Jordbruks- och livsmedelskedjan – otillbörliga handelsmetoder mellan företag

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv (EU) 2019/633 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

• Det innehåller en minimiförteckning över förbjudna otillbörliga handelsmetoder mellan köpare och leverantörer i jordbruks- och livsmedelskedjan och fastställer minimiregler för genomförandet.
• Det syftar till att stoppa större företag från att utnyttja små och medelstora leverantörer på grund av deras svagare förhandlingsposition, och att förhindra att kostnaderna för sådana handelsmetoder förs vidare till primärproducenterna.

VIKTIGA PUNKTER

Reglerna skyddar små och medelstora leverantörer liksom större leverantörer med en årsomsättning under 350 miljoner euro. Skyddet beror på leverantörens och köparens relativa storlek sett till årsomsättning. Dessa leverantörer delas in i fem underkategorier enligt omsättning:

• Upp till 2 miljoner euro.
• 2–10 miljoner euro.
• 10–50 miljoner euro.
• 50–150 miljoner euro.
• 150–350 miljoner euro.

Förbud mot otillbörliga handelsmetoder

Genom direktivet förbjuds följande otillbörliga handelsmetoder under alla omständigheter:

• Betalning som sker senare än 30 dagar efter leveransen för jordbruks- och livsmedelsprodukter som är färskvaror.
• Betalning som sker senare än 60 dagar efter leveransen för andra jordbruks- och livsmedelsprodukter.
• Annulleringar med kort varsel av jordbruks- och livsmedelsprodukter som är färskvaror.
• Ensidiga ändringar från köparens sida av villkoren i ett leveransavtal.
• Krav på betalningar från köparen som inte är kopplade till försäljningen av en jordbruks- och livsmedelsprodukt.
• Krav på betalningar från köparen gällande försämring eller förlust av jordbruks- och livsmedelsprodukter, när en sådan försämring eller förlust inte beror på leverantörens försumlighet eller fel.
• Vägran från köparens sida att lämna en skriftlig bekräftelse på ett leveransavtal, trots att leverantören har bett om detta.
• Missbruk av leverantörens företagshemligheter från köparens sida.
• Vidtagande av kommersiella repressalier från köparens sida mot leverantören om leverantören utövar sina avtalsenliga eller juridiska rättigheter.
• Överföring av kostnader för behandlingen av klagomål på leverantörens produkter, även om det inte förekommer försumlighet eller fel från leverantörens sida.

Genom direktivet förbjuds följande otillbörliga handelsmetoder såvida inte leverantören och köparen har kommit överens om det på ett klart och tydligt sätt:

• Köparen returnerar osålda jordbruks- och livsmedelsprodukter till leverantören utan att betala för dessa osålda produkter eller utan att betala för bortskaffandet av dessa produkter, eller båda.
• Leverantören krävs på betalning som ett villkor för att dennes jordbruks- och livsmedelsprodukter lagras, skyltas med eller listas, eller för att tillhandahålla sådana produkter på marknaden.
• Köparen begär att leverantören ska betala rabatter på jordbruks- och livsmedelsprodukter som köparen säljer som del av en marknadsföringskampanj.
• Köparen ber att leverantören ska betala för köparens reklam eller marknadsföring för jordbruks- och livsmedelsprodukter.
• Köparen tar betalt av leverantören för personal för att inreda lokaler som används vid försäljning av leverantörens produkter.

Klagomål och konfidentialitet

EU-länderna utser nationella tillsynsmyndigheter. Leverantörer kan lämna klagomål till tillsynsmyndigheten i sitt eget land eller det land där den leverantör som misstänks för en otillbörlig handelsmetod finns.

Om tillsynsmyndigheten ombes göra detta måste den vidta nödvändiga åtgärder för att skydda den klagandes identitet och all annan information som anses kunna skada den klagandes eller leverantörernas intressen.

Behöriga myndighets befogenheter

Tillsynsmyndigheterna måste ha befogenheter och expertis att

• inleda förfaranden och utföra utredningar,
• begära information från köpare och leverantörer,
• utföra oanmälda inspektioner på plats,
• begära att en otillbörlig handelsmetod ska upphöra, i förekommande fall,
• ålägga eller inleda ett förfarande för att ålägga sanktioner och andra sanktionsavgifter och interimistiska åtgärder mot det företag som begått överträdelsen,
• offentliggöra beslut.

EU-länderna kan främja frivilliga alternativa tvistlösningsmekanismer som är effektiva.

EU-länderna måste säkerställa att tillsynsmyndigheterna samarbetar på ett effektivt sätt med varandra och med kommissionen och bistår varandra i fall med en gränsöverskridande dimension.

Europeiska kommissionen bistås av kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket, som inrättats enligt förordning (EU) nr 1308/2013 (se sammanfattningen Den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna inom EU).

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Det måste bli lag i EU-länderna senast den 1 maj 2021. EU-länderna måste tillämpa åtgärderna från och med den 1 november 2021.

BAKGRUND

Se även:

• Direktivet om otillbörliga handelsmetoder i jordbruks- och livsmedelskedjan (Europeiska kommissionen).

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633 av den 17 april 2019 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan (EUT L 111, 25.4.2019, s. 59).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 1308/2013 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EUT L 48, 23.2.2011, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 29.08.2019