C:2023:015:FULL

EUR-Lex

Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - C:2023:015:FULL - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document C:2023:015:FULL

Help

Europeiska unionens officiella tidning, C 15, 16 januari 2023

Display all documents published in this Official Journal

HTML

PDF

e-signature

How to verify the authenticity of the Official Journal

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 15

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	66 årgången 16 januari 2023

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2023/C 15/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2023/C 15/02	Mål C-147/20: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Hamburg – Tyskland) – Novartis Pharma GmbH mot Abacus Medicine A/S (Begäran om förhandsavgörande – Immaterialrätt – EU-varumärke – Förordning (EU) 2017/1001 – Artikel 9.2 – Rättigheter som är knutna till ett varumärke – Artikel 15 – Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke – Parallellimport av läkemedel – Ompaketering av varan som försetts med varumärket – Ny yttre förpackning – Innehavaren av varumärket har motsatt sig detta – Konstlad avskärmning av marknaderna mellan medlemsstaterna – Humanläkemedel – Direktiv 2001/83/EG – Artikel 47a – Säkerhetsdetaljer – Utbyte – Likvärdiga säkerhetsdetaljer – Delegerad förordning (EU) 2016/161 – Artikel 3.2 – Säkerhetsförsegling – Unik identitetsbeteckning)	2
2023/C 15/03	Mål C-204/20: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Hamburg – Tyskland) – Bayer Intellectual Property GmbH mot kohlpharma GmbH (Begäran om förhandsavgörande – Immaterialrätt – Varumärken – Direktiv (EU) 2015/2436 – Tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning – Artikel 10.2 – Rättigheter som är knutna till varumärket – Artikel 15 – Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke – Parallellimport av läkemedel – Ompaketering av varan som försetts med varumärket – Ny yttre förpackning – Innehavaren av varumärket har motsatt sig detta – Konstlad avskärmning av marknaderna mellan medlemsstaterna – Humanläkemedel – Direktiv 2001/83/EG – Artikel 47a – Säkerhetsdetaljer – Utbyte – Likvärdiga säkerhetsdetaljer – Delegerad förordning (EU) 2016/161 – Artikel 3.2 – Säkerhetsförsegling – Unik identitetsbeteckning)	3
2023/C 15/04	Mål C-224/20: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Sø- og Handelsretten – Demark) – Merck Sharp & Dohme BV, Merck Sharp & Dohme Corp., MSD Danmark ApS mot Abacus Medicine A/S, och Novartis AG mot Abacus Medicine A/S, och Novartis AG mot Abacus Medicine A/S, och Novartis AG mot Paranova Danmark A/S, och H. Lundbeck A/S mot Paranova Danmark A/S, och MSD Danmark ApS, MSD Sharp & Dohme GmbH, Merck Sharp & Dohme Corp. mot 2CARE4 ApS, och Ferring Lægemidler A/S mot Paranova Danmark A/S (Begäran om förhandsavgörande – Artiklarna 34 och 36 FEUF – Fri rörlighet för varor – Immaterialrätt – Varumärken – Förordning (EU) 2017/1001 – EU-varumärke – Artikel 9.2 – Artikel 15 – Direktiv (EU) 2015/2436 – Tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning – Artikel 10.2 – Artikel 15 – Rättigheter som är knutna till ett varumärke – Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke – Parallellimport av läkemedel – Ompaketering av varan som försetts med varumärket – Ny yttre förpackning – Utbyte av det varumärke som återfinns på den ursprungliga yttre förpackningen mot ett annat varunamn – Innehavarens varumärke, som är specifikt för varan, anbringas på nytt till skillnad från övriga varumärken eller särskiljande kännetecken som återfinns på den ursprungliga yttre förpackningen – Innehavaren av varumärket har motsatt sig detta – Konstlad avskärmning av marknaderna mellan medlemsstaterna – Humanläkemedel – Direktiv 2001/83/EG – Artikel 47a – Säkerhetsdetaljer – Utbyte – Likvärdiga säkerhetsdetaljer – Delegerad förordning (EU) 2016/161 – Artikel 3.2 – Säkerhetsförsegling)	4
2023/C 15/05	Förenade målen C-253/20 och C-254/20: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Hof van beroep te Brussel – Belgien) – Impexeco N.V. mot Novartis AG, (C-253/20), PI Pharma NV mot Novartis AG, Novartis Pharma NV (C-254/20) (Begäran om förhandsavgörande – Artiklarna 34 och 36 FEUF – Fri rörlighet för varor – Immaterialrätt – Varumärken – Förordning (EG) nr 207/2009 – Artikel 9.2 – Artikel 13 – Direktiv 2008/95 – Artikel 5.1 – Artikel 7 – Rättigheter som är knutna till ett varumärke – Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke – Parallellimport av läkemedel – Referensläkemedel och generiskt läkemedel – Ekonomiskt närstående företag – Ompaketering av det generiska läkemedlet – Ny ytterförpackning – Varumärket har anbringats på referensläkemedlet – Invändning från varumärkesinnehavaren – Konstlad avskärmning av marknaderna mellan medlemsstaterna)	6
2023/C 15/06	Förenade målen C-331/20 P och C-343/20 P: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 17 november 2022 – Volotea, SA (C-331/20) P, Easyjet Airline Co. Ltd (C-343/20 P) mot Europeiska kommissionen (Överklagande – Statligt stöd – Artikel 107.1 FEUF – Europeiska kommissionens beslut angående ersättning till flygplatser på Sardinien för skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster – Republiken Italien har, via flygplatsoperatörer, beviljat olagliga statliga stödåtgärder till flygbolag som är oförenliga med den inre marknaden – Begreppet statligt stöd – Styrkande av att det föreligger en fördel – Fastställande av det belopp som fördelen uppgår till – Principen om en privat aktör i en marknadsekonomi – Tillämplighet och tillämpning – Kriteriet privat köpare av varor eller tjänster – Villkor – Bevisbörda)	7
2023/C 15/07	Mål C-562/20: Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Administratīvā rajona tiesa – Lettland) – SIA Rodl & Partner mot Valsts ieņēmumu dienests (Begäran om förhandsavgörande – Åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism – Direktiv (EU) 2015/849 – Artikel 18.1 och 18.3 – Bilaga III, punkt 3 b – Riskbaserad metod – De ansvariga enheterna ska genomföra egna riskbedömningar – Medlemsstaterna och de ansvariga enheterna ska kartlägga riskerna – Åtgärder för kundkännedom – Skärpta åtgärder för kundkännedom – Tredjeland med hög risk för korruption – Artikel 13.1 c och d – Bevis- och dokumentationskrav som gäller för ansvariga enheter – Artikel 14.5 – Ansvariga enheter är skyldiga att fortlöpande övervaka kunderna – Offentliggörande av sanktionsbeslut)	8
2023/C 15/08	Mål C-607/20: Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från First-tier Tribunal (Tax Chamber) – Förenade kungariket) – GE Aircraft Engine Services Ltd mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs (Begäran om förhandsavgörande – Gemensamt system för mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 26.1 b – Tillhandahållande av tjänster utan ersättning – Utdelning av värdekuponger, utan ersättning, till personalen i den beskattningsbara personens företag inom ramen för ett bonus- och belöningsprogram – Transaktioner som likställs med tillhandahållande av tjänster mot ersättning – Räckvidd – Principen om skatteneutralitet)	9
2023/C 15/09	Mål C-646/20: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Senatsverwaltung für Inneres und Sport, Standesamtsaufsicht mot TB (Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Behörighet, erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Äktenskapsskillnad – Förordning (EG) nr 2201/2003 – Artikel 2 led 4 och artikel 21 – Begreppet dom – Erkännande, i en medlemsstat, av upplösande av äktenskap genom en överenskommelse mellan makarna som bekräftats av en tjänsteman i civilståndsärenden i en annan medlemsstat – Kriterium som gör det möjligt att avgöra huruvida det föreligger en dom)	10
2023/C 15/10	Mål C-54/21: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Krajowa Izba Odwoławcza – Polen) – Antea Polska S.A., Pectore-Eco sp. z o.o., Instytut Ochrony Środowiska – Państwowy Instytut Badawczy mot Państwowe Gospodarstwo Wodne Wody Polskie (Begäran om förhandsavgörande – Offentlig upphandling – Direktiv 2014/24/EU – Principer för upphandling – Artikel 18 – Öppenhet – Artikel 21 – Sekretess – Utformning av principerna om öppenhet och sekretess i den nationella lagstiftningen – Rätt att få tillgång till det väsentliga innehållet i uppgifter som lämnats av anbudsgivare om deras erfarenheter och referenser, om vilka personer som föreslagits för att utföra kontraktet och om utformningen av de planerade projekten samt om hur kontraktet ska utföras – Artikel 67 – Tilldelningskriterier – Kriterier avseende kvaliteten på erbjudna arbeten eller tjänster – Krav på tydlighet – Direktiv 89/665/EEG – Artikel 1.1 och 1.3 – Rätten till ett effektivt rättsmedel – Åtgärder för avhjälpande i fall där denna rätt har åsidosatts på grund av att begäran om utlämnande av uppgifter som inte omfattas av sekretess har avslagits)	11
2023/C 15/11	Mål C-175/21: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Warszawie – Polen) – Harman International Industries, Inc. mot AB SA (Begäran om förhandsavgörande – Artiklarna 34 och 36 FEUF – Fri rörlighet för varor – Immaterialrätt – EU-varumärke – Förordning (EU) 2017/1001 – Artikel 15 – Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke – Utsläppande på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) – Varumärkesinnehavarens samtycke – Den plats där varorna först släpptes ut på marknaden av varumärkesinnehavaren eller med dennes samtycke – Bevis – Direktiv 2004/48/EG – Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Effektivt domstolsskydd – Domslut i domstolsavgöranden, i vilka de varor som avses inte anges – Svårt att genomföra – Överklagandet vid den domstol som är behörig att besluta om verkställighet är begränsat – Rättvis rättegång – Rätten till försvar – Principen om parternas likställdhet i processen)	12
2023/C 15/12	Mål C-230/21: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Raad voor Vreemdelingenbetwistingen – Belgien) – som agerar i eget namn och i egenskap av rättslig ställföreträdare för sina underåriga barn Y och Z mot Belgiska staten (Begäran om förhandsavgörande – Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Invandringspolitik – Direktiv 2003/86/EG – Artikel 2 f – Artikel 10.3 a – Begreppet underårig utan medföljande vuxen – Rätt till familjeåterförening – Underårig flykting som är gift vid inresan i en medlemsstat – Barnäktenskap som inte erkänns i denna medlemsstat – Samboende med en make som är lagligen bosatt i denna medlemsstat)	13
2023/C 15/13	Mål C-238/21: Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landesverwaltungsgericht Steiermark – Österrike) – Porr Bau GmbH mot Bezirkshauptmannschaft Graz-Umgebung (Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Avfall – Direktiv 2008/98/EG – Artikel 3.1 – Artikel 5.1 – Artikel 6.1 – Uppgrävda massor – Begreppen avfall och biprodukt – När avfall upphör att vara avfall)	14
2023/C 15/14	Mål C-243/21: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Warszawie – Polen) – TOYA sp. z o.o., Polska Izba Informatyki i Telekomunikacji mot Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej (Begäran om förhandsavgörande – Telekommunikationer – Direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektiv) – Artikel 8.3 – Direktiv 2014/61/EU – Artiklarna 1.3, 1,4 och 3.5 – Nationella regleringsmyndighetens befogenhet att tillämpa i förväg fastställda villkor för tillträde till fysisk infrastruktur tillhörande en nätoperatör utan betydande marknadsinflytande – Avsaknad av tvist rörande tillträde)	15
2023/C 15/15	Mål C-304/21: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – VT mot Ministero dell’Interno, Ministero dell’interno – Dipartimento della Pubblica Sicurezza – Direzione centrale per le risorse umane (Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Principen om likabehandling i arbetslivet – Artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna – Direktiv 2000/78/EG – Artikel 2.2, artikel 4.1 och artikel 6.1 – Förbud mot diskriminering på grund av ålder – Nationell lagstiftning som fastställer en högsta åldersgräns på 30 år för rekrytering av poliskommissarier – Motivering)	16
2023/C 15/16	Mål C-350/21: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Sofiyski gradski sad – Bulgarien) – Straffrättsligt förfarande som inletts av Spetsializirana prokuratura (Begäran om förhandsavgörande – Behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation – Konfidentialitet vid kommunikation – Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster – Generell och odifferentierad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter under en period på sex månader – Bekämpande av grov brottslighet – Tillgång till lagrade uppgifter – Information till de registrerade – Talerätt – Direktiv 2002/58/EG – Artikel 15.1 och 15.2 – Direktiv (EU) 2016/680 – Artiklarna 13 och 54 – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artiklarna 7, 8, 11, 47 och 52.1)	16
2023/C 15/17	Mål C-443/21: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Piteşti – Rumänien) – SC Avicarvil Farms SRL mot Ministerul Agriculturii şi Dezvoltării Rurale, Agenţia pentru Finanţarea Investiţiilor Rurale, Agenţia de Plăţi şi Intervenţie în Agricultură, Agenţia de Plăţi şi Intervenţie în Agricultură – Centrul Judeţean Vâlcea (Begäran om förhandsavgörande – Gemensam jordbrukspolitik – Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) – Förordning (EG) nr 1698/2005 – Artikel 40 – Nationellt program för landsbygdsutveckling 2007–2013 – Stöd för djurens välbefinnande – Räknefel – De nationella myndigheternas minskning av stöd – Principen om skydd för berättigade förväntningar – Rättssäkerhetsprincipen)	17
2023/C 15/18	Mål C-578/21 P: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 17 november 2022 – Irish Wind Farmers' Association Clg, Carrons Windfarm Ltd, Foyle Windfarm Ltd, Greenoge Windfarm Ltd mot Europeiska kommissionen (Överklagande – Statligt stöd – Artikel 107.1 FEUF – Artikel 108.2 och 108.3 FEUF – Förordning (EU) 2015/1589 – Artikel 4 – En medlemsstats lagstiftning om fastighetsskatt för företag – Utvärderingsmetoder för den fasta egendom som använts för att beräkna beskattningsunderlaget för den skatt som ska betalas – Klagomål från vindkraftsoperatörer – Påstående om undervärdering av beskattningsunderlaget för den fastighetsskatt som ska betalas av producenter som producerar el från fossila bränslen, och således ett påstående om att dessa elproducenter beskattas med en nivå på fastighetsskatt som är lägre än den som tillämpas på andra elproducenter på grund av valet av den utvärderingsmetod som använts – Preliminära granskningsförfarandet – Beslut i vilket det konstateras att det inte föreligger statligt stöd – Ingen ekonomisk och selektiv fördel – Det formella granskningsförfarandet har inte inletts – Begreppet allvarliga svårigheter – Omfattningen av Europeiska kommissionens utredningsansvar – Principen om god förvaltning – Skyldighet att genomföra granskningsförfarandet på ett omsorgsfullt och opartiskt sätt – Omfattningen av den prövning som utförs av Europeiska unionens tribunal)	18
2023/C 15/19	Mål C-113/21 P: Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 6 september 2022 – Maen Haikal mot Europeiska unionens råd (Överklagande – Artikel 181 i domstolens rättegångsregler – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Syrien – Åtgärder som vidtas gentemot ledande affärsidkare med verksamhet i Syrien – Förteckning över de personer som omfattas av frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser – Bevis för att det finns skäl för att uppta sökanden i förteckningarna – Överklagande som uppenbart inte kan tas upp till prövning eller är uppenbart ogrundat)	19
2023/C 15/20	Mål C-569/21: Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Ministero dell’Interno och Presidenza del Consiglio dei ministri mot PF (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Socialpolitik – Principen om likabehandling i arbetslivet – Artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna – Direktiv 2000/78/EG – Artikel 2.2, artikel 4.1 och artikel 6.1 – Förbud mot diskriminering på grund av ålder – Nationell lagstiftning som fastställer en högsta åldersgräns på 30 år för rekrytering av psykologer (kommissarier) – Motivering)	19
2023/C 15/21	Mål C-56/22: Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 8 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de première instance de Liège – Belgien) – PL mot État belge (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 53.2 och artikel 94 i domstolens rättegångsregler – Kravet på att redogöra för det faktiska och rättsliga sammanhanget för det nationella målet samt för skälen till varför det är nödvändigt att tolkningsfrågan besvaras – Avsaknad av tillräckliga uppgifter – Avvisning)	20
2023/C 15/22	Mål C-302/22: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 3 oktober 2022 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Eilenburg – Tyskland) – YS och RW mot Freebird Airlines Europe Ltd. (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Lufttransport – Förordning (EG) nr 261/2004 – Artikel 5.3 – Kompensation till passagerare vid kraftigt försenade flygningar – Befrielse från kompensationsskyldighet – Extraordinära omständigheter – Kollision mellan ett luftfartyg och fåglar – Nödbromsningsmanöver som orsakar skada på luftfartygets däck)	21
2023/C 15/23	Mål C-561/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 10 september 2021 – GP och BG mot Banco Santander, S.A.	21
2023/C 15/24	Mål C-337/22 P: Överklagande ingett den 23 maj 2022 av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 16 mars 2022 i mål T-281/21, Nowhere mot EUIPO	22
2023/C 15/25	Mål C-608/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 22 september 2022 – AH	23
2023/C 15/26	Mål C-609/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 22 september 2022 – FN mot Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl (BFA)	24
2023/C 15/27	Mål C-624/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 30 september 2022 – Société BP France mot Ministre de l’Économie, des Finances et de la Souveraineté industrielle et numérique	25
2023/C 15/28	Mål C-626/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Milano (Italien) den 3 oktober 2022 – C. Z., M. C., S. P. m fl. mot Ilva SpA in Amministrazione Straordinaria, Acciaierie d’Italia Holding SpA, Acciaierie d’Italia SpA	26
2023/C 15/29	Mål C-627/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Köln (Tyskland) den 4 oktober 2022 – AB mot Finanzamt Köln-Süd	27
2023/C 15/30	Mål C-630/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 10 oktober 2022 – JK mot Kirchliches Krankenhaus	28
2023/C 15/31	Mål C-659/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 20 oktober 2022 – RK mot Ministerstvo zdravotnictví	29
2023/C 15/32	Mål C-694/22: Talan väckt den 10 november 2022 – Europeiska kommissionen mot Republiken Malta	29
2023/C 15/33	Mål C-697/22 P: Överklagande ingett den 11 november 2022 av Helsingin Bussiliikenne Oy av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 14 september 2022 i mål T-603/19, Helsingin Bussiliikenne Oy mot Europeiska kommissionen	30
2023/C 15/34	Mål C-710/22 P: Överklagande ingett den 17 november 2022 av JCDecaux Street Furniture Belgium av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 7 september 2022 i mål T-642/19, JCDecaux Street Fourniture Belgium mot kommissionen	31
2023/C 15/35	Förenade målen C-148/20 – C-150/20: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 9 augusti 2022 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Köln – Tyskland) – AC (C-148/20), DF (C-149/20), BD (C-150/20) mot Deutsche Lufthansa AG, ytterligare deltagare i rättegången: Bundeskriminalamt (C-150/20),	32
2023/C 15/36	Förenade målen C-215/20 och C-222/20: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 22 augusti 2022 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Wiesbaden – Tyskland) – JV (C-215/20), OC (C-222/20) mot Förbundsrepubliken Tyskland	32
2023/C 15/37	Mål C-486/20: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 14 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Ustavno sodišče Republike Slovenije – Slovenien) – Varuh človekovih pravic Republike Slovenije, ytterliggare deltagare i rättegången: Državni zbor Republike Slovenije, Vlada Republike Slovenije	32
2023/C 15/38	Mål C-448/21: Beslut meddelat av ordföranden på domstolens femte avdelning den 7 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Judicial da Comarca do Porto – Juízo Central Cível – Portugal) – Portugália – Administração de Patrimónios, SGPS, SA mot Banco BPI	32
2023/C 15/39	Mål C-652/21: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 22 augusti 2022 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de Primera Instancia no 2 de León – Spanien) – ACNC mot Unicaja Banco, SA	33
2023/C 15/40	Mål C-789/21: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 9 september 2022 – Europeiska kommissionen mot Republiken Bulgarien	33
2023/C 15/41	Mål C-191/22: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 12 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Belgien) – ME mot Belgiska staten	33
2023/C 15/42	Mål C-193/22: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 8 augusti 2022 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – TR, UQ mot FTI Touristik GmbH	33
2023/C 15/43	Mål C-214/22: Beslut meddelat av ordföranden på domstolens x avdelning den 12 september 2022 – Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg	34
2023/C 15/44	Mål C-215/22: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 13 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Research Consorzio Stabile Scarl, i eget namn och som befullmäktigad företrädare för det blivande konsortiet (Research-Cisa), C.I.S.A. SpA, i eget namn och som befullmäktigad företrädare för det blivande konsortiet (Research-Cisa), Debar Costruzioni SpA, i eget namn och som befullmäktigad företrädare för det blivande konsortiet med Consorzio Stabile COM Scarl, C.N. Costruzioni Generali SpA och Edil.Co. Srl, Invitalia – Agenzia Nazionale per l'Attrazione degli Investimenti e lo Sviluppo di Impresa mot Invitalia – Agenzia Nazionale per l'Attrazione degli Investimenti e lo Sviluppo di Impresa, Debar Costruzioni SpA, i eget namn och som befullmäktigad företrädare för det blivande konsortiet med Consorzio Stabile COM Scarl, C.N. Costruzioni Generali SpA och Edil.Co. Srl, Research Consorzio Stabile Scarl, i eget namn och som befullmäktigad företrädare för det blivande konsortiet (Research-Cisa), C.I.S.A. SpA, i eget namn och som befullmäktigad företrädare för det blivande konsortiet (Research-Cisa), Övrig deltagare i målet: Invitalia – Agenzia Nazionale per l’Attrazione degli Investimenti e lo Sviluppo di Impresa	34
	Tribunalen
2023/C 15/45	Mål T-246/19: Tribunalens dom av den 9 november 2022 – Kambodja och CRF mot kommissionen (Skyddsåtgärder – Marknaden för ris – Import av Indica-ris med ursprung i Kambodja och Myanmar/Burma – Förordning (EU) nr 978/2012 – Begreppet unionstillverkare – Begreppet likadana eller direkt konkurrerande produkter – Allvarliga störningar – Rätten till försvar – Viktiga omständigheter och överväganden – Uppenbart oriktiga bedömningar)	35
2023/C 15/46	Mål T-111/21: Tribunalens dom av den 9 november 2022 – Ryanair mot kommissionen (Croatia Airlines; COVID 19) (Statligt stöd – Kroatiska lufttransportmarknaden – Stöd som beviljats av Kroatien till förmån för ett lufttrafikföretag inom ramen för covid-19-pandemin – Direkt subvention – Beslut om att inte göra invändningar – Talan om ogiltigförklaring – Villkoret personligen berörd – Upptagande till prövning – Allvarliga svårigheter – Stöd för att avhjälpa skador som orsakats av en exceptionell händelse – Likabehandling – Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Bedömning av skadan – Motiveringsskyldighet)	36
2023/C 15/47	Mål T-158/21: Tribunalens dom av den 9 november 2022 – Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe mot kommissionen (Institutionell rätt – Europeiskt medborgarinitiativ – Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe – Meddelande från kommissionen som anger skälen till att inte anta förslagen till rättsakter i det europeiska medborgarinitiativet – Motiveringsskyldighet – Likabehandling – Principen om god förvaltning – Uppenbart oriktig bedömning)	36
2023/C 15/48	Mål T-164/21: Tribunalens dom av den 9 november 2022 – QM mot Europol (Personalmål – Tillfälligt anställda – Beslut att inte förnya ett tidsbestämt anställningskontrakt så att det gäller tills vidare – Tjänstens intresse – Felaktig rättstillämpning – Uppenbart oriktig bedömning – Rätten att yttra sig – Principen om god förvaltning – Omsorgsplikt)	37
2023/C 15/49	Mål T-596/21: Tribunalens dom av den 9 november 2022 – Société Elmar Wolf mot EUIPO – Fuxtec (Återgivning av ett djurhuvud) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Figurmärke som föreställer ett huvud – Äldre nationellt figurmärke som föreställer ett hundhuvud – Äldre internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Figurmärke som föreställer ett hundhuvud – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling saknas)	38
2023/C 15/50	Mål T-610/21: Tribunalens dom av den 9 november 2022 – L’Oréal mot EUIPO – Heinze (K K WATER) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket K K WATER – Det äldre EU-figurmärket K – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling föreligger inte – Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)	39
2023/C 15/51	Mål T-639/21: Tribunalens dom av den 9 november 2022 – CB mot EUIPO – China Construction Bank (CCB) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket CCB – Det äldre EU-figurmärket CB – Äldre internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Figurmärket CB – Relativa registreringshinder – Ingen risk för förväxling med det äldre varumärket – Den omständigheten att det äldre varumärket är känt och har hög särskiljningsförmåga – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) – Artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning 2017/1001) – Artikel 94.1 i förordning 2017/1001)	39
2023/C 15/52	Mål T-779/21: Tribunalens dom av den 9 november 2022 – Financiere Batteur mot EUIPO – Leno Beauty (by L.e.n.o beauty) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket by L.e.n.o beauty – Det äldre nationella ordmärket LAINO – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling föreligger inte – Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)	40
2023/C 15/53	Mål T-407/21 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 20 oktober 2022 – PB mot kommissionen (Interimistiska åtgärder – Offentlig upphandling av tjänster – Oegentligheter under förfarandet för tilldelning av kontrakt – Återkrav av felaktigt utbetalda belopp – Verkställbart beslut – Ansökan om interimistiska åtgärder – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Fumus boni juris – Intresseavvägning)	41
2023/C 15/54	Mål T-603/21: Tribunalens beslut av den 25 oktober 2022 – WO mot Europeiska åklagarmyndigheten (Personalmål – Utnämning av europeiska delegerade åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten – Kandidat nominerad av [konfidentiella uppgifter har utelämnats] – Beslut av Europeiska åklagarmyndighetens kollegium att inte utnämna sökanden – Avsaknad av tvist mellan unionen och en av dess anställda inom ramen för de gränser och villkor som uppställs i tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda – Artikel 270 FEUF – Uppenbart att tribunalen saknar behörighet)	41
2023/C 15/55	Mål T-55/22: Tribunalens beslut av den 17 oktober 2022 – Swords mot kommissionen och ECDC (Talan om ogiltigförklaring – Folkhälsa – Åtgärder som införts inom unionen för att bekämpa spridningen av covid-19-pandemin – Riskbedömningar som upprättats av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) – Rättsakter mot vilka talan inte kan föras – Meddelande från Europeiska kommission och samordningsstrategi som publicerats på grundval av riskbedömningar som upprättats av ECDC – Invändning om rättsstridighet – Avvisning)	42
2023/C 15/56	Mål T-624/22: Talan väckt den 6 oktober 2022 – RS mot EIB	43
2023/C 15/57	Mål T-671/22: Talan väckt den 7 november 2022 – Vima World mot kommissionen	44
2023/C 15/58	Mål T-677/22: Överklagande ingett den 11 november 2022 – Portal Golf Gestión mot EUIPO – – Augusta National (imaster.golf)	45
2023/C 15/59	Mål T-679/22: Överklagande ingett den 14 november 2022 – Shaman Spirits mot EUIPO – Global Drinks Finland (LAPLANDIA Land of purity et al.)	45
2023/C 15/60	Mål T-706/22: Talan väckt den 16 november 2022 – Nicoventures Trading med flera mot kommissionen	46
2023/C 15/61	Mål T-719/22: Överklagande ingett den 8 november 2022 – Puma mot EUIPO – Herno (HERZO)	47
2023/C 15/62	Mål T-87/22: Tribunalens beslut av den 8 november 2022 – Hahn Rechtsanwälte mot kommissionen	48
2023/C 15/63	Mål T-160/22: Tribunalens beslut av den 8 november 2022 – 1906 Collins mot EUIPO – Peace United (bâoli BEACH)	48

IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/1

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2023/C 15/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 7, 9.1.2023

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 482, 19.12.2022

EUT C 472, 12.12.2022

EUT C 463, 5.12.2022

EUT C 451, 28.11.2022

EUT C 441, 21.11.2022

EUT C 432, 14.11.2022

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/2

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Hamburg – Tyskland) – Novartis Pharma GmbH mot Abacus Medicine A/S

(Mål C-147/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Immaterialrätt - EU-varumärke - Förordning (EU) 2017/1001 - Artikel 9.2 - Rättigheter som är knutna till ett varumärke - Artikel 15 - Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke - Parallellimport av läkemedel - Ompaketering av varan som försetts med varumärket - Ny yttre förpackning - Innehavaren av varumärket har motsatt sig detta - Konstlad avskärmning av marknaderna mellan medlemsstaterna - Humanläkemedel - Direktiv 2001/83/EG - Artikel 47a - Säkerhetsdetaljer - Utbyte - Likvärdiga säkerhetsdetaljer - Delegerad förordning (EU) 2016/161 - Artikel 3.2 - Säkerhetsförsegling - Unik identitetsbeteckning)

(2023/C 15/02)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Novartis Pharma GmbH

Motpart: Abacus Medicine A/S

Domslut

Artiklarna 9.2 och 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken

ska tolkas så,

att innehavaren av ett EU-varumärke inte har rätt att motsätta sig att en parallellimportör saluför ett läkemedel som har paketerats om i en ny yttre förpackning på vilken detta varumärke anbringats, när utbytet av säkerhetsförseglingen på läkemedlets ursprungliga yttre förpackning, som genomförts i enlighet med artikel 47a.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/26/EU av den 25 oktober 2012 innebär att det går att se spår av att förpackningen har öppnats och sådana spår på marknaden i importmedlemsstaten eller på en stor del av den marknaden föranleder ett så starkt motstånd hos en betydande andel av konsumenterna mot läkemedel som paketerats om på det sättet, att det ska anses föreligga ett faktiskt hinder för tillträde till den marknaden, vilket ska bedömas i det enskilda fallet.

Artikel 5.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/161 av den 2 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för att den streckkod som innehåller den unika identitetsbeteckning som avses i artikel 3.2 a i nämnda delegerade förordning anbringas på ett läkemedels yttre förpackning medelst en självhäftande etikett, under förutsättning att etiketten inte kan avlägsnas utan att skadas och att bland annat streckkoden är läsbar under hela försörjningskedjan och under hela den tid som avses i artikel 6 i nämnda delegerade förordning.

