EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten

Skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv (EU) 2019/1937 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av EU-rätten

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

I direktivet fastställs bestämmelser och förfaranden för att skydda ”visselblåsare”, enskilda personer som rapporterar* information som de har erhållit i ett arbetsrelaterat sammanhang om överträdelser* av EU-rätten på viktiga politikområden. Överträdelser innefattar både missbruk eller olagligt handlande eller underlåtenhet gentemot lagen.

VIKTIGA PUNKTER

Direktivet omfattar rapporter om följande:

  • Överträdelser av bestämmelser på följande områden (beskrivs utförligt i del I i bilagan):
    • Offentlig upphandling.
    • Finansiella tjänster, produkter och marknader; förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism.
    • Produktsäkerhet och produktöverensstämmelse.
    • Transportsäkerhet inom järnvägs-, vägtransport- och sjöfartssektorn samt sektorn för inlandssjöfart.
    • Miljöskydd, alltifrån avfallshantering till kemikalier.
    • Strålskydd och kärnsäkerhet.
    • Livsmedels- och fodersäkerhet samt djurs hälsa och välbefinnande.
    • Folkhälsa, inbegripet patienträttigheter och tobakskontroller.
    • Konsumentskydd.
    • Skydd av privatlivet och personuppgifter samt säkerhets- och informationssystem.
  • Överträdelser som riktar sig mot EU:s ekonomiska intressen.
  • Överträdelser som rör den inre marknaden, inbegripet överträdelser av EU:s konkurrensregler och regler om statligt stöd, samt överträdelser av nationella regler om bolagsskatt.

Direktivet kompletterar särskild EU-lagstiftning som redan innefattar regler om visselblåsning (särskilt i fråga om finansiella tjänster, penningtvätt, finansiering av terrorism, transportsäkerhet och miljöskydd).

Direktivet syftar inte till att

  • påverka det ansvar som regeringarna i EU har att skydda den nationella säkerheten,
  • påverka EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, advokatsekretess och sekretess inom hälso- och sjukvården, sekretess i fråga om rättsliga förfaranden eller straffprocesslagstiftningen,
  • åsidosätta nationella bestämmelser om arbetstagares rätt att samråda med sina företrädare eller fackföreningar.

Lagstiftningen omfattar ett brett spektrum av människor som arbetar inom privat och offentlig sektor, inbegripet sådana som rapporterar efter att deras arbetsrelaterade förhållanden har avslutats:

  • anställda, egenanställda, aktieägare, personer som tillhör ett företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, volontärer, praktikanter och arbetssökande,
  • personer som hjälper visselblåsare i det fördolda, personer som har anknytning till en visselblåsare som kan komma att utsättas för repressalier* i arbetet och rättsliga enheter som har anknytning till visselblåsaren.

Enskilda personer skyddas om de går ut med sina farhågor förutsatt att de

  • först rapporterade (internt och) externt, men att ingen lämplig åtgärd vidtogs,
  • har rimliga skäl att tro att det föreligger en överhängande eller tydlig fara för allmänintresset, att det finns risk för repressalier eller att det är föga sannolikt att deras oro hanteras på ett korrekt sätt.

Rapporteringsarrangemangen innefattar följande:

  • Interna kanaler: Alla privata företag med minst 50 anställda och, i princip, alla offentliga enheter måste inrätta interna rapporteringskanaler, som säkerställer sekretess. Undantag får göras för offentliga enheter med mindre än 50 anställda och kommuner med mindre än 10 000 invånare.
  • Externa kanaler: Lämpliga nationella myndigheter måste inrätta rapporteringskanaler som möjliggör konfidentiell rapportering.
  • Uppföljningsförfaranden och tidsfrister för hantering av rapporter som mottagits via interna och externa kanaler. Dessa innefattar följande:
    • En skyldighet att inte avslöja visselblåsarens identitet, utom under strikt begränsade omständigheter.
    • Efterlevnad av EU:s dataskyddslagstiftning.
    • Register över varje muntlig eller skriftlig rapport som mottagits.

Rättsligt skydd

För att vara berättigad till rättsligt skydd måste en enskild person

  • ha rimliga skäl att tro att den information som han eller hon rapporterar omfattas av lagstiftningen och är sanningsenlig vid tidpunkten för rapporteringen,
  • rapportera överträdelsen till de behöriga myndigheterna med hjälp av de interna eller externa kanaler som tillhandahålls. Visselblåsare uppmuntras att först rapportera internt (inom organisationen), i fall där överträdelsen kan hanteras effektivt internt och där de anser att det inte finns någon risk för repressalier. De kan dock välja om de ska rapportera först internt eller externt direkt till de behöriga myndigheterna.

Visselblåsare

  • skyddas mot alla former av repressalier, såsom uppsägning, degradering, hot och svartlistning,
  • har tillgång till lämpliga stödåtgärder, särskilt oberoende information och rådgivning samt rättshjälp i enlighet med EU:s regler om rättshjälp vid straffrättsliga och gränsöverskridande civilrättsliga förfaranden,
  • har tillgång till lämpliga rättsmedel, såsom interimistiska åtgärder och ansvarsimmunitet för brott mot sekretessklausuler i sina avtal.

EU-länderna måste göra följande:

  • Säkerställa att lämpliga interna och externa rapporteringskanaler finns på plats.
  • Vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra repressalier mot en visselblåsare.
  • Respektera rätten till ett effektivt rättsmedel, en rättvis rättegång, oskuldspresumtion och försvar för personer som berörs av anklagelserna i rapporterna.
  • Föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av vissa bestämmelser i direktivet, till exempel för personer som hindrar rapportering eller som vidtar repressalier mot visselblåsare.
  • Införliva direktivet och meddela Europeiska kommissionen om införlivandeåtgärderna senast den 17 december 2021. Undantag kan göras när det gäller införlivandet av bestämmelserna om att privata företag med 50–249 anställda måste inrätta interna rapporteringskanaler, fram till den 17 december 2023.
  • Lämna årliga uppgifter till kommissionen om antalet mottagna rapporter och undersökningar som inletts och resultaten av dessa samt om de ekonomiska konsekvenserna.

Kommissionen ska till Europaparlamentet och rådet inge

  • en första offentlig och lättillgänglig rapport om införlivandet av direktivet i EU-ländernas nationella lagstiftning senast den 17 december 2023, och
  • en andra rapport om genomförandet av direktivet och om eventuella ändringar som krävs, senast den 17 december 2025.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Det har gällt sedan den 16 december 2019 och måste bli lag i EU-länderna senast den 17 december 2021.

BAKGRUND

Mer information finns här:

VIKTIGA BEGREPP

Rapport: muntligt eller skriftligt tillhandahållande av information om en överträdelse.
Överträdelse: handlande eller underlåtenhet som strider mot lagen eller motverkar EU-lagstiftningens syfte.
Repressalier: Varje direkt eller indirekt handling i arbetet som skulle kunna skada visselblåsaren.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).

Senast ändrat 20.05.2020

Top