevarande av vinprodukter, lägsta alkoholhalt för biprodukter och bortskaffande av dessa samt offentliggörande av OIV-akter.

Artikel 2

Vinodlingsområden vars viner får ha en total alkoholhalt på högst 20 volymprocent

De vinodlingsområden som avses i del II punkt 1 andra stycket c första strecksatsen i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 ska vara zonerna C I, C II och C III, som anges i tillägg I till samma bilaga, och de områden i zon B där vita viner med följande skyddade geografiska beteckningar får framställas: ”Vin de pays de Franche-Comté” och ”Vin de pays du Val de Loire”.

Artikel 3

Tillåtna oenologiska metoder

1.  Tillåtna oenologiska metoder och restriktioner som är tillämpliga på framställning och bevarande av de vinprodukter som omfattas av del II i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 och som avses i artikel 80.1 i den förordningen fastställs i bilaga I till den här förordningen.  

I del A tabell 1 i bilaga I fastställs tillåtna oenologiska behandlingar samt villkor och gränsvärden för deras användning.

I del A tabell 2 i bilaga I fastställs tillåtna oenologiska föreningar samt villkor och gränsvärden för deras användning.

2. Kommissionen ska offentliggöra de akter i OIV:s regelsamling över oenologiska metoder som avses i del A tabell 1 kolumn 2 och tabell 2 kolumn 3 i bilaga I till denna förordning i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien.

3.  Högsta tillåtna halt av svaveldioxid i vin fastställs i del B i bilaga I.

4.   Högsta tillåtna halt av flyktiga syror i vin fastställs i del C i bilaga I.

5.   Bestämmelser för sötning fastställs i del D i bilaga I.

Artikel 4

Användning för försöksändamål av nya oenologiska metoder

1. För sådana försöksändamål som avses i artikel 83.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 får medlemsstaterna för en period på högst fem år tillåta vissa oenologiska metoder eller behandlingar som inte är tillåtna enligt förordning (EU) nr 1308/2013 eller enligt den här förordningen, under förutsättning

(a)att metoderna och behandlingarna uppfyller kraven i artikel 80.1 tredje stycket och artikel 80.3 b–e i förordning (EU) nr 1308/2013,

(b)att de kvantiteter som omfattas av dessa metoder och behandlingar inte överskrider 50 000 hektoliter per år och per försök,

(c)att den berörda medlemsstaten, när ett försök inleds, underrättar kommissionen och övriga medlemsstater om villkoren för varje tillstånd,

(d)att behandlingen anges på det följedokument som avses i artikel 147.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 och i det register som avses i artikel 147.2 i samma förordning.

Med försök avses en eller flera processer som företas inom ramen för ett väl definierat forskningsprojekt och som karaktäriseras av att det finns ett enda försöksprotokoll.

2. De produkter som framställs genom användning för försöksändamål av sådana oenologiska metoder och behandlingar får släppas ut på marknaden i en annan medlemsstat än den berörda medlemsstaten under förutsättning att den medlemsstat som har gett tillstånd till försöket i förväg har underrättat de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten om villkoren för tillståndet och de aktuella kvantiteterna.

3. Inom tre månader efter utgången av den period som avses i punkt 1 ska kommissionen från den berörda medlemsstaten få en rapport om det tillåtna försöket och om dess resultat. Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om resultatet av försöket.

4. Beroende på detta resultat, får den berörda medlemsstaten lämna in en ansökan till kommissionen om att ett försök ska få fortsätta under ytterligare en period på högst tre år, eventuellt med större produktkvantiteter än under det första försöket. Som stöd för sin ansökan ska den berörda medlemsstaten lämna in lämplig dokumentation. Kommissionen ska anta ett beslut om ansökan i enlighet med det förfarande som anges i artikel 229.2 i förordning (EU) nr 1308/2013.

5. Anmälan av uppgifter eller dokument till kommissionen enligt punkterna 1 c, 3 och 4 ska göras i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1183 4 .

Artikel 5

Oenologiska metoder som är tillämpliga på kategorier av mousserande vin

Förutom de tillåtna allmänna oenologiska metoder och restriktioner som fastställs i förordning (EU) nr 1308/2013 och i bilaga I till den här förordningen, förtecknas de tillåtna specifika oenologiska metoderna och restriktionerna, inklusive sådana som gäller berikning, syrning och avsyrning, för mousserande viner, mousserande kvalitetsviner och mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ som avses i del II punkterna 4, 5 och 6 i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 i bilaga II till den här förordningen.

Artikel 6

Oenologiska metoder som är tillämpliga på likörviner

Förutom de tillåtna allmänna oenologiska metoder och restriktioner som fastställs i förordning (EU) nr 1308/2013 och i bilaga I till den här förordningen, förtecknas tillåtna specifika oenologiska metoder och restriktioner för de likörviner som avses i del II punkt 3 i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 i bilaga III till den här förordningen.

Artikel 7

Definition av blandning (coupage)

1. Med blandning (coupage) som anges i artikel 75.3 h och i del II avdelning C i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013 avses en blandning av vin eller must med olika ursprung, av olika vinsorter, från olika skördeår eller olika vinkategorier eller mustkategorier.

2. Följande vin- och musttyper ska betraktas som olika kategorier:

(a)Rött vin och vitt vin, samt must eller vin som lämpar sig för framställning av någon av dessa vintyper.

(b)Vin utan skyddad ursprungsbeteckning och vin utan skyddad geografisk beteckning, vin med skyddad ursprungsbeteckning (SUB) och vin med skyddad geografisk beteckning (SGB) samt must eller vin som lämpar sig för framställning av någon av dessa vinkategorier.

Vid tillämpningen av denna punkt ska rosévin betraktas som rött vin.

3. Följande ska inte betraktas som blandning:

(a)Berikning genom tillsättning av koncentrerad druvmust eller renad koncentrerad druvmust.

(b)Sötning.

Artikel 8

Allmänna bestämmelser om blandning (coupage)

1. Ett vin får endast framställas genom blandning om beståndsdelarna i den blandningen har de egenskaper som krävs för att framställa ett vin och är förenliga med bestämmelserna i förordning (EU) nr 1308/2013 och i den här förordningen.

Blandning av ett vitt vin utan SUB/SGB med ett rött vin utan SUB/SGB kan inte ge upphov till ett rosévin.

Bestämmelsen i andra stycket utesluter emellertid inte en blandning av den typ som avses i det stycket om slutprodukten är avsedd för framställning av en cuvée enligt definitionen i del IV punkt 12 i bilaga II till förordning (EU) nr 1308/2013 eller för framställning av pärlande viner.

2. Blandning av druvmust eller ett vin som genomgått den oenologiska metod som avses i del A tabell 2 punkt 11.1 i bilaga I till den här förordningen med druvmust eller ett vin som inte har genomgått denna metod ska vara förbjudet.

Artikel 9

Specifikationer för renhet och identitet för ämnen som används i oenologiska metoder

1. Om specifikationer för renhet och identitet för ämnen som ingår i de oenologiska metoder som avses i artikel 75.3 f i förordning (EU) nr 1308/2013 inte fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 5 ska de specifikationer som avses i del A tabell 2 kolumn 4 i bilaga I till den här förordningen tillämpas.

2. De enzymer och enzympreparat som används i de tillåtna oenologiska metoder och behandlingar som ingår i förteckningen i del A i bilaga I ska vara förenliga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 6 .

Artikel 10

Villkor för innehav, omsättning och användning av produkter som inte uppfyller bestämmelserna i artikel 80 i förordning (EU) nr 1308/2013 eller i den här förordningen

1. Produkter som avses i artikel 80.2 första stycket i förordning (EU) nr 1308/2013 får inte saluföras och ska förstöras. Medlemsstaterna får dock på vissa villkor tillåta att vissa sådana produkter för vilka de fastställer egenskaperna får användas på ett destilleri, i en ättiksfabrik eller komma till industriell användning.

2. Dessa produkter får inte utan legitima skäl innehas av en producent eller handlare, och de får endast förflyttas om mottagaren är ett destilleri, en ättiksfabrik eller ett företag som ska använda dem i industriellt syfte eller till industriprodukter, eller ett företag som ska förstöra dem.

3. Medlemsstaterna får tillåta att denatureringsmedel eller igenkänningsämnen tillsätts till sådant vin som avses i punkt 1 så att detta lättare kan identifieras. Om goda skäl föreligger får medlemsstaterna också förbjuda de användningar som avses i punkt 1 och se till att produkterna förstörs.

4. Vin som framställts före den 1 augusti 2009 får saluföras för direkt konsumtion, förutsatt att det uppfyller de unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser som gällde före det datumet.

Artikel 11

Allmänna bestämmelser om berikning, syrning och avsyrning av andra produkter än vin

De tillåtna behandlingar som avses i del I avsnitt D punkt 1 i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013 ska utföras i ett enda arbetsmoment. Medlemsstaterna får emellertid tillåta att vissa av dessa behandlingar utförs i flera arbetsmoment under förutsättning att detta tillvägagångssätt ger en bättre slutprodukt. I detta fall ska de gränsvärden som anges i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013 gälla för samtliga arbetsmoment.

Artikel 12

Hällande av vin eller druvmust över jäsningsrester, druvrester eller pressad ”aszú”- eller ”výber”-massa

Hällande av vin eller druvmust över jäsningsrester, druvrester eller pressad ”aszú”- eller ”výber”-massa enligt del II avsnitt D punkt 2 i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013 ska ske i enlighet med de nationella bestämmelser som gällde den 1 maj 2004, enligt följande:

(a)”Tokaji fordítás” eller ”Tokajský forditáš” ska framställas genom att druvmust eller vin hälls över den pressade ”aszú”- eller ”výber”-massan.

(b)”Tokaji máslás” eller ”Tokajský mášláš” ska framställas genom att druvmust eller vin hälls över jäsningsrester av ”szamorodni”/”samorodné” eller ”aszú”/”výber”.

De berörda produkterna måste vara från samma skördeår.

Artikel 13

Fastställande av en lägsta alkoholhalt för biprodukter

1. Om inte annat följer av del II avsnitt D punkt 1 i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013 ska medlemsstaterna fastställa en lägsta alkoholhalt som biprodukter ska innehålla, efter att de skilts från vinet, i förhållande till alkoholhalten i det framställda vinet. Medlemsstaterna får ändra minimihalten på grundval av objektiva och icke-diskriminerade kriterier.

