AVTAL

mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Liechtenstein om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar

EUROPEISKA GEMENSKAPEN, nedan kallad ”gemenskapen”,

och

FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN, nedan kallat ”Liechtenstein”,

eller antingen ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter”, beroende på sammanhanget,

som på nytt bekräftar sitt gemensamma intresse av att vidareutveckla de nära banden mellan gemenskapen och Liechtenstein,

HAR ENATS OM ATT INGÅ FÖLJANDE AVTAL.

Artikel 1

Liechtensteinska betalningsombuds innehållande av särskild källskatt

1.   Särskild källskatt skall innehållas på de räntebetalningar till i artikel 4 avsedda faktiska betalningsmottagare med hemvist i en medlemsstat i Europeiska Unionen, nedan kallad ”medlemsstaten”, som görs av ett betalningsombud som är etablerat inom Liechtensteins territorium, om inte annat följer av artikel 2. Skattesatsen skall uppgå till 15 % under de tre första åren från och med den dag då detta avtal börjar tillämpas, 20 % under de tre därpå följande åren och 35 % därefter.

2.   Liechtenstein skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att betalningsombud etablerade inom Liechtensteins territorium utför de uppgifter som krävs för genomförandet av detta avtal och skall i synnerhet införa bestämmelser om förfaranden och påföljder.

Artikel 2

Frivilligt utlämnande av uppgifter

1.   Liechtenstein skall införa ett förfarande som gör det möjligt för den faktiska betalningsmottagaren enligt definitionen i artikel 4 att undvika den särskilda källskatt som avses i artikel 1 genom att uttryckligen bemyndiga sitt betalningsombud i Liechtenstein att anmäla räntebetalningarna till den behöriga myndigheten i den medlemsstaten. Ett sådant bemyndigande skall gälla betalningsombudets samtliga räntebetalningar till den faktiska betalningsmottagaren.

2.   De uppgifter som betalningsombudet skall lämna i fall av ett uttryckligt bemyndigande från den faktiska betalningsmottagaren skall åtminstone innefatta följande:

3.   Den behöriga myndigheten i Liechtenstein skall vidarebefordra de uppgifter som avses i punkt 2 till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har hemvist. Uppgifterna skall vidarebefordras automatiskt och minst en gång om året, inom sex månader efter beskattningsårets utgång i Liechtenstein, och avse alla räntebetalningar gjorda under det året.

4.   Om den faktiska betalningsmottagaren väljer förfarandet för frivilligt utlämnande av uppgifter eller på något annat sätt deklarerar sina ränteinkomster från ett liechtensteinskt betalningsombud till skattemyndigheterna i den medlemsstat där han har hemvist, skall de berörda ränteinkomsterna beskattas i den medlemsstaten enligt samma skattesatser som gäller för liknande inkomster i den staten.

Artikel 3

Bedömningsgrund för innehållande av den särskilda källskatten

1.   Betalningsombudet skall innehålla särskild källskatt i enlighet med artikel 1.1 enligt följande:

2.   Vid tillämpning av punkt 1 skall den särskilda källskatten dras av i proportion till den tid som den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran. Om betalningsombudet inte kan fastställa den tiden på grundval av de uppgifter ombudet erhållit, skall ombudet anse att den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran så länge som den har existerat, om inte den faktiska betalningsmottagaren lägger fram bevis för tidpunkten för förvärvet.

3.   Andra skatter och innehållna belopp än den särskilda källskatt som avses i detta avtal skall, om de avser samma räntebetalning, krediteras mot beloppet för den särskilda källskatt som beräknats i enlighet med denna artikel. Detta gäller i synnerhet den så kallade Liechtenstein Couponsteuer på 4 %.

Artikel 4

Definition av uttrycket faktisk betalningsmottagare

1.   I detta avtal avses med ”faktisk betalningsmottagare” varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person kan lägga fram bevis för att betalningen inte har tagits emot eller ombesörjts för hans eller hennes egen räkning. En fysisk person skall inte anses vara den faktiska betalningsmottagaren om han eller hon

2.   Om ett betalningsombud innehar uppgifter som tyder på att en fysisk person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs kanske inte är den faktiska betalningsmottagaren, skall ombudet vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska personen som den faktiska betalningsmottagaren.

