Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Luftföroreningar från medelstora förbränningsanläggningar

Luftföroreningar från medelstora förbränningsanläggningar

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv (EU) 2015/2193 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

I direktivet fastställs regler för att kontrollera utsläpp i luften av svaveldioxid (SO2), kväveoxider (NOx) och stoft (partiklar) från medelstora förbränningsanläggningar*, samt regler för att övervaka utsläpp av kolmonoxid (CO) från dessa anläggningar.

Syftet är att minska potentiella skador på människors hälsa och miljön.

VIKTIGA PUNKTER

  • EU-länderna måste se till att
    • alla nya medelstora förbränningsanläggningar, det vill säga anläggningar som tas i bruk efter den 19 december 2018, har tillstånd eller är registrerade,
    • alla befintliga anläggningar med en installerad tillförd effekt (eller kapacitet) över 5 megawatt (MW) senast den 1 januari 2024 har tillstånd eller är registrerade,
    • alla befintliga anläggningar med en installerad tillförd effekt på 5 MW eller mindre senast den 1 januari 2029 har tillstånd eller är registrerade.
  • Den behöriga myndigheten i varje EU-land måste föra ett offentligt tillgängligt register med information om varje anläggning, t.ex. typ av bränsle som används och förväntat antal årliga drifttimmar.
  • I lagstiftningen fastställs utsläppsgränsvärden efter bränslekategori, och det görs även skillnad mellan nya och befintliga anläggningar. En del anläggningar kan undantas från gränserna.
  • Gränsvärdena gäller från och med den 20 december 2018 för nya anläggningar och från 2025 eller 2030 för befintliga anläggningar, beroende på storlek.
  • Anläggningarnas verksamhetsutövare måste
    • övervaka sina utsläpp,
    • föra register i minst sex år över resultaten av utsläppsövervakning, drifttimmar, typ av och mängd bränsle som används samt detaljer om eventuella driftstörningar eller haverier.
  • EU-länderna måste
    • inrätta effektiva inspektioner för att kontrollera överensstämmelse med utsläppsgränsvärdena,
    • senast den 1 januari 2021 överlämna en rapport till Europeiska kommissionen med en uppskattning av den totala mängden årliga utsläpp av kolmonoxid,
    • senast den 1 oktober 2026 förse kommissionen med kvalitativ och kvantitativ information om direktivets genomförande; detta måste innefatta uppskattade totala årliga utsläpp av SO2, NOx och stoft (partiklar) från anläggningar, efter typ, använt bränsle och kapacitet,
    • senast den 1 oktober 2031 förse kommissionen med en andra rapport om genomförandet.
  • Kommissionen ska
    • lämna in en sammanfattande rapport till Europaparlamentet och rådet inom tolv månader från att de nationella genomföranderapporterna har mottagits,
    • senast den 1 januari 2020 se över framstegen när det gäller de medelstora förbränningsanläggningarnas energieffektivitet och bedöma fördelarna med att sätta miniminormer för energieffektivitet,
    • senast den 1 januari 2023 bedöma om aspekter av lagstiftningen ska ses över, däribland behovet av att sätta strängare utsläppsgränsvärden för nya anläggningar och reglera koldioxidutsläppen.
  • Direktivet gäller inte för vissa förbränningsanläggningar, såsom
    • cowperapparater,
    • gasturbiner och motorer som används på havsplattformar,
    • reaktorer som används inom den kemiska industrin,
    • anläggningar som redan omfattas av annan EU-lagstiftning som reglerar deras utsläpp, såsom direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar).
  • Direktivet tillämpas inte på kompletterande forsknings-, utvecklings- och utprovningsverksamheter.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Det trädde i kraft den 18 december 2015. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 19 december 2017.

BAKGRUND

Lagstiftningen fyller lagstiftningsluckan mellan stora förbränningsanläggningar (över 50 megawatt), som omfattas av industriutsläppsdirektivet, och mindre anläggningar såsom värmare och pannor, som faller under ekodesigndirektivet.

Medelstora förbränningsanläggningar har ett stort antal användningsområden (elproduktion, uppvärmning och kyla inomhus/i bostäder, värme-/ångproduktion till industriella processer osv.).

VIKTIGT BEGREPP

* Medelstor förbränningsanläggning: en anläggning som bränner bränsle och använder den värme som bildas, med en installerad tillförd effekt som motsvarar minst 1 MW och högst 50 MW, oavsett vilket bränsle den använder.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2193 av den 25 november 2015 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar (EUT L 313, 28.11.2015, s. 1–19)

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17–119)

Fortlöpande ändringar av direktiv 2010/75/EU har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Senast ändrat 14.03.2016

Top