2. Om den procentsats som medlemsstaterna fastställer med tillämpning av punkt 1 inte uppnås ska den berörda aktören leverera en kvantitet vin från sin egen produktion som motsvarar den kvantitet som behövs för att uppnå minimihalten.

3. För att bestämma alkoholvolymen i biprodukterna i förhållande till det framställda vinets alkoholvolym ska följande fasta naturliga alkoholhalter i volymprocent tillämpas inom de olika vinodlingszonerna:

(a)8,0 volymprocent inom zon A.

(b)8,5 volymprocent inom zon B.

(c)9,0 volymprocent inom zon C I.

(d)9,5 volymprocent inom zon C II.

(e)10,0 volymprocent inom zon C III.

Artikel 14

Bortskaffande av biprodukter

1. Producenterna ska återta biprodukter från vinframställningsprocessen eller annan behandling av druvor under överinseende av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, om inte annat följer av kraven på leverans och registrering som fastställs i artikel 9.1 b i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/273 respektive artiklarna 14.1 b vii och 18 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/274 7 .

2. Återtagandet ska ske utan dröjsmål och inte senare än vid utgången av det vinår då biprodukterna uppstod, i enlighet med gällande unionslagstiftning, särskilt i fråga om miljöskydd.

3. Medlemsstaterna får besluta om att producenter som under det aktuella vinåret inte producerar mer än 50 hektoliter vin eller must på den egna anläggningen inte behöver återta sina biprodukter.

4. Producenterna får uppfylla skyldigheten att bortskaffa alla eller en del av biprodukterna från vinframställning eller annan bearbetning av druvor genom att leverera biprodukter till destillation. Ett sådant bortskaffande ska certifieras av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten.

5. Medlemsstaterna får, på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier, besluta att leverans till destillation av en del av eller alla biprodukterna från vinframställning eller annan bearbetning av druvor ska vara obligatorisk för en del eller alla producenter på deras territorium.

Artikel 15

Övergångsbestämmelser

Lager av vissa vinprodukter som framställts före den dag då denna förordning träder i kraft i enlighet med de bestämmelser som gällde före den dagen får saluföras för konsumtion.

Artikel 16

Upphävande

Förordning (EG) nr 606/2009 ska upphöra att gälla.

Artikel 17

Ikraftträdande

1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Den ska tillämpas från och med den [sex månader efter offentliggörandet].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 12.3.2019

(1)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).

(2)    Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (EUT L 299, 16.11.2007, s. 1).

(3)    Kommissionens förordning (EG) nr 606/2009 av den 10 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 beträffande kategorier av vinprodukter, oenologiska metoder och restriktioner som ska tillämpas på dessa (EUT L 193, 24.7.2009, s. 1).

(4)    Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1183 av den 20 april 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1307/2013 och (EU) nr 1308/2013 vad gäller anmälan av uppgifter och handlingar till kommissionen (EUT L 171, 4.7.2017, s. 100).

(5)    Kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 av den 9 mars 2012 om fastställande av specifikationer för de livsmedelstillsatser som förtecknas i bilagorna II och III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 (EUT L 83, 22.3.2012, s. 1).

(6)    Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelsenzymer och om ändring av rådets direktiv 83/417/EEG, rådets förordning (EG) nr 1493/1999, direktiv 2000/13/EG, rådets direktiv 2001/112/EG samt förordning (EG) nr 258/97 (EUT L 354, 31.12.2008, s. 7).

(7)    Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/274 av den 11 december 2017 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar, certifiering, register över mottagna och avsända leveranser, obligatoriska deklarationer och anmälningar, och av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller relevanta kontroller, och om upphävande av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/561 (EUT L 58, 28.2.2018, s. 60).

BILAGA I

DEL A

TILLÅTNA OENOLOGISKA METODER

TABELL 1: TILLÅTNA OENOLOGISKA BEHANDLINGAR SOM AVSES I ARTIKEL 3.1

TABELL 2: TILLÅTNA OENOLOGISKA FÖRENINGAR SOM AVSES I ARTIKEL 3.1

1 Året inom parentes som står efter hänvisningar till akter i OIV:s regelsamling över oenologiska metoder anger den version av akten som godkänts av unionen som tillåtna oenologiska metoder, med förbehåll för de villkor och gränsvärden för användning som anges i denna tabell.

2 Ämnen som används som processhjälpmedel, såsom avses i artikel 20 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

3 De tillåtna oenologiska föreningarna ska användas i enlighet med bestämmelserna i de akter i OIV:s regelsamling över oenologiska metoder som avses i kolumn 3, såvida inte ytterligare villkor och gränsvärden för användning som fastställs i denna kolumn gäller.

4 Om inte alla kategorier av vinprodukter som anges i del II i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 omfattas.

5 De ammoniumsalter som avses i punkt 4.2, 4.3 och 4.4 får också användas tillsammans, upp till det totala gränsvärdet på 1g/l, eller upp till 0,3 g/l för den andra jäsningen av mousserande vin. Det ammoniumsalt som avses i punkt 4.4 får dock inte överskrida det gränsvärde som anges i punkt 4.4.

6 Se även artikel 9.2 i denna förordning.

7 Om dessa används som tillsatser såsom avses i punkt 20 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (EUT L 354, 31.12.2008, s. 16).

Tillägg 1

Vinsyra (L(+)-) och produkter därav

1. Vinsyra, vars användning för avsyrning föreskrivs i punkt 1.1 i tabell 2 i denna bilaga, får endast användas för produkter som

härrör från druvsorterna elbling och riesling, och

kommer från druvor som skördats i något av följande vinodlingsområden i den norra delen av vinodlingszon A:

— Ahr.

— Rheingau.

— Mittelrhein.

— Mosel.

— Nahe.

— Rheinhessen.

— Pfalz.

— Moselle luxembourgeoise.

2. Vinsyra (L(+)-), vars användning föreskrivs i punkt 1.1 i tabell 2 i denna bilaga, ska vara av jordbruksursprung och framställd specifikt ur vinprodukter. Den ska också uppfylla de renhetskriterier som anges i förordning (EU) nr 231/2012.

3. Följande produkter som framställts ur vinsyra (L(+)-), vars användning föreskrivs i följande punkter i tabell 2 i denna bilaga, ska vara av jordbruksursprung:

— Kalciumtartrat (1.7).

— Kaliumtartrat (1.4).

— Kaliumvätetartrat (6.1).

— Metavinsyra (6.7).

Tillägg 2

Kåda från aleppotall

1. Kåda från aleppotall, vars användning föreskrivs i punkt 11.1 i tabell 2 i denna bilaga, får endast användas för framställning av vin av retsinatyp. Denna oenologiska metod får endast användas

a) på Greklands geografiska territorium,

b) på druvmust från druvor vars sort, produktionsområde och vinframställningsområde fastställs i grekiska nationella bestämmelser som var i kraft den 31 december 1980,

c) genom tillsats av högst 1 000 gram kåda per hektoliter produkt som används före jäsningen eller, under förutsättning att den verkliga alkoholhalten i volymprocent inte är högre än en tredjedel av den totala alkoholhalten i volymprocent, även under jäsningen.

2. Om Grekland har för avsikt att ändra de bestämmelser som avses i punkt 1 b ska detta i förväg anmälas till kommissionen. Anmälan ska göras i enlighet med delegerad förordning (EU) 2017/1183. Om kommissionen inte framför några synpunkter inom två månader efter mottagandet av en sådan anmälan får Grekland göra de planerade ändringarna.

Tillägg 3

Jonbytarhartser

De jonbytarhartser som får användas i enlighet med punkt 6 i tabell 1 i denna bilaga är sampolymerer av styren eller divinylbensen som innehåller grupper av sulfonsyra eller ammonium. De ska överensstämma med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1935/2004 samt med unionens och nationella bestämmelser om tillämpning av denna. Dessutom får de inte under den kontroll som görs med hjälp av den analysmetod som anges i punkt 3 i detta tillägg förlora mer än 1 mg/l organiska ämnen till någon av de uppräknade lösningarna. Hartserna ska regenereras med hjälp av ämnen som har godkänts för användning vid framställning av livsmedel.

Hartserna får endast användas om en oenolog eller tekniker kontrollerar processen och om den äger rum på en anläggning som godkänts av myndigheterna i den medlemsstat där hartserna används. Myndigheter ska fastställa de godkända oenologernas och teknikernas uppgifter och ansvar.

Analysmetod för bestämning av jonbytarhartsers förluster av organiska ämnen:

1.    ANVÄNDNINGSOMRÅDE

   Bestämning av jonbytarhartsers förluster av organiska ämnen.

2.    DEFINITION

Jonbytarhartsers förluster av organiska ämnen: förlusten av organiska ämnen bestäms med hjälp av den metod som beskrivs nedan.

3.    PRINCIPER FÖR METODEN

Extraktionsvätskor får passera genom en kolonn som packats med hartser, och mängden extraherat organiskt material bestäms gravimetriskt.

4.    REAGENSER

Alla reagenser ska vara av analytisk kvalitet.

Extraktionsvätskor:

4.1    Destillerat vatten eller avjoniserat vatten av motsvarande renhetsgrad.

4.2    Etanol, 15 % v/v. Bereds genom att 15 volymdelar absolut etanol blandas med 85 volymdelar vatten (punkt 4.1).

4.3    Ättiksyra, 5 % m/m. Bereds genom att 5 viktdelar isättika blandas med 95 viktdelar vatten (punkt 4.1).

5.    UTRUSTNING

5.1    Kromatografiska jonbytarkolonner.

5.2    Mätglas, 2 l.

5.3    Indunstningsskålar som tål uppvärmning till 850 °C i muffelugn.

5.4    Torkskåp, termostatstyrt till 105 ± 2 °C.

5.5    Muffelugn, termostatstyrd till 850 ± 25 °C.

5.6    Analysvåg med en noggrannhet av 0,1 mg.

5.7    Indunstningsapparat, värmeplatta eller indunstningsapparat med infrarött ljus.

6.    METOD

6.1    Den jonbytarharts som analysen gäller tvättas och behandlas i enlighet med tillverkarens anvisningar om hur den ska förberedas för användning med livsmedel. Därefter hälls 50 ml av hartsen i var och en av tre kromatografiska jonbytarkolonner (punkt 5.1).