Artikel 5

Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

I syfte att fastställa identitet och hemvist för den faktiska betalningsmottagaren enligt definitionen i artikel 4 skall betalningsombudet bevara uppgifter om för och efternamn, adress och hemvist i enlighet med den liechtensteinska lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt. När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, transaktioner som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall hemvistet för sådana fysiska personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en medlemsstat och som förklarar sig ha hemvist i en annan stat än en medlemsstat eller Liechtenstein fastställas på grundval av ett hemvistintyg utfärdat av den behöriga myndigheten i den stat där den fysiska personen förklarar sig ha hemvist. Om ett sådant intyg inte uppvisas skall den medlemsstat som har utfärdat passet eller någon annan officiell identitetshandling anses vara hemviststat.

Artikel 6

Definition av uttrycket betalningsombud

I detta avtal avses med ”betalningsombud” i Liechtenstein banker som omfattas av liechtensteinsk banklagstiftning, värdepappershandlare, fysiska och juridiska personer som har hemvist eller är etablerade i Liechtenstein, inbegripet näringsidkare som omfattas av den liechtensteinska bolagsrätten (Personen- und Gesellschaftsrecht – PGR), handelsbolag och utländska företags fasta driftställen som, även om det bara sker emellanåt, tar emot, innehar, investerar eller överför tredje parters tillgångar eller enbart betalar eller ombesörjer betalning av ränta inom ramen för sin verksamhet.

Artikel 7

Definition av uttrycket räntebetalning

1.   I detta avtal avses med ”räntebetalning” följande:

2.   När det gäller punkt 1 c skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3.   När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som investerats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i den punkten. Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, återbetalningen eller inlösen av aktierna eller andelarna.

4.   Inkomster som avser företag eller subjekt som investerat högst 15 % av sina tillgångar i sådana fordringar som avses i punkt 1 a skall inte anses vara räntebetalningar i enlighet med punkt 1 c och d.

5.   Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 1 januari 2011.

6.   De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 4 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana bestämmelser, efter sammansättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

Artikel 8

Intäktsdelning

1.   Liechtenstein skall behålla 25 % av intäkterna från den särskilda källskatten enligt detta avtal och överföra 75 % av intäkterna till den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har hemvist.

2.   Överföringarna skall ske i form av en enda betalning per medlemsstat och år och göras senast sex månader efter utgången av beskattningsåret i Liechtenstein.

Artikel 9

Undanröjande av dubbelbeskattning

1.   Om ett betalningsombud i Liechtenstein innehållit särskild källskatt på ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit, skall den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist bevilja honom avräkning för det innehållna källskattebeloppet. Om det beloppet överstiger det skattebelopp som skall betalas på det totala räntebelopp som omfattas av innehållande i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist, skall den medlemsstaten återbetala det överskjutande belopp som innehållits till denne.

2.   Om ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit belastas med andra skatter och innehållanden än de som avses i detta avtal och den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist beviljar avräkning för dessa skatter eller innehållna belopp i enlighet med den nationella lagstiftningen eller enligt dubbelbeskattningsavtal, skall dessa skatter eller innehållna belopp avräknas innan förfarandet enligt punkt 1 tillämpas. Den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist skall godta intyg utfärdade av liechtensteinska betalningsombud som bevis för beskattning eller innehållande, varvid dock skall gälla att den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist skall kunna begära att den liechtensteinska behöriga myndigheten styrker riktigheten av uppgifterna i intyg utfärdade av liechtensteinska betalningsombud.

3.   Den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist får ersätta den avräkning som avses i punkterna 1 och 2 med återbetalning av den särskilda källskatt som avses i artikel 1.

