Mot en EU-strategi för bistånd för handel

Detta meddelande har till syfte att lägga grunden till en gemensam strategi för Europeiska unionen (EU) när det gäller handelsrelaterat bistånd till utvecklingsländerna. Biståndet för handel, där EU är den viktigaste givaren i världen, är en viktig del av utvecklingsagendan från Doha och avtalen om ekonomiskt partnerskap mellan EU och länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS-länderna).

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 4 april 2007 – Mot en EU-strategi för Aid for Trade – Kommissionens bidrag [KOM(2007) 163 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].

SAMMANFATTNING

Handeln är en viktig katalysator för tillväxt och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna. Det krävs dock mer än ett förbättrat marknadstillträde och stärkta internationella handelsregler för att utvecklingsländerna ska lyckas integrera sig i världshandeln. För att till fullo kunna utnyttja fördelarna av handeln måste utvecklingsländerna också ta bort sina begränsningar på utbudssidan och åtgärda strukturella svagheter. Det kan till exempel röra sig om inhemska reformer på handelsrelaterade områden, underlättande av handeln, förbättring av tullkapaciteten, modernisering av infrastruktur, ökning av produktionskapaciteten och uppbyggnad av inhemska och regionala marknader. Kompletterande åtgärder behövs exempelvis när det gäller makroekonomisk stabilitet, skattereformer, främjande av investeringar, arbetsmarknadspolitik, regler och institutioner för kapital- och produktmarknader samt utvecklingen av humankapitalet.

Initiativet ”Bistånd för handel” spelar en viktig roll i detta sammanhang. Det är inriktat på att generera tillväxt, sysselsättning och inkomst. Det bidrar därmed till det första och det åttonde millennieutvecklingsmålet, nämligen att minska andelen människor som måste leva på mindre än en US-dollar per dag och att utveckla ett öppet handels- och finanssystem som är regelbaserat, förutsägbart och icke-diskriminerande.

Bistånd för handel har till syfte att

• göra det möjligt för utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna, att göra mer effektivt bruk av handeln för att gynna tillväxt, sysselsättning, utveckling och fattigdomsbekämpning och uppnå sina utvecklingsmål,
• bistå dessa länder med att förbättra utbudssidans kapacitet och den handelsrelaterade infrastrukturen så att de lättare får tillträde till de internationella marknaderna,
• hjälpa dem att genomföra och anpassa sig till handelreformer, bland annat genom sociala och arbetsmarknadsmässiga anpassningar,
• stödja regional integration,
• främja integrationen i världshandelssystemet.

En EU-strategi för bistånd för handel kan bidra till att uppnå dessa mål genom följande åtgärder:

• En volymmässig ökning av EU:s bistånd för handel, främst genom en höjning av det handelsrelaterade biståndet till 2 miljarder euro per år senast 2010, men även genom effektivare insatser i samband bistånd för handel i ett bredare perspektiv.
• En förbättring av kvaliteten på EU:s bistånd för handel.
• Införandet av ett effektivt system för övervakning och rapportering.

Volymmässig ökning av EU:s bistånd för handel

Kommissionen erinrar om att Världshandelsorganisationens (WTO) arbetsgrupp för bistånd för handel identifierat följande fem kategorier av bistånd för handel:

• Handelspolitik och handelsregler.
• Handelsutveckling.
• Handelsrelaterad infrastruktur.
• Produktionskapacitet.
• Handelsrelaterad anpassning.

Handelsrelaterat bistånd är en samlingsbeteckning för de två första kategorierna och omfattar följande:

• Handelspolitik och handelsregler som har till syfte att se till att utvecklingsländerna kan delta i multilaterala handelsförhandlingar på ett effektivt sätt och att hjälpa dessa länder att genomföra handelsrelaterad lagstiftning.
• Handelsutveckling och förbättring av företagsklimatet och de tjänster och institutioner som stöttar företag.

