Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Summaries of EU Legislation

Europeiska unionens rättskällor

Go to the summaries’ table of contents

SURVEY: Tell us what you think about the summaries!

Europeiska unionens rättskällor

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Konsoliderad version av Lissabonfördraget

Artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Artikel 216 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

VILKET SYFTE HAR ARTIKLARNA 207, 216 OCH 288 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONENS FUNKTIONSSÄTT (FEUF)?

  • I artikel 207 i FEUF fastställs den rättsliga grunden för EU:s handelspolitik, och de förfaranden som ska följas när beslut fattas om olika aspekter av handeln.
  • I artikel 216 i FEUF fastställs villkoren under vilka EU kan ingå avtal med länder utanför EU och internationella organisationer.
  • I artikel 288 i FEUF fastställs de olika typerna av rättsakter som EU kan anta.

VIKTIGA PUNKTER

EU-rätten har följande tre källor: primärrätten, sekundärrätten och den subsidiära rätten.

Primärrätten

  • Primärrättens huvudsakliga källor är fördragen om upprättandet av Europeiska unionen: fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Fördragen anger hur befogenheterna fördelas mellan EU och EU-länderna, och fastställer de europeiska institutionernas befogenheter. De fastställer därför det juridiska ramverk inom vilket EU:s institutioner verkställer den europeiska politiken.
  • Primärrätten inbegriper även
    • tilläggsfördragen för EU,
    • de protokoll som bifogas grundfördragen eller tilläggsfördragen,
    • fördragen om anslutning av nya länder till EU.

Sekundärrätten

  • Sekundärkällor är rättsliga instrument som grundar sig på fördragen.
  • Sekundärrätten omfattar unilaterala rättsakter och avtal.
    • Unilaterala rättsakter kan delas in i följande två kategorier:
    • Konventioner och avtal inbegriper
      • internationella avtal mellan å ena sidan EU och å andra sidan ett land eller en organisation utanför EU,
      • avtal mellan EU-länder och
      • interinstitutionella avtal, det vill säga avtal mellan EU:s institutioner.

Subsidiära rättskällor

Subsidiära källor är lagbestämmelser som inte uttryckligen nämns i fördragen. Denna kategori inbegriper följande:

  • Rättspraxis från EU-domstolen.
  • Internationell rätt – ofta en inspirationskälla för EU-domstolen när den utvecklar sin rättspraxis. EU-domstolen hänvisar till skriven lag och sedvanerätt.
  • Allmänna rättsprinciper – oskrivna rättskällor som utvecklats genom EU-domstolens rättspraxis. Dessa har möjliggjort för Europeiska unionen att genomföra regler inom olika områden som inte nämns i fördragen.

HUVUDDOKUMENT

Konsoliderade versioner av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Protokoll – Bilagor till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Förklaringar som fogas till slutakten från den regeringskonferens som antagit Lissabonfördraget undertecknat den 13 december 2007 – Jämförelsetabeller (EUT C 202, 7.6.2016, s. 1).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Femte delen – Unionens yttre åtgärder – Avdelning II – Gemensam handelspolitik – Artikel 207 (f.d. artikel 133 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 140).

Konsoliderad version av fördraget om europeiska unionens funktionssätt – Femte delen – Unionens yttre åtgärder – Avdelning V – Internationella avtal – Artikel 216 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 144).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Del sex – Institutionella och finansiella bestämmelser – Finansiella bestämmelser – Avdelning I – Institutionella bestämmelser – Kapitel 2 – Unionens rättsakter, förfarande för antagande och andra bestämmelser – Avsnitt 1 – Unionens rättsakter – Artikel 288 (f.d. artikel 249 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 171).

Senast ändrat 13.12.2017

Top