Artikel 10

Utbyte av information

1.   De behöriga myndigheterna i Liechtenstein och var och en av medlemsstaterna skall utbyta information om handlingar som utgör skattebedrägeri enligt lagstiftningen i den anmodade staten eller liknande handlingar, när det gäller inkomster som omfattas av detta avtal. ”Liknande handlingar” skall endast innefatta brott som är lika allvarliga som skattebedrägeri enligt lagstiftningen i den anmodade staten. Den anmodade staten skall i enlighet med sina förfaranderegler som svar på en vederbörligen motiverad begäran tillhandahålla information avseende de handlingar som den begärande staten undersöker eller kan komma att undersöka civil eller straffrättsligt. Uppgifter som Liechtenstein eller en medlemsstat erhållit skall behandlas som konfidentiella, i likhet med sådana uppgifter som erhållits i enlighet med lagen i respektive stat, och skall endast lämnas ut till personer eller myndigheter (inbegripet domstolar och förvaltningar) som är inblandade i beräkning eller uppbörd av, verkställande eller åtal avseende, eller prövning av överklaganden i samband med sådan inkomstbeskattning som omfattas av avtalet. Personerna eller myndigheterna skall endast använda uppgifterna i dessa syften. De får lämna ut uppgifterna i samband med allmänna domstolsförhandlingar eller rättsliga avgöranden.

2.   När den anmodade staten skall besluta om uppgifter kan lämnas till följd av en begäran, skall den staten tillämpa preskriptionsbestämmelserna enligt lagstiftningen i den begärande staten i stället för preskriptionsbestämmelserna i den anmodade staten.

3.   Den anmodade staten skall tillhandahålla information om den begärande staten har en skälig misstanke om att den berörda handlingen kan utgöra skattebedrägeri eller en liknande handling. Den begärande statens misstanke om skattebedrägeri eller en liknande handling får baseras på

4.   Liechtenstein skall, på begäran av någon medlemsstat, inleda bilaterala förhandlingar med den medlemsstaten i syfte att fastställa enskilda kategorier av ”liknande handlingar” i enlighet med beskattningsförfarandet i den staten.

Artikel 11

Behöriga myndigheter

I detta avtal avses med behöriga myndigheter de myndigheter som förtecknas i bilaga I.

Artikel 12

Samråd

Om oenighet om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal uppstår mellan den behöriga myndigheten i Liechtenstein och en eller flera av de behöriga myndigheter som avses i artikel 11, skall de sträva efter att finna en lösning i samförstånd. De skall omedelbart underrätta Europeiska gemenskapernas kommission och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna om resultatet av samrådet. Kommissionen får på begäran av någon av de behöriga myndigheterna delta i samråd som gäller tolkningsfrågor.

Artikel 13

Översyn

1.   De avtalsslutande parterna skall samråda med varandra åtminstone vart tredje år eller på begäran av endera parten i syfte att se över och – om parterna anser att det behövs – förbättra det sätt på vilket avtalet fungerar rent tekniskt samt bedöma den internationella utvecklingen. Samrådet skall hållas inom en månad efter begäran eller, i brådskande fall, så snart som möjligt.

2.   De avtalsslutande parterna får på grundval av en sådan bedömning samråda med varandra för att undersöka om avtalet behöver ändras, med beaktande av den internationella utvecklingen.

3.   Så snart som det finns tillräcklig erfarenhet av det fullständiga genomförandet av artikel 1.1 skall de avtalsslutande parterna samråda med varandra för att undersöka om avtalet behöver ändras, med beaktande av den internationella utvecklingen.

4.   När det gäller samråd enligt punkterna 1–3 skall en avtalsslutande part underrätta den andra avtalsslutande parten om händelser som eventuellt kan inverka på detta avtals sätt att fungera. Detta skall även innefatta eventuella relevanta avtal mellan en av de avtalsslutande parterna och tredjeland.

Artikel 14

Förhållande till bilaterala dubbelbeskattningsavtal

Dubbelbeskattningsavtalen mellan Liechtenstein och medlemsstaterna skall inte hindra uttag av den särskilda källskatten enligt detta avtal.

Artikel 15

Övergångsbestämmelser om överlåtbara skuldebrev (1)

1.   Från och med den dag då detta avtal börjar tillämpas och så länge som minst en medlemsstat också tillämpar liknande bestämmelser, dock senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna i den emitterande staten inte anses vara fordringar enligt artikel 7.1 a, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs från och med den 1 mars 2002.