(1) EUT C 215, 29.6.2020)

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/3

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Hamburg – Tyskland) – Bayer Intellectual Property GmbH mot kohlpharma GmbH

(Mål C-204/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Immaterialrätt - Varumärken - Direktiv (EU) 2015/2436 - Tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning - Artikel 10.2 - Rättigheter som är knutna till varumärket - Artikel 15 - Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke - Parallellimport av läkemedel - Ompaketering av varan som försetts med varumärket - Ny yttre förpackning - Innehavaren av varumärket har motsatt sig detta - Konstlad avskärmning av marknaderna mellan medlemsstaterna - Humanläkemedel - Direktiv 2001/83/EG - Artikel 47a - Säkerhetsdetaljer - Utbyte - Likvärdiga säkerhetsdetaljer - Delegerad förordning (EU) 2016/161 - Artikel 3.2 - Säkerhetsförsegling - Unik identitetsbeteckning)

(2023/C 15/03)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bayer Intellectual Property GmbH

Motpart: kohlpharma GmbH

Domslut

Artikel 47a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/26/EU av den 25 oktober 2012

ska tolkas så,

att ompaketering i en ny förpackning och ommärkning av parallellimporterade läkemedel utgör likvärdiga former av ompaketering vad gäller säkerhetsdetaljernas effektivitet enligt artikel 54 o i direktivet, i dess lydelse enligt direktiv 2012/26, och utan att det ena alternativet väger tyngre än det andra, under förutsättning att samtliga krav i förstnämnda artikel är uppfyllda.

Artiklarna 10.2 och 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning

ska tolkas så,

att innehavaren av ett varumärke har rätt att motsätta sig att en parallellimportör saluför ett läkemedel som har paketerats om i en ny yttre förpackning på vilken detta varumärke anbringats, när det är objektivt möjligt att genomföra en ommärkning av det berörda läkemedlet i enlighet med de krav som uppställs i artikel 47a.1 i direktiv 2001/83, i dess lydelse enligt direktiv 2012/26, och det ommärkta läkemedlet faktiskt skulle kunna säljas på marknaden i importmedlemsstaten.

Artiklarna 10.2 och 15 i direktiv 2015/2436

ska tolkas så,

att innehavaren av ett varumärke har rätt att motsätta sig att en parallellimportör saluför ett läkemedel som har paketerats om i en ny yttre förpackning på vilken detta varumärke anbringats, när synliga spår av att den ursprungliga yttre förpackningen har öppnats, vilka i förekommande fall har uppkommit i samband med en ommärkning av läkemedlet, utan tvivel kan hänföras till parallellimportörens ompaketering av läkemedlet, förutom om sådana spår på marknaden i importmedlemsstaten eller på en stor del av den marknaden föranleder ett så starkt motstånd hos en betydande andel av konsumenterna mot läkemedel som paketerats om på det sättet, att det ska anses föreligga ett faktiskt hinder för tillträde till den marknaden, vilket ska bedömas i det enskilda fallet.

(1) EUT C 271, 17.8.2020.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/4

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Sø- og Handelsretten – Demark) – Merck Sharp & Dohme BV, Merck Sharp & Dohme Corp., MSD Danmark ApS mot Abacus Medicine A/S, och Novartis AG mot Abacus Medicine A/S, och Novartis AG mot Abacus Medicine A/S, och Novartis AG mot Paranova Danmark A/S, och H. Lundbeck A/S mot Paranova Danmark A/S, och MSD Danmark ApS, MSD Sharp & Dohme GmbH, Merck Sharp & Dohme Corp. mot 2CARE4 ApS, och Ferring Lægemidler A/S mot Paranova Danmark A/S

(Mål C-224/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 34 och 36 FEUF - Fri rörlighet för varor - Immaterialrätt - Varumärken - Förordning (EU) 2017/1001 - EU-varumärke - Artikel 9.2 - Artikel 15 - Direktiv (EU) 2015/2436 - Tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning - Artikel 10.2 - Artikel 15 - Rättigheter som är knutna till ett varumärke - Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke - Parallellimport av läkemedel - Ompaketering av varan som försetts med varumärket - Ny yttre förpackning - Utbyte av det varumärke som återfinns på den ursprungliga yttre förpackningen mot ett annat varunamn - Innehavarens varumärke, som är specifikt för varan, anbringas på nytt till skillnad från övriga varumärken eller särskiljande kännetecken som återfinns på den ursprungliga yttre förpackningen - Innehavaren av varumärket har motsatt sig detta - Konstlad avskärmning av marknaderna mellan medlemsstaterna - Humanläkemedel - Direktiv 2001/83/EG - Artikel 47a - Säkerhetsdetaljer - Utbyte - Likvärdiga säkerhetsdetaljer - Delegerad förordning (EU) 2016/161 - Artikel 3.2 - Säkerhetsförsegling)

(2023/C 15/04)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Sø- og Handelsretten

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Merck Sharp & Dohme BV, Merck Sharp & Dohme Corp., MSD Danmark ApS, Novartis AG, H. Lundbeck A/S, Ferring Lægemidler A/S

Motpart: Abacus Medicine A/S, Paranova Danmark A/S, 2CARE4 ApS

Domslut

Artiklarna 9.2 och 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, artiklarna 10.2 och 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning jämförda med artiklarna 34 och 36 FEUF

ska tolkas så,

att innehavaren av ett EU-varumärke har rätt att motsätta sig att en parallellimportör saluför ett läkemedel som har paketerats om i en ny yttre förpackning på vilken detta varumärke anbringats, när utbytet av säkerhetsförseglingen på den ursprungliga yttre förpackningen, som genomförts i enlighet med artikel 47a.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/26/EU av den 25 oktober 2012, innebär att det går att se spår av att förpackningen har öppnats eller känna detta när man rör vid förpackningen förutsatt

—	att det inte råder något tvivel om att nämnda spår av att förpackningen har öppnats kan hänföras till parallellimportörens ompaketering av läkemedlet, och

—	att sådana spår på marknaden i importmedlemsstaten eller på en stor del av den marknaden inte föranleder ett så starkt motstånd hos en betydande andel av konsumenterna mot läkemedel som paketerats om på det sättet, att det ska anses föreligga ett faktiskt hinder för tillträde till den marknaden.

Direktiv 2001/83, i dess lydelse enligt direktiv 2012/26 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/161 av den 2 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83,

ska tolkas så,

att en medlemsstat inte får föreskriva att parallellimporterade läkemedel i princip ska paketeras om i en ny förpackning och att det endast är möjligt med ommärkning och anbringande av nya säkerhetsdetaljer på läkemedlens ursprungliga yttre förpackning efter ansökan och under exceptionella omständigheter, såsom exempelvis när läkemedlets försörjning är hotad.

Artiklarna 9.2 och 15.2 i förordning 2017/1001 samt artiklarna 10.2 och 15.2 i direktiv 2015/2436, jämförda med artiklarna 34 och 36 FEUF,

ska tolkas så,

att en lagstiftning i en medlemsstat vari föreskrivs att parallellimporterade läkemedel i princip ska paketeras om i en ny förpackning och att det endast är möjligt med ommärkning och anbringande av nya säkerhetsdetaljer på läkemedlens ursprungliga yttre förpackning efter ansökan och under exceptionella omständigheter, utgör inte hinder för att innehavaren av ett varumärke utövar sin rätt att motsätta sig en parallellimportörs saluföring av ett läkemedel som paketerats om i en ny yttre förpackning på vilken varumärket har anbringats.

Artiklarna 9.2 och 15.2 i förordning 2017/1001 samt artiklarna 10.2 och 15.2 i direktiv 2015/2436 jämförda med artiklarna 34 och 36 FEUF

ska tolkas så,

att det första av de fem villkor som uppställs i punkt 79 i dom av den 11 juli 1996, Bristol-Myers Squibb m.fl., (C-427/93, C-429/93 och C-436/93, EU:C:1996:282), – enligt vilket en innehavare av ett varumärke har rätt att motsätta sig fortsatt marknadsföring i en medlemsstat av ett läkemedel på vilket det varumärket har anbringats och vilket har importerats från en annan medlemsstat, när importören har paketerat om detta läkemedel och åter anbringat nämnda varumärke på det, och en sådan ompaketering av nämnda läkemedel i en ny yttre förpackning rent objektivt inte är nödvändig för att kunna saluföra det i importmedlemsstaten – ska vara uppfyllt om det varumärke som återfanns på det berörda läkemedlets ursprungliga yttre förpackning har bytts ut mot ett annat varunamn på läkemedlets nya yttre förpackning, så snart som läkemedelsbehållaren är försedd med det varumärket och/eller det finns en hänvisning till det läkemedlet på den nya yttre förpackningen.

Artiklarna 9.2 och 15.2 i förordning 2017/1001 samt artiklarna 10.2 och 15.2 i direktiv 2015/2436

ska tolkas så,

att innehavaren av ett varumärke får motsätta sig att en parallellimportör i en medlemsstat saluför ett läkemedel som denne importör har paketerat om i en ny yttre förpackning på vilken denne åter har anbringat innehavarens varumärke, vilket är specifikt för denna vara, men inte andra varumärken och/eller särskiljande kännetecken som återfanns på läkemedlets ursprungliga yttre förpackning, när denna nya yttre förpacknings utformning kan skada varumärkets anseende eller när den utformningen inte gör det möjligt eller endast med svårighet möjliggör för en normalt informerad och skäligen uppmärksam konsument att få reda på om läkemedlet härrör från varumärkesinnehavaren eller från ett företag med ekonomiska band till varumärkesinnehavaren eller tvärtom från tredje man, vilket skadar varumärkets ursprungsangivelsefunktion.

(1) EUT C 279, 24.8.2020.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/6

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Hof van beroep te Brussel – Belgien) – Impexeco N.V. mot Novartis AG, (C-253/20), PI Pharma NV mot Novartis AG, Novartis Pharma NV (C-254/20)

(Förenade målen C-253/20 och C-254/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 34 och 36 FEUF - Fri rörlighet för varor - Immaterialrätt - Varumärken - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 9.2 - Artikel 13 - Direktiv 2008/95 - Artikel 5.1 - Artikel 7 - Rättigheter som är knutna till ett varumärke - Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke - Parallellimport av läkemedel - Referensläkemedel och generiskt läkemedel - Ekonomiskt närstående företag - Ompaketering av det generiska läkemedlet - Ny ytterförpackning - Varumärket har anbringats på referensläkemedlet - Invändning från varumärkesinnehavaren - Konstlad avskärmning av marknaderna mellan medlemsstaterna)

(2023/C 15/05)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van beroep te Brussel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klaganden: Impexeco N.V. (C-253/20), PI Pharma NV (C-254/20)

Motparter: Novartis AG (C-253/20), Novartis AG, Novartis Pharma NV (C-254/20)

Domslut

Artiklarna 9.2 och 13 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015, och artiklarna 5.1 och 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar, jämförda med artiklarna 34 och 36 FEUF,

ska tolkas så, att

innehavaren av varumärket för ett referensläkemedel och varumärket för ett generiskt läkemedel kan motsätta sig att en parallellimportör släpper ut det generiska läkemedlet, som importerats från en annan medlemsstat, på marknaden i en medlemsstat, om det generiska läkemedlet har paketerats i en ny ytterförpackning på vilken varumärket för motsvarande referensläkemedel har anbringats, såvida inte de två läkemedlen är identiska i alla avseenden och utbytet av varumärket uppfyller de villkor som anges i punkt 79 i dom av den 11 juli 1996, Bristol-Myers Squibb m.fl. (C-427/93, C-429/93 och C-436/93, EU:C:1996:282), i punkt 32 i dom av den 26 april 2007, Boehringer Ingelheim m.fl. (C-348/04, EU:C:2007:249), och i punkt 28 i dom av den 17 maj 2018, Junek Europ-Vertrieb (C-642/16, EU:C:2018:322).

(1) EUT C 297, 7.9.2020.)

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/7

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 17 november 2022 – Volotea, SA (C-331/20) P, Easyjet Airline Co. Ltd (C-343/20 P) mot Europeiska kommissionen

(Förenade målen C-331/20 P och C-343/20 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Artikel 107.1 FEUF - Europeiska kommissionens beslut angående ersättning till flygplatser på Sardinien för skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster - Republiken Italien har, via flygplatsoperatörer, beviljat olagliga statliga stödåtgärder till flygbolag som är oförenliga med den inre marknaden - Begreppet statligt stöd - Styrkande av att det föreligger en fördel - Fastställande av det belopp som fördelen uppgår till - Principen om en privat aktör i en marknadsekonomi - Tillämplighet och tillämpning - Kriteriet privat köpare av varor eller tjänster - Villkor - Bevisbörda)

(2023/C 15/06)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Volotea, SA (ombud: M. Carpagnano, avvocato, M. Nordmann, Rechtsanwalt), Easyjet Airline Co. Ltd (ombud: A. Manzaneque Valverde och J. Rivas Andrés, abogados)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: D. Grespan, S. Noë, L. Armati och D. Recchia)

Domslut

1)	Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 13 maj 2020, Volotea/kommissionen (T-607/17, EU:T:2020:180), upphävs.

2)	Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 13 maj 2020, Easyjet Airline/kommissionen (T-8/18, EU:T:2020:182), upphävs i den del den som tribunalen ogillat den talan om ogiltigförklaring som väckts av Easyjet Airline Co. Ltd.

Europeiska kommissionens beslut (EU) 2017/1861 av den 29 juli 2016 om statligt stöd SA 33983 (2013/C) (f.d. 2012/NN) (f.d. 2011/N) – Italien – Ersättning till flygplatser på Sardinien för skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster (tjänst av allmänt ekonomiskt intresse) ogiltigförklaras såvitt det avser Volotea SA och Easyjet Airline Co. Ltd

4)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna såväl i målet i första instans som i målet om överklagande.

(1) EUT C 297, 7.9.2020.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/8

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Administratīvā rajona tiesa – Lettland) – SIA ”Rodl & Partner” mot Valsts ieņēmumu dienests

(Mål C-562/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism - Direktiv (EU) 2015/849 - Artikel 18.1 och 18.3 - Bilaga III, punkt 3 b - Riskbaserad metod - De ansvariga enheterna ska genomföra egna riskbedömningar - Medlemsstaterna och de ansvariga enheterna ska kartlägga riskerna - Åtgärder för kundkännedom - Skärpta åtgärder för kundkännedom - Tredjeland med hög risk för korruption - Artikel 13.1 c och d - Bevis- och dokumentationskrav som gäller för ansvariga enheter - Artikel 14.5 - Ansvariga enheter är skyldiga att fortlöpande övervaka kunderna - Offentliggörande av sanktionsbeslut)

(2023/C 15/07)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Administratīvā rajona tiesa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SIA ”Rodl & Partner”

Motpart: Valsts ieņēmumu dienests

Domslut

Artikel 18.1 och 18.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, jämförd med artikel 5 i samma direktiv och punkt 3 b i dess bilaga III,

ska tolkas på följande sätt:

Den innebär inte att en ansvarig enhet är skyldig att automatiskt beteckna en kund som en högriskkund och följaktligen vidta förstärkta åtgärder för kundkännedom gentemot denna kund, enbart på grund av att kunden är en icke-statlig organisation, att en anställd hos kunden är medborgare i ett tredjeland med hög risk för korruption eller att kundens affärspartner, men inte kunden själv, har en koppling till ett sådant tredjeland. En medlemsstat får emellertid i nationell rätt identifiera sådana omständigheter som faktorer som tyder på potentiellt högre risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som de ansvariga enheterna ska beakta vid sin riskbedömning av kunderna, under förutsättning att dessa faktorer är förenliga med unionsrätten, särskilt med proportionalitetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen.

