Tillgång till information, allmänhetens deltagande och möjlighet till rättslig prövning avseende miljöfrågor (Århuskonventionen)

VIKTIGA PUNKTER

Konventionen, som varit i kraft sedan 30 oktober 2001, bygger på antagandet att större allmän medvetenhet om och deltagande i miljöfrågor kommer att leda till bättre miljöskydd. Syftet med konventionen är att bidra till att skydda den rätt som var och en i nuvarande och framtida generationer har att leva i en miljö som är förenlig med hans eller hennes hälsa och välbefinnande. I detta sammanhang föreskriver konventionen åtgärder på tre områden:

• Säkerställande av allmänhetens tillgång till den miljöinformation som innehas av offentliga myndigheter.
• Främjande av allmänhetens deltagande i beslutsfattande som påverkar miljön.
• Utökning av möjligheten till rättslig prövning i miljöfrågor.

EU:s institutioner omfattas av konventionens definition av en myndighet på samma sätt som nationella eller lokala myndigheter.

De parter som undertecknat konventionen har enats om att tillämpa följande rättigheter och skyldigheter:

• Vidta nödvändiga lagar, andra författningar och andra nödvändiga åtgärder.
• Se till att tjänstemän och myndigheter bistår allmänheten i hur man får tillgång till information, deltar i beslutsprocesser och får tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.
• Främja allmänhetens utbildning och medvetenhet i miljöfrågor.
• Ge erkännande och stöd till föreningar, organisationer eller grupper som främjar miljöskydd.

Allmänhetens tillgång till miljöinformation

I konventionen fastställs tydliga rättigheter och skyldigheter gällande tillgång till miljöinformation, inbegripet tidsfrister för utlämnande av information och de skäl till att myndigheter kan vägra att lämna ut viss typ av information.

Myndigheter kan vägra ge tillgång till information i följande tre fall:

• Begärd information finns inte hos myndigheten.
• Begäran är uppenbart orimlig eller för allmänt hållen.
• Begäran avser material som ännu inte färdigställts.

En begäran om miljöinformation får även avslås av skäl rörande sekretess som omfattar myndigheters verksamhet, det nationella försvaret eller allmän säkerhet samt i syfte att säkerställa rättvisans gång eller för att respektera sekretess som omfattar

• kommersiell eller industriell information,
• immateriella rättigheter,
• personuppgifter,
• intressena för den tredje part som tillhandahållit informationen.

Eftersom utlämnande av information kan ligga i allmänhetens intresse ska ovannämnda grunder för avslag tolkas restriktivt.

Ett beslut om avslag måste innehålla en motivering till avslaget och upplysningar om vilka möjligheter till överklagande som sökanden har.

Myndigheter måste hålla den miljöinformation som de innehar uppdaterad och upprätta allmänt tillgängliga förteckningar, register eller filer. I detta avseende uppmuntras myndigheterna att stegvis införa elektroniska databaser som innehåller rapporter om det aktuella läget gällande miljö, lagstiftning, nationella planer och strategier och internationella konventioner.

EU-länderna antog direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation 2003. Direktivet skulle införlivas i den nationella lagstiftningen senast den 14 februari 2005.

År 2006 antog EU förordning (EG) nr 1367/2006, enligt vilken EU:s institutioner och organ är skyldiga att fullgöra skyldigheterna i Århuskonventionen.

Allmänhetens deltagande i beslut om miljöfrågor

Andra delen av konventionen rör allmänhetens deltagande i beslutsfattande. Detta måste säkerställas genom ett godkännandeförfarande för vissa verksamheter (främst av industriell karaktär) som förtecknas i bilaga I till konventionen. I det slutliga beslutet att godkänna verksamheten måste vederbörlig hänsyn tas till vad som framkommit vid allmänhetens deltagande.

Tidigt i beslutsprocessen måste allmänheten få information om följande:

• I vilken fråga beslut fattas.
• Beslutets natur.
• Ansvarig myndighet.
• Vilket förfarande som ska tillämpas och de praktiska detaljerna om samrådsförfarandet.
• Förfarandet för miljökonsekvensbedömning (om tillämpligt).

Förfarandets tidsfrister måste vara tillräckligt långa för att allmänheten ska kunna delta på ett meningsfullt sätt.

Ett enkelt förfarande har utarbetats för upprättande av miljöplaner och miljöprogram.

I konventionen uppmanas också de undertecknande parterna att främja allmänhetens deltagande i utarbetandet av miljöpolicyer samt av standarder och lagar som kan ha en betydande påverkan på miljön.

EU-länderna antog direktiv 2003/35/EG om allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön 2003.

I rådets beslut 2006/957/EG togs man 2006 hänsyn till en ändring av konventionen som ökar allmänhetens deltagande i beslut som rör avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön. På EU-nivå uppfylls redan detta krav i vissa artiklar av direktiv 2001/18/EG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder.

Flera andra av EU:s miljödirektiv innehåller regler om allmänhetens deltagande i beslut om miljöfrågor. Till dessa hör direktiv 2001/42/EG och vattendirektivet (direktiv 2000/60/EG).

Tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor

Alla parter som anser att deras rätt till tillgång till information har kränkts (till exempel om en begäran om information har lämnats utan avseende, felaktigt avslagits eller besvarats otillräckligt) måste under lämpliga omständigheter ha tillgång till rättslig prövning enligt nationell rätt.

Tillgång till rättslig prövning säkerställs även i de fall då konventionens förfarande för deltagande överträds. Tillgång till rättslig prövning tillåts även för lösning av tvister gällande handlingar eller underlåtelser av privatpersoner eller myndigheter, vilka strider mot nationella miljölagar.

Såväl direktiv 2003/4/EG som direktiv 2003/35/EG innehåller bestämmelser om tillgång till rättslig prövning. Ett förslag till ett direktiv om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor som lades fram 2003 drogs tillbaka 2014 inom ramen för Europeiska kommissionens kontroll av EU-lagstiftningens ändamålsenlighet (känd som Refit).

I april 2017 antog kommissionen en vägledning om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Här förklaras hur individer och organisationer inför nationell domstol kan överklaga beslut, handlingar och underlåtelser från myndigheter rörande EU:s miljölagstiftning.