Back to EUR-Lex homepage

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search
You are here

Document E2019J0004

Domstolens dom av den 13 maj 2020 i mål E-4/19 Campbell mot den norska regeringen, företrädd av Utlendingsnemnda (UNE) (fri rörlighet för arbetstagare – direktiv 2004/38/EG – uppehållsrätt – härledda rättigheter för tredjelandsmedborgare) 2020/C 283/03

OJ C 283, 27.8.2020, p. 3–3 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

27.8.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 283/3

DOMSTOLENS DOM

av den 13 maj 2020

i mål E-4/19

 

 

Campbell mot den norska regeringen, företrädd av Utlendingsnemnda (UNE)

(fri rörlighet för arbetstagare – direktiv 2004/38/EG – uppehållsrätt – härledda rättigheter för tredjelandsmedborgare)

(2020/C 283/03)

Domstolen meddelade den 13 maj 2020 dom i mål E-4/19, Campbell mot den norska regeringen, företrädd av Utlendingsnemnda (UNE). Norges Høyesterett hade begärt ett yttrande enligt artikel 34 i avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol om tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG, särskilt artikel 7.1 b jämförd med artikel 7.2. Domstolen var sammansatt av Páll Hreinsson, president, Per Christiansen, domare, och Bernd Hammermann (referent). Domslutet lyder:

1.

När en EES-medborgare använder sin rätt som arbetstagare enligt artikel 28 i EES-avtalet och faktiskt bosätter sig i en annan EES-stat och därigenom skapar eller stärker familjelivet, krävs det för att denna rätt ska få verkan att EES-medborgarens familjeliv kan fortsätta efter det att EES-medborgaren återvänt till sitt ursprungsland.

När det gäller en EES-medborgare som inte bedriver ekonomisk verksamhet är artikel 7.1 b och 7.2 i direktiv 2004/38/EG tillämplig när en EES-medborgare, som inte har utövat någon ekonomisk verksamhet, återvänder till sitt ursprungsland tillsammans med en familjemedlem, såsom en make eller maka, som är medborgare i ett tredjeland.

2.

När en EES-medborgare, i enlighet med och i överensstämmelse med villkoren i artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 2004/38/EG, varit bosatt i en annan stat inom EES än sitt ursprungsland och under denna bosättning skapat eller stärkt sitt familjeliv med en tredjelandsmedborgare, uppstår en härledd bosättningsrätt för tredjelandsmedborgaren när EES-medborgaren återvänder till sitt ursprungsland. Begreppet bosättning måste tolkas på så sätt att det kan förekomma rimliga perioder av frånvaro, som kan vara arbetsrelaterade eller inte och vars längd inte motsäger och inte är oförenlig med en faktisk bosättning. Detta påverkar inte tillämpningen av artikel 35 i direktiv 2004/38/EG. Att en EES-medborgare medvetet försätter sig i en situation som ger bosättningsrätt i en annan EES-stat är dock inte i sig tillräcklig grund för att anta att det rör sig om missbruk.
Top