Så länge som minst en medlemsstat också tillämpar liknande bestämmelser skall emellertid bestämmelserna i denna artikel fortsätta att gälla efter den 31 december 2010 för överlåtbara skuldebrev

Om och när alla medlemsstater upphör med att tillämpa liknande bestämmelser, skall bestämmelserna i denna artikel fortsätta att gälla endast med avseende på överlåtbara skuldebrev

Om ytterligare emissioner görs från och med den 1 mars 2002 av överlåtbara skuldebrev enligt ovan som emitterats av en regering eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal (förtecknat i bilaga II till detta avtal), skall emissionen i sin helhet, dvs. den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 7.1 a.

Om ytterligare emissioner görs från och med den 1 mars 2002 av överlåtbara skuldebrev enligt ovan som emitterats av en emittent som inte omfattas av fjärde stycket, skall sådana ytterligare emissioner anses vara fordringar enligt artikel 7.1 a.

2.   Denna artikel skall inte hindra Liechtenstein och medlemsstaterna från att fortsätta att ta ut skatt på inkomster från de i punkt 1 nämnda överlåtbara skuldebreven i enlighet med den nationella lagstiftningen.

Artikel 16

Undertecknande, ikraftträdande och giltighetstid

1.   Detta avtal förutsätter att de avtalsslutande parterna ratificerar eller godkänner det enligt sina egna förfaranden. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra om att förfarandena avslutats. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter dagen för den sista underrättelsen.

2.   Med förbehåll för att Liechtensteins konstitutionella bestämmelser och bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen om ingående av internationella avtal följs och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17 skall Liechtenstein och, i förekommande fall, gemenskapen faktiskt genomföra och börja tillämpa detta avtal senast den 1 juli 2005 och underrätta varandra om detta.

3.   Detta avtal gäller till dess att en avtalsslutande part säger upp det.

4.   En avtalsslutande part får säga upp avtalet genom att underrätta den andra avtalsslutande parten om detta. I så fall skall avtalet upphöra att gälla tolv månader efter uppsägelsen.

Artikel 17

Tillämpning och tillfälligt avbrytande av tillämpningen

1.   Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att de av medlemsstaternas beroende och associerade territorier som nämns i rådets (ekonomiska och finansiella frågor) rapport till Europeiska rådet i Feira den 19–20 juni 2000 samt Förenta staterna, Andorra, Schweiz, Monaco och San Marino var och en antar och genomför bestämmelser som är förenliga med eller likvärdiga med bestämmelserna i direktivet eller detta avtal och som föreskriver samma datum för genomförande.

2.   De avtalsslutande parterna skall i samförstånd minst sex månader före det datum som nämns i artikel 16.2 besluta om villkoret i punkt 1 kommer att uppfyllas med tanke på tidpunkterna för ikraftträdande av de relevanta bestämmelserna i de berörda tredjeländerna och beroende eller associerade territorierna. Om de avtalsslutande parterna inte beslutar att villkoret kommer att vara uppfyllt skall de i samförstånd anta ett nytt datum i stället för det som anges i artikel 16.2.

3.   Tillämpningen av detta avtal eller delar av det kan avbrytas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till den andra parten, om direktivet eller en del av direktivet upphöra att vara tillämpligt antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning eller om en medlemsstat tillfälligt avbryter tillämpningen av sin genomförandelagstiftning.

4.   En avtalsslutande part får tillfälligt avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till den andra parten, om något av de tredjeländer eller territorier som avses i punkt 1 senare slutar tillämpa de bestämmelser som avses i den punkten. Tilllämpningen får avbrytas tidigast två månader efter anmälan. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas.

Artikel 18

Fordringar och slutbetalning

1.   Om detta avtal sägs upp eller dess tillämpning tillfälligt avbryts, helt eller delvis, skall fysiska personers fordringar enligt artikel 9 inte påverkas.

2.   Liechtenstein skall i så fall upprätta en slutredovisning senast när avtalets tillämpning upphör och göra en slutbetalning till medlemsstaterna.

Artikel 19

Territoriell tillämpning

Detta avtal skall tillämpas, å ena sidan, på de territorier där Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt och i enlighet med de villkor som fastställs i det fördraget och, å andra sidan, på Liechtensteins territorium.

Artikel 20

Bilagor

1.   Bilagorna skall utgöra en integrerad del av detta avtal.

2.   Förteckningen över behöriga myndigheter i bilaga I får ändras genom en enkel anmälan till den andra avtalsslutande parten, när det gäller den myndighet som anges i led a i den bilagan, av Furstendömet Liechtenstein och när det gäller övriga myndigheter av Europeiska gemenskapen.