Artikel 13.1 c och d i direktiv 2015/849, jämförd med artiklarna 8.2, 13.4 och 40.1 första stycket a i samma direktiv,

ska tolkas på följande sätt:

Den innebär inte att en ansvarig enhet, när den vidtar åtgärder för kundkännedom, är skyldig att från den berörda kunden inhämta en kopia av ett avtal som kunden har ingått med en tredje part. Detta gäller dock under förutsättning att den ansvariga enheten kan tillhandahålla den behöriga nationella myndigheten andra relevanta handlingar som visar dels att den ansvariga enheten har analyserat den transaktion och affärsförbindelse som ingåtts mellan kunden och den tredje parten, dels att den tagit vederbörlig hänsyn till transaktionen och affärsförbindelsen för att kunna vidta nödvändiga kundkännedomsåtgärder mot bakgrund av identifierade risker för penningtvätt och finansiering av terrorism.

Artikel 14.5 i direktiv 2015/849, jämförd med artikel 8.2 i samma direktiv,

ska tolkas på följande sätt:

En ansvarig enhet är skyldig att på grundval av en uppdaterad riskbedömning vidta kundkännedomsåtgärder – vid behov skärpta åtgärder – gentemot en befintlig kund, när detta framstår som lämpligt, bland annat när en kunds relevanta omständigheter förändras. Detta gäller oberoende av att den i nationell rätt föreskrivna fristen för att göra en ny riskbedömning av denna kund ännu inte har löpt ut. Nämnda skyldighet gäller inte enbart kunder med hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism.

Artikel 60.1 och 60.2 i direktiv 2015/849

ska tolkas på följande sätt:

Den innebär en skyldighet för den behöriga myndigheten att, när den offentliggör ett sanktionsbeslut som fattats med anledning av en överträdelse av nationella bestämmelser om införlivande av nämnda direktiv, säkerställa att de uppgifter som offentliggörs överensstämmer med uppgifterna i sanktionsbeslutet.

(1) EUT C 19, 18.1.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/9

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från First-tier Tribunal (Tax Chamber) – Förenade kungariket) – GE Aircraft Engine Services Ltd mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

(Mål C-607/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 26.1 b - Tillhandahållande av tjänster utan ersättning - Utdelning av värdekuponger, utan ersättning, till personalen i den beskattningsbara personens företag inom ramen för ett bonus- och belöningsprogram - Transaktioner som likställs med tillhandahållande av tjänster mot ersättning - Räckvidd - Principen om skatteneutralitet)

(2023/C 15/08)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

First-tier Tribunal (Tax Chamber)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: GE Aircraft Engine Services Ltd

Motpart: The Commissioners for His Majesty's Revenue & Customs

Domslut

Artikel 26.1 b i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att dess tillämpningsområde inte omfattar ett tillhandahållande av tjänster som består i att ett företag ger sina anställda värdekuponger inom ramen för ett program som inrättats av företaget och som syftar till att belöna och premiera de mest förtjänstfulla och bäst presterande anställda.

(1) EUT C 28, 25.1.2021.)

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/10

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Senatsverwaltung für Inneres und Sport, Standesamtsaufsicht mot TB

(Mål C-646/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Behörighet, erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar - Äktenskapsskillnad - Förordning (EG) nr 2201/2003 - Artikel 2 led 4 och artikel 21 - Begreppet dom - Erkännande, i en medlemsstat, av upplösande av äktenskap genom en överenskommelse mellan makarna som bekräftats av en tjänsteman i civilståndsärenden i en annan medlemsstat - Kriterium som gör det möjligt att avgöra huruvida det föreligger en dom)

(2023/C 15/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Senatsverwaltung für Inneres und Sport, Standesamtsaufsicht

Motpart: TB

ytterligare deltagare i rättegången: Standesamt Mitte von Berlin, RD

Domslut

Artikel 2 led 4 i rådets förordning (EU) 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000

ska, bland annat vid tillämpningen av artikel 21.1 i denna förordning, tolkas så, att

en handling rörande äktenskapsskillnad som upprättats av en tjänsteman i civilståndsärenden i ursprungsmedlemsstaten och som innehåller en överenskommelse om äktenskapsskillnad mellan makarna och som har bekräftats av makarna inför denna tjänsteman i enlighet med de villkor som föreskrivs i denna medlemsstats lagstiftning, utgör en ”dom”, i den mening som avses i artikel 2 led 4.

(1) EUT C 44, 8.2.2021)

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/11

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Krajowa Izba Odwoławcza – Polen) – Antea Polska S.A., Pectore-Eco sp. z o.o., Instytut Ochrony Środowiska – Państwowy Instytut Badawczy mot Państwowe Gospodarstwo Wodne Wody Polskie

(Mål C-54/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling - Direktiv 2014/24/EU - Principer för upphandling - Artikel 18 - Öppenhet - Artikel 21 - Sekretess - Utformning av principerna om öppenhet och sekretess i den nationella lagstiftningen - Rätt att få tillgång till det väsentliga innehållet i uppgifter som lämnats av anbudsgivare om deras erfarenheter och referenser, om vilka personer som föreslagits för att utföra kontraktet och om utformningen av de planerade projekten samt om hur kontraktet ska utföras - Artikel 67 - Tilldelningskriterier - Kriterier avseende kvaliteten på erbjudna arbeten eller tjänster - Krav på tydlighet - Direktiv 89/665/EEG - Artikel 1.1 och 1.3 - Rätten till ett effektivt rättsmedel - Åtgärder för avhjälpande i fall där denna rätt har åsidosatts på grund av att begäran om utlämnande av uppgifter som inte omfattas av sekretess har avslagits)

(2023/C 15/10)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Krajowa Izba Odwoławcza

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Antea Polska S.A., Pectore-Eco sp. z o.o., Instytut Ochrony Środowiska – Państwowy Instytut Badawczy

Motpart: Państwowe Gospodarstwo Wodne Wody Polskie

Ytterligare deltagare i rättegången: Arup Polska sp. z o.o., CDM Smith sp. z o.o., Multiconsult Polska sp. z o.o., Arcadis sp. z o.o., Hydroconsult sp. z o.o. Biuro Studiów i Badań Hydrogeologicznych i Geofizycznych

Domslut

Artikel 18.1 och artikel 21.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, jämförda med artiklarna 50.4 och 55.3 i direktiv 2014/24,

ska tolkas på följande sätt:

De utgör hinder för en nationell lagstiftning om offentlig upphandling enligt vilken det krävs att samtliga uppgifter, med undantag endast för företagshemligheter, som en anbudsgivare lämnar till den upphandlande myndigheten ska offentliggöras samt för en praxis hos de upphandlande myndigheterna som innebär att de systematiskt beviljar sekretess om anbudsgivare begär detta med hänvisning till skydd för företagshemligheter.

Artiklarna 18.1, 21.1 och 55.3 i direktiv 2014/24

ska tolkas på följande sätt:

—

Den upphandlande myndigheten är skyldig att vid prövningen av huruvida den ska avslå en begäran från en anbudsgivare, vars godtagbara anbud har förkastats, om att få tillgång till uppgifter som övriga anbudsgivare har lämnat angående deras relevanta erfarenhet och referenser som styrker denna, angående namnen på de personer eller underleverantörer som föreslås för att utföra kontraktet samt vilka yrkeskvalifikationer dessa har, samt angående utformningen av de projekt som planeras att genomföras inom ramen för kontraktet och hur kontraktet ska utföras, göra en bedömning av huruvida dessa uppgifter har ett kommersiellt värde som inte är begränsat till den aktuella upphandlingen, vilket innebär att utlämnandet av dem skulle kunna skada berättigade kommersiella intressen eller motverka sund konkurrens.

—	Den upphandlande myndigheten kan dessutom besluta att inte lämna ut nämnda uppgifter om ett utlämnande av dem, trots att de saknar ett sådant kommersiellt värde, skulle hindra tillämpningen av lag eller strida mot ett allmänintresse.

—	Om den upphandlande myndigheten beslutar att avslå anbudsgivarens begäran om fullständig tillgång till uppgifterna, ska den ge anbudsgivaren tillgång till det väsentliga innehållet i uppgifterna, så att det säkerställs att rätten till ett effektivt rättsmedel iakttas.

Artikel 18.1 i direktiv 2014/24, jämförd med artikel 67.4 i det direktivet,

ska tolkas på följande sätt:

Den utgör inte hinder för att tilldelningskriterierna i en upphandling omfattar ”projektutvecklingskoncept” för de projekt som planeras att genomföras inom ramen för det aktuella kontraktet och ”beskrivning av hur kontraktet ska utföras”. Detta gäller dock under förutsättning att dessa kriterier kompletteras med specifikationer som gör det möjligt för den upphandlande myndigheten att på ett effektivt och objektivt sätt utvärdera de inkomna anbuden.

Artikel 1.1 och 1.3 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten

ska tolkas på följande sätt:

Om en domstol vid prövningen av en ansökan om överprövning av ett tilldelningsbeslut finner att den upphandlande myndigheten är skyldig att till sökanden lämna ut uppgifter som felaktigt sekretessbelagts och att rätten till ett effektivt rättsmedel åsidosatts på grund av att dessa uppgifter inte lämnats ut, så måste detta konstaterande inte nödvändigtvis få till följd att den upphandlande myndigheten fattar ett nytt tilldelningsbeslut. Detta gäller dock under förutsättning att domstolen enligt nationell processrätt har möjlighet att under målets handläggning besluta om åtgärder för att upprätthålla rätten till ett effektivt rättsmedel eller slå fast att sökanden har rätt att ge in en ny ansökan om överprövning av ett redan fattat tilldelningsbeslut. Fristen för att ge in en sådan ansökan börjar löpa först när sökanden fått tillgång till samtliga uppgifter som felaktigt sekretessbelagts.

(1) EUT C 228, 14.6.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/12

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Warszawie – Polen) – Harman International Industries, Inc. mot AB SA

(Mål C-175/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 34 och 36 FEUF - Fri rörlighet för varor - Immaterialrätt - EU-varumärke - Förordning (EU) 2017/1001 - Artikel 15 - Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke - Utsläppande på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) - Varumärkesinnehavarens samtycke - Den plats där varorna först släpptes ut på marknaden av varumärkesinnehavaren eller med dennes samtycke - Bevis - Direktiv 2004/48/EG - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Effektivt domstolsskydd - Domslut i domstolsavgöranden, i vilka de varor som avses inte anges - Svårt att genomföra - Överklagandet vid den domstol som är behörig att besluta om verkställighet är begränsat - Rättvis rättegång - Rätten till försvar - Principen om parternas likställdhet i processen)

(2023/C 15/11)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Warszawie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Harman International Industries, Inc.

Svarande: AB SA

Domslut

Artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, jämförd med artikel 36 andra meningen FEUF, artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

ska tolkas på så sätt, att

den inte utgör hinder för rättspraxis enligt vilken domslutet i det avgörande, varigenom en talan om intrång i ett EU-varumärke bifalls, är formulerat på ett sätt som, på grund av den allmänna ordalydelsen, överlåter det åt den myndighet som har behörighet att verkställa avgörandet att avgöra vilka varor nämnda avgörande är tillämpligt på, såvitt svaranden i samband med verkställighetsförfarandet kan bestrida fastställandet av de varor som omfattas av detta förfarande och en domstol med beaktande av bestämmelserna i direktiv 2004/48 kan pröva och avgöra vilka varor som faktiskt har släppts ut på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av varumärkesinnehavaren eller med dennes samtycke.

(1) EUT C 242, 21.6.2021.)

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/13

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Raad voor Vreemdelingenbetwistingen – Belgien) – som agerar i eget namn och i egenskap av rättslig ställföreträdare för sina underåriga barn Y och Z mot Belgiska staten

(Mål C-230/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Invandringspolitik - Direktiv 2003/86/EG - Artikel 2 f - Artikel 10.3 a - Begreppet ”underårig utan medföljande vuxen” - Rätt till familjeåterförening - Underårig flykting som är gift vid inresan i en medlemsstat - Barnäktenskap som inte erkänns i denna medlemsstat - Samboende med en make som är lagligen bosatt i denna medlemsstat)

(2023/C 15/12)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad voor Vreemdelingenbetwistingen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: X, som agerar i eget namn och i egenskap av rättslig ställföreträdare för sina underåriga barn Y och Z,

Motpart: Belgiska staten

Domslut

Artikel 10.3 a i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening, jämförd med artikel 2 f i samma direktiv,

ska tolkas så, att

en underårig flykting utan medföljande vuxen, som är bosatt i en medlemsstat, inte måste vara ogift för att få ställning som referensperson för familjeåterförening med sina släktingar i rakt uppstigande led av första graden.

(1) EUT C 263, 5.7.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/14

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Landesverwaltungsgericht Steiermark – Österrike) – Porr Bau GmbH mot Bezirkshauptmannschaft Graz-Umgebung

(Mål C-238/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Avfall - Direktiv 2008/98/EG - Artikel 3.1 - Artikel 5.1 - Artikel 6.1 - Uppgrävda massor - Begreppen ”avfall” och ”biprodukt” - När avfall upphör att vara avfall)

(2023/C 15/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Steiermark

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Porr Bau GmbH

Motpart: Bezirkshauptmannschaft Graz-Umgebung

Domslut

Artikel 3 led 1 och artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv

ska tolkas så, att

de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken icke förorenade uppgrävda massor som enligt nationell rätt ingår i den högsta kvalitetsklassen

—	ska klassificeras som avfall trots att innehavaren varken avser eller är skyldig att göra sig av med detta material och det uppfyller villkoren i artikel 5.1 i detta direktiv för att klassificeras som biprodukter, och

—	endast upphör att vara avfall när materialet används direkt som substitut och när innehavaren har uppfyllt formella kriterier som saknar relevans för miljöskyddet, om dessa kriterier äventyrar förverkligandet av målen i nämnda direktiv.

(1) EUT C 242, 21.6.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/15

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Warszawie – Polen) – ”TOYA” sp. z o.o., Polska Izba Informatyki i Telekomunikacji mot Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej

(Mål C-243/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Telekommunikationer - Direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektiv) - Artikel 8.3 - Direktiv 2014/61/EU - Artiklarna 1.3, 1,4 och 3.5 - Nationella regleringsmyndighetens befogenhet att tillämpa i förväg fastställda villkor för tillträde till fysisk infrastruktur tillhörande en nätoperatör utan betydande marknadsinflytande - Avsaknad av tvist rörande tillträde)

(2023/C 15/14)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Warszawie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: TOYA sp. z o.o., Polska Izba Informatyki i Telekomunikacji

Motpart: Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej

Ytterligare deltagare i målet: Polska Izba Komunikacji Elektronicznej

Domslut

Artiklarna 1.3, 1.4 och 3.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU av den 15 maj 2014 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation, jämförda med artiklarna 1.1, 5.1 och 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, samt med artiklarna 8 och 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), i ändrad lydelse enligt direktiv 2009/140,

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för att en nationell regleringsmyndighet som är behörig på området för elektronisk kommunikation ålägger en nätoperatör, som inte har angetts ha ett betydande inflytande på marknaden, att tillämpa villkor som fastställts i förväg av denna myndighet och som reglerar förfarandet för att ge andra företag verksamma inom detta område tillträde till denna operatörs fysiska infrastruktur, inbegripet regler och förfaranden för att ingå avtal och de avgifter som tillämpas för detta tillträde, oberoende av om det finns en tvist om detta tillträde och om det råder effektiv konkurrens.

