Försäkringsförmedling: bättre konsumentskydd

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv 2002/92/EG – försäkringsförmedling

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

• I direktivet om försäkringsförmedling regleras agenters och mäklares försäljningsmetoder för alla försäkringsprodukter.
• Det omfattar regleringen av allmänna försäkringsprodukter, såsom motorfordonsförsäkring samt livförsäkringar, inklusive sådana som innehåller investeringsinslag som fondlivförsäkringar*.

VIKTIGA PUNKTER

• Alla individer eller företag som utför försäkrings- eller återförsäkringsförmedling* måste vara registrerade i sitt hemmedlemsland på grundval av ett antal specifika minimikrav, däribland
  • att ha lämplig kunskap och kompetens enligt reglerna i deras EU-land,
  • att ha god vandel,
  • att ha ansvarsförsäkring eller annan likvärdig garanti för ansvar till följd av fel eller försummelse i verksamheten,
  • tillräckliga ekonomiska resurser för att skydda kunderna mot förmedlarens oförmåga att överföra kundernas premier till försäkringsföretag eller förmedla till kunderna pengar som mottagits för fordringar enligt den politik som de innehar.
• EU-länderna kan anta strängare regler, men bara för agenter och mäklare som är registrerade inom deras territorium.
• På grundval av registrering i sitt hemland kan försäkrings- och återförsäkringsförmedlare utföra verksamhet i andra EU-länder.
• Försäkringsförmedlare måste ge kunderna tydliga förklaringar till de råd de ger gällande vilka produkter de bör köpa. De måste i skriftlig form ange exakt och tydligt för kunden varför de har rekommenderat vissa produkter med hänsyn till kundens individuella behov.
• EU-länderna måste genom ett enda informationsställe ge allmänheten enkel tillgång till upplysningar om registrerade försäkrings- och återförsäkringsförmedlare, relevanta myndigheter i hemmedlemslandet som de är registrerade hos och de EU-länder i vilka de bedriver verksamhet.
• I direktivet uppmuntras EU-länderna att fastställa lämpliga och effektiva förfaranden för alternativ tvistlösning för utomrättslig prövning för missnöjda kunder, särskilt via nätverket FIN-NET.

Den 20 januari 2016 antog Europaparlamentet och rådet direktivet om försäkringsdistribution (direktiv (EU) 2016/97), som uppdaterar och ersätter direktivet om försäkringsförmedling. Det nya direktivet kommer att täcka hela distributionskedjan, inklusive försäkringsföretag som säljer direkt till konsumenterna (därav det nya namnet). Det kommer också att ytterligare förbättra det sätt försäkringsprodukter säljs på, däribland genom ökad prisinsyn och bättre information till konsumenterna.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

• Direktiv 2002/92/EG trädde i kraft den 15 januari 2003. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 14 januari 2005.
• Direktiv (EU) 2016/97 om försäkringsdistribution (omarbetning) trädde i kraft den 22 februari 2016. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 23 februari 2018.

BAKGRUND

Mer information finns på Europeiska kommissionens webbplats om försäkringsförmedling.

* VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (EGT L 9, 15.1.2003, s. 3–10).

Fortlöpande ändringar av direktiv 2002/92/EG har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (omarbetning) (EUT L 26, 2.2.2016, s. 19–59).

Senast ändrat 24.10.2016