EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Artikel 18 i fördraget om Europeiska unionen

Artikel 36 i fördraget om Europeiska unionen

VAD GÖR UNIONENS HÖGA REPRESENTANT FÖR UTRIKES FRÅGOR OCH SÄKERHETSPOLITIK?

Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten) ansvarar för att samordna och genomföra EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Den höga representanten är samtidigt en av Europeiska kommissionens vice ordförande och säkerställer i den rollen att EU:s övergripande yttre åtgärder är konsekventa.

VIKTIGA PUNKTER

Utnämning

Ansvarsområden

  • Den höga representanten bidrar till utvecklingen av Gusp genom att lägga fram förslag för Europeiska unionens råd och Europeiska rådet.
  • Den höga representanten ser sedan till att de beslut som antas blir genomförda.
  • Som vice ordförande för kommissionen säkerställer den höga representanten att EU:s övergripande yttre åtgärder på områdena utvecklingsbistånd, handel, humanitärt bistånd och krishantering är konsekventa och verkningsfulla.
  • Den höga representanten är ordförande när utrikesministrarna sammanträder i Europeiska unionens råd.
  • Den höga representanten företräder också EU i ärenden som gäller Gusp.
  • Andra uppgifter är att leda Europeiska försvarsbyrån och EU:s institut för säkerhetsstudier.
  • Den höga representanten ska regelbundet samråda med och beakta Europaparlamentets synpunkter om de viktigaste aspekterna och valen avseende Gusp och GSFP.

Europeiska utrikestjänsten

  • Den höga representanten får assistans från Europeiska utrikestjänsten i utövandet av sina uppgifter. Europeiska utrikestjänsten inrättades genom Lissabonfördraget och bygger på artikel 27 i fördraget om Europeiska unionen. Den består av tjänstemän från rådets generalsekretariat och kommissionen, samt av personal som utstationerats från EU-ländernas diplomattjänster.

BAKGRUND

Den höga representantens ställning grundar sig på artiklarna 18 och 27 i fördraget om Europeiska unionen. Befattningen skapades genom Amsterdamfördraget 1999, även om ansvaret för utrikespolitiska frågor då delades med EU:s kommissionär för yttre förbindelser. Genom Lissabonfördraget utökades den höga representantens ansvarsområden 2009, och innehavaren av ämbetet blev också vice ordförande för kommissionen, så att den höga representanten bättre skulle kunna företräda EU i dess utrikespolitiska arbete.

HUVUDDOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning III – Institutionella bestämmelser – Artikel 18 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 26).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning V – Allmänna bestämmelser om unionens yttre åtgärder och särskilda bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – Kapitel 2 – Särskilda bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – Avsnitt 1 – Gemensamma bestämmelser – Artikel 36 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 35).

Senast ändrat 09.01.2020

Top