Övergång till obundet bistånd till utvecklingsländerna

Europeiska unionen föreslår ett diskussionsunderlag och konkreta rekommendationer när det gäller avbindningen av gemenskapens bistånd och medlemsstaternas bilaterala bistånd i syfte att göra biståndet effektivare. Europeiska kommissionen förespråkar bland annat en fullständig avbindning av livsmedelsbeståndet och det sätt på vilket det distribueras. Dessa förslag innebär inte enbart att grundtanken i rekommendationen från OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) respekteras utan att man faktiskt går en bra bit längre.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 18 november 2002: "Obundet bistånd: öka biståndets effektivitet" [KOM(2002) 639 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

I detta meddelande föreslår kommissionen att allt gemenskapsbistånd liksom allt bilateralt bistånd från medlemsländerna ska göras obundet under förutsättning att mottagarlandet samtycker och att ömsesidighet tillämpas av de övriga givarländerna.

Bundet bistånd är bistånd som beviljas med förbehållet att mottagaren använder det för att köpa varor och tjänster från leverantörer i givarlandet. En övergång till obundet bistånd innebär därmed att de berörda marknaderna öppnas även för leverantörer som inte hör hemma i givarländerna.

KOMMISSIONENS REKOMMENDATIONER

Information

Kommissionen föreslår följande:

• Omfattande arbete bör inledas på EU-nivå för att förbättra informationen till samtliga givare om hur en fullständig och obegränsad övergång till obundet bistånd skulle inverka på biståndets effektivitet, tilldelningen av resurser samt strukturerna och aktörerna inom utvecklingspolitiken.
• Konkreta initiativ bör tas, i samarbete med medlemsstaterna och inom ramen för partnerskapen, för att förbättra informationen om sambandet mellan obundet stöd och ökad decentralisering, harmonisering av förfaranden och mottagarlandets roll.

Översyn av utvecklingsbiståndets finansieringsinstrument

För att gemenskapens bistånd ska kunna göras obundet i ännu större utsträckning anser kommissionen att det, när det gäller de program och förfaranden som fastställts på gemenskapsnivå och i partnerskapsavtalen, krävs att den rättsliga grunden för en hel rad av gemenskapsbiståndets finansieringsinstrument ändras. För att införa dessa ändringar anser kommissionen att det bästa sättet är att gå stegvis till väga och göra en översyn av varje utvecklingsrelaterat finansieringsinstrument för sig och då föra in gemensamma koncept.

Övergång till obundet livsmedelsbistånd

Kommissionen rekommenderar att de pågående ansträngningarna inom OECD/DAC för att alla givare ska gå över till obundet bistånd ska fortsätta och utvidgas så att man kan åstadkomma en fullständig övergång till obundet bistånd, på grundval särskilt av principen om fullständig ömsesidighet mellan givare. Europeiska kommissionen förespråkar att även livsmedelsbistånd och transport av livsmedelsbistånd (som inte ingår i DAC-rekommendationens tillämpningsområde) ska göras helt obundna och föreslår att dessa frågor ska tas upp i samband med omförhandlingen av den konvention om livsmedelsbistånd som antagits av medlemmarna i Kommittén för livsmedelsbistånd (esdeenfr)(Argentina, Australien, Kanada, EG och dess medlemsländer, Japan, Norge, Schweiz och USA).

Frågor som rör övergången till obundet bilateralt bistånd från medlemsländerna

Kommissionen uppmanar alla aktörer i gemenskapen att iaktta reglerna för den inre marknaden och direktiven om offentlig upphandling. Såväl bestämmelserna i EG-fördraget om fri rörlighet för varor och tjänster som EU:s regler för offentlig upphandling förbjuder kriterier som innebär en diskriminering av ekonomiska aktörer i andra EU-länder till förmån för inhemska företag. Bundet bilateralt bistånd kan innebära ett brott mot gemenskapens konkurrenslagstiftning och reglerna för den inre marknaden liksom mot icke-diskrimineringsprincipen i artikel 12 i EG-fördraget.

I fall där kontrakt beviljas av myndigheter i mottagarländerna, som inte handlar som ombud för en upphandlande enhet i ett medlemsland eller för dess räkning, föreslår kommissionen att medlemsländerna ska åta sig att övergå till obundet bistånd och i de instrument genom vilka bistånd beviljas systematiskt införa en bestämmelse som förpliktar myndigheterna i det berörda mottagarlandet att tillämpa upphandlings- och kontraktstilldelningsförfaranden som grundar sig på principerna i direktivet om offentlig upphandling, nämligen principerna om likabehandling, transparens, ömsesidigt erkännande och proportionalitet.

ALLMÄNNA RAMAR

Historisk bakgrund

Vid mötet på hög nivå i DAC inom OECD framhöll kommissionen att den hade för avsikt att genomföra principerna och målen i DAC-rekommendationen om övergång till obundet bistånd (EN) . (Rekommendationen gäller specifikt för bistånd till de minst utvecklade länderna, men DAC:s medlemsländer uppmanas att öka andelen obundet stöd överlag.) I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona i mars 2002 bekräftas dessutom att Europeiska unionen är fast besluten att fortsätta diskussionerna om en övergång till obundet bistånd.

Situationen när det gäller obundet gemenskapsbistånd

Gemenskapens bistånd har i stor utsträckning varit obundet i mer än 25 år, till och med i större utsträckning än vad som föreskrivs enligt DAC-rekommendationen. Anbudsinfordringarna är öppna för de femton medlemsländerna och för samtliga AVS-länder, men också för samtliga partnerländer i Medelhavsområdet inom ramen för Medaprogrammet och för mottagarländerna i Asien och Latinamerika (ALA). Vidare inriktas gemenskapens bistånd alltmer mot betalningsbalansstöd och budgetstöd, vilka per definition är helt obundna.

I enlighet med kommissionens åtaganden har genom översynen av EG:s budgetförordning de bestämmelser som är nödvändiga för att gemenskapens bistånd ska kunna göras ännu mer obundet införts. Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2110/2005 (som upphävts genom förordning 1905/2006) och nr 2112/2005 av den 14 december 2005 (som upphävts genom förordning 1085/2006) om tillträdet till gemenskapens externa bistånd syftar till att principen om "övergång till obundet bistånd" ska tillämpas på alla gemenskapsinstrument för utvecklingsbistånd (tematiska eller geografiska) i de fattigaste utvecklingsländerna.

Fördelarna med en övergång till obundet bistånd

Övergången till obundet bistånd är en viktig fråga i debatten om biståndsinsatsernas samstämmighet och effektivitet och om givarnas trovärdighet. Kommissionens hållning bygger på antagandet att en övergång till obundet bistånd ökar insynen och tillförlitligheten i fråga om förvaltning och leverans av bistånd.

Förespråkarna hävdar också att en övergång till obundet bistånd skulle öka biståndets effektivitet. Genom en övergång till obundet bistånd skulle det också bli lättare att tillämpa budgetstöd, eftersom sambandet mellan bistånd och kommersiellt intresse, vilket är en viktig orsak till ineffektiviteten, därigenom skulle tunnas ut i de olika givarländerna. Det antas också att en fullständig övergång till obundet bistånd tack vare mer kostnadseffektiva leveranser skulle öka det offentliga utvecklingsbiståndets värde, vilket skulle leda till en ökning av de medel som står till förfogande för utvecklingsverksamhet. Enligt beräkningar leder det bundna biståndet till kostnadsökningar på mellan 15 % och 30 % för många varor och tjänster.

Senast ändrat den 29.10.2007