EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Fördraget om Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom)

Fördraget om Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom)

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Fördraget om Europeiska atomenergigemenskapen

VILKET SYFTE HAR FÖRDRAGET?

Som framgår av ordalydelsen under avdelning II är syftet med Euratomfördraget att ”uppmuntra framsteg inom kärnenergiområdet”.

Målet är främst att inom en gemensam kärnkraftsmarknad

  • främja forskning,
  • uppnå försörjningstrygghet för alla EU-länder,
  • upprätta ett system för övervakning av fredlig användning av kärnämnen avsedda för civil användning och säkerställa höga gemensamma normer för hälsa och säkerhet.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Fördraget är strängt begränsat till civila (inte militära) användningar av kärnenergi.

Fördragets struktur

I avdelning I anges åtta uppgifter som anförtrotts Euratom och i avdelning II står det att man ska

  • främja forskning, samarbete inom forskning och utbyte av teknisk information – ett gemensamt forskningscentrum öppnas,
  • skapa enhetliga säkerhetsstandarder för att skydda arbetstagarnas och allmänhetens hälsa och se till att de tillämpas,
  • främja investeringar och, genom att uppmuntra till gemensamma företag, säkerställa etablering av de grundläggande installationer som är nödvändiga för utvecklingen av kärnenergi,
  • genom gemensam försörjningspolitik säkerställa att alla användare i gemenskapen (nu EU) får regelbunden och rättvis tillförsel av malm och kärnbränsle – Euratoms försörjningsbyrå upprättas,
  • kontrollera lämplig (särskilt icke-militär) och fredlig användning av kärnämnen – Euratoms skyddsåtgärder säkerställs av särskilda inspektörer, som utför fysiska kontroller och granskar räkenskaperna vid alla kärnanläggningar inom EU,
  • utöva en rätt till ägande av vissa speciella klyvbara ämnen (klyvbara ämnen består av atomer som kan delas av neutroner i en självhäftande kedjereaktion för att släppa ut enorma mängder energi),
  • skapa en gemensam marknad för specialmaterial och -utrustning, med fri rörlighet för kapital för investeringar inom kärnenergi och anställningsfrihet för specialister,
  • upprätta sådana förbindelser som är ägnade att främja framsteg i samband med den fredliga användningen av kärnenergin med andra länder och internationella organisationer.

Avdelningarna III och IV handlar om institutioner och finanser enligt följande:

  • Euratom delar samma verkställande organ med EU som sedan Fusionsfördraget (1967). Vissa gemensamma institutioner delas redan.
  • Institutionerna i Euratomfördraget delar inte samma befogenheter som de som tillhör EEG-organen (nu EU-organen som handlar inom ramen för EU). I synnerhet parlamentet har mindre kontroll över Euratom, med endast samrådsbefogenheter (inget medbeslutande).
  • Euratoms försörjningsbyrå, ett av Euratoms organ, är en juridisk person, har finansiellt självstyre och är under överinseende av kommissionen.
  • Sedan Fusionsfördraget delar Euratom också en enda administrativ budget med EU-institutionerna. FoU-utgifterna enligt Euratomfördraget ligger emellertid under en separat budget.

Avdelningarna V och VI innehåller allmänna regler samt bestämmelser om inledningsskedet (upprättande av institutionerna, bestämmelser om den inledande tillämpningen av fördraget och övergångsbestämmelser).

Fördraget innehåller också fem bilagor som tar upp

  • områden för kärnenergi enligt artikel 4 i fördraget,
  • den industriella verksamhet som nämns i artikel 41 i fördraget,
  • de fördelar som kan ges till gemensamma företag i artikel 48 i fördraget,
  • en lista över varor och produkter som omfattas av bestämmelserna i kapitel 9 om den gemensamma marknaden på kärnenergiområdet,
  • ett inledande forsknings- och utbildningsprogram som anges i artikel 215 av fördraget (artikel 215 upphävdes i den aktuella versionen av fördraget).

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRDRAGET FÖR?

Fördraget undertecknades den 25 mars 1957 och trädde i kraft den 1 januari 1958.

BAKGRUND

Fördraget om Europeiska atomenergigemenskapen (EAEC, som oftast benämns ”Euratom”) undertecknades i Rom 1957, tillsammans med fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), av de sex länder som grundade Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG). EEG- och Euratomfördragen kallas ibland ”Romfördragen”, och ”Romfördraget” betecknar EEG-fördraget.

I motsats till EEG-fördraget har Euratomfördraget aldrig ändrats i särskilt stor omfattning. I synnerhet har Euratom inte uppgått i Europeiska unionen och är fortfarande en egen juridisk person, även om den har samma medlemskap.

Tillsammans med Fördraget om Europeiska unionen (EUF) och Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) utgör Euratomfördraget en del av EU:s primära rättskällor som ett av dess aktiva fördrag.

Mer information finns här:

HUVUDDOKUMENT

Fördraget om Europeiska atomenergigemenskapen av den 25 mars 1957 – konsoliderad version (EUT C 203, 7.6.2016, s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Fördraget om inrättandet av Europeiska atomenergigemenskapen av den 25 mars 1957 (ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning).

Fusionsfördraget av den 8 april 1965 (EGT 152, 13.7.1967, s. 2 (DE, FR, IT, NL)).

Maastrichtfördraget av den 7 februari 1992 (EGT C 191, 29.7.1992, s. 1).

Lissabonfördraget av den 13 december 2007 (EGT C 306, 17.12.2007, s. 1).

Senast ändrat 25.05.2018

Top