(1) EUT C 289, 19.7.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/16

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – VT mot Ministero dell’Interno, Ministero dell’interno – Dipartimento della Pubblica Sicurezza – Direzione centrale per le risorse umane

(Mål C-304/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Principen om likabehandling i arbetslivet - Artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna - Direktiv 2000/78/EG - Artikel 2.2, artikel 4.1 och artikel 6.1 - Förbud mot diskriminering på grund av ålder - Nationell lagstiftning som fastställer en högsta åldersgräns på 30 år för rekrytering av poliskommissarier - Motivering)

(2023/C 15/15)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: VT

Motparter: Ministero dell’Interno, Ministero dell’interno – Dipartimento della Pubblica Sicurezza – Direzione centrale per le risorse umane

Domslut

Artikel 2.2, artikel 4.1 och artikel 6.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, jämförda med artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att de utgör hinder mot nationell lagstiftning som föreskriver en högsta åldersgräns på 30 år för att få delta i uttagningsprov för rekrytering av poliskommissarier, såvida de arbetsuppgifter som dessa poliskommissarier faktiskt utför inte ställer krav på särskilt hög fysisk förmåga eller, för det fall att sådan särskilt hög fysisk förmåga krävs, om det visar sig att även om denna lagstiftning eftersträvar ett berättigat mål medför den ett oproportionerligt krav, vilket den ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

(1) EUT C 297, 26.7.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/16

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Sofiyski gradski sad – Bulgarien) – Straffrättsligt förfarande som inletts av Spetsializirana prokuratura

(Mål C-350/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation - Konfidentialitet vid kommunikation - Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster - Generell och odifferentierad lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter under en period på sex månader - Bekämpande av grov brottslighet - Tillgång till lagrade uppgifter - Information till de registrerade - Talerätt - Direktiv 2002/58/EG - Artikel 15.1 och 15.2 - Direktiv (EU) 2016/680 - Artiklarna 13 och 54 - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 7, 8, 11, 47 och 52.1)

(2023/C 15/16)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski gradski sad

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Spetsializirana prokuratura

Domslut

Artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så, att den utgör hinder mot

—

nationell lagstiftning som i förebyggande syfte, för att bekämpa grov brottslighet och avvärja allvarliga hot mot allmän säkerhet, föreskriver att trafik- och lokaliseringsuppgifter ska lagras generellt och odifferentierat, även om denna lagstiftning också föreskriver att den generella och odifferentierade lagringen ska begränsas till en period på sex månader och innehåller vissa garantier vad gäller lagring och tillgång till de aktuella uppgifterna,

—	nationell lagstiftning som inte på ett klart och tydligt sätt föreskriver att tillgång till de lagrade uppgifterna ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att uppnå målet med lagringen.

Artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/146, jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, samt artiklarna 13 och 54 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF,

ska tolkas så,

att de utgör hinder mot nationell lagstiftning som föreskriver att nationella brottsbekämpande myndigheter ska få tillgång till lagenligt lagrade trafik- och lokaliseringsuppgifter, utan några garantier för att de personer vars uppgifter dessa nationella myndigheter fått tillgång till informeras om detta på det sätt som krävs enligt unionsrätten, och utan att de har tillgång till ett rättsmedel för att bestrida olaglig tillgång till dessa uppgifter.

(1) EUT C 338, 23.8.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/17

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Piteşti – Rumänien) – SC Avicarvil Farms SRL mot Ministerul Agriculturii şi Dezvoltării Rurale, Agenţia pentru Finanţarea Investiţiilor Rurale, Agenţia de Plăţi şi Intervenţie în Agricultură, Agenţia de Plăţi şi Intervenţie în Agricultură – Centrul Judeţean Vâlcea

(Mål C-443/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensam jordbrukspolitik - Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) - Förordning (EG) nr 1698/2005 - Artikel 40 - Nationellt program för landsbygdsutveckling 2007–2013 - Stöd för djurens välbefinnande - Räknefel - De nationella myndigheternas minskning av stöd - Principen om skydd för berättigade förväntningar - Rättssäkerhetsprincipen)

(2023/C 15/17)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Piteşti

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SC Avicarvil Farms SRL

Motpart: Ministerul Agriculturii şi Dezvoltării Rurale, Agenţia pentru Finanţarea Investiţiilor Rurale, Agenţia de Plăţi şi Intervenţie în Agricultură, Agenţia de Plăţi şi Intervenţie în Agricultură – Centrul Judeţean Vâlcea

Domslut

Artikel 40.3 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), i ändrad lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 74/2009 av den 19 januari 2009, och artikel 58.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, jämförda med artikel 310.5 FEUF, samt principerna om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhet

ska tolkas så, att

de inte utgör hinder för att de nationella myndigheter som deltar i genomförandet av ett icke återbetalningspliktigt ekonomiskt stöd, antar, på grund av ett beräkningsfel som konstaterats av Europeiska revisionsrätten, rättsakter som föreskriver en minskning av det ekonomiska stöd som beviljats genom programmet för landsbygdsutveckling som finansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) för Rumänien för programperioden 2007–2013, såsom det godkänts av kommissionen, utan att invänta kommissionens antagande av ett beslut om att undanta de belopp som följer av detta beräkningsfel från unionsfinansiering.

(1) EUT C 452, 8.11.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/18

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 17 november 2022 – Irish Wind Farmers' Association Clg, Carrons Windfarm Ltd, Foyle Windfarm Ltd, Greenoge Windfarm Ltd mot Europeiska kommissionen

(Mål C-578/21 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Artikel 107.1 FEUF - Artikel 108.2 och 108.3 FEUF - Förordning (EU) 2015/1589 - Artikel 4 - En medlemsstats lagstiftning om fastighetsskatt för företag - Utvärderingsmetoder för den fasta egendom som använts för att beräkna beskattningsunderlaget för den skatt som ska betalas - Klagomål från vindkraftsoperatörer - Påstående om undervärdering av beskattningsunderlaget för den fastighetsskatt som ska betalas av producenter som producerar el från fossila bränslen, och således ett påstående om att dessa elproducenter beskattas med en nivå på fastighetsskatt som är lägre än den som tillämpas på andra elproducenter på grund av valet av den utvärderingsmetod som använts - Preliminära granskningsförfarandet - Beslut i vilket det konstateras att det inte föreligger statligt stöd - Ingen ekonomisk och selektiv fördel - Det formella granskningsförfarandet har inte inletts - Begreppet ”allvarliga svårigheter” - Omfattningen av Europeiska kommissionens utredningsansvar - Principen om god förvaltning - Skyldighet att genomföra granskningsförfarandet på ett omsorgsfullt och opartiskt sätt - Omfattningen av den prövning som utförs av Europeiska unionens tribunal)

(2023/C 15/18)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Irish Wind Farmers' Association Clg, Carrons Windfarm Ltd, Foyle Windfarm Ltd, Greenoge Windfarm Ltd (ombud: M. Segura Catalán, abogada, och M. Clayton, avocate)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: I. Georgiopoulos, S. Noë och K. Herrmann)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Irish Wind Farmers’ Association Clg, Carrons Windfarm Ltd, Foyle Windfarm Ltd och Greenoge Windfarm Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europeiska kommissionen.

(1) EUT C 462, 15.11.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/19

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 6 september 2022 – Maen Haikal mot Europeiska unionens råd

(Mål C-113/21 P) (1)

(Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Syrien - Åtgärder som vidtas gentemot ledande affärsidkare med verksamhet i Syrien - Förteckning över de personer som omfattas av frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser - Bevis för att det finns skäl för att uppta sökanden i förteckningarna - Överklagande som uppenbart inte kan tas upp till prövning eller är uppenbart ogrundat)

(2023/C 15/19)

Rättegångsspråk: bulgariska

Parter

Klagande: Maen Haikal (ombud: advokaten S. Koev)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd (ombud: B. Karaleev och V. Piessevaux)

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas, då det är uppenbart att det delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat.

2)	Maen Haikal ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

(1) EUT C 148, 26.4.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/19

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 17 november 2022 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Ministero dell’Interno och Presidenza del Consiglio dei ministri mot PF

(Mål C-569/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Socialpolitik - Principen om likabehandling i arbetslivet - Artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna - Direktiv 2000/78/EG - Artikel 2.2, artikel 4.1 och artikel 6.1 - Förbud mot diskriminering på grund av ålder - Nationell lagstiftning som fastställer en högsta åldersgräns på 30 år för rekrytering av psykologer (kommissarier) - Motivering)

(2023/C 15/20)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ministero dell’Interno och Presidenza del Consiglio dei ministri

Motpart: PF

Avgörande

(1) Datum för ingivande: 16/09/2021

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/20

Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 8 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de première instance de Liège – Belgien) – PL mot État belge

(Mål C-56/22) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 53.2 och artikel 94 i domstolens rättegångsregler - Kravet på att redogöra för det faktiska och rättsliga sammanhanget för det nationella målet samt för skälen till varför det är nödvändigt att tolkningsfrågan besvaras - Avsaknad av tillräckliga uppgifter - Avvisning)

(2023/C 15/21)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: PL

Motpart: État belge

Avgörande

Begäran om förhandsavgörande som framställts av Tribunal de première instance de Liège (Belgien), genom beslut av den 14 januari 2022, avvisas.

(1) EUT C 148, 4.4.2022.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/21

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 3 oktober 2022 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Eilenburg – Tyskland) – YS och RW mot Freebird Airlines Europe Ltd.

(Mål C-302/22) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Lufttransport - Förordning (EG) nr 261/2004 - Artikel 5.3 - Kompensation till passagerare vid kraftigt försenade flygningar - Befrielse från kompensationsskyldighet - Extraordinära omständigheter - Kollision mellan ett luftfartyg och fåglar - Nödbromsningsmanöver som orsakar skada på luftfartygets däck)

(2023/C 15/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Eilenburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: YS och RW

Motpart: Freebird Airlines Europe Ltd.

Avgörande

Artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 ska tolkas så, att

avbrytandet av ett luftfartygs startfas till följd av en kollision mellan luftfartyget och fåglar, vilket tar sig uttryck i en nödbromsningsmanöver som orsakar skada på luftfartygets däck, omfattas av begreppet ”extraordinär omständighet” i denna bestämmelse.

(1) Dag för ingivande: 6.5.2022

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 10 september 2021 – GP och BG mot Banco Santander, S.A.

(Mål C-561/21)

(2023/C 15/23)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i det nationella målet

Klagande: GP och BG

Motpart: Banco Santander, S.A.

Tolkningsfrågor

Är det förenligt med rättssäkerhetsprincipen att tolka artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1) så, att preskriptionstiden för rätten att väcka talan om återbetalning av belopp som erlagts enligt ett oskäligt avtalsvillkor inte börjar löpa förrän det i en lagakraftvunnen dom har slagits fast att det avtalsvillkoret är ogiltigt?

Om en sådan tolkning inte är förenlig med rättssäkerhetsprincipen, utgör då de ovannämnda artiklarna i direktivet hinder för en tolkning enligt vilken preskriptionstiden börjar löpa den dag då Tribunal Supremo meddelade sina domar genom vilka en praxis om verkan av återgång slagits fast (domar av den 23 januari 2019)?

Om en sådan tolkning är oförenlig med de ovannämnda artiklarna, utgör dessa artiklar då hinder för en tolkning enligt vilken preskriptionstiden börjar löpa den dag då EU-domstolen meddelade sina domar i vilka den slog fast att en talan om återgång kan omfattas av en preskriptionstid (i första hand EU-domstolens dom av den 9 juli 2020, Raiffeisen Bank SA, förenade målen C-698/18 och 699/18, eller dom av den 16 juli 2020, Caixabank SA, förenade målen C-224/19 och C-259/19, i vilken den förstnämnda domen bekräftades)?

(1) EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/22

Överklagande ingett den 23 maj 2022 av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 16 mars 2022 i mål T-281/21, Nowhere mot EUIPO

(Mål C-337/22 P)

(2023/C 15/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf, D. Gája, V. Ruzek, E. Markakis)

Övrig part i målet: Nowhere Co. Ltd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen i mål T-281/21,

—	fastställa att klagandens talan i första instans mot andra överklagandenämndens beslut i ärende R 2474/2017-2 inte kan vinna bifall,

—	förplikta klaganden att ersätta de kostnader som uppkommit för EUIPO i förevarande förfarande och i förfarandet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

EUIPO har till stöd för sitt överklagande angett en enda grund och har därigenom gjort gällande att tribunalen åsidosatte artikel 8.4 i förordning nr 207/2009 (1) när den fann att överklagandenämnden borde ha beaktat de icke registrerade äldre brittiska varumärken som låg till grund för invändningen, trots att det överklagade beslutet antogs vid en tidpunkt då Förenade kungariket inte längre var en medlemsstat i Europeiska unionen och den övergångsperiod som fastställts i utträdesavtalet (2) hade löpt ut. Härigenom uppkommer en fråga som är av vikt för enhetligheten eller konsekvensen i, eller utvecklingen av, unionsrätten.

Tribunalen fann felaktigt att den relevanta tidpunkten vid bedömningen av invändningen är tidpunkten för ingivandet av den omstridda ansökan om registrering av EU-varumärke,

i.	då den förväxlade frågan om fastställandet av vilken lag som är tillämplig i tiden (ratione temporis) med den materiella frågan om giltigheten av den äldre rättigheten vid den tidpunkt då EUIPO meddelar sitt slutliga beslut om invändningen,

ii.	då den grundade sig på sin egen praxis, som är felaktig, och under alla omständigheter inte tillämplig i förevarande fall,

iii.	då den gjorde den felaktiga rättsliga bedömningen att det saknades bestämmelser i utträdesavtalet om invändningar som framställs innan övergångsperioden löper ut mot ansökningar om registrering av EU-varumärke,

iv.

då den åsidosatte domstolens praxis avseende skillnaden mellan talan om intrång och administrativa förfaranden avseende EU-varumärken och därför således felaktigt slog fast

a.	att det förelåg en motsättning mellan nämnda ansökan om registrering av EU-varumärke och de aktuella äldre brittiska rättigheterna under tidsperioden mellan tidpunkten för ingivande av ansökan om registrering av det varumärket och övergångsperiodens utgång, och

b.	att klaganden i första instans hade ett berättigat intresse av att vinna framgång med sin invändning efter övergångsperiodens utgång,

då den inte beaktade unionslagstiftarens avsikt och inte heller principen om territoriellt skydd för immateriella rättigheter, när den slog fast att en eventuell omvandling av den omstridda ansökan om registrering av EU-varumärke till ansökningar om nationella varumärken, varvid skyddets räckvidd skulle vara identisk med det skydd som följer av den omstridda ansökan om registrering av EU-varumärke, inte skulle ha någon inverkan

a.	på klagandens i första instans eventuella intresse av att vinna framgång med sin invändning, och

b.	inte heller på förekomsten av en motsättning mellan de äldre brittiska rättigheterna och det EU-varumärke som avses i denna ansökan,

vi.

då den inte tillmätte den betydelse som den borde åt ordalydelsen, det vill säga grammatik och syntax, i artikel 8.4 i förordning nr 207/2009, åt sammanhanget i regel 19.2 d och 20.1 i förordning 2868/95 (3) angående faktiska omständigheter, bevisning och synpunkter som framställts till stöd för de äldre rättigheterna, åt sammanhanget i artikel 42 i förordning nr 207/2009 avseende skydd genom bevis på användning samt bland annat åt syftena med artikel 8.4 i förordning nr 207/2009 och det huvudsakliga syftet med invändningsförfarandet som består i att skydda de intressen som innehavarna av de äldre rättigheterna har genom att bevara den grundläggande funktionen hos dessa rättigheter med avseende på motsättningar i förhållande till eventuella yngre EU-varumärken, för det fall att de senare skulle ha registrerats.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).

