EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Europeiskt småmålsförfarande – regler för gränsöverskridande rättstvister

Europeiskt småmålsförfarande – regler för gränsöverskridande rättstvister

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EG) nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

  • Genom förordningen skapas ett förenklat och påskyndat skriftligt förfarande för handläggning av mål som handlar om gränsöverskridande* tvister om mindre värden. Detta minskar kostnaderna och garanterar att domar som avkunnats i ett EU-land automatiskt verkställs i ett annat.
  • Förordning (EG) nr 861/2007 förbättrades och moderniserades ytterligare genom förordning (EU) 2015/2421. Genom samma förordning uppdaterades även reglerna för det europeiska betalningsföreläggandet (som först infördes genom förordning (EG) nr 1896/2006).

VIKTIGA PUNKTER

Lagstiftningen

  • gäller gränsöverskridande privaträttsliga mål om fordringar på upp till 5 000 euro.
  • gäller inte
    • enskilda personers rättsliga status eller rättskapacitet,
    • äganderätt inom äktenskap eller partnerskap,
    • underhållsskyldighet inom familjen,
    • testamenten och arv,
    • konkurser,
    • social trygghet,
    • skiljeförfaranden,
    • arbetsrätt,
    • nyttjanderätt till fast egendom,
    • kränkningar av privatlivet eller personlighetsskyddet, inbegripet ärekränkning.

Förfarandet går till på följande sätt:

  • Käranden (den part som väcker talan) inleder det skriftliga förfarandet genom att fylla i och skicka in det standardiserade ansökningsformuläret A (bilaga I) samt all relevant dokumentation till den domstol som handlägger målet.
  • Domstolen kan
    • begära ytterligare information, förtydliganden eller rättelser av den ursprungliga ansökan genom att använda standardformulär B (bilaga II),
    • avslå ansökningar som inte kan tas upp till prövning eller där käranden inte lämnar kompletterande information inom den angivna tidsfristen,
    • samtycka till att hålla en muntlig förhandling om det bedöms vara omöjligt att avkunna en dom enbart grundat på de skriftliga bevisen.
  • Domstolen skickar därefter ansökan och det standardiserade svarsformuläret C (bilaga III) till svaranden (den som talan väckts mot). Detta ska ske inom 14 dagar från det att domstolen mottagit ett korrekt ifyllt ansökningsformulär.
  • Svaranden
    • har 30 dagar på sig att svara domstolen. Svaret skickas vidare till käranden inom 14 dagar.
    • kan svara att värdet av en fordran som inte är en penningfordran överstiger taket på 5 000 euro. Domstolen avgör om detta stämmer. Om så inte är fallet fortsätter handläggningen av målet. Om fordran överskrider 5 000 euro överlämnas målet till landets relevanta rättssystem.
  • Domstolen meddelar en dom inom 30 dagar efter att den mottagit svarandens eller kärandens svar, såvida den inte
    • begär ytterligare uppgifter från de berörda parterna,
    • tar upp bevisning på det enklaste och minst betungande sättet,
    • anordnar en muntlig förhandling, om möjligt med hjälp av distanskommunikationsteknik såsom video- eller telekonferenser, även om enskilda personer kan begära att få vara fysiskt närvarande.
  • Handlingar och domar skickas med post eller elektroniskt, och mottagandet bekräftas.
  • Officiella formulär måste lämnas in på ett språk som används av domstolen och andra handlingar kan behöva översättas.
  • Processrätten i det EU-land där målet handläggs gäller.

Domstolsavgifter

  • får inte vara orimligt höga. De får inte heller vara högre än de avgifter som tas ut för nationella förenklade domstolsförfaranden.
  • måste kunna betalas på distans, exempelvis genom banköverföring, kredit- eller betalkort eller direkt från ett bankkonto, särskilt för parter som bor i ett annat EU-land.

Kostnaderna betalas av den förlorande parten i målet. Vinnaren tilldöms dock inte ersättning för kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till fordran.

Domen kan överklagas om detta är möjligt enligt den nationella lagstiftningen i det land där domstolen ligger.

Omprövning av domen

  • kan ske i följande fall:
    • Svaranden mottog inte ansökningsformuläret eller kallelsen till muntlig förhandling i tillräckligt god tid för att kunna förbereda sitt försvar.
    • Svaranden var förhindrad från att bestrida fordran på grund av force majeure (eller extraordinära omständigheter) utan egen förskyllan.
    • Svaranden måste i dessa fall ansöka om förnyad prövning inom 30 dagar från domen.
  • kan godtas eller avslås av domstolen. Om ansökan godtas blir den tidigare domen ogiltig. Om den avslås gäller domen.

Domar

  • ska
    • vara verkställbara i alla andra EU-länder,
    • åtföljas av ett intyg, standardformulär D (bilaga IV), om någon av parterna så önskar. Intyget ska utfärdas på relevant EU-språk och utan kostnad.
  • kan på begäran av den förlorande parten vägras av den behöriga domstolen i det verkställande EU-landet om de är oförenliga med en tidigare dom i antingen ett EU-land eller ett land utanför EU, förutsatt att
    • den tidigare domen gällde samma sak och samma parter,
    • den tidigare domen meddelades i det verkställande EU-landet eller erkänns där,
    • oförenligheten inte framfördes och inte kunde ha framförts som en invändning under domstolsförfarandena i det andra landet.
  • kan, efter att en av parterna har överklagat eller ansökt om omprövning, leda till att en domstol i det verkställande landet
    • begränsar verkställighetsförfarandena till säkerhetsåtgärder,
    • villkorar verkställigheten,
    • under exceptionella omständigheter vilandeförklarar (avbryter) förfarandena.

Verkställande av domar regleras av lagen i det verkställande landet.

EU-länderna ska

  • se till att det standardiserade ansökningsformuläret A finns tillgängligt vid alla domstolar där ett europeiskt småmålsförfarande kan inledas,
  • ge parter kostnadsfri hjälp att fylla i formulären samt allmän information,
  • inte vara skyldiga att ge rättshjälp eller rådgivning i specifika mål,
  • informera Europeiska kommissionen om det är möjligt att överklaga enligt deras nationella lagstiftning, så att kommissionen kan offentliggöra denna information,
  • använda det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område för att informera allmänheten och yrkesverksamma.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGARNA FÖR?

  • Förordning (EG) nr 861/2007 har gällt sedan den 1 januari 2009, med undantag för reglerna om att EU-länderna ska informera kommissionen om frågor som rör domstolars behörighet, kommunikationsmedel och överklaganden (artikel 25) som har gällt sedan den 1 januari 2008.
  • Ändringsförordning (EU) 2015/2421 har gällt sedan den 14 juli 2017, med undantag för artikel 1.16 om ändring av artikel 25 i förordning (EG) nr 861/2007, som har gällt sedan den 14 januari 2017.

BAKGRUND

VIKTIGA BEGREPP

Gränsöverskridande: Minst en av parterna i målet har sin hemvist eller sin vistelseort i ett annat EU-land än det land där talan väckts vid domstol.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 31.7.2007, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 861/2007 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, 30.12.2006, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 05.05.2020

Top