EU förpliktigade sig 2005 att öka sitt handelsrelaterade bistånd till 2 miljarder euro per år senast 2010. Kommissionen och medlemsstaterna ska svara för hälften vardera av detta belopp. För närvarande uppgår kommissionens bidrag till 840 miljoner euro per år, under det att medlemsstaternas bidrag endast uppgår till 300 miljoner per år.

För att man ska lyckas åstadkomma en volymmässig ökning av biståndet rekommenderar kommissionen följande:

• Medlemsstaternas bistånd för handel bör ökas till 600 miljoner euro per år senast 2008. Detta är förutsättningen för att man ska lyckas nå målet 1 miljard euro senast 2010.
• En väsentlig del av biståndsökningen bör anslås till länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna) i form av stöd till regional integration och avtalen om ekonomiskt partnerskap. AVS-länderna bör ges vägledande upplysningar om den faktiska storleken på dessa biståndsbelopp.

I alla utvecklingsländer måste man dessutom ta fram metoder för att kunna bedöma handelsrelaterade behoven på regional nivå och när det gäller partnerländerna måste man även säkerställa att dessa behov beaktas i de nationella utvecklingsstrategierna. EU bör framförallt bemöda sig om att få den integrerade ramen *, som är ett instrument som tillämpas för de minst utvecklade länderna, att fungera väl och att utvidga detta till att omfatta även andra utvecklingsländer.

EU bör även fortsätta att genomföra den bredare agendan för bistånd för handel, som omfattar följande:

• Stöd till ekonomisk infrastruktur, produktionskapacitet och handelsrelaterad anpassning (skattereformer).
• Utarbetande av en sammanhängande rapporteringspraxis för alla kategorier av bistånd för handel.

Förbättring av kvaliteten på biståndet för handel

I syfte att förbättra kvaliteten och öka effektiviteten när det gäller biståndet för handel rekommenderar kommissionen att EU:s strategi inriktas på följande:

• Fastställa vad som krävs för att biståndet för handel ska ge resultat på detta område, till exempel genom att identifiera vilka kategorier av bistånd för handel som leder till den mest omfattande och varaktiga fattigdomsminskningen.
• Säkerställa ett ökat egenansvar och deltagande genom att integrera handelsrelaterade frågor i strategier för fattigdomsbekämpning, med ett aktivt deltagande av berörda aktörer från den privata sektorn och det civila samhället.
• Främja institutionellt och finansiellt hållbara program genom att stärka berörda parters kapacitet och egenansvar i samband med alla insatser. Dessutom måste social och miljömässig hållbarhet säkerställas genom bedömningar av handelspolitikens och handelsavtalens konsekvenser för en hållbar utveckling. När det gäller miljömässig hållbarhet bör EU hjälpa partnerländerna att utveckla hållbara produktionsmetoder. Andra viktiga frågor är främjandet av anständigt arbete och utveckling av effektiva arbetsmarknader och sociala anpassningsmekanismer.
• Säkerställa gemensam analys och programplanering samt gemensamt genomförande mellan EU:s partner. Den integrerade ramen ska användas för den gemensamma analysen av handelsrelaterade behoven i de minst utvecklade länderna. En liknande metod ska dessutom utarbetas för övriga utvecklingsländer. Detta gör det möjligt för EU att förbättra samordningen av sina åtgärdsstrategier i olika länder och regioner. Möjligheterna till gemensamt genomförande på området bistånd för handel beror i hög grad på vilka framsteg som görs i samarbetet inom ramen för de sektorsövergripande strategierna. Dessa strategier gör det möjligt att utarbeta metoder för gemensamt genomförande som till exempel budgetstöd och samfinansiering.
• Effektivisera det regionala biståndet för handel genom att stödja de regionala parterna så att de kan ta egenansvar för och leda insatser inom ramen för bistånd för handel, samordna programmet för regional integration och handelsintegration,

rationalisera genomförandemetoderna och förbättra samarbetet med andra givare utanför EU. EU:s strategi bör särskilt prioritera regionala insatser som genomförs inom ramen för avtalen om ekonomiskt partnerskap.