(2) Avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen 2019/C 384 I/01 (EUT C 384I, s. 1).

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, 1995, s. 1).

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 22 september 2022 – AH

(Mål C-608/22)

(2023/C 15/25)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: AH

Motpart: Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl (BFA)

Tolkningsfrågor

Ska en ackumulation av åtgärder som en aktör, vilken i praktiken innehar regeringsmakten i ett land, vidtar, främjar eller tolererar, och vilka särskilt består i att

—	kvinnor förbjuds att inneha politiska uppdrag och att medverka i politiska beslutsprocesser,

—	kvinnor inte tillhandahålls rättsliga medel för att få skydd mot könsrelaterat våld och våld i hemmet,

—

kvinnor generellt utsätts för risken för tvångsäktenskap, trots att sådana visserligen har förbjudits av den aktör som i praktiken innehar regeringsmakten, men kvinnorna inte ges effektivt skydd mot tvångsäktenskap, och sådana äktenskap emellanåt också ingås under medverkan av personer som i praktiken innehar offentlig makt och är medvetna om att det rör sig om ett tvångsäktenskap,

—	inte får yrkesarbeta eller får utföra yrkesarbete i begränsad omfattning, huvudsakligen i hemmet,

—	tillgång till hälso- och sjukvård försvåras för kvinnor,

—	kvinnor – helt eller i stor utsträckning (exempelvis genom att flickor endast får grundskoleutbildning) – nekas tillträde till utbildning,

—	kvinnor inte får vistas eller förflytta sig på offentlig plats utan att åtföljas av en man (som står i ett visst släktskapsförhållande till kvinnan), åtminstone om ett visst avstånd från bostadsorten överskrids,

—	kvinnor ska täcka sin kropp helt och dölja sitt ansikte på offentlig plats,

—	kvinnor inte får utöva sport,

tillsammans anses vara så allvarliga, i den mening som avses i artikel 9.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU (1) av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning), att en kvinna ska anses påverkas av dessa åtgärder på liknande sätt som av de handlingar som beskrivs i artikel 9.1 a i detta direktiv?

Är det, för att beviljas status som asylberättigad, tillräckligt att en kvinna drabbas av dessa åtgärder i ursprungslandet enbart på grund av sitt kön, eller krävs det en prövning av kvinnans individuella situation för att bedöma huruvida hon drabbas av – en ackumulation av – åtgärder, i den mening som avses i artikel 9.1 b i direktiv 2011/95/EU?

(1) EUT L 337, 2011, s. 9.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 22 september 2022 – FN mot Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl (BFA)

(Mål C-609/22)

(2023/C 15/26)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i det nationella målet

Klagande: FN

Motpart: Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl (BFA)

Tolkningsfrågor

Ska en ackumulation av åtgärder som en aktör, vilken i praktiken innehar regeringsmakten i ett land vidtar, främjar eller tolererar, och vilka särskilt består i att

—	kvinnor förbjuds att inneha politiska uppdrag och att medverka i politiska beslutsprocesser,

—	kvinnor inte tillhandahålls rättsliga medel för att få skydd mot könsrelaterat våld och våld i hemmet,

—

kvinnor generellt utsätts för risken för tvångsäktenskap, trots att sådana visserligen har förbjudits av den aktör som i praktiken innehar regeringsmakten, men kvinnorna inte ges effektivt skydd mot tvångsäktenskap och sådana äktenskap emellanåt också ingås under medverkan av personer som i praktiken innehar offentlig makt och är medvetna om att det rör sig om ett tvångsäktenskap,

—	inte får yrkesarbeta eller får utföra yrkesarbete i begränsad omfattning huvudsakligen i hemmet,

—	tillgång till hälso- och sjukvård försvåras för kvinnor,

—	kvinnor – helt eller i stor utsträckning (exempelvis genom att flickor endast får grundskoleutbildning) – nekas tillträde till utbildning,

—	kvinnor inte får vistas eller förflytta sig på offentlig plats utan att åtföljas av en man (som står i ett visst släktskapsförhållande till kvinnan), åtminstone om ett visst avstånd från bostadsorten överskrids,

—	kvinnor ska täcka sin kropp helt och dölja sitt ansikte på offentlig plats,

—	kvinnor inte får utöva sport,

tillsammans anses vara så allvarliga, i den mening som avses i artikel 9.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU (1) av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning), att en kvinna ska anses påverkas av dessa åtgärder på ett liknande sätt som beskrivs i artikel 9.1 a i detta direktiv?

(1) EUT L 337, 2011, s. 9.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 30 september 2022 – Société BP France mot Ministre de l’Économie, des Finances et de la Souveraineté industrielle et numérique

(Mål C-624/22)

(2023/C 15/27)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d’État

Parter i det nationella målet

Klagande: Société BP France

Motpart: Ministre de l’Économie, des Finances et de la Souveraineté industrielle et numérique

Tolkningsfrågor

Ska bestämmelserna i artiklarna 17 och 18 i direktiv 2009/28/EG (1) och i artikel 30 i direktiv 2018/2001 (2) tolkas så, att övervakningsmekanismerna genom massbalans, och de nationella eller frivilliga system som föreskrivs i direktiven, endast har till syfte att bedöma och styrka hållbarheten hos råvaror och biodrivmedel och blandningar av dessa, och således inte har till syfte att reglera övervakning och spårbarhet, bland slutprodukter som härrör från samprocessning, av den andel förnybar energi som finns i dessa produkter och följaktligen harmonisera beaktandet av den andel energi som finns i sådana produkter för de syften som avses i artikel 17.1 a, b och c i direktiv 2009/28/EG samt i artiklarna 25 och 29.1 första stycket a, b och c i direktiv 2018/2001?

För det fall den föregående frågan ska besvaras nekande, utgör samma bestämmelser hinder för att en medlemsstat – för att fastställa den kvantitet vätebehandlade vegetabiliska oljor (HVO) som ska beaktas vid införandet i den lagerbokföring som aktörerna ska föra i syfte att fastställa en skatt för att främja inblandning av biodrivmedel, vilken ska betalas i denna stat när andelen förnybar energi i drivmedel som släppts för konsumtion under kalenderåret understiger det nationella procentmålet för inblandning av förnybar energi vid transporter – kräver, vid mottagandet vid det första nationella skatteupplaget av import av drivmedel innehållande HVO som producerats i en annan medlemsstat inom ramen för metoden samprocessning, att det ska utföras en fysisk analys av halten av HVO i dessa drivmedel, inklusive när den fabrik vid vilken dessa drivmedel har producerats använder ett massbalanssystem som certifierats av ett frivilligt system som har erkänts av kommissionen som ett komplett system?

Utgör unionsrätten, särskilt bestämmelserna i artikel 34 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, hinder för en sådan åtgärd av en medlemsstat som den som har beskrivits i punkt 14 i detta beslut, då drivmedel som innehåller biodrivmedel till följd av samprocessning vid ett raffinaderi som är beläget i landet inte måste genomgå en sådan fysisk analys när de släpps för konsumtion i denna medlemsstat direkt när de lämnar fabriken, och då denna medlemsstat godtar – i syfte att, när drivmedel lämnar en fabrik eller ett nationellt skatteupplag, för skatteändamål fastställa den halt av biodrivmedel som kan fördelas mellan de certifikat avseende halt som har utfärdats för viss en period – att bedöma halten av biodrivmedel vid export eller frisläppande för konsumtion inom andra sektorer än transportsektorn på grundval av en genomsnittlig månatlig inblandning vid skatteupplaget eller fabriken?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 2009, s. 16).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (omarbetning) (EUT L 328, 2018, s. 82).

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Milano (Italien) den 3 oktober 2022 – C. Z., M. C., S. P. m fl. mot Ilva SpA in Amministrazione Straordinaria, Acciaierie d’Italia Holding SpA, Acciaierie d’Italia SpA

(Mål C-626/22)

(2023/C 15/28)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Milano

Parter i det nationella målet

Klagande: C. Z., M. C., S. P. m.fl.

Motpart: Ilva SpA in Amministrazione Straordinaria, Acciaierie d’Italia Holding SpA, Acciaierie d’Italia SpA

Tolkningsfrågor

Kan Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (1) av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) – särskilt skälen 4, 18, 34, 28 och 29 samt artiklarna 3.2, 11, 12 och 23 – samt försiktighetsprincipen och principen om skydd för människors hälsa i artiklarna 191 FEUF och 174 i E[G]-fördraget tolkas på så sätt att en medlemsstat genom tillämpning av en nationell lag får föreskriva att hälsoskadebedömningen utgör en rättsakt som inte är en del av förfarandet för meddelande och förnyad bedömning av ett samordnat miljötillstånd – i förevarande fall [premiärministerns dekret] av år 2017 – och vars upprättande inte nödvändigtvis har automatiska verkningar i den meningen att den behöriga myndigheten på ett tidigt stadium ges tillfälle att på ett effektivt sätt ta hänsyn till denna hälsoskadebedömning i samband med en förnyad bedömning av det samordnade miljötillståndet/premiärministerns dekret, i synnerhet när resultaten av bedömningen visar på en oacceptabel hälsorisk för en betydande del av befolkningen som utsätts för utsläpp av föroreningar, eller ska direktivet tolkas på så sätt att (i) den acceptabla risken för människors hälsa kan fastställas genom vetenskapliga epidemiologiska analyser och att (ii) hälsoskadebedömningen ska utgöra en rättsakt inom ramen för förfarandet för meddelande och förnyad bedömning av det samordnade miljötillståndet/premiärministerns dekret, och snarare är en nödvändig förutsättning som den behöriga myndigheten måste ta faktisk hänsyn till på ett tidigt stadium vid meddelande och förnyad bedömning av det samordnade miljötillståndet?

Kan Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) – särskilt skälen 4, [15], 18, 21, 34, 28 och 29 samt artiklarna 3.2, 11, 14, 15, 18 och 21 – tolkas på så sätt att en medlemsstat genom tillämpning av en nationell lag ska föreskriva att det samordnade miljötillståndet (i förevarande fall det samordnade miljötillståndet av år 2012, premiärministerns dekret av år 2014, premiärministerns dekret av år 2017) alltid ska beakta samtliga utsläppta ämnen med skadeverkningar som är vetenskapligt påvisade, däribland fraktionerna PM10 och PM2,5, och som den bedömda anläggningen under alla omständigheter alstrar, eller kan direktivet däremot tolkas på så sätt att det samordnade miljötillståndet (förvaltningsbeslutet om beviljande av tillstånd) endast ska omfatta de förorenande ämnen som har fastställts på förhand mot bakgrund av den bedrivna industriella verksamhetens art och typ?

Kan Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) – särskilt skälen 4, 18, 21, 22, 28, 29, 34 och 43 samt artiklarna 3.2, 3.25, 11, 14, 16 och 21 – tolkas på så sätt att vid en industriell verksamhet som medför allvarliga och betydande risker för miljön och människors hälsa får en medlemsstat genom tillämpning av en nationell lag förlänga den tidsfrist med cirka sju och ett halvt år som en verksamhetsutövare ursprungligen hade till sitt förfogande för att vidta de åtgärder och aktiviteter för miljö- och hälsoskydd som föreskrivs i det beviljade tillståndet för att anpassa sin industriella verksamhet till detta tillstånd, således att tidsfristen får en löptid på sammanlagt elva år?

(1) EUT, L 334, 2010, s. 17.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Köln (Tyskland) den 4 oktober 2022 – AB mot Finanzamt Köln-Süd

(Mål C-627/22)

(2023/C 15/29)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: AB

Motpart: Finanzamt Köln-Süd

Tolkningsfråga

Ska bestämmelserna i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan[,] om fri rörlighet för personer (1), vilket trädde i kraft den 1 juni 2002 (nedan kallat avtalet om fri rörlighet), särskilt artiklarna 7 och 15 i detta avtal, jämförda med artikel 9.2 i bilaga I till detsamma (rätt till likabehandling), tolkas så, att de utgör hinder för en bestämmelse i en medlemsstat enligt vilken arbetstagare som är medborgare i en EU-medlemsstat eller ett EES-land (inbegripet Tyskland), och som har hemvist eller stadigvarande vistelseort i Tyskland eller i EU/EES-länderna, visserligen frivilligt kan ansöka om beskattning i form av tysk inkomstskatt på den skattepliktiga inkomst från avlönad verksamhet som de erhåller i Tyskland (ansökan om fastställande av ”beskattning efter ansökan”), i synnerhet för att erhålla en återbetalning av inkomstskatt med beaktande av kostnader (kostnader för inkomstens förvärvande) samt med tillgodoräkning av tysk källskatt som innehållits i ett skatteavdragsförfarande, men denna rättighet inte tillerkänns tyska och schweiziska medborgare bosatta i Schweiz?

(1) EGT L 114, 2002, s. 6.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/28

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 10 oktober 2022 – JK mot Kirchliches Krankenhaus

(Mål C-630/22)

(2023/C 15/30)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i det nationella målet

Klagande: JK

Motpart: Kirchliches Krankenhaus

Tolkningsfrågor

Ska unionsrätten, i synnerhet rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (1), mot bakgrund av artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), tolkas så, att den inte utgör hinder mot nationell lagstiftning som föreskriver

att en privat organisation vars etik grundas på religiösa principer

a)	får finna det olämpligt att inom sin verksamhet anställa en person som har lämnat ett visst religiöst samfund innan anställningsförhållandet inleds, eller

b)	får kräva att dess personal inte har lämnat ett visst religiöst samfund innan anställningsförhållandet inleds, eller

c)	får uppställa som anställningsvillkor att en anställd som har lämnat ett visst religiöst samfund innan anställningsförhållandet inleds ska återinträda i detta samfund, när den inte kräver att den övriga personalen ska tillhöra detta religiösa samfund?

2.	För det fall att den första frågan ska besvaras jakande; vilka, om några, ytterligare krav ska vara uppfyllda enligt direktiv 2000/78/EG, tolkat mot bakgrund av artikel 21 i stadgan, för att sådan särbehandling på grund av religion ska vara tillåten?

(1) EGT L 303, 2000, s. 16.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/29

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 20 oktober 2022 – RK mot Ministerstvo zdravotnictví

(Mål C-659/22)

(2023/C 15/31)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Parter i det nationella målet

Klagande: RK

Motpart: Ministerstvo zdravotnictví

Tolkningsfrågor

Innebär en kontroll, genom att tillämpa den nationella applikationen ”čTečka”, av giltigheten av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19, vilka har utfärdats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953 (1) av den 14 juni 2021 om en ram för utfärdande, kontroll och godtagande av interoperabla intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 (EU:s digitala covidintyg) för att underlätta fri rörlighet under covid-19-pandemin och används av Republiken Tjeckien för inhemska ändamål, att det har skett en automatiserad behandling av personuppgifter, i den mening som avses i artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (2) av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), på ett sätt som omfattas av det materiella tillämpningsområdet för dataskyddsförordningen i enlighet med artikel 2.1 i denna sistnämnda förordning?

(1) EUT L 211, 2021, s. 1.

