Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Summaries of EU Legislation

De internationella avtalen och EU:s yttre befogenheter

Go to the summaries’ table of contents

SURVEY: Tell us what you think about the summaries!

De internationella avtalen och EU:s yttre befogenheter

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Artikel 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)

Artikel 4 i EUF-fördraget

Artikel 207 i EUF-fördraget

Artikel 216 i EUF-fördraget

VILKET SYFTE HAR ARTIKLARNA?

I artiklarna fastställs EU:s rättsliga befogenheter att förhandla om och ingå internationella avtal och dess exklusiva eller delade befogenhet att sluta sådana avtal.

VIKTIGA PUNKTER

Internationella avtal (konventioner, fördrag)

  • Internationella konventioner och avtal utgör, tillsammans med de unilaterala rättsakterna (dvs. förordning, direktiv, beslut, yttranden och rekommendation) EU:s sekundärrätt.
  • De är fördrag enligt offentlig internationell rätt och genererar rättigheter och skyldigheter för avtalsparterna.
  • I motsats till de unilaterala rättsakterna är inte konventionerna och avtalen resultatet av ett lagstiftande förfarande eller en institutions vilja.
  • Artikel 216 i EUF-fördraget anger de fall där EU har befogenhet att ingå sådana avtal.
  • Dessa kan när de har förhandlats fram och undertecknats, och beroende på det berörda ämnesområdet, kräva ratificering genom en sekundärrättsakt.
  • Internationella avtal måste tillämpas i hela EU. De har högre vikt än sekundärrättens unilaterala avtal, som sålunda ska överensstämma med dem.
  • Dessutom reglerar artikel 207 i EUF-fördraget EU:s handelspolitik – en viktig yttre befogenhet för EU och en central del av dess förbindelser med resten av världen.

EU:s yttre befogenheter

  • EU är en juridisk person och sålunda underställd internationell lagstiftning och kan förhandla och sluta internationella avtal i sitt eget namn, dvs. EU har de befogenheter inom detta område som tilldelas genom fördragen.
  • Om ämnet för ett avtal inte omfattas av EU:s exklusiva befogenheter måste även EU-länderna underteckna avtalet. Dessa avtal går under benämningen ”blandade avtal”.

Exklusiva befogenheter och delade befogenheter

  • Fördelningen av befogenheter mellan EU och EU-länderna visar sig också på det internationella planet. När EU förhandlar och sluter ett internationellt avtal, har unionen antingen exklusiva befogenheter eller befogenheter som delas med EU-länderna.
  • I de fall där befogenheterna är exklusiva, är det bara EU som får förhandla och sluta avtal. I artikel 3 i EUF-fördraget specificeras de områden där EU har exklusiv befogenhet att sluta internationella avtal, inbegripet handelsavtal.
  • I de fall som befogenheterna delas med EU-länderna, sluts avtalet både av EU och av EU-länderna. Det handlar då om ett blandat avtal som EU-länderna måste godkänna. Blandade avtal kan också kräva att en inre EU-rättsakt antas för att fördela skyldigheterna mellan EU-länderna och EU. I artikel 4 i EUF-fördraget fastställs vilka behörigheter som är delade.

BAKGRUND

Mer information finns här:

HUVUDDOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Första delen – Principerna – Avdelning I – Unionens befogenhetskategorier och befogenhetsområden – Artikel 3 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 51).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Första delen – Principerna – Avdelning I – Unionens befogenhetskategorier och befogenhetsområden – Artikel 4 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 51).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Femte delen – Unionens yttre åtgärder – Avdelning II – Gemensam handelspolitik – Artikel 207 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 140).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Femte delen – Unionens yttre åtgärder – Avdelning V – Internationella avtal – Artikel 216 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 144).

Senast ändrat 23.05.2018

Top