Europeiska unionens förfaranden rörande asyl

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT

Direktiv 2013/32/EU om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

• Det upphäver direktiv 2005/85/EG om miniminormer för förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus i Europeiska unionen (EU).
• I det fastställs EU-omfattande förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd (flyktingstatus och det skydd som ges till personer som inte är flyktingar men som skulle riskera allvarlig skada om de återvände till sitt ursprungsland).
• Dess syfte är att säkerställa att internationella skyddsförfaranden
  • blir snabbare och effektivare,
  • blir rättvisare för sökande,
  • uppfyller EU:s standarder för att bevilja eller återkalla internationellt skydd.

HUVUDPUNKTER

Vem påverkas?

Direktivet omfattar alla ansökningar om internationellt skydd som görs i EU-länderna (med undantag för Danmark, Irland och Förenade kungariket (1)), även vid gränserna, i territorialvatten eller i transitzoner.

Hur?

• Där anges tydligare regler om hur man ansöker om internationellt skydd så att beslut om ansökningarna tas snabbare och mer effektivt än tidigare. Särskilda åtgärder ska vidtas, särskilt vid gränserna, för att hjälpa till med ansökningarna. Som regel får den ursprungliga ansökningsprocessen (exklusive överklaganden) inte ta längre tid än 6 månader. Beslutsfattare måste få utbildning i processen och de sökande måste ges processuella garantier.
• I väl definierade förhållanden, då en ansökan sannolikt är ogrundad eller om det finns oro för den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kan särskilda förfaranden tillämpas, som t.ex. att processen påskyndas eller att ansökningar behandlas vid gränsen.

Grundläggande garantier:

• EU-länderna måste se till att de sökande
  • får sina ansökningar individuellt, objektivt och opartiskt prövade,
  • informeras, på ett språk de förstår, om processen, sina rättigheter och det beslut som fattats. De måste få en tolk som hjälper dem att tala för sin sak om det behövs,
  • har rätt att på egen bekostnad rådgöra med en juridisk rådgivare,
  • har rätt till ett effektivt överklagande i domstol och att få gratis rättshjälp under sitt överklagande.
• EU-länderna kan inte frihetsberöva en person av det enda skälet att han/hon är asylsökande. Om en sökande frihetsberövas måste EU:s regler som beskrivs i det reviderade direktivet om miniminormer för mottagande av asylsökandepersoner som ansöker om internationellt skydd (direktivet om mottagningsvillkor) tillämpas.

Prövningsförfarande

Innan den relevanta myndigheten fattar sitt beslut har de sökande rätt till en personlig intervju där de ska få möjlighet att ange hela anledningen till sin ansökan. Den som genomför intervjun måste ha kompetens att ta hänsyn till den sökandes personliga förhållanden och de allmänna förhållandena i situationen. EU-länderna ska se till att information om enskilda ansökningar hålls konfidentiell.

Särskilda garantier för utsatta personer:

• Personer med särskilda behov, till exempel personer som är utsatta på grund av ålder, funktionshinder, sjukdom eller sexuell läggning, som en följd av trauma, eller av något annat skäl, måste ges det stöd som behövs, inbegripet tillräckligt med tid, för att de ska få hjälp med sin ansökningsprocess.
• Särskilda krav finns för ensamkommande barn, inklusive skyldigheten att utse en kvalificerad representant. Mer allmänt bör det bästa för alla barn beaktas vid tillämpningen av direktivet.

Förhindra upprepade ansökningar

EU-länderna har nya metoder för att hantera upprepade ansökningar som gjorts av samma person. Personer som inte behöver skydd kan inte längre undvika att skickas tillbaka till sitt land med upprepade nya ansökningar.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

• Direktivet trädde i kraft den 19 juli 2013, med undantag för artiklarna 47 (offentliga myndigheters möjlighet att överklaga administrativa och/eller rättsliga beslut enligt nationell lagstiftning) och 48 (konfidentialitet gällande information som genomförande myndigheter får kännedom om i samband med sitt arbete). Dessa har tillämpats sedan den 21 juli 2015.
• EU-länderna måste införliva direktivet i den nationella lagstiftningen senast den 20 juli 2015, med undantag för vissa aspekter i artikel 31, som gäller prövningsförfaranden, vilka kommer att tillämpas från och med den 20 juli 2018.

BAKGRUND

• EU har sedan 1999 arbetat för att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem. Flera lagstiftningsåtgärder antogs mellan 1999 och 2005. Ytterligare lagstiftning antogs 2011 (direktivet om berättigande) och 2013 (det ovannämnda direktivet om mottagningsvillkor, samt reglerna om Eurodac och om det reviderade systemet för att avgöra vilket EU-land som är ansvarigt för att pröva asylansökningar) för att förbättra systemet.
• Mer information finns här:
  • ”Det gemensamma europeiska asylsystemet” på Europeiska kommissionens webbplats.
• Efter utbrottet av covid-19 och införandet av åtgärder för att hantera krisens följdverkningar antog Europeiska kommissionen följande:
  • Meddelande från kommissionen Covid-19: Vägledning om genomförandet av relevanta EU-bestämmelser på området asyl- och återvändandeförfaranden samt om vidarebosättning

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60-95).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9-26).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 180, 29.6.2013, s. 1-30).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 603/2013 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31-59).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s.96-116).

Senast ändrat 25.05.2020

---

(1) Den 1 februari 2020 lämnar Storbritannien EU och blir ett tredjeland (land utanför EU).