(2) EUT L 119, 2016, s. 1.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/29

Talan väckt den 10 november 2022 – Europeiska kommissionen mot Republiken Malta

(Mål C-694/22)

(2023/C 15/32)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Björkland, K. Mifsud-Bonnici och R. Valletta Mallia)

Svarande: Republiken Malta

Yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Malta har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 110 FEUF genom att ta ut en högre årlig fordonsskatt på motorfordon som var registrerade i andra medlemsstater före den 1 januari 2009 och som transporterades till Malta efter detta datum, i förhållande till motsvarande inhemska motorfordon, enligt tabell 4 i Motor Vehicles Registration Licensing Act (lagen om registrering av motorfordon), i dess lydelse enligt 2009 års Act VI, kapitel 368, i Republiken Maltas lagar, och

—	förplikta Republiken Malta att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande att Malta har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 110 FEUF genom att ta ut en högre årlig fordonsskatt på motorfordon som var registrerade i andra medlemsstater före den 1 januari 2009 och som transporterades till Malta efter detta datum, i förhållande till den årliga fordonsskatt som tas ut på motsvarande inhemska motorfordon.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/30

Överklagande ingett den 11 november 2022 av Helsingin Bussiliikenne Oy av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 14 september 2022 i mål T-603/19, Helsingin Bussiliikenne Oy mot Europeiska kommissionen

(Mål C-697/22 P)

(2023/C 15/33)

Rättegångsspråk: finska

Parter

Klagande: Helsingin Bussiliikenne Oy (ombud: advokaterna O. Hyvönen och N. Rosenlund)

Ytterligare deltagare i rättegången: Europeiska kommissionen, Republiken Finland, Nobina Oy, Nobina AB

Yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 14 september 2022 i mål T-603/19 (1) i dess helhet,

—	bifalla klagandens yrkanden vid tribunalen i dess helhet av de skäl som angetts i överklagandet, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid Europeiska unionens tribunal och vid Europeiska unionens domstol, jämte lagstadgad ränta.

Grunder och huvudargument

I mål T-603/19 åsidosatte Europeiska unionens tribunal unionsrätten och gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att ogilla Helsingin Bussiliikenne Oy talan.

Vad gäller den första grunden avseende åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, gjorde tribunalen fel, eftersom det omtvistade beslutet antagits i strid med klagandens processuella rättigheter.

Tribunalen gjorde även en felaktig bedömning av den fjärde grunden i den del den avser iakttagandet av proportionalitetsprincipen.

Tribunalens dom strider mot artikel 108.2 FEUF och artikel 6.1 i rådets förordning (EU) 2015/1589 (2) och utgör ett åsidosättande av unionsrättens grundläggande principer, nämligen rätten för en person att yttra sig i ett mål som rör denna och proportionalitetsprincipen.

Klaganden har i sitt överklagande gjort gällande att rätten att yttra sig inom ramen för det administrativa förfarandet utgör en grundläggande rättighet. Att utesluta varje möjlighet för den berörda parten att yttra sig innan ett beslut som strider mot dennes intressen fattas, utgör ett åsidosättande av en väsentlig formföreskrift.

Klaganden har även hävdat att ett alltför stort återkrav utgör en åtgärd som strider mot proportionalitetsprincipen och mot det syfte som eftersträvas med återkravet. För det fall att återkravet avser den som tagit över ett företag, ska det alltid undersökas i vilken utsträckning denne fortsätter att åtnjuta det olagliga statliga stödet, det vill säga fastställa storleken på den överförda fördelen.

(1) EU:T:2022:555

(2) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/31

Överklagande ingett den 17 november 2022 av JCDecaux Street Furniture Belgium av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 7 september 2022 i mål T-642/19, JCDecaux Street Fourniture Belgium mot kommissionen

(Mål C-710/22 P)

(2023/C 15/34)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: JCDecaux Street Furniture Belgium (ombud: advokaterna A. Winckler, M. Malanda)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Clear Channel Belgium

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 7 september 2022 i mål T-642/19, JCDecaux Street Furniture Belgium/kommissionen,

—

fastställa att de yrkanden som JCDecaux framställt i första instans ska bifallas och ogiltigförklara artikel 1 i Europeiska kommissionens beslut C(2019) 4466 av den 24 juni 2019 beträffande statligt stöd SA.33078 (2015/C) (ex 2015/NN) som verkställts av Belgien till förmån för JCDecaux Belgium Publicité, i den mån som det däri slås fast att JCDecaux har erhållit ett olagligt stöd genom verkställelsen av avtalet av år 1984 och dess artiklar 2–4, genom att det av dessa artiklar följer att belgiska staten ska återkräva stödet av JCDecaux,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

JCDecaux har till stöd för sitt överklagande gjort gällande att tribunalens dom innehöll en motstridig motivering och att tribunalen gjorde en uppenbart felaktig bedömning när den slog fast att JCDecaux utnyttjande av vissa annonseringsanordningar som omfattas av avtalet av år 1984 efter det att avtalet löpt ut utgör en förmån. JCDecaux anser vidare att tribunalen gjorde en uppenbart felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna när den slog fast att de annonseringsanordningar som behölls omfattades av bestämmelserna i avtalet av år 1999 enligt vilka hyra och avgifter borde ha betalats in.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/32

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 9 augusti 2022 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Köln – Tyskland) – AC (C-148/20), DF (C-149/20), BD (C-150/20) mot Deutsche Lufthansa AG, ytterligare deltagare i rättegången: Bundeskriminalamt (C-150/20),

(Förenade målen C-148/20 – C-150/20) (1)

(2023/C 15/35)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1) EUT C 279, 24.8.2020.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/32

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 22 augusti 2022 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Wiesbaden – Tyskland) – JV (C-215/20), OC (C-222/20) mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Förenade målen C-215/20 och C-222/20) (1)

(2023/C 15/36)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1) EUT C 279, 24.8.2020.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/32

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 14 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Ustavno sodišče Republike Slovenije – Slovenien) – Varuh človekovih pravic Republike Slovenije, ytterliggare deltagare i rättegången: Državni zbor Republike Slovenije, Vlada Republike Slovenije

(Mål C-486/20) (1)

(2023/C 15/37)

Rättegångsspråk: slovenska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1) EUT C 414, 30.11.2020.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/32

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens femte avdelning den 7 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Judicial da Comarca do Porto – Juízo Central Cível – Portugal) – Portugália – Administração de Patrimónios, SGPS, SA mot Banco BPI

(Mål C-448/21) (1)

(2023/C 15/38)

Rättegångsspråk: portugisiska

Ordföranden på femte avdelningen har beslutat att avskriva målet.

(1) EUT C 452, 8.11.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/33

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 22 augusti 2022 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de Primera Instancia no 2 de León – Spanien) – ACNC mot Unicaja Banco, SA

(Mål C-652/21) (1)

(2023/C 15/39)

Rättegångsspråk: spanska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1) EUT C 244, 27.6.2022.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/33

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 9 september 2022 – Europeiska kommissionen mot Republiken Bulgarien

(Mål C-789/21) (1)

(2023/C 15/40)

Rättegångsspråk: bulgariska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1) EUT C 84, 21.2.2022.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/33

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 12 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Belgien) – ME mot Belgiska staten

(Mål C-191/22) (1)

(2023/C 15/41)

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1) EUT C 213, 30.5.2022.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/33

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 8 augusti 2022 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – TR, UQ mot FTI Touristik GmbH

(Mål C-193/22) (1)

(2023/C 15/42)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1) EUT C 237, 20.6.2022.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/34

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens x avdelning den 12 september 2022 – Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-214/22) (1)

(2023/C 15/43)

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1) EUT C 191, 10.5.2022.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/34

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 13 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Research Consorzio Stabile Scarl, i eget namn och som befullmäktigad företrädare för det blivande konsortiet (Research-Cisa), C.I.S.A. SpA, i eget namn och som befullmäktigad företrädare för det blivande konsortiet (Research-Cisa), Debar Costruzioni SpA, i eget namn och som befullmäktigad företrädare för det blivande konsortiet med Consorzio Stabile COM Scarl, C.N. Costruzioni Generali SpA och Edil.Co. Srl, Invitalia – Agenzia Nazionale per l'Attrazione degli Investimenti e lo Sviluppo di Impresa mot Invitalia – Agenzia Nazionale per l'Attrazione degli Investimenti e lo Sviluppo di Impresa, Debar Costruzioni SpA, i eget namn och som befullmäktigad företrädare för det blivande konsortiet med Consorzio Stabile COM Scarl, C.N. Costruzioni Generali SpA och Edil.Co. Srl, Research Consorzio Stabile Scarl, i eget namn och som befullmäktigad företrädare för det blivande konsortiet (Research-Cisa), C.I.S.A. SpA, i eget namn och som befullmäktigad företrädare för det blivande konsortiet (Research-Cisa), Övrig deltagare i målet: Invitalia – Agenzia Nazionale per l’Attrazione degli Investimenti e lo Sviluppo di Impresa

(Mål C-215/22) (1)

(2023/C 15/44)

Rättegångsspråk: italienska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

(1) EUT C 244, 27.6.2022.

Tribunalen

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/35

Tribunalens dom av den 9 november 2022 – Kambodja och CRF mot kommissionen

(Mål T-246/19) (1)

(Skyddsåtgärder - Marknaden för ris - Import av Indica-ris med ursprung i Kambodja och Myanmar/Burma - Förordning (EU) nr 978/2012 - Begreppet unionstillverkare - Begreppet likadana eller direkt konkurrerande produkter - Allvarliga störningar - Rätten till försvar - Viktiga omständigheter och överväganden - Uppenbart oriktiga bedömningar)

(2023/C 15/45)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Konungariket Kambodja, Cambodia Rice Federation (CRF) (Phnom Penh, Kambodja) (ombud: advokaterna R. Antonini, E. Monard och B. Maniatis)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Biolan, H. Leupold och E. Schmidt,)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Ente Nazionale Risi (Milano, Italien) (ombud: advokaterna F. Di Gianni och A. Scalini), Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato)

Saken

Sökandena har genom talan enligt artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/67 av den 16 januari 2019 om införande av skyddsåtgärder vad gäller import av Indica-ris med ursprung i Kambodja och Myanmar/Burma (EUT L 15, 2019, s. 5). Europeiska kommissionen återinförde genom denna förordning tullarna i Gemensamma tulltaxan på denna risimport för en period av tre år och fastställde en gradvis minskning av den tillämpliga tullsatsen.

Domslut

1)	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/67 av den 16 januari 2019 om införande av skyddsåtgärder vad gäller import av Indica-ris med ursprung i Kambodja och Myanmar/Burma ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta rättegångskostnaderna för Konungariket Kambodja och för Cambodia Rice Federation (CRF).

3)	Republiken Italien och Ente Nazionale Risi ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 213, 24.6.2019.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/36

Tribunalens dom av den 9 november 2022 – Ryanair mot kommissionen (Croatia Airlines; COVID 19)

(Mål T-111/21) (1)

(Statligt stöd - Kroatiska lufttransportmarknaden - Stöd som beviljats av Kroatien till förmån för ett lufttrafikföretag inom ramen för covid-19-pandemin - Direkt subvention - Beslut om att inte göra invändningar - Talan om ogiltigförklaring - Villkoret personligen berörd - Upptagande till prövning - Allvarliga svårigheter - Stöd för att avhjälpa skador som orsakats av en exceptionell händelse - Likabehandling - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Bedömning av skadan - Motiveringsskyldighet)

(2023/C 15/46)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Ryanair DAC (Swords, Irland) (ombud: advokaterna E. Vahida, F.-C. Laprévote, V. Blanc, S. Rating och I.-G. Metaxas-Maranghidis)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn och C. Georgieva)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Kroatien (ombud: G. Vidović Mesarek)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2020) 8608 final av den 30 november 2020 angående statligt stöd SA.55373 (2020/N) – Croatia – COVID-19: Damage compensation to Croatia Airlines (EUT C 17, 2021, s. 1).

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Ryanair DAC ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

3)	Republiken Kroatien ska bära sina egna rättegångskostnader.

(1) EUT C 138, 19.4.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/36

Tribunalens dom av den 9 november 2022 – Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe mot kommissionen

(Mål T-158/21) (1)

(Institutionell rätt - Europeiskt medborgarinitiativ - ”Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe” - Meddelande från kommissionen som anger skälen till att inte anta förslagen till rättsakter i det europeiska medborgarinitiativet - Motiveringsskyldighet - Likabehandling - Principen om god förvaltning - Uppenbart oriktig bedömning)

(2023/C 15/47)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Citizens’ Committee of the European Citizens’ Initiative ”Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe” (ombud: advokat T. Hieber)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: I. Martínez del Peral, I. Rubene, E. Stamate och D. Drambozova)

Part som intervenerat till stöd för sökanden: Ungern (ombud: M. Fehér och K. Szíjjártó)

Parter som intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Grekland (ombud: T. Papadopoulou), Republiken Slovakien (ombud: E. Drugda)

Saken

Genom talan enligt artikel 263 FEUF, har sökanden yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara kommissionens meddelande C(2021) 171 final, av den 14 januari 2021 om det europeiska medborgarinitiativet ”Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe”.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Citizens’ Committee of the European Citizens’ Initiative ”Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe” ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

3)	Republiken Grekland, Ungern och Republiken Slovakien ska bära sina respektive rättegångskostnader.

(1) EUT C 217, 7.6.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/37

Tribunalens dom av den 9 november 2022 – QM mot Europol

(Mål T-164/21) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställda - Beslut att inte förnya ett tidsbestämt anställningskontrakt så att det gäller tills vidare - Tjänstens intresse - Felaktig rättstillämpning - Uppenbart oriktig bedömning - Rätten att yttra sig - Principen om god förvaltning - Omsorgsplikt)

(2023/C 15/48)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: QM (ombud: advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (ombud: A. Nunzi, O. Sajin och C. Falmagne, biträdda av advokaterna A. Duron och D. Waelbroeck)

Saken

Sökanden, QM, har väckt talan med stöd av artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) den 27 maj 2020 att inte förnya hans anställningsavtal så att det gäller tills vidare på obestämd tid och, i den mån det behövs, ogiltigförklaring av beslutet av den 18 december 2020 om avslag på hans klagomål.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	QM ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 189, 17.5.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/38

Tribunalens dom av den 9 november 2022 – Société Elmar Wolf mot EUIPO – Fuxtec (Återgivning av ett djurhuvud)

(Mål T-596/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärke som föreställer ett huvud - Äldre nationellt figurmärke som föreställer ett hundhuvud - Äldre internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärke som föreställer ett hundhuvud - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling saknas)

(2023/C 15/49)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Société Elmar Wolf (Wissembourg, Frankrike) (ombud: advokaten N. Boespflug)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)

Motpart vid överklagandenämnden: Fuxtec GmbH (Herrenberg, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Hammer och C. Koller)

Saken

Klaganden har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 5 juli 2021 (ärende R 2834/2019-4) ska ogiltigförklaras.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Société Elmar Wolf har tappat målet och ska därför förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med vad Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) har yrkat.

(1) EUT C 462, 15.11.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/39

Tribunalens dom av den 9 november 2022 – L’Oréal mot EUIPO – Heinze (K K WATER)

(Mål T-610/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket K K WATER - Det äldre EU-figurmärket K - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2023/C 15/50)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: L’Oréal (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten T. de Haan)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Eberl och D. Gája)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Arne-Patrik Heinze (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaten N. Dauskardt)

Saken

Sökanden yrkar med stöd av artikel 263 FEUF ogiltigförklaring av det beslut som andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) antog den 21 juni 2021 (ärende R 2327/2020-2).

Domslut

1)	Det beslut som andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) antog den 21 juni 2021 (ärende R 2327/2020-2) ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rättegångskostnaderna för L’Oréal, inklusive de kostnader som har uppkommit i samband med förfarandet vid överklagandenämnden.

