1.

fastställa att Konungariket Norge genom att inte senast den 5 februari 2018 tillhandahålla och utföra datalänktjänster underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3.1 och 7.1 i kommissionens förordning (EG) nr 29/2009 av den 16 januari 2009 om krav på datalänktjänster för det gemensamma europeiska luftrummet (1), och

2.

förplikta Konungariket Norge att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Genom denna talan yrkar Eftas övervakningsmyndighet (myndigheten) att det ska fastställas att Konungariket Norge underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3.1 och 7.1 i kommissionens förordning (EG) nr 29/2009 (förordningen).

—

I en skrivelse till Konungariket Norges regering av den 31 maj 2018 begärde myndigheten uppgifter om införandet av datalänktjänster i Konungariket Norge. Konungariket Norges regering bekräftade i sitt svar av den 2 juli 2018 att den utsedda leverantören av flygtrafikledningstjänster, Avinor Air Navigation Services (Avinor Flysikring), ännu inte infört datalänktjänsterna enligt förordningen.

—

Efter en formell underrättelse utfärdad av myndigheten den 10 juni 2020 bestred Konungariket Norges regering i sitt svar av den 12 oktober 2020 inte myndighetens bedömning att Konungariket Norge underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3.1 och 7.1 i förordningen.

—

I ett motiverat yttrande av den 10 november 2021 vidhöll myndigheten sin bedömning och fastställde att Konungariket Norge underlåtit att fullgöra sina skyldigheter genom att underlåta att senast den 5 februari 2018 tillhandahålla och utföra datalänktjänster enligt artiklarna 3.1 och 7.1 i förordningen.

—

I sin skrivelse av den 15 februari 2022 uppgav Konungariket Norge tekniska svårigheter, orimliga kostnader och säkerhetsproblem som orsaker till underlåtelsen att införa datalänktjänster enligt förordningen senast det datum som fastställs i förordningen och i myndighetens motiverade yttrande.

—

Myndigheten anser att det i det aktuella målet saknas rättslig grund i förordningen så som den införlivats med EES-avtalet, liksom i övriga EES-avtalet, för att rättfärdiga underlåtelse av skyldigheterna enligt artiklarna 3.1 och 7.1 i förordningen.