6.2    Om hartsen är av anjonisk typ får de tre extraktionsvätskorna (punkt 4.1, 4.2 och 4.3) passera genom de packade kolonnerna (punkt 6.1) med en strömningshastighet av 350–450 ml/h. Den första litern eluat från alla tre kolonnerna kasseras och de följande två litrarna samlas upp i mätglas (punkt 5.2). Beträffande katjonhartser, låt endast de vätskor som anges i punkt 4.1 och 4.2 passera genom de hartspackade kolonnerna.

6.3    De tre eluaten indunstas över en värmeplatta eller en indunstningsapparat med infrarött ljus (punkt 5.7) i var sin indunstningsskål (punkt 5.3) som rengjorts och vägts i förväg (m0). Sätt in skålarna i torkskåpet (punkt 5.4) och låt torka till konstant vikt (m1).

6.4    När den konstanta vikten (punkt 6.3) har noterats, läggs indunstningsskålen i muffelugnen (punkt 5.5), där innehållet inaskas till konstant vikt (m2).

6.5    Beräkna mängden extraherat organiskt material (punkt 7.1). Om halten överstiger 1 mg/l görs ett blindprov på reagenser, och mängden extraherat organiskt material beräknas på nytt.

Blindprovet utförs genom att punkterna 6.3 och 6.4 upprepas, men med användning av två liter extraktionsvätska för att erhålla vikterna m3 och m4 i punkt 6.3 respektive 6.4.

7. REDOVISNING AV RESULTATEN

7.1    Formler och beräkning av resultat

Mängden organiska ämnen i mg/l som extraherats ur jonbytarhartserna erhålls genom formeln

500 (m1 – m2)

där m1 och m2 anges i gram.

Den korrigerade mängden organiska ämnen i mg/l som extraherats ur jonbytarhartserna erhålls genom formeln

500 (m1 – m2 – m3 + m4)

där m1, m2, m3 och m4 anges i gram.

7.2    Skillnaden mellan resultaten från två parallella bestämningar som utförs på samma hartsprov får inte överstiga 0,2 mg/l.

Tillägg 4

Kaliumferrocyanid

Kalciumfytat

DL-vinsyra

Kaliumferrocyanid och kalciumfytat, vars användning regleras i punkt 6.5 och 6.6 i tabell 2 i denna bilaga, eller DL-vinsyra, vars användning föreskrivs i punkt 6.9 i tabell 2 i denna bilaga, får endast användas om denna behandling sker under kontroll av en oenolog eller tekniker som är godkänd av myndigheterna i den medlemsstat där produkterna används, och vars ansvarsområde ska fastställas, om det är nödvändigt, av den berörda medlemsstaten.

Efter behandlingen med kaliumferrocyanid eller kalciumfytat ska vinet innehålla spår av järn.

Bestämmelser om kontroll av användningen av de produkter som avses i första stycket ska antas av medlemsstaterna.

Tillägg 5

Bestämmelser för behandling genom elektrodialys

Denna behandling syftar till att säkerställa vinets stabilitet med avseende på förhållandet mellan vinsyran och dess salter, kaliumvätetartrat och kalciumtartrat (och andra kalciumsalter), genom selektiv extraktion av de överskottsjoner som finns i vinet under inverkan av ett elektriskt fält, dels med membran som endast är permeabla för anjoner, dels med membran som endast är permeabla för katjoner.

1. TILLÄMPNINGSBESTÄMMELSER FÖR MEMBRANEN

1.1    Membranen placeras växelvis i ett ”filter-pressystem” eller annat ändamålsenligt system som avgränsar avdelningarna för behandling (vin) och koncentration (spillvatten).

1.2    De membran som är permeabla för katjoner ska vara anpassade till extraktion av enbart katjoner, särskilt K+ och Ca++.

1.3    De membran som är permeabla för anjoner ska vara anpassade till extraktion av enbart anjoner, särskilt tartratjoner.

1.4    Membranen bör inte ge alltför stora förändringar av vinets fysikalisk-kemiska egenskaper och sammansättning eller dess organoleptiska karaktär. De ska uppfylla följande villkor:

— De ska vara tillverkade enligt god tillverkningssed och av ämnen som är tillåtna i tillverkningen av plastmaterial avsedda att komma i kontakt med de livsmedel som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) nr 10/2011.

— Den som använder utrustningen för elektrodialys ska kunna visa att de membran som används har de egenskaper som tidigare beskrivits och att byte av membranen utförs av specialutbildad personal.

— Membranen får inte avge några farliga ämnen i mängder som medför fara för människors hälsa eller som skämmer livsmedlens smak eller doft, och de ska motsvara de kriterier som fastställs i förordning (EU) nr 10/2011.

— Vid användningen av membranen bör beståndsdelarna i dessa inte påverka vinets beståndsdelar eller omvänt, på så sätt att det i den behandlade produkten kan bildas nya ämnen som skulle kunna ha toxiska effekter.

Stabiliteten hos nya elektrodialysmembran ska fastställas med hjälp av en provlösning med liknande fysikalisk-kemiska egenskaper som vinet för att det ska gå att studera om vissa ämnen eventuellt avges från membranen.

Följande bestämningsmetod rekommenderas:

Provlösningen ska baseras på en vattenalkohollösning som är buffrad till samma pH och konduktivitet som vinet. Den ska ha följande sammansättning:

— Absolut etanol: 11 l.

— Kaliumvätetartrat: 380 g.

— Kaliumklorid: 60 g.

— Koncentrerad svavelsyra: 5 ml.

— Destillerat vatten: tillsätts upp till 100 l.

Denna lösning används för att testa överföringen i en sluten krets i ett membransystem för elektrodialys under spänning (1 volt/cell) med 50 liter/m2 för anjonmembran och katjonmembran till dess att lösningen har avmineraliserats till 50 %. Som startlösning används en kaliumkloridlösning med koncentrationen 5 g/l. De beståndsdelar som överförs bestäms i såväl provlösningen som dialysatet.

De organiska molekylerna som ingår i membranets sammansättning och som kan överföras till den behandlade lösningen analyseras kvantitativt. En särskild kvantitativ analys för var och en av beståndsdelarna ska göras av ett godkänt laboratorium. Halten i provlösningen ska vara lägre än totalhalten för samtliga beståndsdelar, dvs. 50 μg/l.

Generellt kan sägas att de allmänna reglerna för kontroll av material som kommer i kontakt med livsmedel ska tillämpas för dessa membran.

2. BESTÄMMELSER FÖR ANVÄNDNINGEN AV MEMBRANEN

Det membranpar som används vid behandling för stabilisering av vinsyran genom elektrodialys ska uppfylla följande villkor:

— Minskningen av vinets pH ska inte vara större än 0,3 pH-enheter.

— Minskningen av halten av flyktiga syror ska vara mindre än 0,12 g/l uttryckt i ättiksyra (2 milliekvivalenter).

— Behandling genom elektrodialys ska inte påverka de beståndsdelar i vinet som inte är joner, särskilt polyfenoler och polysackarider.

— Diffusionen av små molekyler som etanol ska begränsas och får inte medföra en minskning av alkoholhalten på mer än 0,1 volymprocent.

— Förvaring och rengöring av membranen ska göras enligt godkända metoder med ämnen som får användas vid beredning av livsmedel.

— Membranen ska märkas för att det ska vara möjligt att bibehålla ordningen i membransystemet.

— Den utrustning som används ska ha ett styrsystem som innebär att instabiliteten hos varje vin beaktas, så att enbart överskottet av kaliumvätetartrat och olika kalciumsalter elimineras.

— Behandlingen ska genomföras under överinseende av en godkänd oenolog eller kvalificerad tekniker.

Behandlingen ska registreras i det register som avses i artikel 147.2 i förordning (EU) nr 1308/2013.

Tillägg 6

Bestämmelser för ureas

1. Internationell kod för ureas: EC 3-5-1-5, CAS-nr: 9002-13-5.

2. Aktivitet: ureas (verksamt i sur miljö), bryter ned urinämne till ammoniak och koldioxid. Den angivna aktiviteten ligger på minst 5 enheter/mg, där 1 enhet definieras som den mängd enzym som frigör 1 mikromol NH3 per minut vid 37 °C och en koncentration av urinämne på 5 g/l (pH 4).

3. Ursprung: Lactobacillus fermentum.

4. Tillämpningsområde: nedbrytning av urinämne i sådant vin som ska lagras under lång tid, när den ursprungliga koncentrationen urinämne är högre än 1 mg/l.

5. Högsta tillåtna dosering: 75 mg enzympreparat per liter behandlat vin, dock högst 375 enheter ureas per liter vin. I slutet av behandlingen ska all resterande enzymaktivitet avlägsnas genom att vinet filtreras (porernas diameter ska vara mindre än 1 μm).

6. Kemisk och mikrobiologisk renhet:

Ureas som får användas vid behandling av vin ska produceras under likvärdiga villkor som sådant ureas som behandlas i Opinion on the use of urease prepared from Lactobacillus fermentum in wine production från den vetenskapliga livsmedelskommittén av den 10 december 1998.

Tillägg 7

Bestämmelser för bitar av ek

SYFTE, URSPRUNG OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Bitar av ek används för framställning och lagring av vin, inbegripet för jäsning av färska druvor och druvmust, och för att överföra vissa egenskaper från ekträ till vinet.

Träbitarna får härröra endast från Quercus-arter.

De ska antingen lämnas i sitt naturliga tillstånd eller värmas upp till en låg, medelhög eller hög temperatur, men de får inte ha genomgått förbränning, inbegripet på ytan, och inte heller vara förkolnade eller uppvisa skörhet vid beröring. De får inte ha genomgått någon kemisk, enzymatisk eller fysisk behandling utöver uppvärmningen. Ingen produkt får tillsättas för att förhöja deras naturliga aromatiska egenskaper eller öka mängden extraherbara fenolföreningar.

MÄRKNING AV DEN ANVÄNDA PRODUKTEN

På etiketten måste det finnas en uppgift om ursprunget för de aktuella ekarterna, om intensiteten vid en eventuell uppvärmning, om lagringsförhållanden samt om säkerhetsinstruktioner.

DIMENSIONER

Träpartiklarnas dimensioner måste vara sådana att minst 95 % (av vikten) hålls kvar av ett såll där maskorna är 2 mm (dvs. 9 mesh).

RENHET

Bitarna av ek får inte frigöra ämnen i koncentrationer som skulle kunna medföra hälsorisker.

Behandlingen ska registreras i det register som avses i artikel 147.2 i förordning (EU) nr 1308/2013.

