EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Schengenområdet och Schengensamarbetet

Schengenområdet och Schengensamarbetet

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Schengenregelverket – Avtal mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna

Schengenregelverket – Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna

VILKET SYFTE HAR SCHENGENOMRÅDET?

  • Syftet är att EU-medborgare ska kunna passera de inre gränserna mellan medlemsländerna utan att genomgå person- eller passkontroller.
  • Att öppna upp de inre gränserna är ena sidan av Schengenmyntet. Den andra är att garantera medborgarnas säkerhet. Detta inbegriper att skärpa och tillämpa enhetliga kriterier för kontroller av inresa av medborgare från länder utanför Schengenområdet vid den gemensamma yttre gränsen, utveckla samarbete mellan gränskontrolltjänstemän, nationell polis och rättsliga myndigheter samt använda sofistikerade system för informationsutbyte.
  • Schengenregelverket har ändrats i takt med att nya länder anslutit sig till området, och ny EU-lagstiftning har införlivats i regelverket.

VIKTIGA PUNKTER

Samarbete

Schengensamarbetet var ursprungligen en plan mellan fem regeringar men har gradvis utvecklats till ett riktigt EU-politikområde:

  • 1985: Belgien, Nederländerna och Luxemburg (Benelux), Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken (fem av de dåvarande tio länderna i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), i dag EU-länderna), undertecknar ett avtal i staden Schengen i Luxemburg om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna.
  • 1990: Samma fem länder undertecknar Schengenkonventionen, som komplement till avtalet, med åtgärder och skyddsmekanismer för att genomföra politiken med slopade inre gränskontroller.
  • 1995: De sju deltagande EU-länderna inleder genomförandet av Schengenagendan.
  • 1997: Genom Amsterdamfördraget införlivas Schengensamarbetet, som omfattar några regeringar, i EU:s rättsliga ram.

Medlemskap

  • Från fem grundande medlemmar har Schengenområdet utvidgats så att det nu omfattar samtliga 27 EU-länder utom Irland (Bulgarien, Kroatien, Cypern och Rumänien är också Schengenländer men tillämpar ännu inte hela Schengenregelverket).
  • Även Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein, som inte är EU-länder, är medlemmar i Schengenområdet.

Interna gränskontroller i praktiken

  • Vem som helst, oavsett nationalitet, får passera en inre gräns inom Schengenområdet utan kontroll.
  • De nationella myndigheterna får genomföra stickprovskontroller antingen vid gränsen eller i gränsområden om detta sker på grundval av allmän information och erfarenhet och inte innefattar systematiska passkontroller.
  • Enskilda personer måste medföra vissa resehandlingar beroende på om de är EU-medborgare, familjemedlemmar från länder utanför EU eller medborgare i länder utanför EU.
  • Ett Schengenland får i undantagsfall införa gränskontroller, inledningsvis i upp till 30 dagar, om ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten föreligger. Landet måste då informera övriga Schengenmedlemmar, Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och allmänheten.

Yttre gränser

Schengenområdet har successivt skärpt kontrollerna vid de yttre gränserna och inlemmat dessa i ett samlat regelverk som nu omfattar följande:

Schengens informationssystem (SIS)

Denna storskaliga databas

Informationssystemet för viseringar (VIS)

Detta gör det möjligt för Schengenmedlemmar att dela data om viseringar, särskilt ansökningar om visering för kortare vistelse. Liksom SIS hanteras VIS av EU:s byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa).

Villkor för medlemskap

Länder som ansöker om att bli fullvärdiga medlemmar i Schengenområdet måste uppfylla vissa villkor och ha förmåga att

  • kontrollera sina yttre gränser och utfärda enhetliga Schengenviseringar,
  • samarbeta med andra nationella brottsbekämpande myndigheter för att upprätthålla en hög säkerhetsnivå,
  • tillämpa de gemensamma Schengenreglerna (det så kallade Schengenregelverket), såsom kontroller av land-, sjö- och luftgränser, utfärdande av viseringar, stöd till polissamarbete och skydd av personuppgifter,
  • använda SIS.

SEDAN NÄR GÄLLER AVTALET?

Genomförandet av Schengenavtalet, som ursprungligen omfattade sju EU-länder, inleddes den 26 mars 1995, då inre gränskontroller avskaffades.

BAKGRUND

Mer information finns här:

HUVUDDOKUMENT

Schengenregelverket – Avtal mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, 22.9.2000, s. 13).

Schengenregelverket –Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, 22.9.2000, s. 19).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser och viseringar, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1726 och (EU) 2018/1861 samt rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF (EUT L 135, 22.5.2019, s. 27).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) 2019/817 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 312, 7.12.2018, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006 (EUT L 312, 7.12.2018, s. 14).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU (EUT L 312, 7.12.2018, s. 56).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806 av den 14 november 2018 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 303, 28.11.2018, s. 39).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA), om ändring av förordning (EG) nr 1987/2006 och rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av förordning (EU) nr 1077/2011 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 99).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om inrättande av Ständiga kommittén för genomförande av Schengenkonventionen (EUT L 295, 6.11.2013, s. 27).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 14.05.2020

Top