Utstationering av personal från länder utanför EU

Multinationella företag behöver ibland förflytta personal från ett land till ett annat. Denna praxis vidgar individens vyer och kan ge värdföretaget värdefull expertis. Som del av den gemensamma invandringspolitiken har EU standardregler för behandlingen av ansökningar om förflyttning samt för att säkerställa att berörda personer blir rättvist bemötta när de anländer till och arbetar i EU.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/66/EU av den 15 maj 2014 om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal.

SAMMANFATTNING

Multinationella företag behöver ibland förflytta personal från ett land till ett annat. Denna praxis vidgar individens vyer och kan ge värdföretaget värdefull expertis. Som del av den gemensamma invandringspolitiken har EU standardregler för behandlingen av ansökningar om förflyttning samt för att säkerställa att berörda personer blir rättvist bemötta när de anländer till och arbetar i EU.

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

Direktivet fastställer de villkor som gäller för icke EU-medborgare (tredjelandsmedborgare) och deras familjer när de förflyttas av sitt företag för att arbeta på ett eller flera av företagets centra inom EU i mer än 90 dagar. Reglerna gäller inte för egna företagare, studenter eller personal från bemanningsföretag.

VIKTIGA PUNKTER

• I direktivet föreskrivs en mekanism som gör att personer som är föremål för företagsintern förflyttning kan utföra sina arbetsuppgifter i flera EU-länder utan avbrott och utan att behöva ansöka om nytt tillstånd varje gång de flyttar till ett annat land.
• Familjemedlemmar får följa med och arbeta antingen som egna företagare eller anställda.
• Personerna måste ha arbetat under en viss tid på sitt företag innan de kan förflyttas. De måste ha ett anställningsavtal och kunna styrka att de kan flyttas tillbaka till ett land utanför EU när deras uppdrag i EU är slutfört. Praktikanter ska tillhandahålla bevis på universitetsexamen och kan behöva lägga fram ett praktikantavtal.
• Ersättningen till personer som är föremål för förflyttning bör inte vara sämre än ersättningen till en EU-medborgare i en jämförbar befattning.
• Förflyttningen bör inte vara längre än tre år för chefer och experter och ett år för praktikanter.
• Nationella myndigheter kan kräva att den person som förflyttats förfogar över tillräckliga medel för sitt eget och sina familjemedlemmars uppehälle utan att behöva ta lokala sociala biståndssystem i anspråk.
• Personer som anses utgöra ett hot mot den allmänna ordningen, säkerheten eller hälsan kan nekas inresa till EU.
• En ansökan kan även avslås om t.ex. arbetsgivaren eller värdföretaget inte har uppfyllt sina rättsliga eller skattemässiga skyldigheter eller håller på att avvecklas.

NÄR TRÄDER DIREKTIVET I KRAFT?

Den 28 maj 2014.

Senast ändrat 15.12.2014