3)	Arne-Patrik Heinze ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 481, 29.11.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/39

Tribunalens dom av den 9 november 2022 – CB mot EUIPO – China Construction Bank (CCB)

(Mål T-639/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket CCB - Det äldre EU-figurmärket CB - Äldre internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket CB - Relativa registreringshinder - Ingen risk för förväxling med det äldre varumärket - Den omständigheten att det äldre varumärket är känt och har hög särskiljningsförmåga - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Artikel 8.5 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning 2017/1001) - Artikel 94.1 i förordning 2017/1001)

(2023/C 15/51)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Groupement des cartes bancaires (CB) (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten C. Herissay Ducamp)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd, tillika intervenient vid tribunalen: China Construction Bank Corp. (Peking, Kina) (ombud: advokaten C. Gommers)

Saken

Klaganden yrkar genom sitt överklagande enligt artikel 263 FEUF ogiltigförklaring av det beslut som meddelats av andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 30 juli 2021 i ärende R 1305/2020-2.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Groupement des cartes bancaires (CB) ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 481, 29.11.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/40

Tribunalens dom av den 9 november 2022 – Financiere Batteur mot EUIPO – Leno Beauty (by L.e.n.o beauty)

(Mål T-779/21) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket by L.e.n.o beauty - Det äldre nationella ordmärket LAINO - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2023/C 15/52)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Financiere Batteur (Hérouville-Saint-Clair, Frankrike) (ombud: advokaterna P. Greffe och F. Donaud)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: V.Ruzek)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Leno Beauty Sas (Vintimille, Italien)

Saken

Överklagande enligt artikel 263 FEUF, i vilket klaganden har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 13 oktober 2021 (ärende R 514/2021-2).

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Financiere Batteur ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 73, 14.2.2022.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/41

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 20 oktober 2022 – PB mot kommissionen

(Mål T-407/21 R)

(Interimistiska åtgärder - Offentlig upphandling av tjänster - Oegentligheter under förfarandet för tilldelning av kontrakt - Återkrav av felaktigt utbetalda belopp - Verkställbart beslut - Ansökan om interimistiska åtgärder - Situation som ställer krav på skyndsamhet - Fumus boni juris - Intresseavvägning)

(2023/C 15/53)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: PB (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Araujo Arce, J. Estrada de Solà och J. Baquero Cruz)

Saken

Talan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF, genom vilken sökanden begär dels att tribunalen ska meddela uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut C(2021) 3338 final av den 5 maj 2021 angående återkrav av ett belopp om 5 038 737,86 euro jämte ränta från styrelseledamoten i bolaget [konfidentiella uppgifter har utelämnats], dels att tribunalen ska ålägga Europeiska kommissionen att inte återkräva detta belopp på något som helst sätt, inte heller genom att verkställa debetnotan, förrän tribunalen har avgjort målet i sak.

Avgörande

1)	Uppskov beviljas med verkställigheten av kommissionens beslut C(2021) 3338 final av den 5 maj 2021 angående återkrav av ett belopp om 5 038 737,86 euro jämte ränta från styrelseledamoten i bolaget [konfidentiella uppgifter har utelämnats]

2)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/41

Tribunalens beslut av den 25 oktober 2022 – WO mot Europeiska åklagarmyndigheten

(Mål T-603/21) (1)

(Personalmål - Utnämning av europeiska delegerade åklagare vid Europeiska åklagarmyndigheten - Kandidat nominerad av [konfidentiella uppgifter har utelämnats] - Beslut av Europeiska åklagarmyndighetens kollegium att inte utnämna sökanden - Avsaknad av tvist mellan unionen och en av dess anställda inom ramen för de gränser och villkor som uppställs i tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda - Artikel 270 FEUF - Uppenbart att tribunalen saknar behörighet)

(2023/C 15/54)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: WO (ombud: advokaten V. Vitkovskis)

Svarande: Europeiska åklagarmyndigheten (ombud: L. De Matteis och J. Castillo García)

Saken

Talan med stöd av artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av beslut nr 28/2021 meddelat av Europeiska åklagarmyndighetens kollegium den 21 april 2021, genom vilket en kandidatur till en tjänst som Europeiska åklagarmyndighetens europeiska delegerade åklagare i [konfidentiella uppgifter har utelämnats] avslogs.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	WO ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet dem som avser det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 513, 20.12.2021.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/42

Tribunalens beslut av den 17 oktober 2022 – Swords mot kommissionen och ECDC

(Mål T-55/22) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Folkhälsa - Åtgärder som införts inom unionen för att bekämpa spridningen av covid-19-pandemin - Riskbedömningar som upprättats av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) - Rättsakter mot vilka talan inte kan föras - Meddelande från Europeiska kommission och samordningsstrategi som publicerats på grundval av riskbedömningar som upprättats av ECDC - Invändning om rättsstridighet - Avvisning)

(2023/C 15/55)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Patrick Swords (Dublin, Irland) (ombud: advokaten G. Byrne)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Szmytkowska och F. van Schaik) och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ombud: R. Malacalza, M.-A. Ekström och E. Sinclair)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF, med yrkande om ogiltigförklaring av de riskbedömningar som Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) upprättat avseende covid-19-pandemin den 24 och den 26 november samt den 2 och den 15 december 2021 samt yrkande om förklaring att Europeiska kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén av den 1 december 2021, med rubriken ”Tillsammans mot gamla och nya covid-19-utmaningar” (COM/2021/764 final) och den samordningsstrategi som accepterats av hälsosäkerhetskommittén (HSC), publicerad av kommissionen den 8 december 2021, vilka grundade sig på de angripna vetenskapliga yttrandena, inte får tillämpas.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Patrick Swords ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 119, 14.3.2022.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/43

Talan väckt den 6 oktober 2022 – RS mot EIB

(Mål T-624/22)

(2023/C 15/56)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: RS (ombud: advokaten B. Maréchal)

Svarande: Europeiska investeringsbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara, för det första, Europeiska investeringsbankens (nedan kallad EIB) beslut, med ett visst datum, med rubriken ”Din visstidsanställning kommer inte att omvandlas till en tillsvidareanställning”, genom vilket EIB avslog sökandens ansökan om omvandling av visstidsanställning, för det andra, EIB:s beslut genom vilket den underrättade sökanden om att hans anställning vid EIB skulle komma att upphöra vid en viss tidpunkt och, för det tredje, EIB:s beslut att avslå sökandens begäran om omprövning genom vilken sökanden dels ifrågasatte beslutet att inte omvandla hans visstidsanställning till en tillsvidareanställning med EIB, dels gjorde gällande att EIB hade åsidosatt hans grundläggande rättigheter (nedan kallade de angripna besluten),

—	alternativt ändra de angripna besluten, och

—

fastställa att sökanden har rätt till skadestånd för den ekonomiska skada som har lidit eller kommer att lida till följd av de omtvistade besluten att inte omvandla hans visstidsanställning till ett belopp av 193 882,98 euro, inklusive löneförlust, skillnad i sjukförsäkringspremier och förlust av familjeförmåner samt pensionsförlust,

—	fastställa att sökanden har rätt till skadestånd för åsidosättande av rätten till privatliv och personuppgiftsskydd, rätten till god förvaltning samt rätten till ett effektivt rättsmedel och till en rättvis rättegång till ett belopp av 20 000 euro,

—	fastställa att sökanden har rätt till skadestånd för den ideella skada i form av psykiskt lidande som han lidit till ett belopp av 20 000 euro,

—	fastställa att sökanden har rätt till ersättning för de kostnader som uppkommit för honom till följd av EIB:s rättsstridiga uppträdande, handlande och underlåtenhet, som preliminärt kan uppskattas till ett belopp av 20 000 euro (inklusive mervärdesskatt), och

—	förplikta EIB att ersätta sökandens rättegångskostnader, som preliminärt kan uppskattas till ett belopp av 15 000 euro.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

Första grunden: De skäl som ligger till grund för beslutet att inte omvandla hans visstidsanställning till en tillsvidareanställning är resultatet av ett åsidosättande av sökandens rätt till sekretess samt rätt till privatliv och personuppgiftsskydd som får anses vara objektivt fastställt.

Andra grunden: Det har förelegat intressekonflikter och partiskhet i de förfaranden som använts för att motivera besluten att inte omvandla hans visstidsanställning till en tillsvidareanställning, vilket medfört att sökandens rätt till försvar har åsidosatts.

Tredje grunden: De angripna besluten att inte omvandla hans visstidsanställning till en tillsvidareanställning saknar en riktig motivering och är oproportionerliga, vilket medfört att sökandens rättigheter har åsidosatts.

Fjärde grunden: Det får anses vara objektivt fastställt att EIB har åsidosatt sökandens rätt till god förvaltning, inbegripet rätten att yttra sig (artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) (nedan kallad stadgan), rätten till tillgång till handlingarna i ärendet och den därav följande rätten att utan anmodan och i god tid bli informerad om ärendets fortskridande och/eller utgång i institutionella förfaranden (artikel 41.2 b i stadgan) samt rätten att få en opartisk prövning av sitt ärende inom rimlig tid (artikel 41.1 i stadgan).

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/44

Talan väckt den 7 november 2022 – Vima World mot kommissionen

(Mål T-671/22)

(2023/C 15/57)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Vima World, SA (Panama City, Panama) (ombud: advokaten P. Braz)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara artiklarna 1 och 4–6 i kommissionens beslut (EU) 2022/1414 av den 4 december 2020 om stödordning SA.21259 (2018/C) (f.d. 2018/NN) som Portugal har genomfört för Zona Franca da Madeira (ZFM) – Ordning III, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

Första grunden: Felaktig bedömning av de faktiska och rättsliga omständigheterna. Den ifrågavarande åtgärden utgör nämligen inte ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, eftersom de vinster som gjorts i Zona Franca da Madeira (nedan kallat ZFM) har blivit föremål för beskattning i Spanien.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av konkurrensrätten, eftersom beslutet om återkrävande av det beviljade stödet, vilket ansågs vara oförenligt med unionsrätten, innebär att de vinster som gjorts i ZFM blir föremål för dubbelbeskattning.@@

Tredje grunden: Felaktig bedömning av de rättsliga omständigheterna i det angripna beslutet, eftersom Ordning III för ZFM uppfyller de villkor avseende skapande eller bibehållande av arbetstillfällen i den autonoma regionen Madeira som anges i besluten C(2007) 3037 final och C(2013) 4043 final, i artiklarna 107 och 108 FEUF samt i 2007 års riktlinjer.

4.	Fjärde grunden: Felaktig bedömning av de faktiska och rättsliga omständigheterna i det angripna beslutet, eftersom begreppet ”faktisk verksamhet som fysiskt bedrivs på Madeira” i besluten C(2007) 3037 final och C(2013) 4043 final har tolkats restriktivt i det angripna beslutet.

5.	Femte grunden: Åsidosättande av principerna om rättssäkerhet, skydd för berättigade förväntningar och proportionalitet.

6.	Sjätte grunden: Felaktig rättstillämpning, eftersom den i artikel 296 FEUF stadgade motiveringsskyldigheten har åsidosatts.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/45

Överklagande ingett den 11 november 2022 – Portal Golf Gestión mot EUIPO – – Augusta National (imaster.golf)

(Mål T-677/22)

(2023/C 15/58)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Portal Golf Gestión, SA (Madrid, Spanien) (ombud: juristen J. Garrido Pastor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Augusta National, Inc. (Augusta, Georgia, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering av EU-figurmärket mark imaster.golf – Registreringsansökan nr 17 995 602

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 30 augusti 2022 i ärende R 2204/2021-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	tillåta registrering av det sökta varumärket med avseende på alla de varor och tjänster som varumärket avser,

—	ändra invändningsenhetens och överklagandenämndens beslut om kostnader och förplikta den tidigare motparten att ersätta kostnaderna, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/45

Överklagande ingett den 14 november 2022 – Shaman Spirits mot EUIPO – Global Drinks Finland (LAPLANDIA Land of purity et al.)

(Mål T-679/22)

(2023/C 15/59)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Oy Shaman Spirits Ltd (Tyrnävä, Finland) (ombud: advokaten R. Almaraz Palmero)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Global Drinks Finland Oy (Helsingfors, Finland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket LAPLANDIA Land of purity et al. – EU-varumärkena nr 6 491 914, nr 7 087 281 och nr 14 786 883.

Förfarande vid EUIPO: Förfarande för registrering av licenser

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 14 september 2022 i ärende R 909/2021-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna i målet vid tribunalen, inklusive dem som hänför sig till förfarandet vid första överklagandenämnden.

Grunder

—	Åsidosättande av artiklarna 25, 26 och 27 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artiklarna 19 och 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 103 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/46

Talan väckt den 16 november 2022 – Nicoventures Trading med flera mot kommissionen

(Mål T-706/22)

(2023/C 15/60)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Nicoventures Trading Ltd (London, Förenade kungariket) och fem andra sökanden (ombud: advokaterna L. Van den Hende, M. Schonberg, J. Penz-Evren och P. Wytinck)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara hela den omtvistade åtgärden (1), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

Första grunden: Den omtvistade åtgärden går utöver den befogenhet som kommissionen har enligt artiklarna 7.12 och 11.6 i direktiv 2014/40/EU (2) av följande skäl:

—	Genom att reglera en ny tobaksprodukt anser sökandena att den omtvistade åtgärden olagligen riktar in sig på ”väsentliga delar” i den mening som avses i artikel 290.1 FEUF.

—	Den omtvistade åtgärden innebär ett olagligt införande av en ny ”viss produktkategori” enligt direktiv 2014/40/EU och åsidosätter därigenom även de allmänna EU-rättsliga principerna om rättssäkerhet och berättigade förväntningar.

—	Den omtvistade åtgärden innebär ett olagligt införande av en ny ”viss produktkategori” som inte är förenlig med systemet enligt direktiv 2014/40/EU och således är rättsstridig.

—	Kommissionens hantering av prövningen av huruvida det föreligger en ”betydande förändring av omständigheterna” går utöver den uppgift som den anförtrotts.

2.	Andra grunden: Det har inte angetts skäl såsom krävs enligt artikel 296 FEUF och principen om god förvaltningssed har åsidosatts.

(1) Kommissionens delegerade direktiv (EU) 2022/2100 av den 29 juni 2022 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU vad gäller upphävande av vissa undantag för upphettade tobaksvaror (EUT L 283, 2022, s. 4).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 2014, s. 1).

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/47

Överklagande ingett den 8 november 2022 – Puma mot EUIPO – Herno (HERZO)

(Mål T-719/22)

(2023/C 15/61)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Puma SE (Herzogenaurach, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Schunke och P. Trieb)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Herno SpA (Lesa, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden i målet vid tribunalen

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket HERZO – Registreringsansökan nr 18 194 554

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s första överklagandenämnd den 19 juli 2022 i ärende R 297/2022-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som är hänförliga till förfarandet vid överklagandenämnden.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/48

Tribunalens beslut av den 8 november 2022 – Hahn Rechtsanwälte mot kommissionen

(Mål T-87/22) (1)

(2023/C 15/62)

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på nionde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1) EUT C 165, 19.04.2022.

16.1.2023

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/48

Tribunalens beslut av den 8 november 2022 – 1906 Collins mot EUIPO – Peace United (bâoli BEACH)

(Mål T-160/22) (1)

(2023/C 15/63)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på sjunde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1) EUT C 207, 23.5.2022.

Top

Choose the experimental features you want to try