EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Bättre skydd för offer under straffrättsliga förfaranden

SAMMANFATTNING AV:

Direktiv 2012/29/EU – miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

  • Direktivet är känt som offrens direktiv och förstärker de befintliga nationella åtgärderna med EU-täckande miniminormer för rättigheter, stöd och skydd för brottsoffer i alla EU-länder.
  • Brottsoffren måste ha rätt att
    • förstå och bli förstådda vid kontakt med myndigheter (t.ex. genom ett klart och enkelt språk),
    • erhålla information från och med den första kontakten med en myndighet,
    • göra en formell brottsanmälan och få en skriftlig bekräftelse på denna,
    • få tolkning eller översättning (åtminstone när brottsoffret utfrågas eller hörs),
    • erhålla information om hur ärendet fortlöper,
    • få tillgång till hjälp från stödverksamheter för brottsoffer.

VIKTIGA PUNKTER

  • Det främsta målet med direktivet är att fastställa att brottsoffer får relevanta uppgifter, stöd och skydd, och att de kan delta i straffrättsliga förfaranden, varhelst inom EU som skadan uppstod.
  • Varje EU-land måste säkerställa att brottsoffer erkänns och behandlas på ett respektfullt, hänsynsfullt, professionellt sätt efter deras individuella behov och utan någon form av diskriminering (t.ex. på grund av nationalitet, uppehållsstatus, ras, religion, ålder, kön etc.).
  • I direktivet fastställs miniminormer för alla brottsoffer som har utsatts för alla typer av brott, oavsett offrets nationalitet eller uppehållsstatus. Brottsoffret måste beviljas de rättigheter som är fastställda i brottsofferdirektivet så snart ett brott har begåtts eller straffrättsliga förfaranden har ägt rum i EU. Enligt direktivet anses även familjemedlemmar till avlidna brottsoffer som brottsoffer.

I direktivet fastställs följande rättigheter:

  • Dessa brottsoffer måste ha rätt att
    • få sitt ärende prövat i domstol,
    • ompröva ett domstoslbeslut att inte väcka åtal,
    • få ersättning för kostnader,
    • erhålla rättshjälp,
    • återfå stulen egendom.
  • Nationella myndigheter måste minimera de svårigheter som uppstår när brottsoffret är bosatt i ett annat EU-land än det där brottet begicks.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Direktivet trädde i kraft 15 november 2012. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast 16 november 2015.

BAKGRUND

Direktivet ersätter EU:s rambeslut 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden (2001/220/JHA).

  • Läs mer om ”Offer” på Europeiska kommissionens webbplats.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (EUT L 315, 14.11.2012, s. 57–73)

Senast ändrat 15.02.2016

Top