Tillägg 8

Föreskrifter avseende behandling för korrigering av alkoholhalten i viner

Behandlingen för korrigering av alkoholhalten (nedan kallad behandlingen) syftar till att minska en alltför hög etanolhalt i vin, i avsikt att förbättra vinets smakmässiga balans.

Följande krav gäller:

1. Målen får uppnås genom enskilda eller kombinerade separationstekniker.

2. Det behandlade vinet får inte ha några organoleptiska brister och ska vara lämpligt för direkt konsumtion som livsmedel.

3. Alkohol får inte avlägsnas om någon av de berikningsmetoder som föreskrivs i del I i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013 har tillämpats på någon av de vinprodukter som används för att framställa det berörda vinet.

4. Alkoholhalten får minskas med högst 20 % och den totala alkoholhalten i volymprocent i den färdiga produkten måste vara förenlig med bestämmelserna i del II punkt 1 andra stycket a i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013.

5. Behandlingen ska genomföras under överinseende av en godkänd oenolog eller kvalificerad tekniker.

6. Behandlingen ska registreras i det register som avses i artikel 147.2 i förordning (EU) nr 1308/2013.

7. Medlemsstaterna får föreskriva att denna behandling ska omfattas av en förhandsanmälan till de behöriga myndigheterna.

Tillägg 9

Föreskrifter avseende behandling för reducering av sockerhalten i must genom kombinerad membranprocess

Behandlingen för reducering av sockerhalten (nedan kallad behandlingen) syftar till att extrahera socker från musten, genom en kombinerad membranprocess som kombinerar mikrofiltrering eller ultrafiltrering med nanofiltrering eller omvänd osmos.

Följande krav gäller:

1. Behandlingen leder till en volymminskning som är beroende av den kvantitet sockerlösning som extraheras ur den ursprungliga musten och av lösningens sockerhalt.

2. Processerna ska medge att halterna av de övriga beståndsdelar i musten som inte är socker bevaras.

3. Reduceringen av mustens sockerhalt får inte kombineras med korrigering av alkoholhalten i de viner som blir resultatet.

4. Behandlingen får inte kombineras med någon av de berikningsprocesser som föreskrivs i del I i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013.

5. Behandlingen ska utföras på en volym must som fastställs i förhållande till det reduceringsmål vad gäller sockerhalten som eftersträvas.

6. Den första etappen har som mål dels att göra musten redo för nästa koncentrationsetapp, dels att bevara de makromolekyler som är för stora för att tränga igenom membranet. Denna etapp kan genomföras med hjälp av ultrafiltrering.

7. Det permeat som erhålls vid behandlingens första etapp koncentreras sedan genom nanofiltrering eller omvänd osmos.

Ursprungligt vatten och organiska syror som framför allt försvinner vid nanofiltreringen får återtillsättas musten efter behandlingen.

8. Behandlingen ska genomföras under överinseende av en godkänd oenolog eller kvalificerad tekniker.

9. De membran som används ska uppfylla kraven i förordning (EG) nr 1935/2004 och förordning (EU) nr 10/2011 samt nationella bestämmelser om tillämpning av dessa. De ska uppfylla kraven i OIV:s internationella oenologiska kodex.

Tillägg 10

Krav för behandling av vin med membranteknik i kombination med aktivt kol för att minska överskott av 4-etylfenol och 4-etylguajakol

Syftet med behandlingen är att minska överskott av 4-etylfenol och 4-etylguajakol av mikrobiellt ursprung som utgör organoleptiska defekter och döljer vinets aromer.

Följande krav gäller:

1. Behandlingen ska genomföras under överinseende av en godkänd oenolog eller kvalificerad tekniker.

2. Behandlingen ska registreras i det register som avses i artikel 147.2 i förordning (EU) nr 1308/2013.

3. De membran som används ska uppfylla kraven i förordning (EG) nr 1935/2004 och förordning (EU) nr 10/2011 samt nationella bestämmelser om tillämpning av dessa. De ska uppfylla kraven i OIV:s internationella oenologiska kodex.

DEL B

GRÄNSVÄRDEN FÖR SVAVELDIOXIDHALTEN I VIN

A. SVAVELDIOXIDHALTEN I VIN

1. Den totala svaveldioxidhalten får för andra viner än mousserande viner och likörviner när de släpps ut på marknaden för direkt konsumtion vara högst

a) 150 mg/l för röda viner,

b) 200 mg/l för vita viner och roséviner.

2. Utan hinder av punkt 1 a och b ska den högsta tillåtna svaveldioxidhalten för vin med en sockerhalt, uttryckt som summan av glukos + fruktos, av minst 5 g/l, höjas enligt följande:

a) Till 200 mg/l för röda viner.

b) Till 250 mg/l för vita viner och roséviner.

c) Till 300 mg/l för följande viner:

— Viner som är berättigade till beteckningen ”spätlese” i enlighet med unionsbestämmelserna.

— Vita viner som är berättigade till de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Bordeaux supérieur”, ”Graves de Vayres”, ”Côtes de Bordeaux-Saint-Macaire” för viner som beskrivs med beteckningen ”moelleux”, ”Premières Côtes de Bordeaux”, ”Côtes de Bergerac”, ”Côtes de Montravel”, ”Gaillac” åtföljd av beteckningen ”doux” eller ”vendanges tardives”, ”Rosette” och ”Savennières”.

— Vita viner som är berättigade till de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Allela”, ”Navarra”, ”Penedès”, ”Tarragona” och ”Valencia” samt viner som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning från Comunidad Autónoma del Pais Vasco och som beskrivs med beteckningen ”vendimia tardía”.

— Söta viner som är berättigade till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Binissalem-Mallorca”.

— Viner som framställts av övermogna druvor eller lätt torkade druvor och som är berättigade till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Málaga” och har en restsockerhalt som är lika med eller överstiger 45 g/l.

— Viner från Förenade kungariket som framställts enligt brittisk lagstiftning och har en sockerhalt som överstiger 45 g/l.

— Viner från Ungern med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Tokaji” och som i enlighet med ungersk lagstiftning beskrivs med beteckningen ”Tokaji édes szamorodni” eller ”Tokaji szàraz szamorodni”.

— Viner som är berättigade till de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Loazzolo”, ”Alto Adige” och ”Trentino” och beskrivs med beteckningen ”passito” eller ”vendemmia tardiva”.

— Viner som är berättigade till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Colli orientali del Friuli” åtföljd av beteckningen ”picolit”.

— Viner som är berättigade till de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Moscato di Pantelleria naturale” och ”Moscato di Pantelleria”.

— Viner från Tjeckien som är berättigade till beteckningen ”pozdní sběr”.

— Viner från Slovakien som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning och beskrivs med beteckningen ”neskorý zber” samt slovakiska Tokajviner som är berättigade till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Tokajské samorodné suché” eller ”Tokajské samorodné sladké”.

— Viner från Slovenien som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning och beskrivs med beteckningen ”vrhunsko vino ZGP – pozna trgatev”.

— Vita viner med följande skyddade geografiska beteckningar med en total alkoholhalt som överstiger 15 volymprocent och en sockerhalt som överstiger 45 g/l:

— Franche-Comté.

— Coteaux de l’Auxois.

— Saône-et-Loire.

— Coteaux de l’Ardèche.

— Collines rhodaniennes.

— Comté Tolosan.

— Côtes de Gascogne.

— Gers.

— Lot.

— Côtes du Tarn.

— Corrèze.

— Ile de Beauté.

— Oc.

— Thau.

— Val de Loire.

— Méditerranée.

— Comtés rhodaniens.

— Côtes de Thongue.

— Côte Vermeille.

— Agenais.

— Landes.

— Allobrogie.

— Var.

— Söta viner från Grekland som har en verklig alkoholhalt som är lika med eller överstiger 15 volymprocent och en sockerhalt som är lika med eller överstiger 45 g/l och som är berättigade till någon av följande skyddade geografiska beteckningar:

— Άγιο Όρος (Mount Athos – Holly Mount Athos – Holly Mountain Athos – Mont Athos – Άγιο Όρος Άθως).

— Αργολίδα (Αrgolida).

— Αχαΐα (Achaia).

— Επανομή (Epanomi).

— Κυκλάδες (Cyclades).

— Λακωνία (Lakonia).

— Πιερία (Pieria).

— Τύρναβος (Tyrnavos).

— Φλώρινα (Florina).

— Söta viner från Cypern som har en verklig alkoholhalt som är lika med eller överstiger 15 volymprocent och en sockerhalt som är lika med eller överstiger 45 g/l och som är berättigade till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Κουμανδαρία” (Commandaria).

— Söta viner från Cypern som är framställda av övermogna eller lätt torkade druvor och har en total alkoholhalt som är lika med eller överstiger 15 volymprocent och en restsockerhalt som är lika med eller överstiger 45 g/l och som är berättigade till någon av följande skyddade geografiska beteckningar:

— Τοπικός Οίνος Λεμεσός (Regional wine of Lemesos).

— Τοπικός Οίνος Πάφος (Regional wine of Pafos).

— Τοπικός Οίνος Λάρνακα (Regional wine of Larnaka).

— Τοπικός Οίνος Λευκωσία (Regional wine of Lefkosia).

— Viner från Malta som har en total alkoholhalt som är lika med eller överstiger 13,5 volymprocent och en sockerhalt som är lika med eller överstiger 45 g/l och som är berättigade till de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Malta” och ”Gozo”.

— Viner från Kroatien som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning och beskrivs med beteckningen ”kvalitetno vino KZP – desertno vino” eller ”vrhunsko vino KZP – desertno vino” om sockerhalten överstiger 50 g/l, eller ”vrhunsko vino KZP – kasna berba”.

— Viner som framställts av lätt torkade druvor och som är berättigade till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Ponikve” och har en sockerhalt som överstiger 50 g/l.

— Viner som är berättigade till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Muškat momjanski”/”Moscato di Momiano” och beskrivs med beteckningen ”kvalitetno vino KZP – desertno vino” eller ”vrhunsko vino KZP – desertno vino” om sockerhalten överstiger 50 g/l.

d) Till 350 mg/l för följande viner:

— Viner som är berättigade till beteckningen ”auslese” i enlighet med unionsbestämmelserna.

— Vita viner från Rumänien som är berättigade till de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Murfatlar”, ”Cotnari”, ”Târnave”, ”Pietroasa” och ”Valea Călugărească”.

