EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document E2020P0015

Begäran om ett rådgivande yttrande från Eftadomstolen enligt beslut av Borgarting Lagmannsrett i ett brottmål mot P (Mål E-15/20) 2021/C 58/14

OJ C 58, 18.2.2021, p. 58–59 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

18.2.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 58/58


Begäran om ett rådgivande yttrande från Eftadomstolen enligt beslut av Borgarting Lagmannsrett i ett brottmål mot P

(Mål E-15/20)

(2021/C 58/14)

Borgarting Lagmannsrett (Borgarting appellationsdomstol) har i en skrivelse av den 16 oktober 2020, som inkom till Eftadomstolens kansli den 21 oktober 2020, begärt ett rådgivande yttrande i ett brottmål mot P beträffande följande frågor:

Fråga 1

Förhindrar artiklarna 3 och 7 a i EES-avtalet, jämförda med förordning 883/2004, särskilt artiklarna 4, 5 och 7, jämförda med kapitel 6, ett nationellt system enligt vilket

a)

det är ett villkor att den arbetslösa vistas (”oppholder seg”) i Norge för att kunna uppbära arbetslöshetsförmåner (se avsnitt 4–2 i lagen om allmän försäkring), och

b)

en möjlighet till befrielse från kravet på vistelse, inbegripet bestämmelserna i artikel 64 i förordning 883/2004, ges genom den nationella förordningen om arbetslöshetsförmåner, som också tillämpas genom införlivandebestämmelserna?

Fråga 2

Oberoende av svaret på fråga 1, är ett system som det som beskrivs i fråga 1 a en begränsning enligt EES-avtalets bestämmelser om fri rörlighet, inbegripet artiklarna 28, 29 och 36?

Om ja, kan en sådan begränsning motiveras genom att hänvisa till följande grunder:

i.

Att vistelser i den behöriga staten vanligtvis anses ge den arbetslösa bättre incitament och möjligheter att söka och hitta anställning, exempelvis att snabbt kunna börja på ett eventuellt jobb.

ii.

Att vistelser i den behöriga staten vanligtvis anses hjälpa den arbetslösa att vara tillgänglig för arbetsförmedlingarna, och att närvaron i Norge gör det möjligt för offentliga förvaltningar att övervaka om den arbetslösa uppfyller villkoren för att uppbära penningförmåner vid arbetslöshet, inbegripet att den arbetslösa faktiskt är arbetslös och inte har några dolda inkomstkällor, verkligen är arbetssökande, aktivt söker arbete eller deltar i andra verksamheter för att finna en anställning.

iii.

Att vistelser i den behöriga staten vanligtvis anses ge arbetsförmedlingarna bättre möjlighet att bedöma om den arbetslösa tillhandahålls lämplig uppföljning.

iv.

Att det nationella systemet gör det möjligt att uppbära arbetslöshetsförmåner i en annan EES-stat enligt de villkor som anges i förordning 883/2004.

Fråga 3

I den utsträckning som krävs utifrån svaren på frågorna 1 och 2, ställs motsvarande frågor med avseende på direktiv 2004/38, inbegripet artiklarna 4, 6 och 7.

Fråga 4

Den anklagade har åtalats för att ha lämnat in oriktiga uppgifter till myndigheten NAV vad gäller vistelse i en annan EES-stat, och därigenom ha vilselett NAV till att betala ut arbetslöshetsförmåner som den anklagade inte hade rätt till eftersom det i lagen om allmän försäkring fastställs villkor som kräver en vistelse (”opphold”) i Norge för att kunna uppbära arbetslöshetsförmåner. Med beaktande av Norges införlivande av förordning 883/2004 (se fråga 1), tillämpas bestämmelserna i strafflagen om bedrägerier och inlämnandet av felaktiga uppgifter i ett fall såsom det föreliggande i enlighet med grundläggande EES-rättsliga principer, som exempelvis principen om tydlighet och principen om rättssäkerhet?

Fråga 5

Mot bakgrund av ett visst mål, såsom det nu föreliggande, och Norges införlivande av förordning 883/2004 (se fråga 1), är straffet i enlighet med proportionalitetsprincipen?


Top