Förteckningen över närstående rättssubjekt i bilaga II får ändras genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 21

Språk

1.   Detta avtal skall upprättas i två exemplar på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

2.   Den maltesiska språkversionen skall bekräftas av de avtalsslutande parterna genom skriftväxling. Denna version har därefter samma giltighet som de språkversioner som avses i punkt 1.

(1)  På samma sätt som i direktivet gäller dessa övergångsbestämmelser även överlåtbara skuldebrev som innehas genom investeringsfonder.

SAMFÖRSTÅNDSAVTAL

mellan Europeiska gemenskapen, Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige samt Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland och Furstendömet Lichtenstein

EUROPEISKA GEMENSKAPEN,

KONUNGARIKET BELGIEN,

REPUBLIKEN TJECKIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

REPUBLIKEN ESTLAND,

REPUBLIKEN GREKLAND,

KONUNGARIKET SPANIEN,

REPUBLIKEN FRANKRIKE,

IRLAND,

REPUBLIKEN ITALIEN,

REPUBLIKEN CYPERN,

REPUBLIKEN LETTLAND,

REPUBLIKEN LITAUEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,

REPUBLIKEN UNGERN,

REPUBLIKEN MALTA,

KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

REPUBLIKEN POLEN,

REPUBLIKEN PORTUGAL,

REPUBLIKEN SLOVENIEN,

REPUBLIKEN SLOVAKIEN,

REPUBLIKEN FINLAND,

KONUNGARIKET SVERIGE,

FÖRENADE KUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND

och

FURSTENDÖMET LICHTENSTEIN, nedan kallat ”Liechtenstein”

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

1.   INLEDNING

Liechtenstein och Europeiska gemenskapen ingår ett avtal om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (nedan kallat ”direktivet”). Detta samförståndsavtal kompletterar det avtalet.

2.   DISKUSSIONER FÖR ATT GARANTERA LIKVÄRDIGA BESTÄMMELSER I ANDRA TREDJELÄNDER

Under den övergångsperiod som föreskrivs i direktivet skall Europeiska gemenskapen inleda diskussioner med andra viktiga finansiella centrum i syfte att verka för att det även inom dessa jurisdiktioner antas bestämmelser som är likvärdiga med de bestämmelser som tillämpas i gemenskapen.

3.   AVSIKTSFÖRKLARING

Signatärerna av detta samförståndsavtal förklarar sig anse att det avtal som avses i punkt 1 och detta samförståndsavtal utgör en godtagbar och balanserad ordning som kan anses skydda parternas intressen. De kommer därför att ärligt genomföra de avtalade åtgärderna och kommer inte att agera ensidigt för att utan orsak undergräva denna ordning.

Om betydande skillnader skulle uppdagas mellan räckvidden för direktivet, i dess lydelse av den 3 juni 2003, och avtalet, särskilt avseende artikel 6 i avtalet, kommer de avtalsslutande parterna omedelbart att inleda samråd i enlighet med artikel 13.1 i avtalet i syfte att se till att åtgärderna enligt avtalet alltjämt är likvärdiga med åtgärderna enligt direktivet.

Liechtenstein förbinder sig att eftersträva att utan dröjsmål fastslå om en motiverad begäran om informationsutbyte enligt artikel 10 i avtalet kan efterkommas, i enlighet med dess processrättsliga lagstiftning.

Europeiska unionen och dess medlemsstater kommer i sitt samarbete med Liechtenstein, inbegripet samarbetet i skattefrågor, att ta hänsyn till Liechtensteins beslut om att införa åtgärder likvärdiga med de som föreskrivs i direktivet. Signatärerna är eniga om att endera parten i de förhandlingar om det informationsutbyte som föreskrivs i artikel 10.4 i avtalet även får ta upp andra skattefrågor i samband med förhandlingarna, inbegripet frågor som rör undanröjandet av dubbelbeskattning av inkomst.

Utfärdat i Bryssel den 7 december 2004 i två exemplar på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

Den maltesiska språkversionen skall bekräftas av signatärerna genom skriftväxling. Den versionen har därefter samma giltighet som de språkversioner som anges i det föregående stycket.