— Viner från Tjeckien som är berättigade till beteckningen ”výběr z hroznů”.

— Viner från Slovakien som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning och beskrivs med beteckningen ”výber z hrozna” samt slovakiska Tokajviner som är berättigade till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Tokajský másláš” eller ”Tokajský forditáš”.

— Viner från Slovenien som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning och beskrivs med beteckningen ”vrhunsko vino ZGP – izbor”.

— Viner som är berättigade till det traditionella uttrycket ”Késői szüretelésű bor”.

— Viner från Italien av typen ”aleatico” som är berättigade till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Pergola” och till det traditionella uttrycket ”passito”.

— Viner från Kroatien som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning och beskrivs med beteckningen ”vrhunsko vino KZP – izborna berba”.

— Viner från Ungern som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning och som i enlighet med ungersk lagstiftning beskrivs med beteckningen ”Válogatott szüretelésű bor” eller ”Főbor”.

e) Till 400 mg/l för följande viner:

— Viner som är berättigade till beteckningen ”beerenauslese”, ”ausbruch”, ”ausbruchwein”, ”trockenbeerenauslese”, ”strohwein”, ”schilfwein” eller ”eiswein” i enlighet med unionsbestämmelserna.

— Vita viner som är berättigade till de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Sauternes”, ”Barsac”, ”Cadillac”, ”Cérons”, ”Loupiac”, ”Sainte-Croix- du-Mont”, ”Monbazillac”, ”Bonnezeaux”, ”Quarts de Chaume”, ”Coteaux du Layon”, ”Coteaux de l’Aubance”, ”Graves Supérieures”, ”Sainte-Foy Bordeaux”, ”Haut-Montravel”, ”Saussignac”, ”Jurançon” utom med den åtföljande beteckningen ”sec”, ”Anjou-Coteaux de la Loire”, ”Coteaux du Layon” åtföljd av namnet på ursprungskommunen, ”Chaume”, ”Coteaux de Saumur”, ”Coteaux du Layon” åtföljd av beteckningen ”premier cru” och det kompletterande geografiska namnet ”Chaume”, ”Pacherenc du Vic Bilh” utom med den åtföljande beteckningen ”sec”, ”Alsace” och ”Alsace grand cru” åtföljd av beteckningen ”vendanges tardives” eller ”sélection de grains nobles”.

— Söta viner från Grekland som är framställda av övermogna eller lätt torkade druvor med en restsockerhalt uttryckt som socker som är lika med eller överstiger 45 g/l och som är berättigade till någon av följande skyddade ursprungsbeteckningar:

— Δαφνές (Dafnes).

— Λήμνος (Limnos).

— Malvasia Πάρος (Malvasia Paros).

— Malvasia Σητείας (Malvasia Sitia).

— Malvasia Χάνδακας-Candia.

— Μονεμβασία-Malvasia (Monemvasia – Malvasia).

— Μοσχάτος Κεφαλληνίας (Muscat of Kefalonia – Muscat de Céphalonie).

— Μοσχάτος Λήμνου (Muscat of Limnos).

— Μοσχάτο Πατρών (Muscat of Patra).

— Μοσχάτος Ρίου Πάτρας (Muscat of Rio Patra).

— Μοσχάτος Ρόδου (Muscat of Rodos).

— Νεμέα (Nemea).

— Σάμος (Samos).

— Σαντορίνη (Santorini).

— Σητεία (Sitia).

Samt söta viner från Grekland som är berättigade till någon av följande skyddade geografiska beteckningar:

— Άγιο Όρος (Mount Athos – Holly Mount Athos – Holly Mountain Athos – Mont Athos – Άγιο Όρος Άθως).

— Αιγαίο Πέλαγος (Aegean Sea – Aigaio Pelagos).

— Δράμα (Drama).

— Ηράκλειο (Iraklio).

— Καστοριά (Kastoria).

— Κρήτη (Crete).

— Μακεδονία (Macedonia).

— Ρέθυμνο (Rethimno).

— Σιάτιστα (Siatista).

— Στερεά Ελλάδα (Sterea Ellada).

— Χανιά (Chania).

— Viner från Tjeckien som är berättigade till beteckningen ”výběr z bobulí”, ”výběr z cibéb”, ”ledové víno” eller ”slámové víno”,

— Viner från Slovakien som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning och beskrivs med beteckningen ”bobuľový výber”, ”hrozienkový výber”, ”cibébový výber”, ”ľadové víno” eller ”slamové víno” samt slovakiska Tokajviner som är berättigade till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Tokajský výber”, ”Tokajská esencia” eller ”Tokajská výberová esencia”.

— Viner från Ungern som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning och i enlighet med ungersk lagstiftning beskrivs med beteckningen ”Tokaji máslás”, ”Tokaji fordítás”, ”Tokaji aszúeszencia”, ”Tokaji eszencia”, ”Tokaji aszú”, ”Töppedt szőlőből készült bor” eller ”Jégbor”.

— Viner som är berättigade till den skyddade ursprungsbeteckningen ”Albana di Romagna” och beskrivs med beteckningen ”passito”.

— Viner från Luxemburg som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning och beskrivs med beteckningen ”vendanges tardives”, ”vin de glace” eller ”vin de paille”.

— Viner från Portugal som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning och till beteckningen ”colheita tardia”.

— Viner från Slovenien som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning och beskrivs med beteckningen ”vrhunsko vino ZGP – jagodni izbor”, ”vrhunsko vino ZGP – ledeno vino” eller ”vrhunsko vino ZGP – suhi jagodni izbor”.

— Viner från Kanada som är berättigade till beteckningen ”icewine”.

— Viner från Kroatien som är berättigade till en skyddad ursprungsbeteckning och beskrivs med beteckningen ”vrhunsko vino KZP – izborna berba bobica”, ”vrhunsko vino KZP – izborna berba prosušenih bobica” eller ”vrhunsko vino KZP – ledeno vino”.

3. Förteckningarna över viner med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning som anges i punkt 2 c–e får ändras och nya viner läggas till om produktionsförhållandena för vinerna eller deras ursprungsbeteckning eller geografiska beteckning ändras. Medlemsstaterna ska skicka en begäran om undantag till kommissionen i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/1183 och tillhandahålla all nödvändig teknisk dokumentation för de berörda vinerna, inklusive specifikationer och årsproduktion.

4. Medlemsstaterna får under år då väderleksförhållandena i undantagsfall gör det nödvändigt ge tillstånd till att den högsta tillåtna totala svaveldioxidhalten, om den är under 300 mg/l, höjs med högst 50 mg/l för viner som framställs inom deras territorium i vissa vinodlingsområden. Medlemsstaterna ska i enlighet med delegerad förordning (EU) 2017/1183 meddela dessa undantag till kommissionen inom en månad efter det att undantaget beviljats genom att uppge år, vinodlingsområden och berörda viner samt tillhandahålla bevis på att höjningen var nödvändig på grund av väderförhållandena. Kommissionen ska sedan offentliggöra dessa undantag på sin webbplats.

5. Medlemsstaterna får tillämpa strängare bestämmelser för viner odlade inom deras territorium.

B. SVAVELDIOXIDHALTEN I LIKÖRVINER

Den totala svaveldioxidhalten i likörviner får när de släpps ut på marknaden för direkt konsumtion vara högst

a) 150 mg/l när sockerhalten är lägre än 5 g/l,

b) 200 mg/l när sockerhalten är lägst 5 g/l.

C. SVAVELDIOXIDHALTEN I MOUSSERANDE VINER

1. Den totala svaveldioxidhalten i mousserande viner får när de släpps ut på marknaden för direkt konsumtion vara högst

a) 185 mg/l för samtliga kategorier av mousserande kvalitetsviner,

b) 235 mg/l för övriga mousserande viner.

2. Om väderleksförhållandena gör det nödvändigt, får de berörda medlemsstaterna för de mousserande viner som avses i punkt 1 a och b och som framställts inom deras territorium i vissa vinodlingsområden inom unionen ge tillstånd till att den högsta tillåtna totala svaveldioxidhalten höjs med högst 40 mg/l, under förutsättning att de viner som har omfattats av detta tillstånd inte sänds utanför de aktuella medlemsstaternas gränser.

DEL C

GRÄNSVÄRDEN FÖR HALTEN FLYKTIGA SYROR I VIN

1. Halten av flyktiga syror får inte överstiga

a) 18 milliekvivalenter/l för delvis jäst druvmust,

b) 18 milliekvivalenter/l för vita viner och roséviner,

c) 20 milliekvivalenter/l för röda viner.

2. De halter som anges i punkt 1 ska gälla för

a) produkter från druvor som har skördats inom unionen, i produktionsledet och i alla handelsled,

b) delvis jäst druvmust och vin som härstammar från tredjeland, i alla led efter införsel till unionens geografiska territorium.

3. Medlemsstaterna får bevilja undantag från de gränsvärden som anges i punkt 1

a) för vissa viner som har en skyddad ursprungsbeteckning och vissa viner som har en skyddad geografisk beteckning,

— om de har lagrats under en period av minst två år, eller

— om de har framställts med särskilda metoder,

b) för viner med en total alkoholhalt på lägst 13 volymprocent.

Medlemsstaterna ska i enlighet med delegerad förordning (EU) 2017/1183 meddela dessa undantag till kommissionen inom en månad efter det att undantaget beviljats. Kommissionen ska sedan offentliggöra dessa undantag på sin webbplats.

DEL D

GRÄNSVÄRDEN OCH VILLKOR FÖR SÖTNING AV VIN

1. Sötning av vin är endast tillåtet med hjälp av en eller flera av följande produkter:

a) Druvmust.

b) Koncentrerad druvmust.

c) Rektifierad koncentrerad druvmust.

Vinets totala alkoholhalt får inte höjas med mer än 4 volymprocent.

2. Sötning av importerade viner som är avsedda för direkt konsumtion och som har en geografisk beteckning är förbjuden inom unionens territorium. För sötning av andra importerade viner gäller samma villkor som för viner som är producerade inom unionen.

3. En medlemsstat får endast ge tillstånd för sötning av ett vin med skyddad ursprungsbeteckning om sötningen utförs

a) i enlighet med de villkor och gränsvärden som fastställs i denna bilaga,

b) inom den region där vinet framställs eller i det omedelbara närområdet.

Den druvmust och koncentrerade druvmust som avses i punkt 1 ska ha sitt ursprung i samma region som det vin som ska sötas med den musten.