Införande av ett effektivt system för övervakning och rapportering

Övervakning och rapportering är av avgörande betydelse om man vill göra framsteg inom de ovannämnda områdena, både internationellt och inom EU. Övervakningen och rapporteringen på internationell nivå bör omfatta såväl kvantitativa aspekter av biståndet för handel som kvalitativa aspekter (dvs. biståndseffektiviteten). När det gäller övervakningen och rapporteringen på EU-nivå rekommenderar kommissionen att rådet gör en årlig bedömning av genomförandet av EU:s strategi för bistånd för handel.

Genomförandet av de tre ovannämnda kategorierna av åtgärder fordrar att givarorganisationerna ökar sin personalkapacitet. I detta sammanhang rekommenderar kommissionen att det görs en inventering av EU:s befintliga personalkapacitet och sakkunskap samt att man undersöker vilka möjligheter det finns till att genomföra gemensamma EU-initiativ för att utveckla och gemensamt utnyttja sakkunskapen.

Bakgrund

Detta meddelande utgör kommissionens bidrag i samband med att EU lägger ökad vikt vid biståndet för handel inom ramen för en gemensam EU-strategi, vilken planeras antas av rådet. Det ingår i ett åtgärdspaket som antagits av kommissionen i syfte att klarlägga hur väl de åtaganden som gjorts inom ramen för EU:s utvecklingspolitik fullgjorts (se rubriken Anknytande rättsakter).

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens rapport av den 15 september 2008 ”Social provisions in Free Trade Agreements”. Genom att införa bestämmelser för sysselsättning och hållbar utveckling i frihandelsavtalen bidrar Europeiska unionen (EU) till ekonomisk, politisk och social stabilitet i partnerländerna. I denna rapport anges olika modeller och praxis i ämnet.

Redan 1996 åtog sig Världshandelorganisationen (WTO) att respektera de grundläggande principerna i arbetsrätten. På grundval av dessa principer antog Internationella arbetsorganisationen (ILO) år 2000 en agenda för att främja goda arbetsvillkor. Agendan har återupptagits av FN och EU. EU åtar sig att införliva den i sina internationella handelsavtal. Agendan är också en viktig referens för stadgor och lagar avseende företagens sociala ansvar.

Vissa internationella bilaterala eller regionala avtal innehåller bestämmelser om arbetsrätten. Detta gäller framför allt avtal som slutits av Kanada, Förenta staterna, Mercosur eller Europeiska unionen. De flesta bestämmelserna avser grundläggande normer för arbetsrätt (föreningsfrihet, rätten till kollektiva förhandlingar, avskaffande av barnarbete samt avskaffande av alla former av tvångsarbete och diskriminering i arbetslivet). De sociala bestämmelserna i avtalen kan omfatta andra områden, särskilt arbetsvillkor, minimilön, arbetstider, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt hållbar utveckling. Klausuler om arbete anges i de avtal som är förbundna med det allmänna preferenssystemet samt möjligheten att utdela positiva eller negativa sanktioner. Efter det ömsesidiga öppnandet av handelsförbindelserna ska EU och dess partnerländer fördjupa förbindelserna genom att utarbeta miniminormer och anta bestämmelser på andra områden, såsom rättvis handel, negativa effekter på sysselsättningen och skydd av de mänskliga rättigheterna.

Syftet med att införliva sådana bestämmelser är att minska de negativa effekterna av handelns avreglering. Man betonar dock i rapporten att överträdelser av arbetsrätten utgör ett hinder för social utveckling och ekonomisk tillväxt.

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 4 april 2007 - Från Monterrey till det europeiska samförståndet om utveckling: att fullgöra våra åtaganden [KOM(2007) 158 slutlig - Ej offentliggjort i EUT]. I det här politiska meddelandet presenteras två särskilda meddelanden ”Att hålla Europas löften om utvecklingsfinansiering ” och ”Mot en EU-strategi för handelsstöd – kommissionens roll”.

Kommissionens årsrapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 4 april 2007 - Att hålla Europas löften om utvecklingsfinansiering [KOM(2007) 164 slutlig - Ej offentliggjord i EUT].

Senast ändrat den 23.08.2009