4. Sötning av vin får endast ske i produktionsledet och i grossistledet.

BILAGA II

TILLÅTNA OENOLOGISKA METODER OCH RESTRIKTIONER SOM SKA GÄLLA FÖR MOUSSERANDE VINER, MOUSSERANDE KVALITETSVINER OCH MOUSSERANDE KVALITETSVINER AV AROMATISK TYP

A. Mousserande vin

1. I denna punkt, liksom i avsnitt B och C i denna bilaga, avses med

a) tiragelikör: den produkt som tillsätts cuvéen för att ge en andra jäsning,

b) expeditionslikör: den produkt som tillsätts mousserande viner för att ge dem särskilda smakegenskaper.

2. Expeditionslikör får endast innehålla

— sackaros,

— druvmust,

— delvis jäst druvmust,

— koncentrerad druvmust,

— rektifierad koncentrerad druvmust,

— vin, eller

— en blandning av dessa produkter,

eventuellt med en tillsats av en destillationsprodukt av vin.

3. Utan att det påverkar den berikning av beståndsdelarna i en cuvée som är tillåten enligt förordning (EU) nr 1308/2013 ska berikning av cuvéen vara förbjudet.

4. Varje medlemsstat får dock för regioner och sorter för vilka detta är tekniskt motiverat tillåta berikning av cuvéen där det mousserande vinet framställs. Detta får ske under följande förutsättningar:

a) Att ingen av beståndsdelarna i cuvéen tidigare har varit föremål för berikning.

b) Att dessa beståndsdelar endast härrör från druvor som har skördats i medlemsstaten.

c) Att berikningsprocessen genomförs i ett enda arbetsmoment.

d) Att följande gränser inte överskrids:

i) 3 volymprocent för en cuvée med beståndsdelar från vinodlingszon A.

ii) 2 volymprocent för en cuvée med beståndsdelar från vinodlingszon B.

iii) 1,5 volymprocent för en cuvée med beståndsdelar från vinodlingszon C.

e) Att den använda metoden består i tillsättning av sackaros, koncentrerad druvmust eller rektifierad koncentrerad druvmust.

5. Tillsats av tiragelikör och expeditionslikör ska inte betraktas som berikning eller sötning. Tillsatsen av tiragelikör får inte ge en ökning av den totala alkoholhalten med mer än 1,5 volymprocent. Denna ökning ska fastställas genom att skillnaden mellan cuvéens totala alkoholhalt i volymprocent och den totala alkoholhalten i volymprocent hos det mousserande vinet före tillsats av expeditionslikör beräknas.

6. Tillsatsen av expeditionslikör ska göras på ett sådant sätt att den verkliga alkoholhalten i volymprocent av det mousserande vinet inte höjs med mer än 0,5 volymprocent.

7. Sötning av cuvéen och dess beståndsdelar ska vara förbjudet.

8. Förutom eventuell syrning eller avsyrning enligt bestämmelserna om cuvéens beståndsdelar i förordning (EU) nr 1308/2013 är det tillåtet att tillsätta syra till cuvéen eller att avsyra den. Syrning och avsyrning av cuvéen ska utesluta varandra. Syrning av vin får endast göras upp till 1,5 g/l uttryckt som vinsyra, eller 20 milliekvivalenter/l.

9. Under år med ovanliga väderleksförhållanden får den högsta gränsen på 1,5 g/l eller 20 milliekvivalenter/l höjas till 2,5 g/l eller 34 milliekvivalenter/l, förutsatt att produktens naturliga syra är minst 3 g/l, uttryckt som vinsyra, eller 40 milliekvivalenter/l.

10. Koldioxidhalten i mousserande viner får endast resultera av alkoholjäsning av den cuvée av vilken vinet framställs.

Denna jäsning får endast ske genom tillsats av tiragelikör, om det inte rör sig om en jäsning som är avsedd att förvandla druvor, druvmust eller delvis jäst druvmust direkt till mousserande vin. Jäsningen får endast ske i flaskor eller i en sluten tank.

Användning av koldioxid vid mottryckstappning ska vara tillåten under kontrollerade former och under förutsättning att oundvikliga gasutbyten med koldioxid som härrör från alkoholjäsningen av cuvéen inte leder till att koldioxidtrycket höjs i de mousserande vinerna.

11. För andra mousserande viner än mousserande viner med en skyddad ursprungsbeteckning gäller följande:

a) Tiragelikör avsedd för framställning av vinerna får endast innehålla

— druvmust,

— delvis jäst druvmust,

— koncentrerad druvmust,

— rektifierad koncentrerad druvmust, eller

— sackaros och vin.

b) Vinernas verkliga alkoholhalt i volymprocent, inbegripet alkoholen i all expeditionslikör som tillsätts, ska vara minst 9,5 volymprocent.

B. Mousserande kvalitetsviner

1. Tiragelikör för framställning av mousserande kvalitetsvin får endast innehålla

a) sackaros,

b) koncentrerad druvmust,

c) rektifierad koncentrerad druvmust,

d) druvmust eller delvis jäst druvmust, eller

e) vin.

2. Producentmedlemsstaterna får fastställa ytterligare eller strängare bestämmelser om egenskaper eller villkor för produktion och omsättning av mousserande kvalitetsviner som framställs på deras territorium.

3. För framställning av mousserande kvalitetsviner gäller dessutom de regler som avses i

— punkterna 1–10 i avsnitt A,

— punkt 3 i avsnitt C i fråga om den verkliga alkoholhalten i volymprocent, punkt 5 i avsnitt C i fråga om det lägsta tillåtna övertrycket samt punkterna 6 och 7 i avsnitt C i fråga om den kortaste tiden för framställningen, utan att det påverkar tillämpningen av avsnitt B punkt 4 d i denna bilaga.

4. För mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ gäller följande:

a) Om inte annat följer av undantagsbestämmelser får cuvéen till sådana viner framställas endast av druvmust eller delvis jäst druvmust som härrör från druvsorter som anges i förteckningen i tillägget till denna bilaga. Mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ får emellertid framställas på traditionellt sätt där cuvéen framställs av viner framställda av druvor av sorten glera som har skördats i regionerna Veneto och Friuli-Venezia Giulia.

b) Den jäsningsprocess som sätts i gång före och efter framställning av cuvéen för att göra denna mousserande får endast styras genom kylning eller andra fysikaliska processer.

c) Tillsats av expeditionslikör ska vara förbjudet.

d) Tiden för framställning av mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ får inte vara kortare än en månad.

C. Mousserande viner och mousserande kvalitetsviner med skyddad ursprungsbeteckning

1. Den totala alkoholhalten i volymprocent ska i de cuvéer som är avsedda för framställning av mousserande kvalitetsviner med skyddad ursprungsbeteckning vara minst

— 9,5 volymprocent i vinodlingszon C III,

— 9 volymprocent i övriga vinodlingszoner.

2. Cuvéer avsedda för framställning av mousserande kvalitetsviner med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Prosecco”, ”Conegliano Valdobbiadene – Prosecco” och ”Colli Asolani – Prosecco” eller ”Asolo – Prosecco” och som framställs från en enda druvsort får emellertid ha en total alkoholhalt på minst 8,5 volymprocent.

3. Den verkliga alkoholhalten i volymprocent i mousserande kvalitetsviner med skyddad ursprungsbeteckning, inbegripet alkoholen i all expeditionslikör som tillsätts, ska vara minst 10 volymprocent.

4. Tiragelikören för mousserande viner och mousserande kvalitetsviner med skyddad ursprungsbeteckning får endast innehålla

a) sackaros,

b) koncentrerad druvmust,

c) rektifierad koncentrerad druvmust,

och

a) druvmust,

b) delvis jäst druvmust,

c) vin

som lämpar sig för framställning av samma mousserande viner och mousserande kvalitetsviner med skyddad ursprungsbeteckning som de till vilka tiragelikören tillsätts.

5. Utan hinder av del II punkt 5 c i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 ska mousserande kvalitetsviner med skyddad ursprungsbeteckning som förvaras i slutna behållare som rymmer mindre än 25 cl vid en temperatur av 20 °C ha ett övertryck av minst 3 bar.

6. Tiden för framställning av mousserande kvalitetsvin med skyddad ursprungsbeteckning, inbegripet lagring på företaget där de framställs och räknat från det att den jäsningsprocess som ska göra vinet mousserande börjar, ska vara

a) minst sex månader om jäsningsprocessen som ska göra vinet mousserande sker i slutna tankar,

b) minst nio månader om jäsningsprocessen som ska göra vinet mousserande sker i flaskorna.

7. Tiden för den jäsningsprocess som ska göra cuvéen mousserande och den tid cuvéen lagras på jäsningsresterna ska inte vara kortare än

— 90 dagar,

— 30 dagar om jäsningen sker i behållare med omrörare.

8. De bestämmelser som anges i avsnitt A punkterna 1–10 och avsnitt B punkt 2 ska även tillämpas på mousserande viner och på mousserande kvalitetsviner med skyddad ursprungsbeteckning.

9. För mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ med skyddad ursprungsbeteckning gäller följande:

a) Cuvéen till sådana viner får framställas endast av druvmust eller delvis jäst druvmust som härrör från druvsorter som anges förteckningen i tillägget till denna bilaga under förutsättning att dessa sorter erkänns som lämpliga för att framställa mousserande kvalitetsviner med skyddad ursprungsbeteckning i den region som har gett namn åt de mousserande kvalitetsvinerna med skyddad ursprungsbeteckning. Genom undantag får ett mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ med skyddad ursprungsbeteckning framställas genom att viner framställda av druvor av sorten glera som har skördats i regionerna med ursprungsbeteckningen ”Prosecco”, ”Conegliano-Valdobbiadene – Prosecco”, ”Colli Asolani – Prosecco” och ”Asolo – Prosecco” används för framställning av cuvéen.

b) Den jäsningsprocess som sätts i gång före och efter framställning av cuvéen för att göra denna mousserande får endast styras genom kylning eller andra fysikaliska processer.

c) Tillsats av expeditionslikör ska vara förbjudet.

d) Den verkliga alkoholhalten i volymprocent i mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ med skyddad ursprungsbeteckning får inte vara lägre än 6 volymprocent.

e) Den totala alkoholhalten i volymprocent i mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ med skyddad ursprungsbeteckning får inte vara lägre än 10 volymprocent.

f) Mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ med skyddad ursprungsbeteckning som förvaras i slutna behållare vid en temperatur av 20 °C ska ha ett övertryck av minst 3 bar.

g) Utan hinder av punkt 6 i detta avsnitt får framställningsprocessen för mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ med skyddad ursprungsbeteckning inte vara kortare än en månad.

Tillägg

Förteckning över druvsorter som får användas för framställning av cuvéen för mousserande kvalitetsviner av aromatisk typ och mousserande kvalitetsviner med skyddad ursprungsbeteckning

Airén

Albariño

Aleatico N

Alvarinho

Ασύρτικο (Assyrtiko)

Bourboulenc B

Brachetto N.

Busuioacă de Bohotin

Clairette B

Colombard B

Csaba gyöngye B

Cserszegi fűszeres B

Devín

Fernão Pires

Freisa N

Gamay N

Gewürztraminer Rs

Girò N

Glera

Γλυκερύθρα (Glykerythra)

Huxelrebe

Irsai Olivér B

Macabeo B

Macabeu B

Alla Malvasía-sorter

Alla Malvoisie-sorter

Mauzac, vit och rosé

Monica N

Alla Moscatel-sorter

Μοσχοφίλερο (Moschofilero)

Müller-Thurgau B

Alla Muscat-sorter

Manzoni moscato

Nektár

Pálava B

Parellada B

Perle B

Piquepoul B

Poulsard

Ροδίτης (Roditis)

Scheurebe

Tămâioasă românească

Torbato

Touriga Nacional

Verdejo

Zefír B

BILAGA III

TILLÅTNA OENOLOGISKA METODER OCH RESTRIKTIONER SOM SKA GÄLLA FÖR LIKÖRVINER OCH FÖR LIKÖRVINER MED SKYDDAD URSPRUNGSBETECKNING ELLER SKYDDAD GEOGRAFISK BETECKNING

A. Likörviner

1. De produkter som avses i del II punkt 3 c i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 och som används för att framställa likörviner och likörviner med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning får i förekommande fall endast ha varit föremål för de oenologiska metoder och behandlingar som avses i antingen förordning (EU) nr 1308/2013 eller i den här förordningen.

2. Dock gäller följande:

a) En ökning av den naturliga alkoholhalten i volymprocent får endast åstadkommas genom användning av de produkter som avses i del II punkt 3 e och f i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013.

b) Genom undantag från denna bestämmelse får Spanien ge tillstånd för användning av kalciumsulfat för spanska viner som beskrivs med det traditionella uttrycket ”vino generoso” eller ”vino generoso de licor”, där detta är en traditionell metod, förutsatt att sulfathalten i den behandlade produkten är högst 2,5 g/l uttryckt som kaliumsulfat. Vin som framställts på detta sätt får syras ytterligare upp till högst 1,5 g/l.

3. Utan att detta påverkar eventuella strängare bestämmelser som medlemsstaterna får anta för likörviner och likörviner med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning som framställs inom deras territorium ska sådana produkter tillåtas genomgå de oenologiska metoder som avses i förordning (EU) nr 1308/2013 eller i den här förordningen.

4. Även följande ska vara tillåtet:

a) Sötning, med anmälnings- och registreringsskyldighet, i sådana fall då de använda produkterna inte har berikats med koncentrerad druvmust, genom

— koncentrerad druvmust eller rektifierad koncentrerad druvmust, förutsatt att förutsatt att vinets totala alkoholhalt inte höjs med mer än 3 volymprocent,

— koncentrerad druvmust, rektifierad koncentrerad druvmust eller druvmust från lätt torkade druvor där neutral alkohol framställd av vinprodukter har tillsatts för att hindra jäsningen, för spanska viner som beskrivs med det traditionella uttrycket ”vino generoso de licor”, förutsatt att vinets totala alkoholhalt inte höjs med mer än 8 volymprocent,

— koncentrerad druvmust eller rektifierad koncentrerad druvmust, för likörviner med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Madeira”, förutsatt att vinets totala alkoholhalt inte höjs med mer än 8 volymprocent.

b) Tillsats av alkohol, destillat eller sprit, enligt del II punkt 3 e och f i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013, för att kompensera för förluster genom förångning under lagringen.

c) Lagring i kärl vid en temperatur av högst 50 °C för likörviner med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Madeira”.

5. De druvsorter som används för att framställa de produkter som avses i del II punkt 3 c i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 och som används vid framställningen av likörviner och likörviner med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning ska väljas bland dem som avses i artikel 81.2 i förordning (EU) nr 1308/2013.

6. Den naturliga alkoholhalten i volymprocent av de produkter som avses i del II punkt 3 c i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 och som används vid framställning av andra likörviner än likörviner med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning ska vara minst 12 volymprocent.

B. Likörviner med skyddad ursprungsbeteckning (andra bestämmelser än dem som anges i avsnitt A i den här bilagan och som gäller särskilt för likörviner med skyddad ursprungsbeteckning)

1. I avsnitt A i tillägg 1 till denna bilaga upprättas en förteckning över de likörviner med skyddad ursprungsbeteckning som enligt del II punkt 3 c fjärde strecksatsen i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 får framställas genom användning av druvmust eller en blandning av denna produkt och vin.

2. I avsnitt B i tillägg 1 till denna bilaga upprättas en förteckning över de likörviner med skyddad ursprungsbeteckning i vilka de produkter som avses i del II punkt 3 f i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 får tillsättas.

3. De produkter som avses i del II punkt 3 c i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 samt den koncentrerade druvmust och den delvis jästa druvmust från lätt torkade druvor som avses i del II punkt 3 f iii i bilaga VII och som används för att framställa likörvin med skyddad ursprungsbeteckning måste härröra från den region vars namn likörvinet med den skyddade ursprungsbeteckningen bär.

När det gäller likörviner med de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Málaga” och ”Jerez-Xérès-Sherry” får den druvmust från lätt torkade druvor till vilken neutral alkohol framställd av vinprodukter tillsatts för att hindra jäsningen, och som framställts av druvsorten pedro ximénez, härröra från regionen Montilla-Moriles.

4. De behandlingar som avses i avsnitt A punkterna 1–4 i denna bilaga och som används för att framställa ett likörvin med skyddad ursprungsbeteckning får endast utföras inom den region som avses i punkt 3.

När det emellertid gäller likörvin med en skyddad ursprungsbeteckning för vilken beteckningen ”Porto” är reserverad för den produkt som framställs med druvor från regionen Douro får den vidare framställningen och lagringsprocessen ske antingen inom den nämnda regionen eller i regionen Vila Nova de Gaia – Porto.

5. Utan att det påverkar eventuella strängare bestämmelser som medlemsstaterna får anta för likörviner med skyddad ursprungsbeteckning som framställs inom deras territorier gäller följande:

a) Den naturliga alkoholhalten i volymprocent av de produkter som avses i del II punkt 3 c i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 och som används vid framställning av likörviner med skyddad ursprungsbeteckning ska vara minst 12 volymprocent. Vissa likörviner med skyddad ursprungsbeteckning som anges i någon av förteckningarna i avsnitt A i tillägg 2 till denna bilaga får emellertid härröra från

i) druvmust med en naturlig alkoholhalt av minst 10 volymprocent vad gäller likörviner med skyddad ursprungsbeteckning som framställs genom tillsats av sprit från vin eller återstoder från vindruvspressning med ursprungsbeteckning, eventuellt från samma företag, eller

ii) delvis jäst druvmust eller, vad gäller andra strecksatsen nedan, från vin med en ursprunglig naturlig alkoholhalt av minst

— 11 volymprocent vad gäller likörviner med skyddad ursprungsbeteckning som framställs genom tillsats av neutral alkohol eller ett destillat av vin med en verklig alkoholhalt på minst 70 volymprocent, eller av sprit framställd av vinprodukter,

— 10,5 volymprocent för viner som framställs från druvmust av gröna druvor som anges i avsnitt A förteckning 3 i tillägg 2,

— 9 volymprocent vad gäller portugisiska likörviner med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Madeira” som framställs på ett traditionellt sätt enligt nationell lagstiftning som särskilt avser ett sådant vin.

b) I avsnitt B i tillägg 2 anges den förteckning över likörviner med skyddad ursprungsbeteckning där den totala alkoholhalten utan hinder av del II punkt 3 b i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013 får vara lägre än 17,5 volymprocent, men ska vara minst 15 volymprocent, där nationell lagstiftning som var tillämplig på vinet före den 1 januari 1985 uttryckligen föreskriver detta.

6. De traditionella uttrycken ”οίνος γλυκύς φυσικός”, ”vino dulce natural”, ”vino dolce naturale” och ”vinho doce natural” ska uteslutande användas för likörviner med skyddad ursprungsbeteckning som

— framställs av produkter varav minst 85 % härrör från de druvsorter som anges i förteckningen i tillägg 3,

— framställs av must med en ursprunglig naturlig sockerhalt av minst 212 g/l,

— utan någon annan berikning framställs genom tillsats av alkohol, destillat eller sprit som avses i del II punkt 3 e och f i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013.

7. I den mån den traditionella produktionen kräver det får medlemsstaterna för likörviner med skyddad ursprungsbeteckning som framställts inom deras territorium föreskriva att det traditionella uttrycket ”vin doux naturel” endast får användas i fråga om likörvin med skyddad ursprungsbeteckning

— som framställs direkt av de producenter som skördar druvorna och uteslutande av druvor från deras skörd av muscat, grenache, maccabeo eller malvoisie; dock får detta även omfatta skördar från vinodlingar som också är planterade med andra druvsorter än dessa fyra, förutsatt att de senare inte utgör mer än 10 % av alla druvsorter,

— som framställs med iakttagande av den avkastningsbegränsning på 40 hl druvmust per hektar som avses i del II punkt 3 c första och fjärde strecksatserna i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013, varvid ett överskridande medför att hela skörden mister rätten till det traditionella uttrycket ”vin doux naturel”,

— som framställs av druvmust med en ursprunglig naturlig sockerhalt av minst 252 g/l,

— som utan någon annan berikning framställs genom tillsats av vinsprit som i ren alkohol motsvarar minst 5 % av volymen av den ovanmända druvmust som använts och högst motsvarar den andel som är lägst av antingen

— 10 % av volymen av den ovanmända druvmust som använts, eller

— 40 % av den totala alkoholhalten i volymprocent i slutprodukten beräknad som summan av den verkliga alkoholhalten i volymprocent och det värde som motsvarar den potentiella alkoholhalten i volymprocent, beräknat som 1 volymprocent av ren alkohol per 17,5 g restsocker per liter.

8. Det traditionella uttrycket ”vino generoso” ska, när det gäller likörviner, endast användas för torra likörviner med skyddad ursprungsbeteckning som helt eller delvis framställts under flor och som

— framställs av gröna druvor från druvsorterna palomino de jerez, palomino fino, pedro ximénez, verdejo, zalema och garrido fino,

— släpps ut på marknaden efter i genomsnitt två års lagring på ekfat.

Med utveckling under flor enligt första stycket avses den biologiska process som genom spontanbildning av ett täcke av för vinet typiska jäster på vinets fria yta efter fullständig alkoholjäsning av druvmusten tillför produkten specifika analytiska och organoleptiska egenskaper.

9. Det traditionella uttrycket ”vinho generoso” ska användas endast för likörviner med de skyddade ursprungsbeteckningarna ”Porto”, ”Madeira”, ”Moscatel de Setúbal” och ”Carcavelos” i förbindelse med respektive skyddad ursprungsbeteckning.

10. Det traditionella uttrycket ”vino generoso de licor” ska endast användas för likörviner med skyddad ursprungsbeteckning som

— framställs av ”vino generoso” som avses i punkt 8 eller av vin under flor av vilket ett sådant ”vino generoso” kan framställas, som är tillsatt antingen med druvmust framställd av lätt torkade druvor till vilken neutral alkohol framställd av vinprodukter tillsatts för att hindra jäsningen, med rektifierad koncentrerad druvmust, eller med ”vino dulce natural”,

— släpps ut på marknaden efter i genomsnitt två års lagring på ekfat.

Tillägg 1

Förteckning över likörviner med skyddad ursprungsförteckning för vilka särskilda regler gäller för framställningen

A. FÖRTECKNING ÖVER LIKÖRVINER MED SKYDDAD URSPRUNGSBETECKNING VARS FRAMSTÄLLNING INNEBÄR ANVÄNDNING AV DRUVMUST ELLER EN BLANDNING AV DRUVMUST OCH VIN

(Avsnitt B punkt 1 i denna bilaga)

GREKLAND

Σάμος (Samos), Μοσχάτος Πατρών (Muscat of Patra), Μοσχάτος Ρίου Πατρών (Muscat of Rio Patra), Μοσχάτος Κεφαλληνίας (Muscat of Kefalonia/ Muscat de Kephalonia), Μοσχάτος Ρόδου (Muscat of Rodos), Μοσχάτος Λήμνου (Muscat of Limnos), Σητεία (Sitia), Νεμέα (Nemea), Σαντορίνη (Santorini), Δαφνές (Dafnes), Μαυροδάφνη Κεφαλληνίας (Mavrodaphne of Kefalonia), Μαυροδάφνη Πατρών (Mavrodaphni of Patra)

SPANIEN

ITALIEN

Cannonau di Sardegna, Giró di Cagliari, Malvasia di Bosa, Marsala, Moscato di Sorso-Sennori, Moscato di Trani, Nascodi Cagliari, Oltrepó Pavese Moscato, San Martino della Battaglia, Trentino, Vesuvio Lacrima Christi.

B. FÖRTECKNING ÖVER LIKÖRVINER MED SKYDDAD URSPRUNGSBETECKNING VARS FRAMSTÄLLNING INNEBÄR TILLSATS AV SÅDANA PRODUKTER SOM AVSES I DEL II PUNKT 3 f I BILAGA VII TILL FÖRORDNING (EU) nr 1308/2013

(Avsnitt B punkt 2 i denna bilaga)

1. Förteckning över likörviner med skyddad ursprungsbeteckning vars framställning innebär tillsats av en spritprodukt som härrör från destillation av vin eller torkade druvor, med en verklig alkoholhalt på lägst 95 volymprocent och högst 96 volymprocent

(Del II punkt 3 f ii första strecksatsen i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013)

GREKLAND

Σάμος (Samos), Μοσχάτος Πατρών (Muscat of Patra), Μοσχάτος Ρίου Πατρών (Muscat of Rio Patra), Μοσχάτος Κεφαλληνίας (Muscat of Kefalonia/ Muscat de Kephalonia), Μοσχάτος Ρόδου (Muscat of Rodos), Μοσχάτος Λήμνου (Muscat of Limnos), Σητεία (Sitia), Σαντορίνη (Santorini), Δαφνές (Dafnes), Μαυροδάφνη Πατρών (Mavrodaphni of Patra), Μαυροδάφνη Κεφαλληνίας (Mavrodaphne of Kefalonia).

SPANIEN

Condado de Huelva, Jerez-Xérès-Sherry, Manzanilla-Sanlúcar de Barrameda, Málaga, Montilla-Moriles, Rueda, Terra Alta.

CYPERN

Κουμανδαρία (Commandaria).

2. Förteckning över likörviner med skyddad ursprungsbeteckning vars framställning innebär tillsats av sprit som härrör från destillation av vin eller återstoder från vindruvspressning, med en verklig alkoholhalt på lägst 52 volymprocent och högst 86 volymprocent

(Del II punkt 3 f ii andra strecksatsen i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013)

GREKLAND

Μαυροδάφνη Πατρών (Mavrodaphni of Patra), Μαυροδάφνη Κεφαλληνίας (Mavrodaphne of Kefalonia), Σητεία (Sitia), Σαντορίνη (Santorini), Δαφνές (Dafnes), Νεμέα (Nemea).

FRANKRIKE

Pineau des Charentes eller Pineau charentais, Floc de Gascogne, Macvin du Jura.

CYPERN

Κουμανδαρία (Commandaria).

3. Förteckning över likörviner med skyddad ursprungsbeteckning vars framställning innebär tillsats av sprit som härrör från destillation av torkade druvor, med en alkoholhalt på lägst 52 volymprocent och högst 94,5 volymprocent

(Del II punkt 3 f ii tredje strecksatsen i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013)

GREKLAND

Μαυροδάφνη Πατρών (Mavrodaphni of Patra), Μαυροδάφνη Κεφαλληνίας (Mavrodaphne of Kefalonia).

4. Förteckning över likörviner med skyddad ursprungsbeteckning vars framställning innebär tillsats av delvis jäst druvmust framställd av lätt torkade druvor

(Del II punkt 3 f iii första strecksatsen i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013)

SPANIEN

ITALIEN

Aleatico di Gradoli, Giró di Cagliari, Malvasia delle Lipari, Pantelleria passito.

CYPERN

Κουμανδαρία (Commandaria).

5. Förteckning över likörviner med skyddad ursprungsbeteckning vars framställning innebär tillsats av koncentrerad druvmust framställd genom direkt uppvärmning, men som i övrigt svarar mot definitionen för koncentrerad druvmust

(Del II punkt 3 f iii andra strecksatsen i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013)

SPANIEN

ITALIEN

Marsala

6. Förteckning över likörviner med skyddad ursprungsbeteckning vars framställning innebär tillsats av koncentrerad druvmust

(Del II punkt 3 f iii tredje strecksatsen i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013)

SPANIEN

ITALIEN

Oltrepó Pavese Moscato, Marsala, Moscato di Trani.

Tillägg 2

A. Förteckningar som avses i avsnitt B punkt 5 a i bilaga III

1. Förteckning över likörviner med skyddad ursprungsbeteckning som framställs av druvmust vars naturliga alkoholhalt i volymprocent är minst 10 volymprocent och som har framställts med tillsats av sprit som härrör från vin eller återstoder från vindruvspressning med skyddad ursprungsbeteckning, eventuellt från samma företag

FRANKRIKE

Pineau des Charentes eller Pineau charentais, Floc de Gascogne, Macvin du Jura.

2. Förteckning över likörviner med skyddad ursprungsbeteckning framställd av delvis jäst druvmust vars ursprungliga naturliga alkoholhalt är minst 11 volymprocent och som har framställts med tillsats av neutral alkohol eller ett destillat av vin med en verklig alkoholhalt på minst 70 volymprocent, eller av sprit som härrör från vinprodukter

PORTUGAL

Porto – Port

Moscatel de Setúbal, Setúbal

Carcavelos

Moscatel do Douro

ITALIEN

Moscato di Noto

3. Förteckning över likörviner med skyddad ursprungsbeteckning som framställs av vin vars ursprungliga naturliga alkoholhalt är minst 10,5 volymprocent

SPANIEN

Jerez-Xérès-Sherry

Manzanilla-Sanlúcar de Barrameda

Condado de Huelva

Rueda

ITALIEN

Trentino

4. Förteckning över likörviner med skyddad ursprungsbeteckning som framställs av delvis jäst druvmust vars ursprungliga naturliga alkoholhalt är minst 9 volymprocent

PORTUGAL

Madeira

B. Förteckningar som avses i avsnitt B punkt 5 b i bilaga III

Förteckning över likörviner med skyddad ursprungsbeteckning där den totala alkoholhalten får vara lägre än 17,5 volymprocent, men ska vara minst 15 volymprocent, där nationell lagstiftning som var tillämplig på vinet före den 1 januari 1985 uttryckligen föreskriver detta

(Del II punkt 3 b i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013)

SPANIEN

ITALIEN

Trentino

PORTUGAL

Tillägg 3

Förteckning över druvsorter som får användas för framställning av likörviner med skyddad ursprungsbeteckning där de traditionella uttrycken ”vino dulce natural”, ”vino dolce naturale”, ”vinho doce natural” och ”οίνος γλυκύς φυσικός” används

Muscats – grenache – garnacha blanca – garnacha peluda – listán blanco – listán negro-negramoll – maccabéo – malvoisies – mavrodaphne – assirtiko – liatiko – garnacha tintorera – monastrell – palomino – pedro ximénez – albarola – aleatico – bosco – cannonau – corinto nero – giró – monica – nasco – primitivo – vermentino – zibibbo – moscatel – garnacha.

(1)    Året inom parentes som står efter hänvisningar till akter i OIV:s regelsamling över oenologiska metoder anger den version av akten som godkänts av unionen som tillåtna oenologiska metoder, med förbehåll för de villkor och gränsvärden för användning som anges i denna tabell.

(2)    Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven 80/590/EEG och 89/109/EEG (EUT L 338, 13.11.2004, s. 4).

(3)    Kommissionens förordning (EU) nr 10/2011 av den 14 januari 2011 om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EUT L 12, 15.1.2011, s. 1).